Konfrontationer, uttryck och missnöjets väntande arena En text om offentliga rums passiva och aktiva demokratiska roll Maria Aneljung Foto av Aleksi Immonen, med hans tillåtelse.
Inledning Jag vill diskutera offentliga rums, och främst torgs, aktiva och passiva roll i det demokratiska samhället. Jag utgår främst från Sverige och specifikt Göteborg, men kommer också att ha med exempel från Kiev, Stockholm och Malmö. Vad har vi Gustaf Adolfs torg i Göteborg till egentligen? Har det en demokratisk roll? Har dessa torg någon funktion? Jag har inspirerats mycket av Catharina Gabrielssons bok Att göra skillnad: Det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar. Offentliga rum automatiskt en demokratisk roll? Om offentliga rum skriver Catharina Gabrielsson följande: Begreppet offentlig är i västerländsk mening knutet till föreställningar om det öppna, det allmänt tillgängliga, för alla, i allmän åsyn etc. 1 Ifall det stämmer att de är för alla och i allmän åsyn tycker jag att de rum som kan identifieras som offentliga rum har en demokratisk roll eftersom de då låter alla komma fram i den allmänna åsynen. Att vara medveten om vilket samhälle, vilka som vistas där och vad som händer där tycker jag borde vara en förutsättning för att människor ska kunna avgöra hur deras röst ska användas. 1 Gabrielsson, C. (2010) PM beträffande offentliga rum, I Om Arkitektur, red. Caldenby, C. och Nilsson, F., 157-163. Stockholm: ARKUS. För att det offentliga rummet ska klara av det här bör det vara inkluderande. Jag kommer nedan att gå igenom offentliga rum med olika typer av omgivande ägande och aktivitet, men jag börjar med att definiera begrepp som jag kommer att använda mig av. Begreppen Demokrati betyder folkstyre eller folkmakt 2, och kan innebära att hälften plus en styr ett samhälle, eller att ingen ska behöva bli styrd över 3. Jag utgår här från att alla ska ha lika rätt att få sin åsikt hörd och ha lika möjligheter att representeras, synas och vistas i samhället. Offentliga rum är enligt Nationalencyklopedin: del av bebyggelsemiljö som är tillgänglig för allmänheten t.ex. gator, passager, gallerior, torg och parker 4 Det offentliga kontrasterar mot det privata. Jag kommer främst att fokusera på torg. Dels för att de historiskt sett har haft ett demokratiskt syfte, som antikens Greklands agora, och för att jag undrar vad dessa stora tomma ytor egentligen har för funktion idag. Enligt Newton beskriver begreppet rum kroppars läge och rörelse 5. Om vi applicerar det på ett offentligt rum så tänker 2 Nationalencyklopedin (2014) Demokrati. http://www.ne.se (2014-01- 25) 3 Sveriges Radio (2014) Filosofiska rummet demokratins alternativ. http://www.sr.se (2014-01- 12) 4 Nationalencyklopedin (2014) Offentliga rum. http://www.ne.se (2014-01- 24) 5 Nationalencyklopedin (2014) Rum. http://www.ne.se (2014-01- 24)
jag mig att rummet kan förändras på olika sätt beroende på människors rörelse, statiska byggnader eller mindre fysiska förändringsprocesser, som väder eller marknadsstånd. Offentligt rum i anslutning till privatisering Eftersom vi lever i ett kapitalistiskt samhälle så speglas det också i de offentliga platserna. I anslutning till alla de offentliga platser, i form av torg, som jag kan komma på finns det kiosker, uteserveringar eller andra kommersiella verksamheter. Det kan också visa sig i form av reklam eller skyltar. Detta är en miljö som inkluderar många, men det krävs en motprestation av besökaren, konsumtion. Om en önskar dra det till sin spets så kan det offentliga rummet ses som: En trivselskapande bakgrund för konsumtion 6 Butikerna ska vara attraktiva för kunderna, men kunderna ska också vara attraktiva för butiken. Med tanke på privatiserade rum som demokratiska är följande citat från Gabrielsson slagkraftigt och tankeväckande: Man får inte demonstrera i Disneyland 7 många fall kontrollerade av privatiserade sammanhang, samtidigt som vi frivilligt betalar för det och befinner oss där. Detta upplever inte jag som en inkluderande offentlighet. Offentligheten är på ägarnas villkor. Om detta skriver Helena Holgersson: Det finns dock en gräns för hur länge en person kan fönstershoppa utan att väcka butikspersonalens misstankar. Eller överhuvudtaget att utan pengar känna sig bekväm i miljöer som är uppbyggda runt konsumtion. 8 I shoppinggallerior finns torgliknande platser, men är styrt av privata intressen istället för ett allmänt, men jag kommer gå in på varför de ändå kan ha en intressant demokratisk roll i stycket om Emotrappan nedan. Det finns mer eller mindre inkluderande kommersiella verksamheter som kan ligga i anslutning till ett torg och antingen tillgängliggöra eller exkludera. Jag tänker mig att det finns olika känslor av välkomnande runt entrén vid t.ex. Nordiska Kompaniet jämfört med utanför en ATG- butik. Med olika personer som inkluderas och exkluderas i bägge fall. Mer om detta i stycket om Jaegerdorffsplatsen. Det blir ett humoristiskt citat eftersom det låter så absurt, och i nästa stund ger det för mig en insikt om att människor är i 6 Gabrielsson, C. (2010) PM beträffande offentliga rum, I Om Arkitektur, red. Caldenby, C. och Nilsson, F., 157-163. Stockholm: ARKUS. 7 Gabrielsson, C. (2006) Att göra skillnad: Det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar. Stockholm: Axl Books 8 Holgersson, H. (2011) Icke- medborgarskapets urbana geografi. Göteborg: Glänta produktion
Emotrappan en intimatiserad offentlighet i privatiseringens högborg tidskriften Faktum finns ett reportage om denna och där sägs att anledningar till att hålla till här är att det är nära till centralstationen, det är inomhus och därmed skyddat mot dåligt väder, och gratis9. I detta fall finns alltså en privatiserad yta, men när ungdomar vistas här hjälper det dem att få en exponerad plats i det offentliga rummet. Därför har denna plats ett aktivt demokratiskt värde. Platsen i sig är begränsat inkluderande, vem som helst skulle antagligen inte vilja sätta sig här. På det sättet är inte platsen i sig demokratisk, men får, tycker jag, ett aktivt demokratiskt syfte. När Anders Persson skriver om Björn Anderssons avhandling Öppna rum (som handlar om ungdomars roll i offentliga miljöer) skriver han att ungdomar i ett sådant sammanhang som Emotrappan intimatiserar offentligheten 10. Med det menar han att de beter sig på ett sätt som anses höra till det privata, kanske för att de överlag saknar ett privat rum. Jag tycker att det sättet att använda det offentliga rummet är intressant att notera, då det oftast finns en annan syn på hur rummet ska användas. Som Persson skriver: Av psykologiska överlevnadsskäl kyler en ned sin sociabilitet till en slags saklig nollpunkt. Emotrappan är i folkmun en benämning på en trappa inne i shoppinggallerian Nordstan i Göteborg. Trappan ligger i anslutning till en gångtunnel mellan Nordstan och Centralstationen, och här brukar mycket ungdomar hålla till. I 9 Wallenlind- Nuvunga, A. (2013) Glappet. Faktum. 2013-10- 30. http://faktum.se (2014-02- 08). 10 Persson, A. (2002) Nya avhandlingar. Socialvetenskaplig tidskrift, vol. 9, nr 2-3, ss 266-271.
Denna sakliga nollpunkt skulle jag säga är det väntade och accepterade beteendet i offentliga miljöer, men kanske egentligen inte det vi verkligen vill uppleva eller möta. Genom att en person ansluter sig till Emotrappan tänker jag mig att den personen får en identitet genom gruppen gentemot resten. Det är såklart ett effektivt sätt att få en plats i offentligheten att identifiera sig till en grupp och inte bara som ensam person. Jaegerdorffsplatsen privatiserat men inkluderande? Jaegerdorffsplatsen ligger i Majorna i Göteborg. Den ramas in av byggnader med bostäder, men även mycket verksamheter i bottenplan. Dessa verksamheter tycker jag känns relativt inkluderande för att vara kommersiella, ingen stor summa krävs eller förväntas för att vara en del av aktiviteterna där. Det som finns är pizzeria, secondhandbutik, ATG- kiosk, kinarestaurang samt folktandvården. Jag tänker mig att de flesta kan känna sig inkluderade av dessa. I anslutning till platsen finns också en spårvagnshållplats vilket gör att ganska många rör sig här. Jag tror att många känner sig bekväma att vistas här, och i och med sitt läge är det en bra demokratistärkande samhällsscen. Vad som är synd här är att området inte känns särskilt anpassat för att vistas i någon längre stund då det är brist på sittplatser och utsatt för trafikbuller och vind.
Kollektivtrafiken och parker delade rum och tillgångar När Holgersson skriver om icke- medborgares sätt att smälta in i samhället är ett exempel att alltid betala spårvagnsbiljetten 11. Det är ett sätt att inte ifrågasättas, vara en del av den anonyma massan. Alltså, för att vara fri i offentligheten, i detta fall men kanske generellt, krävs ett visst mått av pengainvestering. Vidare skriver Holgersson att exempel på offentliga rum där personer kan vistas utan specifikt ärende eller konsumtion i Göteborg är grönområden som Delsjön och Slottsskogen. Jag tror att i parker känner människor stor frihet att vistas, om de känner sig trygga, och det bör vara fina exempel på inkluderande platser utan krav på motprestation. Vad som gör att jag inte riktigt tycker att de räcker är att de oftast inte har så central eller synlig plats i staden. Kanske vore en idé att införa fler parker som är mer integrerade i stadens gatunät. Jag funderade vidare på vilken roll kollektivtrafiken egentligen har i det offentliga rummet. Det är ett föränderligt rum, där både människor och ett fast fysiskt rum skapar förutsättningarna. Personer kliver av och på. I ena stunden kan du sitta jämte en hund, i andra en pensionerad sjöman, i tredje en ung tjej i fotbollsmundering. Dock inser jag att inte alla föredrar kollektivtrafiken av olika anledningar och därmed saknas den totala helheten även här. Personer som sitter på samma spårvagn har ett gemensamt mål, att förflytta sig, men det är bara föraren som aktivt förverkligar detta, medan resenärerna kan fördriva tiden lite som de vill inom de fysiska och sociala ramar som finns. Jag får känslan av att det bör vara ett av de mest demokratiska stadsrummen, om det inte vore för avgiften och att alla inte väljer att medverka, även om valet verkar finnas. Gemensamma syften eller gemensamma tillgångar är något jag tycker känns intressant för att skapa ett använt och inkluderande offentligt rum. Vid en jämförelse mellan kollektivtrafiken och parker är en viktig faktor väder, eller skydd mot väder. Detta gäller såklart alla andra rum jag pratat om men tar upp det här eftersom en lätt kan tänka sig att väder och klimat påverkar dessa rum på olika sätt. Kollektivtrafiken kan skydda och samla folk som skydd för regn, parker kan samla människor eftersom de har en vilja gemensamt att njuta av solen eller värme. Det är inte bara så svart eller vitt men nog påverkar klimatet, och offentliga rum för alla typer av väder måste självklart finnas. Väder kan ses som en av rörelserna som förändrar ett rum och kanske får oss att vilja förflytta oss till ett annat. 11 Holgersson, H. (2011) Icke- medborgarskapets urbana geografi. Göteborg: Glänta produktion
Offentliga rum som är odefinierade, oplanerade eller övergivna För att skapa en god stad måste det lämnas ytor öppna för medborgarna att själva kunna ta i besittning och göra till sina egna 12. Så skriver Marie Janäng om stadens odefinierade rum. Till denna kategori av rum räknar jag rivningstomter och andra överblivna eller oplanerade rum i staden. Är då dessa rum demokratifrämjande? Kanske är det så att personer som annars inte känner att de får plats i det offentliga rummet faktiskt kan få det här. Ett exempel skulle kunna vara graffitimålare (även om det antagligen inte är den enda samhällstillhörighet de har). Jag tänker mig att rummet används på ett mer anarkistiskt än demokratiskt sätt, men om det fungerar som arena för röster som annars inte hörs finns det en demokratisk poäng. Gabrielsson skriver följande: ordnade och sanktionerade stadsrummet (polis) innanför de bevakade murarna 13. Jag tror att det finns värde i att vissa rum lämnas fria för besittning och jag tror det ligger något i det Janäng beskriver. Dock kan det ifrågasättas om detta verkligen är offentliga rum så som jag tidigare definierat dem i denna text. De är inte tillgängliga för alla och kanske inte finns i allmän åsyn. Alla dessa odefinierade rum används såklart inte, och då har de kanske en passiv demokratisk roll, ifall de har potential att användas för en grupp eller individ som annars inte känner att den kan få sin röst hörd. När de används och låter annars bortträngde intressen i staden synas får de en aktiv demokratisk roll. Överlag kan man också se hur det är på platser utanför stadsmuren/gränsen som olika slags förändringsprocesser uppstått och gradvis vunnit kraft för att så småningom förändra systemet på insidan. Detta utanför är alltså något annat ett annat slags rum än det offentliga, 12 Janäng, M. (2010) Stadens odefinierade rum en studie av det oplanerade. Alnarp: SLU 13 Gabrielsson, C. (2010) PM beträffande offentliga rum, I Om Arkitektur, red. Caldenby, C. och Nilsson, F., 157-163. Stockholm: ARKUS.
Offentliga rum med offentliga byggnader Gustav Adolfs torg Ett exempel på ett torg som till stor del omringas av offentliga byggnader är Gustaf Adolfs Torg i Göteborg, som beskrivs såhär av Göteborg & co: Sedan 1600- talet har Gustaf Adolfs torg varit stadens politiska centrum. I mitten står bildhuggaren Bengt E Fogelbergs staty på stadens grundare Gustav II Adolf, som restes 1854. Runt torget ligger Rådhuset, Stadshuset och Börsen men idag har torget inte längre samma status då bland annat Tingsrätten flyttat sin verksamhet från Rådhuset. 14 Detta borde alltså vara Göteborgs praktexempel på ett demokratiskt offentligt rum. Jag undrar vad torget har för funktion idag. Det är en plats där makten verkligen representeras med pampiga byggnader utåt och den såklart manliga gamla kungen och stadsgrundaren (Gustav II Adolf) står i mitten på en upphöjning. Dessutom är han belyst av en ring gatlampor och avspärrad med kedjor. Här kan intresserade ansöka om att demonstrera, ha möten eller manifestera, och därför har torget en passiv, väntande roll i demokratin. Men vad händer mellan demonstrationerna? När jag var där en solig eftermiddag precis i början av februari 2014 satte jag mig där det redan satt några personer, på trappan till Börshuset. Jag tänkte att det borde vara en demokratisk fördel att folk gärna slår sig ner här, i söderläget. Bakom en pelare stod en ölburk och resten av torget var ganska tomt. Några korsade torget och försvann, Gustav Adolf stod bakom draperier med lovord om att han blir uppfräschad. Jag vill tro på att torg mår bra av att inte ansluta sig för mycket till kommersen, men tänker också att det måste finnas en funktion, en anledning för folk att vistas här. En fråga som dykt upp i huvudet är om folk är ointresserade av att vistas på torg, eller om det finns något som skulle kunna göra intresset större. 14 Göteborg & co (2014) Gustaf Adolfs Torg. http://goteborg.com (2014-02- 11)
En dragningskraft för människor att vistas i offentligheten är att andra människor också gör det. Det är också en förutsättning för att det faktiskt ska vara riktigt offentligt, ingen offentlighet utan betraktare. Ett rum förändras av människor som rör sig, som Newton sa, och det föränderliga i ett rum tycker jag symboliserar ett demokratiskt system. Människor skapar platser och mänsklig närvaro skapar meningsfullhet 15. Gustav Adolfs torg har för det mesta ingen aktiv demokratisk roll i Göteborg, men absolut en passiv roll. Vad det innebär blir klarare då vi jämför med självständighetstorget i Kiev. Majdan, Ukraina Just nu, i februari 2014, pågår uppror mot regin i Ukraina. Mycket av protesterna kretsar runt Kievs självständighetstorg, Maidan Nezalezhnosti, i folkmun bara Majdan. Ordet Majdan betyder torg på arabiska, och ordet har nu gett ett namn åt hela proteströrelsen. Den nu avsatta presidenten Yanukovych sa så här angående torget och demokrati: The opposition leaders have disregarded the principle of democracy according to which one obtains power not on the streets or maidans - but through elections 16 15 M, Kärrholm. (2004) Arkitekturens territorialitet till en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum. Lund: Lunds Tekniska Högskola, (Avhandling inom Instutitionen för arkitektur). 16 Sandford, D. (2014) Ukraine crisis: Renewed Kiev assault on protesters. BBC News. 2014-02- 19. http://www.bbc.co.uk (2014-02- 19). Göteborgsposten den 25 februari 2014 Men egentligen har torget haft en stor roll för folkets rätt att uttrycka sina åsikter om den ukrainska regeringen, alltså främjat demokratin. Det är som att torget stått och väntat på folket, och vid missnöje så finns det där som en rumslig bas att utgå ifrån. Torget står på folkets sida. I Sverige har inte händelser i samma skala varit aktuella, men det kanske är så vi kan se på vissa torg, de står där och väntar på oss tills den dagen då vi väl behöver dem. En rumslig resurs som tålmodigt väntar. Uppförd av
makten, men också en plats där missnöje över makten kan utspelas. Gustav Adolfs torg är en passiv demokratisk plats, men i Kiev har ett motsvarande torg gett plats åt folket. Medborgarplatsen Som avslutning på stycket om offentliga rum med offentliga byggnader ska jag kort nämna Medborgarplatsen i Stockholm. Det är ett stort torg där flera allmänna funktioner finns, t.ex. bibliotek och simhall. Jag har ingen personlig upplevelse av detta men Ola Andersson skriver såhär: Ta Medborgarplatsen. Här antar det offentliga livet de flesta former som ryms inom lagens råmärken, och en del som ligger utanför. Från det präktiga till det sviniga, från det mest väluppfostrade till det uppkäftigaste, från det vackraste till det fulaste. Det är den offentligheten som måste försvaras. 17 Att allt får lov att synas för att vi ska veta vilket samhälle vi lever i och med vilka andra, det tycker jag som sagt är det absolut viktigaste med våra offentliga platser. Omedvetenhet är ett hot mot en välfungerande demokrati. Det finns alltså passiva offentliga rum, som Gustav Adolfs torg, men det finns också torg eller andra offentliga rum som aktivt främjar demokratin genom att vara inkluderande och uppvisande av vårt samhälle. Staden och demokratin Finn Werne skriver i sin bok Den osynliga arkitekturen: Gamla städer beskrivs med attribut som civiliserade, gemenskapsalstrande medan unga industristäder beskrivs med ord som konventionslösa, framåtskridande eller demokratiska. 18 Där tänker jag mig att återigen kommer föränderligheten in i hur demokrati utförs. När något är statiskt och länge invant är det svårt att förändra. Samtidigt kan det inge trygghet och i sin tur en möjlighet att uttrycka sig. Allt för alla Det finns ett svenskt förbund som heter Allt för alla som pratar om urban allemansrätt. De har följande text på sin hemsida: Det behöver i slutänden inte handla om majoritetsvilja, utan om att tillgodose behov och begär även hos smala, svaga medborgarintressen och ge dessa en självklar plats i stadsrummet, att bygga en stad där så många som möjligt känner att deras specifika intressen syns och tillåts styra bredvid en mångfald andra snarare än att ständigt underordnas krassa ekonomiska intressen. 19 17 Andersson, O. (2014) Medborgarplatsen. Beatrice Hansson. http://beatricehansson.com (2014-02- 24) 18 Werne, F. (1987) Den osynliga arkitekturen. Lund: Vinga press AB 19 Förbundet allt åt alla (2014) Att gemensamt bygga ett apberg i staden. Förbundet allt åt alla, Umeå. http://alltatalla.com. (2014-02- 22)
Enligt dem räcker det alltså inte att det offentliga rummet visar på generella intressen hos medborgarna, utan fler nyanser bör finnas. Vad jag tycker är ett frågetecken i detta är hur de smala intressena utses. Är det vassast armbågar som gäller eller något annat? Det verkar komplicerat att ge plats åt alla, även om det kan tyckas önskvärt. Anders Gustafsson har i sitt examensarbete vid Lunds universitet kommit fram till en tanke om hur den urbana allemansrätten ska innebära att folk tillåts ta outnyttjade ytor i anspråk, så länge de tillför något där som berikar staden. Om den ursprungliga ägaren till marken senare vill använda den till något ska denne ta hänsyn till det som byggts. 20 Det är intressant att tänka på, och kanske användbart på vissa platser. Det skulle kunna innebära en starkare känsla av medverkan hos (vissa) människor. Jag tror dock tyvärr att ett sådant arbetssätt skulle gynna redan givna maktstrukturer. Vem som helst skulle inte bygga något på en offentlig plats, även om de fick. Äga rum Jag funderar på uttrycket äga rum. När jag funderar vidare på det så tolkar jag det som att för att något ska hända, så ska det finnas en känsla av ägande. En ska känna sig trygg, eller som att en, i alla fall tillfälligt, äger ett rum. Först då kan något äga rum. Jag tänker vidare på något som skulle kunna äga rum i staden och kommer att tänka på bråk. Några är arga på varandra. Ett bråk utspelar sig på stadens gator, det äger rum, det syns. Jag 20 Gustafsson, A. (2011?) En urban allemansrätt. Allmänningar ett examensarbete i arkitektur. http://allmanningar.se/. (2014-02- 22). tror att det är väldigt viktigt att både positiva och negativa händelser får äga rum i staden. Vi behöver se det, vi behöver veta vad som finns runt om oss för att kunna ta politisk ställning. Vad det finns för saker som är bra och vad det finns för problem. Synliggörandet och tryggheten i att staden tar emot människor. Vi ser varandra. Samt att yttrandefriheten bara kan bekräftas inom det publika, inte i privatlivet 21. Det virtuella offentliga rummet och anonymiteten Att prata om offentliga rummets roll i demokratin utan att nämna internet känns fel. Olika sätt att uttrycka sig via internet kan idag ta hand om mångas behov av att få sin plats i offentligheten. Vad jag tycker är en intressant skillnad, eller likhet beroende på hur en ser det, är anonymiteten. Occupy- rörelsen och individen 2011 startade demonstrationsvågen Occupy Wall Street i New York, mot social och ekonomisk orättvisa. I samband med detta och i andra liknande sammanhang har en mask med ursprung från filmen V for Vendetta använts av en del av de som demonstrerat. 22 Alla demonstranter har inte använt masker, men jag pratar om fenomenet. De som använt masker kommer att göra sig fria från sin individualitet och istället representera en anonym massa. Det är litegrann som att sälla sig till en 21 Gabrielsson, C. (2006) Att göra skillnad: Det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar. Stockholm: Axl Books 22 Lovett, E. (2011) How Did Guy Fawkes Become a Symbol of Occupy Wall Street? http://abcnews.go.com. (2014-02- 12)
subkultur som jag nämde i avsnittet om Emotrappan. Genom att ha en t.ex. klädkod blir en både anonym och sedd på samma gång. I dagens nyliberalistiska samhälle, där vi sätter allt större tro till marknaden och mer ansvar till individer att skapa sin egen situation i samhället 23, så har vi kanske den platsen i det offentliga rummet som vi förtjänar? Då tänker jag att det är att föredra att människor syns genom grupptillhörigheten framför att alla inte förtjänar en värdig plats. För att komma tillbaka till anonymitetens massa är det ungefär så det fungerar på internet också, en kan slita av någon en mask och en kan spåra någon genom IP- nummer eller liknande, men till synes är de anonyma. Anonymiteten är också något som inte alltid kräver en mask. I en stad finns tillräckligt mycket folk för att du ska få en känsla av att vara just anonym. Det är friheten som staden kan ge dig. Vad som skulle kunna ge uppmärksamhet på landsbygden, kan smälta in i staden, men det är beroende av människor. Ett rum som inte bara är skapat av statiska byggnader, utan människor. Ett aktiverat och rörligt rum. Slutligen Vad har vi då Gustav Adolfs torg till idag? Vi kan se på det som en passiv resurs för folket att använda vid missnöje. Det kan också användas som en experimentell plats för tillfälliga installationer av olika slag, vilket det till viss del gör idag. I några punkter sammanfattar jag mina tankar: Passiv demokratisk roll på folkets sida Torg som Gustav Adolfs torg har en passiv demokratisk roll i och med att de vid folkets missnöje kan användas som arena för åsiktsuttryck. De står på folkets sida, som i Kiev. Privatiserat men demokratiska effekter Även privatiserade offentliga rum kan ha demokratiska effekter, som Emotrappan som låter ungdomar ta offentlig plats. Inkludering och representation är demokratifrämjande Offentliga rum bör vara inkluderande för att tillföra något till demokratin. De flesta eller alla rum både inkluderar och exkluderar, målet borde vara att alla inkluderas överallt, men kanske är det så att exkludering är en förutsättning för inkludering. Olika uttryckssätt passar olika människor. Som Nadja säger i filmen om hennes Parisvistelse, att en bra stad är en stad att lära känna sig själv i 24. Olika sidor av en själv visas kanske bäst i olika rum. Vi skapar oss en identitet i relation till det offentliga rummet. Vi är någon i jämförelse med något annat, som kommersen eller rådhuset. Därför behöver vi en variation på företeelser att hitta vår roll i, så att vi inte fastnar i något statiskt. 23 Sveriges Radio P1 (2014) Självkritiken som samhällsfenomen. Filosofiska rummet. http://www.sr.se. (2014-01- 24) 24 Rohmer, E. (1964) Nadja à Paris [film]. Frankrike: Les Films du Losange.
Förändring ger känsla av delaktighet och demokrati Passiva offentliga rum kan förses med förändringsprocesser eller aktiviteter som gör att människor känner sig delaktiga i samhället genom att bevittna eller medverka. Platsen blir levande och rörelserna skapar och förändrar rummet. Fler parker invävt i det centrala gatunätet borde vara en demokratisk resurs då det verkar vara något av det som upplevs mest inkluderande. Kollektivtrafiken är föränderligt och delat Kollektivtrafiken är ett föränderligt rum där människor har ett gemensamt mål och tvingas och uppleva varandra, det är en unik demokratifrämjande mötesplats. Dock är det idag i viss mån exkluderande eftersom det kostar ganska mycket pengar att använda kollektivtrafiken regelbundet. Grupper syns Då det är svårt för varje individuell person att synas i det offentliga rummet skapas grupptillhörigheter som det är enklare att ge uttryck genom. Slutligen, slutligen Som Hannah Arendt uttrycker det enligt Gabrielsson: Livets meningslöshet och förgänglighet kan bara brytas genom att tala eller handla, skriver Arendt; att ta initiativ, att påbörja processer, och därmed skapa den identitet som kan bli odödlig i offentlighetens kollektiva minne. 26 Vi behöver det offentliga rummet för att bli hela människor och kunna vara en del av demokratin. Det står där och väntar på oss. Delade tillgångar Tillgångar att dela som en vacker park eller till och med luften vi andas 25, bekväma sittplatser, andra människors närvaro, deras blickar, deras uttryck. Det får människor att känna tillhörighet till varandra. Ett fint exempel finns i Malmö där stadsbiblioteket har en tillhörande park där en kan sitta eller ligga i en solstol och läsa. En delad tillgång som samlar människor. 26 Arendt, H. (1986) Människans villkor: Vita activa, ss. 77. Citerad i Gabrielsson, C. Att göra skillnad: Det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar. (2006) ss. 50. 25 Kingswell, M. Och Turmel, P. (2009) Rites of way: The politics and poetics of public space. Waterloo: Wilfrid Laurier University Press Illustrationer över Jaegerdorffsplatsen, Gustav Adolfs torg och Emotrappan är gjorda på egen hand med hjälp av kartor, foton och minnen.