-1- Dansa henne till döds Personer: Kvinnan Mannen Den Andre Mannen Prästen Barnmorskan Vän 1 Vän 2 Barnet Näcken Vallflickan
-2- Steg i grus, grenar som knäcks; en stig i en skog. Tystnad. Återigen steg, något hastigare. Tystnad. Återigen steg i gruset. Nej, ingenting. Ingenting. Var vi två som gick här? Var jag ensam? Eller var vi två, hon och jag, var det hon och jag som gick här på väg till... Nej, ingenting. Bara den egendomliga musiken. Och jag vet att hon hörde den. Hon hörde den, hon med. Hon ska inte ljuga. Hon måste lära sig tidigt att inte ljuga. Skogen den... den stod upp, rätt upp ur marken, precis som skog gör... och ljöd... den egendomliga musiken. Stegen upphör. Inget hörs. Det var en lång väg att gå ensam. Jag var van vid skogen, men inte vid att den sjöng. Och näckrosorna blev tydligare, jag mindes dem som om... jag stod mitt bland dem. Stilla vågskvalp. Avlägset hörs en fiol; en polska. Vad ska du göra! Du får inte!! Vad ska du göra?!
-3- Mannens rop försvinner snabbt, som åkte han ett tåg förbi Kvinnan. Skriker allt vad han orkar. Vad ska du gö... Mannens rop försvinner. Vågskvalpet är tydligare. Vad skulle jag göra? Jag kommer inte... Jag kommer inte... Polskan blir starkare. Näcken gnolar till låten. Det var inget jag ville. Den drog mig till sig. Var det bara... var det bara jag? Var jag så... alldeles ensam? Sjunger. NÄCKEN Kom... kom... och hjälp mig bära... Kom... kom... och hjälp mig nu... Kom till mig... kom till mig i mina armar... min älskade...
-4- Mamma? Vågskalpet övergår till en porlande bäck. Jag hörde... jag hörde mycket väl. Mamma? Mamma? Vad ska du göra? Polskan virvlar. Kom min älskade... NÄCKEN Neej! Neej! Ljudet av porslin som åker i golvet. Plötslig tystnad. Steg i gruset.
-5- Hon såg på mig med stora barnsliga ögon och undrade vart vi skulle gå. Min stackars lilla flicka... Varför säger jag så? Hon var inte ens med nu... när jag... eller lämnade jag kvar henne? Men jag ville det... Jag önskade väl det? Att han skulle komma tillbaka om jag blev ensam igen... Att han och jag kunde börja om igen. Utan henne. Slammer från ett kök. Stegen i gruset hörs något avlägsnare. Vad är det du säger? Förlåt mig. Din jävla... Gråter. Förlåt mig. Slänger ett fat i golvet. Dig? Vad i helvete är det du säger?
-6- Jag älskar... du måste förstå... jag älskar dig... Vad heter han? Vem är det? Svara! Svara din jävla... Vem!? Skakar Kvinnan. Gråter. Förlåt mig. Vem?! Vem?! Förlåt... Är det fan allt du kan säga, din jävla, är det det enda du kan få ur dig? Slår Kvinnan. Vem är det? Vem är det? Vem är det? Ett brak från flera fat som åker i golvet. Paus. Kvinnans gråt är det enda som hörs. Polskan spelar i bakgrunden. Kvinnans gråt övergår till Barnets gråt.
-7- Jag kommer inte ihåg att den här stigen var så lång... Var skogen så mörk när vi kom? Vi gick här... Vilka var vi... då? Upphör att gråta. Springer i gruset. Kom då, mamma, vad långsam du är! Skrattar. Vänta på mig! Vänta! Titta, mamma! Titta! Härifrån kan jag se hela alltihopa! Jag kan se sjön. Jag kan se ån, mamma, jag kan se... Neej! Porslin som åker i golvet. En ensam skärva som gungar på golvet. Tystnad. Jag får sitta här en stund... Låta tankarna vila... Mitt huvud måste få vila. Jag sätter mig här. Så lätt hon var. Hon flöt så lätt. Hon log mot mig, som om hon visste. Som om hon förstod. Hon förstod mig. Jag vet att hon själv ville det, min underbara lilla... flicka...
-8- Skrattar tankspritt. Vad är det jag pratar om? Mannens häftiga andetag. En skärva gungar på golvet. Kvinnan snyftar och rör sig försiktigt bland skärvorna. Hur ska jag kunna se dig i ögonen utan att tänka... på dig som en lögnare... Vet hon om det? Har du berättat det för henne? För sig själv. Min lilla flicka... Din, ja. Din. Gråter rasande. Min flicka. Min flicka. Dop förrättas i en kyrka. Dovt mummel från släkt och vänner. Ser du? Ser du hur hon ler?
-9- Hon verkar så trygg. VÄN 2 Hon ler så vackert, lilla flickan. Som om hon älskade vatten. VÄN 2... döper jag dig, Erika Lovisa... PRÄSTEN Tar vatten från dopfonten och döper Barnet. I faderns... Tar vatten. Sonens... Tar vatten. Och den helige andens namn. Amen. Ser du hur hon skrattar? VÄN 2 En sådan liten krabat! VÄN 2 Hon riktigt lever upp, som en liten fisk!
-10- En sådan liten en! Brås på mor sin. VÄN 2 Ja, de är hemskt lika. Hemskt lika. VÄN 2 Vännernas röster förvrids och blir gälla. Det är vad det är. Hemskt. VÄN 2 Hemskt lika. Hon älskar vatten. VÄN 2
-11- Brås på mor sin. Vännernas röster tynar bort. Bäcken porlar. Men Erika Lovisa, vad är det för namn? VÄN 2 Var har de hittat det? Något släktnamn, kanske. VÄN 2 Stackars barn. Stackars jävel VÄN 2 Skrattar. + VÄN 2 Bäcken porlar. Vännernas röster försvinner helt.
-12- I fjärran hörs en vallflicka kula. Kvinnan och Mannen kommer till bäcken. Deras röster hörs först en bit bort och blir sedan tydligare. Jo, kom! Man kommer över här! Skrattar. Kom nu, du hör vad jag säger, jag har gått här tusen gånger. De kommer fram till bäcken. Ta av dig skorna. Skrattar. Du är inte klok... Gör som jag, det är inte alls djupt... Hon vadar ut i bäcken och står i mitten av den. Ropar. Kom nu! Var inte så barnslig! Ja! Bra! Just det, kom nu!
-13- Vad kallt det är... Halkar. Ah! Och halt! Skrattar. Kom till mig, så ska jag visa dig något. Kan jag inte bara få gå över? Det är så haaalt... Kvinnan drar Mannen till sig. Skrattar. Släpp mig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. De kysser varandra. Kvinnan drar ner Mannen i vattnet. De skrattar och älskar.
-14- Mamma? Plötslig tystnad. Kvinnan rycker till på sin stubbe. Vem är det? Andas häftigt. Mamma? Mamma? Vem är det? Vem är det!? Gråter. Skriker. Vem är det!? Jag vill veta!! Tystnad. Vad har jag gjort?
-15- Polskan hörs avlägset. Den ensamma fiolen blandar sig med bäckens avlägsna porlande. Det är skogen som aldrig tar slut. Jag kom inte den här vägen. Vart är jag på väg? Vart var jag..? Det var någon mer. Jag var någon mer. Vilka var jag? Mamma? Nej... nej... inte hon... inte min lilla flicka... Hon är hemma och väntar på mig. Hon undrar var jag håller hus, målar med sina små kritor, hon är säkert orolig, målar sina teckningar - Ser du mamma vad det här föreställer? - jag vill inte att hon ska vara orolig för min skull, jag måste skynda mig genom skogen... men den vill inte. Den vill inte släppa mig... Någon håller taget. Det häftiga plaskandet från paret som älskar i bäcken. Näcken spelar fiol.
-16- Jag älskar dig. Sjunger. NÄCKEN Kom... kom... kom till mig min älskade... älska med mig... älska mig en gång till... Kom... nu... till mig i mina armar På en restaurang. Ljudet av röster och porslin, bestick och glas. Får jag slå mig ner? DEN ANDRE Rycks ur sina drömmar. Va? DEN ANDRE Hoppsan, väckte jag er? Får slå mig ner? Ska ni slå ner er?
-17- Skrattar. DEN ANDRE Är det ledigt här? Sätt er, sätt er för all del. DEN ANDRE Det är ett trevligt ställe det här. Kommer ni ofta hit? Ja, det är ett ganska... nej, jag har aldrig varit... Förlåt mig, men jag satt i andra tankar. Titta där. Är ni förlovad? DEN ANDRE Gift. Vi gifte oss i... Avbryter sig. DEN ANDRE Det var en vacker ring. Jag tycker också att ringarna ska vara släta. Som min här. Och så gärna smal, hon ville jag skulle ha en kraftig historia, men jag ville ha en smal. Mormorsring heter det visst. Ni gifte er i..? Förlåt?
-18- Ni gifte er i kyrkan? DEN ANDRE Nej, i... vi gifte oss i... går. DEN ANDRE Eh... Är han... Jaha, är han... Så han har... rest bort? Jobbet. Inte mycket till smekmånad. DEN ANDRE Vi tog en promenad i skogen. Vilken skog? DEN ANDRE Ner till bäcken, och så vadade vi över och... vi tog av oss skorna och vadade, det var iskallt. Skrattar mjukt.
-19- Usch. DEN ANDRE Nej, det var... Inte alls så. Det var... fint. Vatten är aldrig fint, vatten är vått. DEN ANDRE Det var skönt. Men nu är han bortrest? DEN ANDRE Ja. Jobbet? DEN ANDRE Ja. DEN ANDRE Precis som jag, jag är också bortrest. Ja. Och jobbet. Ja.
-20- Vad jobbar ni med? Mitt arbete. DEN ANDRE Skrattar. Skrattar. DEN ANDRE Telefonsignal. Restaurangljuden försvinner. Kvinnan vrider sig i sängen. Telefonsignal. Ja, ja, ja... Svarar. Ja? Hallå? Hörs genom telefonen. Hej älskling, hur har du det? Jaha... Hej... Hur har du det?
-21- Nej, du vet, jag har aldrig gillat konferenser. Nej... Speciellt inte på sommaren. Jag förstår inte varför vi just då ska hålla på och... Och det kom ju lite...ja, det var ju för jävligt, jag trodde jag skulle få slippa, de sade det först, det är ändå inte varje dag man gifter sig, men han blev ju sjuk och... Ja, det är för jävligt. Det gör inget. Jag såg hur ledsen du blev. Vilken jävla, jag menar, vilken jävla smekmånad. Det gör inget, bara du kommer hem. Som ett skott! Så småningom. Ta hand om dig.
-22- Vad konstigt det låter. Ligger du fortfarande? Ja, jag sov faktiskt. Oj. Javisst ja, det var så det var att vara ledig. Skrattar. Försöker dölja att hon helst vill lägga på. Okej. Då så. Vi ses i kväll. Hej då. Du behöver inte kliva upp. Vi hittar på något kul när jag kommer. Hej då. Skrattar. Puss.
-23- Hej. Lägger på. Vrider sig i sängen. Var det han? DEN ANDRE Du får nog gå nu. DEN ANDRE Får jag? Tack, men jag jag tror jag utnyttjar dig lite i stället, när du ändå ligger här och ser ut som du gör. De kramas bland lakanen. De älskar. Polskan hörs i bakgrunden, bäcken porlar. Långt borta hörs en vallflicka kula. Älskandet övergår i krystanden. Kvinnan skriker. Hennes skrik blandas med ett nyfött barns skrik. Titta så fin... Ja, titta en sådan fin... BARNMORSKAN Är han... Är hon... Är han... Är hon... En liten flicka och hon är så fin. BARNMORSKAN
-24- Ger Barnet till Kvinnan. Hej... Hej... Lilla... lilla liten... Och den här ska vi klippa av... BARNMORSKAN Har du sett? Jag ser... Jag ser... Håll upp henne lite... Kan du inte hålla upp henne så jag får en bra... ska vi se här... BARNMORSKAN Kanske du vill klippa av den här? Va? BARNMORSKAN Ja, kom nu. Lägg ifrån dig kameran, kom här... Lilla flicka... Vår lilla flicka...
-25- Jag? BARNMORSKAN Sluta filma och kom här i stället nu och klipp av den. Lägger ifrån sig videokameran. Var ska jag klippa då? Hej, lilla liten... Klipp här. BARNMORSKAN Här? Klipp nu. BARNMORSKAN Här? Klipp. BARNMORSKAN
-26- Här? Tystnad. Mamma? Fågelkvitter. Sus bland trädkronor. Nu går jag. Nu går jag vidare. Går på stigen. Vi var två som gick här. Två som gick till... vattnet - Mamma! Jag kan se ån! Skynda dig! Skynda di... Tonas ned snabbt. - Vad gjorde vi där? Varför gick vi till vattnet? Och till musiken... Det var någon som spelade - Nej, mamma. Jag hör inget. Ingenting.
-27- - Det är klart hon hörde. Hon drev med mig. Hon skulle alltid retas. Jag får ta upp det med henne sedan. Hon får inte göra så, någon kan bli ledsen och moral måste tidigt in i barn, annars blir de brottslingar eller något, mördare. De blir... de kan bli mördade. Mamma? Polskan hörs avlägset. Mamma? Vad gör du? Rädd. Varför gör du..? Vad gör du? Mamma? Mamma! Ett kraftigt plask. Så bäckens porlande. Polskan hörs långt bortifrån. Jag var tvungen. Hela mitt liv hade jag... Hela hennes liv hade jag fått bära det själv. Jag visste inte... Jag var den enda som visste. Jag var tvungen att berätta det för honom. Neej!
-28- Porslin som slängs i golvet. Förlåt mig. Din jävla... din jävla... Vet hon om det? Vet hon? Min flicka... Min flicka... Din jävla... Gå inte! Du har tagit henne ifrån mig! Släpp mig! Du har stulit hennes liv från mitt! Släpp! Förlåt mig! Slår Kvinnan. Kort paus. Hotfullt. Rör mig inte. Smäller igen dörren. Gråter. Gå inte.
-29- Kommer fram till Kvinnan. Mamma? Åh, min lilla älskling... Kom hit. Kvinnan och Barnet håller om varandra. Var pappa arg? Nej - Var han arg på mig? - han var bara... Har han gått? Han trodde bara att du var hans flicka.
-30- Steg på stigen. Fågelkvitter. Bäcken porlar helt nära. Mamma? Vad är det? Ska vi leka? Ska vi leka, mamma? Vad ska vi..? Vad gör du? Vad ska du, mamma? Nej... Får munnen full med vatten, hostar. Jag vill inte leka mer, mamma. Jag vill inte... det var ingen rolig - Försvinner hastigt. - lek... lek... le... Jag var tvungen att berätta det för honom. Du var någon annans. Och jag - Skrattar uppgivet. - vet inte ens vad han heter... Hette. Jag vet inte. Det var ju bara den enda gången. Gråter stilla. Fågelkvittret övergår i porslinsskrammel på café. Vad lik hon är dig! Vad hon är lik dig! VÄN 2
-31- Slutar gråta. Tycker ni? Hon är dig upp i dagen! VÄN 2 Det räcker med att se på henne för att inse vad lika ni är. Så nu ska du inte säga sådana dumheter mer. Ta den här nu, snyt den där röda näsan. Tack. Det är hos dig hon hör hemma. Hon har min näsa. Skrattar och snyter sig. Och din mun.
-32- Och dina ögon. VÄN 2 På pricken. VÄN 2 Det är verkligen precis så likt något kan bli. På pricken. Hon är väldigt lik sin far också. Ja... VÄN 2 Ja... Är hon det? VÄN 2 Det är hon säkert.
-33- Eller blir. VÄN 2 Lite svårt att se bara. Blir blir hon säkert. VÄN 2 Hon kanske har hans öron. VÄN 2 Hon kanske är väldigt lik honom, det är bara svårt att... ja, helt enkelt svårt att, för att inte säga omöjligt skulle jag vilja säga. Men det är säkert hans öron. De får växa till sig lite. Polskan spelar återigen. Bäcken porlar. Kvinnan småspringer på stigen. Jag måste ut nu, jag måste ut härifrån, vad gör jag här? Vad har jag gjort? Vad fan är det som händer i mig? Jag saknar... saknar henne, min flicka som jag... jag har gjort henne... Jag har gjort henne... illa, vad var det jag... gick här för? Jag minns inte, jag minns..! Vem är det som spelar, hör du inte? Hör du inte musiken?
-34- Den går runt i skogen, någon spelar så huvudet sprängs, så lungorna fylls med vatten, du måste höra! Mamma? Hör du inte!? Var är du? Musiken som slår mig, hör du inte? Nej, mamma, jag hör ingenting... Jag vet att du hör den, det är du som spelar, du som dödar mig, men jag har inte gjort något, hör du mig? Skriker. Mamma! Skriker. Jag har inte gjort något!! Neej!
-35- Ljudet av porslin som kraschar i golvet. Det var inte ditt barn. Jag ville inte berätta det men jag kunde inte bära det längre, jag orkade inte vara ensam längre... Men nu kanske vi kan börja om... bara du och jag? Avlägset. Rör mig inte. Nu kanske du vill komma tillbaka - Avlägset. Skriker. Rör mig inte! - nu när det bara är jag kvar... För hon... hon är... Vad mörk skogen är. Nu kommer jag ihåg... Slutar springa. Nu vet jag - Gråter.
-36- - Jag minns! Vi gick till vattnet och den spelade, spelade så det skar i själen den förbannade musiken och den lockade och kallade på mig, men jag var inte där för min skull, det var inte jag som hade möte nere i det kalla vattnet, det var du, min lilla fisk, det var du - Rädd. Mamma? Mamma!? - Du som älskade vatten, du skulle gärna finna den där lockande musiken, du skulle lättsamt gå ut i vattnet, sjungande på ditt enfaldiga, barnsliga sätt och musiken skulle dra ner dig till sitt rike där dina lungor skulle sprängas och jag skulle bli fri, äntligen, från hemligheten, den skulle inte längre finnas. Och han skulle förlåta mig - Kastar porslin i golvet. Neej! - ta mig tillbaka och vi skulle kunna börja om. Hans barn skulle verkligen bli hans. Vi skulle älska i bäcken igen, vi skulle ännu en gång... älska i vatt... net... Titta, mamma! Jag kan se sjön! Jag kan se sjön, mamma! Titta, ån, titta på ån, mamma!
-37- Det heter bäck, dumma unge. Barnets röst blir gällt och skärande. Ån, mamma, titta på ån, ån, mamma, titta på ån, mamma, titta på ån, titta på ån! Sluta! Sluta! Kom hit, förbannade glin, det är ditt fel alltihop, ditt fel, jag var ensam, vad skulle jag göra, jag har fått betala, jag har fått betala, hela tiden visste jag att du inte var lik honom, att du inte påminde om honom på något sätt... och jag ensam visste varför... Hon brås på mor sin. En sådan liten en! VÄN 2 Och den helige andens namn... PRÄSTEN En sådan liten vattendyrkare!
-38- Skriker inte alls. VÄN 2 I faderns, sonens... PRÄSTEN Öser vatten Bäckens forsande vatten. Jag har aldrig sett ett barn som vill få vatten på sig... Men hon riktigt längtar efter det... VÄN 2 Ljudet från kyrkan försvinner. Polskan virvlar. Bäcken forsar. Nej, mamma, släpp mamma, jag vill inte! DEN ANDRE Bada i en sjö? Kallt och skitigt, nej du, nej tack.
-39- Tycker du inte om vatten? Nej, fy fan. DEN ANDRE Vad ska jag göra? Vada över... DEN ANDRE Tvätta håret i alger, vad fan är det att längta efter. Åh, mamma! Jag ser ån! Skynda dig! Vi springer! Vi springer och dyker i. Som du alltid gör, med huvudet först, mamma, åh vi kan väl dyka och allt! Jag gick här... med dig... Jag gick här med dig, det var bara du och jag, han har gått och lämnat oss, det är bara du och jag nu, min lilla flicka... jag ville det inte, men det var ditt fel, han visste inte att du... det var ditt fel. Det var ditt fel... Sjunger. NÄCKEN Kom till mig i mina armar... Åh, mamma, titta! Där är sjön och ån och alltihopa! Vi kan väl simma, mamma, säg att vi kan simma!
-40- DEN ANDRE Vilken bäck då? Kallt och jävligt. I skogen? Nej kom nu, jag ska visa dig hur en dusch fungerar... Sjunger på avstånd. NÄCKEN Kom... kom... till mig i mina armar Kom... kom till mig min älskade... Öser vatten. PRÄSTEN Döper jag dig, Erika Lovisa... Jag kan se ån, mamma! Jag kan se ån, mamma! Tystnad. Gråter. Långt borta sjunger Näcken sin visa. Fiolen spelar. Bäcken porlar svagt i bakgrunden. Kvinnan står alldeles stilla.
-41- Gråter. Avlägset, försvinnande. Varför? Varför? Hur kunde du..? Jag ville inte vara tillsammans med den andre men du lämnade mig ensam! Vad skulle jag göra? Jag var ledsen och förbannad, jävlar vad arg jag var, din satans knöl, det var vår smekmånad! Vi skulle vara tillsammans, men du försvann, "hade så mycket att stå i", det var du som svek, inte jag! Ditt jävla jobb, din jävla karriär... Det är inte mitt fel! Inte mitt! Och jag bar hemligheten ensam så länge och till slut var jag tvungen att berätta. Varför inte? Du älskade mig, du skulle säkert förstå och förlåta, jag var tvungen att berätta, det blev för tungt för mig att bära ensam, du skulle säkert förlåta, du skulle säkert älska henne och mig ändå, det är klart jag kunde komma till dig, det var bara i mitt huvud skräcken fanns, i min ensamhet, jag skapade själv rädslan för att bli övergiven, jag var tvungen att berätta för att få dela med mig. Jag visste att du skulle hålla om mig och älska mig och henne och förlåta... "Det är ändå vår flicka. Det gör inget, hon är vår flicka ändå"... Men du skrek - Ljudet av porslin och Mannens skrik, på avstånd. - du bara skrek och for ut mot mig när jag äntligen efter alla år var ärlig och öppnade mig för dig, men du tog inte emot mig, du tog inte emot hemligheten och mitt blödande minne, du blev bara så förtvivlat sårad och orkade enbart tänka på din egen känsla och dig själv. Jag stod bredvid och skakade och längtade efter dina armar, men du bara skrek att vår flicka var inte längre vår flicka - och då var hon inte det. Det var du som gjorde det. Du gjorde så att hon inte var
-42- vår flicka! Dina känslor övergav oss. Och då... hatade jag henne, den lilla fisken; hon var den som var i vägen, allt var hennes fel, hon måste betala! Det älskande paret i vattnet. Mamma? Mamma? Min lilla flicka... Du kallade honom pappa, men jag hade så ont för jag visste ju... Där satt jag hela tiden och visste, jag visste! Jag hade varit otrogen, jag hade svikit honom! Men han, det var han... och du. Ni svek mig. Jag var tvungen. Nu ska jag få honom tillbaka, du är inte längre här, du är inte... du är inte... Vi springer! Vi springer och dyker i. Vad har jag..? Jag minns, jag gick här... med... Som du alltid gör, med huvudet först, mamma, åh vi kan väl dyka och allt! Kvinnan och Mannen som älskar i bäcken.
-43- Vad har jag gjort, har jag..? Har jag? Kvinnan springer mot bäcken. Näcken spelar allt starkare. Vad har jag gjort? Jag trodde det var en dröm, men det... Var är du? Var är du!? Vad har jag gjort... Kvinnan snubblar fram i snår och grenar. Bäcken fors hörs nära. Kvinnan sliter undan ett sista snår. Forsen brusar starkt. Kvinnan stannar, förvånat. Men..? Men..? Ja, mamma, titta! Där är den! Var det så nära? Låg det här... hela tiden? Jag gick och gick, kom jag aldrig längre? Jag sprang, men vattnet låg kvar där hela tiden, nära mig... Jag kunde aldrig lämna det. Jag kunde aldrig lämna det.
-44- Sjunger. NÄCKEN Kom... Kom... Var är min flicka? Vår flicka? Kom till mig, vi går till hem! Mamma? Ja, min lilla flicka, kom! Vi går tillbaks till pappa! Vi går tillbaks till pappa! Han förlåter oss! Rädd. Mamma? Vad gör du? Han kommer att förlåta mig. Kom ur vattnet, lämna musiken nu, vi går och letar efter pappa. Han förlåter mig! Gråter. Mamma?
-45- Sluta! Sluta med det där nu! Jag ångrar mig. Säg att du ska komma tillbaka, säg åt musiken att släppa dig, vi ska härifrån! Vadar ut i vattnet. Ge mig henne tillbaka! Jag vill ha henne tillbaka! NÄCKEN Sjunger och spelar nära kvinnan. Ge tillbaka! Ge tillbaka! Jag ska ha henne, vi ska gå till hennes pappa, vad han än säger så är han hennes pappa... min älskade... Sjunger åter avlägset. NÄCKEN Nej! Gå inte ifrån mig! Lämna mig inte! Jag ska ha henne tillbaka! Det var inte meningen! Det var inte... som jag trodde... Kämpar med strömmen. Det var inte... meningen... Kom, mamma, det är härligt i vattnet... vattnet är kallt, mamma. Det är härligt i vattnet. Ja!
-46- DEN ANDRE Vatten är kallt, jag gillar inte sådant vått, hålla på och bada i... Jag kommer nu... jag kommer till dig... Kom... till mig i mina armar... NÄCKEN Kom, mamma, kom, vattnet är härligt. Vad kallt det är! Kvinnans skratt. Mannens skratt. Kom hit, mamma. Ja! Ja! Mamma!
-47- Jag kommer! Släpp henne! Poskan spelar. Näcken sjunger, glad och lockande. Jag kommer till dig! Men kom då! Kom, mamma! Kom någon gång! Jag ska hålla om dig, jag ska aldrig släppa dig... Mamma! Nej... Släpp mig! Jag vill inte, jag vill inte under vattnet... Får vatten i munnen, hostar. Mamm...
-48- Neej! Ljudet av porslin som slängs i golvet. Nej, låt bli! Gör det inte, jag vill inte göra det!... Mamma? Mamma! Mam... Jag vill inte ner i vattnet, inte under vattn... Kvinnan dränker Barnet. Nej! Nej! Gör det inte! Kom tillbaka! Jag gjorde det inte, jag ångrade mig! Ge mig henne! Vi ska hem! Visst är det skönt i vattnet? Visst är vattnet underbart kallt? Kallt och vått... DEN ANDRE Underbart kallt.
-49- Ge mig henne tillbaka! Vi ska hem! Vi ska hem! Kvinnan dras ner i vattnet. Hon hostar och bubblar. Kom till mig... kom till m... vi ska hem... Kvinnan drunknar i bäckens fors. Musiken slutar tvärt. Bäcken porlar. Långt borta kular en vallflicka. Åkersberga juni 92