Rapport om Ankare och ankring I denna artikel skriver jag i huvudsak mest om mina erfarenheter av olika ankare och sättet att ankra. Det är svårt att ankra och man blir aldrig fullärd i denna konst. Båten och vi Jag heter Lars-Anders Westlin och seglar tillsammans med min sambo Birgitta Nilsson i LADY ALBATROSS som är en 10 m Fortissimo. Jag är teleingenjör i grunden men är numera pensionär och bor i Tyresö strax söder om Stockholm. Jag har byggt båten själv och känner den därför utan och innan. I övrigt kan jag nämna att jag är ordförande i Stockholmskretsens Tekniska Kommitté och medverkar också i Medelhavsseglarna på Ostkusten. Stockankare Det första ankaret jag hade till båten var ett 15 kg ihopfällbart stockankare. Det fungerade hyggligt men det brukade behöva släpas över botten ca 10-15 m innan det grävde ned sig. I lösa bottnar var inte hållkraften hög eftersom flyet inte är så stort. På stenbotten torde stockankaret vara oöverträffat. Likaså kan det fungera bra på hårda bottnar där det lilla flyet lättare kan tränga ned än många andra ankare. Nackdelar med ankaret är att det är svårstuvat om det inte är ihopfällt samt att det inte är lämpligt för svajliggning eftersom ankarlinan eller kättingen kan sno sig runt det uppstickande flyet och dra upp ankaret. Det är också lätt att klämma fingrarna medan man fäller ut eller in ankaret. CQR Sedan köpte jag ett 16 kg CQR-ankare som i de flesta avseenden var bättre än stockankaret. Det behöver inte monteras ihop vid läggningen och det är betydligt greppvilligare än stockankaret. I snitt brukar det ha grävt ned sig efter ett par meter. Hållkraften är mycket bra. Det är också ett ankare som är lämpligt för svajliggning. Det finns en nackdel med ankaret - man kan klämma fingrarna i leden. Delta Delta-ankaret är mycket greppvilligt med en ordentlig blytyngd ingjuten i sin spets så att det snabbt ska vända sig ned i botten. Det greppar snabbast av de ankare jag provat hittills. Även Delta-ankaret är lämpligt för svajliggning. Det har också en viss förmåga att greppa på stenbotten eftersom det inte viker undan spetsen vid belastning på den. Det är verkligen dock inget att rekommendera att ankra på stenbotten. Man ligger högst osäkert. Till min egen båt har jag konstruerat ett ankarrullebeslag monterat i fören. Det är avsett för för hissning och parkering av ankaret,. Det ser normalt ut, men är betydligt starkare och har en stor rulle med diameter 20 cm. Rullen fyller ut utrymmet mellan stock och plogbill så ankaret sitter stadigt. Spade Under år 2001 kom det ett nytt ankare som heter Spade (uttalas "Spejd"). I de ankartester jag läst har detta ankare legat i topp. Det liknar ganska mycket ett Deltaankare men stocken är infäst mitt uppe på plogen. Det har inga rörliga delar. Plogen är skålformad med sin konvexa sida vänd nedåt. Ankaret är i likhet med övriga plogankare lämpligt för svajliggning.
Bruce Jag har inte själv haft något Bruceankare men jag har under 4 veckor samseglat i Medelhavet med en svensk OE 32:a som har ett 15 kg Bruce. Oftast skötte sig ankaret bra men vid några tillfällen la det sig på sidan och skar med sidoflyt genom dyn utan att någonsin greppa. Det greppade först när jag dök ner och la det till rätta eller att ägaren ankrade om. Jämfört med CQR och Delta gräver inte Bruce-ankaret ner sig lika djupt och ger i lös botten en dålig hållkraft. I hårda bottnar fungerar ankaret oftast utmärkt. På en långfärdsbåt som seglar utanför Sverige kan jag inte rekommendera Bruceankaret. Facett Under 2 somrar har jag i Sverige provat ett 11 kg rostfritt och stuvningsvänligt svensktillverkat ankare som heter Facett. Tyvärr kan jag inte rekommendera det. Alltför ofta (ca 30%) greppade inte ankaret, utan hasade bara utefter botten. Det hade också lätt att samla upp sjögräs och tång framför flyt. Flygande ankaret Det flygande ankaret låter ju idealiskt i sin funktion men jag lyckades aldrig få det att fungera någon gång under de åren jag hade det. Eftersom det bara väger 7,5 kg har det inte så stor förmåga att tränga ned i botten. Detta gäller speciellt om det finns bottenvegetation. Sedan går det inte ut tillräckligt långt (även med Ancarolina). Vid alla de ankringar jag gjort har jag inte kunna belasta det så mycket som jag velat. Ankaret fungerar förmodligen bara på mycket lösa bottnar där det orkar tränga ned. Danforth Som akterankare har jag en 15 kg Danforth-kopia i galvaniserat stål. Det använder jag endast om vi ligger med fören mot land eller brygga. Det är greppvilligt och tål en mycket hög belastning. Danforths originalankare lär fungera bäst enligt de tester som gjorts. Man ska dock veta att denna ankartyp inte är lämplig för svajliggning. Vid 180º vindkantring dras ankaret först upp innan det på nytt gräver ned sig. Tänk om det då ligger sjögräs framför flyna och att vindkantringen sker då du sover! Fortress Fortress är en typ av Danforthankare men det är gjort i en aluminiumlegering med hög kvalitet. Det har skarpslipade flyn och är mycket lätt i förhållande till sin storlek. På min egen båt har jag ett 7 kg (typ FX-23) som extra akterankare. Det har fungerat bra. Dess stora fördel är att det är så lätt och bra för min svaga rygg. Vinkeln på Fortressankaret går att ställa om mellan 32 och 45 grader. Av samma skäl som Danforthankaret är inte heller Fortress lämpat för svajliggning (se ovan). Genom att ankaret är gjort av aluminium är det enkelt, men också viktigt för funktionen, att med en fil vid behov skärpa spetsen på flyna. Dragg Den fyrkloiga draggen fungerar mycket dåligt. Den lägger sig ofta på två klor och hasar över botten utan att gräva ned sig. Jag antar att ankaret har fått sitt namn av att det draggar och det är ju minst av allt man vill att ett ankare ska
göra. Draggen har därför inget berättigande annat än för att dragga efter tappade föremål på botten. Bügelanker Ett ankare som nu saluförts i flera år är det tyska Bügelanker. Det är en mycket enkel konstruktion med en trekantig platta och ovanför den en bygel. Ankaret har en bra greppvillighet och fungerar mycket bra i både lösa och hårda bottnar. Det är utmärkt för svajliggning. Det fungerar på samma sätt som ett plogankare. Sea Grip Sea Grip är ett ankare som jag inte har någon egen erfarenhet av men efter vad jag hört och också förstår av konstruktionen är att det bör vara utmärkt på bottnar med växtlighet eftersom flyna är relativt små. Det bör också lämpa sig för hårda bottnar. Ankaret är ihopfällbart så att det tar relativt liten plats i stuvat skick. Ankarspel 1992 monterade jag ett ankarspel (typ Simpson Lawrence, Anchorman Power 1000) med 60 m 8 mm kätting och efterföljande 100 m lina samt ett 25 kg Delta-ankare (Simpson Lawrence). Anledningen till att jag monterade ankarspelet är att jag flera gånger blivit dålig i ryggen när jag tagit upp ankaret. Jag har aldrig haft det enklare än nu. När jag skaffade mig ett elektriskt ankarspel var det ju ingen konst längre att hantera ett tungt ankare. Därför har jag tagit till en ordentlig överdimension och det har jag inte behövt ångra. Dra fast ankaret! Jag är alltid noga med att dra fast ankaret ordentligt så att det sitter. Vid svajliggning lägger jag först ut ordentligt med kätting och lina, kanske 5-10 gånger djupet. Efter kraftig fastdragningen med motorn under ca 1-2 minuter kan jag korta ned något. Kortare än ca 5 gånger djupet bör man dock inte ha. Vattenkikare Om man vill titta på ankaret från ytan kan man använda ett par cyklopögon. Man kan också göra sig en "vattenkikare" genom att skära ut botten från en plasthink och sätta i en glasklar plastskiva. Då kan Du sticka in huvudet i hinken och doppa den i vattnet. Det finns också färdiga sådana här vattenkikare att köpa. Extra ankartyngd Vid hård blåst och speciellt då det är byigt, är det en stor fördel att förstärka ankarets hållkraft med hjälp av en extra ankartyngd. På en 5-tonsbåt kan det vara lämpligt med en tyngd på 10-15 kg. Tyngden bör fästas relativt nära ankaret så att den uppåtriktade kraften motverkas. Det går lika bra att använda ett annat ankare i stället för en särskild ankartyngd. Ett ankare har ju fördelen att det också kan greppa. Man tar vad man har. Det går att hissa ned tyngden efteråt genom att hissa ned den på en kättingögla eller ett kastblock med hjälp av en extra lina som kan vara ganska klen, t ex 8 mm. Lina ger svikt Vid ankring i mycket hård vind, från ca 20 m/s och uppåt, räcker det inte längre att bara ha kätting. Den kraftiga vinden gör då att kättingen är uppsträckt hela tiden och man har inte längre någon svikt. Antingen rycks ankaret loss eller också rycks infästningarna i båten sönder. Man kan vid ett sådant tillfälle jämföra kättingen med en järnstång. För att få den nödvändiga svikten måste man skarva i minst 20-30 m elastisk lina. På min egen båt har jag förberett denna situation med att ha 100 m lina
splitsad efter kättingen. 100 m är att ta i, men man vet ju aldrig vilka situationer man kan hamn i! Olika typer av ankarlinor sviktar olika mycket. När Du väljer en ankarlina så välj en som har hög elastisitet. De flätade, s k Multiplate, fungerar bra i detta avseende. Se bilden! Välj också en lina som är så tunn som möjligt, det ger bättre svikt. De så kallade ankarbanden fungerar inte så bra. De ger inte samma svikt vid normala belastningar som en rund ankarlina. Först när belastningen ligger nära sin brottgräns har ankarbandet sviktat färdigt. Eftersom brottgränsen ligger på 2500 kp blir svikten alltför liten vid t ex 250 kp belastning. Vid den belastningen har en rund lina redan sviktat kanske 20-30 %. Samma sak gäller vid förtöjning. Där vill man också har stor töjning i linan. Sjögräs och tång Om det är sjögräs eller tång på botten kan det ibland vara svårt att få ankaret att fästa. En ihopskrapad boll som sitter på ankaret lossnar nästan aldrig av sig själv utan ankaret måste tas upp och befrias det från växtligheten. I vatten med bra sikt ser man oftast var det är fritt från beväxning eftersom botten där är ljus. Försök att lägga ankaret på ett sådant område och undvik de mörka partierna med växtlighet. En dansk långseglare berättade hur han brukar göra när han ankrar på en bevuxen botten. Han lägger först ut ankaret utan att dra fast det och låter det ligga kanske en timme. Förhoppningsvis sjunker ankaret ned genom växtligheten och börjar tränga ned i botten. Då har flyna inte hunnit skrapa ihop något. Efter detta drar han sedan fast ankaret på vanligt sätt. Det hela förutsätter naturligtvis att det är lugnt för tillfället. Om kättingen går av Om Du skulle behöva skarva kättingar så kan Du använda en typ av kättningskarvar som passerar genom ankarspelet och som är nästan lika starka som själva kättingen. Man nitar ihop två C-formade bitar med en hammare på ett hårt och stadigt underlag, helst av stål. Jag kan rekommendera att Du tar med Dig en kättingskarv bland reservdelarna om olyckan skulle vara framme. Om ankaret fastnar Om ankaret skulle fastna kan det ibland vara bra att ha fäst en lina till ankarets bakkant. De flesta ankare har ett fästhål för detta. Linan får sedan gå upp till en liten boj som då också markerar var ankaret ligger. Vid ankring på botten med mycket sten och klippblock är det viktigt att ha en sådan lina. Jag har dock träffat en seglare i Frankrike som hade dålig erfarenhet av sin ankarboj. Ibland kom någon annan seglare och lyfte upp bojen i den tron att det var en förtöjningsboj. Jag träffade en annan seglare som i sitt Delta-ankare hade fäst en meterlång flytlina vid ankarets bakkant. I änden på linan hade han gjort en ögonsplits. Om ankaret skulle fastna dyker han ner och fäster en lina i öglan som då står upp från botten. Ankaret i sig självt kan ju ligga helt nedgrävt i botten. På det sättet slipper han den långa linan upp till ytan som ibland vållade honom problem genom att sno sig runt kättingen. Se på bilden hur jag gjort på min egen båt. Om ankaret skulle fastna utan att man har den omskrivna linan till bakkanten och om man av något skäl inte vill dyka ned, finns det en annan lösning. Fäst en ca ½ m lång
kättingbit i en annan lina som är tillräckligt stark. Lägg kättingen som en ögla runt den uppsträckta ankarlinan eller kättingen och låt den löpa ned längs denna. Nu gäller det att försöka dra upp kättingen på stocken ("skaftet") genom att dra åt motsatt håll mot den ursprungliga dragriktningen. Om man lyckas med det, kan man förhoppningsvis dra loss ankaret baklänges. Det gäller då att inte stocken har grävt ned sig i botten. Länk mellan ankaret och kättingen Om man har en rulle som ankaret ska passera bör man skaffa sig en spolformad ankarlänk som finns i olika storlekar i både i fast och svirvlande utförande. Man behöver alltså inte använda schackel som kanske fastnar vid rullen. Längdmarkeringar på ankarkättingen Om Du vill markera på kättingen hur många meter som Du har ute kan Du med fördel använda små färgade buntband. De håller längre än vad målarfärg gör. Sätt t ex ett svart buntband på 10 m, 2 röda buntband på 20 m, 3 orange buntband på 30 m, 4 gula buntband på 40 m osv. Jag tog de färger som man använder för att märka motstånd i elektrisk utrustning, men det gör Du annars som Du vill. Buntbanden säljs i satser med olika färger av bl a Clas Ohlson och Biltema. Om Du vill ha upp ankaret rättvänt kan Du fästa buntbanden på den länk som ska vara vänd uppåt. Då ser Du i tid om Du behöver vrida kättingen. En lyckad ankring ger god nattsömn! Många hälsningar från Lars-Anders Westlin