Det här är den omarbetade versionen av novellen som ledde till att en tidning fick inställa sina novelltävlingar några år juryn splittrades. 1 GAMLA SVARTEN Jesus bjöd de onda andarna fara in i svinen, varpå två tusen svin, for i vattnet, dränktes umgänge med människor, dåligt för svinen, tänker Cornelius, skrapar med träskorna mot den hårda grå betongen i last bryggan. De lust gas berusade tam svinen strömmar ut från den stora bilens blåa aluminiums dörrar, varmluftsridån skyddar mot januarikölden, inte döden, den väntar, där inne. Två man från bilen föser svinen mot öppen dörr, bakom dörren, grön korridor. In myllrar svinen, glada grymtanden, en optimistisk doft från förra årets sista jul svin dröjer kvar i väggarna, stämningen stiger, överdos av lustgas genom misstag, svinen bärs lallande i extas in i korridoren, övertygade, nästa hållplats, paradiset. S. Hildegard, hon som äger företaget, har brorsan, kompanjon och kompis, som delägare - Hadrian alltid svartklädd, huvudet kalt, mån blekt, övergång hals, huvud, nästan gränslös - Hadrian - trummor på nätterna - noga med köttsmaken, får inte skadas av stress hormoner i dödsögonblicket, lustgasen, Hadrians ide. Datorn räknar svinen, stänger dörren etter den sista troskyldiga, på väg till sin grav, människan, utan vetskap om hur deras föregångare hamnade kokta på julbordet, med giftgröna äpplen i munnen. Omgivna av doften från kryddor och sås, låg de i värmen från stearinljus, i ryggen, kniven och gaffeln, ovanför trynet och äpplet, döda o seende ögon riktade mot syntetgranen, den kalla aluminiums stjärnan i toppen. Kvarleva av gamla offerriter, människan åt det bästa av måltiden själv, lät gudarna få den sämre delen. många gamla gudar försvann, näringsbrist. Bättre för svinen om människan inte funnits, tänker Cornelius. Behöver inte gå länger än till vildsvinen i Halland och Skåne, för att förstå det. Vakna vildsvin på nätterna, blixtsnabba raider, tamsvinen väcks ur sömnen, uppenbarelsen, vad de gått miste om, när veterinären kom med insemineringssprutan. Vildsvinens fria liv, förmågan att alstra fruktbar avkomma, med svin av alla de sorter och slag, imponerande, en revolutionär grupp valde därför vildsvinet, suf scrofa scrofa, till antirasistisk frihetssymbol. Är mänskligt umgänge bra för människan? Cornelius tog konsekvensen av sina funderingar, hade därför inga relations och ältings problem. När computern Esmeralda kom in i hans liv, fick den övriga bekantskapskretsen fick stryka på foten, han var trött på ältande av barndomen, problemen, neuroserna, bristen på förnyelse, upprepningar, bristande vilja att göra något åt sakernas tillstånd. Höll människor på avstånd, bevarade där igenom förmågan att skilja på människor och tugg gummin. Spelade schack och Go med Esmeralda, fick lära sig nya språk, han programmera henne med nya idéer, och viskande förfrågningar, om erotiska önskningar, Esmeralda tillfredsställde honom sexuellt genom vissa raffinerade elektroniska detaljer, han slapp höra giftiga anspelningar på sexism och manschauvinistiskt sviin. Cornelius öppnade sido dörren, satte sig vid kontrollpanelen, allt fungerade, slakt och styckning gick automatiskt, det var bara att knappa på T.V. och slappna av, försjunken i tankar om annat. Som tillexempel barnfamiljerna, gömmer sig i slakteriets källare, väntar på flykting transport till Danmark.
Social patrullerna skulle knappast leta etter dem här på slakteriet. Att skola och fritidspedagoger hade hand om barnen från åtta på morgonen till sju på kvällen varje arbetsdag, hade fått fler och fler familjer att rymma landet, nu skulle fritidspedagogerna ha hand om barnen även på helger och veckoslut. Statens kommitté för integrerat medvetande, i harmoni med statistiska kurvor, krävde total kontroll över all barnuppfostran. Vilka som var lämpliga föräldrar visste man inte med säkerhet, bättre överföra ansvaret till kunniga specialister. Den enskildes beteendemönster behovsdesignas enligt samhällets behov. Som nyanställd visste Cornelius inte hur flykting transporterna gick till, om myndigheterna kom på det, straff så stränga att Cornelius kände hur det hisnade i magen bare vid tanken. Dödsstraffet återinfördes av justitieministern i samlingsregeringen. Det straffet var ministerns dröm redan under författartiden. Offer för sin egen dröm för andra, en månad senare. dödsdömd rymling, slog ihjäl ministern med hacka, stulen i antik affär. Över resterna av en av de mest intellektuella hjärnorna i Europa, låg lappen med orden: "Se det i historiskt perspektiv." Myndigheterna beslöt hedra den avlidna med porträtt i varje cell där de dödsdömda satt, så de skulle plågas så mycket som möjligt av den intellektuella, anklagande blicken innan de dog. Cornelius undrade varför rörelses friheten var inskränkt tre dygn runt fullmåne, vid fullmåne brukade Hadrian den svartklädda, sitta högst upp på slakteriets tak, där han spelade banjo och sjöng favoritmelodin som en galning, från kväll till midnatt. På fullmåne söndagar ylade Hadrian mer än vanligt, då höll han i gång från kl00 söndags morgon till gryningen, sedan tog han paus till kvällen, och satt i trance på taket till söndagsnatten tog slut Hallåmannen på T.V. avbröt funderingarna: " Den sista nyheten innan vi går över till den eskatologiska debatten. Den nya sjukdomen U.V.A.I. fortsätter spridningen sig, vissa informationer om sjukdomen hemlighetsstämplade av militära skäl, enligt rapporter från flera länder. Sjukdomen bra inledning till föredraget nu. En präst med Indigoblå kappa och jakande nick med huvudet, visade sig i bildrutan, började med sitt föredrag om ändans tid, de yttersta tingen, och Johannes uppenbarelse. Cornelius bytte kanal. Svart gnistrande stjärnhimmel över öknen fyller skärmen. Cornelius tänker på segelbåten, hur skönt att segla på havet, tankarna for tillbaka i tiden, tiotusentals år, till de djärva pionjärerna, de seglade på stilla havet, navigerande etter stjärnorna, och bosatte sig på okända öar. Ingenting fick Cornelius att längta etter äventyr och det okändas mystik, så som stjärnhimlen, där mycket fanns fördold för nakna, obeväpnade ögon. Vintergator från tidernas morgon, gåtfyllda svarta hål, milliondels grader över absoluta nollpunkten, tunga av materia och tid, energins uppenbarelses formar, ljuset har svårt att skiljas från dem, det mesta förblir fångad och gömd likt sagornas bergtagna prinsessor. Portar till andra univers, flätade av materia och tid, enligt somliga. Cornelius funderade ofta över stjärnhimlens mysterier, under tiden till sjöss i tropiska farvatten. Ibland, som antikens folk, lät han syd korset tillsammans med de närmaste stjärnorna, forma Centaurens stjärnbild, den försvann i dimmorna som skapades i mötet mellan den kalla ökenvinden och den uppvärmde havsluften, innan gryningen. Här på den elektroniska skärmen, fördrevs stjärnhimlen inte av dimman, men soluppgången, ackompanjerad av hallåmannens röst:" De nya ekonomiska
stormakterna i stilla havsområdet har stora förväntningar på den nya rymdhamnen i Australien, den första av tio startbaner blev klar nyligen, påstås möjligöra billig uppskjutning av folk och materiel i en omfattning ingen vågade drömma om för 15 år sedan. Filmen gjord i utlandet, kommentarerna av omisskännlig svenskt ursprung, en ironisk beskrivning av den nya tekniken med magnetiska fält, rymdfarkosterna var ingjutna i en metallegering, friktionen i atmosfären förvandlade legeringen till ånga, den kylde ned farkosterna under färden genom atmosfären, efter att ha blivit accelererade genom tunnlar på över 1000 kilometerslängd, väl ute i rymden användes de som moduler i rymdkolonierna. Livet står inför sina största möjligheter sedan det kröp iland för 400 millioner år sedan, enligt entusiasterna här. I Sverige har vi hellre vald att satsa på tryggheten, åldrandet, det vardagsnära, vardagsgrå. Cornelius släcker T.v. och gör en koll genom monitorerna slakthallen, där allt är som det skall vara, dött, tyst. Cornelius hör någon sjunga på sin favoritmelodi - "Gamla Svarten, när din vandringsfärd är över, väntar gröna ängars klöver, på dig min trogna gamla vän Hadrian, den fina hyn matchar det kostbara tyget i den skräddarsydda. Hadrian log emot honom: Allt under kontroll?" "Ja men jag är nyfiken på en sak -jaha, vad då?" "Varför behövs det en stor destruktionsanläggning i slakteriet?" Skulpturerna runt anläggningen, helt bisarra Den första frågan. Kvalité, det finns fler defekta svin än man skulle tro - vildsvin kanske hade varit bättre och friskare", Cornelius såg frågande på honom. På andra områden än köttkvaliteten, är definitionen av friskt och sjukt en kontroversiell fråga, svarade Hadrian med ett lätt fniss, innan ansiktet mörknade. Vi satsar på kvalitet, våra aluminium burkar med köttkvaliteten prima de lux, rankad som etta av gourmetklubben. Strukturen i Köttet underbar! smälter mellan tänderna, aromen. Oh la-la! -oh la-la! Hadrian smackade med tungan och såg skälmskt på Cornelius. Familjeministerns Grey hounds har vunnit flera priser i tävlingar, etter att hon började utfodra dem med de av våra produkter avsedda för kräsna husdjur. Företaget har också en etisk sida, som du vet, vi tar risker, gömmer flykting familjer, andra frågan, skulpturerna, vi satsar på konst, Din arbetsplats Cornelius, är det mest andliga slakteriet i hela Sverige! Cornelius erinrade sig den irrationella stämningen som skapades av alla skulpturerna i och omkring slakteriet, även på toaletten, i en nisch, stod två skulpturer, det var Poseidon som klappade Manniken Pis på huvudet. Hadrian skulle vidare, vinkade hej då med handen, diamanten blixtrade triumferande, hade den eget liv, hade den fångat sin ägares begär, passioner och själ? Hadrian lämnade den fabulerande Cornelius bakom sig, gick bort till tjänstrummet med bäddsoffa och kokvrå. La sig på soffan, funderade över systern och henne senaste erövring, dr. Heinrich Kraemer. Genom hörsägen hade han vissa förställningar om mannen. Dr. Kraemer överförde principerna för hypnos till det sociala planet, klienter isolerades mot intryck utifrån, i en sluten grupp. Som de goda gärningarnas motivation användes vårdideologiska skäl. Kraemer inledde alltid med en god gärning. Den goda gärningen i det ondas tjänst, har utlöst gnuggningsreflexen i många händer, den gir förtroende, inte gnuggningsreflexen, men gärningen. Genom klienternas berättelser om andra, förstod Kraemer, deras självbild. Hadrian såg framför sig hur dr. Kraemers klienterna kröp ur sina skal, som i synvillor, och Kraemer gnuggade sina händer. Hadrian reste sig snabbt upp från bäddsoffan - hade glömd kolla flyktingarna, voodoo liljorna i källarbiblioteket behövde vatten, här var mycket att göra innan han kunde slappna av, han tog med sig de två kopiorna han hade
gjort av statyerna utanför källarbiblioteket... ifall Hildegard var inne, hon hade rum bredvid biblioteket. Hon var där han hoppades hon skulle vara, såg road ut vid synen av de två bågskjutande skorpionerna han skulle ge i present åt Kraemer, Statyerna borde attrahera honom när man tänker på vilka djur han omger sig med, ögonen glittrade - "Men akta dig, Hadrian såg systern i ögonen: " Hans favoritknep, att befria folk från gamla skuldkänslor, utan att befria dem från mönstret som ledde dem dit. Ja, Ja, sa Hildegard, han vill väl att de skall behålla det gamla mönstret så han kan dra nytta av det, - Hildegard började imitera Kraemer så som hon föreställde sig honom när det kom någon ny i en av hans grupper. Jag förstår, min sympati är på din sida, du är precis den vi behöver. Du är bra, prima, toppen, du har mycket att ge gruppen. Hadrian såg lättad och belåten ut, Hildegard tog ett par danssteg och slog ut med armarna idet hon sa - inom sig tänker han, det är skönt att bli förstådd, då kan man ta risken att öppna sig. Aha - ahi -oho- har du gått på den, skall vi väl få dig att gå på resten också Likheten mellan bror och syster uppenbarades i ett gemensamt rått skratt. Hon strök sitt mörka hår bort ifrån ansiktet i det hon fortsatte med ett muntert dansande pekfinger framför honom: "Kraemer hukar sig bakom de goda gärningarnas syrenbuske, den leder honom till mer åtråvärda buskas - men eftersom jag inte är hjälpsökande eller patient, skall det bli spännande och se hur han gör då - han är farlig, det är spännande - De skrattade rått och uppsluppet, men Hadrian skulle vidare - till rummet bredvid, där dörren vaktades av statyerna, Hadrian hade tagit kopior på. Källarbiblioteket var Hadrians privata universum, fyra av voodooliljorna såg välmående ut, men de övriga sju, slokade. Etter bevattningen gav han sig i väg till den del av källaren där flyktingarna var, samtidigt såg han fram emot Hildegards återkomst, vad nytt hon kunde berätta om Kraemer. På dr. Heinrich Kraemers institut för kommunikativterapi, rådde en härlig röra, och oordning, tidningar, papper överfyllde askfat, även gammal disk kunde man hitta på de mest oväntade ställen. Röran såg mänsklig ut. Kraemers mänsklighet, strategiskt tänkande enligt handböcker i spelteori. Sex, etablering av kontroll i den inledande fasen, hundens skvättande revirmarkering på stolpar och träd. Satt för tillfället i snurrfåtölj med benen på skrivbordet, huvudet mot nackstödet, kedjerökte, tittade på T.V. program om arbetslösheten." Trots att Sverige enligt statistiken har Europas lägsta arbetslöshet, har regeringen satsat stora summor på arbetslösheten. Går man som arbetssökande tre är utan jobb, klassas man som arbetslös från och med fjärde året, unikt för Sverige, i Europa för övrigt klassas man som arbetslös första månaden etter friställning. Vi skall nu besöka arbetsförmedlingens nya lokaler i Gävle, de första i sitt slag som skall ersätta de nuvarande i hela Sverige. Fram på skärmen kom bilden av den nya arbetsförmedlingen med simbassänger, fritidspedagoger och rekreationslokaler till förfogande för de arbetssökande. Utanför rekreationslokalen roterade långsamt ett enormt pariserhjul i jordgubbes rött. Pariserhjulet är Skandinaviens största, populärt, fortfor speakern, många arbetssökande brukar sitta här, snurra runt upptill flera timmar pr. dag, runt, runt. Dörren ni ser där, går ned till källarlokalen, tack vara samarbete med Karolinska institutet, har vi börjat en verksamhet som skall utökas till alla
arbetsförmedlingar i hela landet. Här har vi en av tjänstmännen, Herr Umbra - Umbras röst hördes utan att man såg honom: Jaha, då föreslår jag att ni tar med kameran, och följer mig ned i källarlokalen, så kan tittarna själv se hur det ligger till Till dem som i n t e var arbetslösa, hörde Cornelius, förutom sysslorna på slakteriet, jobbade han hårt på fritid för att fördjupa och bredda sin allmänbildning, han hade somnat den här kvällen, gled mellan drömtillstånd och medvetande - Cornelius står vid en korsväg och ser framför sig en man som sitter på huk, en femte lem står rakt ut i luften, från någon punkt nedanför naveln. Bakom honom står ett stort träd som Cornelius följer med ögonen rakt upp till en stor spegel. På marken idet gröna gräset, sprattlar två skära grisar, röda trådar, ned från spegeln, styr dem. Trädet, mannen som sitter på huk, och de röda trådarna reflekteras i spegeln, men grisarna är borta. Cornelius tittar mot marken - jo där är de, men i spegelbilden syns de icke till. Plötsligt befinner sig Cornelius på baksidan av spegeln - den är svart, men grisarnas kroppar synes spegelvända, spökliknande figurer genom den mörka beläggningen. En svart man i hög hatt och frack håller ett kors i varje hand, från korsen går trådar till grisarna nedanför, han dansar och skakar med höfterna och underlivet, det lät som han var tät i näsan när han sjöng. Månen lyser mellan mörka moln. Cornelius ser att mannen med korsen har solglasögon, men glaset fattas i den högre bågen. Cornelius hör någon som sjunger, det är Hadrians röst, och hela drömmen störtar ihop... Dr. Kraemer drömde inte, hade stängd av T.v. och släckt taklampan. Höger om terrarierna med ormar, skorpioner och fågelspindlar, silades ljuset genom undersjöiska akvarielandskap, grönalger, eroderade groteska stenar, pirayor och vita ål malar snodde sig runt mörka vulkanstenar, en trolsk och overklig stämning i rummet. Härligare material en ångest, att arbeta i, skulle man leta länge etter, på sitt sätt var Kraemer konstnär, materialet han arbetade i, var inte godkänd av konstföreningen, skulptören Kraemer, modellerade fram nya personligheter ur ångest och otillfredsställda behov... Gud skapade människan i sin bild... det ringde på dörrklockan, Kraemer gick ut för att öppna för Hildegard. Hadrian hade huvudet fullt av tankar, när han närmade sig flyktingarnas rum i den gamla destruktions anläggningen genom döden till nytt liv. Funderade över Hildegards nya älskare, dr. Kraemer. Raffinerad bock, kollade in de ömma punkterna, efter det, attack med system för straff och belöning, det som belönades, det som straffades, bytte ständigt roller. Istället för Pavlovs teknik med elektriska stötar eller mat, använde Kraemer sig av kommunikationsterapins subtila signalsystem på olika plan samtidigt. Ordet löjligt fick folk att tvivla på sina värderingar - nästa fas - han pumpade in sina egna värderingar i stället. Allt det här hade Hadrian förklarat för Hildegard, det skulle inte gå som Kraemer hade tänkt sig den här gången. Vad ingen visste, det skulle inte gå som någon av dem tänkte sig. Nära flyktingarnas hall, hörde Hadrian enstaka ljusa barnröster. Hadrian la ned tid på barnens sysselsättning. I synnerhet sport och gymnastik. Som svepskäl, angav han det var för barnens bästa, de skulle lättare klara strapatserna vid flykten till Danmark. Hadrian bar en stor korg med mat in i den stora hallen, och ställde den på golvet. Flyktingarna satt på sovsäckar och filtar, med färdigpackade egodelar för att underlätta snabbt, spårlöst försvinnande, ifall någon socialpatrull kom för att genomsöka slakteriet - eftersom dr. Kraemer
var högsta chefen för social patrullerna, underställda byrån för Social Service, förkortad S.S. var den risken minimal, Hildegard etablerade kontroll över Kraemer genom sin kvinnlighet. Många av flyktingarna satt med ögonen vända mot fokuseringspunkten, den fångade Hadrians uppmärksamhet också, han såg och hörde den kvinnliga reportern i T.V. reportaget om arbetslösheten:" Ja herr Umbra, här är kallt var, Herr Umbra, är de arbetslösa?" Umbras ansikte flöt fram i fokus, liknade Hadrian, dimma kom ur munnen på honom när han pratade: "Jo de finns i kylfacken här, nedsänkta i dvala, vintersömn som sträcker sig även genom somrarna. Ämnesomsättningen och åldrandet nästan obefintligt." "Hur länge skall de bli liggande hår då? och barnen, familjerna?" "Ja barnen tar fritidspedagogerna och skolan hand om. Den övriga delen av familjen väcks till Jul, och får då ta ställning till bristyrkesutbildning eller nya jobb. I och med att barnen åldras snabbare än sina föräldrar, minskas eller - i vissa fall - reverseras - generationsklyftan. Försök gjorda vid Karolinska sjukhuset visar att man i första hand känner behov av varma bastubadvid uppvaknandet, risbastu är det ende som kommer att kännas tillfredställande den första tiden." "Första tiden?" Ja den första väckan, de arbetslösa tinas upp till 14 dagars julsemester i vaket tillstånd. Man skulle då kunna tänka sig de arbetslösa tillbringa julafton med att stå i ångande risbastu och piska varandra med björkris?" "Ja eller små julgranar, tiderna förändras, och vi med dem." Någon stängde av apparaten, Hadrian, bleka måne, svart kostym, vände sig mot barnen, pekade på korgen. Vad tror ni jag har i den?" frågade han de små. Barnögonen blev stora, förväntansfyllda. En katt", föreslog en liten flicka skämtsamt. Du ser ut som du bär på något tungt, sa en liten pojke. Hadrian strök bort några svettdroppar från skallen, satte ifrån sig korgen på en stol. Vad det är, beror på den som ser, svarade Hadrian undvikande i det han rättade på ryggen. Om ni ser med vanliga ögon, kan ni bli besvikna och säga usch - men om ni ser med en konstnärs ögon... Tysta misstänksamma, barn tittade på honom, här var något lurigt - Hadrian gned sig i handflatorna ni förstår - om en vanlig människa ser en konservburk, ja då ser hon en konservburk, och vad hon sedan gör, beror på om hon är hungrig eller inte, eller vegetarian. Men om hon ser med konstnärens ögon, ser hon annorlunda. I konservburken ligger något som var levande, men det är dött nu. Konserv öppnaren kan återföra den döda i burken till livsprocesserna" - "vad menar du med det?" "Jo, maten tas upp av matsmältningen i magen, sugs upp av en levande kropp, återförs till livets kretslopp genom ämnesomsättningen. Precis som bokstaven A, är en symbol för ljudet A, eller bokstaven O för ljudet O, kan konservburken vara symbol för kistan en död ligger i. Konservöppnaren, symbol för något som låter den döda gå över i en ny tillvaro, ett nytt liv. Vad kan Ni tänka er att konservöppnaren kan vara en symbol för? "Vad du pratar konstigt" sa en liten flicka, "är du sjuk?" Hadrian stelnade, huden mörknade, ögonen blev hårda, händerna kröp ned i fickorna, knöt sig, rösten mjuknade: "På sig själv skall man känna andra, du kanske har en förkylning på gång?" "Jag har haft ont i halsen" sa den lilla flickan allvarligt." "Och min mormor hade influensa när vi åkte hemifrån" ropade en pojke ivrigt. Det jag tänkte mig Hadrian var en aning otålig i rösten "- var korset, en gammal symbol för död och återuppståndelse." Han tog locket av korgen, där låg en massa rektangulära metallbitar med en
tagg som kunde vikas åt sidan - "det här är konservöppnare, ni får fem var att göra ett krucifix av, som ni kan ha runt halsen sedan. Och gör det nu snyggt, Här får ni arbetsbeskrivningarna En mamma av etiopisk ursprung, hade hört vad han sa till barnen, ropade upprörd till honom: Jag hörde vad du sa till barnen, det med konservöppnaren, den grövste hädelse, han gick snabbt fram till henne, där de andra flyktingarna befann sig. En brokig klädd skara, somliga i sportskläder, en hade kostym i vinrött och spenatgrönt, en annan syntetkostym som skiftade färg, beroende vilken vinkel man såg den ifrån. Här var många olika öden. Den upprörda mamman attackerade: Hur kan du säga så till barnen, Hadrian korsfäste henne med ögonen: " Ar du bibelsprängd att du kan bedöma vare sig mina krucifix är hädelse eller ej?" I så fall, berätta för mig varför Jesus har två stamtavlor - enligt Matteus 1:15 hette Jesus farfar Jakob, men enligt Lukas 3:23 het han Eli, " Mamman blev inte svar skyldig: Dubbelnamn" - Hadrian gjorde en grimas, en grovlemmad solid medelålders man avbröt: Konserv öppnare, är u pedofil din jävel? Nyfikna flyktingarna sto bakom mamman och lyssnade förvånade. En långhårig man med lila tröja, säckiga, diskret lappade byxor la sig i samtalet:" - De två Jesusbarnen" - Alla, såg ut som nedfallna från månen - som mogna nedfallsfrukter, for det som en tanke genom Hadrian, men han sa det inte. Han började nynna på sin favoritmelodi. Den unga Waldorf pedagogen fortsatte, uppmuntrad av den förvånade tystnaden: I Lukas föddes Jesus i ett stall, och fick besök av Herdar när Kvinius var landshövding över Syrien efter Herodes död. I Matteus föddes Jesus under Herodes, fick besök av visa män, och rymde till Egypten - katedralen i Chartres har målningar av de två Jesusbarnen och deras mödrar, Maria och den svarta Madonnan, St. Anne. Hadrian återgick till sitt ärende: "Kan jag få jobba med barnen nu?" Men nej, någon sa: Historien om Herodes och flykten till Egypten är bara tillagd av rent symboliska skäl" - Nu började Hadrian se så arg ut, att de tystnade, Hadrian satte barnen i arbete. Det tog en lång stund innan barnen var klara med sina sysslor. Efteråt växlade Hadrian några ord med den mörkhyade mamman från Etiopien som fortfarande kände sig arg och orolig. Visan han sjöng för sig själv förvärrade det hela. Han la armen om henne och talade lugnande: "Jag tycker mycket om barn, det första decenniet i en människas liv, är det finaste. På latin, ett dött språk, men det har sina förtjänster, på latin, har vi uttrycket primus, först, och av detta kommer sig att jag använder "primörer" som beteckning på barn i åldrarna noll till tio år, mina tre huvudintressen är barn, gamla böcker, och röda viner, det sista sa han med extra sinnlighet innan han dämpade rösten. Han nämnde inte sina övriga interessen, ville inte göra henne orolig. Skadan var redan skedd, hon skakade märkbart under Hadrians föreläsning, knäna darrade, hon fick ett uttryck i ögonen som om Hadrian var själva Herodes. Somliga av flyktingarna var, med dämpade, viskande röster innefattade i ivriga diskusjoner, den unga Waldorf pedagogen fick mothugg från flera håll: " Han som tog ned Jesus från korset, var antaglig sadducé, de trodde bare på Moseböckerna, och inte på liv efter detta, han tyckte om Jesu lära om förlåtelse, ville rädda läran och lögnen om livet efter döden genom att ta ned kroppen innan den ruttnade... Hadrian satt på huk bredvid väggen, lyssnade. Vid ett bord som i normala fall var dukad för fyra personer, satt en som kallades Flugsmällan, när han hade händerna på bordet, var det inte plats för mycket mera. Påstod att händerna hade börjat växa efter kurs i healing, nu fick han vira toalättpapper runt lillfingret varje gång han torkade sig
i baken. Hade jobb som kulturredaktör på den en gång i tiden stora tidningen, ägdes och drevs av handikappade. I en tid med slagord som "Ni talar, vi skriver" Några av journalisterna blinda, inget yrkesmässigt hinder, de arbetade för det mesta i par, en blind, en döv. När nya personer kom från handikappförbundet, var det ibland några som förutom syn eller hörsel, också hade tappat håret. Då hade han roat sig med att doppa händerna i iskallt vatten, och lägga dem på den blindas huvud. Han blev inte gammal som kulturredaktör på den tidningen. När han fick syn på Hadrians kala hjässa, lyste han upp i ögonen, händerna lyfte sig en aning, lyset i ögonen slocknade, inget kallt vatten i närheten. Den unga Waldorf pedagogen satte sig vid ett bord, där han varnade tre andra för orientalisk kultur. Högtstående, men föråldrad. Ingenting för nutidens människor att leka med. En entusiastisk äldre dam gav honom stöd genom att säga: "Det är först när man är slav under Jesus som man är fri. "Vid ett annat bord satt en lång man i österländska kläder, rakad huvud med undantag för hästsvansen, la ut texten på sitt sätt;" Krishna har naturligtvis uppenbarat sig i alla kulturer, men under olika namn, budskapet anpassad till nivån på kulturen han för tillfället vald att inkarnera sig i. När Krishna uppenbarade sig som Moses hos judarna, talade han om att samlag med djur var förbjudet, slå ihjäl, eller stjäla, också förbjudet. Under inkarnationen som arabernas stora ledare, talade han om att föräldrar inte fick ha samlag med barnen, under reinkarnationen i den indiska kulturen behövde han inte tala om sådant, den var högtstående, där kände man till det sedan länge. Värst i sandlådan tänkte Hadrian, orkade inte lyssna mer, reste sig, lämnade destruktionsanläggningen genom mörka gåtfylld utsmyckade källarkorridorer, manifestationer från en annan värld, eller möjligtvis en annan verklighet. Den mörkaste korridoren ledde fram en bred dörr. På var sin sida av dörren, skulpterade i mörk sten, två bågskjutande halvskorpioner i mansstorlek. Bågskyttar från midjan och upp, skorpioner från midjan och nedåt, i ett mer elegant utförande än sina sumeriska gränsmarkerande förebilder. Hadrian öppnade dörren, kände stank som av ruttnande blod, den kom från ett par av voodooliljorna i börjat av febrig blomning, temperaturen 15 grader över normalen, frigjorde mängder av aminosyror, aminosyrorna hetsade upp flugorna i buren, hängande från taket högt upp, det hördes på surrandet, ilska varvad med entusiasm. Till vänster om dörren, mörk som spegeln till Tezcatlipoca, den rykande spegelns gud, skingrande framtidens dimmor, ett runt svart bord. Mellan bordet och väggen, öronlapp - fåtölj i ek. Hadrian vattnar blommorna som hastigast, skyndar sig in till staden. Det sista observeras av Cornelius från ett fönster, Cornelius tyckte inte om att alla lås kan öppnas och stängas från huvuddatorn i Hadrians tjänstrum. Beroende av andras pålitlighet, gick på tvärs av allt Cornelius hade av överlevnadsinstinkter. Med sin kära högt älskade Esmeralda i innerfickan, smög han sig ned mot Hadrians tjänstrum, för att studera datorn närmare med Esmeraldas hjälp. Ju närmare han kom Hadrians tjänstrum, ju mer underliga och bisarra blev skulpturerna som dök upp överallt. Låset till Hadrians tjänstrum fick han upp, centraldatorn var svår, men inte omöjlig, och Hadrian kom knappast tillbaka för imorgon...
Då Hadrian kom in till staden, parkerade han bilen i ett mindre noga räknande kvarter, nynnande "Gamla Svarten, när din vandringsfärd är över, väntar gröna ängars klöver på dig min trogna vän, steg han ned i en affär som sålde kläder och böcker, kaffe och glasservering fanns där också. I ett hörn länger in satt arbetssökanden och spelade schack. Innehaverskan av stället sken upp när hon hörde melodin Gamla Svarten, eftersom hon visste det var bra för affärerna när Hadrian kom på besök. Han hälsade: "snart har jag mer begagnade kläder. Förutom massor av barnkläder, några verkliga fynd, bland annat en kostym i vinrött och spenatgrönt." Hon nickade jakande på huvudet och log: "Snart fullmåne. Jag har lagd undan några böcker till dig, som en extra tack för det jag fick sist, jag minns när du kom efter förra fullmåne. Himlen var ovanligt stjärnklar. "Men nu får du vara tyst, det kommer ett program om UVAI på TV om ett par minuter. Hur är det med din syster?" Jo hon är i farten - och att Hildegard var i farten, där om fanns ingen tvekan, men saker och ting var inte som dr. Kraemer eller Hadrian hade tänkt sig. Heinrich befann sig i skruvstäd med Hildegards lår runt halsen, fuktig i ansiktet av det han hade rakt framför sig - och "Nej försök inte slarva med förspelet, stanna där du är, åtminstone fem minuter till." "Men jag får så svårt för det när jag tänker på alla mikroorganismer som "- stönade Kraemer röd i ansiktet - prata kan du, men du skall bevisa att du duger till annat också - Heinrich kände värmen tillta i skruvstädet han befann sig i. Greppet runt halsen lossnade. Hildegards röst mattades av och blev underligt slö - Dr. Kraemer förstod plötsligt, något är på tok... I en udda affär i ett mindre noga räknande kvarter satt Hildegards brorsa Hadrian och såg programmet om UVIA. Förkortning för unvoluntary autointo incineration, d.v.s. ofrivillig självkremering sa speakern. Sjukdomen beror på störning av cellernas energi omsättning, normalt utvinner vi energi från maten i många steg, hos dem som drabbas av den nya könssjukdomen, slopas mellanstegen, energin frigörs snabbare än normalt, accelererar våldsamt med stigande kroppstemperatur. I människokroppen finns fosfor, magnesium, samma ämnen användes i brandbomber under första och andra världskriget. Med utgångspunkt i smältade föremål i omgivningen, har man kunnat konstatera sjukdoms temperaturer på över1000 grader. De högsta tempratur stegringarna drabbar vegetarianer, och folk som äter mycket grönsaker i tillägg till köttet, beroende på grönsakernas större halter av magnesium. Statistik baserat på mönster i sjukdomsspridningen, visar att åter har den bakterie vi använt för att skapa nya mikroorganismer till industriellt bruk, slagit till, utanför vår kontroll. Vår gamla känning, kolie bakterien, har varit i farten igen. Denna bakteries unika förmåga att delge mikroorganismer nya gener, som givit upphov till uttrycket "The dark womb" - den mörka livmodern, syftande på denna bakteries mest kända hemvist - ändtarmen. Botmedel är på väg, men det är ett stort millitärt interesse för sjukdomen, vi avslutar med citatet från en fransk general: "Det är oneklig en mer elegant lösning än napalm." Hadrian reste på sig. ":Jag får ge mig i väg nu, men ge mig böckerna du har till mig, det skall bli intressant att se vad du har hittat" Hadrian lämnade den lilla affären och gav sig i väg, inte hem, men ut till fabriken.
Eftersom Hadrians tjänstrum låg i en mindre byggnad mellan slakteriet och destruktionsanläggningen, blev Hadrian inte varse Cornelius, eftersom han själv gick till källarrummet med bibliotek och voodooliljor. Här satte sig Hadrian i öronlappsfåtöljen av ek och läder, med benen på det mörka bordet. Bokhyllorna gick från golv till tak, med läroböcker i såväl euklidisk, som icke euklidisk geometri. Böcker av Rudolf Steiner, Aleister Crowley, sanskritläraren Grassmans matematiska arbeten, ordböcker i sumeriska och gammalegyptiska och mer därtill. I rummet ett stort kassaskåp, omgiven av ett pentagram infälld i golvet med tredubbla sträck, inskriven i en cirkel med färger som inte skall nämnas - så den som vet mycket, men inte nog, inte skall få veta för mycket. I kassaskåpet ligger de brända lertavlorna Abdul Alhazred använde som källmaterial när han skrev Necronomicon. Här och där syns en buckla i pentagrammet, inifrån och utåt, Hadrian vet att det snart är på tiden att reparera det. Inne i kassaskåpet finns antydningar om det okända Kadath, dit man bara kan komma genom drömmer från icke mänskliga varelser, Hadrian och Hildegard reste dit en gång på pilgrimsfärd, resan var dyr, avbetalningarna inte riskfria. De tycktes aldrig ta slut. Hem i från färden hade Hadrian och Hildegard medförd varje sin skugga från Iquanok, kalla skuggor, kattdjur tålde dem icke, de visade sig därför vara tysta och effektiva under tigerjakt i Indien. Nu bor skuggorna i varje sin silverstaty av Apollon med bågen. Hadrian vänder huvudet, lägger örat in mot det mörka ekträet i fåtöljen. Ibland hör han röster som viskar där inne. Inne i Kraemers lägenhet hade syster Hildegard förlorat medvetandet. Kraemer ryggar baklänges ur sängen, skvätten strömmar ur Hildegards kropp - Heinrich Kraemer klär sig snabbt och stirrar förhäxad på Hildegard, brand blemmor slår ut över det hela, nu är det inte svett, men ljus ånga och fett, strömmande ur den mörknande, krympande kroppen, ögonhålorna och munnen förstoras, syntetmaterialet i tänderna tål inte värmen, ett anfrätt leende möter honom från Hildegard nu, vita ånga blandas med mörk rök, lågorna slår plötsligt upp från Hildegard och sängen, tapeterna bakom, skåpet med serum mot ormar och skorpioner, går sprakande upp i vit, brinnande eld. Krack, splosch hör han bakom sig, akvariet har spruckit av värmen, även terrariet, ormbettet på väg, det inser han med saklig klarhet, och där... ett skrik fyller rummet - tiden står still där han ligger, på väg mot evigheten - elden fortsätter upp till nästa våning, där bor förre detta kvinnlig sjökapten, tillsammans med taxar, schäfrar, pudlar, ST, Bernhards hundar, katter, och Amazon papegojan. Dessutom en näktergal som sjunger. Det ljusnar när elden kommer in i lägenheten, den tystnar. tystnaden bryts av ängsligt gnäll och pipande, husdjuren söker tillflykt i mattes säng, den bågar sig under trycket. Döden kommer i rök, i dånande eld, alla uträttar naturbehoven gemensamt. Nere i slakteriets källare, i biblioteket sitter Hadrian blek i ansiktet, lyssnar på viskningarna ifrån fåtöljen; " Din syster död, din syster död." Hadrian reser sig värdigt ur fåtöljen, går till ett skåp vänster om bordet, dekorerad med två svarta vildsvin mot en gyllenorange botten, tar fram en skål i mörk onyx, fylld med blåa kristaller av kopparsulfat, sätter sig vid det svarta bordet, med ögonen i intensiv koncentration på kristallerna, trycker samtidigt på en dold knapp under bordet. En dold syntetisera dunkar fram afrikanska och österländska rytmer i symbios. Hadrians blick försvinner i en syn av virvlande rödbruna dimmor runt mörka klippor - fel, det
var inte Venus jag skulle till, mumlar han och backar ur trance tillståndet. Han slår på Tv:n för att koppla av innan nästa försök, och hamnar mitt i ett program om striden i den olympiska kommittén, pressen på kommittén för att införa tortyr som ny idrottsgren, växer sig starkare för varje dag - Hadrian stänger av, koncentrerar sig på kristallerna de lyser blått i den mörka skålen på bordet, till tonerna av en elektronisk jazzversion av Wagners Götterdämrung. Två mångschatterade bronsportar, med egendomliga mönster fyller synfältet. Det är rätt. Portarna öppnar sig under tvekan, i mörkret ser han sin syster, en lysande skepnad, han hör hennes röst i sitt inre öra: " Tar tid innan jag är nedkyld efter sista värmeböljan, jag är åtminstone glad Kraemer har fått jobb som veterinär för skorpioner, här på andra sidan verkligheten. Du Hadrian, har ont om tid, gör det du skall, nu, akta dig för Cornelius!" Hadrian rusar upp, gripen av onda aningar, störtar upp till tjänsterummet. Cornelius och Esmeralda har lyckats med computern, men har inte lämnat rummet när Hadrian stormar in ögonen blixtrar, strid, vid något tillfälle får Cornelius övertaget, drar diamantringen av Hadrians finger, stopper i innerfickan, Hadrian slingrar sig till slut ur Cornelius grepp, följer upp med vertikalt slag mot toppen av Cornelius huvud, Hadrians motståndare, Cornelius, svimmar. Hadrian släpar motståndaren in i destruktions anläggning lämnar den, låser efter sig, går ned till flyktningarna i källaren. Bevittnar slagsmål mellan Waldorf pedagogen och mormon som råkat nämna att Mormonkyrkan har fotograferat kyrkoböckerna där Rudolf Steiner döptes, Antroposofins grundläggare nu har blivit omdöpt till mormon genom en högtidlig ceremoni i mormontemplet i Salt Lake City, USA. "Social patrullerna "vrålar Hadrian, och han lyckas att få alla att gömma sig i den gamla destruktionsanläggningen, går ut och låser efter sig, innan han klättrar upp på taket för att sjunga, eftersom det är fullmåne nu. Men uppe på taket i den friska luften, tänker han till, går ned igen. Hadrian har upptäckt fifflet med magnetlåset, när Cornelius försöker öppna dörren med Esmeraldas hjälp, misslyckas han med att öppna dörren. På insidan av destruktionskammaren, längst in, står femkantig pelare med en stiliserad stjärna som huvud. Cornelius får en irrationell ide. Trycker Hadrians diamantring mot låset, dörren öppnar sig. Men där står Hadrian. Cornelius har haft udda bekantskaper i sitt förflutna, av dem har han lärt sig ett och annat. Ett hårt knytnäveslag mellan ögonbrynen släcker Hadrian för tillräckligt många ögonblick till att Cornelius och några av flyktingarna lyckas släpa honom in i destruktionskammaren, den aktiveras när alla flyktingarna har lämnat den. Över ljudanläggningen kommer en annan sång än den Hadrian brukar spela... Och Hadrian hör den när han vaknar, innelista i destruktionsanläggningen: "När du vandrar över floden, inga vänner följer dig... förkortad version, Hadrian ler förväntansfylld för sig själv, några minuter till, när gasen gjord sitt, kommer han att förenas med sin kära syster Hildegard... alltid varit ett radar par, tiden kanske är inne för maktbyte där borta, på andra sidan verkligheten... Cornelius kör flyktingarna ut till sin segelbåt och sätter kursen mot Danmark, Friheten. Cornelius vill emigrera till rymdkolonierna i regi av stilla havets länder. i rymdskeppet, på väg till månen, genom rymdens mörka natt, låter han Esmeralda diskret på elektronisk väg tillfredsställa sig. Ett annat begär stiger oväntad upp inom honom, maktbegäret. Han ser på diamantringen som han tog från Hadrian, den glöder med en sällsam lyster han inte lagt märke till tidigare
Hadrian förs gradvis mot dödens rike, genom skogar av vallmostånd i drömmarnas land, där ugglor och fladdermöss färdas genom natten, bredvid glömskans flod, under en stjärnhimmel ingen levande sedd. I glömskans flod, ligger en ö, där är en stad, där drömmarna bor. På torget en brunn, bredvid ligger fyra tempel, två stora helgade åt natten och hånet, och två små, helgade åt bedrägeriet och sanningen, stadens murar strålar i möjlige och omöjliga färger. Vid floden Styx, väntar färjemannen Karon med sin båt. Jonglerar med vänsterögon tagit från döda som inte kunnat betala för färden på annat vis, skall just avkräva Hadrian, betalning, när denna börjar svära vid floden Styx, att han skal göra det ena, det andra, och det tredje när han kommit över floden, förvirrad avstår färjemannen från at ta betald. En kvinna gjorde nyligen samma sak, färjemannen hade inte hämtat sig efter chocken än På andra sidan floden står Hildegard och väntar på sin bror. Hon ser färjan med Karon och Hadrian närma sig. Det här verkar lovande, hennes bror har karisman kvar som en susning i löven, fast med klara ord, hörs skuggornas dämpade sång: Gamle Svarten, när din vandringsfärd är över,