Frågor och svar om alkohollagen, Nr 3 Information Handbok alkohollagen Arbetet med att revidera handboken fortsätter och den första versionen kommer tidigast att vara klar i höst. Utbildningsmaterial för lokalt och regionalt tillsynsarbete Alkohollagen finns nu att beställa från Folkhälsoinstitutets hemsida, 55 kronor/ex.: http://www.fhi.se/publikationer/alla-publikationer/utbildningsmaterial-for-lokalt-ochregionalt-tillsynsarbete-alkohollagen1/ Folkhälsoinstitutets remissvar Gårdsförsäljning SOU 2010:98 Finns att läsa på hemsidan: http://www.fhi.se/aktuellt/nyheter/statens-folkhalsoinstitut-avstyrkergardsforsaljning-/ Synpunkter om alkohollagen Med anledning av den lista som vi pratade om på konferensen den 24-25 maj vill vi informera om att vi har gjort några noteringar om den nya alkohollagen som vi vill diskutera med tjänstemännen på socialdepartementet och vi återkommer med mer information om detta. Svar på frågor Matkrav Angående Folkhälsoinstitutets svar om matkrav i förra utskicket (Frågor och svar nr 2, 26 april) vill vi förtydliga att svaret är skrivet utifrån den information som följde med frågeställningen. Vi kan inte uttala oss om olika koncept som tillhandahålls inom restaurangnäringen. Det är möjligt att nya koncept kommer ut på marknaden och att dessa presenteras för kommunerna vid en ansökan om serveringstillstånd och det blir en prövning för kommunen i varje enskilt fall om dessa koncept kan anses uppfylla lagens krav på mat och varierat utbud. Folkhälsoinstitutets mening är att det ska finnas ett kök i anslutning till serveringslokalen och att det köket ska användas. Tyst beviljande Fråga: Vad händer om en kommun inte fattar beslut inom fyra månader i ett ärende som gäller serveringstillstånd? Vad gäller om kommunen inte underrättar sökanden om att handläggningstiden inte hålls? Svar: Tyst beviljande är en princip som innebär att en ansökan ska anses beviljad om inte en myndighet har fattat beslut inom en viss angiven handläggningstid. Enligt tjänstedirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden) art. 13.4, med hänvisning till 13.3, blir i korthet en ansökan beviljad om 1 (6)
ärendet inte avgörs inom den bestämda tidsfristen. 13.4 ger i andra meningen utrymme för att göra undantag från detta om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset,. Av 5 alkoholförordningen (2010:1636) framgår att en kommun ska fatta beslut i ett ärende om serveringstillstånd inom fyra månader från det att en fullständig ansökan har kommit in till kommunen. Ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden. Om det är nödvändigt på grund av utredningen av ärendet får handläggningstiden förlängas med högst fyra månader. Sökanden ska informeras om att skälen för handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. I förarbeten m.m. anges att tyst beviljande inte ska tillämpas vid handläggning av serveringstillstånd enligt alkohollagen. I prop. 2008/09:187 Genomförande av tjänstedirektivet, s. 93-106 behandlas de lagar som bör undantas från principen om tyst beviljande. Lagar inom socialdepartementets område tas upp på s. 97 och där nämns alkohollagen med ett tydligt ställningstagande till att man inte bör tillämpa tyst beviljande. Kommerskollegium har diskuterat frågan och anser att det går att luta sig mot uttalandena i prop. 2008/09:187, s. 97 om detta undantag från principen. Tyst beviljande bör alltså inte tillämpas vid handläggning av serveringstillstånd enligt alkohollagen. Vi vill framhålla betydelsen av att handläggningsreglerna i 5 alkoholförordningen följs. Ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när ansökan är fullständig, då börjar tidsfristen på fyra månader att löpa. Om det inte görs kan det finnas risk för att tiden räknas från det att ansökan kom in även om den inte var fullständig och det kan leda till att hela bördan för ev. dröjsmål med kompletteringar från sökandens sida läggs på kommunen. Det är också viktigt med information och motivering till sökanden ifall handläggningstiden förlängs. Om en kommun inte följer dessa regler är det ett brott mot tjänstedirektivet. Enligt Kommerskollegium saknas sanktionsmöjligheter gentemot kommunen, men Sverige skulle kunna anmälas och eventuella böter skulle drabba Sverige, inte den enskilda kommunen. Provsmakning Fråga: En tillverkare köper in malt, humle och jäststam. Är förädling av jäststam att likställas med råvara som produceras på den ena gården? Och kan i så fall tillverkaren få ett provsmakningstillstånd enligt 8 kap. 7 alkohollagen? Svar: Enligt 8 kap. 7 alkohollagen är det möjligt för tillverkare att erbjuda provsmakning av alkoholdrycker som tillverkats från råvaror som producerats på den egna gården. Bestämmelsen kan tolkas som att samtliga råvaror ska vara producerade på gården, men enligt Folkhälsoinstitutet bör bestämmelsen kunna avse de huvudsakliga ingredienserna. En ytterligare vägledning inom området finns i uttalandet i SOU 2010:98, Gårdsförsäljning, delbetänkande av Utredningen om vissa alkoholfrågor, s. 108, där innebörden av kravet på egenproduktion av råvaror tas upp. Där anges följande: För det första gäller de aktuella bestämmelserna enbart alkoholdrycker som är producerade på den egna gården av egna råvaror, vilket utesluter t.ex. ölbryggerier. Det kan ses som en indikation på att utredningen antar att öltillverkare normalt köper exempelvis korn för framställning av malt, som är en huvudsaklig råvara vid öltillverkning, istället för att odla kornet själv. 2 (6)
Mot bakgrund av detta finns stöd för en tolkning att enbart egenproducerad jäst inte är tillräckligt för att få särskilt tillstånd för provsmakning enligt 8 kap. 7. Fråga: I 8 kap 6 första stycket 1 står det att den som har ett stadigvarande serveringstillstånd kan anordna provsmakning vid arrangemang riktade till allmänheten. Är det då tillräckligt att det stadigvarande tillståndet gäller för servering i slutet sällskap? Svar: Det stadigvarande tillståndet som avses i 8 kap. 6 ska enligt Folkhälsoinstitutets tolkning gälla för serveringstillstånd till allmänheten. I den mån bestämmelsen kan verka otydlig finns det stöd för tolkningen i prop. 2009/10:125, s. 113 tredje stycket. Det föreslås sålunda att en restauratör som har serveringstillstånd ska kunna anordna provsmakning av alkoholdrycker inom ramen för sitt serveringstillstånd. Vår tolkning är att den som har ett serveringstillstånd som är begränsat till slutna sällskap inte kan anordna provsmakning riktad till allmänheten. Fråga: Vem ansvarar för provsmakning vid ett arrangemang på ett serveringsställe enligt 8 kap. 6 första stycket 1? Svar: Det var redan enligt gamla alkohollagen möjligt, och är fortfarande, för en tillståndshavare att hålla provsmakningar inom ramen för sitt serveringstillstånd. Det ställs då ett krav på att tillståndshavaren tillhandahåller tillredd mat. Här förutsätts inte att det är ett speciellt arrangemang dit konsumenter med särskilt intresse för en viss alkoholdryck sökt sig. Det kan erbjudas den gäst som besöker restaurangen. Om tillståndshavaren vill använda en konsult som ska informera om dryckerna är det viktigt att reglerna om marknadsföring följs. Är det en partihandlare som kommer dit och pratar ska informationen vara saklig och opartisk då det annars kan ses som en påträngande marknadsföringsåtgärd som inte är tillåten (7 kap. 1 ). Frågan har bl.a. belysts av Alkoholinspektionen som ställde sig tveksam till att en restaurang under några veckor tänkte anordna ett särskilt gästspel med tema för mat och vin och där tillverkare och partihandlare skulle bjudas in för att informera gästerna om druvor, produktion samt vara restaurangen behjälplig under gästspelet (skrivelse 258/97). Skrivelsen togs fram i samråd med Konsumentverket. I nya lagen har det nu särskilt reglerats om provsmakning vid ett arrangemang anordnat av en tillståndshavare. Här avses mässliknande förhållanden. Det kan framhållas att provsmakning av alkoholdrycker till sin art är begränsad på så sätt att provsmakning ska ske av små mängder, så små att lagstiftaren anser att något krav på tillhandahållande av mat inte behövs. Det ska jämföras med annan servering av alkoholdrycker som tillståndshavaren har rätt till utan sådana begränsningar. En provsmakning av alkoholdrycker som sker i enlighet med alkohollagens regler ska inte kunna leda till oordning och onykterhet. I förarbetena anges vidare att en mässa har mer karaktär av konsumentupplysning och vänder sig främst till personer som vill prova kvalitén på olika drycker. Konsumenten som går dit är medveten om att det handlar om marknadsföring av alkoholdrycker. Det är viktigt att betona att det är en skillnad på provsmakning och vanlig servering av alkoholdrycker. Tillståndshavaren har ansvaret för att provsmakningen sker enligt alkohollagens regler. Tillståndshavarens anmälan om arrangemanget till kommunen ska följa bestämmelserna i föreskrifterna (FHIFS 2010:8). Till arrangemanget kan tillståndshavaren bjuda in partihandlare 3 (6)
som får ställa ut sina varor. All försäljning av alkoholdrycker ska ske genom tillståndshavaren. Folkhälsoinstitutets tolkning är att partihandlarna, dvs. utställarna, får informera om dryckerna och om tillståndshavaren kan säkerställa en ansvarsfull servering, även hjälpa till med serveringen av smakproven. Eftersom lagstiftaren infört en särskild bestämmelse och med rätt för Folkhälsoinstitutet att föreskriva vad en anmälan om provsmakning ska innehålla, får det förutsättas att man ville ge nya möjligheter för en tillståndshavare att arrangera provsmakning. Tillståndshavaren ansvarar hela tiden för tillsynen vid arrangemanget på serveringsstället. Det finns även anledning att fundera över begreppet anställning. Vad som är avgörande för ett anställningsförhållande är att den som anlitas ska ha engagerats av tillståndshavaren och vara underställd denne (RegR 2000-02-02, Målnr 2516-1998). Möjligen kan partihandlarna ses som underställda tillståndshavaren vid ett arrangemang för provsmakning. Fråga: Vilka mängder får serveras vid provsmakning? En provsmakning enligt alkohollagens regler i 8 kap. 6 innebär att smaka mindre mängder alkoholdryck. En rimlig utgångspunkt är den lathund som Systembolaget använder sig av där en vinprovning består av 4 olika sorters vin och där den som deltar får ungefär 5 cl av varje sort, sammanlagt blir det ca 20 cl vin per deltagare. För öl gäller 6 sorter à 8 cl vilket sammanlagt blir knappt en halv liter öl. Spritdryck innebär 4 olika sorter à 2 cl, totalt 8 cl. Serveringslokal och utrymme Fråga: Behöver ett stadigvarande serveringsställe ha en lokal inomhus för servering? Svar: Ett tillstånd kan meddelas för servering endast utomhus. Enligt 8 kap. 14 ska tillståndet omfatta ett visst avgränsat utrymme, detta utrymme kan vara en uteservering. Övriga krav på överblickbarhet, personal som har tillsyn över utrymmet, sittplatser etc. ska uppfyllas. Fråga: När blir en uteservering att ses som en s.k. satellitservering, dvs. att den inte kan ses som en integrerad del av det befintliga serveringstillståndet? Kan 50-60 meter från den egentliga restaurangen tillåtas? Svar: En uteservering bör ligga i nära anslutning till de egentliga serveringsutrymmena och kommunerna bör vara restriktiv med att medge uteservering på längre avstånd från ett serveringsställe. Se Folkhälsoinstitutets allmänna råd under 7:10 gamla alkohollagen, Handbok alkohollagen s. 81. Det krävs därutöver att uteserveringen är överblickbar. Domstolarna har t.ex. godkänt att det finns en gångväg mellan utrymmena (Förvaltningsrätten i Malmö, 2010-06-29, Målnr. 6655-10). Fråga: Kan ett cateringbolag använda sig av en yta, t.ex. en skogsdunge, som serveringslokal i alkohollagens mening? Svar: Enligt 8 kap. 14 alkohollagen ska serveringstillstånd omfatta ett visst avgränsat utrymme. Det ska jämföras med bestämmelsen om catering i 8 kap. 4 där serveringen ska ske i en lokal. I den gamla alkohollagen skiljer man på lokal och utrymme. Definitionen enligt den gamla alkohollagen 7 kap. 10 finns i prop. 2009/10:125, s. 101. Med lokal menas utrymme 4 (6)
inomhus och med annat avgränsat utrymme avses del av serveringsställe som är beläget utomhus och där alkoholservering förekommer. I författningskommentaren till nuvarande bestämmelse i 8 kap. 14 första stycket anges att stycket motsvarar 7 kap. 10 i den gamla lagen (prop., s. 169). Eftersom bestämmelsen om catering särskilt anger att den lokal där serveringen äger rum anmäls till kommunen, finner FHI att cateringservering i ex.vis en skogsdunge inte kan godkännas av kommunen. Kunskapsprov Fråga: Hur många i en förening får göra kunskapsprovet? Kan en förening skicka 10 personer bara för att vara säkra på att någon klarar sig? Svar: Nej, det kan den inte. Kommunen ska göra en bedömning av vilka personer som är personer med betydande inflytande, PBI, i verksamheten. PBI är de personer som ansvarar för föreningen och får skriva på handlingar, ingå avtal m.m. Alla PBI personer ska prövas för den personliga och den ekonomiska lämpligheten. Oftast är bara en del av dem aktiva i serveringsrörelsen. Hälften av de PBI personer som ska vara aktiva i serveringsrörelsen ska ha kunskaper i alkohollagstiftningen och göra kunskapsprovet. Se Folkhälsoinstitutets allmänna råd om kunskaper i alkohollagstiftningen i Handbok alkohollagen, s. 73. Fråga: Ska en konkursförvaltare göra ett kunskapsprov? Svar: När det är en konkursförvaltare som ska driva rörelsen vidare under en period så kan det finnas anledning för Folkhälsoinstitutet att medge dispens från kravet att göra ett kunskapsprov. Men om den egentliga driften ska skötas av någon annan än konkursförvaltaren bör kommunen undersöka dennes personliga lämplighet inklusive kunskaper om alkohollagen (prop. 2000/01:97 s. 55). Här får kommunen tillämpa föreskrifterna som vid övriga ansökningar om serveringstillstånd. Gemensamt serveringsutrymme Fråga: Kan ett gemensamt serveringsutrymme beviljas för slutna sällskap? Svar: Nej. Slutna sällskap är inte längre slutna om de blandas ihop, de ska hållas åtskilda. I annat fall är det att se som servering till allmänheten. Om en tillståndshavare har flera lokaler så är det möjligt att ha olika slutna sällskap samtidigt men i åtskilda lokaler. Det här har inte ändrats sedan lag om handel med drycker (LHD) och finns angivet i Lagar och politik kring alkohol, en kommentar till LHD, Arne Hillbo s. 140. Fråga: Kan en tillståndshavare med serveringstillstånd till allmänheten och en tillståndshavare med serveringstillstånd till sina medlemmar, klubbrättighet, tillsammans ha en fest för enbart det slutna sällskapet, dvs. medlemmarna? De önskar använda respektive tillståndshavares serveringslokal samt sammanbindande lokaler i huset. Kan dessa två parter ansöka om tillstånd till gemensamt serveringsutrymme? Svar: När det gäller gemensamt serveringsutrymme är det platsen som helhet som ska vara överblickbar. Det innebär att samtliga tillståndshavare ska ha tillsyn över det gemensamma 5 (6)
utrymmet. Huvudprincipen är att varje tillståndshavare ansvarar för ordningen för sin servering (prop. 2009/10:125, s. 102). Om det kravet uppfylls så kan det vara möjligt även om regeln främst är avsedd för tillståndshavare som driver restaurangrörelse (dvs. inte ett särskilt slutet sällskap med tillstånd, klubbrättighet) med tillstånd för servering till allmänheten (i prop. 2009/10:125 s. 101 f. är det restauranger som nämns). 6 (6)