UTVECKLINGSPLAN inom satsningen BERGSLAGEN Historia och framtid. Samverkan för utveckling. STIFTELSEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN November 2007 Geologisk exkursion Stollbergs gruva
På väg ut ur en av gruvorna i Bastnäsfältet i Riddarhyttan, Skinnskattebergs kommun. Inledning Det finns en vilja i Bergslagen att bilda enad front inför omvärlden vad gäller marknadsföring, kultursatsningar, turism, entreprenörskap, utbildning, livskvalitet mm. Att ta gemensamma tag för en hållbar och långsiktig satsning i ett område som hänger samman tvärs över läns- och kommungränser, förbundet genom sin månghundraåriga industrihistoria. Den viljan har kommit till uttryck i en särskild satsning på Bergslagen. Ett förslag har under 2006 utarbetats av Riksantikvarieämbetet, Länstyrelserna i Dalarna, Västmanland, Värmland, Örebro, Gävleborg samt Tekniska Högskolan/KTH och Intresseföreningen Bergslaget, som också har fått en koordinerande roll. Ett 25-tal kommuner i de fem nämnda länen kommer på olika sätt att involveras. Satsningen kallas Bergslagen - Historia och framtid. Samverkan för utveckling. Det industriella kulturarvet visar sig i varje del av Bergslagen: ruiner, hyttor, masugnar, valsverk och smedjor, vattenhjul och kraftverk, bergsmansbyar och herrgårdar. Listan kan göras lång. Detta arv sammantaget är gemensamt och ska förvaltas med kunskap och intresse, användas med känsla och utvecklas på egna villkor. Tretton Bergslagshistoriska centra har föreslagits från norr till söder. I Ekomuseum har fyra noder angivits som utvecklingscentra och dessa är samtidigt besöksmål i Ekomuseum. Det är Grängesberg med sin 1900-tals gruvhistoria och strukturomvandling, Smedjebacken med sin Ahlbäcksstiftelse och Gamla Meken som kan bli ett kulturcentrum, den välbevarade bruksmiljön Världsarvet Engelsberg i Fagersta kommun samt Norbergs bergslag med centrum i Nya Lapphyttan och med den medeltida järnhanteringen. Man kan på goda grunder säga att Ekomuseum Bergslagen är den nya satsningens moder, som i mer än 20 år har arbetat med just de mål som beskrivs i den nya Bergslagssatsningen det som nu planeras i en betydligt större omfattning. Kanhända är Ekomuseums epok därmed över? Visst måste frågan ställas. Ekomuseum Bergslagen fick under våren 2007 av Länsstyrelsen i Västmanland ett bidrag på 150 000 kr för framtagande av en utvecklingsplan för Ekomuseum som nätverk inom satsningen Bergslagen. Ludvika 2007-11-22 Christina Lindeqvist 1
People En aktivitetsdag på Röda Jorden med den lokala ideella föreningen, som hjälper en skolklass att prova på järnframställning. Ulla Fredriksson till höger är järnkunnig handledare. Vad är ett ekomuseum? För att förstå ett ekomuseum bör man först veta vad ett traditionellt museum är. Det traditionella museet handlar om att samla, vårda och visa. Ett uppdrag och ett tydligt budskap. Där finns museibyggnad med arkiv och samlingar och där finns lokaler för utställning. Bevarandearbete, dokumentationsarbete och kunskapsuppbyggnad hör till det vardagliga arbetet. Museet är en plats, lätt att besöka. Ekomuseet är tvärtom. Det är flera platser, samtliga ute i det fria knutna till varandra med ett tema. Det handlar om människorna som lever där ute, deras arv, kultur, miljö och landskap. Samlingarna har ersatts av autentiska miljöer, de är i princip tillgängliga natt och dag året runt. Vårdandet har ersatts av regelrätt underhåll, objekten används. Utställningarna har ersatts av aktiviteter och ofta får besökaren delta och absolut röra allting. Det är ett annat sätt att förmedla historia. Det är ett levande museum. Museipersonalen i ekomuseet är de människor som engagerar sig i sitt kulturarv. De är i detta fall sakkunniga. De har själva upplevt, de har sett och hört berättas, de kan sitt landskap, sina naturresurser och sina traditioner. De förmedlar känslan av ett liv, ett arv och en plats. Ekomuseum Bergslagen handlar om järnet och människan. Eko- som i ekonomi och ekologi kommer från grekiskans oikos (hushåll). Ekomuseet vill ytterst beskriva hur människan har använt sig av naturen och dess resurser för att överleva, för att skapa sig ett liv och hur det har påverkat landskapet, vad det efterlämnat, det som kallas kulturarv. I Bergslagen är kulturarvet industrihistoriska minnen. Natur och kultur i en skön förening, det är ett ekomuseum. Och Människa, Miljö, Landskap - det är dess ledord. Ekomuseet kan betraktas som en stor mötesplats, en del av den framväxande upplevelseindustrin. Här möts olika kategorier av människor, det är som en handelsplats för idéer och erfarenheter när det fungerar som bäst. Mötesplatsen har tydliga demokratiska drag och blir till vad dess invånare och mötesdeltagare gör den till. I takt med att besöksmålen utvecklas, ökar besöksnäringen runt omkring. 2
Stig till besöksmålet Röda Jorden i Riddarhyttan, en plats där man redan för 2 500 år sedan framställde smidbart järn av rödjord. Idag är det ett populärt besöksmål där upplevelsen av järnframställning blir en resa i tiden. Place Bakgrund och historia Participation Bild av Ekomuseum Bergslagens organisation. Tjänstemannagruppen Styrelsen KANSLI Ekorådet de ideella FOTO CHRISTINA LINDEQVIST Ekomuseum Bergslagen började 1986 som ett gränsöverskridande samarbetsprojekt efter flera års förberedelser. Två län involverades, Dalarna och Västmanland. Örebro län avstod. Initiativet kom från Dalarnas museum. En sammansatt grupp museimän från Dalarnas museum och Riksantikvarieämbetet började arbeta med idén i projektform. De första åren hade Ekomuseum sitt kansli på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, på översta våningen i Ekomagasinet., 1990 bildades en stiftelse med säte i Fagersta. Stiftarna var sju kommuner: Ludvika och Smedjebacken i Dalarna samt Skinnskatteberg, Fagersta, Norberg, Surahammar och Hallstahammar i Västmanland. Dessutom ingick de båda länsmuseerna i stiftelsen samt en turistorganisation i Västmanland, WestmannaTurism, idag nedlagd. Med stiftelsebildningen byggdes upp en organisation i form av ett nätverk som består än idag. Ekomuseum kom att stå stadigt på tre ben: styrelsen, tjänstemannagruppen och Ekorådet. I styrelsen sitter representanter från stiftarna. De båda länsantikvarierna är adjungerade till styrelsen, liksom en Ekorådsrepresentant från vardera län. Ekorådet består av representanter från de lokala ekoråden och ideella föreningarna i stiftarkommunerna. Utan den ideella arbetsinsatsen så funnes det inget Ekomuseum. Det lokala engagemanget har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av besöksmål i i området. Ekomuseum arrangerar en heldags studieresa varje år för föreningarna till intressanta platser för det mesta utanför Ekomuseum, men även innanför för att bättre lära känna varandras besöksmål. Bergslagstingen infördes under 1994. Då genomfördes stora och öppna konferenser höst och vår för alla intresserade i Ekomuseum. Snart blev Bergslagstinget en årlig aktivitet. Dess syfte är ännu idag att dryfta angelägna frågor och vara en dag för inspiration och kunskap för alla som engagerar sig i arbetet i Ekomuseum. Under 1994 genomfördes även Ekomuseidagar 11-12 juni med förhoppning om en fortsättning. Några år höll denna tradition i sig och man övergick till att ha en Ekomuseidag, men sen rann det ut i sanden. Dock har denna dag lämnat spår hos föreningarna, som i Ekorådet diskuterat att eventuellt väcka liv i idén. 2 3
Ändamålet När stiftelsen bildades den 6 juni 1990 undertecknades en stiftelseurkund samt avtal som reglerade stiftelsens struktur, verksamhet och ekonomi. Dessutom togs de stadgar som gäller än idag. Ändamålsparagrafen lyder: 2 Ändamål Stiftelsens ändamål är att stärka bygdens identitet och klargöra Bergslagens särart samt att verka för utvecklingen av Ekomuseum Bergslagen till ett attraktivt besökmål. Härvid skall ekomuseets arbete främst inriktas på att, inom sitt geografiska område, vilket är identiskt med de sju stiftarkommunerna: belysa Bergslagens särart och historia. skapa nya dimensioner av Bergslagens industrilandskap. sätta områdets invånare i centrum ge humanistiska perspektiv på teknikens roll, utveckling och konsekvenser. utveckla nya former som gör kulturlandskapet levande. visa byggnader och föremål i sitt rätta sammanhang. arbeta för att miljöer bevaras och brukas med höga krav på restaureringsteknik. göra området attraktivt för för en kultur- och turismsatsning. samarbeta med det lokala förenings- och näringslivet. spela en aktiv roll i det lokala kulturlivet. verka för att sprida kunskap och information i landet om de i ekomuseet ingående kommunerna samt om Bergslagen som helhet. samarbeta med skolan och ge möjligheter till upplevelsebesök. arbeta för forskning inom järnhanteringens område. verka för ekologisk kunskapsspridning. Stiftelsens ändamål är vidare att i samråd med statliga och kommunala myndigheter verka för en utveckling av Ekomuseum Bergslagens ingående kommuner. Under de tjugo åren av verksamhet i Ekomuseum kan man se att samtliga punkter finns med utom den sistnämnda: att sprida ekologisk kunskap. Idag kan den frågan kanske ses som en av de mest angelägna. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST UTMÄRKELSER: Perspective Pride 1989 EMYA, European Museum of the Year Award gav Ekomuseum en Special commendation för bästa industrihistoriska museum 1998 The Micheletti Award Luigi Micheletti Fondazione i Brescia Årets industrihistoriska museum i Europa Priset delades ut av EMYA i Grekland på ön Samos 9-13 juni 1998, då 20 personer från Ekomuseum Bergslagen steg upp på scenen. 4
Objekt och teman Profile Profession Ekomuseum är en komplex organisation med ett stort och skiftande innehåll och med ett brett syfte. Det är inte helt enkelt att beskriva struktur och verksamhet. Objekten Ekomuseum Bergslagen ligger någorlunda jämnt fördelat i två län och har totalt 48 besöksmål eller objekt. Egentligen är de 49 men ett, Säfsens Arbetaremuseum, packades ihop för några år sedan men kommer att återuppstå i Grängesberg i ett nytt gruvmuseum. I Daladelen finns 20 objekt: elva i Ludvika och nio i Smedjebacken. I Västmannadelen finns 28 objekt: sju i Norberg, fem i Fagersta, sju i Skinnskatteberg, fem i Surahammar och fyra i Hallstahammar. Strömsholms kanal, som är ett besöksmål i Ekomuseum, går som en pulsåder genom ekomuseet från Mälaren upp till Smedjebacken och delas av fyra kommuner: Hallstahammar, Surahammar, Fagersta och Smedjebacken. En ambition inom Ekomuseum är och har varit att revidera objektslistan ungefär vart femte år men det har visat sig vara en svår uppgift. Alla skyltar, kartor och foldrar tar upp objekten numrerade i en ordning, som är befäst sedan länge. En förändring medför stora kostnader. Diskussioner har också med regelbundenhet förts om att utöka antalet objekt. I Daladelen finns fler intresserade föreningar som bedriver verksamhet på platser, som är intressanta för Ekomuseum. Det har under åren även förekommit diskussioner om att utvidga Ekomuseum till att omfatta närliggande kommuner i södra Dalarna och Västmanland. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST Project Naturen i Bergslagen har bjudit på stora möjligheter att överleva. Här finns strömmande vatten till vattenkraft, energi i skogen och en rik berggrund. Teman Ekomuseum vill särskilt beskriva järnet och människan, vill göra historien angelägen och därmed vara ett levande museum direkt på plats. Det utstakade området där Ekomuseum finns är därför ett utsnitt av Bergslagen, ett slags koncentrat. Från den kolproducerande finnmarken runt Grangärde i Ludvika kommun till järnbruken längs kanalen ner mot Mälaren däremellan kan man finna allt. Från Röda Jorden i Riddarhyttan, en av Sveriges äldsta platser för järnframställning, till Dunshammars blästerugnar utanför Engelsberg. Råvarorna var rödjord och sjömalm. Därefter Norberg med den tidigaste gruvbrytningen i Sverige. Så växte bergsmannakulturen fram med sina typiska hus och gårdar, med sina kollektiva hyttor och masugnar och med sina små hammarsmedjor. Därmed är vi framme vid järnbrukens uppbyggnad. Järnhanteringen var lukrativ. Vattenvägen ner mot Mälaren, det som senare blev Strömsholms kanal, låg öppen för export av det dyrbara stångjärnet rakt ut i världen via Stockholm. Sedan är steget inte långt till dagens moderna stålindustri, som ligger längs kanalen, och som har vuxit fram ur den äldre. Den ger ett svindlande perspektiv bakåt i tiden. 5
Faser, EU och projekt När Sverige gick med EU 1995 innebar det möjligheter för Ekomuseum. 1996 gjordes en omfattande ansökan om bidrag från strukturfonden EUMål2 avseende ett femårigt projekt, 1995-1999 uppdelat i delprojekt. Det innebar en brytpunkt i Ekomuseums historia. 1986-1995 Uppbyggnadsfasen Allt är nytt efter en tid av nedläggningar och hög arbetslöshet. Starkt lokalt och politiskt engagemang. En demokratisk organisation byggs upp. Många projekt drivs, intensiv kursverksamhet. 1995-2000 De gyllene åren God utveckling med hjälp av EU-medel. Ekomuseum befäster sin position. Starkt lokalt och politiskt engagemang med många projekt inom utbildning och entreprenörskap. 1999 är det stora projektåret. 2001-2005 Stagnationsfasen Efterdyningarna. Verksamheten planar ut, EU-bidragen krymper, ekonomin svajar. Intresse och engagemang minskar. Nya aktörer dyker upp på arenan och växer sig starka. 2006-2007 Förändringsfasen Förändring är oundviklig och diskussioner förs i Ekorådet och i en tillfälligt bildad styrgrupp. Back to basics är en av åsikterna, en helt ny inriktning är en annan...nu dyker Bergslagssatsningen upp och blickarna riktas ditåt. Denna utvecklingsplan skrivs och förändringsprocessen går igång. 2008- Mot nya mål... Ekomuseum följer en naturlig cykel ett slags kretslopp för organisationer och företag och har utvecklats och anpassat sig i de olika faserna. De gyllene åren kan också sammanhänga med ett ovanligt kreativt ledarskap; två viktiga faktorer samtidigt och framgången var ett faktum. Men nu kommer en oundviklig tid för förändring och nytänkande, det blir en utmaning för Ekomuseum. Det tidiga 90-talet Grunden för den verksamhet som tog fart efter 1995 lades redan under 80-talets sista år. Man var tidigt ute med en guidebok både i svensk och engelsk version. Ekobladet var en flersidig tidningsliknande produkt. En intensiv kunskapsuppbyggnad pågick i form av kurser med många deltagare. Föreläsningsserierna drog en stor publik, de öppna konferenserna likaså. Både Bergslagstingen och Ekomuseidagarna föddes under dessa år. Folkbildningen var central i verksamheten. Nytänkandet var stort, gränserna tycktes obefintliga. Fanns de, skulle de sprängas. Viljan och entusiasmen verkar ha haft en ovanlig styrka hos de människor som var engagerade i att bygga upp och utveckla ekomuseet. Man hade något att samlas kring, en gemensam historia med många sidor, vilket sannolikt stärkte identitetskänslan. Det är lätt att se framför sig ekomuseet som en enda stor studiecirkel, en kraftfull mobilisering av energi mot ett gemensamt mål. Projekttiden I slutet av 1990-talet stabiliseras den verksamhet som Ekomuseum ännu idag är känd för. Det är de ideellt arbetande som gör ekomuseet. Helt följdriktigt utdelades priset som Årets industrihistoriska museum i Europa år 1998 ut på Samos i Grekland i närvaro av 20 ekomuseivänner från Bergslagen. Ekomuseum fick ett gott internationellt anseende, vars effekter vi ännu drar nytta av. Då i slutet på 90-talet kommer Internet på allvar in i verksamheten och hemsidan blir en viktig del av marknadsföringen. All skyltning på objekten kommer till. En idag mycket saknad guidebok på svenska och engelska revideras och trycks upp på nytt samt samt delas ut gratis på alla besöksmål. En ny logotype skapas med upptryckta kuvert och brevpapper, sommarfoldern med karta och aktiviteter trycks upp i stort antal för varje år och alla brevlådor uppsatta på objektens stora skyltar fylls med information. De så kallade vandringsfoldrarna får ny grafisk form och trycks upp på nytt för varje besöksmål. En intensiv kursverksamhet i en rad olika ämnesområden som berör Bergslagen har bedrivits i Ekomuseums regi med många Bergslagsbor som deltagare. I samarbete med Skinnskattebergs Folkhögskola genomfördes projektet Entreprenörsanda i Bergslagen under två år. Deltagarna kom sedan att registrera in ett gemensamt namn för sina tänkta aktiviteter Destination Bergslagen, ännu vid liv. Omsättningen Sedan 1995 fram till och med 2006 har dryga 19 miljoner kronor omsatts utöver stiftarnas avgifter. Under åren 1995-2000 omsattes dryga 12 miljoner i bidrag från EU och andra fonder. Det betyder inte att åren före EU-inträdet var magra och händelselösa. År 1994 hade man till exempel en bättre ekonomi än 1995 och omsatte utöver stiftarnas avgifter 1,8 miljoner kronor. Stiftarkommunerna gick in med extra stöd, Landstingen och Länstyrelserna beviljade bidrag. Och indirekt fick man i ett internationellt projekt med Frankrike och England del av EU-medel. Det var mycket intensiva år som lade grunden för den projekttid som bröt ut med EU Mål2-fonderna efter 1995. Ekomuseum Bergslagen Yta ca 7 500 km 2 Antal invånare totalt 85 000 ca 25 mil från norr till söder ca 3 tim att köra igenom med bil ca 20 mil från Stockholm ca 500 000 besökare per år 6
Avgifter och ekonomi Ekomuseum är en affärsdrivande anslagsstiftelse och som sådan momsregistrerad. De tio stiftarna har i avtal förbundit sig att bekosta stiftelsens verksamhet och avgifterna erläggs två gånger per år mot faktura. Beloppen räknas ut i förhållande till stiftarkommunernas invånarantal. Varje länsdel erlägger lika mycket vardera per år och beloppet fördelas i stort på detta sätt: Daladelen 600 000 kr per år (35 000 invånare) Ludvika ca 25 000 invånare, ca 425 000 kr/år Smedjebacken ca 10 000 invånare, ca 175 000/år Västmannadelen 600 000 kr per år (50 000 invånare) Norberg ca 6 000 invånare, ca 75 000 kr/år Fagersta ca 12 000 invånare, ca 150 000 kr/år Skinnskatteberg ca 5 000 invånare, ca 60 000 kr/år Surahammar ca 10 000 invånare, ca 125 000 kr/år Hallstahammar ca 15 000 invånare, ca 190 000 kr/år I Västmannadelen bor det fler människor än i Daladelen vilket medför att avgifterna faller ut olika. Dalakommunerna betalar ca 17 kr per invånare medan Västmannakommunerna betalar ca 12 kr per invånare. Från stiftarmuseerna Dalarnas museum och Västmanlands läns museum kommer medel via Kulturrådet med 116 000 kr vardera per år. Westmannaturism, numera nedlagd, erlade tidigare varje år 10 000 kr. Ekomuseum Bergslagens årliga fasta budget ligger sålunda idag på ca 1 432 000 kr. Avgifterna är konstanta och någon uppräkning sker inte för närvarande. De har dock justerats åtminstone en gång med 10% fördelat på en treårsperiod, vilket skedde kring 2000. Det ideella arbetet Överst Lekombergs utsiktspunkt norr om Ludvika med Hoppets båt, en konstinstallation av Iréne Samuelsson-Ohlanders, 2007, i projektet Konst som naturresurs. Under en gruvbild. Utsikt från den utgrävda orten i Stollbergs gruva, norr om Smedjebacken. Med två goda exempel kan det ideella arbetet i Ekomuseum beskrivas väldigt väl. I norra delen av Ekomuseum i Grangärde finnmark och Ludvika kommun har Gravendals byalag under 2007 redan gjort mer än 6 000 timmar för att restaurera räckhammaren. Det har varit ett drygt men viktigt arbete, då hammarsmedjan är ett unikt besöksmål. Här finns en fungerande smedja med vattenhjul, tyskhärd och räckhammare och det gamla tysksmidet kan visas. Besökaren förstår hur stångjärn räcktes ut under hammaren. Räckhammarsmedjan filmades av Discovery Europe 2004 i en serie om Europas industriella utveckling. I södra delen av Ekomuseum har föreningen i Trångfors gjort minst 4 000 timmar redan i år med att färdigställa det stora vattenhjulet som ska driva en tung mumblingshammare i en lancashiresmedja. Det är en betydelsefull insats som görs och visionen är att sätta smedjan i stånd som demonstrationsobjekt. Svedvi-Bergs hembygdsförening på Skantzen har redan gjort 3 000 ideella timmar i år och ännu är julaktiviteterna kvar att räkna in tillsammans har de båda föreningarna alltså gjort mer än 7 000 timmar för att bygga upp och utveckla besöksmålen kring kanalen i Hallstahammar. Räknar man om den ideella arbetsinsatsen i pengar så blir det 7
med 250 kr i timkostnad en summa ca 1,2 milj. kr för Gravendal och ca 1,8 milj. kr för Trångfors och Skantzen bara på ett år. På flera håll i Ekomuseum har det pågått och pågår arbete av liknande slag på Stollberg och på Flogberget i Smedjebacken, på Västanfors i Fagersta, i Engelsberg, i Karmansbo smedja, i Riddarhyttan runt Röda Jorden, Bastnäs, Kopparverket och Lienshyttan, i Norberg, i Ramnäs, i Virsbo osv. Visserligen är medelåldern på de ideella medarbetarna hög men de har ändå gott om både energi eller kraft. De drivs av stolthet och söker gemenskap, de har roligt. Det är glada och framåtblickande pensionärer som har mycket erfarenhet, kunskap och yrkeskompetens med sig i bagaget. Det ideella arbetet har ett stort värde inte bara för Ekomuseum utan även för stiftarkommunerna. Miljöer underhålls och utvecklas och drar besökare till sig. Det kan ses som ett långsiktigt bidrag till den lokala ekonomiska utvecklingen. Basverksamheten idag Den vardagliga verksamheten innefattar att arrangera möten och träffar med styrelsen, tjänstemannagruppen och Ekorådet, föra protokoll och minnesanteckningar, samt att träffa olika människor med koppling till verksamheten. Vardagen består även av att svara på förfrågningar, samordna aktiviteter och lösa problem av allehanda och oväntade slag. Kansliverksamheten har förenklats betydligt tack vare Internet och epost. De flesta utskick sker idag med epost. De tjänster som behövs, som ekonomisk redovisning, köps av en fristående ekonom. Vad vi håller fast vid är att göra Ekobladet i tryckt form, som skickas ut till ca 2 500 adresser i Sverige och i de nordiska grannländerna. Arbetet med sommarfoldern på vårkanten är en typisk basuppgift, likaså att underhålla hemsidan. Det internationella arbetet deltagarna skrev på Letters of Intent. Ekomuseum Bergslagen var där och skrev på. Sen har arbetet följts upp av årliga träffar. Workshop 2005 skedde i Argenta i Emilia Romagna vid floden Pos delta, ett vattenrike av betydelse. Workshop 2006 förlades till Ekomuseum under fyra intensiva dagar när 26 deltagare från sju olika länder besökte Bergslagen. Workshop 2007 skedde i Toscana i Val Casentino, där de europeiska deltagarna fick redovisa sina erfarenheter och sina respektive ekomuseer för intresserade lokalpolitiker och ekomuseikollegor. Ekomuseum Bergslagen deltog. Workshop 2008 planeras i Tjeckien den 16-21 september i Trebon, Rozmberk Society Ecomuseum Ruze. Provinsen Södra Böhmen har visat intresse för att bidra till en Workshop, då de vill upprätta ett ekomuseum i sitt område i syfte att bättre kunna presentera regionen inför EU under 2008. Att stärka ekomuseinätverket i Europa är en angelägen uppgift. Det bygger broar på sikt och öppnar upp för tätare kontakter och gemensamma aktiviteter. ERIH (European Route of Industrial Heritage) I september 2007 inbjöds Ekomuseum att delta i ERIH:s årsmöte i Dortmund i Ruhrområdet. ERIH är ett industrihistoriskt nätverk som vuxit ur två Interregprojekt med start 1999 mellan England, Tyskland, Frankrike och Benelux. Projektägare är Ministerium für Bauen & Verkehr des Landes Nordrhein-Westfalen. Det började i Ruhrområdet med en industrihistorisk temarutt. Idén utvecklades till ett större Interregprojekt, ERIH, där en rad Ankarpunkter skapades i sex länder. Projektet går ut i april 2008 och en ansökan om en fortsättning och utveckling förbereds för inlämning den 15 januari 2008. Målet är att skapa ett ERIH över hela Europa. Ekomuseum Bergslagen är erbjuden partnerskap i det planerade treåriga projektet. Avsikten är att skapa två industrihistoriska rutter i Bergslagen. Ekomuseum arbetar för att lösa frågan om medfinansieringen. Beslut fattas med ett Letter of Intent i slutet på november. Ekomuseum Bergslagen har ett starkt namn utomlands och har positionerat sig väl i industrihistoriska sammanhang efter 90- talets lyckade insatser. Ryktet står sig ännu idag. Varumärket ska därför inte underskattas utan skötas för framtiden. Europa har kommit närmare och är redan vår hemmamarknad. Språkkunskaper blir avgörande för att utveckla bra kontakter och bygga nätverk. Ekomuseum har alltid och på olika sätt varit aktivt i ett internationellt perspektiv och tar idag del i arbetet med ett europeiskt ekomuseinätverk, som tenderar att snart bli globalt. Japaner är exempelvis mycket intresserade av ekomuseirörelsen och har så varit i decennier. De har vid flera tillfällen avlagt besök i Ekomuseum Bergslagen alltsedan tidigt 90-tal. Det europeiska ekomuseinätverket Tanken på ett europeiskt ekomuseinätverk kom från IRES Piemonte (Istituto di Ricerche Economiche e Sociali), Institutet för socioekonomisk forskning i Torino, Norditalien år 2003 och tog en fastare form under en Workshop 2004 i Trento, när Opera i Hansa Kokerei, Dortmund. ERIH årsmöte sept 2007. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST 8
Kartbild Johannes Kruusi Satsningen på Bergslagen I syfte att bidra till ett ökat besöksantal i Bergslagen, främja regionens sysselsättning och tillväxt samt skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar förvaltning av kulturarvet utarbetade Intresseföreningen Bergslaget, Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelserna i Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län samt KTH år 2006 ett förslag till hur samarbetet kring Bergslagens industriella kulturarv kan utvecklas i satsningen Bergslagen - Historia och frramtid. Samverkan för utveckling. Under verksamhetsåret 2007 har arbetet med att ta fram en sådan plan för 13 Bergslagshistoriska centrum pågått, där även de två nätverken Järnriket samt Ekomuseum Bergslagen angivits som utvecklingscentrum. Arbetet startade mer aktivt för Ekomuseums del i början på juli med ett första möte med den arbetsgrupp som bildats med företrädare för den lokala turismen, de båda länsmuseerna samt Ekomuseum. Därefter har många möten och träffar genomförts inom Ekomuseum i små grupper inom stiftarkommunerna där ideellt arbetande och tjänstemän har fått komma till tals. Frågan om satsningen Bergslagen har även lyfts på höstens sammanträden i styrelsen, i Ekorådet samt i Tjänstemannagruppen. Träffar har även genomförts med de befintliga nätverken Järnriket och Husbyringen då samverkansfrågor diskuterats. Frågeställningarna Utvecklingsplanen ska svara på frågor som ställts i förslaget från styrgruppen inom satsningen. För Ekomuseum gäller det att försöka se den egna rollen i det större nätverket samt de möjligheter till samverkan som finns med övriga nätverk och noder i Bergslagen. Fokus kommer därför att läggas på de inledande frågeställningarna: Centrumets roll i nätverket Bergslagen Centrumets bidrag till ekonomisk utveckling, Centrumets organisation och finansiering 9
Världsarvet Engelsbergs bruk i Fagersta kommun. Fyra noder i Ekomuseum Fyra noder har angivits inom Ekomuseum och samtliga finns upptagna på Ekomuseums lista över besöksmål. Grängesberg med sin 1900-tals gruvhistoria och strukturomvandling. Ekomuseiobjekt är Cassels, Lokstallet och bostadsormådet Stora Hagen. Smedjebacken med sin Ahlbäckstiftelse och Gamla Meken och Mediumverket, ett blivande konst- och kulturcentrum. Ekomuseiobjekt är hamnmiljön med Lokstallet, Flatenbergs hytta och Flogbergets gruva. Världsarvet Engelsberg med omgivande samhälle. Världsarvet är ett ekomuseiobjekt. Norbergs bergslag med sin medeltida järnhantering och järnförsök på Nya Lapphyttan. Norberg bildar par med Engelsberg i utvecklingsplanen. Norberg och Engelsberg är länkade till varandra efter flera års samarbete i en rad EU-projekt. Nätverken i Bergslagen Bergslagen har en stark tradition av föreningsliv, vilket har gjort det möjligt för en sådan komplex skapelse som Ekomuseum att slå rot och utvecklas. Att industrihistoria är det ämnesområde som engagerar Bergslagsbor är närmast en självklarhet, då man står stadigt med fötterna i både gruvor, hyttor och smedjor sedan generationer tillbaka. Likaså skulle man kunna förklara intresset för och existensen av de övriga nätverken Järnriket och Husbyringen. Järnriket har Länsmuseet Gävleborg som huvudman och ingår i museets administration. Husbyringen är liksom Ekomuseum en fristående organisation, en stiftelse. Mellan Husbyringen och Ekomuseum ligger Silverringen, som mer är en temarutt än ett ekomuseum och som sorterar direkt under Länsstyrelsen i Dalarna. Till de industrihistoriska nätverken i Bergslagen hör även intresseföreningen Bergsmän & Bruksfolk söder om Ekomuseum i Örebro och Värmlands län. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST 10
Ekomuseums roll i Bergslagen I samtalen mellan olika grupper av människor inom Ekomuseum under hösten har det framkommit många synpunkter om Ekomuseums roll i satsningen Bergslagen. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST Lienshytte masugn från 1894 i Riddarhyttan är ett resligt 26 m högt minnesmärke från en tid, för inte så länge sedan, när järntackor framställdes hantverksmässigt. Masugnen var i drift fram till 1959 och eldades med träkol in i det sista. Den restaurerades på 1990-talet och det går att klättra upp på masugnskransen och beundra ugnen och anläggningen runt omkring. Nära masugnen finns en stor slagghög, en av få bevarade i Bergslagen och idag kulturminnesmärkt. Planen skall belysa: Mål på lång och kort sikt Roll i nätverket Bidrag till lokal och regional ekonomisk utveckling Organisation och finansiering Förutsättningarna för Ekomuseum Bergslagen är annorlunda. Nätverksorganisationen Ekomuseum är redan uppbyggd och är inte en plats utan 48 platser samtidigt, som under sina 20 år har utvecklats i ett bergslagshistoriskt sammanhang. Men Ekomuseum kan fortsätta att utvecklas och likt ett bergslagshistoriskt centrum profilera sin verksamhet mot några mer tydliga mål och det är dithän diskussionerna har gått. Inom Ekomuseum Nätverket Ekomuseum Bergslagen är sammansatt av så många olika delar och på en sådan stor yta att det kan vara svårt att överblicka. Mål och verksamhet kan tyckas spretiga men ändå hänger ekomuseet ihop sammanbunden av människorna och järnet. Med fyra noder inom ekomuseet, var och en med egen profil och status, kan bilden av ekomuseet stärkas och noderna skulle kunna bli de ekomuseala besökscentra som länge efterlysts. De nya mötesplatserna kan komma att lyfta hela Ekomuseum. Det finns en likhet med den gamla Fyrtornstanken, där fyrtornen skulle sprida ljus över landskapet. Besökare, som lockas hit, får även syn på besöksmålen i omgivningen och kan göra upptäcksresor ut i området. Det är alltså viktigt att noderna, dvs de Bergslagshistoriska centra som planeras i Ekomuseum, även arbetar med Ekomuseums bästa för ögonen och vice versa. En win-win situation kan skapas, som alla drar nytta av. Utanför Ekomuseum Utanför Ekomuseum Bergslagen finns stora Bergslagen och där finns även Ekomuseums syskon Järnriket och Husbyringen. Diskussioner om samverkan har påbörjats, träffarna sker tills vidare i Hedemora. Som nätverk har vi samma struktur och typ av problem, vilket underlättar arbetet. Det geografiska avståndet mellan Järnriket och Ekomuseum kan vara ett hinder för alltför tätt samarbete, men dock ingen omöjlighet. Husbyringen, som ligger mitt emellan, kan fungera som en länk och alla har mycket att vinna på att sätta upp gemensamma mål och samarbeta kring dem. Söder om Ekomuseum finns Bergsmän och Bruksfolk, som på sikt ska föras in i samarbetet. Vilka frågor vill man samverka med Marknadsföring och gemensam information. Trycksaker. En gemensam kartbild. Att gemensamt lyfta fram nätverken i Bergslagen, peka på de mindre mötesplatserna och de ideella föreningarna. Större samverkan och utbyte med övriga nätverks ideellt arbetande föreningar. Gemensamma Bergslagsting kan vara ett förslag, studieresor till varandra ett annat. Behov av stöd: Marknadsföring. Guidekurser och kursverkssamhet för de verksamma och ideellt arbetande på miljöerna. 11
Särskilda profilområden för Ekomuseum: Fortsatt fokus på de ideella föreningarna. Internationellt nätverkande.. Sprida ekologisk kunskap. Miljökunskap, naturkunskap Bilda en UNESCO Geopark. Geologi. Stöd till närområdet Ekomuseum stödjer närområdet genom att förlägga möten och träffar så att det gynnar föreningarna, besöksmålen samt de lokala entreprenörerna. Ekomuseums verksamhet är också att betrakta som stödjande för närområdet. Mål på kort och på lång sikt Under hösten har de fyra ovanstående profilerna diskuterats inom Ekomuseum. De två förstnämnda, fokus på de ideella och internationellt nätverkande är mål på kort sikt. De två senare, att sprida ekologisk kunskap och skapa en UNESCO Geopark kan ses som mål på längre sikt. Angående de ideella föreningarna fortsätter Ekomuseum att med stöd och råd värna det ideella arbetet. Angående internationellt nätverkande arbetar Ekomuseum för närvarande med två olika nätverk. Det ena är det europeiska ekomuseinätverket, som är under uppbyggnad. Ecomuseum Ruze i Trebon i Tjeckien blir värd för Workshop 2008. Ekomuseinätverket tar därmed steget in i Östeuropa. Det andra är ERIH, European Route of Industrial Heritage och möjligheterna att ingå att ingå partnerskap i ett Interregprojekt från och med 2008. Det skulle konkret betyda att Ekomuseum under tre år kommer att arbeta med att skapa 1-2 rutter, temarutter och/eller regionala rutter, i ekomuseiområdet med omnejd. Målet är att sprida ERIH över hela Europa. ERIH har de senaste fem åren arbetat med ett system av Ankarpunkter, Anchor Points, kultur- och industrihistoriska platser av vikt. Angående att sprida ekologisk kunskap kan Ekomuseum komma att få draghjälp av medlemskapet i NAMSA, Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation där kompetens inom ekologi, biologi, limnologi och geologi finns. Ekomuseum bör arbeta med miljökunskap och naturkunskap. En vision är ett kretsloppshus med naturskola. Angående Geopark och en geologisk inriktning kan Ekomuseum med de mineralrika gruvfälten Bastnäs och Stollberg tillsammans med Långban i Värmland utgöra ett möjligt område för en Geopark. Via UNESCO utses området, som sedan upptas i Global Geopark Network. Ett Geocentrum i Riddarhyttan skulle kunna balansera ett dito i Långban med Stollberg som mittpunkt. I området finns också fina mineralsamlingar och geologiska föreningar med hög kompetens. I Sverige finns ännu ingen Geopark, men väl i Norge. Moderna ruiner från Högfors bruk utanför Norberg. 1539 byggdes här en smältugn. några år senare anlades en av Sveriges äldsta stångjärnshammare. Gustav Vasa och Karl IX var delägare. Hyttan, vars ruin vi ser idag, byggdes kring 1915 och var i bruk fram till 1953. 250 arbetare hade jobb på bruket. Det 150 m långa kolhuset står kvar på andra sidan vägen. 12
Bidrag till ekonomisk utveckling Sme bussen besökte Karmansbo lancashiresmedja under Järnets dag i juli 2004. Många passade på att besöka utställningen och prova på smidet vid ässjan utanför bussen. Det ideella arbetet i Ekomuseum utgör självklart ett väsentligt ekonomiskt bidrag till bygden. Besöksmål som utvecklats väl med ideella insatser, öppnar även möjligheter för entreprenörer att etablera sig. Det har även funnits ett större intresse i stiftarkommunerna att gå in med extra stöd och medel vid behov tack vare tillhörighet med Ekomuseum. EU och bidragen De EU-medel som under senare hälften av 1990-talet strömmade till Ekomuseum via projekt som Fyrtorn - ljuspunkter i landskapet betydde ett marknadsmässigt lyft. Ekomuseum tydligare hävda sin existens både lokalt och regionalt i ett turistsammanhang. Michelettipriset 1998 satte också mer bestämt Ekomuseum på den internationella kartan. Åren 2000-2005 ägnades åt EU-projekt som Teknikparkerna och Sme bussen. Teknikparkerna var en direkt fortsättning av Fyrtornsprojektet. Sju teknikparker skapades i anslutning till sju befintliga Fyrtorn. Senare kom Teknikparkerna att kallas Temaparker. De blev ett komplement till det Barnens Ekomuseum som skapades i slutet av 90-talet och som finns på hemsidan. Temaparkerna har använts av förskolor och barnfamiljer. Här finns fortfarande möjligheter att arbeta fram en lärarhandledning och marknadsföra parkerna. Möjligen måste dessa först rustas upp, det har passerat några nedbrytande vintrar sen 2004. Sme bussen ingick i ett nytt projekt Utsikt - från Bergslagen mot Europa där målet var att skapa en attraktiv livsmiljö med begrepp som Slow Living och Slow Food. Ekomuseum satsade på Matdagar i samverkan med kockskolorna i regionen samt Sme bussen med fokus på järnsmidet, ett typiskt lokalt hantverk. Sme bussen invigdes i maj 2004 lastad med en utställning om järnsmide i Bergslagen samt ässja, städ och verktyg. Projektet genomfördes i samarbete med Väatmanlands läns museum. Bussen turnerade runt i Ekomuseums samtliga stiftarkommuner under sommaren 2004 samt besökte under hösten och våren 2005 skolgårdar i Ekomuseum i sällskap med smideskunnig pedagog. Avsikten med Sme bussen var att få barn och ungdomar att intressera sig för järn och smide, det kulturarv som hör till bygden. Lokalt näringsliv På och intill flera av besöksmålen har det med tiden vuxit upp företag. Det är lokala entreprenörer som velat pröva möjligheten att utveckla affärsverksamhet. 13
Några ideella föreningar på besöksmålen arbetar även med en företagsmässig inriktning. Västanfors hembygdsförening i Fagersta är ett sådant exempel. De driver handelsboden Ekomagsasinet och en Kaffestuga med generösa öppettider året runt. Ca 6-8 personer är anställda av föreningen. Många bidrar även med ideella insatser. På andra besöksmål finns enskilda privata entreprenörer som etablerat sig. Exempel är Herrgårdsboden i Färna, Café Lokstallet 1093 i Riddarhyttan (café med antikvariat och hantverk) samt Café Bockhammar vid Ebba Brahes lusthus. På Skantzen samsas Svedvi-Bergs hembygdsförenings sommarcafé med det nya Kanalcaféet, öppet året runt. Det finns även privata guider och guideföretag som tar uppdrag på besöksmålen. Men det händer att företag har svårt att överleva på grund av låg tillströmning av kunder. Säsongen är kort och stora delar av året är Ekomuseum folktomt. Det gäller även Bergslagen i stort. Flera av företagen är därför säsongsbeoende och stänger under vinterhalvåret men öppnar igen när turisterna börjar komma framåt midsommar. Sommarsäsongen sammanfaller med semesterperioderna och varar ca sex veckor, eventuellt åtta och i bästa fall tio till tolv veckor. En ökad Europaturism har senarelagt säsongen till augusti och september, som är semesterperioder i Sydeuropa. Drivkrafter Drivkrafterna hos de ideellt arbetande kan se olika ut, men det tycks i stort handla om stolthet över ett gemensamt kulturarv, som har varit ovanligt viktigt. Det handlar också om gemenskap, nöjet, glädjen, resultatet och friheten. Man arbetar när man vill, det finns inget tvång. Platsens betydelse och historiska status är en viktig del, att skapa något åt eftervärlden att minnas är en annan del. Föreningen vill berätta sin historia och visa upp sina resultat och få uppskattning. Att bli bekräftade och omtalade av många besökare gör insatserna än mer värdefulla. Stolthet, gemenskap och identitet stärks. De välkomnar alltså besök. De som väljer att arbeta ideellt är nästan alltid över 60 år. Det är pensionärer med inkomst och fritid. När man talar om att föryngra föreningarna, menar man nyblivna pensionärer mellan 60-65 år. Människor mitt upp i yrkeslivet med familjer har sällan den tiden. Drivkraften är således inte pengar, även om de behövs. Alla ekonomiska bidrag är välkomna, då kostnaderna för material till underhåll är höga. Det är drivkrafterna som skiljer den ideelle från företagaren, som måste arbeta till sin egen försörjning. Sme bussens besök på Stollberg och i Virsbo sommaren 2004. Det smiddes på gator och torg. Många barn ville prova på och även vuxna ställde sig i kö. 14
Fler frågeställningar Tillgängliggörande Ekomuseums objekt är i princip tillgängliga och öppna för eget besök året runt alla tider på dygnet. De ligger ute i det fria med tillfartsvägar och stigar i ordningsställda. Vissa besöksmål är mer handikappanpassade av naturliga skäl än andra. Gruvområden är t ex mer svårtillgängliga ur den synpunkten. Under sommarsäsongen öppnas byggnader upp för aktiviteter och visning, även här är tillgängligheten varierande av naturliga skäl. Vissa platser är bättre rustade för att ta emot alla slags besökare än andra. Detta skulle kunna förtydligas och utvecklas på hemsidan och i annan information. Kunskapsuppbyggnad Kursverksamhet har pågått intensivt under uppbyggnadsåren och under 90-talets projektperiod vilket redan beskrivits. Resurser för ett upprätthållande av denna har därefter inte funnits. Guideutbildningar har därefter bedrivits i mindre omfattning i Ekomuseums regi, men upphörde helt efter 2003. De varit efterfrågade, det finns stora behov av grundläggande kurser, av påbyggnad och uppföljning i samtliga stiftarkommuner. Till de föreläsningsserier som bedrevs i många år kom allt färre personer, varför denna verksamhet upphörde. De skulle kunna återupptas i samarbete med stiftarkommunerna. Något som har prövats och som visat sig vara attraktivt är vandrande föreläsningar dagtid ute i naturen, exkursioner, ett lärande i en aktivitet. Waltrop, en fd kolgruva i Dortmund, idag en företagspark med ansvar för byggnaderna. Några har byggts om till kontor, andra bevarats och visas upp för besökande grupper. Waltrop ingår i ERIH:s nätverk. Planen bör också klargöra: Tillgängliggörande Kunskapsuppbyggnad Kulturmiljöns förvaltning Uppföljning och utvärdering Kulturmiljöns förvaltning Många objekt rustades och restaurerades med hjälp av Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet på 1980- och 1990- talen inför Ekomuseums bildande. Det var bl a Klenshyttan, Flatenbergs hytta, Karmansbo smedja m fl. När objekt i Ekomuseum är i behov av restaurering, rådfrågas i första hand Kulturförvaltningen i ansvarig stiftarkommun som samarbetar med Länsstyrelsen i sitt län. Många objekt är också direkt underställda kommunen, som ombesörjer underhåll av byggnader och tillfartsvägar, röjning, lagning av stängsel etc. Föreningsägda objekt underhålls av respektive förening, ibland med stöd av kommunen. Uppföljning och utvärdering Två undersökningar och utvärderingar av verksamheten har gjorts på 1990-talet av Högskolan Dalarna på uppdrag av Ekomuseum Bergslagen. 1992 En intervjuundersökning med turistansvariga i de kommuner som ingår i Ekomuseum Bergslagen. Utvärdering av den turistiska verksamheten i stiftarkommunerna samt kring Strömsholms kanal, där fyra kanalkommuner ingick i ett samarbetsprojekt. 1997 En studie av Ekomuseums besökare och effekterna på den lokala ekonomin sommaren 1997. Studien var en del av de EU Mål2-projekt som drevs 1995-99. 15
Bidrag och möjligheter Den samlade erfarenheten av Ekomuseums nätverksarbete under åren finns till stor del samlat i Ekomuseums arkiv och referensbibliotek, som är öppen och tillgänglig för alla att ta del av. Om partnerskapet med ERIH blir realitet och genomförs så kan det komma att betyda mycket även för Bergslagssatsningen. Två industrihistoriska rutter eller stråk ska skapas som en början; en temarutt och en regional rutt. På sikt kan även noderna komma att bli ERIH Ankarpunkter i Bergslagen. Ett närmare samarbete mellan Ekomuseum och de båda stiftarmuseerna i Dalarna och Västmanland skulle kunna utökas till att omfatta även övriga nätverk och länsmuseer. Samverkan kunna ske inom museipedagogik, utveckling av dramatiserade visningar, berättarkonst, tidsresemetodik, skolprogram, exkursioner och vandrande föreläsningar. Det kan handla om en gemensam programverksamhet, om delad kompetens eller utbyte av kompetens. Ett kontaktnät med skolorna kan byggas upp i samverkan. Att arbeta med ekologi och föra in miljö- och naturkunskap i verksamheten betyder att Ekomuseum får en egen unik profil som ett komplement till nätverket Bergslagens bergslagshistoriska inriktning. Visionen är att bygga upp ett kretsloppshus i Ekomuseum och skapa ett naturvetenskapligt kunskapscentrum med naturskola. Att arbeta för en Geopark i området skulle även omfatta delar av Värmland, dvs Långban utanför Filipstad. Det betyder gränsöverskridande samarbete med möjligheter till gemensam fördjupning i geologi som temaområde. En vision finns i Riddarhyttan, att bygga upp ett Geocentrum, som skulle kunna bli en del av en Geopark. Utveckla den personliga turismen av typen Learning yourneys, det vill säga lärande korta temaresor för mindre grupper i Bergslagen, innebär att många aktörer får möjlighet att samverka och gemensamt sälja Bergslagen. Att även stödja ekoturism och Naturens Bästa är en självklarhet. Utveckla Ekobladet till en annonsfinasierad tidning som täcker hela Bergslagen. Ett magasin som berättar om Bergslagen av igår och idag på ett enkelt och lättläst sätt med personporträtt och personliga berättelser, miljöer och udda platser. Till en början med utgivning två gånger per år. Gärma översatt även till engelska, helst även tyska. En förlagsverksamhet eller ett utvecklat samarbete med ett förlag skulle kunna förläggas till Ekomuseum. Handböcker, faktaböcker, resetips och kulturhistoria, bearbetning och nytryck av populära böcker i ämnesområden kopplade till Bergslagen. Världsarvet Zollverein i Essen. En gång Europas största kolgruva med ett uppfordringsverk som kallas för Ruhrområdets Eiffeltorn. Gruvan lades ned 1986 och det tilllhörande kokskokeriet sju år senare. Hela anläggningen är idag ett jättelikt och populärt centrum för kultur och design. Zollverein är en Ankarpunkt i ERIH. 16
Ruin efter den stora hammarsmedjan Hedhammar. Den ligger utanför Riddarhyttan längs vägen mot Röda Jorden, lätt att se. Hammaren togs i drift 1828, hade tre härdar och var igång till 1878 då den lades ned. På platsen fanns en hytta redan under tidigt 1500-tal som då hette Övre Uggelfors. Första hammarsmedjan tillkom kring 1650 och fick namnet Hedhammar. Framtidsperspektiv Den nu aktuella satsningen på Bergslagen betonar ett kulturarvsperspektiv, medan Ekomuseum Bergslagen snarare företräder ett bredare samhällsperspektiv med sina rötter i myllan av människor hellre än platser. Ekomuseum kan ses som en öppen och fortlöpande process inom de ramar som anges av Ändamålsparagrafen, 2 i stadgarna. Det är både en styrka och en svaghet. Styrka sett i ett längre tidsperspektiv men svaghet i ett kortare beroende på modets svängningar. Var tid har sina idéer. När man började formulera tanken på ett ekomuseum i Bergslagen så präglades den tiden i slutet av 1970-talet av nyckelord som delaktighet, gränsöverskridande arbete, folkbildning, forskning. Ekomuseum fångade upp tidsandan och satte målinriktningar på pappret. Dess processinriktade arbetssätt har under åren som gått visat sig både effektivt och uthålligt. Nya allianser Svåra frågor måste ställas. Kommer den större satsningen på Bergslagen att innebära en positiv utveckling för Ekomuseum Bergslagen eller kanske en negativ avveckling. Svaret ligger inte bara hos stiftarna, det kan sökas i engagemanget för den större satsningen, i viljan att skapa ett större fungerande nätverk vilket kan komma att ställa Ekomuseum och dess stiftare inför ett vägval. Att stödja två nätverk med i stort sett samma målsättning blir i så fall en valfråga. Det mindre nätverket kan dra det kortare strået och förvandlas till ett varumärke med hemsida och del i en större gemensam karta. Gemenskapens gränser tänjs ut till att gälla det större området. Det större nätverket bildar en sambandscentral och koordinerar arbetet över hela Bergslagen mellan alla parter. Kanhända vore det en naturlig utveckling. En annan tanke, som också kommit upp under höstens samtal, är den att Leader Bergslagen skulle kunna bli detsamma som Ekomuseum Bergslagen. Det skulle betyda att Ekomuseum breder ut vingarna över ett större område av ideella föreningar och småföretagare och täcker upp det blivande Leaderområdet. Det mest radikala vore kanske ändå att slå samman de tre nätverken Ekomuseum Bergslagen, Husbyringen och Järnriket Gästrikland och bilda ett litet kluster med gemensam administration och gemensamt försvar för de ideella krafterna, vilket i sin tur skulle gynna småföretagarna på besöksmålen. Upplevelseindustrin Den upplevelseindustri som är under utveckling i Bergslagen förutsätter skapandet av nya mötesplatser och i ljuset av detta blir behovet av Bergslagshistoriska centra fullt begripligt. De befintliga nätverken kan komma att fungera som kittet däremellan, som håller samman noderna. KK-stiftelsen har sedan 2000 arbetat med och lanserat begreppet upplevelseindustri och ser det som en potentiell till- 17
En skog av slaggstenspelare är allt som återstår av kolhuset i Laxsjön norr om Ludvika. Kolet magasinerades i stora luftiga trämagasin i väntan på att forslas upp till masugnskransen. Masugnen är numera försvunnen, en stor jordhög är allt som finns kvar. FOTO CHRISTINA LINDEQVIST växtbransch. Avsikten var att ta fram mötesplatsmetoder för att stärka tillväxten hos mindre företag i en region genom att få dem att möta människor från andra branscher för korsbefruktning. Branscherna delades upp i näringsliv, offentliga aktörer och akademi. Grundidén var att möten mellan de tre kan ge upphov till ett större kreativt tänkande som gynnar samtliga mötesdeltagare och som på sikt ger ett tillväxtresultat då nya idéer föds, nya kontaktytor skapas och nya affärer genomförs. Man satsade på att i ett projekt etablera åtta experimentella mötesplatser i Sverige, som i sin tur skulle ta fram så kallade mötesplatsmodeller och metoder för möten. En sådan plats vi känner till i Bergslagen är Mötesplats Hällefors i Grythyttan med måltid, design och turism i sitt program. Projektet, som pågick i flera år, avslutades kring 2005. En rapporterande bok om arbetet och resultatet kan rekvireras från KK-stiftelsen och heter Mötesplatser för upplevelseindustrin, metoder för samproduktion av kunskaps- och kompetensutveckling. I boken presenteras en utarbetad mötesplatsmodell len inklusive metod som föreslås för att uppnå resultat. Erfarenheterna kan tillämpas inom Bergslagssatsningen Målsättningar För drygt tio år sedan fattades beslut i Ekomuseums styrelse om ett femårigt måldokument som sammanföll med det första stora EU-projektet. Men utanför detta diskuterades också om Ekomuseum skulle engagera sig i miljöfrågorna i kommuner och skola. Att medverka till att öka förståelse och kunskap om ekologiska samband ansågs vara en viktig uppgift. Där fanns även förslag om ekoturism. Man talade också om kulturturism. Bergslagen går från järnindustri till turistindustri men hellre talar vi nu om upplevelseindustri, som är ett vidare begrepp. Turismen har många fler ansikten idag och har blivit mer upplevelseinriktad. Den har fått särskilda profiler och kan hållas isär eller mixas efter behov. Ekomuseum och även hela Bergslagen är ett utmärkt område för en mixad turism, i full frihet eller personligt paketerad. Här får de olika säljande aktörerna tillfälle att mötas, både företagare och ideella föreningar i ett gränsöverskridande samarbete på en egen arena. Besökaren köper unika upplevelser. Ekomuseum och övriga Bergslagen har potential för en utveckling av den personliga turismen. Vad gäller den omdiskuterade ekologiska inriktningen på 90- talet, så stannade det vid en tanke. Idag har däremot denna inriktning vunnit ny kraft, då klimatfrågorna blivit högst aktuella och intresset för miljö och ekologi har ökat hos både allmänhet och i kommuner. Läget för en kursändring inom Ekomuseum att mer arbeta med ekologi och miljökunskap har aldrig varit bättre och det kan komma att bli ett prioriterat verksamhetsområde. 18
Sammanfattning Målbeskrivningarna i 2 Ändamål öppnar för en bred verksamhet. Här några sammanfattande tankar: En verksamhet med natur- och kulturinriktning med betoning på miljö- och naturkunskap som ett komplement till den bergslagshistoriska satsning, som nu håller på att ta form i Bergslagen, kan bli ett viktigt profilområde. Varumärket Ekomuseum Bergslagen har ett starkt namn i ett internationellt perspektiv, som inte ska underskattas. Ekomuseets omfattande och långvariga internationella arbete under många år måste ses i ett fortlöpande långt perspektiv. Att arbeta med med internationella nätverk utgör ett tydligt profilområde. Ett utvidgat samarbete med länsmuseerna medför att viktig kompetens tillförs Ekomuseum och de ideella föreningarna inom de områden där behov finns. Det kan innebära nya erfarenheter för alla parter och gynna utveckling och nytänkande samt syn på museiverksamhet hos alla. Ekomuseum är en affärsdrivande anslagsstiftelse vilket öppnar upp för affärsverksamhet. Och så till frågan: är Ekomuseum Bergslagen starkt nog för att bestå? Svaret måste bli ett ja. Karmansbo Lancashiresmedja i Skinnskattebergs kommun. Där visas hur stångjärnsframställning går till under Järnets dag första lördagen i juli varje år. Överst ses det kraftfulla vattenhjulet som driver den sju ton tunga hammaren. Det är ett mäktigt skådespel. Är det tänkbart att satsningen på Bergslagen stärker Ekomuseum som de ideella krafternas nätverk med många internationella kontakytor? - Ja, det är tänkbart. Kanhända innebär den nya satsningen den förnyelse som får Ekomuseum att snarare expandera och breda ut vingarna över än fler ideellt arbetande? - Ja, det är möjligt. Kanske får Ekomuseum nu en möjlighet att profilera sig inom miljö- och naturkunskap eller kanske slutar det så att Ekomuseum blir en angelägenhet för de båda länsmuseerna som varit med som engagerade stiftare i alla år? - Ja, så kan det bli. Kanske rent av att de till slut tar över och ekomuseet blir ett testområde för upplevelserika besök och ett laboratorium för en friare museitanke: museum direkt och på plats? - Ja, just så skulle det kunna sluta. Men det finns flera slut och lika många sätt att börja på. 19