Till Ålands kommunförbund PB 230 22101 Mariehamn Brändö kommuns yttrande till förslag om samhällsstrukturreformen Allmänt: De förslag som arbetsgrupperna tagit fram och som ÅLR omfattat för vidare arbete, med det i sig nödvändiga arbetet att se över de utmaningar som behöver tacklas, saknar långt konkreta förslag hur Skärgårdens invånares behov av tillgänglig och god service kan tillfredsställas. Den garantilag som skisseras, mycket rudimentärt i materialet som tillsänts kommunen, inger mycket liten om någon alls förhoppning i detta skede om att lagen skall kunna ge de garantier som förmodas vara lagens syfte och målsättning. Brändö kommun ligger geografiskt d.v.s. tidsmässigt långt från fasta Åland. Ingen service oberoende av hur bra den är kan sägas betjäna kommunens invånare i tillräcklig grad om den de facto i praktiken inte är tillgänglig. Med tillgänglighet avses personlig, ansikte mot ansikte, service inom max. en timmes resa enkelväg. Detta gäller såväl den sociala som den tekniska servicen. Den service som idag inom olika områden finns bara i Mariehamn med omnejd kan inte anses fylla kriterierna för tillgänglighet. En resa till fasta Åland innebär i praktiken alltid minst 10 timmar på resande fot. I ÅLR:s meddelande står det om vikten av att samhällsservice produceras effektivt och med god kvalitet. God service är långt lika med tillgänglig service. Service som produceras i Skärgården kan inte ha som mest vägande eller absolut kriterium att den produceras kostnadseffektivt. En tillgänglig d.v.s. i Skärgården närvarande service, med små enheter och få kunder/klienter, kan inte vad gäller kostnadseffektivitet jämföras med motsvarande på orter med flere invånare. I meddelande nämns också att invånarna (kunderna/klienterna) bör vara nöjda med servicen. En service som inte är tillgänglig kan inte göra kommunen attraktiv och inte heller vara en service som invånarna är nöjda med. Långa resor till servicepunkterna innebär också i praktiken stora kostnader för kunderna/klienterna. Tid är för många, speciellt löntagare och företagare, pengar. Som exempel kan nämnas vikten av ÅHS närvaro i kommunen. Utan möjlighet att få besöka primärvården (rådgivningen) i kommunen skull kommunen förlora väsentligt i attraktivitet. Kommunernas socialtjänst: Kommunen välkomnar ambitionerna om kompetenshöjning, specialisering och förbättring av integritetsskyddet i de förslag som är föremål för utlåtandet. Kommunen välkomnar tanken om lindring av den ekonomiska inverkan som enskilda servicebeslut kan ha på kommunens ekonomi, men tar inte slutlig ställning till detta förrän konkreta förslag har förelagts kommunen (explicit för Brändö kommun). Kommunen konstaterar att Brändö har en kombinerad tjänst som socialchef på 89% av heltid och även en nämnd, socialnämnden, som handlägger ärenden som rör kommunens sociala ansvarsområden. Om samordningen leder till att tjänsten som socialchef minskar och den nödvändig kritiska massan för upprätthållande av tjänsten blir så liten att tjänsten blir oattraktiv så kompenseras inte förlusten av en lokalt stationerad tjänsteman av den förmodade kompetensvinsten på annan ort. Kommunen tar avstånd från centraliseringen av service till Mariehamn/hela fasta Åland i den modell om Kommunernas socialtjänst som presenterats.
Centralisering av grundläggande och lagstadgad kommunal service i den omfattning som Kommunernas socialtjänst innebär, om förslaget verkställs, kan äventyra grundlagsenliga rättigheter för i synnerhet skärgårdsbefolkningen, med avseende på avstånd och restid till service och reell tillgång till service (se ovan kommunens definition på tillgänglighet). Centralisering av arbetsplatser som sker som inom ramen för SSR ska mötas upp av decentralisering av landskapliga och kommunala stödservicefunktioner som inte har direkt kundkontakt. Vid nyrekrytering ska rekryteringen styras till skärgårds- och landsbygdskommunerna, i första hand till kommunkanslierna. Lagstiftning som styr central serviceproduktion i kommunerna och som i väsentlig utsträckning påverkar verksamhetsförutsättningarna för kommunerna måste beakta den småskalighet som präglar inte bara de Åländska kommunerna utan även hela det Åländska samhället. De lösningar som utformas bör även beakta de många och huvudsakligen väl fungerande samarbeten som sedan länge finns mellan många kommuner. Klientens perspektiv inbegriper utöver strävan till absolut likhet inför lagen och integritetsskydd även närheten till service, närheten till anhöriga och vänner, närheten till tidigare boendemiljö och inte minst den småskaliga omsorgen, det vill säga sådant som ofta är mindre enheters styrkor. Byggnadstillsyn och byggnadsrådgivning: Kommunen konstaterar att Brändö har en kombinerad tjänst som kommuntekniker/byggnadsinspektör och även en nämnd, byggnadstekniska nämnden, som handlägger ärenden som rör kommunens tekniska förvaltning (däribland fastigheter och kommunalvägar m.m.) och infrastruktur utöver byggnadslovsansökningar och andra tillståndsärenden. Om byggnadstillsynen och byggnadsrådgivningen centraliseras leder detta till att volymen i hela funktionen minskar. Den nödvändiga kritiska massa som behövs för att upprätthålla en kombinerad tjänst kan inte uppnås vilket oundvikligen leder till en kompetensförlust som för med sig nackdelar vilka är större än de fördelar som kan uppnås med ett samarbete. Byggnadsinspektörens/kommunteknikerns kompetens är av väsentlig betydelse för den lilla kommunens möjligheter att själv upprätthålla en mångsidig service till invånarna och att med ordinarie personal bl.a. genomföra anläggningsprojekt i egen regi. Byggnadsinspektionen är en ren myndighetsfunktion som därtill till stora delar är avgiftsfinansierad. Den nytta som en eventuell centralisering av funktionerna medför för invånarna bör vara kännbar om förslaget skall kunna accepteras. Servicen bör bli klart förmånligare för den enskilda invånaren, alternativt medföra en klar kompetenshöjning eller klar förbättring av servicenivån. Här kan påpekas att för en på fasta Åland stationerad tjänsteman blir resor inkl. dagtraktamenten till Brändö en kostnad som är kännbar. Tidsåtgången d.v.s. arbetstiden blir också en kostnad som bör beaktas. En på orten, d.v.s. i kommunen, stationerad byggnadsinspektör har en kunskap om lokala förhållanden som kan vara svår att ersätta och som är viktig för en god myndighetsutövning samt i regel också garanterar god och tillgänglig service. För kommunen är också byggnadsordningen, precis som planeringen, viktiga verktyg/instrument för att skapa en egen profil anpassad till invånarnas behov och åsikter rörande markanvändningen. Regional utvecklingsplan:
Kommunen stöder tankegången på en långsiktig regional utvecklingsplan. Planeringen bör uttryckligen ske långsiktigt och på ett sätt som ger en förutsägbarhet i satsningar som utvecklar bl.a. grundläggande infrastruktur, inte minst trafiklederna, i landskapet. Planerna bör ha en juridiskt hållbar grund och fastslås på ett sätt så att såväl kommunernas planeringsmonopol som övergripande regionala utvecklingsbehov i Landskapet beaktas. Planerna bör uttryckligen frikopplas från de politiska mandatperioderna Vägförvaltning, verkstad och lager Kommunen upprätthåller ca 18 km kommunalvägar och byggnadsplanvägar. Underhållet av vägnätet verkställs av privata entreprenörer på uppdrag av kommunen. Det finns få möjligheter för kommunen att bidra till förbättringar eller inbesparingar i anslutning till detta förslag. Kommunen förfogar varken över personalresurser eller maskinpark för vägunderhållet, och det torde vara ytterst svårt att spara in på de resurser som i dagsläget anslås för underhållet. Vägunderhållet är väsentligt för kommuninvånarnas möjligheter till försörjning. Vägnätet bör hållas farbart för att invånarna ska kunna ta sig till färjor, arbetsplatser, skolor och serviceinrättningar. Kommunen anser att landskapsregeringen, med den personalstyrka och den maskinpark man förfogar över, är den aktör som bäst är lämpad att ansvara för vägunderhållet. Ett närmare samarbete mellan kommunen och landskapet är dock att önska d.v.s. byte och köp av tjänster. När det gäller köp av tjänster (privata entreprenörer), som alternativ i stället för kommunen/landskapet som arbetsgivare, bör det påpekas att den förekommande bristen på konkurrens i Skärgården kan leda till att kostnaderna blir kännbart högre. Eventuella förändringar i ansvarsförhållanden, ägar-, upprätthållar- eller underhållsansvar för vägnätet, mellan kommunen och landskapet måste ta hänsyn till de skillnader i ekonomiska grundförutsättningar som råder. Kommunerna är ålagda att tillämpa bokföringslagen, vilket leder till att kommunalvägarnas avskrivningskostnader har en betydande långsiktig inverkan på kommunernas ekonomi. Landskapsregeringen har större rörelseutrymme att direktfinansiera anläggningskostnader under en eller ett fåtal bokföringsperioder. Kommunen lyfter i detta sammanhang fram de försämringar som uteblivna landskapsandelar för byggande av kommunalvägar har inneburit under de senaste åren. Finansieringsansvaret har redan förskjutits över på kommunerna, eftersom landskapet under senare år i allt mindre utsträckning gett bidrag till kommunalvägar. Brand- och räddningsväsendet En gemensam kommunal räddningsmyndighet förutsätter beredskap till verkligt samarbete från alla inblandade parter, så att det som sker är ett samarbete och inte en inkorporering i någon befintlig struktur. Räddningslagen för landskapet som kom redan år 2006 ger Landskapsregeringen möjlighet att tvinga kommunerna till samarbete inom ett räddningsområde, vilket trots olika försök och olika utredningar inte har verkställts. Landskapsregeringen har således redan de formella befogenheterna. Med tanke på det breda engagemang som finns i de frivilliga brandkårerna som står för släcknings- och räddningsinsatserna bör en reform dock genomföras så att nivån på verksamheten inte försämras.
Servicecenter Frågan om inrättande av ett servicecenter i den form som förslaget föreläggs kommunerna för utlåtande ingick inte i det ursprungliga Samhällsstrukturreformsutredningen. Frågan om samordning av ekonomi- och personaladministration bör konkretiseras, i synnerhet i avseende på vilka tjänster som faktiskt kan erbjudas, och besynnerligt, huruvida tjänsterna över huvud taget bör upprätthållas i offentlig regi. Såsom målsättningarna med utredningen är formulerade utgår arbetet från Landskapsregeringens interna behov, och ytterligare bygger man på utredningen med antagandet om att servicecentralen även kan betjäna kommunerna. Fortsättningsvis verkar Landskapsregeringen och kommunerna på olika villkor och enligt olika regelverk, i synnerhet med avseende på bokföringen, där kommunerna är ålagda att tillämpa bokföringslagen i tillämpliga delar medan landskapsregeringen har större möjligheter att själva utforma och påverka sättet på vilket utgifter bokförs. Kommunen förhåller sig i detta skede avvaktande till ett servicecenter, speciellt såsom förslaget ter sig i dagens lägen. Förslaget tycks igen vara ämnat att lösa i första hand Landskapsregeringens egna problem, och kommunerna är i detta skede inte ens tillfrågade. Landskapsregeringen torde närma sig denna fråga såsom man närmar sig alla andra frågor som innebär omorganiseringar i den egna serviceproduktionen, förslaget torde leda till ökad byråkratisering, sannolikt ökad centralisering till Mariehamn/fasta Åland och sannolikt ökade kostnader utan att motsvarande inbesparingar görs någon annanstans i organisationen. Samtliga ovan nämnda förslag Med lagar och regler som bakgrund finns risken att det skapas tunga teoretiska och juridiska argument för att små kommuner inte kan ge likvärdig service. Påstående som redan synts i media utan att ledas i bevis. Man förbiser att invånarens och klientens perspektiv också inbegriper närheten till service, närheten till anhöriga och vänner, närheten till tidigare boendemiljö och inte minst den småskaliga omsorgen, det vill säga sådant som ofta är mindre enheters styrkor. I lagstiftningsarbete bör man fundera på om det med stora enheter i stället skapas kostnadsdrivande byråkrati som blir ekonomiskt betungande för kommunerna och därmed för invånarna. Kommunen vill hävda, tills motsatsen bevisas, att små enheter ofta är både effektiva och erbjuder god kvalitet, vilket kan mätas med andra mått än de kvantitativa med checklistor och antal osv. Bifogas bilaga om kommunens syn på processen. På Brändö kommuns vägnar (kommunstyrelsen ansvarig för utlåtandet) Margaret Lundberg Ordf. kommunstyrelsen John Wrede Kommundirektör