2014 Författare: LISU
Kapitel 1. Ljuden -Hörde du ljudet? Alices klasskamrat Sara vände sig om. -Vilket ljud? -Det där ljudet som kom från golvet. -Hur lät det? -Typ som bom,bom...bom,bom... Längre i samtalet kom de inte förrän Lena, deras arga vikarie i hemkunskapen, spände ögonen i dem och sa barskt. -Vad håller ni på med flickor, ni vet att ni måste vara klara om en kvart! -Ja, ursäkta. Vi hörde bara ett konstigt ljud. -Trams! Svarade Lena och gick iväg med bestämda steg. Alice och Sara suckade. De fortsatte att vispa smeten och steka pannkakorna. Efter en kort stund, 5 min, kände Alice en hånfull blick i nacken. Hon vände sig om, där stod den värsta tjejen i hela klassen, Annika. Kaxig, elak, dum och hon var bara för mycket.
Hon låg hånfullt, så sa hon barskt, precis som Lena hade sagt -Trams! Sen vände hon sig om skrattande och gick därifrån. Alice och Sara försökte att inte bry sig om Annika, men det var svårt. Väldigt svårt! Alice och Sara åt sina pannkakor under tystnad. Så var lektionen slut, de lämnade rummet lite illa till mods. Sara hade också hört ljudet. Det lät läskigt, ljudet.
Kapitel 2. Rädslan Alice och Sara gick iväg genom korridoren. De skulle ha engelskalektion. De tyckte verkligen ljudet lät läskigt. Tänk, vad kunde det vara! Ett gigantiskt monster eller en drake eller! Ååå, vad de var rädda. De inbillade sig allt möjligt och lite till! När de nästan var framme vid klassrummet, hoppade Annika fram och väste. De blev så rädda, så att de kastade sig mot väggen och skrek. Och där stod Annika och gapskrattade! De gick förbi Annika, som inte kunde sluta skratta. De gick in i klassrummet och där stod värdens snällaste och klokaste lärare, Margareta. Hon log mot dom. -Hej på er flickor. Hur är det? -Okej, svarade Alice och Sara. -Vill ni ha några vindruvor? Jag har några. -Ja, tack.
När de stod och mumsade i sig vindruvorna pratade Margareta på om allt möjligt. Plötsligt frågade hon om Alice och Sara hört något konstigt ljud. Det blev tyst mellan dem. Tillslut svarade Alice -Jaa... vi hörde ett konstigt ljud förut. -Ja. Det har jag också hört. Konstigt va? Men det är säkert bara vattenledningarna, det låter så ibland svarade Margareta, och fortsatte att pladdra på. Alice och Sara pustade ut, då var det säkert bara vattenledningarna som lät.
Kapitel 3. Affischen När engelskalektionen var slut, gick Alice och Sara iväg genom korridoren igen. På väggarna satt det en ny affisch uppsatt. De stannade och läste. Så här stod det: Bästa fyran Fyrorna på Kulturskolan vann bästa fyran i simning i lördags. I lördags stod det klart, Kulturskolan vann bästa fyran i simning. De vann med tiden 1,20,64. Strax därefter kom Fjärilskolan med tiden 1.21,03. Och trea kom Helenaskolan med tiden 1,23,45. Kulturskolan var riktigt nöjda med vinsten har eleverna sagt så här i efterhand. Stort grattis till Kulturskolan. Något annat speciellt med vår skola har inte hänt.
Av någon anledning vände Alice på affischen och fick se något mycket mer skrämmande... Där stod det om ett monster. Monstret Vi har fått otrevligt besök på skolan, ett monster. Monstret vet alla att det finns, ett monster som är litet, men farligt! Det finns i Kulturskolans källare. Akta er för Kulturskolan, akta er för Kulturskolan! Alice fick inte fram ett ord. Sara stod bredvid henne och fick inte heller fram ett ord. De stod där helt stilla och kunde varken röra sig eller prata.
Men så öppnade sig dörren till ett klassrum bredvid affischen, och ett helt hav av 7- åringar sprang ut, typ 35 stycken! Alice släppte affischen och viskade till Sara, -Kom, vi måste ut på rast nu. Så sprang de iväg i korridoren och ut på rast, innan de skulle ha den sista lektionen för dagen, historia.
Kapitel 4. Upptäckten Skoldagen var slut. Alice kände att hon behövde reda ut det här med monstret, hon beslutade sig att hon skulle gå ner i källaren. Eftersom ljudet hade kommit nerifrån och det stod så på baksidan av affischen. Så hon sa till Sara -Du kan gå hem, jag ska bara göra en sak. -Okej, vi ses i morgon då! svarade Sara. Alice gick sakta mot källaren. Hon var rädd. Tänk om det fanns ett monster i källaren, vad skulle hon göra då? När hon stod framför dörren, kände hon sig illamående. Hon vågade inte. Hon talade lågt med sig själv. Hur feg och dum hon var som inte bara kunde öppna dörren och gå ner i källaren. Om bara Sara hade varit med!
Efter att ha stått och talat hit och dit med sig själv öppnade Alice dörren och gick ner mot bom bom... Bom bom...-ljudet. Hon var rädd! När dörren hade slagit igen bakom Alice slutade ljudet. Vad kunde det vara där nere? Alice gick ner för den långa spiraltrappan. När hon kom ner till källaren, så kom hon på att hon inte hade någon ficklampa eller ljus med sig. Och det kanske var dumt att tända hela källaren. Då skulle kanske monstret upptäcka henne först. Och det var ju inte meningen. Hon kände sig fram mot väggarna, tyst och ljudlöst. Plötsligt kände hon något mjukt och lurvigt mot benet. Hon skrek till och rusade mot trappan. Men hon hittade inte trappan. Hade hon gått vilse i den stora mörka källaren också!?
Men hon hejdade sig, hon hörde små väsningar från hörnet, var det monstret? Hon kom emot något på väggen, var det inte en lysknapp?alice tryckte in den och det blev ljust i hela källaren. Phu! Hon såg igen. Hon svepte blicken genom rummet. Och i hörnet stod ett litet monster! Men, man såg att det var snällt, och Alice pustade ut. Gud, vad fjantigt av henne att vara så rädd mot det lilla snälla monstret! Monstret väste och gnällde inne i hörnet. Det rörde sig klumpigt och oroligt. Det stod på fyra ben och var mager. Långt smutsigt hår hängde på kroppen. Långa klor och gula tänder. Men under allt fult och allt hår, så fanns där små, snälla, rädda ögon.
Plötsligt sa den mjau! Alice blev så paff att hon bara stod helt stilla och inte kunde röra sig. Var monstret i själva verket en katt? Nej, det kunde det inte vara, men kanske en monsterkatt.
Kapitel 5. Dikten Nästa dag visste inte Alice om hon skulle berätta för Sara eller inte om kattmonstret. Hon beslutade sig för att avvakta lite. Vid lunchen satt det en dikt uppsatt på väggarna. Det stod så här: Dikt Gud, var töntiga alla är nu förtiden tror på monster som inte finns gröna slemmiga monster är vad alla går runt och oroar sig för så ni vet... det är töntigt att tro på monster Alice kände hur hon rodnande till. Och Sara såg det. -Du, var gjorde du igår? frågade Sara. -Äää, jag var nere i källaren. -Vad gjorde du där? frågade Sara häpet. -Jag liksom skulle kolla efter monstret.
-Hittade du nåt? -Ja, faktiskt. Det fanns ett monster, ett snällt. Typ som ett kattmonster. -Vad spännande! Vi pratar mer på lunchen, viskade Sara för nu kom resten av klassen springande. På maten satt de och pratade om kattmonstret Alice hade sett dagen innan. Det var ingen som hörde på dom. Alla pratade om discot som skulle vara på fredag. Sara undrade om de inte kunde gå ner i källaren med desamma. Alice visste inte riktigt vad hon tyckte, det hade varit så otäckt att vara där nere. Även om monstret inte var farligt på något vis.
Plötsligt fick Alice en idé, -Kan vi inte gå till biblioteket? Frågade Alice. -Varför det? -Ja, men vi kan liksom kolla i faktaböcker om katter. -Okej, vi går dit när skoldagen är slut, svarade Sara.
Kapitel 6. Boken När Sara och Alice kom till biblioteket var det en mystisk stämning. Det var helt tomt i biblioteket och ändå lät det som om nån var där inne. Det liksom knarrade i golvet men ändå var det helt tyst och tomt. Sara och Alice tassade försiktigt in och kollade på hyllan "K". Efter en stund letande, hittade de en faktabok om katter. Det satte sig i soffan och slog upp boken, så här stod det: En katt kan leva 15-20 år, om den blir väl omhändertagen. Det finns katter som har blivit 30 år gammal, men detta är väldigt sällsynt. Katten ser på sin ägare på samma sätt som den en gång sett sin kattmamma, som den som ger mat, värme och trygghet. Pang, en bok hade slagits till golvet, sen blev det helt knäpptyst i biblioteket. Alice och Sara vågade knappast andas. Efter nästan 5 minuter dog tystnaden ut, en hel klass kom in i biblioteket och lät värre än värst. Sara viskade till Alice -Kom, vi lånar boken och sticker härifrån.
De sprang fram till den nya utlånings apparaten och lånade den. Sedan sprang de hem till Sara och slog sig ner i Saras soffa. Där slog de upp boken igen och fick se något annat: Katten lever av möss och andra smådjur som den själv fångar. I Sverige bor många katter hemma hos en person eller familj och äter särkilt kattfoder med kött och grönsaker. De började diskutera om vad som stod i boken och varför det hade låtit bom, bom, bom, bom, i hemkunskapenssalen. -Imorgon har vi hemkunskap igen, vi skulle göra pannkakor imorgon med va? Frågade Sara. -Ja, hur så? Svarade Alice. -Nä, jag bara tänkte på en sak, ifall det där bom, bom, bom, bom ljudet kommer. För du sa ju att det liknade ett kattmonster... Och gillar inte katter mjölk? Som vi har i vår smet...
Kapitel 7. Blandning Dagen efter när Alice och Sara kom till hemkunskapen stod Annika och pratade med några andra tjejer i deras klass. Först hörde inte Alice och Sara vad hon sa, men sedan hörde Alice hur hon sa något om monster och sedan Alice och Sara. Alice fattade direkt vad Annika pratade om, hon pratade om Alice och Sara och att de trodde på monster. Annika var så fräck som bara kunde stå där och prata om hur töntiga andra var, utan att skämmas! Alice och Sara låtsades inte om det. Utan de satte sig på sina platser och väntade på Lena.
När Lena hade kommit var det lugn och ro i hemkunskapssalen. Hon tittade strängt på alla, innan hon sa -Idag ska vi göra pannkakor igen, men ni får ta andra ingredienser om ni vill. Men ni ska ändå får det till en pannkaka på nått sätt! Alla satt helt tysta. -Kör igång då, sitt inte här och slöa, skrek Lena. Då blev det fart på alla. Alice och Sara viskade med varandra -Vad stod det nu igen i kattboken? -Det stod "I Sverige bor många katter hemma hos en person eller familj och äter särkilt kattfoder med kött och grönsaker". -Då kan vi ta med det. Lena skrek igen. -Jag vill att ni skriver ett recept med rubriken "speciella pannkakor" innan ni börjar! -Kom igen hämta penna och papper, viskade Sara till Alice. När de hade skrivit upp receptet såg det ut så här:
Speciella pannkakor Ingredienser: 5 ägg 10 dl mjölk Ca 60 g smör Olika grönsaker t.ex. Morot, gurka, tomat och grönsallad Ca 50 g stek (kött) Gör så här: Häll i mjölken och äggen och vispa till en fin smet. Sedan tar du rivna morötter, gurka, tomat och grönsallad (RIVEN). Häll sedan i ca 50 g riven stek. Rör... Sedan ta lite smör i stekpannan och stek pannkakorna!
-Jaha, då är det väl bara att börja, sa Sara. -Ja, hämtar du ingredienserna? -Visst. När lektionen var slut hade Alice och Sara hunnit göra 10 st lockbeten till monstret.
Kapitel 8. Hämnden Dagen efter när Alice och Sara kom till skolan flinade de mot varandra, idag skulle det hända. De skulle skrämma Annika! Igår kväll hade de testat och sett så att monstret gillade pannkakorna, och de gjorde den, den slukade pannkakorna! På rasten smög de sig ner i källaren och hittade ett hungrigt monster, de vågade till och med att klappa det. Det var verkligen som en liten katt. -Idag ska du får skrämma en riktig elaking, viskade Alice till monstret, som satt och åt pannkakor i fulla drag. När rasten nästan var slut gick de fram till Annika och sa -Vilka fina skor du har idag, du vågar inte springa i dom va? Hahaha du kan inte ta oss, du kan inta ta oss... Annika blev rasande eftersom ett gäng killar stod bredvid och började fnittra.
-Hahaha, jag kan visst springa, skrek hon och satte iväg efter Alice och Sara. Alice och Sara sprang mot källaren, när de kom dit öppnade de källardörren och sprang ner för trappan med Annika hack i häl. När de kom ner till monstret som åt den sista pannkakan stannade dom. Alice och Sara vände sig om mot Annika medans de klappade monstret som låg och njöt. Annika såg riktigt rädd ut. Monstret öppnade sina ögon reste sig upp och började morra. Den gick sakta framåt mot Annika som stod och skrek av rädsla -Förlåt för att jag har varit dum, snälla ta tillbaka det. Alice visslade på monstret som kom tillbaka och ville bli klappad. -Vad duktig du är, viskade Alice.
Annika såg plötsligt inte alls lika överlägsen och taskig ut som hon brukar. Hon såg riktigt ledsen ut, så sa hon igen -Förlåt mig att jag har varit så dum, förlåter ni mig? -Det är klart att vi gör, sa Alice och Sara i munnen på varandra.
Kapitel 9. Sanningen En månad i efterhand var det en fantastisk saga de hade varit med om tyckte Alice och Sara. Annika var helt normal nu, snällare och inte alls lika taskig. Hon hade gjort massor av saker till Alice och Sara som förlåtelse för att hon varit dum mot dem. Exempelvis när Sara hade fyllt år, gav Annika henne en vacker skulptur. En likhet av monstret. Annika sa att hon hade gjort den själv. Alice hade också fått en sån skulptur på sin namnsdag. Och monstret hade hittat sitt hem, hos Elvira. Elvira hade hittat en katt när hon var på väg till skolan en dag. Hon hade hållit katten gömd i skolan källare. Elvira var alltså Alice och Saras riktiga hemkunskaps lärare.
Men en dag hade Elvira blivit riktigt sjuk och hon blev sjukskriven. Hon hade glömt bort den lilla söta katten i källaren som hon hade tagit hand om. Och dagarna, veckorna, månaderna, ja ett år gick. Och katten blev mer och mer likt ett monster. Ja, och sedan när Alice och Sara hittade monstret blev det upptäckt igen liksom. Den enda som visste om monstret och försökt skydda det, liksom vänt på affischen och skrivit dikten var i själva verket Margareta. Men hon ville liksom inte avslöja det, så hon sa att det bara hade varit vattenledningarna. Sedan hade skoltidningsredaktionen fått reda på det och skrivit om det. Margareta hade vänt på affischen så snabbt som möjligt och skrivit om bästa fyran. Sedan skrev hon en dikt om att det var töntigt att tro på monster ifall någon hade sett det.
Men nu när monstret hade hittats så hade Margareta berättat allt, hon sa att hon var rädd för katter så hon har inte kunnat ta hand om den. Och när Elvira fick veta detta blev hon så upprörd för att hon glömt sin lilla söta katt. Men hon hade fått tillbaka sin lilla katt nu, och hennes barn som var allergiska mot päls hade flyttat hemifrån. Så därför kunde Elvira ha den hemma. Och monstret var verkligen inte ett monster. Det var en liten söt katt, efter att ha varit hos frisören Hår-Fix.