Extreme Euro Open 2014 - Level III Czech Rep. Då var det äntligen dags igen efter ett helt års väntande, längtande och trånande. Det är måndag den 26'e juni och vi är tre dagar ifrån starten av Extreme Euro Open 2014 - en level 3 match i Hodonice, Tjeckien, beståendes av 30 stages och ett minimum av 550 skott fördelat på tre dagar. Som synes är vi oerhört ivriga över att få komma iväg och bokstavligen flyger in i den fullastade A3'an (numera utsedd till "Das übergrymma turnébussbilen mit väldigt begränschat utrymme"). Ny ansiktsbild på körkortsfotot kanske? När vi slutligen lyckats inta positionerna i bilen började den långa resan mot landet där en Cola kostar dubbelt så mycket som en öl. Den första etappen, som också var den jobbigaste, var att få "Das übergrymma turnébussbilen mit väldigt begränschat utrymme" att accelerera upp till motorvägshastighet med vad som kändes som 10 ton vapen och ammunition. Efter ca 15 mil när vi äntligen nått 100 km/h var det dags att bromsa då vi med lite snabb huvudräkning konstaterade att det inte hade varit helt uppskattat ifall vi kört ombord på färjan i denna hastighet. I kö för att köra på trampbåten till Sassnitz
Färjan mellan Trelleborg och Sassnitz, vars reling dök en halv meter under ytan sen vi parkerat, var en mycket behaglig etapp med härligt väder och god mat. Ett par timmar spenderades ute på soldäck innan kvällstemperaturen skrämde in oss i ett av de bekväma utrymmena med sköna stolar och TV. På golvet låg oerhört autentiska 3D- mattor som såg exakt ut som personer. Efter att vi provtrampat på en av dem fick vi konstaterat att de även var programmerade med realistiska ljudeffekter. Helt otroligt vad man kan hitta på nuförtiden. Riktigt härlig kvällssol på väg till Sassnitz Fyra timmar efter vi kört ombord anlände vi i Sassnitz hamn. Besättningen på båten tappade nästan balansen då båten flög upp som en kork ur vattnet när vi kört av. Respekt, tänkte vi, när vi rullade igenom tullen i vår lilla skokartong. Klockan 00.20 den 27'e juni anlände vi till ett bra rastställe ca två timmar ner i Tyskland där vi fick bevittna högteknologiska, självrengörande toaletter innan vi slutligen gick tillbaka ut till bilen för att sova ut innan vi fortsatte de sista fem timmarna till hotellet i Tjeckien. Klockan 06.30 vaknade vi och köpte en mycket god frukost innan vi slutförde den sista etappen på vår resa söderut. Eftersom ni säkert undrar hur man får plats att sova i en liten A3 med full packning känner jag mig skyldig att förklara detta. Ta två vattenmeloner och försök trycka ner dem i en fingerborg, så kommer ni ganska nära verkligheten.
Tydligen var road rage inte helt ovanligt i Tyskland. Anpassningsbara som vi är var vi tvungna att prova detta fenomen. Då var vi framme vid hotell Prestige i Znojmo efter ca nio timmars aktiv körning. Ett kärt återseende då vi var mycket nöjda med förra årets vistelse på samma hotell. En dag återstod innan registreringen öppnades och ytterligare en dag återstod till första skott. Kvällen bedrevs delvis på spaavdelningen och delvis i restaurangen, dvs total avkoppling och återhämtning från bilresan. Just det, vi hade ytterligare två grejor som behövde göras innan tävlingen: Vapenvård och kammartest av 750 patroner tillhörande en viss skäggig person i sällskapet. Självfallet jublade vi och slog glädjevolter vid blotta tanken på detta oerhört roliga jobb J Äntligen framme vid hotellet i Znojmo!
Spaavdelningen med pool och jacuzzi De e najs! Så här kul är det att kammartesta 750 patroner Onsdag 28'e juni, klockan 12.00 kör vi de ca 18 minuterna till skjutbanan i Hodonice för att registrera vår ankomst, fylla i equipment sheet, få våra vapen kontrollerade, titta på stationerna och viktigast av allt: slösa pengar på prylar i utställningsområdet. Vi fick tillfälle att åter igen hälsa på Eric Grauffel, den flerfaldige världsmästaren och hans personlige vapensmed Sebastién. Två mycket trevliga människor som alltid är lika roliga att prata med.
Eric Grauffel, Tina och Lars Hagemann Spänningen stiger när man går och tittar på de kommande stationerna J
En traditionsenlig bild som måste tas varje år J Efter en god natts sömn och en rejäl frukost började vi förbereda oss för vår första tävlingsdag. Vi började med att skjuta på eftermiddagen, därefter blev det förmiddag på dag 2 och avslutningsvis åter eftermiddag under dag 3. Klockan 13.30 stod vi på första stage tillsammans med resten av vår squad som bestod av skyttar från Polen, Holland och Österrike. Mycket glada och sociala människor som man väldigt snabbt lärde känna. Vi sköt 10 stages om dagen med blandade short, medium och long courses. Svårighetsgraden var lagd ungefär som förra året för att kunna passa alla skyttar, dvs allt från lätt, medel och svår. En sak som dock gäller genomgående för alla stages är att de är fruktansvärt roliga att skjuta. Pang, pang, roligt!
Äntligen var det dags för briefing av vår första station. RO'n yttrar orden "Squad 45, please give us your equipment sheets before briefing starts.". Vår utrustning kontrolleras för att säkerställa att allt sitter regelrätt på plats och att samma vapen som registrerades används, därefter signeras pappret. Detta görs på samtliga stages. Därefter kommer nästa kommando: "Ok, squad 45 - please enter the stage and welcome to the start of the sixth Extreme Euro Open.". Nu reser sig nackhåren, allvaret har börjat. Efter hälsningsfrasen och genomgången får vi tre minuter att känna på stagen. Det gäller att utnyttja tiden maximalt och memorera då vi är 12 skyttar som delar på endast tre minuter. Nästa kommando som ljuder är "Shooters, clear the stage. First shooter on the line only.". När det har blivit ens egen tur gör man en sista memorering medan stationen återställs. Därefter yttras de magiska orden som får pulsen att höjas något över vad som anses vara hälsosamt: "Shooter, load and make ready!". Man känner varenda detalj av texturen i kolven och magasinet när man tar upp vapnet ur hölstret och magasinet ur sin hållare. Ljuden som avges under förfarandet ekar nästan i slow motion i öronen i takt med att koncentrationen stiger. Vapnet sätts tillbaka i hölstret och man gör en sista mental genomgång innan man ställer sig i den för stagen avsedda startpositionen. RO'n säger: "Are you ready?". Man svarar lätt nickande, därefter ljuder ordet "Standby". Sekunderna känns som år, allting stannar av, total tystnad råder. Det enda man hör är sin egen puls eka i huvudet, tills slutligen timern ljuder *biip*. Allt adrenalin frigörs, tävlingen har börjat. En fokuserad Tina under walk through Skjutområdet vi befinner oss i är stort, men väldigt lätt att hitta på. Det finns ca 35 olika platser att anlägga stationer på, varav 30 utnyttjades för stages, en till kronografering av ammunition, en till provskjutnings- /uppvärmningsbana och resterande till diverse saker. På plats finns ett avkopplingsområde där en inhyrd cateringfirma serverade dricka, olika maträtter, glass, mackor, grillat, osv till mycket förmånliga priser. Vad sägs om 250 gram kycklingschnitzel med pommes, sallad och cola för knappt 35 kronor? Samtliga 30 stages var som vanligt välbyggda och bjöd på flera olika utmaningar och lösningar. Det känns som att de hela tiden strävar efter att höja kvaliteten på tävlingen från år till år, vilket de absolut lyckas med.
Ett mycket viktigt moment i skyttet: Ljugarbänken! J Efter tre dagars intensivt skjutande och hängande på spa avdelningen på hotellet hade det tyvärr blivit dags för avslutningen av denna roliga tävling. På många stora level III avslutar man med en s.k. shoot off där de bästa skyttarna i respektive division möter varandra i en liten showskjutning beståendes av sex plates och en popper. Det gäller att fälla sina plates och sin popper före motståndaren för att gå segrande ur sin shoot off, likaså måste man göra ett obligatoriskt magasinsbyte innan sista skott lossas. Det var mycket kul att se Tina placera sig så bra att hon blev uttagen till damernas shoot off. Efter en hel serie med totalt fem uttagna damer stod Tina i finalomgången med en fransyska som motståndare. Tyvärr tog nerverna lite överstyr i finalomgången, vilket är fullt förståeligt med ett par hundra människor i publiken. Men en andraplats är fullt acceptabelt med tanke på nivån man måste hålla för att ens bli uttagen (vilket en annan viss person vars namn vi inte nämner misslyckades med J ). Tina i förberedelse för shoot off
Efter avslutningsceremonin var det åter igen dags att hoppa in i "Das übergrymma turnébussbilen mit väldigt begränschat utrymme", fast denna gång med ett par hundra kg ammunition mindre, och påbörja den ca 100 mil långa färden hem och nedräkningen till nästa års EEO J En glad squad som redan ser fram emot EEO 2015 Här nedan följer länkar till två filmklipp från olika stages som ett smakprov på vad som erbjöds: Tina - http://youtu.be/5ggutiwkt2q Sebastian - http://youtu.be/n3hfksshcso Väl mött på framtida tävlingar J Vid pennan: Sebastian & Tina