I stressens spår. Fakta och debatt: Rapport om ohälsan under 90-talet.

I stressens spår. Fakta och debatt: Rapport om ohälsan under 90-talet. Teckning Robert Nyberg

1 I stressens spår www.kommunal.se

2 INNEHÅLL Innehåll Sid Sju åtgärder för bättre hälsa 3 1. Inledning 4 2. Hur står det till? 5 3. Ohälsan, en ond cirkel 7 4. Om orsaker och följder 24 5. Argument för friskare arbetsliv, med sammanfattning 28

SJU ÅTGÄRDER FÖR BÄTTRE HÄLSA 3 Sju åtgärder för bättre hälsa Det här är en rapport som berättar hur verkligheten ser ut för Kommunals medlemmar. Det skulle kunna vara ännu en i raden av eländesbeskrivningar. Men medlemmarna nöjer sig inte längre med att vara siffror, staplar, larmrapporter eller utredningar. Det är dags att politikerna går från ord till handling och förbättrar förhållandena i offentliga sektorn. Vi kräver respekt för våra medlemmars arbetsinsats och ett uttryck för detta är lönenivån. Men det handlar också om möjligheten till inflytande över den egna vardagen, att uppskattas och att få tillgång till ett professionellt ledarskap. Hälsan för Kommunals medlemmar kan inte förbättras enbart genom att arbetsgivaren följer arbetsmiljölagen. Det krävs ett bredare engagemang och ett på djupet förändrat förhållningssätt både i arbetslivet och i samhällslivet i övrigt. Sju åtgärder för ökad hälsa hos Kommunals medlemmar: Bättre ledarskap. Minskad arbetsbelastning. Ökat inflytande. Trygga anställningsvillkor. Möjlighet till utveckling. Uppskattning och återkoppling. Högre lön. Det måste fattas politiska beslut som efterlevs. Retorik och resurser måste hänga samman. Och de mål som sätts upp ska vara tydliga och möjliga att genomföra för personalen. Det är också beroende av att det finns bra chefer som kan leda, stötta och återkoppla. Jag vet att där man har ett förtroendefullt samarbete mellan Kommunal och arbetsgivaren har hälsan för våra medlemmar förbättrats. Ett exempel på det är äldreomsorgen i Markaryd, där deltidsarbetslösheten försvann när Kommunal, kommunen och arbetsförmedlingen bestämde sig för att få bort den. Sveriges politiker vet redan allt och vi behöver inte fler utredningar. Vad vi behöver är politisk beslutskraft att förändra tillvaron för Kommunals medlemmar. Ylva Thörn Förbundsordförande

4 INLEDNING 1. Inledning Hälsan har ju uppmärksammats och debatterats alltmer i takt med den epidemiska ökningen av antalet sjukskrivningar. Det är beklagligt att ohälsan uppmärksammas som ett problem först när sjukskrivningarna skjuter i höjden. Problemet uppstår inte alls över en natt eller ens under några korta år. Utvecklingen är den samlade effekten av en dålig arbetsmiljö, som har blivit sämre. Denna rapport redovisar kommunalarnas egna bedömningar av hälsoläget och hur det har förändrats under 1990-talet. År 1999 har Kommunals medlemmar mer ont i kroppen än 1988. De har mer huvudvärk, de är oroligare och de sover sämre. I diagram och tabeller görs jämförelser mellan år 1988/89 och 1998/99. Kommunals manliga och kvinnliga medlemmar jämförs med varandra och de jämförs med den övriga vuxna befolkningen i landet. En del av uppgifterna bygger på Kommunals bearbetningar av levnadsnivåundersökningarna. Kommunal har också med Sifos hjälp frågat medlemmarna om deras sjukfrånvaro. Undersökningen som redovisas i avsnitt 4 gjordes i maj 2001.

HUR STÅR DET TILL? 5 2. Hur står det till? Hur vet man när man är sjuk? Hur mäter man ohälsa? Den här rapporten utgår från människors egen upplevelse av smärta, värk och förändringar i kroppens och psykets tillstånd. När levnadsförhållandena undersöks frågar man folk hur de upplever sin egen hälsa, om förekomsten av långvarig sjukdom, om sjukdomar i skelettet och i rörelseorganen, huruvida arbetsförmågan är nedsatt p g a långvarig sjukdom och om regelbunden medicinsk behandling. Tabell 1 visar hur Kommunals medlemmar svarat på dessa frågor. 43 procent av de kvinnliga medlemmarna och 44 procent av männen har en långvarig sjukdom av något slag. Det är vanligast bland de äldsta. Närmare en tredjedel av medlemmarna får regelbunden medicinsk behandling. Det är något vanligare bland kvinnorna än bland männen. Drygt var femte medlem har en sjukdom i skelettet eller rörelseorganen. Det är något vanligare bland männen. Det är också vanligare att män har nedsatt arbetsförmåga i hög grad. Som framgår av tabellen finns det ingen tydlig skillnad mellan könen för dessa mått. Det är tre gånger så vanligt bland de yngsta kvinnorna än bland de yngsta männen att de anser sig ha dålig hälsa (på frågan hur bedömer du din egen hälsa har de svarat dåligt eller någorlunda). Slår man ihop de mest utsatta åldrarna, 45-64 år, till en grupp, är Tabell 1. Olika former av ohälsa bland Kommunals medlemmar år 1998/99. Procent av medlemskåren i olika åldersgrupper. Långvarig Regelbunden Skelettets eller Nedsatt sjukdom medicinsk rörelseorganens arbetsförmåga behandling sjukdom (i hög grad) Ålder Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 16-24 18 6 31 13 8 6 7 0 25-34 10 7 18 13 9 17 5 4 35-44 10 21 19 23 16 21 7 11 45-54 19 15 39 36 30 30 17 16 55-64 23 26 46 47 31 30 20 38 45-64 55 55 41 41 31 30 18 25 Alla 16-64 43 44 30 27 21 23 12 14

6 HUR STÅR DET TILL? skillnaderna mellan könen inte så stora. Lite förenklat så genomgår kvinnor regelbunden medicinsk behandling något oftare än männen och männen har något oftare nedsatt arbetsförmåga.

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 7 3. Ohälsan, en ond cirkel Rapporten Kommunalarnas arbetsmiljö 1988-1997 visade hur arbetsmiljön utvecklades under 90-talet. Den kompletterades senare med fakta även för 1998/1999 i rapporten Kommunalarnas arbetsmiljö 1988-1999 ett förlorat årtionde. Tunga lyft, olämpliga arbetsställningar, psykisk ansträngning och jäkt visade sig vara vanligt på kommunalarnas arbetsplatser. Hur påverkas kroppen av en sådan arbetsmiljö? Smärtorna och värken som redovisas i detta avsnitt kan inte ses isolerade från arbetsmiljön och hur den utvecklats, eller kanske snarare stagnerat. Med stagnation menas att arbetsmiljön står stilla i förhållande till förändringarna i arbetslivet, däribland relationen mellan resurser och krav. Inte bara direkta försämringar i arbetsmiljön utan också dess bristande anpassning till ändrade krav kan leda till olägenheter och problem. Smärta och värk ökade kraftigt bland kommunalarna under ett enda decennium. Det gjorde också faktorer som påverkar det mentala välbefinnandet. Sömnstörningar, oro, ängslan eller ångest och återkommande huvudvärk påverkar och påverkas av besvär och smärta i muskler och leder. Alla dessa besvär kan också orsakas eller förvärras av stressig arbetsmiljö. De ingår alla i en kedja som leder till en ond cirkel av smärtor och värk. Hållbar arbetshälsa i kommuner och landsting, HaKul, heter ett projekt som drivs av Karolinska Institutet med stöd av bl a Kommunal. En lägesrapport beskriver sambandet mellan arbetsmiljö och fysiska besvär. Om de psykosociala arbetsförhållandena är dåliga så kan kroppen utsättas för fysisk belastning, heter det där. Den egna arbetstekniken försämras för den som har dåligt stöd från arbetskamraterna, stor tidspress och inget inflytande över planeringen av det egna arbetet. Och den som är tidspressad och har tungt arbete eller arbetar med dator glömmer lätt bort att tänka på en bra teknik som är skonsam för den egna kroppen. Man ber t ex inte om hjälp med att flytta patienter. Och oförutsedda händelser bidrar också till tyngre arbete trots att det kunde ha förutsetts med mer tid för planering. Rapporten från HaKul-projektet fortsätter så här: Tidspress och stress kan försämra ens förmåga att hantera det sociala samspelet och förmågan till inlevelse i andras situation. En

8 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL reaktion på stress kan vara ökad spänning i musklerna, vilket ökar sårbarheten vid fysiskt tunga arbetsmoment. Stressen kan också medföra att smärta från t ex nacken blir mer påtaglig, att man påminns av smärtan på ett tydligare sätt och att smärttröskeln sjunker. Långvarig stress påverkar kroppen, hormonerna och ämnesomsättningen i negativ riktning, vilket ökar sårbarheten och risken för sjukdom. Muskler och leder Skuldror, nacke, axlar, händer, armbågar, ben, knän, rygg och höfter består av muskler och leder som slits ut av ansträngning. Felaktiga belastningar eller spänningar påskyndar utslitningen och kan även leda till långvariga skador. Många av Kommunals medlemmar har stora fysiska krav på sig. Tunga lyft och påfrestande arbetsställningar är vanliga i bl a vård och omsorg. Men det är inte bara den fysiska arbetsmiljön som har lett till ökade besvär i muskler och leder. Otillfredsställande arbetsförhållanden och andra psykosociala faktorer i arbetet bidrar till besvär i rygg och nacke. I en doktorsavhandling vid Linköpings universitet redovisar Marlene Ockander intervjuer med kvinnor som arbetar inom offentliga sektorn. De har varit sjukskrivna länge och det har ofta börjat med värk i rygg, nacke och axlar. Diagram 1: Så har ohälsan bland kommunalarna förändrats från 1988/89 till 1998/99: Värk i skuldror, nacke eller axlar. 7 1988/89 6 5 57 53 62 1998/99 56 54 4 46 43 42 3 29 35 Män Kvinnor Alla män Alla kvinnor Samtliga 45-64 år 45-64 år medlemmar

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 9 Värk i skuldror, nacke och axlar drabbar oftare kvinnor än män diagram 1. Mer än hälften av alla kvinnor i Kommunal, 56 procent, hade värk i dessa kroppsdelar, mot knappt hälften av männen, 46 procent. Under 90-talet har det blivit många fler medlemmar, både män och kvinnor, som har värk. Bland män i åldern 45-64 år är det nästan dubbelt så många som har värk nu jämfört med för tio år sedan. De äldsta kvinnorna hade ett sämre utgångsläge och mer än sex av tio har nu värk i skuldror, nacke eller axlar. Diagram 2: Jämförelse mellan män och kvinnor i Kommunal 1998/99: Svår värk i skuldror, nacke eller axlar. 3 25% 15% Män Kvinnor 14 16 22 19 24 17 11 10 11 5% 6 6 5 16-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år Samtliga Skillnaden mellan kvinnor och män blir mycket större om jämförelsen begränsas till den svåraste värken i skuldror, nacke och axlar diagram 2. Andelen är 50 procent högre bland kvinnorna (17 procent mot 11 för männen). I åldersgruppen 35-44 år är det tre gånger så vanligt att kvinnorna lider av svår värk.

10 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Diagram 3: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Värk i skuldror, nacke eller axlar. 7 Kommunal 6 5 57 62 51 Riket 54 61 4 3 35 40 43 Män Kvinnor Samtliga Alla 45-64 år 45-64 år 16-64 år 45-64 år Det är kvinnor som är mest utsatta för värk både bland Kommunals medlemmar och i befolkningen i övrigt diagram 3. Men männen i Kommunal lider också mer av värk än samtliga vuxna män. Diagrammet visar att Kommunals medlemmar har mer värk än resten av befolkningen. Händer, armbågar, ben och knän Nästan 25 procent fler kommunalare hade 1999 värk eller smärtor i händer, armbågar, ben eller knän jämfört med 1988, 37 procent av kvinnorna och 34 procent av männen. Varannan kvinna i åldern 45-64 år hade värk eller smärtor diagram 4. Kvinnorna var mer drabbade men försämringarna har gått snabbare för männen andelen män som hade värk ökade med 15 procentenheter under 90-talet. Det jämnar ut sig med åldern när det gäller den svåra värken diagram 5. I lägre åldrar är däremot skillnaderna stora mellan könen. De yngre männen, 16-34 år, är helt förskonade från svåra besvär. Däremot har de äldsta männen, 55-64 år, svår värk lika ofta som de jämnåriga kvinnorna. Sammanlagt var det fler kvinnor som hade svår värk.

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 11 Diagram 4: Så har ohälsan förändrats bland kommunalarna från 1988/89 till 1998/99: Värk eller smärtor i händer armbågar, ben eller knän. Procent. 5 49 1988/89 1998/99 4 3 43 40 34 37 36 28 26 18 19 Män Kvinnor Alla män Alla kvinnor Samtliga 45-64 år 45-64 år medlemmar Diagram 5: Jämförelse mellan män och kvinnor i Kommunal 1998/99: Svår värk i händer, armbågar, ben eller knän. 25% Män Kvinnor 21 19 19 15% 16 13 14 9 9 5% 5 5 0 0 16-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år Samtliga

12 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Diagram 6: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Värk i händer, armbågar, ben eller knän. 5 Kommunal 49 Riket 48 4 43 37 37 3 29 27 33 Män Kvinnor Samtliga Alla 45-64 år 45-64 år 16-64 år 45-64 år Det är mycket vanligare med värk i armar och ben bland kommunalarna än bland den vuxna befolkningen i genomsnitt diagram 6. I åldersgruppen 45-64 år är andelen med värk 15 procentenheter högre bland kommunalarna. Rygg, höfter och ischias Digram 7: Så har ohälsan bland kommunalarna förändrats från 1988/89 till 1998/99: Ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias. 5 4 53 46 48 40 44 1988/89 1998/99 43 41 41 43 3 32 Män Kvinnor Alla Alla Samtliga 45-64 år 45-64 år män kvinnor medlemmar

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 13 Många kommunalare, över 40 procent, hade problem med ryggen i slutet av 1980-talet diagram 7. Förändringarna till 1999 är inte så stora med ett notabelt undantag: män i åldern 45-64 år, där ryggproblemen har ökat ordentligt under årtiondet. Tabell 2: Kommunalarnas ryggproblem: Ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ishias. Jämförelse mellan män och kvinnor i olika åldrar. Procentuell andel inom varje grupp. 16-24 25-34 35-44 45-54 55-64 Kvinnor 37 35 42 46 51 Män 40 36 35 59 45 Alla 34 35 35 48 49 Tabell 2 visar att ryggproblemen är ganska stora i alla åldrar och de blir vanligare för kvinnorna i 35-årsåldern. Störst är besvären för män i 45-54-årsåldern och för de äldsta kvinnorna, 55-64 år. Diagram 8: Jämförelse mellan män och kvinnor i Kommunal 1998/99: Svåra ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias. 3 25% Män Kvinnor 29 24 19 15% 17 15 14 5% 13 9 5 7 8 13 16-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år Samtliga Om man inte delar in kommunalarna i åldersgrupper, tycks den svåra ryggvärken drabba män och kvinnor ungefär lika. Fast det är de äldre männen som drabbas värst. Var fjärde man över 45 år har svåra ryggproblem. Även de allra yngsta männen, de som i övrigt är friskast, har mer problem än de jämnåriga kvinnorna diagram 8. Mellan 25 och 44 års ålder har kvinnorna större andel svåra ryggsmärtor.

14 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Diagram 9: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias. 5 53 48 Kommunal Riket 49 4 43 3 36 37 34 37 Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-64 Kommunalarbetarna har besvär i ryggen och höften oftare än den övriga befolkningen i genomsnitt diagram 9. I åldern 45-64 år är andelen kommunalare med rygg- och höftbesvär 12 procentenheter högre än bland den vuxna befolkningen i samma ålder. Besvär på det mentala planet Återkommande huvudvärk beror liksom värk i nacke och skuldror ofta på muskelspänningar. Ofta är stress, pressande arbete och felaktiga arbetsställningar orsak. I en tidigare rapport har Kommunal visat att över 70 procent av medlemmarna 1999 var jäktade i arbetet och mer än 60 procent hade psykiskt ansträngande arbeten. Nästan 70 procent hade olämpliga arbetsställningar. 90 procent av all huvudvärk är stressrelaterad spänningshuvudvärk. Smärtan påverkar den psykiska balansen som i sin tur medför spänningar i muskler och leder och som ger mer smärta. En ond cirkel, alltså. Sömnstörningar leder till att tillväxthormonerna inte fungerar som de ska. Då repareras inte utslitna muskelceller ordentligt. Och muskulaturen blir känsligare för påfrestningar.

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 15 Huvudvärk och migrän Diagram 10: Så har ohälsan bland kommunalarna förändrats från 1988/89 till 1998/99: Återkommande huvudvärk eller migrän. 3 1988/89 1998/99 25% 24 25 23 15% 14 17 12 9 14 17 15 5% Män Kvinor Alla Alla Samtliga 45-64 45-64 män kvinnor medlemmar Nästan var fjärde kommunalare har problem med återkommande huvudvärk eller migrän. Kvinnorna är hårdast drabbade, skillnaden är stor mellan könen diagram 10. Totalt var det 45 procent fler medlemmar som hade återkommande huvudvärk eller migrän i slutet av decenniet. För kvinnor i åldern 45-64 år fördubblades andelen! Diagram 11: Jämförelse mellan män och kvinnor i Kommunal 1998/99: Återkommande huvudvärk eller migrän. 3 Män 25% 26 29 25 27 Kvinnor 25 15% 12 18 18 15 18 14 5% 7 16-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år Samtliga

16 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Diagram 11 visar ännu tydligare att kvinnor mycket oftare än män lider av återkommande huvudvärk eller migrän. I de lägre åldrarna är skillnaderna dramatiskt stora. Det är mer än fyra gånger så vanligt att kvinnor i åldern 25-34 år lider av huvudvärk än de jämnåriga männen i Kommunal. Diagram 12: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Återkommande huvudvärk eller migrän. 3 Kommunal 25% Riket 24 23 22 15% 17 18 16 14 9 5% Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-64 år Även när det gäller huvudvärken är det värre för kommunalarna än för vuxna i genomsnitt diagram 12. Könsskillnaderna är tydliga även på riksnivå. 18 procent av rikets kvinnor i åldern 45-64 år lider av huvudvärk jämfört med 9 procent för männen. Sömnbesvär Kommunalarbetarna sover allt sämre. På tio år ökade andelen som hade sömnbesvär med 60 procent. Varken 1988 eller 1999 fanns några nämnvärda skillnader mellan könen när man tittade på samtliga medlemmar. Olikheter dyker dock upp vid jämförelse mellan olika åldersgrupper, som framgår av diagram 13. Men i takt med att sömnbesvären har ökat har skillnaderna mellan könen minskat. Se staplarna som visar utvecklingen för män och kvinnor i åldern 45-64 år! Kommunals medlemmar sover sämre än befolkningen i övrigt, särskilt i åldern 45-64 år diagram 14. Störst är skillnaden för män i den åldern.

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 17 Diagram 13: Så har ohälsan förändrats bland kommunalarna från 1988/89 till 1998/99: Sömnbesvär. 3 30 1988/89 1998/99 25% 25 20 24 23 23 15% 9 13 14 14 5% Män Kvinnor Alla Alla Samtliga 45-64 år 45-64 år män kvinnor medlemmar Diagram 14: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Sömnbesvär. 3 30 Kommunal Riket 29 25% 15% 25 25 23 18 20 14 5% Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-64 år Egentligen är skillnaderna större än diagrammet visar, eftersom kommunalarna även ingår i gruppen samtliga vuxna. Eftersom kommunalarna är så många är effekten på den andra gruppen avsevärd.

18 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Ängslan, oro och ångest Diagram 15: Så har ohälsan bland kommunalarna förändrats från 1988/89 till 1998/99: Ängslan, oro eller ångest. 3 25% 1988/89 1998/99 20 22 21 20 20 15% 17 11 10 5% 5 7 Män Kvinnor Alla Alla Samtliga 45-64 år 45-64 år män kvinnor medlemmar Det är dubbelt så vanligt nu att kommunalarna känner ängslan, oro eller ångest än för tio år sedan diagram 15. I stort sett är skillnaderna mellan könen obetydliga. Försämringen för männen har varit snabbare än för kvinnorna även i detta fall. Diagram 16: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Ängslan, oro eller ångest. 3 25% Kommunal Riket 20 22 20 22 15% 17 15 14 11 5% Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-64 år

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 19 20 procent av alla kommunalarbetare i åldern 16-64 år kände oro, ängslan eller ångest jämfört med 15 procent för vuxna i hela riket 1999. Skillnaden är ännu högre i åldersgruppen 45-64 år diagram 16. Livsstil en fråga om klass? Två vanliga livsstilsfaktorer, rökning och övervikt, påverkar också hälsan negativt och hur de utvecklas för kommunalarna ska redovisas i några diagram och tabeller. Socialstyrelsen sammanfattar i folkhälsorapporten 2001 sambandet mellan rökning och hälsa så här: Tobaksrökning mångdubblar risken för ett stort antal sjukdomar. Många sjukdomar orsakas eller förvärras av rökning. Det gäller bl a cancer i lungorna, magen, levern, näsan, munnen, luftstrupen, matstrupen, svalget, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan och blodcancer. Det gäller även hjärtinfarkt, kärlkramp, slaganfall, benskörhet, kronisk obstruktiv lungsjukdom, långvarig luftrörsinflammation, lungtuberkulos, utbuktning på stora kroppspulsådern, andra sjukdomar i kroppens blodkärl, blödning i hjärtats hinnor, inflammation i tandköttet, sår i magen och tolvfingertarmen, samt Crohns sjukdom. Enligt rapporten från Socialstyrelsen har rökning samband med utbildningsnivå. Personer med kort utbildning är dagligrökare tre gånger så ofta som de som har lång utbildning. Övervikt ökar risken för t ex diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Felaktiga motions- och kostvanor orsakar viktproblem. Det tidigare nämnda HaKul-projektet har inte kunnat bekräfta det tidigare kända sambandet mellan utbildning och motion i vården. Tvärtom motionerar vårdbiträden och undersköterskor mer regelbundet än läkare. Kvinnor motionerar oftare än män. Det är känt att rökare äter mindre frukt och grönt än icke-rökare. Kanske kan den slutsatsen dras att kostvanorna kan kopplas till socioekonomiska faktorer.

20 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Rökning Diagram 17: Så har rökvanorna bland kommunalarna förändrats från 1988/89 till 1998/99: Daglig rökning. 5 1988/89 1998/99 4 3 40 33 30 31 38 36 30 37 29 26 Män Kvinnor Alla Alla Samtliga 45-64 år 45-64 år män kvinnor medlemmar En positiv förändring: Andelen dagliga rökare bland Kommunals medlemmar har minskat med 22 procent diagram 17. Ungefär var tredje medlem röker dagligen. Männen har slutat röka i betydligt större utsträckning än kvinnorna. Däremot inte alls kvinnorna över 45 år. Tabell 3: Andelen rökare bland kommunalare i olika åldrar, procent. Daglig Tidigare Röker Ej rökare rökning daglig rökare då och då Ålder Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 16-24 24 20 18 18 4 6 54 57 25-34 25 19 21 30 3 9 51 43 35-44 32 20 32 22 3 14 33 44 45-54 35 33 32 36 2 4 31 28 55-64 25 33 28 36 2 3 45 29 45-64 33 31 30 36 2 4 36 28 Alla 16-64 29 26 28 30 3 7 39 37

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 21 De yngre männen röker mer sällan dagligen än övriga grupper. Däremot är de oftare feströkare tabell 3. Kvinnor i åldern 45-54 år står för den högsta andelen dagliga rökare. Det är emellertid lite vanligare att kvinnor inte alls röker. Över hälften av de yngre kvinnorna (under 34 år) och de yngsta männen (under 24 år) röker inte. Som diagram 18 visar är det vanligare att kommunalarna röker dagligen. Skillnaderna gäller både kvinnor och män. Diagram 18: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Daglig rökning. 3 33 31 Kommunal Riket 29 31 25% 22 25 20 24 15% 5% Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-46 år

22 OHÄLSAN, EN OND CIRKEL Övervikt Diagram 19: Så har ohälsan förändrats bland kommunalarna från 1988/89 till 1998/99: Övervikt. 7 6 5 65 1988/89 1998/99 57 4 40 43 46 40 43 3 34 30 28 Män Kvinnor Alla Alla Samtliga 45-64 år 45-64 år män kvinnor medlemmar Kommunals medlemmar blir tyngre och det är framför allt männen som har övervikt diagram 19. År 1988 var 28 procent av kommunalarna tunga. Den siffran steg kraftigt på en tioårsperiod till 43 procent. Bland männen ökade övervikten dramatiskt, från 34 till 57 procent som var överviktiga. Andelen överviktiga bland kvinnorna har också ökat. Tabell 4: Kommunalarna indelade i viktklasser, efter ålder och kön. Procentuell andel av varje grupp. Undervikt Normal vikt Övervikt Fetma Övervikt + fetma Ålder Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 16-24 2 0 84 66 11 34 2 0 13 34 25-34 1 0 68 50 25 46 4 6 29 52 35-44 0 0 59 47 29 35 12 19 41 54 45-54 2 0 60 32 26 56 13 12 39 68 55-64 1 0 41 39 49 49 11 13 60 62 45-64 2 0 53 35 33 53 13 12 46 65 Alla 16-64 1 0 59 44 29 46 10 11 39 57

OHÄLSAN, EN OND CIRKEL 23 Tabell 4 visar att 59 procent av kvinnorna och 44 procent av männen har normal vikt. De yngsta kvinnorna har minst bekymmer med vikten. Undervikt är inte något problem bland kommunalarbetarna. I åldern över 35 år lider mer än var tionde medlem av fetma. Störst viktproblem har män i åldern 45-54 år, där andelen med övervikt inklusive fetma är 68 procent. Diagram 20: Kommunals medlemmar jämfört med hela den vuxna befolkningen 1998/99: Övervikt. 7 Kommunal 6 66 Riket 5 57 4 3 46 38 43 40 49 47 Män 45-64 år Kvinnor 45-64 år Samtliga 16-64 år Alla 45-64 år Övervikt är lite vanligare bland kommunalarna än befolkningen i genomsnitt diagram 20. De relativt största skillnaderna finns bland män i åldern 45-64 år.

24 OM ORSAKER OCH FÖLJDER 4. Om orsaker och följder De tidigare avsnitten har redovisat hur kommunalarbetarnas hälsa har försämrats under 90-talet. Vi har tittat på skillnaderna mellan könen och jämfört ohälsan i Kommunal med genomsnittet i riket. Värk och smärta har ökat och likaså har vi kunnat konstatera försämringar som påverkar det mentala tillståndet. Det har yttrat sig i sömnstörningar, i återkommande huvudvärk och i oro, ängslan eller ångest. Att sjukskrivningarna har ökat kraftigt måste rimligen ha påverkats av denna ökade ohälsa. Detta avsnitt ska kort redovisa en intervjuundersökning om sjukfrånvaron och sjuknärvaron bland Kommunals medlemmar 2001. Sjukfrånvaro och sjuknärvaro Nästan sex av tio var borta någon gång under året p g a sjukdom. Hälften av dem, 49 procent, var borta bara en enda gång medan 44 procent var borta från två till nio gånger och 5 procent mer än tio gånger. Därutöver finns det skillnader även när det gäller varaktigheten i frånvaron. Mer än fyra av tio kommunalare var inte alls sjukskrivna under det senaste året (dvs från maj 2000 till maj 2001). Långvarig frånvaro Diagram 21: Sjukfrånvaro bland kommunalare på minst en vecka. Procentuell fördelning på olika sjukskrivningslängd OBS att kortare frånvaro än en vecka inte är medräknad. 5 45% 4 43 35% 3 25% 15% 5% 31 25 1-2 veckor 3-8 veckor Längre än 8 veckor

OM ORSAKER OCH FÖLJDER 25 Diagram 21 visar sjukfrånvaron bland dem som varit borta minst en vecka. Uppemot hälften, 43 procent av denna grupp har varit borta längre än 8 veckor under en tolvmånadersperiod. Tre av tio svarade för den kortaste frånvaron som varade 1-2 veckor. Var fjärde var sjukskriven 3-8 veckor. Den långa sjukfrånvaron hade flera orsaker. Olycksfall och annan arbetsrelaterad ohälsa svarade sammanlagt för 41 procent av frånvaron, infektionssjukdomar förekom i 24 procent av fallen och övriga sjukdomar orsakade 35 procent av den långa frånvaron. På jobbet trots sjukdom Det finns en allmän uppfattning om att Kommunals medlemmar ofta jobbar trots att de är sjuka och borde stanna hemma. Detta bekräftas i undersökningen. 51 procent har någon gång under det senaste året gått till arbetet trots att de varit sjuka och skulle behövt stanna hemma. Diagram 22: Orsaker till varför kommunalarna har arbetat trots att de var sjuka. Procent. 5 48 4 39 3 13 Ekonomiskt bortfall Solidaritet Annat Det vanligaste skälet till att medlemmarna går till jobbet trots att de är sjuka är att de ställer upp för sina arbetskamrater; det har varannan kommunalare gjort diagram 22. Även ekonomiska skäl är mycket viktig orsak, nästan fyra av tio har gått till jobbet p g a det inkomstbortfall som karensdagen ger.

26 OM ORSAKER OCH FÖLJDER Arbetsmiljön som tömmer krafter Vilka orsaker ligger bakom ökningen i ohälsa? Arbetsmiljö är ett brett och komplicerat begrepp. Det inbegriper alltifrån ergonomisk anpassning av fysiska arbetsredskap till, exempelvis, kommunikationen mellan arbetsledare och anställda, anställda sinsemellan eller anställda och servicetagare. En bra kommunikation blir inte alltid till av sig själv. Den kräver en intresserad och engagerad ledning som kan skapa en dynamisk organisation som fångar upp förändringar och uppfyller kraven de ställer. En bra arbetsmiljö betyder bl a att de anställda blir uppmärksammade och uppskattade av cheferna. Men när vi frågade kommunalarna om de instämmer i beskrivningen Ledningen uppskattar att jag säger vad jag tycker om mitt arbete och vår organisation, så var det bara 20 procent som instämde i det. Bara 28 procent av medlemmarna svarade att de gärna talade med vänner och bekanta om hur det är på det egna jobbet. Dessa resultat har rimligen ett samband med arbetsgivarnas intresse för att utveckla personalens yrkesroller. Ta exempelvis Kommunals grupper inom skolan: Skolmåltidspersonalen, vaktmästarna och städarna skulle kunna få utökade roller om arbetsgivaren vill. Vuxnas engagemang behövs i skolan för att motverka mobbning, våld och missbruk. Kommunals medlemmar finns ju redan inom skolans väggar. Det borde vara en okomplicerad satsning att ge dem ett bredare ansvar, men det kräver nytänkande från arbetsgivarna! Kraven på arbetstagarens fysiska och psykiska insatser förändras bland annat med arbetets natur (innehåll i arbetsuppgifterna), med ålderssammansättningen på enskilda arbetsplatser och om antalet anställda förändras i förhållande till arbetsmängden. När arbetsmiljön förblir oförändrad trots nya krav uppstår det friktioner som kan vara svåra fysiskt eller psykiskt för de anställda enskilt eller i grupp.

OM ORSAKER OCH FÖLJDER 27 Diagram 23: Hur påverkar arbetsmiljön de anställdas (brist på) välbefinnande? Procentuell andel kommunalare som anger olika faktorer. 5 4 40 45 3 23 15 Obalans Orkeslöshet Svåra eller Försämrad omöjliga krav arbetsmiljö senaste tre åren Diagram 23 visar kommunalarnas svar på några direkta frågor om arbetsmiljön. 15 procent var ganska eller mycket missnöjda med balansen mellan sitt privata liv och arbetslivet. Bara 27 procent svarade att de var mycket nöjda. 40 procent hade så mycket att göra på jobbet att de kände sig helt slut när de kom hem. De hade svårt att orka med det de skulle göra hemma. 54 procent svarade att de också hade mycket att göra på jobbet men hade kraft kvar när de kom hem. 23 procent upplevde kraven i arbetet som svåra eller omöjliga att uppfylla. 45 procent tyckte att arbetsmiljön blivit sämre under de senaste tre åren fram till maj 2001. Något under hälften av dessa upplevde en stark försämring. 29 procent tyckte att arbetsmiljön hade blivit bättre medan 16 procent svarade att det inte alls blivit någon skillnad.

28 ARGUMENT FÖR ETT FRISKARE ARBETSLIV 5. Argument för friskare arbetsliv Kommunalarbetare uppger att de har dålig eller bara någorlunda bra hälsa oftare än övriga vuxna. När den psykosociala arbetsmiljön är dålig förvärras problem med t ex ryggbesvär. Höga krav i kombination med brist på inflytande, dåliga relationer till överordnade eller arbetskamrater är sådana psykosociala faktorer som man vet har ett orsakssamband med besvär i nacke och skuldror. Stress, oro och andra psykiska faktorer orsakar huvudvärk. Det leder till psykisk obalans som i sin tur ger spänningar i muskler och leder. Som gör ont Arbetsmiljöproblemen skapar en ond cirkel. På samma sätt kan sömnproblem störa tillväxthormonerna, som gör att utslitna muskelceller inte repareras ordentligt och muskulaturen blir ännu känsligare för påfrestningar. Sammanfattning Allt fler drabbas av fysisk smärta och värk. Mer än 4 av 10 kommunalare har en långvarig sjukdom, var femte har sjukdomar i skelettet eller rörelseorganen, tre av tio genomgår regelbunden medicinsk behandling, och var tionde har i hög grad nedsatt arbetsförmåga p g a långvarig sjukdom. Den försämrade hälsan har drabbat kommunalare i alla grupper, oavsett ålder och kön, även om det fortfarande oftare är kvinnor och äldre som t ex har ont i kroppen. Mer än hälften av alla kommunalare har besvär i nacke, skuldror eller axlar. Det är 61 000 fler än för tio år sedan, eller en ökning med en fjärdedel. Kvinnor svarar för den allra största delen av alla besvär (de utgör också 80 procent av medlemmarna i Kommunal). Skillnaderna mellan könen stärks om man ser enbart på den svåraste värken i nackområdet. Andelen kvinnor med dessa problem i åldern 35-44 år är nästan tre gånger så hög som bland männen. Den svåra värken tilltar med åldern. Och skillnaden mellan kommunalarna och genomsnittliga befolkningen i riket är stor. Samma förhållanden gäller för värk och smärta i händer, armbågar, ben eller knän. Andelen kommunalare som har dessa besvär ökade också med en fjärdedel mellan 1988 och 1999 (med över 52 000 personer). Också här handlar det till stor del om kvinnor.