EXAMENSARBETE. Perspektiv på jämställdhet

EXAMENSARBETE 2006:051 Perspektiv på jämställdhet Kvinnor och män i läromedel och litteraturundervisning i Svenska B på gymnasiet Ann Johansson Anna Lidström Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap 2006:051 - ISSN: 1652-5299 - ISRN: LTU-LÄR-EX--06/051--SE

Abstrakt Anna Lidström och Ann Johansson, Perspektiv på jämställdhet. Kvinnor och män i läromedel och litteraturundervisning i svenska B på gymnasiet. C-uppsats, institutionen för utbildningsvetenskap, Luleå tekniska universitet. Studien handlar om hur läroplanens grundläggande värden om jämställdhet mellan kvinnor och män förankras i läromedel och undervisning i svenska B på gymnasiet. Undersökningen består av två delar. I den första delen analyseras tre läromedel i svenska B som tre svensklärare från Skellefteås tre gymnasieskolor använder sig av i undervisningen. Metoden är såväl kvantitativ som kvalitativ. Utifrån ett genusperspektiv har vi beräknat antalet kvinnliga, respektive manliga författarskap och hur stort utrymme de bägge könen får i läromedlen. Vidare har vi undersökt hur kvinnor och män framställts, huruvida könsmässiga stereotyper och normer etablerats, samt hur män och kvinnor segregerats. Genusteorin vi använt bygger på att det i allt tänkande kring könen finns en uppdelning mellan manligt och kvinnligt. I undersökningens andra del har vi intervjuat tre svensklärare om hur de använder läromedlen i ett jämställdhetsperspektiv. Informanterna är två kvinnor och en man, födda på 1950-, 1960-och 1970-tal. I studien framgår tydligt att kvinnliga författare systematiskt marginaliseras i läromedlen. De kvinnliga författarnas utrymme är litet och dessutom förekommer könssegregerade stereotyper och normer. Samtidigt visar intervjuerna att de tre lärarna är medvetna om jämställdhetens betydelse i skolan och i varierad grad förankrar denna i undervisningen. Som blivande lärare har studien gett oss en medvetenhet om läromedlens bristande jämställdhetsperspektiv. Vi har även fått praktiska exempel på hur lärare trots det kan arbeta med jämställdhet i svenska B. Nyckelord: Jämställdhet, läroplan, svenska B, läromedel, undervisning, genusperspektiv.

Innehållsförteckning INLEDNING...3 SYFTE...3 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING... 4 VIKTIGA BEGREPP... 6 TEORI OCH METOD... 8 Urval...9 Läromedelsanalys... 9 Intervjuerna... 10 MANLIGT OCH KVINNLIGT I LÄROMEDLEN RESULTAT OCH ANALYS... 10 Den levande litteraturen av Ulf Jansson...10 Kvantitativ analys... 11 Kvalitativ analys... 13 Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm...16 Kvantitativ analys... 17 Kvalitativ analys... 19 Texter och tankar av Svante Skoglund...21 Kvantitativ och kvalitativ analys... 21 LÄRARINTERVJUERNA...25 Analys... 28 SLUTDISKUSSION... 29 Traditionell kanon får betydelse för skolans elever... 30 Medvetna lärare...31 Egna funderingar...32 REFERENSER... 33 Internetkällor... 33 Tidskriftsartiklar... 33 Litteratur... 33 2

Inledning Nyligen uttryckte en 7-årig flicka, vi båda känner, tvärsäkert; jag ska bli astronaut när jag blir stor. Detta sa hon helt ovetande om att vissa yrken fortfarande i hög grad anses vara typiskt manliga och typiskt kvinnliga, och att män obestridligen utgör majoriteten av såväl astronauter som politiska makthavare och övriga yrkesgruppers toppskikt, medan kvinnor i majoritet fortsätter att arbeta med traditionellt kvinnliga, vårdande och ofta underbetalda arbeten med låg prestige. Frågan är när och hur dessa mönster skapas. Vad och vilka bestämmer mäns och kvinnors beteenden och positioner gentemot varandra och i samhället? Skolan är en av de viktigaste institutionerna i ett uppväxande barns liv. Som lärare är det därför viktigt att vara medveten om såväl synliga som omedvetna föreställningar och förväntningar på bägge könen, eftersom läraren har makt att upprätthålla eller omforma ett förlegat genussystem. 1 Därför är också jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värdena som skolans verksamhet skall förmedla (Lpf 94). 2 Vad är det då som händer efter vägen? Vad händer med många sjuåriga flickors frimodiga yrkesval och vad är skolans roll i det hela? Forskning visar att skolan förstärker olikheter relaterade till genus på ett begränsande vis för både pojkar och flickor. 3 Manliga förebilder i kurslitteratur och lektionsupplägg är förstås lika viktigt för pojkar som för flickor för att de ska kunna identifiera sig och förankra kunskaper på ett positivt sätt. 4 Men i litteraturvetenskap (svenska B på gymnasiet) rådde, under vår egen skoltid på 1970- respektive1990-talet, en klar brist på sådana kvinnliga förebilder i dessa läroböcker. Att kvinnliga författare uteslutits eller nedgraderats i den manligt dominerade litteraturhistorieskrivningen, in på 1980-talet, tydliggörs också i flera studier. 5 Samtidigt visar forskning som inriktats på att undersöka kommunikationsmönster i undervisningen att läromedel ofta bygger på en maskulin norm. 6 Därför vill vi begränsa vår undersökning till ett enskilt, men långt ifrån betydelselöst, inslag, nämligen hur kurslitteratur kan se ut i dagens skola utifrån ett genusperspektiv. Närmare bestämt har vi inriktat oss på den kurslitteratur i svenska B som tre lärare vid Skellefteå kommuns tre gymnasieskolor, valt att använda i sin litteraturundervisning. Genom textanalys vill vi utifrån ett genusperspektiv undersöka hur denna litteratur ser ut, och utifrån samtal med de tre lärarna vill vi också ge en bild av hur dessa använder den aktuella kurslitteraturen i sin undervisning. Syfte Vårt syfte blir utifrån detta att undersöka huruvida Lpf 94:s formulering om jämställdhet mellan könen omsätts i läromedel i Svenska B. För detta syfte har vi formulerat två frågeställningar: 1. Hur väl förankrar de valda läromedlen i svenska läroplanens grundläggande värde om jämställdhet mellan kvinnor och män och hur skildras de bägge könen i förhållande till varandra. 1 Svaleryd, Kajsa, Genuspedagogik, Stockholm 2004, s. 30. 2 Lärarnas Riksförbund, 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), Lärarboken - Läroplaner, Skollagen, Policydokument, Stockholm 2003, s. 46. 3 Svaleryd s. 30. 4 Westman Berg, Karin, Litteraturvetenskap och könsrollsvärderingar, Textanalys från könsrollssynpunkt, red. Westman Berg, Karin, Stockholm 1976, s. 107. 5 Till exempel Williams, Anna, Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet, Uppsala 1997, även Nordlund, Anna, Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891-1996, diss. Uppsala, Stockholm/Stehag 2005. 6 Weiner, Gaby, Berge, Britt-Marie, Kön och kunskap, övers. Inger Lindelöf, Lund 2001. 3

2. Hur arbetar svensklärarna på de aktuella skolorna med läromedlen ur ett jämställdhetsperspektiv? Bakgrund och tidigare forskning Föreställningen att män och kvinnor är olika är inget nytt. I mycket tidigt daterade skriftliga källor finns belägg för människans medvetenhet över mentala skillnader mellan könen. Redan under antiken nedtecknade filosofen Aristoteles sin teori om dessa skillnader. Han ansåg dem ha sitt ursprung i förklaringen att det bara finns ett biologiskt kön och det är mannen. Kvinnan beskrivs som en felande länk, en ofullgången man, vilket förklarar mannens fullkomlighet och kvinnans brister. 7 Det är emellertid inte förrän under 1700-talet och upplysningen de mer moderna teorierna som än idag används för att förklara skillnader mellan könen, kom till. Utgångspunkten i upplysningsmänniskans tro var, liksom hos Aristoteles, att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor som gör att vi är på olika sätt och således passar olika bra och dåligt för olika typer av arbeten och ansvarsområden. En viktig skillnad gentemot den antika förklaringen är dock att 1700-talsmänniskan ansåg att mannen och kvinnan var av två olika kön och att det var i dessa separerade kön de medfödda skillnaderna finns. Dessa upplysningsförklaringar nådde sin höjdpunkt under 1800-talet, men sysselsätter än idag många forskare, vilka fortfarande vill koppla olika egenskaper till biologin hos män och kvinnor. 8 Under mitten av 1900-talet började emellertid också forskning gällande socialt kön och könsroller uppmärksammas. Som startskott kan den franska feministen och filosofen Simone de Beauvoirs numera klassiska verk Det andra könet (1949), ses. Hon kom med det kända citatet: man föds inte till kvinna, man blir det, att väcka stor uppmärksamhet och än i dag citeras Beauvoir gärna i jämställdhetssammanhang. Forskningen kring socialt kön och könsroller framhåller till skillnad från de biologiska teorierna att flickor och pojkar tidigt fostras in i olika roller som relativt lätt går att ändra på. Denna teori har under senare decennier kritiserats eftersom det bevisligen inte är så enkelt att kliva ut och in i olika roller kopplat till kön, vilket man trodde under t ex 1970-talet. 9 En av de mest kritiska rösterna mot teorin om könsroller kommer från forskaren Yvonne Hirdman, som under 1980-talet var en av de första att introducera begreppet genus i svenskan. I genusteoretiska förklaringar lämnar man tanken om ett biologiskt respektive socialt kön de tillsammans med ett kulturellt kön ses inte som separerade utan förklaras som nivåer av samma kön och utgår istället från relationen mellan kvinnor och män för att förklara hur skillnader mellan könen grundas. 10 I boken Genus om det stabilas föränderliga former (2001) sammanfattar Hirdman många års forskning och ger en grundlig förklaring av genusbegreppet och sin teori om samhällets genusordning där mannen står som norm till en underordnad kvinna och där manligt och kvinnligt hålls isär. 11 Trots att genusbegreppet introducerades redan under 1980-talet var det inte förrän under 1990-talet genus blev ett allmänt accepterat begrepp att använda utanför forskningens områden. 12 När vi nu befinner oss mitt i 2000-talets första årtionde har begreppet genus och 7 Eduards, Maud, Gunneng, Hedda, Medborgaren och hans hustru. Om Aristoteles syn på kvinnan, i Eduards, Maud (red), Kön, makt, medborgarskap. Kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels, Stockholm 1983, s. 35f. 8 Josefson, Helena, Genus hur påverkar det dig?, Stockholm 2005, s. 84. 9 Ibid, s. 87. 10 Hirdman, Yvonne, Kvinnovetenskaplig tidsskrift 1988:3, Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning, s 54. 11 Hirdman, Yvonne, Genus om det stabilas föränderliga former, Malmö 2001. Se även Kulturföreningen Yelah 2005, www.yelah.net/artides/litteratur021111, 2005-10-27. 12 www.yelah.net/artides/litteratur021111, 2005-10-27. 4

teorierna i dess kölvatten kommit att bli så allmänt vedertagna att även en lärobok för gymnasieelever i ämnet givits ut. Författaren till boken Genus hur påverkar det dig? heter Helena Josefson och har arbetat som lärare i många år. Efter att länge ha saknat lämpligt material inom ämnet bestämde hon sig för att skiva en egen lärobok och därmed lyfta den samhälleliga debatten innanför skolans dörrar. Detta görs genom en enkel och lättsam förklaring av vad genus är och hur det påverkar oss. Josefsson blandar här fakta med forskningsrön och ger många tänkvärda exempel från tonåringarnas värld. Syftet är att medvetandegöra föreställningar om kön och väcka tankar kring värderingar, attityder och beteenden hos ungdomar i övre tonåren. 13 I takt med en ökad medvetenhet om sociala konstruktioner kring kön och genus, inte bara inom forskningens områden utan också i samhället i allmänhet, började både lärare och forskare under 1980-talet att uppmärksamma bristen på kvinnoperspektiv i läroböcker och litteraturhistorier. Detta kan förutom den allmänna debatten till stora delar också tillskrivas den stora föregångaren på området, litteraturforskaren Karin Westman Berg. Hon inledde redan under 1970-talet den forskning som kom att bli genombrottet för den könsmedvetna vetenskapskritikens och litteraturhistoriska forskningen. 14 1976 gav hon som redaktör ut den första boken i ämnet; Textanalys från könsrollssynpunkt (1976). I denna antologi visas tydligt hur patriarkala värdepremisser förekommer i litteraturen och vilka konsekvenser dessa får för både pojkar och flickor. De stereotypa bilderna av både kvinnor och män gör att pojkar stärks i sin könsidentitet och uppmuntras till aktiva handlingar, medan flickor tvärt om ses som mindre viktiga och får nöja sig med passiva förebilder. 15 Trots att boken delvis fyllde ett tomrum som ditintills varit rådande inom samtidens litteraturforskning fick tankegångarna om patriarkala värdepremisser inte någon stor genomslagskraft i litteraturhistorieskrivningen. Den inledda forskningen att inkludera kvinnorna i den litteraturhistoriska kanon 16 fortsatte emellertid med forskare som Ebba Witt Brattström i spetsen. 1988 doktorerade hon med avhandlingen Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet. Den placerade in Martinsons författarskap i 1930-talet litterära sammanhang och uppmärksammade samtidigt andra bortglömda kvinnliga författare. Avhandlingen gick i polemik mot en ensidig och mansdominerad föreställningsvärld och inledde därmed en alltjämt pågående forskning. Under senare år har hon arbetat som en av huvudredaktörerna för Nordisk kvinnolitteraturhistoria (1993-2000), där målet var att skapa en alternativ kanon och lyfta fram fler kvinnor i litteraturhistorien. Lars Brink visar i sin avhandling Gymnasiets litterära kanon (1992) att den patriarkaliska författarhierarkin i gymnasiets litterära kanon vidmakthållits även sedan flickor började massrekryteras till gymnasieskolan. 17 Det leder till, visar Anette Göthlund, att samhället och skolan producerar motstridiga kvinnliga förebilder eftersom kvinnor lär sig idealisera manlighetens norm, samtidigt som de måste ta avstånd från traditionella, kvinnliga och stereotypa förebilder. Unga kvinnor lär sig således att hålla distans till och nedvärdera det traditionellt kvinnliga - där kvinnan framställs som underordnad - samtidigt som de tar in stereotyperna och påverkas. 18 13 Myndigheten för skolutveckling 2005, www.skolutveckling.se/utvecklingsteman/jamstalld/index.shtml, 2005-10-27. 14 Nordlund, s. 24. 15 Svanberg, Birgitta, Hur tar man upp könsrollsfrågor i svenskundervisningen?, i Westman Berg, Birgitta (red), Textanalys från könsrollssynpunkt, Stockholm 1976, s. 107f. 16 Begreppsförklaring, se sidan 6. 17 Brink, Lars, Gymnasiets litterära kanon, diss. Uppsala, Uppsala 1992. 18 Göthlund, Anette, Bilder av tonårsflickor Om estetik och identitetsarbete, diss. Linköping, Linköping 1997, s. 187f. 5

Då Anna Williams i slutet på 1990-talet gav ut sin studie Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) lades ännu en pusselbit till litteraturhistorieskrivningen. Som titeln ger löfte om analyserar hon i avhandlingen hur 1900-talets litterära översiktsverk behandlar kvinnliga prosaförfattare under handböckernas periodiseringar för 1880-talet, 1910-talet, 1930-talet samt 1960-1980-talen. 19 Resultatet är föga förvånande. Kvinnliga författare får ofta mycket lite utrymme i översiktsverken trots att de existerar i betydligt högre grad än vad som ges sken av. Det ges dessutom ingen rättvis presentation då de analyseras efter en manlig norm och deras litterära motiv generaliseras till att gälla frågor av praktisk och vardaglig art. Det får följden att genrer som kvinnor ofta skrivit i värderas som lågstatusgenrer, samtidigt som de kvinnliga författarna bedöms i termer av känslouttryck vilka är kopplade till biologi och biografi, medan manliga författares verk värderas till högstatusgenrer och bedöms efter stil, teknik och litterärt inflytande. Williams verk är förutom ett grundligt forskningsarbete på ett ännu ganska orört område, en påminnelse över att vi som forskare och som lärare spelar en avgörande roll inte bara för ungdomars möjlighet till goda förebilder och identifikationer, utan också som ringar på vattnet kring det urval som görs över vad som kommer in och försvinner ur nationens litterära minne. 20 Viktiga begrepp Kön och genus är två begrepp som på många vis går in i varandra och förvirringen kring betydelseskillnaden kan många gånger vara stor. Kön och genus blir ofta jämställda som synonyma ord med samma betydelse, även om man i vardagligt tal ofta syftar på socialt kön då man talar om genus och bilogiskt kön då man använder begreppet kön. I forskningssammanhang är definitionen tydligare och man drar skarpare gräns mellan begreppsförklaringarna även om Eva Lundgren Gottlin i det sammanfattande häftet Kön eller genus? (1999), skriver att det inte finns någon enighet kring hur begreppen ska definieras då genus och andra viktiga begrepp ständigt diskuteras och omformuleras. 21 Vår ståndpunkt i förhållande till begreppen skall dock klargöras innan resultaten av vår undersökning presenteras. I enlighet med den allmänna uppfattningen av kön kopplat till biologi vill vi förklara kön som den biologiska varianten kvinna respektive man. Könsroller får då betydelsen de olika förväntningar samhället har på de biologiskt olika könen. Det biologiska könet bildar utgångspunkt för konceptet genus, då det som antropologen Don Kulick uttrycker sig baseras på en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Han framhåller också vikten av att det inte är de biologiska skillnaderna i sig som utgör genus, utan det är tolkningen av dessa. 22 Det är med andra ord relationen mellan män och kvinnor och vad som anses vara just manligt och kvinnligt vi syftar på med ordet genus. Utifrån dessa begreppsförklaringar har vi i uppsatsen valt att använda oss av begreppet genus i vår analys av läroböckerna, för att inte tillskriva de biologiska könen skillnader och egenskaper som kanske inte existerar generellt, samt för att förtydliga att analysen fokuserar på idéer, föreställningar och stereotypa föreställningar kring manligt och kvinnligt. I uppsatsen åsyftar vi alltså den socialt/kulturellt konstruerade bilden av könet, inte om det biologiska eller gynekologiska könet. 23 Könsidentitet hänger starkt ihop med både kön och genus och kan enkelt förklaras som en sorts föreställning över hur det är att vara man respektive kvinna och hur en riktig 19 Williams. Se även Nordlund, s. 21. 20 Williams, s. 189. 21 Lundgren Gottlin, Eva, Kön eller genus?, Göteborg 1999, s. 5. 22 Ibid, s. 5. 23 Ibid, s. 12. 6

man/kvinna bör vara och se ut. 24 Den generella föreställningen är att varje individ är sammansatt av flera olika identiteter (t ex både som kvinna, mamma, chef etc.), men könsidentiteten är den som anses mest grundläggande för hur vi förhåller oss till andra individer. Att hitta sig själv och sin plats i den utseendefixerade och könsbestämda verklighet som idag råder är inte lätt för någon och allra minst för de identitetssökande ungdomarna. Jämställdhet är ett av genusforskningens främsta ledord och något som också skolan fokuserar i hög grad. Definitionen av jämställdhet säger att det handlar om att ge människor samma rättigheter och skyldigheter. Enligt Norstedts svenska ordbok gäller detta särskilt i fråga om kvinna i förhållande till man. 25 Uppsala Universitets officiella definition av begreppet från deras jämställdhetsplan (2001) är: ett rättvist förhållande mellan kvinnor och män. 26 Traditionellt har ju mannen genom historien varit den som haft mest rättigheter och minst skyldigheter, men både kvinnor och män har att vinna på ett mer jämställt samhälle då alla människor skulle få möjlighet att utvecklas och leva som individer inte som könsvarelser. Detta är något som även skolan tagit fasta på och 1994 års läroplan, Lpf 94, poängteras att skolan har en viktig uppgift i att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är ett av samhällslivets grundläggande värden. 27 Vad innebär då begreppet jämställdhet i läroplanen? Politiskt blev ordet vedertaget 1972, då en regeringsdelegation som tillsatts för att skapa rättvisa mellan könen, lät ordet jämställdhet ersätta den tidigare benämningen jämlikhet. 28 Orsaken var att det senare begreppet traditionellt förknippas med kampen för rättvisa mellan olika klasser i samhället. 29 Jämställdhetens, jäm och ställd konnoterar i stället att könen står jämte varandra i livets olika områden. Jämställdhetspolitikens mål handlar följdenligt om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Dessutom ska de finnas en jämn fördelning av makt mellan kvinnor och män. 30 Yvonne Hirdman har påpekat att denna uppdelning mellan jämlikhet som likställt med klass = maskulinum, och jämställdhet som likställt med kön = femininum, i sig skapade en ny segregering där jämställdhet gjordes till en kvinnofråga. 31 Tidigare forskning har också pekat på att läroplanen i sig skapar skillnad, genom att särskilja olika grupper, såsom flickor och pojkar; lärare och elever och olika etniska grupper och ge dessa skilda positioner som inflytelserik eller maktlös. 32 Det ingår inte i denna studie att fördjupa oss vidare i tolkningar kring läroplanens jämställdhetsbegrepp, men det är relevant att visa att begreppet inte är oproblematiskt, utan föremål för en ständig diskussion. För vårt syfte att undersöka hur jämställdhet förankras i valda läromedel och i användningen av dessa, har vi valt ett genusperspektiv, då detta fokuserar relationen mellan könen, kvinnliga och manliga beteenden, sysslor och föreställningar kring både kvinnligt och manligt. Genusperspektivet är således fruktbart för att se hur skolan förverkligar målet att låta varje individ utveckla sin potential, oavsett kön. Genusperspektivet blir också obligatoriskt i gymnasieskolan i och med den planerade gymnasiereformen, som träder i kraft höstterminen 2007. 33 Enligt denna ska ett genusperspektiv ingå i varje undervisningssituation på gymnasieskolan för att uppnå ökad jämställdhet mellan könen. 24 Josefson, s. 99. 25 Malmgren, Sven-Göran (red), Norstedts svenska ordbok. En ordbok för alla, Stockholm 2003, s. 512 26 Uppsala Universitet 2005, www.arkeologi.uu.se/jamsalld/jamst, 2005-08-30. 27 Lärarnas Riksförbund, 2003, s. 46. 28 Hirdman, 2001, s. 180. 29 Svaleryd s. 36. 30 Regeringskansliets hemsida 2005, www.regeringen.se/sb/d/2593/a/23635;jsessionid=aajn2zt_mv9a 2005-12-06 31 Hirdman, 2001, s. 180. 32 Weiner Berge, s.12. 33 Skolverkets hemsida 2005, www.skolverket.se/sb/d/458 2005-12-06 7

Begreppet kanon är inlånat från den teologiska terminologin och betyder i sammanhanget ungefär officiellt godkänd. Det som till en början betecknade godtagna bibliska texter har kommit att bli litteraturhistorikernas uttryck för den kärna av litterära verk som anses vara den vedertagna litteraturhistorien. 34 Den litteraturhistoriska kanon har dock under senare år hamnat under debatt då kritiska röster höjts mot det urval som under åren gjorts. Litteraturvetare som Birgitta Holm menar att man bör se kanon som en historiskt konstruerad produkt av en urvalsprocess som legat i händerna på en viss grupp och deras intressen. 35 Vad kritiken främst riktar sig mot är den mycket stora andel manliga författare som genom åren lagts till kanon, trots att det, som Williams påpekar, finns flera exempel på kvinnor som haft en framskjuten offentlig position i sin samtid, bl.a. som populära och lästa författare, men som blivit åsidosatta eller bortglömda i historieskrivningen. 36 En viss uppluckring eller åtminstone acceptans över alternativa kanons, diskurser, börjar dock kunna skönjas, vilket bådar gott inte minst för den litteraturhistoriska undervisningen. Teori och metod I vår analys har vi valt att använda oss av ett genusperspektiv. Vi har utgått från Yvonne Hirdmans teori om genussystem i hennes välkända uppsats Genussystemet reflektioner kring kvinnors sociala underordning (1988). Hennes teori är användbar i litteraturanalysen, då perspektivet inte bara är att visa på vilka bilder som ges av de respektive könen, utan även hur könen framställs i relation till varandra. 37 Hirdmans teori bygger på två grundläggande, logiska principer: 1. Isärhållandet av könen. I allt tänkande kring könens existens i förhållande till varandra finns en uppdelningen mellan manligt och kvinnligt, en dikotomi, som säger att manligt och kvinnligt inte bör blandas. 2. Den andra logiken är hierarkin mellan könen, där mannen traditionellt ses som norm och överordnad. Enligt en patriarkalisk ordning som bygger på isärhållandet, är mannen således den måttstock efter vilken kvinnan mäts. Det vill säga mannen är människan - den som står för det normala och det allmängiltiga. Kvinnan står för det särskiljande, avvikande. 38 Enligt Hirdman ses manligt och kvinnligt i västerländskt tänkande traditionellt som varandras motsatser, denna uppdelning i tänkandet kring könen har skapat stereotypa motsatspar, till exempel förknippas den manliga principen ofta med förnuft, aktivitet och offentligt och den kvinnliga principen med känsla, passivitet och privat. 39 Uppdelningen mellan manligt och kvinnligt existerar på många plan, på socialisationsnivå, där den innefattar inlärning och anpassning i hur pojkar och flickor ska vara och vad de ska göra. På samhällelig nivå där den syns i lagstiftning, sedvanor och praxis, på kulturell nivå och slutligen på social nivå. 40 Denna uppdelning som kan liknas vid en samhällelig överenskommelse kring manligt och kvinnligt, kallar Hirdman för genuskontrakt. 41 På kulturell, social och socialisationsnivå, är detta genuskontrakt kring könens skilda positioner i historien, en dynamisk relation med öppna och tysta maktförskjutningar om exakt var manliga och kvinnliga beteenden och 34 Williams, s. 38. 35 Ibid, s. 12. 36 Ibid, s. 23. 37 Hirdman sätter just relationen mellan manligt och kvinnligt i centrum för sin förståelse. Hirdman, 1988:3, s. 54. 38 Hirdman, 1988:3, s. 51. 39 Ibid, s. 60f. 40 Ibid, s. 52. 41 Hirdman, 1988:3, s. 54. 8

sysslor ska ligga på den kvinnliga och manliga skalan. 42 Således pågår en ständig konstruktion av könsidentitet, där båda könen är lika aktiva i att bibehålla eller förskjuta olika positioner inom genussystemet, men där själva dikotomin och hierarkin kvarstår. I vår studie kommer vi att koncentrera oss på om ett isärhållande mellan könen i skildringen av kvinnliga respektive manliga författare existerar i de valda läromedlen. Det vi fokuserat är hur detta isärhållande ser ut, om det finns en manlig norm i framställningarna. Vi har också undersökt hur kvinnor och män skildras i förhållande till varandra. Vidare har vi i viss mån undersökt om kvinnliga och manliga stereotyper finns i läromedlens framställningar. Viktigt är att vi i vår studie använt oss av Yvonne Hirdmans genusteori som betonar den socialt/kulturellt konstruerade bilden av könet. Med jämställdhet syftar vi på den tolkning som ger kvinnor och män samma rättigheter/skyldigheter och rätt till makt. Med andra ord, varje individ ska kunna utveckla sin potential oavsett kön. Urval I vår studie ingår tre läromedel i svenska B som tre svensklärare från Skellefteås lika många gymnasieskolor använder i sin undervisning, Den levande litteraturen av Ulf Jansson (2004), Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet av Svante Skoglund (1998), samt Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm (2000). Trots att samtliga av de tre läroböckerna fokuserar litteraturhistorieskrivningen på det heterogena och mångfacetterade1900-talet, som vi valt att koncentrera oss på i denna studie, finns en del väsentliga skillnader mellan dem som gör att kvantiteterna kan skilja sig något mellan böckerna. 43 Exempelvis så bygger litteraturhistorien i Den levande litteraturen till stor del på författarporträtt medan Språk, litteratur och samhälle och Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet istället främst använder sig av utdrag ur litterära verk för att förmedla sin version av litteraturhistorien. Trots detta anser vi de tre litterära översiktsverken vara jämförbara med varandra, då de skilda kvantiteterna ändå ger en tydlig bild över det vi haft för avsikt att undersöka nämligen hur jämställda kvinnor och män utifrån kvantitet är i verken samt i viss mån hur manliga respektive kvinnliga författare framställs i förhållande till varandra. Läromedelsanalys För att begränsa analysen till den tid och det utrymme vi har för detta arbete har vi valt att kvantitativt analysera 1900-talet fram till nutid och inom denna begränsning göra representativa nedslag för vår kvalitativa analys. 1900-talet är också det sekel då kvinnliga författare på allvar gjorde genombrott på den litterära marknaden. I den kvantitativa analysen har vi räknat sidor i första hand, och rader i andra hand. 44 Vi räknar hur många kvinnliga respektive manliga författare som omnämns, hur stort utrymme män respektive kvinnor får i såväl enskilda författarporträtt som i allmänna översiktsavsnitt, för att i slutänden bilda oss en uppfattning av hur böckernas totala utrymme fördelats mellan könen. Vi har valt att göra en studie som är både kvantitativ och kvalitativ. Det innebär att vi i den kvantitativa delen räknar hur många kvinnliga, respektive manliga författare som tas upp i de olika läromedlen, men också hur många sidor och rader dessa får. I den kvalitativa delen har vi analyserat hur män respektive kvinnor framställs i förhållande till varandra. Tillsammans ger den kvantitativa och kvalitativa analysen en överskådlig bild av hur läromedelsförfattarna prioriterat och gjort sina urval. Det har således varit intressant att se på såväl, utrymme och 42 Ibid, s. 58 43 Med kvantiteter avser vi det kvantitativa underlag som finns i böckernas uppbyggnad och innehåll. 44 Vi avrundar en knapp sida till en sida, en dryg sida till en sida. 9

ordval som rent utelämnande, det vill säga i vilken mån manliga och kvinnliga författarskap överhuvudtaget tas upp. Då en av läroböckerna vi analyserat, Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet (1998), dispositionsmässigt skiljer sig från de övriga två, har vi sammanfört den kvantitativa och kvalitativa analysen av boken. I de övriga två böckerna presenteras analyserna under två rubriker; Kvantitativ analys respektive Kvalitativ analys. Anna Williams studie Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk (1997) har varit en viktig inspirationskälla för vår läromedelsanalys. Intervjuerna Textanalysen följs upp av en intervju med svensklärarna kring hur de arbetar med den valda kurslitteraturen, vilka förhållningssätt och vilken praxis de har i sitt användande av läromedlen, och hur dessa relaterar till Lpf 94:s grundläggande värden om jämställdhet. För att belysa dessa huvudfrågor på ett fruktbart sätt har vi valt att betona intervjun som en typ av samtal, som kan öppna för reflexion kring egna arbetssätt. 45 Frågorna som styr samtalen har skrivits ut i förväg enligt en intervjuguide som fokuserar vårt syfte och dess delfrågor, då Steinar Kvale betonar vikten av samspel mellan intervjuare och intervjuad för att genom frågor nå kunskap om undersökningspersonens värld. 46 Samtalen spelas in på Mp3 för att underlätta tolkningen av materialet. I både intervjuerna och analysen av dessa använder vi oss av en kvalitativ metod. Viktigt är att de tre lärare vi kontaktat kan ses som representanter för tre olika sätt att välja och använda läromedel vid sina respektive skolor, och att detta av naturliga skäl inte står för någon allmängiltig bild. Lärares val av läromedel måste ses som godtycklig. Den är anpassad till flera faktorer, förutom personlig tycke och smak, påverkas den av läromedels tillgänglighet skolans inköp av läromedel - och undervisningssituationen, det vill säga vilken nivå i ämnet läraren väljer att förmedla/lärarens interaktion med olika klasser och deras intresse i ämnet. Kring dessa aspekter kommer vi att föra ett utförligare resonemang längre fram i studien, i redogörelsen för hur lärarna använder läromedlen. Av de tre lärarna är en man och två kvinnor, de är också födda på 1950, 1960 respektive 1970-tal och representerar således varsin generation, för att ge en så rättvisande bild som möjligt. Ingen av de tillfrågade informanterna uteblev från samtal. Manligt och kvinnligt i läromedlen resultat och analys Utifrån vårt syfte att analysera de tre läroböckerna Den levande litteraturen (2004), Språk, litteratur och samhälle (2000) och Texter & tankar Litteraturen 1900-talet (1998) kommer följande avsnitt behandla den undersökning och de resultat vi åstadkommit. Den levande litteraturen av Ulf Jansson Innan vi fördjupar oss i manligt och kvinnligt i Den levande litteraturen (2004) av Ulf Jansson, bör en närmare beskrivning över hur boken är uppbyggd och vilka urval författaren kan tänkas ha gjort i sammanhanget kring kanon, ges. Det blir så snart man öppnar boken väldigt tydligt att litteraturhistorien presenteras i en tämligen strikt kronologisk uppbyggnad. En röd tråd löper utan tveksamheter ända från det 45 Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund 1997, s. 27. 46 Ibid, s.26 f. 10

inledande antikavsnittet till det avslutande avsnittet om vår tid. Tyngdpunkten ligger på ingående porträtt av de författarskap som tas upp, medan litterära exempel från författarnas verk finns insprängt i texten som korta strofer. Samtidigt som författarna porträtteras i relief mot sitt tidssammanhang, beskrivs själva epokerna kortfattat i en separat del som inleder varje nytt avsnitt. Parallellt med grundtexten löper genomgående kortare avsnitt med fördjupningar för att underlätta arbetet med läroboken i heterogena klasser där eleverna har olika ambitioner och förmågor. Det urval av författare som gjorts är liksom upplägget anpassat efter gymnasieskolan och de mål den arbetar mot. Jansson skriver i förordet att han valt att betona de tidlösa och allmängiltiga motiven framförallt i behandlingen av den äldre litteraturen, medan presentationen av nyare författarskap har utformats med tanke på de nedslag modern litteratur som skall ske under A-kursen i svenska på gymnasiet. 47 Innehållsmässigt ligger tonvikten på modern litteratur och särskilt den från 1900-talet. Både upplägg och urval följer väl de traditionella ramarna för den litteraturhistoriska kanon. Kvantitativ analys Då Den levande litteraturen bygger på korta beskrivningar av tidsperioderna och därefter distinkta författarporträtt, har den kvantitativa undersökningen av boken inriktats på att i de inledande beskrivningarna räkna hur många manliga respektive kvinnliga författare som nämns i samband med presentationen av epoken samt hur många rader som ges till respektive författare. Dessutom har antalet författarporträtt räknats efter fördelningen mellan manliga respektive kvinnliga författare liksom antalet sidor Jansson valt att ge de manliga respektive kvinnliga författarna i porträtteringen. De kvantitativa resultaten avviker föga från den traditionella ram inom vilken Den levande litteraturen är framställd. Som tabell 1 visar omnämns totalt 74 författare i de inledande epokpresentationerna under avsnitten som behandlar 1900-talet, varav 54 stycken är manliga författare och bara 20 stycken kvinnliga. Det betyder att 73 % av de författare som omnämns är män och 27 % kvinnor. Inte heller bland det antal rader på vilka författarna omtalas finns någon jämn fördelning. Det är inte bara fler manliga författare omnämnda utan de får också betydligt mer utrymme i texten än sina kvinnliga kollegor. Det sammanlagda antalet rader Jansson tillskriver manliga författare uppgår till 328, vilket utgör 79 % av det totala radantalet. Det lämnar 88 rader och 21% över till de kvinnliga författarna. Tabell 1. Omnämnda författare i Den levande litteraturen under avsnitten som behandlar 1900-talet Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal rader Omnämnda manliga författare 54 73 % 328 79 % Omnämnda kvinnliga författare 20 27 % 88 21 % Totalt 74 100 % 416 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). 47 Jansson, Ulf, Den levande litteraturen, Stockholm 2004, i förordet. 11

Då de författarporträtt som följer efter de inledande epokpresentationerna speglar och knyter an till vad som skrivits inledningsvis är det inte underligt att författarporträtten följer samma mönster som epokpresentationerna. Av de 87 författarporträtt som berättar om 1900-talets litteraturhistoria handlar 69 stycken om manliga författare. Det ger en utdelning på 79 % av det sammanlagda antalet författarporträtt. Liksom i avsnittens inledningar ges de manliga författarporträtten också det största utrymmet och sammanlagt upptar de 69 porträtten hela 109,5 sidor, vilket utgör 81 % av det totala sidantalet. De kvinnliga författarna får nöja sig med blott 18 porträtt på totalt 25 sidor, vilket inte blir mer än 21 % av författarporträtten och 19 % av de sammanlagda sidantalen. Tabell 2. Författarporträtt i Den levande litteraturen under avsnitten som behandlar 1900-talet Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Manliga författare i författarporträtt 69 79 % 109,5 81 % Kvinnliga författare i författarporträtt 18 21 % 25 19 % Totalt 87 100 % 134,5 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Som tabellerna ovan visar råder en mycket sned fördelning mellan antalet manliga respektive kvinnliga författare vilka, som enligt Den levande litteraturen, utgör 1900-talets litteraturhistoria. Ännu ojämnare siffror framkommer dock vid en presentation av varje enskilt avsnitt. Översikten över 1900-talet består av fyra delar; Omvälvningarnas decennier och Manligt, kvinnligt, jämlikt som båda behandlar de första decennierna av århundradet men ur skilda perspektiv, samt Efterkrigstid och I vår tid som ägnar sig åt den senare delen av 1900-talet men inom olika områden. Det enda avsnitt som i antal omnämnda och porträtterade författare är någorlunda jämställt är Manligt, kvinnligt, jämlikt. I övriga avsnitt utgör de kvinnliga författarna en påtaglig minoritet. I första avsnittet, Omvälvningarnas decennier, är jämställdheten onekligen sämst förankrad. Som tabell tre visar omnämns endast en kvinnlig författare och två porträtteras, att jämföra med 13 omtalade manliga författare och 16 porträtterade. Inte heller i det tredje avsnittet, Efterkrigstid, råder någon jämställdhet att tala om, då bara fyra kvinnor berörs inledningsvis och sex porträtteras samtidigt som 16 män omnämns och 37 presenteras närmare i författarporträtt. Trots en något jämnare fördelning i det avslutande kapitlet I vår tid, råder fortfarande en mycket ojämn fördelning då bara fem kvinnliga författare omtalas och tre porträtteras, medan 18 manliga författare inledningsvis berörs och åtta av dem dessutom porträtteras. Sammanlagt för de tre kapitlen blir det 47 omnämnda manliga författare och 10 kvinnliga vilket gör att 82 % av författarna är män och 18 % kvinnor. Männen förfogar över sammanlagt 285 rader och kvinnorna över 39, vilket säger oss att 88 % av radutrymmet är männens och 12 % kvinnornas. Författarporträtten visar sammanlagt upp liknande differenser. Fördelningen är 61 porträtterade män och 11 kvinnor med 91 respektive 16 sidor vardera. I andelar betyder det att 85 % av författarporträtten behandlar manliga författare som också får 85 % av sidantalet och 15 % av författarporträtten avhandlar kvinnor med 15 % av sidantalet. 12

Tabell 3. Omnämnda och porträtterade författare i Den levande litteraturen i avsnitten Omvälvningarnas decennier, Efterkrigstid och I vår tid Könsindelning Antal Procent Sammanlagt antal Procent författare rader/sidor Omnämnda manliga författare 47 82 % 285 r 88 % Omnämnda kvinnliga författare 10 18 % 39 r 12 % Totalt 57 100 % 324 r 100 % Manliga författare i författarporträtt 61 85 % 91 s 85 % Kvinnliga författare i författarporträtt 11 15 % 16 s 15 % Totalt 72 100 % 107 s 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Genomgående i de tre avsnitten är således att de manliga författarna både är betydligt fler och ges betydligt mer plats, än sina kvinnliga kollegor, men som kontrast till de tre avsnitten finns Manligt, kvinnligt, jämlikt. Som tabell fyra visar är detta det enda kapitlet där de kvinnliga författarna i någon jämförelse överstiger de manliga i antal. Siffrorna för antalet omnämnda författare är nämligen tio av de kvinnliga och sju av de manliga. Här får också kvinnorna radutrymme efter personer, då de tillsammans tar upp 49 rader. Till de manliga sju går det åt 43 rader. Författarporträtten är till antalet relativt jämnt fördelade, åtta män porträtteras och sju kvinnor, men åter ägnas de manliga författarna betydligt fler sidor då männen på sammanlagt 18,5 sidor överstiger kvinnorna med mer än det dubbla, eftersom de kvinnliga författarna trängs ihop på knappt nio sidor. Tabell 4. Omnämnda och porträtterade författare i Den levande litteraturen i avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt Könsindelning Antal Procent Sammanligt Procent författare antal rader/sidor Omnämnda manliga författare 7 41 % 43 r 47 % Omnämnda kvinnliga författare 10 59 % 49 r 53 % Totalt 17 100 % 92 r 100 % Manliga författare i författarporträtt 8 53 % 18,5 s 67 % Kvinnliga författare i författarporträtt 7 47 % 9 s 33 % Totalt 15 100 % 27,5 s 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Kvalitativ analys Ur de fyra tabellerna ovan går det, med hjälp av Hirdmans teori om rådande genussystem, att dra två bestämda slutsatser. Den första är att mannen otvetydigt står som norm i alla fyra 13

avsnitten. Den andra är särskiljandets princip, som är tydligast i kapitlet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Hur siffrorna än presenteras så är det de manliga författarna som i huvudsak anses representativa för 1900-talets litterära kanon, trots att det i stor utsträckning också funnits många kvinnliga författare att tillgå i litteraturhistorieskrivningen. Förklaringarna till Janssons urval är förmodligen flera, varav den mest grundläggande för honom kanske omedvetna - motiveringen står att finna i den hierarki Hirdmans genussystem bygger på. I hierarkin är mannen människan och därmed norm. Det betyder att mannen till följd av detta utgör principen för vad som är det normala och allmängiltiga. 48 I Den levande litteraturen är genussystemets hierarki väl förankrat, vilket inte minst de inledande epokbeskrivningarna och rubrikerna men också det stora antalet manliga författarporträtt visar. Det första avsnittet om 1900-talet, Omvälvningarnas decennier, utgör ett lysande exempel. I den inledande presentationen går följande rader att läsa: Sammantaget var allt detta omvälvande. Filosofer, konstnärer och författare såg nu på människan och samhället, konsten och livet med nya ögon. 49 Vilka företräder då de filosofer, konstnärer och författare Jansson pratar om? De tre filosoferna/forskarna som nämns är alla män och därefter omtalas 13 manliga och en kvinnlig författare som alltså ska representera de omvälvande förändringar samhället genomgick under 1900-talets början. De traditionellt manliga intressesfärerna teknik och filosofi och vad som hänt inom de områdena räknas därmed som allmänmänskligt och vad som bör återges som utmärkande för tiden. Den kvinnorörelse som under de första decennierna av 1900-talet både frigav den vuxna kvinnan från mannens förmyndarskap och gav henne rösträtt nämns inte med ett ord i avsnittet, utan presenteras kort under den separata underrubriken Kvinnovärldar i avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Enligt Williams beror denna normbildning i litteraturen på att den akademiska litteraturhistorieskrivningen i Sverige under 1900-talet framförallt är ombestyrd av män, vilka utifrån sina intressen konstruerat en manlig tradition: / / genom att knyta männen till litterära sammanhang nationellt och internationellt. Deras cilivisationskritik diskuteras, liksom deras förhållningssätt till olika politiska och litterära rörelser och klimat. ( ) Däremot avpolitiseras och avideologiseras kvinnorna, eftersom frågor om kön, äktenskap och kvinnliga sexualitet ofta ses som kvinnofrågor och inte allmänt intressanta. 50 De centrala diskussioner kring sexuell identitet och erotiska konflikter kopplade till kvinnans positioner och rörelsefrihet i tiden som många av de kvinnliga författarna bedrev, avskrivs därför från den allmängiltiga kanon i litteraturöversikterna, eftersom de ämnen de behandlade inte ansågs eller anses beröra människan (läs mannen) i allmänhet. Samma normmönster är genomgående för alla avsnitt om 1900-talets litteratur, men paradoxalt nog framgår det allra tydligast i det i sammanhanget mest jämställda avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Redan i bildtexten under kapitelrubriken röjer Jansson sin ståndpunkt då han skriver att All litteratur handlar om vad det innebär att vara människa. Ernest Hemingway preciserar frågan: Vad innebär det att vara man?. De kvinnliga kunskaperna om livet benämner han som kvinnors speciella livserfarenheter. 51 Även i underrubrikerna framgår tydligt normeringen. Ovanför de manliga författarskapen förkunnas orden Mannen som man och människa, medan de kvinnliga författarskapen benämns under den segregerande rubriken Kvinnovärldar. Kvinnornas problem gestaltas således som 48 Hirdman, 1988:3, s. 51. 49 Jansson, s. 228. 50 Williams, s.62 och 149. 51 Jansson, s. 271. 14

kvinnliga, medan de manliga författarnas anses vara allmänmänskliga existentiella frågor. 52 Det är också där den tydligaste särskiljningen i Den levande litteraturen finns. Man kan ana att Jansson med uppdelningen vill lyfta fram att det jäms med de omvälvande händelserna i samhället och känslan av att vara man och människa också levde kvinnor med egna tankar och upplevelser, men det sker helt igenom med hjälp av åtskillnad. Det tredje delen av avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt, som fått underrubriken De självlärda, är ytterligare ett exempel på hur Jansson använder mannen som norm och särskiljer kvinnan. Den består av en kort inledning med enbart referat till manliga författare och därefter fem manliga författarporträtt. Vi tolkar delen som om den hör ihop det sista begreppet i avsnittsrubriken, jämlikt, eftersom de författare som presenteras inte är placerade under rubrikerna Mannen som man och människa eller Kvinnovärldar samt att de kommer från arbetarbakgrund men trots detta lyckats göra sig ett namn på den offentliga scenen. Det är alltså jämlikhet mellan samhällsklasserna de självlärda författarna kämpar för, vilket kan vara av vikt att påpeka eftersom det säger att Jansson överordnar klass inte kön när jämlikhetsbegreppet används i sammanhanget. Dessutom visar Jansson ännu en gång på ointresse att integrera kvinnliga författare i den litterära huvudfåran. Författaren Moa Martinson är ett mycket talande exempel för resonemanget. Beskrivningen av de författare som Jansson placerat under rubriken De självlärda lyder: Dessa nykomlingar brukar kallas de självlärda, eftersom de kroppsarbetat sedan barnsben och knappt fått någon skolgång. Bildningen hade de fått kämpat sig till på egen hand. Och precis som en stor del av städernas arbetare var de också den första generationens invandrare från landsbygden. Sina föräldrar hade de kvar på landet och banden var starka. Därför skrev de också många landsbygdsskildringar. ( ) De satte nytt liv i den naturalistiska romanen med sina kraftfulla berättelser om livet bland arbetare, småbrukare och statare. 53 Skildringen av Martinsons livshistoria och litterära stil stämmer mycket väl in på beskrivningen av de självlärda. Hon föddes med okänd fader i ett fattigt arbetarhem och tvingades att arbeta redan som barn. Hon gifte sig ung och blev tidigt änka. Familjen kämpade och led men maten tycktes aldrig räcka till. När två av hennes pojkar drunknade visste hon, enligt Jansson, allt hon behövde veta om samhället, om skillnaden mellan att leva som fattig och att leva som rik. 54 Detta blev också ett återkommande tema i hennes romaner, där hon skildrar arbetarkvinnornas kamp för en ljusare och lättare tillvaro med människovärde för sig och de sina i sin värld av fattigdom och klassförtryck. 55 Janssons framställning av Martinson gör det mycket svårt att finna någon väl motiverad grund till varför hon och hennes romaner behandlas under en särskild kvinnoavdelning, då hennes person och litterära verk mycket väl stämmer in på den allmänna nästan uteslutande manliga litteraturhistorieskrivningen. Martinsons placering grundar sig således på rent könsmässiga aspekter då hon i Den levande litteraturen utesluts ur det stilmässigt litterära sammanhang hon egentligen hör hemma inom. Exemplet Martinson säger oss att det är möjligt att föra en jämställd linje mellan könen ifråga om sid- och radantal, samtidigt som det ena könet kvinnan utsorteras och segreras bort från de centrala och högst ansedda positionerna i litteraturhistorien. Ytterligare en typ av särskillnad är den tradition som Williams menar placerar in kvinnor och män i olika sfärer, där manliga författare behandlas utifrån en litteraturhistorisk anknytning och kvinnliga författare utifrån en biologisk/personhistorisk, som främst visar sig i en förkärlek av känsloord när kvinnliga författare och deras verk ska värderas. 56 Tendensen i Den levande 52 Williams, s. 66. 53 Jansson, s. 290. 54 Jansson, s. 285. 55 Ibid, s. 285. 56 Williams, s. 75 och 137. 15

litteraturen är mycket tydlig vilket inte minst beskrivningen av de samtida författarna Thomas Tranströmer och Sonja Åkesson visar. Samtidigt som Tranströmer framställs som den inflytelserikaste av alla de nya lyrikerna är Åkesson en pionjär som har trassel med nerverna. Tranströmers dikter är till formen alltid traditionella, dvs. lågmälda, fåordiga och klassiskt stilrena medan Åkessons poesi skildras med en ömsint humor. Innehållsmässigt framhålls Tranströmers romantiska fantasiuppslag och realistiska iakttagelser samtidigt som inget annat känsloord än överraskande finns med i hela författarporträttet. Åkessons poesi handlar om ensamheten och hela presentationen av henne och hennes författarskap bygger på ord som ångest, misstänksam, humor, insikt, ömsint och längta. Anmärkningsvärt och motsägelsefullt är dessutom att den exemplifierade dikten av Åkesson, Äktenskapsfrågan, inte röjer en känsla, medan en av de dikter som räknas upp till Tranströmers arbeten (ingen dikt exemplifieras) är Sorgegondolen. 57 Williams menar att det knappast är ett sammanträffande att det just är de kvinnliga författarna som får representera det känslomässiga, medan männen står för den offentliga rösten och den intellektuella analytiska skärpan eftersom mönstret är väl förankrat i traditionen. 58 Slutsatserna vi till sist kan dra om Den levande litteraturen är att den är skriven inom mycket traditionella ramar, inom vilka både genussystemets hierarki och särskiljande framträder med all önskvärd tydlighet. Männen är normbildande genom alla 1900-taletsavsnitt och upptar i huvudsak runt 70-80 % av både epokbeskrivningarna, författarporträtten och utrymmet, samtidigt som mycket få diskussioner kring kvinnliga författarskap och dess inverkan på litteraturhistorien ges. Då kvinnor särskilt lyfts fram sker det under speciella kvinnoavdelningar som utesluter dem ur dem ur huvudfåran i litteraturhistorien. Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm Språk, litteratur & samhälle (2000) bygger på korta beskrivningar av litterära tidsperioder, teman och strömningar, varvat med korta författarporträtt och längre litterära utdrag ur olika författares verk. Författarporträtten bygger i hög grad på dessa litterära utdrag ur de olika författarnas produktion. Franz Kafkas författarskap, porträtteras till exempel på tre sidor, varav drygt en halv sida beskriver själva författarskapet och resterande utrymme är ett utdrag ur hans verk. 59 Varje författarporträtt i boken avrundas med en likvärdig, kort diskussionsdel med anvisningar för hur elever och lärare kan arbeta med det aktuella författarskapet. Ibland presenteras ett författarskap bara på ett par rader, medan det litterära utdraget får desto större plats. I vår kvantitativa analys kallar vi dessa kortare och längre presentationer och anslutande litterära utdrag för författarporträtt. Hur har då författarna Anita Danielsson och Ulla Siljeholm gjort sitt urval i den myllrande, rika 1900-talslitteraturen? I sitt förord ger de en förklaring till bokens upplägg som fram till mitten av 1900-talet är kronologisk: När det gäller de allra senaste decennierna går det emellertid inte att följa samma mönster. Mångfalden och variationen är så stor att vi istället valt att presentera ett antal viktiga teman och författare från olika delar av världen. 60 Det intressanta i analysen är att visa på vilka av 1900-talets författare och teman som ansetts vara tillräckligt intressanta och viktiga för att tas upp i boken och utifrån det visa på hur jämställdhet beaktats i urvalet och i det utrymme kvinnliga respektive manliga författare 57 Jansson, s. 322ff. 58 Williams, s. 170. 59 Anita Danielsson, Ulla Siljeholm, Språk, litteratur och samhälle, Stockholm 1997, s. 318ff. 60 Ibid, förordet s. 9. 16

tilldelats. I vår kvantitativa analys har vi räknat sidor i första hand, och rader i andra hand. 61 Vi räknar hur många kvinnliga respektive manliga författare som omnämns, hur stort utrymme män respektive kvinnor får i såväl enskilda författarporträtt som i allmänna översiktsavsnitt, för att i slutänden bilda oss en uppfattning av hur bokens totala utrymme fördelats mellan könen. Dispositionen i Språk, Litteratur och samhälles, 1900-talsdel, är uppdelad i två tidsperioder; Från sekelskiftet till andra världskriget, respektive Från femtiotalet till idag. Dessa analyseras först var för sig, innan slutresultat redovisas. Kvantitativ analys En klar snedfördelning råder i utrymme mellan manliga och kvinnliga författarskap som tas upp tidsperioden Från sekelskiftet till andra världskriget. Som tabell fem visar omnämns totalt 19 författare, 17 män, 89,5 %, två kvinnor, 10,5 %. Tretton av männen presenteras dessutom i författarporträtt på sammanlagt 31 sidor, två kvinnor porträtteras på fem sidor. I allmänna översiktsavsnitt får män en halv sida. 22 rader, ofta nämns samma män upprepat i dessa avsnitt, till exempel nämns Harry Martinson två gånger och Hjalmar Bergman likaså. En enda kvinna, Moa Martinson, får en halv rad i dessa översiktsavsnitt. Detta ger sammantaget männen 31,5 sidor, 86 %, och kvinnor drygt fem sidor, 14 %, av det totala utrymmet, på 36,5 sidor. Kvinnorna får således bara drygt en sjundedel, 16 % av det utrymme männen får. Tabell 5. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk, litteratur och samhälle, i avsnittet Från sekelskiftet till andra världskriget Könsindelning Antal Procent Samanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare 17 89,5 % 31,5 86 % Omnämnda kvinnliga författare 2 10,5% 5 14 % Totalt 19 100 % 36,5 100% Källa: Språk, litteratur och samhälle (2000). Att en i så hög grad större majoritet män än kvinnor får representera tidsperioden, visar att författarna har gjort ett urval i enighet med en traditionell litteraturhistorieskrivning. En litteraturhistorieskrivning där kvinnliga författarskap ofta bemötts med tystnad eller uteslutits från allmänna, litterära kanon i förhållanden till manliga. 62 Enligt detta synsätt så särskiljs manligt och kvinnligt. Män och manlighet är överordnat kvinnor och kvinnlighet. 63 Från femtiotalet till idag råder en stor snedfördelning mellan manliga och kvinnliga författarskap som tas upp. Som tabell sex visar omnämns totalt 28 författare 23 män, 82 % män, och fem kvinnor, 18 % under den del som skildrar Från femtiotalet till i dag. På 46 sidor och tio rader porträtteras 16 män och på 16 sidor presenteras fyra kvinnor. I allmänna översiktsavsnitt porträtteras män på en halv sida och kvinnor på två rader. Det ger män ett sammanlagt utrymme i boken på knappt 47 sidor, 75 %, och kvinnor drygt 16 sidor, 25 %, av totalt 63 sidor. Kvinnorna får bara cirka en tredjedel, 34 %, av det utrymme männen får. 61 Vi avrundar en knapp sida till en sida, en dryg sida till en sida. 62 Williams, s 14. Williams pekar på hur värderingar som gjordes inom litteraturhistorien under seklets första decennier kan spåras ända in i de senaste litteraturhistoriska verken. 63 Hirdman, 1988:3, s. 51. 17

Tabell 6. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk litteratur och samhälle, avsnittet Från femtiotalet till i dag Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare 23 82 % 47 75 % Omnämnda kvinnliga författare 5 18 % 16 25% Totalt 28 100 63 100 Källa: Språk, Litteratur och samhälle (2000). Hur har då författarna Danielsson och Siljeholm gjort sitt urval med viktiga och intressanta teman och författare i den variationsrika litteraturen, från femtiotalet till i dag? 64 De fyra kvinnor som presenteras av totalt 20 porträtt är författarna Irmtraud Morgner, Sara Lidman, Kerstin Ekman och Isabel Allende. Morgner får ensam illustrera rubriken Mötet mellan kvinnor och män. Hon porträtteras på knappt en halv sida som också handlar om hur feminismen och kampen för jämställdhet fått avtryck i litteraturen. Jämställdhet är således ett perspektiv som är snabbt avklarat i författarnas skildring av se senaste decenniernas litteratur. Sara Lidman och Kerstin Ekmans litteratur kategoriseras under rubriken Livet utanför storstaden. Medan Lidmans litteratur benämns som nyprovinsialism, sägs det att Ekman satt Naturen i huvudrollen i sitt författarskap. 65 Vidare fokuseras kvinnotemat som bärande i Ekmans författarskap. Lidman kan förvisso kallas provinsiell i sättet att utgå från Västerbotten och den lilla människans liv, men det är en provinsialism, till vilken större politiska skeenden och allmänmänskliga sammanhang, kan kopplas, vilket inte nämns i sammanhanget. På samma vis nämns inte att Ekmans naturskildringar ofta är subtila skildringar av djupare, allmänmänskliga och idémässiga sammanhang och teman. Valet att så tydligt koppla kvinnor/kvinnligt till natur är i linje med en traditionell stereotypisering i västerländskt tänkande av kvinnligt och manligt som varandras motsatser, där män/manligt ofta förknippats med den högre stående kulturen. 66 Betoningen av Ekmans kvinnotematik förblir enbart ett tecken på särskiljandet av kvinnolitteratur från en manlig norm, då temat idémässigt inte analyseras vidare. Överhuvudtaget fokuserar betoningen av Lidmans provinsialism och Ekmans naturskildring det småskaliga i författarskapen, i stället för att se till idédebatt, politiskt och filosofiskt tänkande eller formförnyelse. 67 Isabel Allendes positionering i textens skildring av sent 1900-tal är också talande. Medan Jorge Luis Borges presenteras på sju rader och nogsamt placeras in i en allmän, latinamerikansk tradition under rubriken Det latinamerikanska genombrottet, 68 skildras hans kvinnliga dito på hälften så stort utrymme under en helt egen, separat rubrik, En våldsam vardag. 69 Om Allende sägs att hon skildrar kvinnans utsatta situation i det latinamerikanska samhället, men inget om hennes magiska realism eller andra epitet som positionerar henne i allmänna, litterära huvudfåror. I övrigt kan sägas att Danielsson och Siljeholm gjort ett delvis okonventionellt val för ett läromedel, där flertalet inte så kända manliga författarskap tas upp. Till exempel får författaren Chinua Achebe stå för den afrikanska litteratur som skildrar orättvisa mellan svarta 64 Danielsson och Siljeholm, förordet, s. 9. 65 Danielsson och Siljeholm, s. 389ff. 66 Hirdman, 1988:3 s. 60 f. 67 Williams, s. 162. 68 Danielsson, Siljeholm, s. 400. 69 Ibid, s. 406. 18

och vita. 70 Författaren Nils-Aslak Valkeapää, får representera samiska levnadsvillkor gentemot det industrialiserade samhällets. 71 Båda dessa författarskaps idémässiga och politiska tendens fokuseras i porträtten. Med tanke på denna tydliga ambition att spegla ett mångkulturellt samhälles orättvisor ter sig ambitionen till ett jämställt perspektiv mellan kvinnor och män, ganska skral i bokens skildring av Från femtiotalet till i dag. I förhållande till manliga författare, är antalet kvinnliga författare och det utrymme de får en parentes, trots den aktuella tidsperiodens variationsrikedom och mångfald som Danielsson och Siljeholm i förordet säger sig grunda sitt urval på. En inte alltför långsökt tolkning hos den målgrupp boken vänder sig till, gymnasieungdomar, torde således bli att det antingen inte finns många kvinnliga författare under 1900-talets senare hälft, eller att de som finns inte kan representera de viktiga och intressanta teman och författare från olika delar av världen som Danielsson och Siljeholm, säger sig vilja återge. 72 Slutligen återstår bara en summering av fördelningen mellan kvinnor och män i den totala skildringen av 1900-talet i Språk, litteratur och samhälle. Som tabell sju visar får manliga författarskap 78,5 sidor, 79 % av de totalt 99,5 sidorna, kvinnliga författarskap skildras på sammanlagt 21 sidor, och får 21 % av utrymmet, samt 27 %, en dryg fjärdedel av männens utrymme. Av sammanlagt 47 omnämnda författare är antalet omnämnda män 40-85 % - medan endast totalt sju kvinnor omnämns, 15 %, under skildringen av ett helt sekels litterära liv. Tabell 7. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk litteratur och samhälle, totalt, från sekelskiftet till i dag Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare 40 85 % 78,5 79 % Omnämnda kvinnliga författare 7 15 % 21 21 % Totalt 47 100 99,5 100 Källa: Språk, Litteratur och samhälle (2000). Kvalitativ analys Eftersom enbart två kvinnor ansetts tillräckligt viktiga för att tas upp är det relevant att titta närmare på hur dessa författarskap placeras i tidsperioden. De två kvinnor som porträtterats är Moa Martinson och Edith Södergran. Båda dessa behandlas vid sidan av, lösryckta från de centrala, litterära huvudfårorna där manliga författarskap traditionellt varit en norm. Till exempel omnämns Moa Martinsons roman Kvinnor och äppelträd bara i en halv rad under det allmänna översiktsavsnitt som beskriver Proletärförfattarna i Sverige, 73 medan övriga, samtliga män, får en utförligare beskrivning. Till exempel beskrivs Eyvind Johnson och Harry Martinson på fyra respektive sex rader, där viktiga verk uppmärksammas och där de noggrant placeras in i ett allmängiltigt sammanhang. Författarnas formförnyande fokuseras, de beskrivs som djärvare i sitt språk än vad som varit brukligt tidigare. Trots att Moa Martinson, som vi tidigare pekat på, uppfyller alla de kriterier som utmärker de så kallade självlärda autodidakterna/proletärförfattarnas bakgrund har hon ofta positionerats vid sidan av denna historiska strömning, gentemot manliga författare. 74 I boken beskrivs proletärförfattarna så här: 70 Ibid, s. 375. 71 Ibid, s. 380. 72 Ibid, s. 9. 73 Danielsson, Siljeholm, s.326 f. 19