Bedömning av förutsättningar för användning av gasoldrivna myggfällor i bekämpning av översvämningsmyggor i Nedre Dalälvsområdet

Bedömning av förutsättningar för användning av gasoldrivna myggfällor i bekämpning av översvämningsmyggor i Nedre Dalälvsområdet Rapport 2013:14

Bedömning av förutsättningar för användning av gasoldrivna myggfällor i bekämpning av översvämningsmyggor i Nedre Dalälvsområdet Eric Blomgren - Anders Lindström - Richard Hopkins 2013

Dnr 500-2594-13 Förord Den här rapporten har tagits fram som underlag inom den regionala landskapsstrategin Människor, mygg och natur vid Nedre Dalälven. En regional landskapsstrategi är ett arbetssätt för att bevara och hållbart bruka naturresurser utifrån en helhetssyn på landskapsnivå. Projektet startades våren 2011 på uppdrag av regeringen och har som långsiktigt mål att begränsa massförekomsten av översvämningsmygg på längre sikt, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Landskapsstrategin är ett samarbete mellan länsstyrelserna i Gävleborg, Uppsala, Dalarnas och Västmanlands län. Arbetet syftar till att i samarbete med allmänheten ta fram förslag på vilka åtgärder som skulle kunna användas för att hantera myggproblemet på lång sikt. Detta görs inom ramen för tre delprojekt: Öppna landskap, Strömmande vatten samt Andra myggbegränsningsmetoder. Deltagarnas idéer har formulerats till undersökningar eller forskningsuppdrag eftersom det är angeläget att samla in kunskap om vad som orsakar massförekomsterna av översvämningsmygg och hur man kan förebygga detta. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om gasoldrivna myggfällor kan användas för att hantera storskaliga problem med översvämningsmygg. Författarna ansvarar själva för innehållet i rapporten. Alla rapporter som tas fram inom strategin och på uppdrag av de berörda länsstyrelserna ingår i underlaget inför den slutrapport som ska överlämnas till regeringen den 1 december 2013. I slutrapporten kommer länsstyrelserna att presentera en sammanlagd bedömning av vilka åtgärder som beskrivs i underlagen som skulle kunna vara delar av en möjlig långsiktig lösning av myggproblemen vid Nedre Dalälven. Slutrapporten kommer även att innehålla bedömningar av de föreslagna åtgärdernas konsekvenser samt förslag till i vilken form strategiarbetet bör genomföras efter 2013. Länsstyrelsen riktar ett stort tack till deltagarna i arbetsgrupperna, deltagarna i projektets referensgrupp samt alla andra som på olika sätt medverkar arbetet i den regionala landskapsstrategin. Landshövding Barbro Holmberg, Gävle januari 2013

Innehållsförteckning Syfte med rapporten. 6 Stickmyggsproblemen vid Nedre Dalälvsområdet......6 Fakta om stickmyggor...7-9 Ae. sticticus Ae. vexans Ae. cinereus Ae. rossicus Gasoldrivna myggfällor.....10 Tidigare studier av gasoldrivna myggfällors effektivitet vid kontroll av myggor...11-15 Sammanfattning av studier av gasolfällors effektivitet vid myggbekämpning...15-16 Slutsatser......16-17 Bedömning....... 17 Referenser... 18-20 5

Syfte med rapporten Syftet med denna rapport är att medverka till att ta fram kunskapsunderlag för arbetet inom den regionala landskapsstrategin "Människor, mygg och natur" i Gävleborgs län. Kunskapsunderlagen ska användas som underlag i strategins arbete för att försöka hitta ett långsiktigt sätt att hantera massförekomsten av översvämningsmygg i Nedre Dalälvsområdet. Denna rapport bygger på en litteraturstudie som undersöker om gasoldrivna myggfällor kan användas, och/eller används någonstans, för att storskaligt hantera problem med översvämningsmygg. Studien ämnar dessutom besvara frågorna om hur effektiva fällorna är under olika förhållanden, hur de bör placeras för bästa resultat och eventuell påverkan på den biologiska mångfalden. Sedan sker en samlad bedömning av om gasoldrivna myggfällor kan och bör användas till storskalig bekämpning av översvämningsmygg i Nedre Dalälvsområdet med de förutsättningar som området ger. Stickmyggsproblemen vid Nedre Dalälvsområdet Nedre Dalälvsområdets relativa närhet till tätbefolkade områden, i kombination med sina erkänt stora biologiska värden, gör området till ett lämpligt frilufts- och turistmål. Den stora variationen bland dessa unika miljöer ger möjligheter för ett stort antal olika organismer att finnas inom området. Vissa organismer är dock mindre önskvärda än andra, i synnerhet när de blir alldeles för många. Sedan 1980-talet har populationerna av några arter stickmyggor, tillhörande den funktionella gruppen översvämningsmygg (Schafer, Lundstrom et al. 2004), regelbundet haft möjlighet till att utveckla mycket stora populationer (Länsstyrelsen Gävleborg 2010). De viktigaste myggarterna i frågan är Aedes sticticus och Aedes vexans. Även Aedes cinereus kan bli en plåga, och vissa år förekommer stora mängder Aedes rossicus (Jaenson 1986; Biologisk myggkontroll 2013). För att få lite perspektiv på antalet mygg under ett sådant år kan det nämnas att under en natt, i en fälla år 2000, fångades över 62 000 myggor (Schafer, Lundstrom et al. 2008). Med dessa siffror är det inte svårt att förstå omfattningen av myggproblemen i detta område. 6

Fakta om stickmyggor Stickmyggor (Culicidae) är en familj inom underordningen Nematocera som i sin tur hör till ordningen Diptera (Tvåvingar). I Sverige är familjen representerad av 49 arter (Dyntaxa; egna opublicerade data) och i världen känner man till 3531 arter av 111 släkten (Harbach, 2013). Även om familjen kallas stickmyggor, suger faktiskt inte alla arterna blod, och i de fallen (majoriteten) de suger blod är det bara honorna som gör det. Samtliga stickmyggshonor i Sverige suger dock blod och olika myggarter är specialiserade på att ta blod från exempel fåglar, däggdjur eller i vissa fall till och med amfibier. Många stickmyggsarter är dock generalister när det gäller värdval. Honorna använder sedan blodet för att producera ägg. Då de inte producerar ägg lever de likt hanarna på nektar och andra vätskor från växter (Harbach, 2013). Olika stickmyggsarter kan ha olika så kallade livshistorier, det vill säga hur och när i livet de gör vissa saker, såsom att para sig, lägga ägg, övervintra och så vidare. Vissa övervintrar som vuxna honor (hanarna dör) och andra övervintrar i ägg- eller larvstadium (både de vuxna honorna och hanarna dör på hösten) (Becker, Petric et al. 2003). En stickmyggas livscykel börjar som ägg, sedan larv (i 4 olika stadier), efter det förpuppas den och sedan lämnar den puppan som vuxen mygga. Gemensamt för alla myggarter är att vatten är nödvändigt under någon del av tiden som ägg. (Dale and Knight 2008; Becker, Petric et al. 2010). Hur och var myggen lägger sina ägg skiljer mellan arter och släkten. Vissa arter lägger äggen direkt i vatten, det finns de som lägger ägg i hål i träd och sådana som lägger sina ägg på marken som sedan måste bli översvämmad för att äggen skall kunna kläckas. Vissa stickmygg, de så kallade översvämningsmyggen, kan kläcka fram flera generationer per år, då deras ägg inte behöver genomgå en frysperiod, jämfört med de så kallade skogsmyggen. Detta gör att under en gynnsam sommar kan populationerna översvämningsmygg växa sig väldigt stora, och exempel på dessa arter är Aedes sticticus, Aedes vexans, Aedes cinereus och Aedes rossicus. Exempel på skogsmygg är Aedes communis, Aedes cantans och Aedes punctor (Becker, Petric et al. 2003). Släktnamnet Aedes kommer härifrån förkortas till Ae. Ae. sticticus (Meigen 1838) Ae. sticticus är den dominerande översvämningsmyggan i Nedre Dalälvsområdet, där den kan utgöra så mycket som 86% av en natts fångst (Schafer and Lundstrom 2009). Geografisk förekomst Denna mygga finns över stora delar av norra halvklotet (Becker, Petric et al. 2010) och har i flera länder visat sig kunna vara en stor plåga för människor och djur där den finns i stora antal (Gjullin, Yates et al. 1950). I Sverige är den funnen från Skåne i söder (Schafer and Lundstrom 2009) till Västerbotten i norr (egna opublicerade data). Habitat Honorna lägger ägg (upp till 150st/hona/gång) i fuktiga nedsänkningar i skuggiga marker runt 7

floder och sjöar, där de sedan kläcks efter att ha blivit översvämmade (Becker, Petric et al. 2010). Livscykel Arten kan kläcka fram flera generationer per år (Horsfall 1955) och de övervintrar som ägg. Äggen kan kläckas redan vid 8 grader Celsius i vattnet, men den optimala vattentemperaturen för larverna att utvecklas i är 25 grader Celsius (Becker, Petric et al. 2010). Ae. sticticus kan flyga långt för att söka efter blodmål. I Kanada har man observerat förflyttningar på upp till 20 km (Hearle 1926), och från Kroatien har man rapporterat upp till 7,5 km på en dag (Sudaric Bogojevic, Merdic et al. 2011) Värdpreferens Däggdjur (Becker, Petric et al. 2010). Ae. vexans (Meigen 1830) Ae. vexans är en annan problemart i Nedre Dalälvsområdet (Schafer and Lundstrom 2009) och i Tyskland är det den mest förekommande översvämningsmyggan (Clements and Bi 2012). Geografisk förekomst Arten är i Sverige funnen från Skåne i söder till Lappland i norr (Dahl 1977) och den förekommer i stort sett i hela världen (Becker, Petric et al. 2010). Habitat Äggläggningsplatserna liknar de av Ae. sticticus och äggen kan klara sig i upp till 5 år i marken, om de inte svämmas över så de utvecklas och kläcks (Becker, Petric et al. 2010). Livscykel Liksom Ae. sticticus kan denna art kläcka fram flera generationer per år och den optimala temperaturen för utvecklingen av larver är 30 grader. Då går utvecklingen av ägg och larver som snabbast. Håller vattnet 30 grader kan tiden från att äggen kläcks till vuxen mygga vara så kort som en vecka (Becker, Petric et al. 2010). Då det oftast handlar om väldigt grunda vatten är 30 grader förmodligen ingen sällsynthet i många områden. Även Ae. vexans är duktig på att flyga, och en Kroatisk studie visar på att de kan färdas upp till 7,7 km på 3 dygn, även om den genomsnittliga flygsträckan per dygn var 0,96 km (Sudaric Bogojevic, Merdic et al. 2011). Värdpreferens Däggdjur (Becker, Petric et al. 2010). 8

Ae. cinereus (Theobald 1901) Geografisk förekomst Ae. cinereus finns i större delen av Sverige (Dahl 1977) och den är vida spridd på det norra halvklotet (Becker, Petric et al. 2010). Habitat Återfinns i varierande miljöer, men oftast i semi-permanenta skuggade vattensamlingar i öppna marker som översvämmas. Larver kan även påträffas i pölar i skogar. Verkar vara en någorlunda stationär mygga, som sällan rör sig över större områden eller biter i fullt dagsljus (Becker, Petric et al. 2010) Livscykel Övervintrar som ägg och kan i gynnsamma förhållanden, med värme och upprepade översvämningar, förekomma i flera generationer per år (Jaenson 1986; Becker, Petric et al. 2010) Värdpreferens Däggdjur (Becker, Petric et al. 2010) Ae. rossicus (Dolbeskin, Gorickaja och Mitrofanova 1930) Geografisk förekomst I Sverige är den påträffad i Dalälvsområdet, där den för övrigt påträffades i Sverige för första gången 1985 (Jaenson 1986), samt i Umeåtrakten (egna opublicerade data). I övriga Europa är utbredningen inte helt klarlagd, men fynd föreligger från södra Norge, Frankrike, Tyskland, Ungern, Tjeckien och forna Jugoslavien (Becker, Petric et al. 2010). Habitat Hittas ofta i liknande habitat som Ae. cinereus (Becker, Petric et al. 2010). Livscykel Den övervintrar som ägg och i södra Europa har den flera generationer, medan den i norra delen av Europa förmodligen oftast bara har en eller två generationer (Becker, Petric et al. 2010). Värdpreferens Däggdjur (Becker, Petric et al. 2010) 9

Gasoldrivna myggfällor Det finns flera fabrikat och modeller av gasoldrivna myggfällor på marknaden. Gemensamt för de flesta är att de lockar till sig mygg med hjälp av värme och koldioxid som utvecklas vid förbränning av gasol, samt av utsöndring av kemikalier såsom 1-okten-3-ol (oktenol), som attraherar myggor genom imitation av mänsklig lukt. Myggorna lockas nära och sedan sugs de in maskinen och hamnar i en fångstpåse där de sedan torkar ut. Beroende på fabrikat, modell och myggförekomst måste dessa fångstanordningar tömmas olika ofta, och under större förekomst av myggor kan det vara tvunget att tömma dem dagligen eller med några få dagars mellanrum. Hur länge gasolen räcker beror på storlek på gastub och på vilken fälla man använder, men enligt egna erfarenheter kan de räcka upp till 3 veckor vid konstant användande (5 liters-tub). Gasoldrivna fällor fångar ett stort antal arter stickmygg inom flera släkten (Brown, Paladini et al. 2008), inklusive översvämningsmyggen Ae. sticticus och Ae. vexans (egna opublicerade data). Under en fältstudie i Florida fångades 17 av de 21 arter som totalt fångades, av just gasoldrivna fällor (Kline 2002). Förutom stickmyggor kan gasolfällor fånga stora mängder svidknott (Culicoides) men sällan några mängder av andra leddjur (egna opublicerade data). Oktenol i kombination med koldioxid har visat sig förhöja mängden fångade mygg väsentligt enligt studier (Kline, Dame et al. 1991; Kline and Lemire 1998). Främst lockar kemikalien myggor ur släktet Ae., som översvämningsmyggen tillhör och den har visat sig effektiv på exempelvis Ae. vexans (Kline, Allan et al. 2007). Mängden koldioxid som släpps ut varierar mellan fällor, siffror i litteraturen anger allt från 125 cm 2 /min till 695 cm 2 /min (Collier, Perich et al. 2006; Smith, Cope et al. 2010). Som jämförelse kan nämnas att en vuxen människa i medeltal andas ut 240 cm 2 koldioxid per minut (Nationalencyklopedin 2013). En del fällor drivs med elkabel medan andra drivs av startbatterier och sedan gasolen när den förbränns. Fällorna ska kunna minska myggförekomsten på arealer upp till 4000 m 2 (Collier, Perich et al. 2006), beroende på omständigheter. 10

Tidigare studier av gasoldrivna myggfällors effektivitet vid kontroll av myggor Här nedan presenteras kortare case reports, det vill säga sammanfattningar av olika studier som gjorts i syfte att undersöka om det går att bekämpa mygg i större skala med gasolfällor. Mål, geografiskt läge, metod, aktuella myggor, resultat och referens (rubriken) beskrivs. 1: Henderson, Westwood et al. (2006) Mål med studien Att testa hur effektiv en gasoldriven myggfälla (Mosquito Magnet Pro) var för att minska myggtätheten i ett bostadsområde på landsbygden respektive i en tätort. Geografiskt läge Winnipeg, Kanada. Metod Ett testområde (600 m 2 ) och ett kontrollområde (600 m 2 ) sattes upp på två olika ställen (landsbygd respektive tätort). En Mosquito Magnet PRO med oktenol ställdes upp på vardera testområde och kördes på sommaren under 1 månads tid under både år 2001 och 2002. Ljusfällor (CDC) utan koldioxid användes i både testområdena och i kontrollområdena för att mäta eventuell minskning av myggtätheten. Även så kallade landing rates räknades för att mäta eventuell minskning, vilket betyder att man räknar hur många myggor som landar på (i det här fallet) en människa per tidsenhet. Man jämförde sedan mängderna fångade mygg i ljusfällorna samt landing rates i testområdena mot respektive kontrollområden för att se om Mosquito Magnet-maskinerna hade lyckats minska myggtätheterna. I de statistiska analyserna tog man hänsyn till temperatur, molnighet och vind. Myggor (arter som finns i Sverige understrukna) Ae. sticticus, Ae. vexans, Ae. dorsalis, Ae. stimulans, Ae. spencerii, Coquillettidia perturbans Resultat Även om de gasoldrivna fällorna fångade stora mängder mygg, totalt mer än 2 000 000st (Ae. vexans i majoritet), så kunde ingen signifikant skillnad ses i fångsterna med ljusfällor mellan test- och kontrollområden. Angående landing rates så fanns heller där ingen signifikant skillnad, förutom under 2002, då det i testområdet i tätorten landade fler mygg per tidsenhet än i kontrollområdet utan gasolfälla. Författarna spekulerar i om de gasoldrivna myggfällorna faktiskt lockat dit mer mygg vid det tillfället, även om fångsterna i ljusfällorna inte skiljde sig åt vid samma tid och plats. 11

2: Jackson, Gow et al. (2012) Mål med studien Att undersöka potentialen för en gasoldriven myggfälla (Mosquito Magnet Liberty Plus) att minska antalet myggor i ett friluftsområde som ligger nära kläckningsområden för översvämningsmyggor. Geografiskt läge McMillan Island, Kanada Metod Försöket skedde på två områden på 200x600 m vardera. Varje område delades upp i 3 delområden om 200x200 m enligt figuren nedan. Sedan skedde mätning av antalet mygg under 2-3 v i kontrollområde respektive testområde före och efter användningen av 5st gasolfällor (3 veckor, utan oktenol) i testområdet. Mätningen gjordes med CDC ljusfällor betade med torr-is, som bildar koldioxid när det förångas. Myggor (arter som finns i Sverige understrukna) Ae. sticticus, Ae. vexans, Culex pipiens, Coquillettidia perturbans, Ae. sierrensis, Culiseta incidens, mfl. Resultat Totalt fångades 197 881 myggor i båda försöken, av vilka 104 093st fångades av gasolfällorna. Ae. sticticus och Ae. vexans utgjorde en stor majoritet av fångsten sett till både ljusfällorna (48% Ae. vexans, 40% Ae. sticticus) och gasolfällorna (93% Ae. sticticus). Resultaten visar på att det fångades signifikant färre myggor i delområdena där gasolfällorna använts, och författarna föreslår att gasolfällor skulle kunna vara ett komplement där man bekämpar översvämningsmygg. 12

3: Smith, Cope et al. (2010) Mål med studien Att undersöka om gasoldrivna myggfällor (Mosquito Magnet X) kan reducera mängden stickmyggor i en av Floridas mest besökta statsparker. Geografiskt läge Panama City Beach, Florida, USA Metod Studien skedde i en 52 hektar stort område. Området delades upp i 4 delområden, där hälften var testområden och hälften kontrollområden. I varje delområde sattes 2 ljusfällor (American Biophysics Corporation surveillance light traps) betade med koldioxid upp. I testområdena sattes 6 fällor av modellen Mosquito Magnet X (MM-X) upp runt de två ljusfällorna (i en radie av ca 60m från ljusfällorna) för att se om dessa ljusfällor fångade mindre än de i kontrollområdena. De fyra områdena bytte plats (cirkulerade) med varandra under studiens gång (mars till november, 2008) för att inte lokala variationer i myggfaunan skulle påverka resultatet. Myggor (arter som finns i Sverige understrukna) De 5 mest dominerande arterna var Anopheles crucians, Ae. taeniorhynchus, Culex salinarius, Culex erraticus, och Ae. vexans. Ytterligare 17 andra arter fångades, varav ingen är anträffad i Sverige. Resultat Totalt fångades 375 250 stickmyggor av MM-X-fällorna. Ingen signifikant skillnad kunde upptäckas mellan kontroll- och testområdena i antalet fångade myggor i ljusfällorna. Detta gällde under samtliga månader. Detta pekar mot att MM-X i det här fallet inte lyckades minska antalet myggor i området. Författarna påtalar att de myggor som togs bort av MM-X beräknades utgöra några få procent av den totalt mängden mygg i området, och att myggproblemen i området under hösten var så stora att gäster i parken började klaga och till och med lämnade området. Det slutade med att man var tvungen att spraya med kemikalier mot vuxna myggor. Slutsatsen som drogs var att för att lyckas kontrollera mygg i liknande områden krävs det fler fällor, mindre område och/eller färre mygg. 4: Kline and Lemire (1998) Mål med studien Att utvärdera en ny modell för hantering av myggproblem med hjälp av gasolfällor samt upphängda textilier impregnerade med insektsmedel uppsatta som en barriär. Geografiskt område Key Island, Florida Metod Försöket skedde under 2 år, där man under första året satte ut 52 gasolfällor (med koldioxid och oktenol) runt ett semesterortsområde, med 16,5 meters mellanrum och andra året hängde man upp insektsmedelsbehandlade (med lambdacyhalothrin) tygstycken med samma mellanrum. 13

På var sida om den tilltänkta barriären satte man upp ljusfällor (CDC) för att se om det fanns en skillnad i myggtätheten mellan de båda sidorna. Myggor (arter som finns i Sverige understrukna) Ae. taeniorhynchus (en saltvattensmygga som gynnas av översvämningar), Anopheles atropos, Culex nigripalpus samt 13 andra arter. Resultat De två olika barriärerna lyckades hålla bort mygg lika bra (inga siffror anges dock). Man märkte en minskning av stickmygg på insidan, även om resultaten inte var signifikanta (med 95% konfidensintervall). 5: Hougaard and Dickson (1999) Mål med studien Att undersöka om gasoldrivna myggfällor kan minska antalet myggor i ett område i Salt lake City med omfattande myggproblem. Geografiskt område Salt Lake City, USA Metod Tre gasoldrivna myggfällor fick stå i 3 olika områden, alla med myggproblem, under en sommar. Gasolfällan, en Mosquito Magnet, fick stå i flera dagar, varefter den byttes ut mot en ABC Pro-fälla som fick stå i ett dygn (som kontroll). Sedan sattes gasolfällan åter i bruk i några dagar och sedan byttes den ut igen. På detta sätt fortsatte det mellan juni och augusti under sommaren 1999. Myggor Ae. sierrensis. Denna mygga lägger ägg i trädhål och har vanligtvis bara 1 generation/år (Freeborn and Bohart 1951), den bör alltså icke klassas som översvämningsmygga. Resultat I området som hade störst problem med mygg minskade medelvärdet på varje fångst per dygn från 401 myggor till 11 stycken. Författarna medger att minskningen delvis beror på att myggorna är färre senare på säsongen, men hävdar att användningen av gasolfälla hade stor effekt. De kom fram till att gasolfällan var ett effektivt sätt att minska populationerna av de trädhålslevande myggorna i Salt Lake City, och att sådana fällor kommer fortsätta användas i området mot dessa typer av myggor. 6: Opublicerad studie (Kline 2007) Mål med studien Att undersöka om man kunde minska antalet myggor på en isolerad ö med stora myggproblem Geografiskt område Cedar Key, Florida, USA 14

Metod Studien skedde 2002-2004 på en cirka 23 hektar stor isolerad ö utanför Cedar Key, Florida, som omgavs av mangroveträsk och som tidvis hyste enorma mängder mygg (Ae. taeniorhynchus). Ön delades på mitten av en vandringsled, längs med vilken man placerade ut 21-22 (beroende på år) Mosquito Magnet PRO med oktenol. Varje fälla hade cirka 4000 egna kvadratmeter att bekämpa. Två st MM-X placerades 1/3 och 2/3 av sträckan in på vandringsleden och fungerade som kontroller. På två närliggande och liknande öar sattes det upp en MM-X på varje, för att också fungera som kontroller. Myggor Ae. taeniorhynchus Resultat Den aktuella myggarten i studien har levnadsvanor liknande översvämningsmygg. Efter tredje året hade det skett en markant reducering av myggor på ön med MM PRO-fällor (Kline 2007). Resultaten var fortfarande under bearbetning under 2007, och inga närmare uppgifter om resultat har kunnat hittas. Sammanfattning av studier av gasolfällors effektivitet vid myggbekämpning Av de 6 studierna ovan, handlade 3 stycken om samma arter som utgör problem vid Dalälven. Vid 2 av dessa 3 studier kunde man inte påvisa en signifikant minskning av mygg genom användning av gasolfällor (Tabell 1). Två andra studier gällde Ae. taeniorhynchus (kallas även Black salt marsh mosquito på engelska), en art som också kan ha flera generationer per år och är beroende av översvämningar. Av dessa påstod båda att de lyckades minska antalet mygg, men i den ena var inte resultatet signifikant och den andra studien är inte publicerad och källan till studien nämner inget om signifikans eller mer precisa resultat. En till studie påvisar att man kan minska antalet myggor i områden med problem, men då gällde det en urban trädhålslevande mygga (Ae. sierrensis), som inte lever på samma sätt som översvämningsmyggor. Således var det bara 1 studie av 5 som kunde påvisa en signifikant minskning av antalet översvämningsmyggor. Påpekas bör att de studier som gällde översvämningsmygg kan delas upp i två olika övergripande metoder. Att minska antalet mygg i ett område generellt (minska populationen av myggor) samt att stänga ute myggor från ett område (med hjälp av en barriär av gasolfällor). I tabellen nedan (Tabell 1) anges i medeltal hur många hektar (1 hektar = 10 000m 2 ) varje fälla i respektive studie som var av typen minska populationen arbetade på. Om metoden istället var av typen barriär så anges ej detta tal, då det ej är relevant i sammanhanget. 15

Tabell 1. Sammanställning av studier där gasolfällors effektivitet har testats för att minska antalet stickmyggor. Studie Översv. mygg? Signifikant minskning? (p < 0,05) Metod Hektar/fälla 1 Ja Nej Minska pop. 0,06 2 Ja Ja Minska pop. 0,8 3 Ja Nej Barriär Ej relevant 4 Ja, ej svenska Nej Barriär Ej relevant 5 Nej Minskning, men signifikant? Minska pop.? 6 Ja, ej svenska Minskning, men signifikant? Minska pop. 0,4 Slutsatser Få större fältstudier inom området har gjorts, och om man ser till studierna ovan så inser man att resultaten varierar en hel del. Att klargöra hur och i vilka förhållanden gasoldrivna myggfällor skulle vara effektiva i större skala är svårt. De finns få studier (tabell 1) som gäller översvämningsmyggor, där det också redovisas siffror för hur stora områden som varje fälla varit aktiv på. Huruvida dessa studier påvisar en signifikant minskning av antalet stickmygg har i vissa fall inte gått att påvisa. Det gör studierna svåra att tyda och det blir svårt att dra generella slutsatser. Tänkbara anledningar till de olika resultaten är skillnad i habitat, hur isolerade områdena är, storleken på områdena, hur stor rekryteringen (antalet mygg som överlever från ägg till vuxen mygga) av mygg är i områdena, om myggen kan ha flera generationer per år samt hur många myggor som kommer utifrån från mer eller mindre närliggande äggläggningsplatser. Eftersom till exempel Ae. vexans och Ae. sticticus har visat sig kunna förflytta sig ansenliga sträckor (Sudaric Bogojevic, Merdic et al. 2011) så kan man anta att det är en stor faktor att ta hänsyn till när man bekämpar myggor, och i synnerhet vuxna sådana. Vid speciella väderförhållanden har mygg (i detta fall en Ae. vexans) färdats med vindar i en kallfront hela 145-370 km på 24-48 h (Service 1980), vilket pekar på att vindar och andra väderfaktorer kan ha en stor påverkan på stickmyggors distribution och spridning, och detta skulle vara svårt att ta hänsyn till vid eventuell användning av gasolfällor för storskalig bekämpning av vuxna stickmyggor. Detta gör det svårt att avgöra hur man skulle placera fällor lämpligast i Dalälvsområdet. Att framgångsrikt använda endast gasoldrivna myggfällor i Dalälvsområdet skulle troligen vara svårt eller till och med ogörligt, i alla fall med syftet att reducera myggpopulationerna, då det är stora områden det handlar om (ca 6900 hektar behandlades med Bti år 2010 (Länsstyrelsen Gävleborg 2010)) samt de så stora populationerna med fler-generations stickmygg som området innehar. Att det är just översvämningsmyggor det handlar om, som till skillnad från skogsmyggen kan ha flera generationer per år, gör det extra problematiskt, då det går att liknas vid att med ett litet öskar försöka hindra en roddbåt med ett större hål i botten att sjunka. Det fylls hela tiden på med nytt vatten, eller i detta fallet nya myggor. Skulle man sätta upp fällor i eller runt invånares trädgårdar eller betesmarker i syfte att minska antalet besvärande myggor just där, genom försöka locka bort myggen eller att försöka få upp en barriär mellan myggområdena och trädgårdarna/betesmarkerna, kan man möjligen tänka sig en liten chans till reducerad myggplåga. Studier har visat att en gasoldriven fälla betad med kemisk attraktant i kombination med användande av myggmedel kan minska landing rates på människor. Detta system av en lockande fälla och ett frånstötande medel kallas för push-pull -system (Kitau, Pates et al. 2010). Dalälvsområdets tidvis mycket stora antal översvämningsmygg och deras goda förmåga till förflyttning kan dock väntas bli en övermäktigt i sammanhanget. Det finns helt enkelt för många vuxna 16

myggor periodmässigt, och det skulle krävas mycket stora mängder fällor för att ha en chans. Mängden fällor och skötsel av desamma måste beaktas, då blir det en kostnads- och arbetsinsatsfråga, som måste jämföras med andra typer av bekämpning. Att använda gasolfällor i stor skala skulle med största sannolikhet inte innebära någon fara för andra djur eller miljön. Fällorna fångar nästan uteslutande blodsugande insekter, och det har visat sig i studierna nämna ovan att de kan fånga stora mängder stickmyggor, men det finns inga anledningar till att tro att ett ekosystem skulle kunna rubbas på grund av detta. När det kommer till koldioxidutsläpp, släpper en fälla ut allt från hälften till dubbelt så mycket av vad en vuxen människa gör i sin utandningsluft per minut. Man kan då göra bedömningen att utsläppet påverkar andelen växthusgaser i atmosfären minimalt. Användning av oktenoltabletter, som effektivt ska öka mängderna fångade mygg, bedöms som ofarligt för miljön och organismer, då det rör sig om så små kvantiteter som släpps ut. Dessutom stannar slutprodukten kvar i maskinen då oktenoltabletten har slutat ge ifrån sig lukten (United States Environmental Protection Agency, 2007). Bedömning Den samlade bedömningen i denna rapport är att gasoldrivna myggfällor inte är lämpliga att användas i Dalälvsområdet för bekämpning i större skala. Detta för att det endast finns mycket svaga och tvetydiga bevis för att det skulle fungera på stickmyggor av typen översvämningsmygg i stor skala. Kombinationen av det aktuella områdets stora arealer, dess tidvis stora nyproduktion av rörliga myggor som är kapabla till flera generationer per år samt svårbedömda fältmässiga strategier, gör det hela troligen utsiktslöst. Det finns en möjlighet att de fungerar lokalt men att det inte går att bedöma med tillgänglig litteratur. 17

Referenser Becker, N., D. Petric, et al. (2003). Mosquitoes and their control, Kluwer Academic/Plenum Publishers. Becker, N., D. Petric, et al. (2010). Mosquitoes and Their Control. Berlin, Springer. Biologisk myggkontroll, http://www.mygg.se, accessed on [maj 31, 2013] Brown, H. E., M. Paladini, et al. (2008). "Effectiveness of mosquito traps in measuring species abundance and composition." Journal of Medical Entomology 45(3): 517-521. Clements, A. N. and C. Bi (2012). The biology of mosquitoes. Volume 3: Transmission of viruses and interactions with bacteria. Collier, B. W., M. J. Perich, et al. (2006). "Field evaluation of mosquito control devices in Southern Louisiana." Journal of the American Mosquito Control Association 22(3): 444-450. Dahl, C. (1977). "TAXONOMY AND GEOGRAPHIC DISTRIBUTION OF SWEDISH CULICIDAE (DIPTERA,NEMATOCERA)." Entomologica Scandinavica 8(1): 59-69. Dale, P. E. R. and J. M. Knight (2008). "Wetlands and mosquitoes: a review." Wetlands Ecology and Management 16(4): 255-276. Dyntaxa, Svensk taxonomisk databas, http://www.slu.se/centrumbildningar-ochprojekt/dyntaxa/, accessed on [april 29, 2013] Freeborn, S. B. and R. M. Bohart (1951). "The Mosquitoes of California." Bull. California Insect Survey 1(2): 2 + ] 25-78 pp. Gjullin, C. M., W. W. Yates, et al. (1950). "Studies on Ae. vexans (Meig.) and Ae. sticticus(meig.), flood-water mosquitoes, in the lowercolumbia River Valley." Annals of the Entomological Society of America 43: 262-275. Harbach, R.E. 2013. Mosquito Taxonomic Inventory, http://mosquito-taxonomicinventory.info/, accessed on [april 29, 2013] Hearle, E. (1926). "The Mosquitoes of the Lower Fraser Valley, British Columbia, and their Control." Canada: Nat. Res. Council(17): 94 pp. Henderson, J. P., R. Westwood, et al. (2006). "An assessment of the effectiveness of the mosquito magnet Pro Model for suppression of nuisance mosquitoes." Journal of the American Mosquito Control Association 22(3): 401-407. Horsfall, W. R. (1955). Mosquitoes: their Bionomics and Relation to Disease, New York, N. Y. Ronald Press Co. 18

Hougaard, B. and S. L. Dickson (1999). "The Mosquito Magnet a new tool in controlling tree hole mosquitoes." Proceedings of the Annual Meeting of the Utah Mosquito Abatement Association(52): 4-8. Jackson, M. J., J. L. Gow, et al. (2012). "AN EVALUATION OF THE EFFECTIVENESS OF A COMMERCIAL MECHANICAL TRAP TO REDUCE ABUNDANCE OF ADULT NUISANCE MOSQUITO POPULATIONS." Journal of the American Mosquito Control Association 28(4): 292-300. Jaenson, T. G. T. (1986). "PEST OCCURRENCE OF AE.-ROSSICUS NEW-RECORD AND OTHER MOSQUITOES IN CENTRAL SWEDEN DURING THE AUTUMN OF 1985." Entomologisk Tidskrift 107(1-2): 51-52. Kitau, J., H. Pates, et al. (2010). "THE EFFECT OF MOSQUITO MAGNET (R) LIBERTY PLUS TRAP ON THE HUMAN MOSQUITO BITING RATE UNDER SEMI-FIELD CONDITIONS." Journal of the American Mosquito Control Association 26(3): 287-294. Kline, D. L. (2002). "Evaluation of various models of propane-powered mosquito traps." Journal of Vector Ecology 27(1): 1-7. Kline, D. L. (2007). "Semiochemicals, traps/targets and mass trapping technology for mosquito management." Journal of the American Mosquito Control Association 23(2): 241-251. Kline, D. L., S. A. Allan, et al. (2007). "Evaluation of the enantiomers of 1-octen-3-ol and 1- octyn-3-ol as attractants for mosquitoes associated with a freshwater swamp in Florida, USA." Medical and Veterinary Entomology 21(4): 323-331. Kline, D. L., D. A. Dame, et al. (1991). "EVALUATION OF 1-OCTEN-3-OL AND CARBON-DIOXIDE AS ATTRACTANTS FOR MOSQUITOS ASSOCIATED WITH IRRIGATED RICE FIELDS IN ARKANSAS." Journal of the American Mosquito Control Association 7(2): 165-169. Kline, D. L. and G. F. Lemire (1998). "Evaluation of attractant-baited traps/targets for mosquito management on Key Island, Florida, USA." Journal of Vector Ecology 23(2): 171-185. Länsstyrelsen Gävleborg (2010). Länsstyrelsen Gävleborgs arbete med att långsiktigt begränsa de identifierade problemen med massförekomst av stickmygg i Nedre Dalälvsområdet. Länsstyrelsen Gävleborg. Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/andning?i_h_word=lungor; http://www.ne.se/lang/koldioxid, accessed on [juni 14, 2013] Schafer, M. L. and J. O. Lundstrom (2009). "The present distribution and predicted geographic expansion of the floodwater mosquito Ae. sticticus in Sweden." Journal of Vector Ecology 34(1): 141-147. 19

Schafer, M. L., J. O. Lundstrom, et al. (2008). "Comparison of mosquito (Diptera : Culicidae) populations by wetland type and year in the lower River Dalalven region, Central Sweden." Journal of Vector Ecology 33(1): 150-157. Schafer, M. L., J. O. Lundstrom, et al. (2004). "Biological diversity versus risk for mosquito nuisance and disease transmission in constructed wetlands in southern Sweden." Medical and Veterinary Entomology 18(3): 256-267. Service, M. W. (1980). "EFFECTS OF WIND ON THE BEHAVIOR AND DISTRIBUTION OF MOSQUITOS AND BLACKFLIES." International Journal of Biometeorology 24(4): 347-353. Smith, J. P., E. H. Cope, et al. (2010). "INEFFECTIVENESS OF MASS TRAPPING FOR MOSQUITO CONTROL IN ST. ANDREWS STATE PARK, PANAMA CITY BEACH, FLORIDA." Journal of the American Mosquito Control Association 26(1): 43-49. Sudaric Bogojevic, M., E. Merdic, et al. (2011). "The flight distances of floodwater mosquitoes (Ae. vexans, Ochlerotatus sticticus and Ochlerotatus caspius) in Osijek, Eastern Croatia." Biologia (Bratislava) 66(4): 678-683. United States Environmental Protection Agency (2007). Octenol Fact Sheet: 1-Octen-3-ol (069037) & R-(-)-1-Octen-3-ol (069038) Fact Sheet. http://www.epa.gov/pesticides/chem_search/reg_actions/registration/fs_g-126_05-jul- 07.pdf, accessed on [Juni 27, 2013] 20

Länsstyrelsens rapporter 2013 2013:1 Kommunikation och samverkan inom landskapsstrategin Människor, mygg och natur vid nedre Dalälven utvärdering av det inledande arbetet 2013:2 Låt mig få veta att jag är en som kan om frustrationsgap, skuldbeläggning och utanförskap en rapport om sociala risker och social oro i Gävleborgs län 2013:3 Analys av bostadsmarknaden i Gävleborg 2013 2013:4 Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2012-2013 2013:5 Förvaltningsplan för stora rovdjur i Gävleborgs län 2013-2017 2013:6 Vegetationsklädda bottnar i Gävleborgs läns kustvatten - Trendövervakning 2012 2013:7 Fiskbestånden i Gavleån och Testeboån - Utvärdering av inventeringsfiske 2012 2013 2013:8 Överenskommelser för en bättre miljö - utvärdering och uppföljning av åtgärdsprogrammet för miljömål i Gävleborg 2013:9 Analys av vattenflöden i Dalälven i relation till myggproduktion 2013:10 Färnebofjärdens högvattentoppar kan de kapas? 2013:11 Application of the Building Block Methodology to the Dalälven Project 2013:12 Sammanställning och bedömning av myggbegränsningsmetoder i Sverige och andra länder 2013:13 Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet 2013:14 Bedömning av förutsättningar för användning av gasoldrivna myggfällor i bekämpning av översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet Länsstyrelsen Gävleborg Rapportnr: 2013:14 ISSN: 0284-5954 Besöksadress: Borgmästarplan, 801 70 Gävle Telefon: 010-225 10 00 Webbadress: www.lansstyrelsen.se/gavleborg