Vida Vyer. Gambiagrupperna. Nr 3/2014. Gambiagrupperna. pg 90 02 38-7 bg 900-2387

Vida Vyer Gambiagrupperna Nr 3/2014 Gambiagrupperna pg 90 02 38-7 bg 900-2387

Vida Vyer Tidning för ISSN 2000-5679 Ansvarig utgivare: Ruth Plate Redaktionsadresser Ruth Plate, Finkgatan 35 565 31 Mullsjö ruth.plate@gmail.com Tel. 0392-131 32 Ing-Britt Filipsson Gunnarsbovägen 23 565 32 Mullsjö ing-britt@gambiagrupperna.org Mobil: 0768 10 33 50 Vill du skriva i Vida Vyer, sänd då texten i Times New Roman och i Word till båda redaktionsadresserna, skicka bilderna separat i jpg. Citera gärna, men ange alltid källan! Prenumeration År 100:- Lösnummer / st 40:- Plusgiro 90 02 38-7 Bankgiro 900-2387 Märk talongen " Vida Vyer" Manusstopp: nr 1 1 febr. nr 2 1 maj, nr 3 1 okt. Gambiagruppernas kansli: kansli@gambiagrupperna.org Ordförande Siv Kanon siv-kanon@spray.se tel. 0586-52407, 51357 Hemsida: www.gambiagrupperna.org FIOHG i Gambia: e-post: office@fioh.org Annonspriser 1/1 sida 2000:- 1/2 sida 1200:- 1/3 sida 900:- 1/4 sida 600:- 1/8 sida 300:- 1/16 sida 150:- Säljes/köpes (två rader) 50:- Annonstext skickas till ing-britt@gambiagrupperna.org Omslagsbild: Jakarandaträd, Charlotte Thege 2 Vida Vyer 3/2014 Den bekymrade byråkraten heter en lärorik debattbok av Kristina Ohlsson som handlar om migration och människor och som jag just läst. Vår volontär Kristina Lundahl skriver i detta nummer om den ökande dräneringen på arbetsför befolkning i Gambias byar. Människor söker sig till Europa med hjälp av smugglare, för det finns ingen legal möjlighet att passera den ogenomträngliga gränsen till Europa. Det är inget krig man flyr från, utan hoppet om arbete är den drivande faktorn. Vi har väl alla hört om hur människor drunknar i Medelhavet på sin väg till ett bättre liv, men inte kanske tänkt på att även gambier är med där. Nu arbetar Gambiagrupperna/ FIOHTG och personal från migrationskontoret med information om alla faror till gambiska ungdomar. En italiensk journalist, Fabrizio Gatt, har wallraffat med en smugglad grupp genom öknen via Libyen till dessa eländiga båtar som ska skeppa migranter över havet. Hans bok BILAL Från red. 2 Ordföranden har ordet 3 Vilja, engagemang 4 The back way 6 Sambang 1985-01-08 7 Ytterligare Sambangbesök 7 Presentation 8 Aktuellt 8 Glimtar och glädjeämnen 9 Tillbaka i Gambia 12 innehåller fruktansvärda berättelser om vad som händer på vägen. Isabella Tafvelin, vår nya praktikant i Gambia, ger oss en föredömlig översikt om ett lyckat utvecklingsarbete i byn Changai. Vi hoppas ju alla på fler sådana framgångar, men blir liksom vår ordförande Siv Kanon bekymrade över nerdragna bidrag från Forum Syd. Vi i grupperna behöver samla in medel till en volontärslön, för att verksamheten i Gambia ska fungera. Ska vi lyckas hitta fler sponsorer den femte december som SOG har föreslagit som Gambiadag, då vi gör vad vi kan för att informera vår omgivning om Gambiagruppernas arbete. Paul Rimmerfors har i Gunnar Hägglöfs memoarer hittat president Roosevelts kommentarer om Gambia på 40-talet, det förfärligaste land jag någonsin sett. Han tryckte på för att UK skulle släppa Gambia fritt, vilket hände 1965, snart 50 år sen. Nog har Gambia utvecklats i positiv riktning sen dess. Ruth Plate Perspektiv på... 14 Skärpta 14 Bokrecension 15 Hälsning 15 Kontakt Huskvarna 16 Arbetsbesparande 17 Bistånd 17 Könsstympning 18 Inbjudan 19 Information från SOG 20

Ordförandens höstfunderingar Gambiagrupperna har i dagarna fått besked om att Forum Syd har behandlat vår ansökan för 2015-2016 och skickat den vidare till Sida för beslut. Sida räknar med att ge besked i slutet av januari. Allt som vi ansökte för gällande Future In Our Hands The Gambia, FIOHTG, har bifallits av Forum Syd. Däremot har Forum Syd skurit ner på vår ansökan gällande Sverige. Till Sverige hör volontärerna. Vi sökte för 18 volontärsmånader, en och en halv volontärstjänst. Detta har skurits ner till endast sex månader, en halv tjänst. Det innebär för stunden att utöver Marias tjänst som vi förlängt till och med februari 2015, finns fyra månader kvar, sedan är det slut. Vi har innevarande år beviljats en 12 månaders volontärstjänst, men har två volontärer. Det innebär att i år bekostas ena tjänsten utan Sidabidrag. Vi behöver onekligen en heltid och åtminstone en halvtids volontär ytterligare ett år, men måste förstås rätta oss efter ekonomin. Hur det nu blir för 2015 avgörs av våra föreningar. Är våra medlemmar beredda att lägga pengar på en volontär även 2015? Hur det nu än blir, så blir det en tuff omställning för oss. Vi måste ta ställning till hur vi ska göra med volontärshuset. Hur gör vi med Sirra och Fatou som arbetar där? Vem tar hand om oss när vi som medlemmar kommer till Gambia och vill besöka våra projekt? Hur lockar vi nya medlemmar hos dem som besöker Gambia? Vem skriver rapporter till Sverige med mera? Men den allra största frågan är. Vem skriver de omfattande rapporter och ekonomiska redovisningarna som Forum Syd fordrar att vi ska lämna in. Först för ett godkännande och sedan för att få nya pengar? Saker som naturligtvis inte är olösliga men som kräver en hel del arbete att ta oss an. Gambia har skött ebola på ett mycket bra vis. Redan i maj påbjöd regeringen att folket skulle informeras om ebola och vad som kunde och borde göras för att förhindra smittspridning. Skolorna i Gambia tillhör olika clusters Ett cluster är ett område med ett antal skolor. Varje cluster har en utsedd person, en clustermo nitor, för att kontrollera skolorna inom sitt cluster. I maj gick clustermonitorerna ut och informerade varje lärare om ebola. Varje lärare informerade sina elever och även föräldraföreningen fick information. I september togs tempen på alla som kom inresandes med flyg. Fann man någon med förhöjd temperatur. togs denne in för närmare undersökning och förhör. Kanske har detta bidragit till att inget fall finns rapporterat i Gambia. Trots att ha handlat så snabbt och effektivt drabbas Gambia ändå mycket hårt av ebolan. Våra gambiska lärare skulle få utbildning i England i nästa steg av läsinlärningen. Allt var förberett. Visum hade sökts och beviljats och resan var inköpt. Tre dagar innan avresan fick de besked om att i den skola de skulle få praktik hade en del föräldrar sagt att de absolut inte nu ville att barnen skulle träffa några från Västafrika. Resan fick ställas in, men kan eventuellt genomföras i februari beroende på utvecklingen av ebolan. Ving har ställt in alla resor till Gambia både i höst och senare i vår. England, som brukar ha tre flyg till Gambia i veckan, har denna höst ett flyg i veckan. Hotell och restauranger och andra affärer hade rustat inför en ny turistsäsong. Flera av dessa öppnar nu inte ens. De har inte råd med att ha anställda och endast några få besökare. Av detta följer stor arbetslöshet. Vår Aladdin som lever på att guida turister har fått det mycket besvärligt. Han får nu anställning som extrachaufför för att avlasta Augustus. De extra vakter som vi haft sedan inbrottet skulle nu sägas upp, men får stanna kvar ett par extra månader. På vårt samrådsmöte i mars och medlemsmötet i september diskuterades att ha en speciell Gambiadag i Sverige för att göra Gambia mer synligt i vårt land och för att samla pengar. SOG fick i uppgift att utse en dag. På SOG-möte den 25 oktober beslöts att den 5 december skulle vi speciellt uppmärksamma Gambia. Den dagen är enligt FN Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling. Det är tänkt att vi skall erbjuda ett skrivelseuttalande som de olika föreningarna kan göra som sitt eget och sätta in i sin lokaltidning. Varje förening är fri att hantera erbjudandet på det sätt som var och en finner lämpligt. Hoppas på en mycket givande dag. Siv Kanon 3/2014 Vida Vyer 3

Vilja, engagemang, ägarskap och stöd Changai 2009-2014: ett gynnsamt utvecklingssamarbete Gambiagrupperna arbetar genom partnerorganisationen Future In Our Hands The Gambia (FIOHTG) med byutveckling i 16 byar i Gambia. Till varje by hör så kallade satellitbyar, byar i närområdet som nyttjar skolor, sjukvård och andra resurser i huvudbyn. Changai, med en befolkning på 650 personer, är en av de 16 byar FIOHTG har samarbetat med sedan 2009 och som är Habo Gambiagrupps kontaktby. SKOLUTVECKLING OCH LÄRAR- FORTBILDNING Vid starten på samarbetet fanns endast en skola av gräs i Changai och en del av utbildningen för de då 160 eleverna skedde utomhus under träd. Resultatet av en undersökning 2007 av skriv- och läsförmågan hos elever i Västafrika visade att endast var tionde elev i Gambia lärde sig läsa i skolan. Detta på grund av de undervisningsmetoder som användes. Changai var inget undantag, tvärtom var resultatet ännu sämre. I genomsnitt kunde ett barn av tio läsa ett ord under en minut. Sedan dess har en lågstadieskola med totalt fem klassrum, kök, toaletter, kontor, förvaringsutrymmen, samt brunn med solpump driven av solpaneler byggts. Idag har skolan 250 elever. Detta i kombination med utvecklandet och användandet av SEGRA-(Serholt Early Grade Reading Ability)materialet, ett nio stegs lärarfortbildningsmaterial, har förbättrat utbildningsresultaten markant. Det av Gambigrupperna, UNICEF och utbildnings- ministeriet sponsrade lärarfortbildningsprogrammet har fram tills idag fortbildat cirka 700 lärare. Läs- och skrivförmågan bland årskurs två-eleverna i Changai har ökat till 92 procent 2014. Även ett läskunnighetsprogram för vuxna utifrån aktivt deltagande, RE- FLECT-metoden, har implementerats. KOMPETENSUTECKLING HÄLSA, MILJÖ OCH KLIMAT. Olika kompetensutvecklande initiativ har lett till minskad spridning av sjukdomar. Utbildningar i näringslära har resulterat i så pass friska barn med stadigt ökande vikt att distribuering av barnmat inte längre är nödvändig. Den klinik som byborna på eget initiativ byggde i Changai besöks av lokala sköterskor en gång i månaden - ytterligare steg i utvecklingen, då byborna visat att de tagit till sig av utbildningen i näringslära. Detta innebär att kvinnorna inte behöver avsätta en hel dag varje månad för att besöka den klinik som tidigare låg närmast. Som ett resultat av ökad kunskap om HIV/AIDS och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt malaria har kommittéer med ansvar för hälsofrågor bildats och handlingsplaner upprättats. Myggnät används även mer frekvent. Under temat personlig sanitet och hygien har byborna fått kompetens i byggnation av latriner. Utöver kompetensutveckling inom sopoch avfallshanteringar har miljöarbetet fokuserat på integrerade metoder för hantering av miljön för att på så sätt förbättra levnadsstandarden. Betydligt fler ser idag kopplingarna mellan miljö och hälsa, mellan miljö och utbildning samt mellan miljö och tillgång till naturresurser. Changaiborna har idag mer kunskap för att kunna göra medvetna och miljövänliga val. De trädplanteringar och fröbanker som har varit ett led i klimatarbetet, har ökat jordkvalitén genom att minska erosionen. Exempelvis har skolgården, som tidigare haft två träd, nu 35 mango- och 20 cashewträd. Trädplantering är ett verktyg för att hindra den snabba avskogningen och ökenutbredning i Gambia, vilka påverkar människors möjligheter att försörja sig. 4 Vida Vyer 3/2014

Utan träd är jorden mager - fler träd har ökat tillgången till mat i Changai genom att motverka erosion. Kompetensutveckling inom klimatfrågor har även bidragit till att göra Changai mer motståndskraftig och anpassningsbar i tider av klimatförändringar - en förutsättning för en hållbar utveckling. KOMPETENSUTVECKLING LANT- BRUK OCH ENTREPRENÖRSKAP Kompetensutveckling inom jordbruk, trädgårdsodling, skogsjordbruk och vattenjordbruk har bidragit till en mer hållbar utveckling. Till största delen är byborna självhushållande lantbrukare, men bristande jordkvalité och höga omkostnader leder till försörjningssvårigheter. Genom spannmålsbanker har livsmedelstillgången under hungerperioden mellan skördarna tryggats. Dessutom, med sponsring av Habo Gambiagrupp fick utvalda bönder möjlighet att delta i en utbildning på en så kallad Master Farm i Senegal. Då Peace Corps uppmärksammat den positiva utvecklingen, beslutades att en Master Farm ska anläggas i Changai. Denna kommer att användas som utbildningscenter för andra byar - ett steg för att säkra tillgången till mat och mer långsiktigt bidra till fattigdomsbekämpning. Utöver detta lockar den plantskola som anlagts köpare från hela landet, vilket skapar en bra inkomstmöjlighet. Plantskolan anlades med pengar som Gambiagrupperna får in av bidragsgivare som klimatkompenserar resor. Changai och dess satellitbyar har på eget initiativ avsatt ett område där byns kvinnor kan odla tillsammans. Den sädkvarn Changai utrustats med minskar även den dagliga arbetsbördan för kvinnorna och förväntas stärka deras ekonomiska situation genom att generera inkomst från malningen. Som ett led i att stärka lokala företagare har även entreprenörskaps- och ledarskapsutbildningar anordnats. RÄTTIGHETSFOKUSERAT ARBETE Medvetenhet om individens rättigheter har lett till ökad förståelse och positiv social förändring kring kvinnlig könsstympning, HIV/ AIDS, tidiga äktenskap, könsroller, migration, handikapp med mera. Exempelvis beslutade en omskärerska i Changai att lägga ner sin praktik. "Jag gjorde det som en inkomstkälla, men nu när jag vet att det orsakar problem för kvinnorna kommer jag inte längre att erbjuda sådana tjänster i samhället. Jag anser nu att bruket gör mer skada än nytta för kvinnorna". Sensibilisering har även lett till bättre förståelse för kvinnors tunga arbetsbörda. Kvinnorna inkluderas även mer i beslutsfattande processer både på by- och hushållsnivå, även om mycket jobb återstår. Genom utbildningar i civila rättigheter har förståelsen ökat för de konstitutionella bestämmelserna om medborgarskap, för de rättigheter och skyldigheter som fastställts i grundlagen, för vikten av utbildning samt för betydelsen att välja lokala ledare med intresse för samhällsutveckling. Många bybor har nu identitetsdokument såsom ID-kort, röstkort, födelseattester med mera. Arbetet har likaså lett till skapandet av flera framgångsrika rättighetsorganisationer, anordnandet av ungdomssportturneringar med diskussionsforum, samt till att byborna självmant samlar in pengar för att fortsätta informationsmötena på egen hand. Dessa möten hålls oftast i det Advocacy Centre som byborna med hjälp av finansiering från Gambiagrupperna byggt och utrustat med solpaneler av FIOHTG. På så sätt kan aktiviteter ske efter att mörkret fallit och då arbetena på fälten är avklarade. ETT GYNNSAMT UTVECKLINGSSAM- ARBETE Vilja, engagemang och ägarskap över processer av människorna i Changai i kombination med stöd från Gambiagrupperna/FIOHTG, tack vare sponsring av Habo Gambiagrupp samt Sida genom Forum Syd, har bidragit till en positiv samhällsutveckling i Changai. Isabella Thafvelin 3/2014 Vida Vyer 5

The back way to Europe om illegal migration Under de två senaste åren har det blivit allt vanligare att unga gambier, framförallt unga män, försöker ta sig till Europa utan att ha klara papper. Den senaste trenden är att även unga flickor/kvinnor ger sig iväg, till och med gravida kvinnor. Det är inte svårt att förstå att många vill söka lyckan i ett annat land, när mer än hälften av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen (klassas som fattigdom av FN) och en tredjedel av befolkningen lider av undernäring, men Gambia behöver sin arbetsföra befolkning för att kunna ta sig ur sitt biståndsberoende och nå målet att Gambia ska vara självförsörjande och klara sig utan risimport 2016. Vi vet ju alla hur farlig den här vägen är, vi har sett de hemska bilderna av döda kroppar som flyter i land i Italien. I takt med att det blir allt svårare att få visum ökar de här resorna. Ett rimligt antagande är också att den rådande situationen med uteblivna turister bidrar till att ännu fler ger sig av. Resan köps hos en människosmugglare, denne tar sedan hand om transporten upp till Medelhavskusten. Väl där får emigranterna klara sig själva. Överfulla båtar försöker ta sig över Medelhavet till Italien och allt för många kantrar med katastrofala följder. Många familjer har satsat alla pengar de har på att få en medlem i familjen till Europa. Kostnaden för en sådan här resa är cirka 100 000 Dalasi och det förväntas att den som tar sig över betalar tillbaka. I Gambia får detta konsekvenser för de som blir kvar. Vi hör nu talas om byar, där nästan hela den arbetsföra befolkningen har gett sig av. Barnen lämnas kvar hos mor- och farföräldrar och det pratas nu om att det finns ett stort antal föräldralösa barn i vissa byar. Hur ser framtiden ut för dessa barn? Kommer de att få den utbildning som de har rätt till? När den äldre generationen lämnas ensam med många barn, måste barnen hjälpa till med försörjningen och det finns inte pengar till skolmateriel. Då hjälper det inte att de statliga skolorna inte längre tar ut någon skolavgift för åk. 1 9. Uniformer, skor, böcker, transport, lunch med mera måste fortfarande bekostas av familjen. I visionen för 2016 talas det om att Odla det som du ska äta! Ät det som du odlar!...men vem ska odla maten när den arbetsföra befolkningen reduceras så mycket? Det finns bara en enda vinnare här och det är den människosmugglare som tjänar pengar på de ungas dröm om ett liv i Europa. Gambiagrupperna/FIOHTG tar upp detta dilemma när vi organiserar Youth Advocacy Sport och Youth Bantaba. För att ge extra tyngd åt ämnet bjuder vi in personal från det gambiska migrationskontoret. De berättar om farorna med den här resan och visar även bilder i avskräckande syfte. För den som vill veta mer om det tryck immigranter har från familjen i hemlandet, krav på att skicka hem pengar, ordna biljett till det nya hemlandet med mera, rekommenderar jag boken Atlantens mage av den senegalesiske författaren Fatou Diome. Kristina Lundahl 6 Vida Vyer 3/2014

Tänk dig en röd dammande väg som banar sig fram över en mjukt böljande slätt, glest bevuxen med trött grönskande träd. Tänk dig att luften är torr och het och nästan stillastående och föreställ dig att solljuset ger ett grått intryck. Marken är ett uttorkat gräshav med låga risiga buskar. Mitt i denna halvöken som ännu kallas savann finner du Sambang, mitt inne i landet och alldeles söder om den plats där Gambiafloden har fullbordat sin nordligaste utbuktning. I Sambang driver nio envetna stockholmare (utspridda över hela Sverige) sin skola med 150 låg- och mellanstadieelever, lite fler än hälften är pojkar. De undervisas av en handfull lärare och stödet från oss kommer skolan till del med hjälp av Father Michael Cleary, som för närvarande är vår irländske missionär i Upper River Division - han bor i Basse, cirka 15 mil från Sambang. Skolan i Sambang var den första vi besökte och mötet var väl lite valhänt och trevande, men av allt att döma hjärtligt. Vår visit var kort och tiden fylldes av tal, presentutdelning, År 1985 var det min tur att besöka Gambia för första gången. Även denna gång tog Barbro Eketorp sin svenska besöksgrupp till Sambang. Nu gällde det invigning av det nybyggda skolhuset som Stockholmsgruppen sponsrat. Det var en omtumlande händelse att mötas av all glädje och tacksamhet som jag än i denna dag blir rörd av. Hemkommen till Stockholm blev jag medlem i Stockholmsgruppen och ganska snart fick jag ta över ansvaret efter Brita Trübenbach som skulle flytta utomlands. Det blev flera besök under de följande åren eftersom Sambang fått en speciell plats i mitt hjärta. Vi stöttade en grupp kvinnor med stängsel för trädgårdsodling med mera. Sambang 1985-01-08 * * * * * * * * * * * Ytterligare Sambangbesök elevsång och förstås inspektion av det skolhus som vi bekostat en av salarna bär inskriptionen Eketorp ovanför entrén. Naturligtvis ger det hela ett fattigt intryck, mätt med våra mått. Men ingen svälter (för närvarande, det blir värre senare under våren och sommaren) och det är glädjande att se att skolverksamheten tycks fungera väl. Även om den inte står och faller med vårt stöd har vi stor betydelse. Enligt missionens äldste i Gambia, Jim White, som en gång startade skolprojektet i Sambang, står de svenska grupperna för i genomsnitt 75 procent av investeringar och drift! Vad detta betyder för våra personliga åtaganden säger sig självt. (Stockholmsgruppen skickar cirka 8 000 kronor per år.) I Sambang är de största behoven just nu möbler till skolsalarna och bättre lärarbostäder. Dessutom önskar man sig enkla engelska läroböcker i olika ämnen och kollektiv lek- och idrottsutrustning, typ fotbollar. Den som tvivlar på värdet av så triviala saker skulle ha hört det jubel som en enda svensk tennisboll gav upphov till. Per Larsson, Stockholmsgruppen År 1995 tog jag taxi från Saba för ett besök på egen hand. När jag satt och väntade på rektorn bläddrade jag i besöksboken. Det visade sig att det var på dagen 10 år sedan mitt första besök! Rektorn fann detta värt att fira och en timma senare for vi i taxin till byn som ligger en bra bit från skolan. Där satt Alkalon klädd i finaste skrud och med en krona på huvudet. Vi hade ett mycket intressant samtal om kvinnors roll kontra männens, där vi inte kom överens om mycket. Jag tror att det skulle vara annorlunda idag. Hur som helst skildes vi åt som vänner och jag fick mitt FULA-namn som jag emellanåt har glädje av i Gambia. Sonja Myrin alias Kumba Jallow 3/2014 Vida Vyer 7

Presentation av Isabella Thafvelin Som den nya praktikanten vill jag gärna presentera mig själv. Jag har min bakgrund inom antropologi, internationell utveckling och projektledning. Min passion är genus och hälsofrågor, mer specifikt våld i nära relationer, kvinnors rättigheter samt sexuell och reproduktiv hälsa. Med en nyuttagen masterexamen ser jag praktikperioden via Gambiagrupperna på FI- OHTG som en chans att bredda min erfarenhet av att jobba med utvecklingsprojekt. Min erfarenhet av att jobba med utvecklingsfrågor tog ett rejält avstamp, när jag tillsammans med två andra unga kvinnor grundade Tjejjouren Idun Sigtuna i Sigtuna kommun år 2009. Tjejjouren Idun Sigtuna är en NGO vars syfte är att främja unga tjejers psykiska och fysiska välmående genom att arbeta stöttande och stärkande. Vi erbjuder stödsamtal till de som definierar sig som ung tjej, leder tjejgrupper samt föreläser för föreningar, organisationer och instanser som möter tjejer i vardagen. Nu ska jag inte viga presentationen åt att beskriva tjejjourens arbete, men som ni märker är det ett hjärteprojekt för mig. Utöver arbetet med tjejjouren så har jag erfarenhet av internationellt utvecklingsarbete från en praktik på UNFPA (the United Nations Population Fund) i Kampala, Uganda. Där arbetade jag huvudsakligen med integrationen av sexualundervisning i religiösa högstadieskolor, samt med planering inför ett projekt med mål att minska antalet tonårsgraviditeter. På ett mer personligt plan är jag en målinriktad, driven person som vill möta utmaningar. Jag trivs när det finns mycket att göra och där arbetsklimatet är öppet, prövande och tolerant. Till sist, som en stereotyp svensk, tycker jag att en god kopp kaffe förgyller livet. Speciellt vid en klätterklippa eller på en bergstopp. Jag hoppas att jag har gett er en inblick i vem jag är och vad jag drivs av. * * * * * * * Aktuellt Varma hälsningar, Isabella Thafvelin. Hämtat ur veckobrev 40 Gambia gör mycket för att hålla Ebola utanför landet. TANGO (the association of NGO s) utbildar alla biståndsorganisationer i samarbete med UNICEF, WHO och Hälsoministeriet. Alla NGO s utbildar sedan befolkningen i de byar där de är aktiva. Det stora samtalsämnet i Gambia är annars att turisterna uteblir under hösten på grund av Ebolan, som inte ens finns i landet. Gambierna har svårt att förstå den rädsla som vi i Europa känner. De lever ju med hotet dagli- gen och många har svårt att ta till sig och använda sig av den information som kommer. Hämtat ur veckobrev 42 Under helgen 11 12 oktober firades 20 års jubileet av maktövertagandet 22 juli 1994. Firandet hölls bland annat på Independenc Stadium i Bakau och flera prominenta gäster, Presidenterna från Senegal, Guinea Bissau och Mauritanien, fanns på plats. Anledningen till att firandet skjutits upp var att den 22 juli sammanföll med Ramadan. 8 Vida Vyer 3/2014

Glimtar och glädjeämnen från Gambia av Inger Grünning, Gambia Öst Här fortsätter min berättelse om våra fadderbarn. En av de första pojkarna, som Sisawo Sisay rekommenderade oss 1982 var Lamin Fatty. Han var en av de äldsta pojkarna i familjen, men han behövde hjälpa till med försörjningen och kunde inte få regelbunden skolgång. Vi betalade avgifter och även han fick en liten ryggsäck med material på ryggen. Lamin var mycket duktig och avancerade genom klasserna i Kerewan. När vi kom dit på besök, var han mycket ivrig att skriva brev hem till sin fadder Gunvor Carlsson och kunde oftast skicka med en liten present. Hans brev var svårlästa och darrigt skrivna, men när jag kom hem till honom och hälsade på, fick jag förklaringen. Han låg på knä på en flätad gräsmatta och skrev med en fladdrande fotogenlampa som belysning. På den tiden fanns ingen el i Kerewan, trots att den var huvudby och commissionärsäte i Lower Baddibu. Lamin hade fina betyg, men engelska var hans problem. Han började arbeta som okvalificerad lärare och fick hjälp av Gunnel med engelska kurser på Gambia College. Under hans tid som lärare träffades vi inte, hans familj visste inte var han var posterad. Upcountry var de unga och ogifta lärarnas placering och de hade sällan möjligheter att åka hem. Året då Gambia Öst byggde en skola i Sandu Missira fick Maria och jag tillfälle att följa med Dembo Bah till skolan för en invigningsfest. Dembo hämtade oss i Saba, där vi bodde hos Marias familj ett par veckor. Maria ville helst stanna hos sin mamma och hjälpa henne med trädgård och matlagning, men Jankey uppmanade henne att följa med, så hon kunde berätta hur det såg ut så långt upp i landet. Det blev en spännande resa! Vi mötte vår volontär Anders Lundgren vid avtagsvägen till Baro, där en stor del av byn just brunnit ner. Anders hade levererat ris och kläder till byborna och ordnat så att skolan kunde öppnas som bostad för de husvilla byborna. Väl framme i Missira fick Dembo köra ut i bushen för att hämta ett nyss skjutet vildsvin, som skulle anrättas till festen. Maria följde med, men hon blev ledsen, när hon såg, att svinet var Pumba i Lejonkungen! Mörkret föll snart och vi satt utomhus och pratade och lärarna gjorde hataia åt oss. Jag märkte att det var lite fniss runt oss och kände på mej att det var något bakom min stol. Eftersom det är mycket ofint att lysa med sin ficklampa på folk, så frågade jag bara vem är du och fick svaret, just a friend. - Lamin Fatty, very nice to meet you! Jag hade genast känt igen hans röst och alla fick sej ett gott skratt! Det var mycket roligt att träffas igen och vi hade mycket att prata om, och Lamin kunde berätta för alla intresserade bybor vilka FIOH var och hur vi byggde skolor över hela Gambia. Nästa dag fick Lamin visa oss runt i skolan, som redan börjat användas. Rektorn hade fullt upp med att fixa till festen, som tog sin början framåt eftermiddagen och höll på halva natten. Dagen efter for vi tillbaka till Saba och passerade en stor brand i en by och hörde talas om ytterligare en. Februari är en kall månad i Gambia och oförsiktighet med eld under natten orsakar ofta stora bränder. Vi stannade i Jarreng och köpte två sängar och några stolar till Marias familj. För övrigt var bilen fullt lastad med ved, som är billigare här uppe. Lamin fortsatte att arbeta som lärare, men hade hela tiden en stark önskan att läsa vidare. Efter militärkuppen då Yaya Jammeh tog makten och började anställa militärer, var Lamin en av de många lärare, som sökte sej till armén. Jag hade svårt att tänka mej Lamin som soldat, lugn och sansad och tystlåten, såsom han alltid varit och en utmärkt pedagog! 3/2014 Vida Vyer 9

Han bodde i Bakau Barracks och var ofta ute på träningar ute i landet, så det var inte lätt att kunna träffa honom. Men vi hade kontakt genom hans familj i Kerewan, vilken jag alltid hälsade på. Men så fick vi tillstånd att komma på besök i Bakau och det var en erfarenhet! Barackerna ligger mitt emot African Village och upptar ett stort område. Många långa trevåningshus låg i rader, inget hade då reparerats sedan engelsmännen byggde och allt var mycket slitet och osunt. Lamin och hans fru hade en liten lägenhet högst upp. Rummet var avdelat till en sovrumsdel och en mindre del utåt gången utanför, som ledde till andra lägenheter. I varje ände på huset låg en gemensam toalett och avloppsrören låg utanpå husen. Avloppen var som på många håll i Bakau bristfälligt täckta. I det mindre utrymmet fanns bord och ett par små stolar och där hade Lamin inrättat sin studiehörna. Han var så glad, när han berättade, att han klarat sina uppgifter så bra, att han hade fått ett treårigt stipendium till det nyinrättade Gambia University! Det var anledningen till att han sökt till armén! Han varvade teoretiska studier med praktiska fältövningar och var då posterad ute i landet. Efter sista året på universitetet blev han uttagen till en utbildning på Royal Military Academy Sandhurst i Wales, England, brittiska arméns officershögskola. Om sina erfarenheter och utbildningen där har han skrivit ett häfte på 25 sidor, mycket intressant läsning. Sitt rum på förläggningen, 4,5x2 meter kallar han a cosy accomodation, i detta lilla rum hade han god plats för alla sina böcker i en stadig bokhylla och i ett fint skåp med ändamålsenliga hyllor alla sina kläder, sportartiklar och övrig utrustning utan att något blev fuktigt eller dammigt och smutsigt! Han hade ett litet tvättställ med rinnande kallt och varmt vatten, sängen var varm och komfortabel, även om det var extremt kallt ute! Han var med andra ord inte bortskämd! Eftersom Lamin kom till Sandhurst i januari var vädret till en början en svår upplevelse. Speciellt när övningar hölls uppe i bergsområden i Wales, trodde han, att han skulle frysa ihjäl, men lärde sej snart att ta på de flesta kläder han hade. Det värsta var, när iskallt regn piskade på kroppen och frös till is! En annan svårighet i början var språket! Han kom underfund med att afrikansk engelska hade en helt annan klang och melodi och förstod till en början ingenting! What? och please say it again! var oftast hans svar på en fråga eller ett kommando! Många hjälpte honom i början med att tala sakta. Det var en ny erfarenhet för honom att alla i plutonen Burma, som han tillhörde, arbetade som ett team och löste alla problem tillsammans. Den psykosociala utbildningen hade stor plats, likaså det sociala och kooperativa ansvaret för plutonen, minst lika stor som vapenutbildningen. Man förstår, att Lamin uppskattade denna utbildning, när man läser om hans erfarenheter och han gjorde alltid sitt yttersta under året i England. Han gick ut som kursetta och skickade oss en kopia på ett stiligt diplom och han fick mycket beröm för sin insats, när han kom hem till Gambia i december 2008. Lamin fortsatte nu som löjtnant och blev förlagd i Yundum, men var ofta ute i landet med sin pluton. Hans fru och de två flickorna bodde hos hans föräldrar i Kerewan, när han var borta. Hans äldre brors familj bodde också där. Brodern har lidit av magproblem sedan barndomen och var oftast sjuk. 10 Vida Vyer 3/2014

Lamin hjälpte till med försörjningen och hade stort ansvar. Han startade en liten affär till sin mamma, så att hon har egen ekonomi. Hon är för gammal för att orka med odlingar. Från mars till juli 2011 var Lamin uttagen för att få grundläggande infanteriutbildning på Fort Benning, Columbus, Georgia, USA. Han kom dit i slutet på vintern och det kunde vara fruktansvärt kallt. I juli däremot kunde det vara +40 C eller mer och i skogarna fanns stickande, bitande och blodsugande djur, som gjorde alla övningar till utmaningar på liv och död! Det gällde att ha tillräckligt att dricka och ett stort mått av psykisk och fysisk styrka! Sedan kom en period hemma i Gambia igen, men Lamin ville vidare och hade också en ambition att förbättra livet för sin familj. Han sökte och blev uttagen till FNtjänst i Darfur under AMIS, African Mission In Sudan, som Darfur är en del av. I Darfur hade han en överordnad från Rwanda, deras grupp skulle ha en kontrollerande och lugnande effekt på det oroliga läget. Tre soldater dödades under tjänstgöringen där och en gambier sårades svårt och tidvis var läget mycket svårt. Tyvärr var inte lönen för de mer utsatta soldaterna så stor, men hemkommen kunde Lamin reparera en del och starta mammans affär. Hans bror hade avlidit och därmed blev ansvaret ännu större. Vid mitt senaste besök 2013 hade Lamin tjänstgöring i Yundum och jag blev bjuden dit tillsammans med Yoro. Vi hade besökt Fatty-familjen, när vi var i Kerewan för att hälsa på Yoros familj och kolla upp våra fadderbarn i distriktet och då talade Lamins mamma om, att Lamin ville träffa oss. Vi blev hämtade av en bil och kördes till Yundum Barracks, som är ett fint och välordnat område innanför murarna med parkliknande planteringar mellan bostadshus och kontorsbyggnader. Alla var mycket artiga och tonen var påfallande hjärtlig mellan alla, även om den var strikt militärisk. Lamin presenterade oss för sina högsta chefer och de var intresserade av att höra om Sverige och FIOH, som de redan hade hört mycket gott om. Lamin bjöd på kaffe och kex på sitt kontor och under tiden vi satt där fick han flera arbetsuppgifter, signera papper, skriva ut intyg och förbereda för kommande möten och övningar. Han hade en stor väggkarta över Sudan och Darfur och berättade, att han sökt administrativ tjänstgöring där. Då skulle lönen bli betydligt bättre och han planerade att bygga ett hus för sin egen familj, han har nu tre flickor. Han planerar alltid framåt för att kunna hjälpa sin stora familj och tänker alltid med tacksamhet på Sisawo, som rekommenderade honom och på Gunnel och FIOH, vilka tillsammans hjälpt så många skolbarn till ett bättre liv. 3/2014 Vida Vyer 11

Tillbaka i Gambia Underbart att få komma tillbaka till Gambia. Det var lycka, spänning och även en stor portion av lättnad när vi äntligen var på väg. Efter förra höstens lyckade resa med trädgårdsmästarstudenter från Yrkeshögskolan i Enköping, bestämde vi oss redan tidigt i våras för att göra om det med en grupp studenter ur nästa årskurs. Gruppen utsågs, vi bokade biljetter och det blev klart att vi skulle arbeta med skolträdgårdarna i tre byar i Region 4. Sen började ebola sprida sig i Västafrika. Media pumpade ut otäcka nyheter och skräckprognoser för hur sjukdomen snabbt skulle sprida sig. Tre av studenterna hoppade av och vi andra vågade inte tro till 100 procent att vi skulle komma iväg, förrän vi visste hur det såg ut när det väl var dags att åka. Jag kan tala om att vi var ett glatt gäng, som när dagen kom checkade in på Arlanda på väg mot ett ebolafritt Gambia. Eftersom gruppen blev lite mindre på grund av att några hoppat av, bestämde vi oss för att arbeta med två byar istället för tre. Fem av studenterna åkte till Nyawurulung och fyra till Misera. Båda byarna ligger i närheten av Soma och befolkas till största delen av fula-stammen. Nyawurulung är den mindre av byarna och ligger lite mer avsides. Barnen här var väldigt intresserade och arbetsvilliga. När jag besökte byn var årskurs 6 ute och arbetade 12 Vida Vyer 3/2014 med oss tillsammans med lärarna Omar och Lamin. Odlingsbäddar mättes upp, hörnpinnar höggs till med machete, det grävdes, hackades och rensades. Det var en otrolig energi i trädgården trots nästan 40 graders värme. Gardenmaster Abou Sanneh är en kunnig man med en hel del erfarenhet inom odling. Han tyckte det var väldigt roligt att få dit ett gäng svenska trädgårdskunniga studenter och ville gärna få lite nya idéer. Sen krävdes det en del övertalning för att få genomföra de nya idéerna... Till exempel att prova att blanda in hackat gräs och annat organiskt material för att förbättra jorden i de odlingsbäddar där jorden var väldigt lerig. Ett samarbete växte så småningom fram och studenterna lärde sig en hel del, dessutom lyckades de också få testa lite nya idéer.

På kvällen efter maten satt vi ute på skolgården i mörkret med två stearinljus. Några av lärarna gjorde oss sällskap och bjöd på ataya, det gambiska teet som jag kommit att tycka så mycket om. Efter en stund dök några barn upp. Två av mina studenter sjöng en sång. Sen ville barnen sjunga och satte igång att klappa. Fler och fler barn strömmade till. Någon hämtade en halv plastdunk och två pinnar och började trumma. Sen var dansen igång, och vad de dansade! Det var magiskt. Misera är en betydligt större by än Nyawurulung och ligger precis på gränsen till Senegal. Jag kom till Misera mitt på dagen när hettan var som värst. Studenterna satt under ett träd och såg lyckliga ut. De hade precis fått varsin frusen vattenpåse. Alla som bott några dagar på ett väldigt varmt ställe och inte kommit i närheten av något som är kallare än fisljummet förstår hur glad man kan bli för en liten påse is. I Misera är lärarstaben väldigt ung och engagerad, flera går sitt sista år på lärarutbildningen och gör sitt praktikår på skolan. Även rektorn Ebrima Barrow och gardenmaster Sherifo Ceesay är både unga och nya, dessutom trevliga och nyfikna. Det skapar ett öppet klimat på skolan. Det märktes snabbt att mina studenter och de som arbetade på skolan hade kul tillsammans, och det tog inte lång tid innan även jag skaffat mig vänner här. När jag besökte Misera hade de redan grävt odlingsbäddar och det var dags att plantera trädplantorna vi köpt med oss från plantskolan i Wellingara. I Misera är det ont om träd på skolgården, så plantorna behövdes bättre där än i skolträdgården. Eftersom det finns gott om får och getter räcker det inte med att plantera, det behövs ett skydd också så att plantorna inte blir frukost till ett hungrigt lamm. Vi fick lära oss hur de gräver sina planteringsgropar med plats för staket av grenar. Studenterna lärde dem hur man kan fixa rotbevattning med hjälp av vattenflaskor. Vi lärde av dem och de lärde av oss. Och det var ju det stora målet med resan. Att vi sen fick med oss så otroligt mycket mer hem är en ren bonus. Bodil Dahlman 3/2014 Vida Vyer 13

Perspektiv på Gambias historia Toppdiplomaten Gunnar Hägglöfs memoarböcker 1925-1977 är unikt intressanta om man intresserar sig för tiden före, under och närmast efter andra världskriget. Särskilt delen Tre män i Jalta (Norstedts 1977). "De tre stora", Churchill, Roosevelt och Stalin möttes i februari 1945 på Krim för att samordna sina planer för följderna i Europa och världen efter nazismens nedkämpande. Boken har ingående skildringar av huvudpersonerna, Hägglöf träffade dem personligen. Ett stycke om Gambia kanske kan intressera Vida Vyers läsare: Roosevelt var konsekvent emot imperialism och kolonier. Han var av det skälet starkt kritisk mot Churchill och uppmanade honom att släppa kolonierna i dåtidens största imperium fria. Hägglöf skriver: Det förefaller som om Roosevelts resa till Casablanca-konferensen i januari 1943 gav anledning till ett verkligt vredesutbrott mot alla kolonialregimer. I det brittiska Gambia hade han upplevt "det förfärligaste land jag någonsin sett. För varje dollar som britterna investerat i Gambia har de tagit ut tio. Det är ren utsugning av dessa folk." ska, nederländska eller andra kolonialvälden. Det var inför detta amerikanska tryck som Churchill avlossade sin salva: "Låt mig göra detta klart, därest tvivel råder på något håll. Vi avser att behålla det som är vårt. Jag har inte blivit Konungens förste minister för att presidera över det brittiska imperiets avveckling." Det skulle dröja tjugo år, till den 18 februari 1965 innan Gambia blev självständigt från Storbritannien. Winston Churchill dog en knapp månad innan, den 24 januari, 91 år gammal. Paul Rimmerfors President Roosevelt upphörde inte att förmana Churchill om nödvändigheten av att ge Indien oavhängighet, liksom han hela tiden upprepade att han icke ville offra amerikaners liv för att rädda brittiska, fran- Gambias premiärminister Dauda K Jawara lyckönskas under FN:s generalförsamling 1965 till självständigheten och FN-medlemskapet av den svenske FN-delegaten Einar Rimmerfors. * * * * * * * * * Skärpta gaystraff väntas i Gambia: BANJUL. Gambias parlament har godkänt ett lagförslag om att skärpa straffen för vissa homosexuella handlingar där omständigheterna betecknas som försvårande. Livstids fängelse ska enligt förslaget kunna utdömas för en person som har en samkönad relation med någon som inte fyllt 18 år. Detsamma gäller för hivsmittade som har homosexuella relationer. I dag kan personer dömas till 14 års fängelse för homosexuella handlingar i Gambia. För att lagen ska träda i kraft måste president Yahya Jammeh underteckna den, men det mesta talar för att det bara är en formalitet. Enligt brittiska tidningen The Guardian sade han redan 2008 att homosexuella män och lesbiska ska lämna landet eller stanna kvar och riskera att halshuggas. I vintras sade han att homosexuella ska bekämpas på samma sätt som man bekämpar malariamyggor "om inte ännu mer aggressivt". Ur Aftonbladet 10 september 2014 14 Vida Vyer 3/2014

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn Romanens huvudperson Sofia flyttar med man och barn till Bangladesh för att arbeta med bistånd på ambassaden. I Dhaka möter hon tonårssystrarna Nazrin och Mina som flytt landsbygden och traditionella plikter för storstaden och jobben. De fattigaste miljöerna bor granne med diplomatkvarteren och textilföretagen med lågavlönade sömmerskor som servar den rika världen med varor. Alla de stora frågorna kokas ned i romanens lilla krets. Floden svämmar ständigt över det platta kustlandet i Bangladesh. Floden står även för billiga produkter som tillverkas och som vi i den rika världen konsumerar. Inte nog med att folket slits ner, tillverkningslandet får även bära föroreningarna. Sofias man Janne lämnar sin tjänst som lärare för att ta hand om familjens två barn och sköta marktjänsten. Det blir ett chockartat möte med fattigdomen och kulturen i Bangladesh. Samtidigt ändras livet i en liten by långt ute på landsbygden för de två systrarna Nazrin och Mina, i en värld där gamla traditioner styr unga kvinnors liv in i minsta detalj. Flickornas liv leder in kvarteren bland festande diplomater och magra textilarbetare. En värld där karriärister och idealister * * * * * * * * * * * * samsas vid samma pool. Här präglas vardagen av terrorism och tennismatcher. Moberg är ambassadör men bryr sig inte särskilt mycket om sitt arbete utan vill bara lysa i glansen av sitt ämbete, Hans fru Vanja älskar lyx och flärd och vältrar sig i livet på ambassaden. Ambassadören vill inte lämna biståndsfrågorna till Sofia, han är nöjd i sin bekvämlighetszon. Sofia vill ha en konferens med tema Våld mot kvinnor. Men hon får inget gehör hos Moberg, Boken är en spännande skildring av biståndsarbetarnas privilegierade utlandsliv och lokala kvinnors totala skyddslöshet. Ibland kommer för mycket pengar till U- länder och då ökar korruptionen. Pengar till fattiga länder är bara ett sätt att stilla västvärldens dåliga samvete. Bangladesh behöver ankor och flytande sjukhus. Detta är en mycket viktig roman, framförallt för alla som arbetar och är intresserade av bistånd och U-lands frågor. Författaren uttrycker sin ilska över Gunilla Carlssons biståndspolitik. Hon tycks tro att de fattiga ska kamma håret och bli entreprenörer. Jag vill på det varmaste rekommendera boken till ingående läsning. Ann-Marie Eskilsson Hej på er alla i klass 5 Stensholmsskolan, Huskvarna! Det var så roligt att få träffa er i klassrummet tillsammans med vår volontär Kristina Lundblad, som berättade för er om det fina arbetet för barnen i Gambia Till Salu Gambiakläder 100 kr/st. Trämasker 30kr/st. anna.nilsson.edsas@telia.com 0322-52068 Nu vill jag TACKA er alla för visat intresse samt för gåvan till Gambias barn. Med hjälp av era pengar och Sida:s bidrag får vi ihop 5.400 kronor. Denna summa kommer att användas, vartenda öre, till olika ändamål för barnens allra bästa. Än en gång stort TACK! Med vänlig hälsning Ann-Marie Eskilsson 3/2014 Vida Vyer 15

Kontakt Huskvarna - Gambia Vi är 65 elever i årskurs 5 på Stensholmsskolan i Huskvarna. När vi gick i fjärde klass fick vi kontakt med en skola i Gambia genom en elevs farmor, Ann-Marie Eskilsson. Vi började skriva brev redan då, det var ganska svårt för vi kunde inte jättemycket engelska. Efter ett tag fick vi svar, men det tog ganska lång tid. Det var så spännande att läsa breven! Vi fick senare veta att det tog tid eftersom de inte hade så mycket skolmaterial där, till exempel pennor och papper. Det visade sig att mycket skilde sig åt mellan Sverige och Gambia. De hade helt andra typer av husdjur än vi, åsnor och höns till exempel. Det beror ju på att de i större utsträckning bor på landet än vi. Något intressant vi fått veta är att folket i Gambia inte gillar flodhästen, de är farliga för människan och äter upp riset som odlats i Gambia. Något annat som var annorlunda var så klart deras namn, de var svåra att uttala. Några av dem hette: Adama, Oumie, Muimuna, Mohammed, Awa, Babukuar, Ndey, Amie, Fattou Mata. I deras skola var de många fler än oss i klassrummen. De hade också väldigt många syskon i varje familj. Vi har fått veta att det är demokrati i Gambia. Men det verkar inte fungera så bra som här. De har ju till exempel inte olika partier att rösta på. Vi är lite oroliga över att Ebola ska spridas till Gambia. Vi har hört talas om att det inte kommer turister till Gambia nu när man oroas över Ebola, många människor som försörjer sig på turism drabbas nu hårt av det. Sverige är ett land i överflöd om man jämför med Gambia och vi vill hjälpa dem så mycket vi kan. Vi skulle gärna vilja skicka ner kläder och annat de behöver, med våra senaste brev skickade vi i alla fall med skolmaterial som de kan använda. Ibland händer det att vi inte är rädda om vårt skolmaterial, vi tappar och får nya pennor och linjaler. I Gambia är man antagligen mycket rädd om det man har. Årskurs 5 Stensholmsskolan, Huskvarna 16 Vida Vyer 3/2014

Arbetsbesparande åtgärder FIOHTG har försett fem byar med kvarnar, för att mala säd. Detta för att minska det dagliga slit som kvinnor har med matlagningen. Maskinerna förväntas också stärka den ekonomiska situationen, för kvinnorna, genom att deras lokala organisationer får inkomster från malningen. Istället för att kvinnor som nu använder traditionella medel, stora trämortlar, för att mala spannmål till hushållets måltider, kommer män nu att bidra till kostnaderna för malning av spannmål. Vilken lättnad för kvinnor att män nu tar större ansvar för hushållsvälfärd, vilket är i linje med de principer vi vill ska främja genusrelationer på hushållsnivå. Byarna och vissa av deras satellitbyar har också försetts med kvarnar som gör jordnötssmör, något som ingår i gambiernas dagliga kost. Även det ger stora möjligheter till ökade inkomster. Många har tidigare gjort sitt jordnötssmör genom att rulla en flaska på en bräda. Detta är mycket mer hygieniskt. Intäkterna som genereras och ledarutbildning som kvinnorna involverats i kommer att hjälpa till att upprätthålla en bra standard på maskinerna. * * * * * * * * * En mycket enkel lokalt tillverkad maskin för att skala jordnötter. Artikeln hämtad ur veckobrev 40 Bistånd i förändring klipp ur en artikel av Johan Berggren i Ordfront Magasin nr 5/2014 Under moderat ledning blev Sida navet i en stor omgörning av svenskt bistånd. Hårdare regelstyrning, färre mottagarländer och ökad företagsvänlighet är några av nyordningens punkter. Budgeten är stor, men pengar går till lite av varje, och bara 40 procent når de fattiga. Med diffusare definition är det lättare att tänja på det järnhårda enprocentsmålet och dirigera om biståndsmedel. De senaste åtta åren har biståndsmedel bland annat gått till: * Migrationsverket. * Svenska ambassader i Europa. * Biståndsministerns och hennes stabs löner. * Svenska företag. Vinstdrivande verksamhet anses behöva stöd för att kunna vara stöd åt fattiga. * Anders Borg. Eller snarare finansdepartementet. 2010 togs över en miljard från biståndet för att stärka Sveriges statsbudget. * Konferenser om bistånd. 3/2014 Vida Vyer 17

Gambiska aktivister hoppas nu att deras långvariga kamp mot kvinnlig könsstympning ska leda till att det införs ett förbud mot sedvänjan i landet. Tidigare försök har misslyckats, men nu menar aktivisterna att tiden är mogen. Kvinnlig könsstympning är fortfarande mycket vanligt i Gambia, men efter en mer än 30 år lång kampanj hoppas nu aktivisterna att landets parlament ska godkänna ett nytt lagförslag om att förbjuda traditionen. Bakom lagförslaget står organisationen Gamcotrap, som menar att man denna gång kommer att lyckas. - Tiden är inne, och det kan inte genomföras några halvmesyrer. Lagen måste vara tydlig, och enligt lagförslaget ska alla former av könsstympning förbjudas. Diskussionen kan inte pågå för evigt och regeringen måste ta det rätta beslutet, säger Amie Bensouda, som arbetat som juridiskt ombud för lagförslaget. Starkare än någonsin Gamcotraps ordförande Isatou Touray säger att kampanjen mot kvinnlig omskärelse nu står starkare än någonsin tidigare. - Det har varit ett stort arbete, men jag tror på ett förbud eftersom både kvinnor och män vill ha det. Jag vet att det finns fickor av motstånd, men så är det alltid när det handlar om kvinnofrågor, säger Isatou Touray till IPS.* Enligt henne har man inom kampanjen sedan år 2007 förmått 900 lokalsamhällen att upphöra med könsstympning. - Och detta är en trend som kommer att växa, säger Isatou Touray. Nästan 80 procent av Gambias kvinnor beräknas ha utsatts för kvinnlig omskärelse. Men den långa kampanjen mot ingreppet har resulterat i en förändrad inställning bland allmänheten, som även påverkar mer konservativa folkgrupper på landsbygden. Hundratals personer som tidigare arbetat med att utföra ingreppen har offentligt meddelat att de slutar med sin verksamhet. En av dem är Babung Sidibeh, som tidigare hade ansvaret för att upprätthålla traditionen i sin hemort Janjanbureh. Hon berättar att hon ärvde sin roll efter sina föräldrar, men efter att hon beslöt sig för att sluta med ingreppen har den kvinnliga könsstympningen upphört i hennes hemregion. 18 Vida Vyer 3/2014 Könsstympning kan förbjudas i Gambia Konstruktiv dialog Babung Sidibeh tog sitt beslut efter att ha gått en kurs om mödravård och kvinnors rättigheter som anordnades av Gamcotrap. - Jag insåg då vilka skador vi förorsakar våra medsystrar. Om jag hade insett det tidigare så hade jag aldrig genomfört några omskärelser, säger hon till IPS. I våras organiserade Gamcotrap ett möte med en grupp religiösa ledare för att diskutera frågan om kvinnlig könsstympning. Muslimska skriftlärda från flera afrikanska länder deltog vid mötet, som genomfördes innan lagförslaget lämnades in till parlamentet. - Vi hade en konstruktiv dialog och en majoritet kom fram till att kvinnlig könsstympning inte är något som hör ihop med islam, utan är en kulturell företeelse. Gruppen rekommenderade att en särskild lag ska införas och en deklaration undertecknades, berättar Isatou Touray. Samtidigt finns det en inflytelserik grupp av muslimska ledare som fortsätter att hävda att kvinnlig omskärelse är nödvändigt enligt islam, och denna grupp arbetar nu hårt för att bekämpa det nya lagförslaget. Saiko Jammeh/IPS* artikeln tidigare publicerad i Miljömagasinet nr 29/30-14 * International Press Service. Bilden hämtad från Gamcotraps hemsida

Kallelse Gambiagrupperna kallar alla medlemsgrupper och övriga intresserade till seminarium och samrådsmöte 28 mars 2015 i Uppsala För värdskapet står Hälsingegruppen Varje Gambiagrupps kontaktperson informerar gruppens medlemmar om samrådsmötet Kallelse och inbjudan skickas till gruppernas e-postadresser Kallelsen finns också på hemsidan www.gambiagrupperna.org Alla intresserade önskas Välkomna Gambiagruppernas samordningsgrupp 3/2014 Vida Vyer 19

Du kan bidra till arbetet i Gambia genom att sätta in en gåva på Plusgiro 90 02 38 7 Bankgiro 900-2387 Läs mer på: www.gambiagrupperna.org GAMBIADAG 5 DECEMBER! Vid samrådsmötet i Göteborg i september önskades starkt en gemensam Gambiadag för alla medlemsgrupperna. Styrelsen beslutar att rekommendera medlemsgrupperna att arrangera en Gambiadag 5 december i år. Den dagen är enligt FN Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling. Tanken är att Gambiagrupperna, genom medlemsgrupperna gör Gambia och Gambiagruppernas arbete synligt. Den långsiktiga situationen är givetvis fattigdomen och behovet av byutveckling för att nå målet om utbildning för alla. En akut situation är Ebola-epidemin i Västafrika, som orsakar ett jättestort bortfall av turister och försörjning för tusentals gambier. Styrelsen är medveten om att det är rätt kort tid att planera lokala arrangemang, men hoppas och räknar med att alla grupper gör det bästa man kan för att göra något. Vi tror att initiativförmågan är stor, som vanligt. Någon ytterligare central styrning av dagen kommer inte att ske. Däremot hoppas vi att kunna bidra med en text som kan användas som insändare eller liknande i lokala medier. Vi vill också erbjuda att ggbloggen.se används som kanal för förslag och tips för aktiviteter. Om ni tror att styrelsen kan göra ytterligare något för att underlätta Gambiadagen, så hör av er till någon i styrelsen eller skriv på bloggen. Utdrag ur SOG-nytt oktober 2014