EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för rättsliga frågor 9.12.2010 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA (33/2010) Angående: Motiverat yttrande från sejmen i Republiken Polen om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (KOM(2010)0539 C7-0294/2010 2010/0267(COD)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får nationella parlament, inom åtta veckor efter det att ett förslag till lagstiftningsakt sänts ut, skicka ett motiverat yttrande till parlamentets talman och rådets respektive kommissionens ordförande om varför de anser att lagförslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Enligt Europaparlamentets arbetsordning är utskottet för rättsliga frågor ansvarigt för att subsidiaritetsprincipen följs. För kännedom bifogas ett motiverat yttrande från sejmen i Republiken Polen om nämnda förslag. CM\851291.doc PE454.547v01-00 Förenade i mångfalden
PE454.547v01-00 2/5 CM\851291.doc
BESLUT av Republiken Polens sejm av den 25 november 2010 innehållande ett motiverat yttrande angående ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (KOM(2010)0539) som strider mot subsidiaritetsprincipen Republiken Polens sejm har prövat förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (KOM(2010)0539), och finner att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen som nämns i artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (FEU). De föreslagna reglerna strider mot subsidiaritetsprincipen, och förslagets överensstämmelse med principen har inte styrkts. 1. Sejmen är oenig med kommissionen om att den föreslagna förordningen enbart syftar till anpassning till kraven i Lissabonfördraget. Förordningen kommer att ge kommissionen befogenhet att utfärda akter på områden som för närvarande inte alls, eller endast delvis, regleras på EU-nivå. Sejmen anser att det inte finns skäl att hävda att medlemsstaterna själva inte kan uppnå förslagets mål i tillräcklig grad, eller att målen på bättre sätt kan uppnås på EU-nivå med hänsyn till de föreslagna åtgärdernas omfattning eller följder. Därmed uppfyller förslaget inte kriterierna för överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vad gäller åtgärder som vidtas av EU i medlemsstaternas ställe. 2. Sejmen har invändningar mot att kommissionen ska ges de nya befogenheter som anges i KOM(2010)0539. För det första anser sejmen att artikel 45a.3 a i förordning (EG) nr 73/2009 strider mot subsidiaritetsprincipen. Enligt denna punkt ska kommissionen genom delegerade akter anta bestämmelser om definitionen av begreppen arv och förväntat arv. Det CM\851291.doc 3/5 PE454.547v01-00
bör påpekas att EU i nuläget inte har befogenheter att reglera materiell rätt rörande arv i medlemsstaterna, utan endast inom ramen för rättsligt samarbete i civilmål (artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF)), för att konsolidera regler om lagval och jurisdiktion samt verkställande av utländska domstolsutslag. I nuläget finns ingen grund för att denna medlemsstaternas exklusiva befogenhet ska överföras på kommissionen för reglering i enlighet med artikel 290 FEUF. För det andra finns ett liknande problem när det gäller de ändrade eller tillagda artiklarna 6.3 och 6.4, 12.5, 45.1 b, 45a.1 a, 54a och 62a i förordning (EG) nr 73/2009. Ovanstående uppräkning av bestämmelser som sejmen anser strida mot subsidiaritetsprincipen är inte uttömmande. 3. Sejmen invänder även mot att inga kriterier angetts som avgör huruvida ett visst område ska regleras genom delegerade akter eller genomförandeakter. Akterna, som kommissionen utfärdar genom förordning, kommer inte att underställas de nationella parlamentens kontroll med avseende på överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, eftersom de inte är lagstiftande akter (artikel 289.3 FEUF). Omfattningen av de befogenheter som förslaget till förordning överför på kommissionen bör därför underkastas särskild kontroll med avseende på överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, för att ett framtida godtyckligt agerande från kommissionens sida ska kunna uteslutas. När det gäller delegerade akter (artikel 290 FEUF) invänder sejmen mot att de regler som ger kommissionen befogenhet att utfärda sådana är alltför omfattande. Enligt förslaget till förordning kommer kommissionen att ha befogenhet att komplettera eller ändra insatser av EU:s lagstiftare, dvs. Europaparlamentet och rådet. Sejmen anser att de befogenheter som på denna grundval överlåts på kommissionen måste tolkas restriktivt. Befogenheterna måste anges tydligt, precist och detaljerat, och de gränser antagna akter inte får överskrida måste anges. Många bestämmelser i förslaget till förordning ger dock kommissionen befogenhet att vid obestämd tidpunkt anta detaljvillkor och detaljprinciper inom de normerade områdena. Då befogenhetsreglerna är så vidsträckta, och det saknas förklaring av skälen till detta, noterar sejmen att kommissionen kommer att kunna utfärda delegerade akter i avgörande frågor för respektive område. PE454.547v01-00 4/5 CM\851291.doc
Vidare anges i artikel 291 FEUF att kommissionens utövande av genomförandebefogenheter ska stå under kontroll av medlemsstaterna i enlighet med regler som antagits av Europaparlamentet och rådet. Inga sådana regler har dock beslutats. Sejmen anser det inte godtagbart att kommissionen enligt förordningen ska kunna utfärda genomförandeakter utan att det ännu är känt hur dessa ska kontrolleras av medlemsstaterna. Sejmens ståndpunkt är att förslaget till förordning strider mot subsidiaritetsprincipen. Eftersom kommissionens befogenheter att utfärda delegerade akter inte definierats i tillräcklig grad, och det är okänt hur medlemsstaterna ska utöva kontroll över antagandet av genomförandeakter, kan kommissionen vidta regleringsåtgärder trots att dessas syften skulle kunna uppnås i tillräcklig grad på nationell nivå. 4. Sejmen noterar även att kommissionen funnit att förslaget till förordning överensstämmer med subsidiaritetsprincipen, men inte motiverat detta, varigenom kommissionen brutit mot artikel 5 i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Enligt EU-domstolens fasta rättspraxis ska motiveringen till en EU-lagstiftningsakt upplysa om anledningarna till att den utfärdats av EU:s institutioner, samt, i ett längre perspektiv, möjliggöra kontroll av dess legalitet. Det är därvid kommissionens sak att visa på vilka områden medlemsstatens befogenheter, och som följd därav dess handlingsutrymme, är begränsade. Eftersom det saknas motivering för att förslaget till förordning överensstämmer med subsidiaritetsprincipen har sejmen, i egenskap av kammare i nationellt parlament som utövar kontroll på detta område, ingen möjlighet att bedöma kommissionens argumentation för att förslaget ska anses överensstämma med subsidiaritetsprincipen. SEJMENS TALMAN CM\851291.doc 5/5 PE454.547v01-00