SAKS STRATEGI FÖR REHABILITERING AV AFGHANER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING (RAD) 2009-2013 Slutversion Antagen av årsmötet 16 maj 2009
SAKs strategi för rehabilitering av afghaner med funktionsnedsättning 2009 2013 Bakgrund RAD-programmet bygger på bybaserad rehabilitering (Community Based Rehabilitation, CBR). CBR är en strategi som utvecklats för rehabilitering, lika möjligheter, minskad fattigdom och social acceptans för personer med funktionsnedsättning 1 Verksamheten startade 1991 i provinsen Takhar i nordöstra Afghanistan med etableringen av en ortopedisk verkstad och kliniker för fysioterapi. Man fokuserade på fysisk rehabilitering av krigsoffer. Genom fysioterpeuternas arbete inbegreps dock tidigt personer med olika slags funktionsnedsättning orsakade av ärftliga faktorer eller sjukdom. Senare blev programmet mera omfattande och innefattade bybaserad verksamhet för att höja medvetenhet och utbildning, yrkesutbildning och lån baserat på CBRs strategi och metoder. Programmet utvidgades mot sydost (Ghazni, Logar och Wardak) och norr (Balkh, Samangan och Jowzjan) i mitten av 90-talet. Fram till 2004 var programmet en del av FN:s Comprehensive Disabled Afghans Programme (CDAP) med SAK som en av de parter som genomförde programverksamheten. År 2004 tog SAK över i sina regioner fullt ut och bytte namn till RAD. 2006 utvidgades programmet till att omfatta Sandy Gall s Afghanistan Appeal (SGAA) i de östra regionerna Nangarhar, Kunar och Laghman och CBR-verksamhet påbörjades i dessa provinser. RAD är ett omfattande program som arbetar för personer med funktionsnedsättning inom fyra områden: bymobilisering och påverkansarbete, försörjningsstöd, inklusiv och specialundervisning samt rehabiliteringstjänster (fysioterapi och ortopediska verkstäder). Verksamheten genomförs i mer än 1 500 byar i 43 distrikt i 13 provinser i de nordöstra, norra, sydöstra och östra regionerna. Programmet har 480 anställda (120 kvinnor). Dessutom mobiliserar RAD 340 byvolontärer och 750 medlemmar i CBR-kommittéer. Problembeskrivning I Afghanistan har majoriteten av befolkningen alltid bott på landsbygden och arbetat med jordbruk. De senaste 30 årens krig har fått fattigdomen att öka och sjukdomar har bidragit till höga tal för funktionsnedsättning. Afghanistans riksomfattande översyn av funktionsnedsättning (NDSA), som gjordes 2005 för ministeriet för martyrer och funktionsnedsatta och leddes av Handicap International, visade att vart femte hushåll hade en familjemedlem som var drabbad av något slags funktionsnedsättning 2. Personer med funktionsnedsättning i Afghanistan (som i många utvecklingsländer) har större svårigheter att finna arbete, utbildning, tillgång till hälsovård och social acceptans än sina kapabla likar. Ministeriet för martyrer och funktionsnedsatta skapades under mujahideen-styret för att i första hand stödja krigsskadade personer med funktionsnedsättning. Detta ministerium slogs samman med ministeriet för arbetskraft och sociala affärer 2006. Ministeriet (MoLSAMD) har dock från början haft för lite resurser och varit underfinansierat, vilket har lett till frustration bland de funktionsnedsatta som hade höga förväntningar på stöd från staten och aktörer på området, vilka i sin tur hoppades på mera statligt stöd till verksamheten. Som kontrast finns inom den icke-statliga sektorn för funktionsnedsättning flera långsiktiga och engagerade aktörer, både enskilda organisationer och FN, med projekt som startat i mitten 1 Gemensamt positionsdokument: ILO, UNESCO, WHO 2004 2 NDSA:s kartläggning fann ett förekomsttal på 2,7% för afghaner med mycket stora svårigheter i vardagsfunktionerna enligt de definitioner som angetts i International Classification of Functioning, Disability and Health, WHO 2001 2
av 1980-talet i flyktingläger i Pakistan och inne i Afghanistan. Dessa har i hög grad bidragit till att ge funktionsnedsatta fysisk rehabilitering, utbildning, yrkesutbildning, lån till affärsverksamhet, samt kapacitetsutveckling av individer, yrkesteknisk personal och funktionsnedsattas organisationer. Påverkans- och lobbyarbete har lett till att omsorgen om funktionsnedsatta har tagits med i den afghanska konstitutionen, i hälso- och utbildningsministeriernas policies och i ett lagförslag om funktionsnedsättning. 2004-2007 anordnade United Nations Mine Action Coordination Agency (UNMACA) en serie nationella konferenser inom sitt program för hjälp till minoffer i linje med Afghanistans åtaganden under fördraget mot minor, vilket resulterat i utvecklingen av Afghanistans nationella handlingsplan för funktionsnedsatta (2008-2011), utarbetad av personer inom MoLSAMD, andra berörda ministerier och intressenter inom området funktionsnedsättning. Planen sätter riktmärken inom sju områden: medicinsk omvårdnad i katastroflägen och på kontinuerlig basis, fysisk rehabilitering, psykiskt stöd och social integrering, ekonomisk integrering, bybaserad rehabilitering, undervisning inom ordinarie skolsystem samt lagar och generella policies. Rapporterna från dessa konferenser har varit underlag för policyarbetet i berörda ministerier och för komponenten för socialt skydd inom Afghanistans nationella utvecklingsplan (ANDS). Dessutom kommer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs av FN:s generalförsamling i december 2006 och trädde i kraft i maj 2008, att utgöra basen för framtida påverkansarbete. Huvudproblem Brist på nationell policy eller starkt inter-ministeriellt stöd har försenat utvecklingen av bra strategier och tillräcklig finansiering för inbegripande av personer med funktionsnedsättning; Stigma som förmärks i samhället förhindrar att funktionsnedsatta inbegrips i det sociala och ekonomiska livet. Detta gäller speciellt kvinnor och flickor med funktionsnedsättning samt män, kvinnor och barn med intellektuell och mental nedsättning; Afghanistan lider av fattigdom, arbetslöshet och analfabetism, och funktionsnedsatta är ofta de mest sårbara i en sårbar befolkning. Exempelvis skickar många funktionsnedsatta familjeöverhuvuden sina underåriga barn ut i arbete 3. Brist på seriös långtidsfinansiering av projekt för funktionsnedsatta och av kapacitetsutveckling av lokala organisationer för funktionsnedsatta och afghanska enskilda organisationer, förutom en handfull internationella aktörer med långtidsengagemang (Internationella Röda kors-kommittén [ICRC], Handicap International [HI], Serving Emergency Rehabilitation and Vocational Education [SERVE] och SAK); Brist på institutionell kapacitet att handha teknisk service till funktionsnedsatta (lite erfarenhet i att driva program eller brist på professionell expertis); Funktionsnedsattas organisationer uppfattar att deras huvudmål är ekonomisk hållbarhet för de egna medlemmarna eller den egna gruppen. Detta begränsar deras roll i att påverka i en vidare krets. Utgångspunkter SAK arbetar inom sektorerna hälsa, utbildning, landsbygdsutveckling och funktionsnedsättning och verkar inom programmen för mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och utveckling av det civila samhället. 3 International Labour Organisations rapport om urban fattigdom (2008, Altai Consultants) 3
Som en del av SAK, som utövare av bybaserad rehabilitering (CBR) och i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, arbetar RAD med ett rättighetsperspektiv på utveckling och service, så att fattiga och marginaliserade grupper kan delta på lika villkor och få samma förmåner som andra samhällsmedlemmar. WHO, ILO och andra aktörer inom funktionsnedsättning har utarbetat förslag till nya riktlinjer för CBR, vilka flyttar tyngdpunkten från separata aktiviteter för funktionsnedsatta (separat utbildning, speciella institutioner) till ett inkluderande synsätt som uppmuntrar till stöd för funktionsnedsatta i alla vanliga aktiviteter i så hög grad som möjligt. Dessa riktlinjer skulle ha varit klara i slutet av 2008 och utgöra basen för en gradvis utveckling av RADs verksamhet bort från specialiserade tjänster till att underlätta integrering av funktionsnedsatta i största möjliga utsträckning i existerande tjänster inom hälsa, utbildning, yrkesträning, mikrolån och anställning. Ett effektivt sätt för RAD att komma igång med detta är att arbeta närmare SAKs program för utbildning, hälsa och landsbygdsutveckling i syfte att inkorporera strategier för att inkludera funktionsnedsatta i programverksamheten. Detta arbete har inletts med ett pilotprojekt med inkluderande utbildning inom utbildningsprogrammet. Gemensam planering och genomförande av gemensamma projekt måste ske i högre grad. Den afghanska regeringen har utarbetat en femårig nationell utvecklingsstrategi, Afghan National Development Strategy (ANDS) (2007/08-2012/13) i samråd med intressenter och givare. Under MoLSAMD som är det ledande ministeriet, har sektorn för socialt skydd satt specifika mål för personer med funktionsnedsättning: I slutet av 2010 ska ökat bistånd ges för att tillgodose alla funktionsnedsattas speciella behov, inklusive integrering i samhället genom tillfällen till utbildning och inkomstbringande anställning; I slutet av 2010 ska utbildning ges i yrkesfärdighet till 150 000 arbetslösa, varav kvinnor ska utgöra minst 35% och funktionsnedsatta minst 10%; I slutet av 2012/13 ska 3% av de anställda inom den statliga administrationen vara funktionsnedsatta. ANDS strategi för socialt skydd förväntas uppnå större socialt inbegripande av funktionsnedsatta tillsammans med andra sårbara grupper såsom utsatta kvinnor och barn samt droganvändare. ANDS nämner CBR som en lämplig strategi för att verka för socialt och ekonomiskt inbegripande av personer med funktionsnedsättning. Som referenspunkter har satts: Parlamentets godkännande av den nationella lagen om förmåner för funktionsnedsatta och ratificering av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning; Enskilda organisationers utveckling och antagande av policies och standards för etablering av centra för bybaserad rehabilitering (MoLSAMD i mitten av 2009); Inbegripande av rehabilitering av funktionsnedsatta i BPHS 4 i alla provinser (hälsoministeriet i slutet av 2009) och integrering av drift och huvudfinansiering av existerande centra för fysisk rehabilitering och fysioterapi inom BPHS och EPHS i alla provinser ((hälsoministeriet i slutet av 2012); Utveckling och tillämpning av policy för inkluderande utbildning genom att upprätta en arbetsgrupp och pilotprojekt för genomförandet (utbildningsministeriet i mitten av 2010). 4 BPHS. Basic Package of Health Services, EPHS Essential Package of Health Services, hälsoministeriets program för tillhandahållande av basal hälsovård resp sjukhusvård. 4
Detta är därför en god grund för SAK att anpassa sin femårsstrategi till, även om många av dessa mål kommer att vara svåra att nå för regeringen. RAD skulle med tiden vilja stödja ett nätverk av organisationer för funktionsnedsatta för påverkansarbete och stöd till personer med funktionsnedsättning i varje region och sammanlänkade nationellt. RAD:s tillhandahållande av tjänster ska gradvis integreras i den statliga (hälsa, utbildning, arbetsmarknad) eller privata sektorn (t ex mikrolån), även om fortsatt finansiellt stöd kommer att behövas för att säkerställa att kvaliteten på servicen upprätthålls. Faktorer som påverkar denna integrering kommer att vara förbättrad ekonomi i Afghanistan, vidareutveckling och tillämpning av de embryon till policies för stöd till personer med funktionsnedsättning inom utbildning, hälsovård och yrkesfärdighet, tillräcklig expertis i regeringen och i lokalsamhället samt RAD/SAKs förmåga att stödja denna omvandling. Strategi Övergripande mål Full integrering av personer med funktionsnedsättning i samhället, inklusive deras rätt till deltagande och utveckling i samhället samt förbättrad tillgång till allmän service Delmål (syfte) 1. Ökad förståelse för funktionsnedsattas rättigheter och behov 2. Ökat ekonomiskt oberoende för personer med funktionsnedsättning 3. Ökad tillgång till förberedande utbildning i hemmet och i resurscentra för barn i behov av specialundervisning samt ökad integrering i vanliga skolor. 4. Bättre integrering av fysisk rehabilitering (fysioterapi och ortopediska verkstäder) i hälsosystemet. Strategier för genomförande RAD ska arbeta på olika nivåer för att genomföra dessa strategier: 1. På nationell och regional nivå Förespråka att personer med funktionsnedsättning omfattas i nationell policy och planering genom medverkan i arbetsgrupper och enheter om funktionsnedsättning i berörda ministerier samt genom nära samarbete med lokala och internationella aktörer; Stödja kapacitetsutveckling inom statliga departement och sektorer genom utbildning, mentorskap och bistå dem med SAK-personal som en del av koordinerade givarinsatser för att bygga kapacitet; Söka få till stånd gradvis integrering av fysisk rehabilitering (fysioterapi och ortopediska verkstäder) i hälsoministeriets strukturer och dess partners genom partnerskap och tekniskt stöd; Arbeta med personalen inom hälsa för att öka deras medvetenhet om vikten av tidig identifiering och remittering av barn med funktionsnedsättning för att minska ytterligare nedsättning; Arbeta för att RADs bycentra blir resurscentra åt utbildningsministeriet för förberedande utbildning till barn med särskilda behov och för utbildning av speciallärare. Förbättra kvaliteten på läromedel och metodik tillsammans med den nationella arbetsgruppen för inkluderande utbildning; Arbeta för utbildning och anställning av personer med funktionsnedsättning inom statlig och privat sektor genom nationella program för yrkesutbildning samt inom mikrolåns- 5
sektorn stödja påverkansarbete för policies som ger personer med funktionsnedsättning tillgång till lån. I ökande grad arbeta genom inhemska afghanska organisationer (enskilda och funktionsnedsattas organisationer) och stödja deras utveckling och strukturer genom relevanta utbildningar och mentorskap; Stärka relationerna till olika forskningsorgan för att öka deras kapacitet att påbörja och fullfölja vetenskapliga studier. 2. På lokal nivå Påverka och bilda nätverk med de lokala styrande och privata sektorn för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att få del av sociala och ekonomiska möjligheter i samhället; Stödja etablering och utveckling av stödgrupper av personer med funktionsnedsättning och deras organisationer på by- och distriktsnivå vilka kan arbeta för deras rättigheter lokalt; Förenkla för personer med funktionsnedsättning att innefattas i lokala beslutsorgan och allmänna program för lokal utveckling (byutvecklingscentra [CDCs] inom NSP 5, hälsokommittéer inom hälsoministeriets tjänster, utbildningskommittéer i utbildningsministeriets skolor). 3. På individnivå Fortsätta att stödja personer med funktionsnedsättning via service baserad i hemmet eller vid centra tills dess att staten kan tillhandahålla stöd och professionalisera bybaserade rehabiliterare genom att länka dem till relevanta arbeten; Tillhandahålla yrkesträning och anställningsstöd för att personer med funktionsnedsättning ska bli självständiga, med särskilt fokus på kvinnor med funktionsnedsättning så att de kan tjäna ihop en inkomst i sina egna hem; Sträva efter gradvis integrering av enskilda flickor och pojkar med funktionsnedsättning och skolklasser med funktionsnedsatta barn in i vanliga och bybaserade skolor genom att tillhandahålla resurser, utbildning och stöd av kvalificerad personal; Ge stöd till fysisk rehabilitering till rörelsehindrade barn och vuxna, vilken görs tillgänglig för flickor och kvinnor genom utbildning av professionella kvinnliga fysioterapeuter, ortopeditekniker och bybaserade rehabiliterare med tonvikt på rekrytering av personer med funktionsnedsättning. 4. På SAK-nivå Arbeta med SAKs utbildningsprogram för att stärka det inkluderande synsättet i olika typer av skolor (statliga, modellskolor och bybaserade skolor); Skapa länkar till SAKs program för landsbygdsutveckling för att arbeta för försörjningsprojekt som innefattar personer med funktionsnedsättning; Arbeta med SAKs hälsoprogram för att integrera rehabilitering och remittering av personer med funktionsnedsättning i hälsovårdsstrukturerna genom utbildning av personal. Främja lärlingskap för unga personer med funktionsnedsättning i SAKs program för att ge dem färdigheter; Arbeta med mänskliga rättigheter och gender för att främja rättvisa och jämställdhet i SAKs programverksamheter. 5 National Solidarity Programme 6