Hisstunnan Det luktar verkligen rök. Inte cigarettrök, utan ungefär sådan där rök som kommer från eld. De fortsätter försiktigt i den rangliga järntrappan, som ringlar sig neråt. Kolla! Det är den där grejen som röken kommer från. Lukas pekar framför sig. Där sitter en brinnande fackla fäst i gruvväggen. Ett sånt där tjärbloss som guiden berättat om tidigare. Den där satt väl inte där förut? Mirella ser misstänksam ut. Gjorde den inte? Det kanske är guiden som tänt den till oss. Titta där är ett tjärbloss till och ett till! Guiden har nog släckt elbelysningen för att vi ska få använda ficklamporna. Kul! Lukas ögon lyser upp av förväntan. Plötsligt hörs steg i trappan. Någon är på väg upp. Någon som nynnar på en melodi för sig själv. Mirella och Lukas stannar och inväntar denna någon. Den nynnande personen visar sig vara en man i mörka kläder. När han tittar upp mot dem syns det att han är smutsig i ansiktet och alldeles sotig runt näsan. Mannen nickar kort mot dem och de nickar tillbaka. Akta så inte Gruvfrun kommer och tar dig om du sjunger här nere i gruvan, säger Lukas skämtsamt. Man tackar för påminnelsen! Har tankarna på annat håll. Jag är nämligen på väg upp för att försöka prata förstånd med spelstyrarna så att de stoppar hisstunnans nedfärd. Vi kan inte ha kvinnfolk nere i gruvan, säger han samtidigt som han fortsätter gå uppåt. 25
Mirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och väntar där nere, frågar Lukas just när mannen passerat dem. Jo, visst finns det folk därnere. Han vänder sig inte om när han svarar, utan fortsätter uppåt. Snart kan de inte längre se eller höra honom. Undrar vem det där var? Såg du vilka konstiga kläder han hade och vad sotig han var i ansiktet? säger Lukas. Kom nu! Det börjar kännas lite läskigt. Mirella drar Lukas i armen för att få honom att fortsätta. Till slut kommer de till avsatsen där de lämnat gruppen. Runt om dem lyser tjärbloss på gruvväggen. Det knastrar och sprakar lite när de brinner. För övrigt är det tomt. Var är de? De skulle ju vänta på oss här! säger Lukas. De kan väl inte bara ha gått härifrån! Äh, de gick bara en bit längre in här bortåt, hörs plötsligt en röst bakom dem. Mirella och Lukas vänder sig hastigt om. Snett bakom dem i mörkret sitter en tonårskille lutad mot gruvväggen med knäna uppdragna. I ena handen har han en brödbit, som han tar en tugga av. Sa de om de skulle komma tillbaka eller om vi skulle följa efter dem? frågar Mirella. Ingen aning. De blev tillsagda av Kolar-Lars att inte vara i vägen nu när vi får kungligt besök. Va? Ska kungen komma hit i dag? ropar Lukas förhoppningsfullt. 26
Nej inte kungen, men kronprinsen och kronprinsessan, allas vår blivande konung och drottning, säger tonårskillen med överdrivet högtidlig röst. Inte kattskit precis! Kronprinsen och bergmästare Bergenstierna har redan åkt ner till botten av gruvschaktet. Men nu går ryktet att kronprinsessan också är på väg ner i hisstunnan. Gud bevare oss! Det låter som om du inte vill att kronprinsessan ska åka ner, säger Lukas. Nej, det är väl inte så konstigt. Är ni nya här eller? Ni vet väl att Gruvfrun inte tycker om när det kommer kvinnfolk i kjolar ner i gruvan. Nä, här i gruvan är det bara vi män med långbyxor som ska vara, eller hur? Tonårskillen nickar mot dem. Han tror jag är en pojke, eftersom jag har långbyxor, tänker Mirella. Hon förstår inte riktigt varför han säger så, men hon säger ingenting eftersom tonårskillen babblar på. Nä, om det kommer kvinnfolk hit ner vet man aldrig vad Gruvfrun kan ställa till med, säger han. Ja, hon är liksom lite svartsjuk av sig. Så säger Lars Kolare i alla fall. Förresten, ni måste ju ha mött honom i trappan alldeles nyss? Lukas och Mirella nickar och slänger en hastig blick på varandra. Ja det var nog honom vi mötte, säger Lukas. Han är på väg upp för att prata förstånd med spelstyrarna som sköter hisstunnan. De måste ju få veta att vi här nere är emot att de hissar ner kronprinsessan i gruvan. Vi vill inte ha något gruvras på grund av henne. Lars Kolare 27
sa åt mig att vänta på honom här. Han är väl snart tillbaka. Det blir tyst ett ögonblick. Tonårskillen granskar dem uppifrån och ner. Blicken fastnar på deras hjälmar. Stiliga huvudbonader! säger han. Är det order från bergmästare Bergenstierna att vi ska ha sådana där tokerier på huvudet nu när vi får fint besök av kungligheter? Innan de hinner svara hörs någon ropa i schaktet. Hisstunna på väg ner! Snabbt kommer tonårskillen upp på fötter och småspringer fram till kanten av schaktet. Han håller i sig med ena handen i gruvväggen och tittar uppåt. Mirella följer efter honom och vinkar åt Lukas att göra detsamma. Nu ska vi se vilka som kommer, säger tonårskillen. Långt däruppe ser de en tunna som långsamt rör sig neråt. Från början hörs inte så mycket, men ju närmare tunnan kommer, desto bättre hör de. Upprörda röster. Framförallt en kvinnoröst. Kunde just tro det! Nu är vi illa ute, säger tonårskillen. Lars Kolare misslyckades tydligen med att hindra kronprinsessans nerfärd. Förbannat också! Tvi, tvi, tvi! Han låtsasspottar tre gånger över sin vänstra axel. Plötsligt hörs ett tjut. Det där var stoppsignalen, säger tonårskillen. Kanske har Lars Kolare lyckats i alla fall. Hisstunnan stannar. Den är strax ovanför dem. De kan tydligt höra vad som sägs. Ers kungliga höghet, jag tror inte vi kan fortsätta längre ner än så här. Jag försäkrar, det är för ers kungliga höghets egen säkerhets skull, hörs en ängslig mansröst. 28
Det var det mest oförskämda jag har hört på länge! ljuder en mycket bestämd kvinnoröst. Ta mig genast ner till gruvans botten dit ni redan transporterat min make kronprinsen. Han och de andra väntar på oss där nere. Jag har självaste konungens tillstånd till nedstigningen i denna gruva. Det är en befallning! Det hörs att kvinnan är van att få som hon vill. Mirella noterar att hon pratar svenska med en liten brytning på ett annat språk... tyska kanske. Jag ber kronprinsessan tusen gånger om ursäkt, men Gruvfrun är ett väsen som vi gruvfolk har den största respekt för. Gruvfrun tycker inte om att ha kvinnor nere i gruvan. Det gäller även för blåblodiga kungligheter, fortsätter den ängsliga mansrösten. Kronprinsessan sätter händerna i sidan och spänner ögonen i mannen. Menar min herre att respekten för den där sagofiguren Gruvfrun är större än respekten för Sveriges konung? Är det så ni menar? Svara mig karl! Ers kungliga höghet får inte ta det på det sättet, gnäller mannen. Det är inte bara kronprinsessans eget liv som kan vara i fara. Det är alla gruvarbetares liv som står på spel. Kronprinsessan vill väl inte att gruvan ska rasa. Det rycker i min vänstra lilltå och det liksom pirrar i knäna. Det är säkra tecken på att Gruvfrun är missnöjd. Inte visste jag att ni gruvkarlar var så skrockfulla och trodde på sådana sagor. Tror ni på bergatrollet också? säger kronprinsessan och fnyser föraktfullt. Ers kungliga höghet, jag ber er att vända om innan det är för sent för oss alla. Jag känner på mig att något hemskt kommer att hända om vi fortsätter vår nerfärd. 29