Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden i Norrbottens län 2009-2013

Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden i Norrbottens län 2009-2013

Text: Omslagsbild: Kontakt: Mats Aunes, Karin Forsgren, Ida Wanhatalo och Hubert Elming Karlshäll träsliperi, Luleå kommun. Foton tagna av Hifab Envipro Miljöteknik AB i samband med huvudstudiearbetet. Länsstyrelsen i Norrbottens län Stationsgatan 5 971 86 Luleå Telefon: 0920-960 00 E-post: lansstyrelsen@bd.lst.se www.bd.lst.se

Förord Länsstyrelsen ansvarar för att sammanställa ett regionalt program för arbetet med efterbehandling av förorenade områden i Norrbottens län. Programmet revideras och uppdateras varje år och lämnas till Naturvårdsverket senast den 31 oktober, vilket framgår av Naturvårdsverkets begäran daterad den 27 juni 2008, dnr 642-5105-08 Rf. Samtliga kommuner i länet har fått möjlighet att lämna synpunkter på länsstyrelsens förslag till prioriterade objekt och redovisa uppgifter om det efterbehandlingsarbete som pågår inom kommunen. Genom miljöförvaltningarna har 8 av länets 14 kommuner besvarat länsstyrelsens remiss och bidragit med information till programmet. Uppgifter har även inkommit från Vattenfall och SPIMFAB. Det regionala programmet följer i huvudsak den struktur som föreslås i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering (utgåva 4:2008) och består av tre delar: en del som beskriver bakgrund, mål, strategi och organisation ett program för de närmaste fem åren en ansökan om statligt bidrag till de aktiviteter som planeras Till programmet bifogas även nyckeltal (underlag för utvärdering och miljömålsuppföljning), en lista över de mest prioriterade objekten i länet samt lägesredovisningar av undersökningsobjekt respektive åtgärdsprojekt som helt eller delvis finansierats av statliga bidrag. Programmet har utformats av Mats Aunes, Karin Forsgren, Ida Wanhatalo och Hubert Elming vid Länsstyrelsen i Norrbottens län. Tillförordnad avdelningschef Britta Wännström har beslutat i ärendet efter föredragning av miljöingenjör Mats Aunes. I ärendet har även miljödirektör Martin Lindgren deltagit. Luleå den 30 oktober 2008

Innehållsförteckning 1 Bakgrund, mål, strategi och organisation 1 1.1 Länet i ett efterbehandlingsperspektiv 1 1.1.1 Geologiska och hydrologiska förhållanden 1 1.1.2 Industrihistoria 2 1.2 Förekomst av förorenade områden 3 1.3 Miljörisker förknippade med förorenade områden 4 1.4 Regionala mål för efterbehandlingsarbetet 6 1.5 Strategi för efterbehandlingsarbete finansierat med bidrag 6 1.5.1 Angreppssätt och metod 6 1.5.2 Prioritering av områden för utredningar och åtgärder 7 1.5.3 Kommunalt huvudmannaskap 7 1.6 Strategi för arbete med tillsyn och tillsynsvägledning 8 1.6.1 Angreppssätt och metod 8 1.6.2 Tillsynsansvaret enligt miljöbalken 8 1.6.3 Tillsynsfördelning och tillsynsvägledning 9 1.6.4 Redovisning av objekt som drivs inom tillsynsspåret 10 1.7 Riskvärdering i ett regionalt perspektiv 11 1.8 Övergripande efterbehandlingsarbete 12 1.8.1 Länsstyrelsens organisation och bemanning 12 1.8.2 Samordning och samverkan i regionen 12 1.8.3 Informationsstrategi 13 1.9 Databas över förorenade områden 13 1.9.1 Regional MIFO-databas 13 1.9.2 Arbete med GIS 14 1.10 Avsättning och registrering av miljöriskområden 14 1.11 Mottagnings- och behandlingskapacitet för förorenade massor 14 2 Program för utredningar och åtgärder under 2009-2013 16 2.1 Bidragsfinansierade inventeringar, undersökningar och utredningar 16 2.1.1 Orienterande studier (MIFO fas 1) 16 2.1.2 Undersökningar och utredningar 17 2.1.3 Ansvarsutredningar 18 2.1.4 De mest angelägna åtgärdsobjekten 19 2.2 Tillsyn och tillsynsvägledning 19 2.2.1 Operativ tillsyn 19 2.2.2 Tillsynsvägledning 20 2.3 Åtgärder 21 2.3.1 Insatser från efterbehandlingsansvariga 21 2.3.2 Insatser med statliga bidrag 21 2.3.3 Övergripande åtgärdspolicy 22 2.3.4 Insatser av särskild verksamhetsutövare inom nationella program 23 2.4 Efterbehandling av avslutade deponier 23 3 Ansökan om bidrag till efterbehandlingsarbetet 2009-2011 25 3.1 Inventering - redovisad kostnad och ansökan om bidrag 25 3.2 Tillsyn - redovisad kostnad och ansökan om bidrag 26 3.3 Utredningar - redovisad kostnad 26 3.4 Utredningar - ansökan om bidrag 27 3.5 Åtgärder 28 Bilaga 1 Nyckeltal Bilaga 2 Prioriterade objekt (s.k. priolista) Bilaga 3 Redovisning av undersökningsobjekt Bilaga 4 Redovisning av åtgärdsprojekt

1 Bakgrund, mål, strategi och organisation 1.1 Länet i ett efterbehandlingsperspektiv Till ytan är Norrbottens län det största i landet. Det täcker nästan en fjärdedel av Sveriges landareal, men inhyser endast 2,8 % av landets befolkning. De stora avstånden medför att restiden utgör en betydande del av arbetstiden vid besök inom vissa delar av länet. Exempelvis kan nämnas att enbart resan till och från ett besök i Kiruna motsvarar 70 mil, vilket tar ca 8 timmar att avverka med bil. Länet består av 14 kommuner och landskapet skiftar kraftigt mellan kustlandet, inlandet och fjällregionen (figur 1). I stora delar av länet är bakgrundsbelastningen av föroreningar relativt låg. Det innebär att extra försiktighet bör iakttas vid bedömning av risker för negativ påverkan från punktkällor såsom förorenade områden och miljöfarliga verksamheter. Det rådande klimatet begränsar fältsäsongen eftersom marken är tjälad och snötäckt under stora delar av året. Figur 1. Översiktlig karta över Norrbottens län. 1.1.1 Geologiska och hydrologiska förhållanden Sett ur ett efterbehandlingsperspektiv har geologiska och hydrologiska förhållanden stor inverkan på hur föroreningar uppträder i dag och hur de kommer att uppträda i framtiden, genom att de kan påverka föroreningars förekomstform, bindningsförmåga, nedbrytningstid och spridningsförmåga. I Norrbottens län återfinns tre av Sveriges fyra skyddade nationalälvar Torneälven, Kalixälven och Piteälven. Avrinningen i länet sker till övervägande del via dessa nationalälvar samt Råneälven (riksintresse) och Luleälven till Bottenviken. Berggrunden består huvudsakligen av urberg, förutom i fjällkedjan där yngre sedimentära bergarter förekommer. I stora delar av inlandet dominerar siltiga moränmarker som generellt kan betecknas som normaltäta. Nedanför högsta kustlinjen kan moränmarkerna vara mer eller mindre hårt svallade varvid moränerna ytligt får en grövre sammansättning och därmed större genomsläpplighet. 1

Sorterade sediment förekommer inom hela länet i form av isälvsavlagringar, älvsediment och nedanför högsta kustlinjen även i form av marina och svallade avlagringar. Generellt sett har dessa avlagringar större genomsläpplighet, med undantag för riktigt finkorniga silt- och leravlagringar. Inom kustområdet förekommer siltiga svavel- och metallhaltiga sulfidleror (svartmocka) vilka har låg genomsläpplighet. Dessa kan vid syresättning medföra svavelsyrabildning och därmed indirekt stora metalläckage. 1.1.2 Industrihistoria Industrialiseringen av Norrbottens län har präglats av storskalig exploatering av rika naturtillgångar i form av malm, vattenkraft och skog. Länet har därmed spelat en viktig roll för Sveriges utveckling till industriland. Huvuddelen av Norrbottens basindustri är koncentrerad till kustlandet och malmfälten i Kiruna och Gällivare. Norrbottens näringsliv präglas såväl historiskt som idag av stora råvarubaserade industrier inom branscherna gruvindustri (figur 2), metallindustri och massa- och pappersindustri. En betydande del av länets nuvarande efterbehandlingsbehov kan kopplas till dessa branscher. Vid flera av länets industrier bedrivs fortfarande verksamhet som beräknas fortgå många år till. Om möjligt bör undersökningar och åtgärder genomföras successivt under pågående drift. På så vis säkerställs principen om att verksamhetsutövaren ska betala nödvändiga åtgärder. Figur 2. Anrikningsverk som fanns i Nautanens gruvfält, Gällivare kommun, under driften 1902-1908. På senare år har föroreningsläckage från vittrande gruvavfall uppmärksammats allt mer. Det handlar främst om gruvavfall i form av anrikningssand och gråberg från sulfidmalmsbrytning. Från både nedlagda och aktiva deponier av sulfidhaltigt gruvavfall kan det ske en spridning av metaller till mark och vatten. Dessutom finns stor potential för långvariga metallutsläpp i framtiden. Genom att vidta lämpliga skydds- och efterbehandlingsåtgärder kan metallspridningen begränsas. Ett problem är dock att långsiktiga åtgärder ofta är kostsamma. Av den orsaken måste miljönyttan med en insats vägas mot vad som är ekonomiskt rimligt. I Norrbotten finns denna problematik i anslutning till bl.a. Aitikgruvan, Lavergruvan och Nautanens gruvfält (figur 3). Figur 3. Vittrande gruvavfall i Nautanens gruvfält, Gällivare kommun, orsakar årligen stora läckage av främst koppar. 2

Träimpregneringsverksamhet har bedrivits vid ett flertal sågverk i länet. Den tidigare verksamheten har ofta medfört att mark och grundvatten förorenats med arsenik, krom, koppar, kreosot, klorfenoler och dioxin från spill i hanteringen av impregneringsvätskor och i samband med hantering och lagring av impregnerade virkesprodukter. Norrbottens stora yta har medfört att behovet av transporter på både väg och järnväg varit relativt omfattande och därmed även hanteringen av drivmedel. På många platser har det skett drivmedelsspill i anslutning till bensinstationer, oljedepåer och enskilda pumpanläggningar samt vid tankplatser inom bangårdsområden. Den militära verksamheten i länet har varit omfattande vilket medfört att en stor andel misstänkt förorenade objekt identifierats. Dessa objekt utgörs företrädesvis av ammunitionsrester från tillfälliga och fasta skjutplatser. I anslutning till Luleälven finns dessutom ett antal lämningar som härrör från vattenkraftsutbyggnaden. 1.2 Förekomst av förorenade områden Under 1996-1997 genomförde länsstyrelsen en första övergripande kartläggning av pågående och nedlagda miljöfarliga verksamheter i länet. Detta material kompletterades under 2005 enligt Naturvårdsverkets branschprioriteringslista som återfinns i bilagan till Naturvårdsverkets kvalitetsmanual. Länsstyrelsen har klassat ett objekt som identifierat när bransch, koordinater och fastighetsbeteckning har fastställts. I Norrbotten har ca 4400 potentiellt förorenade områden identifierats. Länsstyrelsen vill poängtera att materialet omfattar både små, stora, aktiva samt nedlagda verksamheter och att uppgifterna i många fall är knapphändiga. Den kommunvisa fördelningen av de identifierade objekten framgår av figur 4. Potentiellt förorenade områden Luleå Piteå Kalix Gällivare Kiruna Pajala Boden Haparanda Älvsbyn Överkalix Övertorneå Arjeplog Arvidsjaur Jokkmokk 0 100 200 300 400 500 600 700 Figur 4. Kommunvis fördelning av potentiellt förorenade områden i Norrbottens län. De identifierade objekten har tilldelats en branschtypisk riskklass (1-4) i enlighet med Naturvårdsverkets riktlinjer. I figur 5 illustreras hur de potentiellt förorenade områdena är fördelade inom de olika riskklasserna. 3

Potentiellt förorenade områden 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 2790 945 609 41 Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Figur 5. Fördelning av potentiellt förorenade områden i Norrbottens län inom de branschtypiska riskklasserna. Identifieringsresultaten speglar i stort den industriverksamhet som förekommer eller har förekommit i länet. Det bör betonas att riskbedömningen i detta skede endast har gjorts på branschnivå. Eventuella risker kopplade till enskilda objekt måste vid behov bedömas genom inventeringar eller utredningar. Länsstyrelsen har sedan 2001 inventerat prioriterade objekt enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Till en början bedrevs inventeringsarbetet branschvis för att 2003 övergå till kommunvisa inventeringar. Inventerade branscher och kommuner redovisas i rapporter som finns tillgängliga via länsstyrelsens hemsida. I länsstyrelsens MIFO-databas finns i dagsläget ca 400 riskklassade objekt. Dessa är fördelade inom de olika riskklasserna enligt figur 6. MIFO-inventerade obekt 200 197 150 100 76 118 50 0 7 Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Figur 6. Fördelning av MIFO-inventerade objekt i Norrbottens län inom de olika riskklasserna. I samband med det regionala programmet redovisar länsstyrelsen varje år nyckeltal till Naturvårdsverket. Nyckeltalen omfattar inte bara objekt som hanteras av länsstyrelsen, utan information begärs även in från kommuner och andra aktörer i länet. De ger en uppskattning av antalet objekt som hanteras inom efterbehandlingsarbetet och används för bedömning av utvecklingen inom efterbehandlingsområdet. Nyckeltal för Norrbotten redovisas i bilaga 1. 1.3 Miljörisker förknippade med förorenade områden Ett förorenat område kan utgöra en risk för både människa och miljö under lång tid. Föroreningar kan vara hårt bundna i marken för att i ett senare skede börja läcka ut till grund- och ytvatten. En omständighet som kan påverka riskbilden är olika typer av grävarbeten. Sådana arbeten kan exponera och mobilisera föroreningar som tidigare varit relativt skyddade för människa och miljö. Även förändrad markanvändning, såsom etablering av bostäder på tidigare industrimark, kan påverka miljöriskerna och förändra exponeringssituationen för människor. 4

Föroreningar kan även blottläggas eller spridas till följd av naturliga processer. I Norrbotten är landhöjningen en viktig faktor som på sikt kan orsaka erosion av förorenade sediment och därmed ökad föroreningsspridning och exponering. Landhöjning kan även ge upphov till oxidation av de sulfidjordar som återfinns längs Norrbottenskusten. Det medför en ph-sänkning, vilket i sin tur kan påverka mobiliteten hos vissa typer av föroreningar. Riskbedömningar är ofta svåra att göra eftersom ett antal olika aspekter måste vägas in. Därtill kan underlaget som bedömningarna grundas på vara av ojämn kvalitet. De riskbedömningar som görs idag ska dessutom gälla för en mycket lång tid framöver. Vid bedömning av risker kopplade till utsläpp från förorenade områden eller miljöfarliga verksamheter bör hänsyn tas till att Norrbotten, jämfört med andra delar av landet, har en relativt låg bakgrundsbelastning inom stora delar av länet. Således bör extra försiktighet iakttas vid bedömning av risker för negativ påverkan från punktkällor. Det är svårt att utan omfattande provtagning och analyser bedöma utsläppsmängder och spridning av föroreningar från punktkällor. Endast vid ett fåtal projekt i Norrbotten har mätningar och spridningsberäkningar genomförts. Ett av dessa är Nautanens gruvfält (se bilaga 4) där det sker utsläpp av främst koppar. Dessa utsläpp medför att en liten närrecipient belastas med mycket höga kopparhalter. Jämfört med övriga utsläppskällor från samhället och industrin bidrar Nautanen i betydande omfattning till belastningen på recipienten Lina älv (tabell 1). Eftersom potentialen för framtida läckage är mycket stor har länsstyrelsen prioriterat objektet för åtgärder. Tabell 1. Uppskattad spridning av koppar från Nautanens gruvfält, Gällivare kommun, jämfört med övriga kända utsläppskällor i närområdet. Förorenat område Nautanens gruvfält Övriga kända utsläppskällor LKAB, via processvatten LKAB, diffust via gråberg Kavahedens reningsverk Aitik, via processvatten Summa övriga Utsläppsmängd/år ca 150-200 kg Utsläppsmängd/år ca 10-30 kg ca 10-30 kg ca 30-40 kg ca 10-50 kg ca 60-150 kg Spridningen av kvicksilver från de förorenade bottensedimenten i sjön Ala Lombolo (se bilaga 4) har följts upp under flera år. Kvicksilver från sjön sprids årligen via ett bäcksystem till Torneälven. Bäcksystemet fungerar även som recipient för det kommunala reningsverket samt för värmeverkets rökgaskondensat. Bidraget från Ala Lombolo utgör en betydande andel av det totala kvicksilverutsläppet till recipienten (tabell 2). I sedimenten finns ca 200 kg kvicksilver upplagrat, vilket utgör en betydande mängd som med tiden riskerar att spridas. Länsstyrelsen bedömer således att åtgärder bör vidtas. Tabell 2. Uppskattad spridning av kvicksilver från sjön Ala Lombolo i Kiruna kommun jämfört med andra kända utsläppskällor som belastar samma recipient (uppgifter från 2006). Förorenat område Ala Lombolo, sediment Övriga kända utsläppskällor Kiruna reningsverk Kiruna värmeverk, rökgaskondensat Utsläppsmängd/år ca 60 g Utsläppsmängd/år ca 40 g ca 40 g 5

1.4 Regionala mål för efterbehandlingsarbetet Arbetet med efterbehandling bedrivs inom det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Enligt regeringens bedömning innebär miljömålet bl.a. att förorenade områden ska vara undersökta och vid behov åtgärdade inom en generation. Riksdagen har fastställt delmål avseende arbetet med förorenade områden. I Norrbotten fastställdes regionala miljömål under 2003 efter bred samverkan mellan länsstyrelse, kommuner, näringsliv och andra berörda regionala aktörer. Länsstyrelsen genomförde under 2006 en fördjupad utvärdering av miljömålen. En mindre revidering av de regionala miljömålen har under 2007 beslutats av länsstyrelsens styrelse, där vissa delmål har justerats i förhållande till förändringar av de nationella målen. När det gäller förorenade områden är Norrbottens regionala delmål identiska med de nationella: Delmål 6. 2010. Efterbehandling av förorenade områden: Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som i dag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010. Delmål 7. 2005-2010/2050. Efterbehandling av förorenade områden: Åtgärder skall under åren 2005-2010 ha genomförts vid så stor andel av de prioriterade förorenade områdena att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år 2050. I samband med länsstyrelsens verksamhetsplanering lyfts vissa aktiviteter inom efterbehandlingsområdet in i miljöskyddsenhetens arbetsplan för det kommande verksamhetsåret. 1.5 Strategi för efterbehandlingsarbete finansierat med bidrag Länsstyrelsens arbete i Norrbottens län genomförs huvudsakligen enligt nationella och regionala mål samt riktlinjer från Naturvårdsverket. Efterbehandling av förorenade områden ska utföras med målsättning att minska risken för negativ påverkan på människors hälsa och miljön. Det bidragsfinansierade efterbehandlingsarbetet beskrivs ingående i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual, som redogör för alla steg från inventering till genomförande och uppföljning av åtgärder. Manualen riktar sig till länsstyrelser och kommuner eller andra som åtar sig huvudmannaskap för utredningar och efterbehandlingsprojekt. 1.5.1 Angreppssätt och metod Ett långsiktigt och strategiskt efterbehandlingsarbete utgår från identifiering och inventering av potentiellt förorenade områden. Angelägna objekt prioriteras för undersökningar och utredningar som ofta sker i flera steg och resulterar i att åtgärder genomförs vid de mest angelägna objekten. Arbetsprocessen sker stegvis och varje steg avslutas med en riskbedömning, vilket gör det möjligt att prioritera de allvarligaste objekten vidare till nästa fas. Nedan följer en översiktlig processbeskrivning. Identifiering. Arbetsprocessens inledande skede handlar om att identifiera pågående och nedlagda verksamheter som kan ha gett upphov till föroreningar. Objekten tilldelas en generell riskklass utifrån branschtillhörighet. Identifieringsarbetet vid Länsstyrelsen i Norrbottens län är i princip slutfört men arbetet med att kvalitetssäkra och vid behov komplettera materialet samt kommunicera informationen med berörda fastighetsägare fortgår. Inventeringar. Naturvårdsverkets riktlinjer anger vilka branscher som bör prioriteras för inventering. Objekt som ingår i dessa branscher inventeras och riskklassas enligt MIFO fas 1. Inventeringsarbetet bedrivs kommuninriktat för att bättre överblicka efterbehandlingsbehovet i respektive kommun och samtidigt öka kommunernas engagemang och kunskap kring arbetet med förorenade områden. 6

Undersökningar och utredningar. Angelägna objekt prioriteras sedan till MIFO fas 2 som omfattar översiktliga undersökningar och ny riskklassning. En översiktlig ansvarsbedömning görs för att avgöra om undersökningen kan finansieras med statliga medel. Mer detaljerade undersökningar genomförs sedan inom ramen för en förstudie. För objekt där förstudien påvisar ett behov av fortsatta utredningar och åtgärder genomförs en huvudstudie, som bl.a. omfattar avgränsning av föroreningsutbredningen, en åtgärdsutredning och en slutlig ansvarsutredning. Åtgärder. Med en huvudstudie som underlag genomförs en riskvärdering varefter beslut om behov av åtgärder fattas. Diskussioner inleds med berörd kommun om huvudmannaskap och medfinansiering. Kommunen kan sedan lämna en bidragsansökan till länsstyrelsen, som ansöker om bidrag hos Naturvårdsverket. För att nå framgång i efterbehandlingsarbetet krävs att kompetent personal medverkar redan från huvudstudieskedet när risker ska värderas och åtgärdsmål fastläggas. 1.5.2 Prioritering av områden för utredningar och åtgärder Länsstyrelsen i Norrbottens län har valt en restriktiv användning av riskklass 1 vid riskklassning enligt MIFO. Syftet är att skapa ett effektivt prioriteringsverktyg som sållar ut de allvarligaste objekten. Utifrån riskbedömningen i inventeringsfasen prioriteras objekt i riskklass 1 eller 2 till undersökningsfasen. Undersökningar sker sedan i flera etapper med förnyade riskbedömningar och prioriteringar. För objekt som finansieras med statliga bidrag finns ytterligare kriterier som ska vägas in vid prioriteringarna mellan olika objekt och dessa finns listade i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual. Objekt prioriteras högt om de utgör ett allvarligt hot mot människors hälsa, skyddsvärd natur eller viktiga vattenförsörjningsintressen. Vidare ska berörd kommun vara beredd att ta på sig huvudmannaskapet för projektet och uppfylla de krav som ställs för detta. Om det finns intresse av att exploatera ett förorenat område där det inte finns någon efterbehandlingsansvarig, får normalt exploatören bekosta nödvändig sanering. Fallen där exploateringstryck har drivit fram saneringar har dock hittills varit få i Norrbotten. 1.5.3 Kommunalt huvudmannaskap Kommunerna har en nyckelroll för att få till stånd bidragsfinansierade undersökningar och åtgärder. Ett villkor för att få statliga bidrag är att kommunen agerar huvudman för projektet samt medfinansierar minst 10 % av kostnaden. Länsstyrelsens roll är dels att stödja och samverka med kommunen för att tillse att arbetet når en god kvalitet och dels att i egenskap av bidragsgivare följa upp och utvärdera insatserna. Det är en fördel om kommunstyrelsen i ett tidigt skede är insatta i projektet, både avseende de risker området kan utgöra och behovet av efterbehandlingsåtgärder, eftersom de kan fatta beslut om medfinansiering och ge den tekniska förvaltningen i uppgift att verkställa huvudmannaskapet. De tekniska förvaltningarna är vana att driva projekt och har kompetens att beställa och styra entreprenader. Det är dock stor skillnad mellan traditionella byggprojekt och efterbehandlingsentreprenader. Efterbehandlingsprojekt är komplexa och kräver en bred kompetens inom många olika sakområden, såsom miljögeoteknik, geokemi, toxikologi och juridik. Dessutom omfattar efterbehandlingsprojekt ofta svåra bedömningar och värderingar av risker samt vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Det kan vara svårt att upprätta bra förfrågningsunderlag vid upphandling av olika typer av miljötekniska undersökningar. Länsstyrelsen uppmanar därför kommunerna att anlita konsulter för detta arbete. Länsstyrelsen kan bistå kommunen vid utvärdering av inkomna anbud. Genom avtal med Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Statens geotekniska institut (SGI) kan både länsstyrelsen och kommunerna få projektstöd i undersöknings- och åtgärdsprojekt. I länet har flera kommuner axlat huvudmannaskap för bidragsfinansierade undersökningar (bilaga 3). När det gäller åtgärdsprojekt har Bodens (Svartbyns träimpregnering), Gällivare (Tväråns såg och Nautanens gruvfält) och Luleå kommun (Hanssons såg) varit huvudmän (bilaga 4). Länsstyrelsens erfarenheter av samarbetet är positiva. Trots bristande erfarenhet har huvudmannaskapet hanterats på ett mycket bra sätt med en ödmjuk inställning till såväl problem som möjliga lösningar. Samverkan mellan kommunen, länsstyrelsen, konsulter och projektstöd från SGU har fungerat mycket bra. 7

1.6 Strategi för arbete med tillsyn och tillsynsvägledning 1.6.1 Angreppssätt och metod Länsstyrelsen har sedan 2005 tilldelats extra resurser för arbete med tillsyn och tillsynsvägledning i syfte att öka andelen privatfinansierade åtgärder. I Norrbottens län är den övergripande strategin att länsstyrelsens insatser inom såväl tillsyn som tillsynsvägledning i första hand ska inriktas på de ur efterbehandlingssynpunkt mest prioriterade objekten (den s.k. priolistan, bilaga 2). Vidare ska länsstyrelsen verka för att ansvariga eller delvis ansvariga verksamhetsutövare frivilligt utför insatser inom förorenade områden. Inom länsstyrelsens tillsynsvägledning läggs speciellt fokus på kommuner som har begränsade personalresurser. Länsstyrelsens operativa tillsyn över verksamheter som orsakar miljöskador utövas av länsstyrelsens efterbehandlingspersonal (EBH-personal) i samarbete med ordinarie branschhandläggare. Arbetet handlar om att ge stöd och vägledning till verksamhetsutövare som genomför egna inventeringar och undersökningar, granska redovisning, stödja branschhandläggare i efterbehandlingsfrågor och att vid behov rikta krav mot verksamhetsutövare. Vidare bevakar EBH-personalen att frågor om förorenade områden lyfts fram i samband med prövning av miljöfarlig verksamhet och lämnar (vid behov) förslag till villkor i tillståndsbeslut. Då en övervägande del av tillsynen över pågående miljöfarliga verksamheter har överlåtits till de kommunala nämnderna handlar länsstyrelsens insatser främst om tillsynsvägledning. Eftersom länets kommuner i många fall har begränsade personalresurser bedöms behovet av tillsynsvägledning vara stort. Vägledningen sker i första hand genom kontakter via telefon och e-post eller genom besök. Länsstyrelsen inledde under 2008 arbetet med att ta fram tillsyns- och tillsynsvägledningsplan, behovsutredning samt tillsynsregister avseende förorenade områden. Dokumenten kommer att fastställas innan utgången av 2008 och målsättningen är att dessa årligen ska ses över och vid behov revideras. 1.6.2 Tillsynsansvaret enligt miljöbalken Fördelningen av tillsynsansvaret för verksamheter som orsakar miljöskador framgår av punkt B5, B5a och B6 i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Länsstyrelsens tillsynsansvar enligt punkt B5 kan överlåtas till en kommunal nämnd. Formuleringen i tillsynsförordningen ger utrymme för olika tolkningar av hur det operativa tillsynsansvaret ska fördelas. Naturvårdsverket har under 2008 fastställt sin tolkning av lagtexten och bedömning av hur tillsynsansvaret bör fördelas i ett antal vanligt förekommande typfall. Länsstyrelsen avser att vid nya bedömningar av vem som är tillsynsmyndighet utgå från Naturvårdsverkets ställningstagande. I enskilda fall kan dock länsstyrelsen göra en annan bedömning. Länsstyrelsen vill även påtala att Naturvårdsverkets tolkning är en generell bedömning som inte har prövats i domstol. I dagsläget bedöms länsstyrelsens tillsyn över pågående miljöfarliga verksamheter omfatta 25 objekt, varav ca 10 objekt bedöms vara så förorenade att det krävs någon form av efterbehandlingsåtgärder. Det bör understrykas att de stora anläggningarna inom länets basindustri i sammanhanget räknas som enskilda objekt, trots att de i praktiken består av flera delobjekt i en geografiskt utbredd verksamhet. Länsstyrelsens tillsyn över nedlagda miljöfarliga verksamheter bedöms omfatta ca 10-20 objekt. I samband med framtagandet av tillsynsregistret kommer en översyn av alla tillsynsobjekt att utföras där underlaget bl.a. kompletteras med en bedömning av vem som är tillsynsmyndighet samt vilka tillsynsinsatser som är aktuella. 8

1.6.3 Tillsynsfördelning och tillsynsvägledning Fördelningen av tillsynsansvar enligt miljöbalken och gällande överlåtelsebeslut ligger till grund för om länsstyrelsens insatser ska bedrivas via tillsyn eller tillsynsvägledning. I Norrbottens län har en övervägande del av tillsynen över pågående miljöfarliga verksamheter överlåtits till de kommunala nämnderna (tabell 3) vilket medför att länsstyrelsens insatser främst handlar om tillsynsvägledning. Tabell 3. Överlåtna tillsynsobjekt i Norrbottens län. Kommun Datum Överlåtna tillsynsobjekt Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn 1992-01-01 Fiskodlingar, avloppsreningsverk, avfallsupplag (ej farligt avfall), täkter 2001-01-01 Miljöstationer 1993-01-01 B-anläggningar, flygplatsen, täkter (ej avloppsreningsverket) 2004-05-01 B-anläggningar (ej kommunala), flygplatsen, täkter 1993-01-01 Täkter 1993-07-01 B-anläggningar 1991-04-01 Fiskodlingar, avfall 1993-01-01 Täkter 1995-07-01 B-anläggningar, flygplatsen 1991-09-01 Livsmedelskonservering, avfall 1993-01-01 B-anläggningar 2000-07-01 B-anläggningar (ej kommunala), täkter 2001-01-01 Kommunala B-anläggningar 1988-04-01 B-anläggningar 1992-02-12 Täkter 1992-07-01 B-anläggningar, täkter 2000-07-01 Flygplatsen 1993-01-01 Täkter 1994-07-01 B-anläggningar (ej SSAB-område), Scania (A-anl) 2004-01-01 A- och B-anläggningar (ej SSAB-område, ej nya A-anl), förorenade områden enligt punkt B5 (ej pågående A- och B-verks där tillsyn ej överlåtits), jordbruksmark 1992-01-01 B-anläggningar, täkter 2002-12-20 Flygplatsen 1986-04-01 A- och B-anläggningar (ej värmeverk inom SCA-område eller massaindustrier) 2004-01-01 Täkter enligt punkt B10, B11 och B12 1988-05-01 B-anläggningar 1992-02-12 Täkter Överkalix 1993-01-01 Avfallsanläggningar (ej farligt avfall) Övertorneå 1991-07-01 Avfallsanläggningar (ej farligt avfall) 2005-01-01 Vindkraftverk En övergripande målsättning med länsstyrelsens tillsynsvägledning är att få till stånd insatser vid prioriterade objekt där kommunen är tillsynsmyndighet. En annan målsättning är att höja kunskapsnivån bland personalen vid länets kommuner, för att dessa mer självständigt ska kunna driva och handlägga ärenden som berör förorenade områden. Nedan följer en övergripande beskrivning av olika aktiviteter som hittills har genomförts inom ramen för tillsynsvägledning i Norrbottens län. Kommunbesök. Syftet är att lyfta arbetet med förorenade områden på kommunernas agenda och få en samlad bild av hur arbetet i kommunen fortgår. Mötena ger även länsstyrelsen en möjlighet att fånga upp önskemål och behov när det gäller tillsynsvägledning. Under 2007-2008 har länsstyrelsen besökt sex av länets 14 kommuner (Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Gällivare, Kalix och Pajala). Två tillfrågade kommuner har inte besvarat länsstyrelsens mötesförfrågan och dessa har i dagsläget avskrivits. 9

Utbildningsinsatser. Länsstyrelsen har anordnat och medverkat vid flera regionala vägledningsträffar sedan 2002, varav två arrangerades under 2007 (tabell 4). Under 2008 arrangerades vårmötet inom Nätverket Renare Mark på Kulturens hus i Luleå och med anledning av detta anordnade länsstyrelsen ingen vägledningsträff. Länsstyrelsen försöker ständigt, via enkäter, via tillsynsrådet och i samband med kommunbesök, fånga upp kommunernas behov och önskemål om tillsynsvägledning och i möjligaste mån tillgodose dessa vid planering och genomförande av utbildningsinsatser. Tabell 4. Regionala vägledningsträffar som länsstyrelsen arrangerat eller medverkat vid från 2002-2007. År Tema Arrangör 2007 Förorenade områden riskbedömning och riktvärden Länsstyrelsen 2007 Förorenade områden juridik och tillsyn Länsstyrelsen 2006 Sanering under pågående drift när behövs det? WSP Samhällsbyggnad* 2006 Tillsynsspåret ökad tillsyn över förorenade områden SWECO VIAK* 2005 Upphandling av miljötekniska undersökningar Länsstyrelsen, SGU 2003 Kommunalt huvudmannaskap för undersökningar och åtgärder SWECO VBB* 2002 Undersökningar och åtgärder vid nedlagda deponier Länsstyrelsen *Länsstyrelsen har medverkat som talare. Juridiskt stöd. Det kan vara både svårt och tidsödande att göra ansvars- och skälighetsbedömningar och utforma preciserade förelägganden. Personalen vid länets miljöförvaltningar har breda arbetsfält och ofta hög arbetsbelastning. I de flesta fall saknas dessutom juridiskt stöd inom kommunerna. Sammantaget medför det att insatser inom förorenade områden ofta prioriteras ner till förmån för andra arbetsuppgifter. Inom ramen för tillsynsvägledning kommer länsstyrelsens miljöjurist att i rimlig utsträckning bistå kommunerna i juridiska frågor. Frivilliga överenskommelser. Länsstyrelsen strategi är att i första hand uppmana verksamhetsutövare att på frivillig väg genomföra nödvändiga insatser. Enligt vad länsstyrelsen erfar ger detta arbetssätt ofta snabbare resultat än när kraven drivs via förelägganden som överklagas i flera instanser. Genom frivillighet kan verksamhetsutövares engagemang och kunskap tillvaratas på ett bra sätt. Länsstyrelsen bistår kommunen inom bl.a. oljedepåområdet i Gällivare kommun och Slagnäs bangård i Arjeplogs kommun där undersökningar har utförts på frivillig väg. Inventering av pågående verksamhet. Arbetet med inventering av pågående verksamheter enligt MIFO inleddes under 2006 vid Luleå kommun. Detta är ett kommunalt ansvar och länsstyrelsen har medverkat som stöd. Utöver ovanstående förekommer även en hel del händelsestyrd tillsynsvägledning. Det kan bland annat handla om att lämna synpunkter avseende anmälningar om efterbehandling, åtgärdsförslag eller ansvarsfrågor. Länsstyrelsen försöker i möjligaste mån hjälpa kommunerna, men det är även viktigt att komma ihåg att länsstyrelsen överprövar kommunala beslut. 1.6.4 Redovisning av objekt som drivs inom tillsynsspåret Till följd av personalomsättning, föräldraledighet och nyrekrytering under hösten 2007 och våren 2008 har bemanningen inom tillsynsområdet varit reducerad, vilket har begränsat insatserna. I tabell 5 följer en redovisning av de prioriterade objekt som drivs inom tillsynsspåret. Med prioriterade objekt avses här objekt i riskklass 1 eller 2 och som tillhör de 10 översta på länets priolista. Den kompletta listan finns i bilaga 2. 10

Tabell 5. Prioriterade objekt som drivs inom tillsynsspåret. Plats Objekt Tillsynsmyndighet Lägesredovisning 1 Boliden, Aitikgruvan Länsstyrelsen Bolaget utför MIFO fas 1. Bolaget uppger att arbetet beräknas vara slutfört vid utgången av 2008. 3 SSAB Tunnplåt Länsstyrelsen Bolaget har utfört utredningar motsvarande MIFO fas 1 och delvis fas 2. Undersökningar har skett inom bl.a. koksverksdiket. Lst har fått in redovisning av genomförda utredningar under 2008. 4 Laver koppargruva Älvsbyns kommun Kommunen har förelagt Boliden om att utreda åtgärder. Ärendet överklagades till lst som upphävde föreläggandet. Under 2008 har ingenting hänt i ärendet. 6 Slagnäs bangård Arjeplogs kommun Boliden har utfört detaljerade undersökningar under 2008 och åtagit sig att utföra åtgärdsinriktade undersökningar under 2009. 8 Bodensågen Länsstyrelsen Lst kompletterade ansvarsutredningen under 2006. Lst har under 2008 förelagt bolaget om åtgärdsinriktade undersökningar. Ärendet har överklagats till MD. 10 Arvidsjaurs träimpregnering (ATAB) Arvidsjaurs kommun Lst har tagit fram en ansvarsutredning under 2006 som pekar på att det delvis finns en ansvarig. 1.7 Riskvärdering i ett regionalt perspektiv Norrbottens län har en unik situation med låg bakgrundsbelastning och relativt ostörda miljöer. Inom fjällregionen är bakgrundsbelastningen till och med extremt låg. En ren och ostörd miljö i kombination med ett extremt klimat kan medföra att vissa arter därmed är extra känsliga för påverkan. Turism och besöksnäring i opåverkad natur är en viktig tillgång för länet som bör lyftas fram och värderas vid beslut om sanering. Som exempel kan nämnas den välkända turistnäringen vid ishotellet i Jukkasjärvi som är belägen intill Torneälven, nedströms sjön Ala Lombolos förorenade sediment. Vid översiktliga undersökningar utvärderas ofta resultaten mot generella riktvärden där sådana finns att tillgå. Platsspecifika riktvärden tas fram då generella riktvärden inte är tillämpliga, vilket ofta är aktuellt i samband med efterbehandlingsåtgärder. I Norrbotten har platsspecifika riktvärden tagits fram vid saneringen av Tväråns såg i Gällivare kommun och Hanssons såg i Luleå kommun (bilaga 4). När övergripande åtgärdsmål formuleras tas ofta hänsyn till områdets framtida markanvändning, exempelvis att området ska kunna användas för bostadsbebyggelse eller att vatten och fisk ska kunna konsumeras utan begränsningar. Dessa övergripande mål omvandlas sedan till mätbara åtgärdsmål, exempelvis att 90 % av föroreningsmängden ska avlägsnas och/eller att ett maximalt haltpåslag accepteras i en recipient. I en slutlig riskvärdering värderas olika åtgärdsalternativ inklusive nollalternativet och hänsyn tas till såväl riktvärden som teknik, ekonomi, planfrågor och politik. Om kostnaden inte blir avsevärt högre bör målsättningen vara att uppnå en saneringsnivå som begränsar markanvändningen så lite som möjligt. Trots att nuvarande markanvändning vid både Tväråns såg och Hanssons såg närmast kan beskrivas som mindre känslig tog man innan saneringen fram underlag som visade kostnaden för att uppnå riktvärdet för känslig markanvändning. Vid upphandling av entreprenadarbeten måste åtgärdsmålen omvandlas till kalkylerbara åtgärdskrav för entreprenören. Inför åtgärdernas entreprenadupphandling bör erfaren kompetens anlitas, eftersom oförutsedda händelser och tillkommande arbeten ofta uppstår och därmed måste regleras tydligt. För närvarande är grunderna för riskbedömning inte enhetliga mellan myndigheter, konsulter, entreprenörer och problemägare. Begreppsförvirringen skapar missförstånd vid hantering och kommunicering av risker vilket är olyckligt, inte minst när media och allmänhet är berörda. Möjligen kan Naturvårdsverkets kommande vägledningsmaterial inom området reda ut begreppen. 11

1.8 Övergripande efterbehandlingsarbete 1.8.1 Länsstyrelsens organisation och bemanning I Norrbotten drivs arbetet med förorenade områden av personal på länsstyrelsens miljöskyddsenhet, där enhetschefen är uppdragsgivare. För närvarande arbetar fem personer i princip heltid med förorenade områden (efterbehandlingsgruppen), varav tre tillsvidareanställda och två projektanställda. En tjänst finansieras av myndighetens ramanslag medan övriga finansieras av sakanslag från Naturvårdsverket. Följande personer arbetar med efterbehandlingsfrågor inom länsstyrelsen i Norrbotten: Namn Arbetsuppgift Andel av tjänst Mats Aunes** samordnare, miljöskyddsenheten Hubert Elming* handläggare, miljöskyddsenheten Karin Forsgren* handläggare, miljöskyddsenheten Ida Wanhatalo* handläggare, miljöskyddsenheten Eva Wuopio* handläggare, miljöskyddsenheten Mattias Lindgren* miljöjurist, miljöskyddsenheten Samordning, handläggning bidragsärenden, bidragsadministration, tillsyn och tillsynsvägledning Tillsyn och tillsynsvägledning Inventering, undersökningar, utredningar Tillsyn och tillsynsvägledning Inventering, undersökningar, utredningar Tillsyn och tillsynsvägledning Inventering, undersökningar, utredningar 100 % 45 % 30 % 80 % 20 % 20 % 80 % Inventering, undersökningar, utredningar 100 % Ansvarsutredningar, juridiska bedömningar, tillsyn och tillsynsvägledning *finansiering via sakanslag, **finansiering via myndighetens ramanslag Inom miljöskyddsenheten drivs arbetet med förorenade områden i huvudsak av personal inom efterbehandlingsgruppen. Vid ansvars- och tillsynsrelaterade frågor nyttjas enhetens miljöjurist. Inom ramen för tillsyn och prövning drivs efterbehandlingsfrågor av ansvarig branschhandläggare medan efterbehandlingsgruppen fungerar som stöd. Internt inom länsstyrelsen sker samverkan främst med miljöanalysenheten i frågor som rör biologiska och ekotoxikologiska bedömningar samt miljömålsuppföljning. När det gäller juridiska bedömningar inhämtas i vissa fall stöd från jurister inom rättsenheten. Ibland sker samråd även med länsstyrelsens naturvårdsenhet, kulturmiljöenhet samt plan- och bostadsenhet. 1.8.2 Samordning och samverkan i regionen Utöver det bidragsfinansierade arbetet ansvarar länsstyrelsen även för samordning, samverkan och prioritering på regional nivå, gentemot de övriga aktörer som verkar inom efterbehandlingsområdet. De aktörer som omfattas är Banverket, Försvarsmakten, Generalläkaren, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Svenska petroleuminstitutets miljösaneringsfond AB (SPIMFAB), Vattenfall och Vägverket. Hittills har det främst handlat om samråd kring enskilda objekt och begäran om uppgifter till det regionala programmet. Samverkan med övriga länsstyrelser och Naturvårdsverket sker i samband med nationella handläggarträffar. Erfarenhetsutbyte med de sex norrlandslänen (Gävleborg och norrut) sker vid årliga regionala träffar. Länsstyrelsen deltar även i nätverket Renare Mark som är en ideell förening med målsättning att skapa en mötesplats där olika aktörer kan utbyta erfarenheter och skaffa sig kunskap. Sedan 2007 finns en regional avdelning för norra Sverige, Renare Mark Norr. Under året har den regionala avdelningen anordnat bl.a. ett studiebesök hos ALS Laboratories i Luleå och en teknikdemonstration avseende provtagning av porgas (klorerade lösningsmedel) i Boden. Länsstyrelsens efterbehandlingspersonal har mellan 2005-2007 medverkat i det gränsöverskridande samverkansprojektet Miljögifter på Nordkalotten tillsammans med representanter från länsstyrelsens miljöanalysenhet samt Fylkesmannen i Finnmark, Troms respektive Nordland. Projektet syftar till att skapa ett forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte inom miljöområdet, där förorenade områden varit 25 % 12

en del. Inom ramen för Barentssamarbetet genomförde länsstyrelsens miljöskyddsenhet en studieresa genom Barentsområdet under 2008. Resan innehöll besök hos företrädare för Miljöcentralen i Lappland (Rovaniemi, Finland), Fylkesmannen i Finnmark (Vadsö, Norge) samt de regionala och federala miljömyndigheterna i Murmansk Oblast (Murmansk, Ryssland). Under resan passerades bl.a. de svårt belastade industriregionerna i Nikel och Monchegorsk. 1.8.3 Informationsstrategi Länsstyrelsens information till länets kommuner om förekomst av förorenade områden sker i första hand genom inventeringsarbetet. Det handlar om kommunicering av riskklassade objekt samt överlämning av länsstyrelsens inventeringsrapporter när inventeringen avslutats. Dessa rapporter ger en överblick av problematiken och kan fungera som underlag inom den fysiska planeringsprocessen. Det kan ofta vara svårt att inarbeta uppgifter om förorenade områden i den fysiska planeringen, eftersom det krävs kunskap för att bedöma vilka risker som kan föreligga och hur dessa ska hanteras. Information om länsstyrelsens arbete delges även kommunerna genom det regionala programmet. Samtliga kommuner ges möjlighet att lämna synpunkter på länsstyrelsens förslag till prioriterade objekt och redovisa uppgifter om det efterbehandlingsarbete som pågår i kommunen. När programmet har fastställts skickas det till kommunerna för kännedom samt publiceras på myndighetens hemsida. Länsstyrelsen informerar om det pågående efterbehandlingsarbetet via myndighetens hemsida för att nå ut till intressenter och allmänhet. Målsättningen är att skapa en lättillgänglig informationskälla till länsstyrelsens arbete med förorenade områden. 1.9 Databas över förorenade områden 1.9.1 Regional MIFO-databas I länsstyrelsens MIFO-databas registreras information om inventerade och riskklassade objekt. Det handlar i huvudsak om objekt som inventerats av länsstyrelsen, men även objekt som inventerats av kommuner och verksamhetsutövare. I samband med det regionala programmet överförs objekt från den regionala MIFO-databasen till den nationella. Under 2007 påbörjades arbete (på nationell nivå) med att utveckla en ny EBH-databas som beräknas vara klar för användning i början av 2009. Den nya databasen skiljer sig relativt mycket från den befintliga och kommer att vara tillgänglig för användare på länsstyrelserna, kommunerna och Naturvårdsverket. I förlängningen kan delar av basen även bli offentliga och tillgängliga för allmänheten. Med anledning av detta ökar vikten av att informationen i databasen är kvalitetssäkrad. I Norrbottens län har länsstyrelsen avvaktat med att lägga in identifierade objekt i MIFO-databasen. Motivet har varit att databasen inte är anpassad för hantering av stora mängder identifierade objekt. Länsstyrelsen har dock avvaktat med detta i väntan på den nya databasen för att undvika dubbelarbete. En förutsättning för att EBH-databasen ska vara kvalitetssäkrad är att eventuellt felaktiga uppgifter om identifierade objekt korrigeras innan migreringen. Därför planerar länsstyrelsen att under slutet av 2008 kvalitetssäkra uppgifterna som ska föras in i den nya databasen. Detta arbete innebär att samtliga berörda fastighetsägare till fastigheter där objekt har identifierats kommer att informeras om de uppgifter som länsstyrelsen har avseende objekten på deras fastigheter. Informationsutskicken kommer att innebära att många fastighetsägare hör av sig till länsstyrelsen, både med frågor och för att korrigera felaktiga uppgifter. Sammantaget innebär detta ett omfattande arbete för länsstyrelsen. Länsstyrelsen har även valt att inte lägga in objekt som hanteras av Banverket, Försvarsmakten, SPIMFAB och Vattenfall i MIFO-databasen. Orsaken är att ansvaret för att uppdatera informationen ligger på en annan aktör. Om länsstyrelsen lägger in sådan information åtar sig myndigheten även ett löpande ansvar att hålla informationen aktuell. Länsstyrelsen begär vid behov in uppgifter från dessa aktörer, främst i samband med det regionala programmet, vilket i dagsläget anses tillräckligt inom ramen för regional samordning. 13

1.9.2 Arbete med GIS Sedan 2007 använder länsstyrelsen plattformen GISforMIFO som länkar samman MIFO-databasen med ArcGIS. Applikationen fungerar som ett hjälpmedel i arbetet genom att den förbättrar sökbarheten och överblicken av länets förorenade områden. Detta verktyg underlättar arbetet med att besvara förfrågningar från t.ex. konsulter. För att befintlig information om förorenade områden ska vara praktiskt användbar måste det vara möjligt att införa den i olika GIS-system. Förhoppningen är att den nya databasen ska möjliggöra enklare spridning och utbyte av information om förorenade områden mellan länsstyrelsen och andra aktörer. Länsstyrelsen ser dessutom ett behov av att utveckla rutinerna för den interna spridningen av GIS-information inom länsstyrelsen. 1.10 Avsättning och registrering av miljöriskområden Länsstyrelsen ska handlägga och besluta om miljöriskområden enligt 10 kap. 15-18 miljöbalken. Bildandet av miljöriskområden innebär omfattande utredningsarbete för länsstyrelserna, vilket sannolikt har återhållande effekt i arbetet. Något beslut om miljöriskområde har inte tagits i Norrbotten. 1.11 Mottagnings- och behandlingskapacitet för förorenade massor Behandlingskapaciteten för förorenade massor inom länet har ökat de senaste åren vilket är positivt, eftersom långa transporter till deponier kan medföra att miljövinsterna vid en sanering minskar eller i värsta fall uteblir helt. I nuläget har 10 anläggningar i regionen tillstånd för mottagning och behandling av förorenade massor (tabell 6). Tabell 6. Anläggningar med tillstånd för mottagning och behandling av förorenade massor i regionen. Verksamhetsutövare Plats Verksamhet Nordmarks Miljö Boden Behandling genom kompostering alternativt jordtvätt 9 000 ton per år, mellanlagring 10 000 ton per år. BDX Miljö AB Gällivare Behandling genom kompostering 1 000 ton per år, mellanlagring 2 000 ton per år. Gällivare kommun Kavaheden, Gällivare Deponering av högst 10 000 ton farligt avfall (förorenad jord) samt mellanlagring och behandling av 2 500 ton oljeförorenad jord per år. LKAB Kiruna Biologisk behandling av högst 2 000 ton farligt avfall (förorenade jordmassor) per år. Hantering av maximalt 5 000 ton farligt avfall per år. Vägverket Produktion Svappavaara, Kiruna Mellanlagring och kompostering av högst 20 000 ton uppgrävda massor som är förorenade med kolväten (olja) varav högst 10 000 ton farligt avfall. Mellanlagring, avvattning, sortering och kompostering av högst 1 000 ton farligt avfall. Norrlandsjord och Miljö AB Luleå Behandling genom kompostering 10 000 ton per år varav 400 ton material från oljeavskiljare, mellanlagring 10 000 ton per år. Renhållningen i Piteå AB Bredviksberget, Piteå Deponering av högst 5 000 ton farligt avfall per år (kan utgöras av förorenade jordmassor). Upparbetning av högst 100 000 ton massor per år för anläggningsändamål (t.ex. jord). Mellanlagring av högst 15 000 ton förorenade massor vid något tillfälle. Biologisk behandling, avvattning eller annan behandling av högst 5 000 ton förorenade massor (även farligt avfall) per år. Vägverket Produktion Nord Piteå Behandling genom kompostering alternativt jordtvätt 20 000 ton per år, mellanlagring 10 000 ton per år. EkoTec Ragn-Sells Skellefteå Västerbotten Fagerliden, Robertsfors Västerbotten Biologisk behandling av 50 000 ton per år. Mottagning och behandling av 180 000 ton/3 år, deponering av 120 000 ton/3 år. 14

Utöver ovan listade anläggningar har LKAB ansökt om tillstånd för behandling av högst 20 000 ton förorenade massor per år för en anläggning inom Vitåfors industriområde i Malmberget, men i dagsläget har inget beslut fattats. I Boden finns en deponi för farligt avfall (klass 1) med tillstånd att deponera flygaska från värmeverkets avfallsförbränning. Det är oklart om tillståndet även omfattar deponering av förorenade massor. Denna fråga avgörs från fall till fall av tillsynsmyndigheten. Kiruna värmeverk har tillstånd att deponera flygaska från sin avfallsförbränning på Kirunas deponi. 15

2 Program för utredningar och åtgärder under 2009-2013 2.1 Bidragsfinansierade inventeringar, undersökningar och utredningar 2.1.1 Orienterande studier (MIFO fas 1) Länsstyrelsens inventering genomförs enligt den s.k. MIFO-metodiken som beskrivs i Naturvårdsverkets rapport 4918. I Norrbottens län har en inventeringshandbok tagits fram och fastställts under 2008. Den innehåller riktlinjer, rutiner och checklistor för hur inventeringsarbetet ska genomföras. Inventeringsarbetet inleds med att kontakt tas med aktuell kommun för att i ett tidigt skede informera och engagera personalen. I samarbete med kommunen uppdateras länsstyrelsens listor över identifierade objekt och möjliga inventeringsobjekt prioriteras. Prioriteringen styrs främst av Naturvårdsverkets branschlistor, men efter samråd med länsstyrelsen har kommunen möjlighet att lyfta in enskilda objekt om det anses befogat att ändra prioriteringsordningen. De prioriterade objekten inventeras sedan enligt MIFO fas 1. Uppgifter om objekten insamlas genom kart- och arkivstudier samt intervjuer med personer som kan bidra med information. Nuvarande och tidigare verksamhetsutövare kontaktas per telefon eller tillsänds branschspecifika frågeformulär. Vid alla objekt utförs platsbesök, som i Norrbotten av naturliga skäl förläggs till den snöfria delen av året. Insamlad information lagras kontinuerligt i MIFO-databasen. Slutligen görs en samlad riskbedömning av respektive objekt, varvid objektet tilldelas en riskklass. Föreslagen riskklass kommuniceras med berörd kommun, verksamhetsutövare och fastighetsägare innan den slutligen fastställs. Länsstyrelsen har medvetet valt en restriktiv användning av den högsta riskklassen, för att riskklassningen ska fungera som ett effektivt prioriteringsverktyg. Det innebär att endast objekt som bedöms vara riktigt allvarliga har tilldelats riskklass 1. Således skulle flera objekt i riskklass 2 kunna tilldelas riskklass 1 med en mindre strikt tillämpning. Länsstyrelsens översiktliga plan för inventering bygger på att kommuner med flest antal identifierade objekt prioriteras. Med anledning av detta påbörjades inventeringen av Luleå kommun 2006. I de kommuner i Norrbotten där inventeringen ännu inte har avslutats ser fördelningen av identifierade objekt i de branschklasser som ska inventeras ut som i figur 7. Det totala antalet objekt som ska inventeras mellan 2009-2012 resulterar, efter en sammanräkning av alla objekt i branschklass 1 och 2 plus en uppskattning av att i snitt 10 % av objekten i branschklass 3 inventeras, i ungefär 660 objekt. Som en jämförelse kan nämnas att länsstyrelsen hittills har inventerat ungefär 400 objekt. Med detta i åtanke framgår det tydligt att det kvarstående inventeringsbehovet i Norrbottens län är stort. Potentiellt förorenade områden 0 100 200 300 400 500 600 Luleå Piteå Kalix Kiruna Haparanda Älvsbyn Övertorneå Arjeplog Arvidsjaur BKL 1 BKL 2 BKL 3 Figur 7. Fördelning av identifierade objekt inom de branschklasser som prioriteras till inventering i de kommuner i Norrbottens län där inventering ännu inte avslutats. 16