Författad av Fähstorkh mån, 31/03/2008-14:11 För två år sedan fälldes Aftonbladet för hets mot folkgrupp. Anledningen var att det förekommit nazistiska tillmälen på företagets debattsajt. Aftonbladets dåvarande ansvarige utgivare Kalle Jungkvist dömdes till villkorlig dom och 40 dagsböter. Enligt tingsrätten hade Aftonbladet brustit i sin tillsyn av debattjänsten. "Minskad möjlighet att skapa opinion" I en artikel betitlad "Minskad möjlighet att skapa opinion" tog Jungkvist företagets debattsajt i försvar. I sitt försvarstal hävdade Jungkvist att debatten på kultursidorna ofta är förbehållna en liten elit av proffstyckare. De som inte tillhör denna grupp är hänvisade till tidningarnas insändarsidor. Jungkvist hävdade att Internet har ökat möjligheten för s.k. vanligt folk att föra fram sina åsikter och att domen mot Aftonbladet därför hotar yttrandefriheten: De flesta kan tvingas lägga ner eller i vart fall kraftigt strypa sina debattjänster. Därmed inskränks den vidgning av yttrandefriheten som Internet skapat. Medborgarnas möjlighet att debattera, påverka och skapa opinion riskerar att minska dramatiskt. Men om man studerar Jungkvists artikel lite noggrannare framgår det att det inte är yttrandefriheten som han oroar sig över. Jungkvist är naturligtvis irriterad över att Aftonbladet har blivit fälld i domstol, men han är ingen principiell anhängare av fri debatt. Tvärtom menar han att domen mot Aftonbladet kan göra det svårare att i framtiden censurera den politiska debatten: : Delar av debatten kan dessutom flytta till oseriösa webbplatser i Sverige eller till utlandet som helt saknar kontroll och publicistisk hållning. Jungkvist kritiserar i och för sig lagen om hets mot folkgrupp, men han vill uppenbarligen inte avskaffa den. Det som irriterar honom är att den lett till en fällande dom mot en tidning som hållit en relativt hög profil i kampen mot främlingsfientlighet. I en kommentar till den fällande domen filosoferade Aftonbladets Jan Helin över domens implikationer: Den tystnad som nu inträder på Sveriges största folkliga debattforum - Tyck Till på aftonbladet.se - är oundviklig på grund av det oklara rättsläge som Page 1 of 5
domen blottat.... Slutsatsen är självklar och akut manande: Ny lagstiftning som tydliggör ansvaret för det fria ordet på internet krävs nu. I väntan vinner tystnaden terräng i publicistiskt anständiga debattforum. Faktum är dock att det inte var ett oklart rättsläge som ledde till den fällande domen. Det finns en lag som förbjuder hets mot folkgrupp och det var den lagen som överträddes för två år sedan på Aftonbladets debattjänst. Helin kan ju inte gärna mena att Aftonbladet utsattes för ett justitiemord? Problemet är inte att lagen är otydlig, utan att den existerar. Om det inte hade funnits någon lag om hets mot folkgrupp, hade Aftonbladet aldrig blivit fällt och Kalle Jungkvist hade inte behövt skriva sin beramade artikel. Så enkelt är det. Rädslan för generaliseringar Som vi har sett är chefredaktör Jungkvist egentligen inte oroad över att alla inte har samma tillträde till det offentliga samtalet. Jungkvist har inget emot censur, men eftersom "censur" är ett ord med dålig klang (Vem vill vara censurförespråkare?), använder Jungkvist uttrycket "publicistisk hållning" istället. Det ser finare ut på det viset. Men vad är det Jungkvist bekymrar sig över? Jungkvist är uppenbarligen rädd för att s.k. främlingsfientliga krafter skall ta över Aftonbladets debattjänst, att sajten skall bli ett forum för otillbörliga generaliseringar om folkgrupper. Åtminstone är det på det viset Jungkvist vill att vi skall uppfatta honom. För en ytlig iakttagare ger socialistiska debattörer otvivelaktigt intryck av att de är överkänsliga mot generaliseringar. Verkligheten är dessvärre en annan. Kommunister har i decennier hävdat att man inte kan dra alla socialistiska samhällen över en kam, men de har uppenbarligen aldrig haft några betänkligheter mot att använda denna metod när det gäller icke-socialistiska samhällen. Den s.k. antirasistiska vänstern angriper gärna de som generaliserar om muslimer, men har själva inget emot att generalisera om kapitalister. Det socialdemokratiska partiets framgångar baseras i mångt och mycket på negativa generaliseringar om den s.k. överklassen. Denna misstanke bekräftas när vi tittar lite närmare på den s.k. mansdebatt som för närvarande pågår i Aftonbladet. På Aftonbladet debatt pågår för tillfället en debatt på temat "Den svenska mannen". Aftonbladet debatt är ingen vanlig insändarsida. Med Jungkvist skulle vi kunna säga att Aftonbladet debatt är ett exempel på det slags debattforum dit s.k. vanligt folk normalt inte har tillträde. I Aftonbladet debatt är det den s.k. intellektuella eliten som diskuterar. Eftersom Aftonbladet är en socialistisk tidning och feminismen är en radikal, samhällskritisk rörelse, är många av inläggen skrivna av personer med en feministisk övertygelse. Vi skall titta lite närmare på två av dessa inlägg och ställa oss frågan om Aftonbladet verkligen menar allvar med sitt avståndstagande från s.k. olämpliga generaliseringar om grupper av individer. Joanna Rytel Page 2 of 5
Joanna Rytel är feminist, konstnär och medlem i aktionsgruppen Unfucked Pussy. Rytel blev rikskändis efter det att hon vecklat ut en banderoll med texten "Gubbslem" under direktsändningen av Fröken Sverige. I en artikel betitlad "Jag tänker aldrig föda en vit man" utvecklar Rytel sin uppfattning. Mycket av det som Rytel skriver hade fallit under allmänt åtal om det hade handlat om judar, zigenare eller muslimer. Rytel skriver att hon vill spy på vita män, att det är roande att betrakta vita män som fått sin kväll förstörd, hon kallar dem knäppgökar och beskyller dem för att sakna empati. Notera att Rytel inte säger att hon ogillar ojämlika män. Enligt Rytel är män fascister till sin natur. En sak är säker: Rytels artikel kommer inte att leda till något rättsligt efterspel, utan snarare befästa hennes status som seriös konstnär och kulturkritiker. Det är nämligen så systemet fungerar. Det är inte förbjudet att hata människor på grundval av deras grupptillhörighet eller att offentligt sprida hatbudskap om man hatar rätt grupp. Det är också det Rytel gör: hon hatar vita män. När Rytel säger att hon aldrig tänker "föda en vit man", möts hon av öppna famnen från Aftonbladets sida. Hon behandlas inte endast som en seriös debattör, hon ges dessutom möjlighet att mot betalning uttrycka sin, milt sagt, något kuriösa åsikt. När två kaféägare i Sjöbo däremot dristade sig till att sälja negerbollar, blev de hotade med böter i hundratusenkronorsklassen av DO. Det är nämligen inte tillåtet i vårt land att använda ordet "negerboll". Däremot är det OK för en kvinna att i skrift hävda att hon så till den milda grad hatar vita män att om hon hade blivit gravid och barnet hade varit en vit pojke, hade hon gjort abort. Margareta Winberg Rytel är amatör. Det kan man dessvärre inte säga om Margareta Winberg. Winbergs "argumentation" är dock inte mindre nosensartad än Rytels: Att vara kvinna i världen är att vara förtryckt. Förtrycket må se olika ut men "talibanismen" finns överallt. Varför finner vi oss? Varför kompromissar vi? Även jag har funnit mig. Jag har varit politiskt ansvarig för jämställdhetsfrågor i en regering och kompromissat. Det ligger i sakens natur. I en regering skall man väga olika intressen: ekonomiska, partitaktiska, sociala etcetera, och konstigt nog så drar alltid kvinnor det kortaste strået. Ja, konstigt är det egentligen inte.... Så länge ledningen för ett land är maskulin förblir samhället patriarkaliskt. Först med en kvinnlig ledning för ett land, för kommuner och landsting plus många kvinnliga politiker i övrigt, kommer det annorlunda samhället att uppnås. Winberg är så till den milda övertygad om sin egen förträfflighet att hon inte kan komma på någon annan förklaring till att inte hon får bestämma än att männen konspirerar mot henne. Kvinnorna drar alltid det kortaste strået och det beror inte på att de presenterar dåliga förslag eller är att de är inkapabla att argumentera för goda idéer, utan på att regeringskansliets patriarkaliska organisation lamslår dem. Page 3 of 5
Man undrar vad statsminister Göran Persson tänker när han läser Winbergs inlägg. Winbergs resonemang baseras på en modifikation av marxismen. Det blir tydligt om man ersätter "kapitalism" med "patriarkat", "arbetare" med "kvinna", "feminist" med "kommunistparti" och "man" med "borgarklass". Winbergs feminister utgör det politiska avantgarde som skall leda kampen mot det bestående och liksom kommunisterna brukade klaga över arbetarklassens ointresse för socialistisk revolution och planekonomi, uttrycker Winberg sitt missnöje med de kvinnor som ännu inte har insett feminismens välsignelsebringande förmåga: Varför finner ni er? Varför kan inte ni berätta om männen som förtryckare, hustrumisshandlare, talibaner eller allmänt otrevliga typer? Och i likhet med kommunisterna kan inte Winberg hitta någon annan förklaring till detta ointresse än att kvinnor är förtryckta: Ja, tyvärr sitter ni i samma patriarkala fängelse som kvinnliga politiker. Precis som Rytel drar sig Winberg inte för att generalisera om män. Studera följande citat från Winbergs artikel: Och visst är det underligt att så många kvinnor fortfarande älskar, beundrar eller helt enkelt bara fördrar män, med tanke på vad män gör mot kvinnor. Vad är det Winberg menar? Vad är det hon förvånas över? Menar Winberg att det är underligt att många kvinnor beundrar och älskar jämställda män? Knappast. Winberg menar något helt annat. Enligt Winberg är alla kvinnor offer för en patriarkalisk komplott och alla män deltar i denna sammansvärjning. Det är därför hon förvånar sig över sina medsystrar. Hur kan de älska och beundra män "med tanke på vad män gör mot kvinnor"? Talibanismen finns ju överallt. Winberg fullbordar sin attack mot slutet av artikeln genom att anklaga män för att de struntar i sin avkomma, misshandlar och mördar, startar krig och kostar pengar. Två problem Problemet med feminismen är inte dess popularitet, utan dess makt. Feminismen är en minoritetsideologi som i huvudsak omfattas av intellektuella och medlemmar i den politiska klassen. Samtliga riksdagspartier är i dag feministiska, men endast 22 procent av svenskarna anser sig vara feminister. I en nyligen genomförd DEMOSKOP-undersökning ansåg endast 10 procent av de tillfrågade kvinnorna att Winbergs hypotes är korrekt. När frågan ställdes till kvinnor med en feministisk övertygelse visade det sig att endast 18 procent av de tillfrågade anslöt sig till Page 4 of 5
Winbergs beskrivning. Problemet med Aftonbladet är inte att tidningen har gett Rytel och Winberg fria händer att sprida hatbudskap. De flesta män har inget problem med att intellektuellt hantera figurer som Rytel och Winberg och det faktum att det kanske finns enstaka män som tar illa vid sig av att bli jämförda med mördare och banditer är knappast ett tillräckligt skäl för att tillgripa repressiva metoder. Rytels och Winbergs yttrandefrihet är viktigare än känslorna hos de män som eventuellt känner sig kränkta av deras liknelser. Det är faktiskt inte helt fel att säga att Aftonbladet har gjort demokratin en tjänst genom att publicera Rytel och Winberg. Rytels och Winbergs ståndpunkter är klassiskt extremistiska och ju fler personer som ges möjlighet att ta del av dem, desto bättre. Genom att informera läsarna om Winbergs åsikter, dvs. om åsikterna hos en person som faktiskt har varit ansvarig för jämställdhetsfrågorna i landet, bedriver Aftonbladet ett viktigt folkupplysningsarbete. Dessvärre var det nog inte en vilja att bedriva folkupplysningsarbete som motiverade Aftonbladets beslut att trycka Rytels och Winbergs artiklar. Finns det verkligen någon som på fullt allvar inbillar sig att Aftonbladet hade publicerat Rytels artikel om Rytel hade skrivit att hon vill spy på zigenare? Knappast. Anledningen till att Rytels artikel blev tryckt var att hon hatade rätt grupp. Det är således svårt att undkomma misstanken att Aftonbladet sympatiserar med Rytel och Winberg. I sin artikel "Minskad möjlighet att skapa opinion" hävdade förre chefredaktören vid Aftonbladet, Kalle Jungkvist, att vanligt folks möjlighet att påverka opinionen begränsas av det faktum att de inte har tillträde till tidningarnas debatt- och kultursidor. Kanske borde Jungkvist ha lagt till att de som skriver på debatt- och kultursidorna ofta har samma åsikter som de som beslutar om vilka debattartiklar som skall tryckas. Som sagt: alla som tror att Aftonbladet hade publicerat Rytels artikel om denne istället för män hade angripit zigenare, räcker upp en hand! Den enkla sanningen är nog den att Rytel hade tvingats vända sig till Nationalsocialistisk Front för få se sitt alster i tryck. Frågan är vad ett sådant enkelt faktum säger oss om Sveriges största kvällstidning. Source URL: https://www.samtiden.com/?q=node/154 Page 5 of 5