KULTURUTSKOTTETS UTLÅTANDE 2/2003 rd Statsrådets utredning med anledning av kommissionens meddelande om universitetens roll i kunskapens Europa Till stora utskottet INLEDNING Remiss Stora utskottet sände den 30 april 2003 statsrådets utredning med anledning av kommissionens meddelande "Universitetens roll i kunskapens Europa" (E 11/2003 rd) till kulturutskottet för eventuella åtgärder Sakkunniga Utskottet har hört - konsultativ tjänsteman Mirja Arajärvi, undervisningsministeriet - prorektor Ilkka Niiniluoto, Helsingfors universitet - direktör Markku Markkula, Tekniska högskolan, Dipoli - ordförande, rektor Jorma Sipilä, Finlands Universitetsrektorers råd - vice ordförande, rektor Pentti Rauhala, Rådet för Yrkeshögskolornas Rektorer ARENE rf - ordförande Tommi Laitio, Finlands studentkårers förbund (FSF) rf - utbildningsområdessekreterare Pirve Lapiolahti, Förbundet för Studentföreningar vid Yrkeshögskolorna i Finland - SAMOK rf. Dessutom har skriftliga utlåtanden lämnats av Tjänstemannacentralorganisationen FTFC Lapplands universitet STATSRÅDETS UTREDNING Förslaget Huvudsakligt innehåll Meddelandet har tagits fram i samarbete mellan kommissionens generaldirektorat för forskning samt för utbildning och kultur. Bakom ligger den s.k. Lissabonstrategin, enligt vilken Europa ska bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomiska tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Kommissionen har bett att få synpunkter på meddelandet före utgången av maj 2003. Synpunkterna kommer att beaktas när kommissionen fattar beslut om fortsatta åtgärder, t.ex. eventuella förslag som läggs fram för utbildningsrådet och konkurrenskraftsrådet samt för det EU-toppmöte mellan ministrarna för högre utbildning som enligt planerna ska hållas i Ber- E 11/2003 rd Version 2.1
lin den 18 19 september 2003 som en fortsättning på Bolognaprocessen. I meddelandet används termen "universitet" för att beteckna alla högre utbildningsanstalter. I utredningen har man av tydlighetsskäl på finska valt termen "korkeakoulu" (högskola). Syftet är att göra det europeiska högskolesystemet till en referens på internationell nivå. I detta syfte måste följande tre mål främjas parallellt: 1) Högskolorna ska ha tillräckliga och varaktiga resurser som används effektivt. 2) Högskolornas höga kvalitet inom forskning och undervisning ska stärkas, bl.a. genom nätverksbyggande. 3) Högskolorna ska i större utsträckning öppnas mot omvärlden och deras internationella dragningskraft ökas. Finansieringen av högskolorna har inte i någon EU-medlemsstat ökat i samma takt som antalet studerande: i EU används 1,1 % av bnp till högre utbildning, medan motsvarande siffra i Förenta staterna är 2,3 %. Skillnaden förklaras främst av den låga nivån på privat finansiering i EU, men även den offentliga finansieringen är mer omfattande i Förenta staterna. Olika sätt att förstärka finansieringen av högskolorna är att öka den offentliga finansieringen (inbegripet projektfinansiering som beviljas genom tävlan), privata donationer, försäljning av tjänster, utnyttjande av forskningsresultat och avgifter som bärs upp av studerande. Dessa avgifter är dock inte särskilt vanliga i Europa, eftersom man vill garantera alla jämlik tillgång till högre utbildning. Finansieringen används i dagens läge inte alltid effektivt. Cirka 40 % av högskolestuderandena i EU hoppar av sina studier utan att avlägga examen. I många medlemsländer sker inget urval till högskolorna, utan i stället har den som med framgång slutfört gymnasieutbildning rätt att skriva in sig på högskola ("demokratisk tillgång"). Studenternas val av studieinriktning svarar inte heller mot arbetsmarknadens behov. Vidare varierar ställningen samt rekryterings- och arbetsvillkoren för doktorander och forskare efter doktorsexamen mellan olika länder och universitet. Antalet "spin-off"-företag från forskningen vid högskolorna har i EU ökat sedan mitten 1990-talet, men de är fortfarande färre än i Förenta staterna. Ett stort problem i Europa är bestämmelserna om äganderätten till forskningsresultat. Dessutom har högskolorna inte alltid kunskaper om hur forskningsresultat kan utnyttjas. I vissa EU-länder har åtgärder vidtagits för stödjande av spetsforskning och hög kvalitet. Detta bör dock ske på ett enhetligt sätt i hela Europa. Alla högskolor måste lyftas till en så hög nivå som möjligt. Det krävs långsiktiga åtgärder. Därtill måste högskolorna ha en utvecklad kapacitet för administration och ekonomisk förvaltning, som medger anpassning av löner till prestation. Dessutom måste organisationen vara så flexibel att tvärvetenskap är möjlig och uppskattad. För att nå hög kvalitet på vissa områden måste högskolorna och staterna göra val. Det finns emellertid gränser för högskolornas specialisering på vissa starka områden, eftersom undervisning på universitetsnivå även kräver forskning på de områden där undervisning meddelas. I EU avläggs fler högskoleexamina inom naturvetenskap och teknik än i Förenta staterna, men samtidigt finns här färre forskare på dessa områden. Orsaken till detta är att antalet forskarplatser är få, i synnerhet inom den privata sektorn. Situationen kan förvärras när en tredjedel av de europeiska forskarna går i pension under de kommande tio åren. Ett sätt vore att öka antalet kvinnor inom naturvetenskapliga och tekniska yrken. Kommissionen söker genom initiativet "Kvinnor och vetenskap" olika sätt att uppmuntra kvinnor att välja en vetenskaplig karriär och att undanröja hinder för forskarbanan. Även rörligheten mellan industrin och universiteten skulle kunna främjas. Forskarnas rörlighet mellan universiteten och medlemsländerna i EU har ökat endast i begränsad omfattning. Karriärutsikterna för forskare är begränsade och osäkra vid de europeiska universiteten. Det finns färre möjligheter till arbete efter doktorsexamen än vid de amerikanska universiteten. EU har försökt främja forskarnas rörlighet på många sätt. 2
Högskolornas verksamhet sker i en allt mer global miljö, och de europeiska högskolorna måste konkurrera med högskolor på andra kontinenter, särskilt de amerikanska högskolorna. Även om det vid högskolorna i EU finns nästa lika många studerande från länder utanför EU som det finns studerande i de amerikanska högskolorna från länder utanför Förenta staterna ligger EU efter mycket mer när det gäller forskare. Högskolorna i EU kan inte erbjuda lika bra villkor och resurser som högskolorna i Förenta staterna. Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier. Motsvarande förslag rörande forskare ska enligt planerna läggas fram 2003. EU finansierar utländska forskares arbete i EU genom sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, och dessutom planeras inrättandet av programmet Erasmus Mundus för att stödja tredjelandsstuderandes studier i EU (180 miljoner euro åren 2004 2008). Det finns högskolor i samtliga regioner i EU, och de har stor betydelse för den regionala utvecklingen och när det gäller att främja sammanhållningen i EU. Bland samarbetsformerna kan nämnas teknikbyar, samarbete mellan högskolor och företag, högskolornas bidrag till utvecklingen av de regionala strategierna och högskolornas regionala nätverk. EU stöder dessa ansträngningar bl.a. genom strukturfonderna. Regeringens hållning Statsrådets utredning innehåller Finlands preliminära ställningstaganden till meddelandet. Kommissionens meddelande är välkommet, eftersom högskolorna fyller en central funktion när det gäller att utveckla bildningen, ekonomin och välfärden i Europa. Grundforskningen och utbildningen av forskningspersonal handhas i de flesta länder av universiteten. När det gäller att utveckla den regionala innovationsverksamheten fyller yrkeshögskolorna en viktig funktion. Det är nyttigt med en helhetssyn på forskningsoch utbildningsaspekterna. Det synsätt som intas i meddelandet är emellertid mycket näringslivsorienterat, universitetens bildande uppgift beaktas inte. Den målgrupp som meddelandet betraktar är mycket heterogen, vilket leder till att analyserna och rekommendationerna ligger på en relativt allmän nivå. I stället borde det erkännas att olika högskolor har olika uppgifter och prioriteringar. I Finland används begreppet "universitet" endast om läroanstalter där det går att avlägga doktorsexamen och där det bedrivs vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet på toppnivå. Den andra pelaren i Finlands högskolesystem utgörs av yrkeshögskolorna, där utbildningen och forskningen hänger nära samman med arbetslivets behov och regional utveckling. I meddelandet betraktas Europa som en enda helhet, även om den nationella utbildningspolitiken och de nationella utbildningssatsningarna, särskilt forskningspolitiken och forskningssatsningarna, skiljer sig mycket från varandra. Meddelandet innehåller ingen analys av det europeiska högskolesystemets särdrag och starka sidor. Skillnaderna i Europa ses som ett problem och samordning betonas kraftigt, trots att dessa skillnader även utgör en rikedom och förbättrar forsknings- och utbildningssystemets reaktionsförmåga. Jämförelserna med Förenta staterna visar att den största skillnaden är omfattningen på finansieringen. Detta måste rättas till om Europa vill vara konkurrenskraftigt. Den amerikanska modellen, dvs. en stor heterogen mängd olika högre utbildningsanstalter och ett fåtal toppuniversitet, lämpar sig kanske inte för Europa där samhället är mer jämlikt och det finns fler faktiska forskningsuniversitet än i Förenta staterna. Vår nationella FoU- och högskolepolitik utgör redan i sig i stora delar svar på de frågor som ställs i meddelandet. Den obalans som råder mellan ökningen av antalet högskolor och de tillgängliga resurserna är emellertid alltjämt överhängande även i Finland. Dessutom bör förslagen om mer långsiktig finansiering allvarligt övervägas. 3
Diversifiering av finansieringsstrukturen och effektiv användning av de tillgängliga resurserna. Även i Europa har högskolornas finansieringsstruktur diversifierats under de senaste åren och den externa finansieringen utgör en betydande del av flera högskolors totalbudget. Å andra sidan anses högskoleutbildningen i Europa fylla en så pass viktig samhällsutvecklande funktion att den ses som en central samhällsservice som huvudsakligen finansieras med offentliga medel. Detta är även Finlands åsikt. Det är främst forskningen som får extern finansiering, medan utbildningen i de flesta fall finansieras med offentliga medel. Samtidigt som utbildningen garanteras tillräckligt med offentliga medel bör högskolorna leta efter nya, flexibla möjligheter att finansiera utbildningen så att även privat finansiering utnyttjas. Olika samfinansieringsmodeller har visat sig fungera bra. Högskoleundervisningen bör likväl huvudsakligen finansieras med offentliga medel. De tillgängliga resurserna måste användas effektivare med beaktande av de uppställda målen samt bedömningen av verksamhetens och resultatens kvalitet. Många länder har under de senaste åren utvecklat den nationella högskolelagstiftningen så att universitetens autonomi stärkts och centralstyrningen minskat. Högskolornas ekonomiska autonomi kan behöva stärkas ytterligare. Studieavhoppen är ett stort problem vid många europeiska högskolor. Avhoppen beror dels på högskolornas resursproblem, dels på den snabba utvidgningen av högskoleundervisningen och på att de studerande är en mycket heterogen grupp. I detta sammanhang är det viktigt att öka högskoleutbildningens mångsidighet. En effektivare studiehandledning, individuella studieplaner osv. hjälper också den studerande att slutföra sina studier inom utsatt tid. En annan orsak till att studierna inte slutförs i tid är de alltför tunga examensfordringarna, som därför bör lätttas upp. Om högskolestudierna ska bli effektivare krävs det också att de studerande har tillräckliga förkunskaper och grundläggande färdigheter, inbegripet förmågan att studera. Högskolorna kan främja detta genom lärarnas grundutbildning och fortbildning samt genom samarbete med skolorna. Det krävs mer grundläggande utbildning, men därutöver bör även fortbildningen utvecklas för att svara mot de behov som förändringarna i arbetslivet medför. Bättre utnyttjande av forskningsresultat. Ett bättre kommersiellt utnyttjande av högskolornas forskningsresultat har eftersträvats i alla europeiska länder. I Finland har i synnerhet det kommersiella utnyttjandet av universitetens forskningsresultat utvecklats under de senaste åren. Stödtjänsterna för högskolornas innovationsverksamhet och de tillhörande kunskaperna bör vidareutvecklas. Högskolornas immateriella rättigheter bör göras klarare och systemet i Europa bör vara så enhetligt som möjligt. Högskolornas ekonomiska autonomi bör kunna förstärkas på det sätt som kommersialiseringen av forskningsresultaten förutsätter. Hög kvalitet. Att arbeta långsiktigt och brett för att uppnå hög kvalitet är ett mål värt att sträva efter. Även Finland försöker uppnå detta mål. Det bör dock betonas att endast få institutioner kan vara verkliga toppenheter, men samtidigt bör alla högskolor eftersträva högsta möjliga kvalitet i forskningen och undervisningen. När forskningsmedlen allokeras bör inte enbart toppenheterna beaktas, utan även behovet av en generell utveckling av forskningskapaciteten samt samhällets och näringslivets forskningsbehov. Finland understöder varmt förslagen om att skapa regionala, nationella och internationella nätverk av högskolor och högskoleinstitutioner. Detta är särskilt viktigt för universiteten i små länder, eftersom det möjliggör deltagande i stora och vetenskapligt ambitiösa forskningsprogram. EU:s möjligheter att stödja hög kvalitet är tills vidare begränsade. Expertnätverken (networks of excellence) enligt EG:s sjätte ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FoTUD) är ett steg i rätt riktning, men finansieringen gäller endast de prioriterade områdena i ramprogrammet. 4
Ett internationellt perspektiv. En hög kvalitet på utbildningen och forskningen är det enda hållbara sättet att förbättra de europeiska högskolornas konkurrenskraft. Samtidigt bör man se till att värdländerna och värdhögskolorna har tillräckliga och högklassiga tjänster för att ta emot utländska studerande och forskare. Den pågående reformen av examensstrukturen i Europa främjar skapandet av internationella nätverk. Satsningarna på undervisnings- och forskningspersonalens rörlighet bör öka. En central orsak till det begränsade lärarutbytet är bristen på tillräckliga stipendier. En internationell personal är emellertid av central betydelse när man vill göra högskolegemenskapen mer internationell. Att stärka högskolornas roll regionalt. Förväntningarna på högskolorna har vuxit allt mer under de senaste åren när det gäller den regionala utvecklingen. Målet i Europa bör vara ett högklassigt och regionalt täckande högskoleväsende som har växelverkan med det övriga samhället och är en viktig aktör i den regionala utvecklingen. Undervisningen och forskningen vid högskolorna bör bygga på högskolornas starka sidor och på mångsidiga lokala, nationella och internationella nätverk. Högskolornas verksamhet måste kunna utnyttjas mångsidigt och effektivt för att stärka regionernas livskraft. UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN Motivering Utskottet omfattar de preliminära ställningstagandena i regeringens utredning och anser kommissionens meddelande vara aktuellt och ett bra diskussionsunderlag med tanke på målet från toppmötet i Lissabon, dvs. att göra unionen till världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi senast 2010. De snabba förändringarna i verksamhetsmiljön och den snabba tekniska utvecklingen för med sig utmaningar för den europeiska högskoleutbildningen och forskningen, men erbjuder samtidigt nya möjligheter som effektivt bör utnyttjas. I kommissionens meddelande föreslås följande metoder: att se till att högskolorna har tillräcklig och varaktig finansiering, att mer effektivt utnyttja forskningsresultaten, att skapa förutsättningar för hög kvalitet och att stärka det internationella och regionala inslaget. I meddelandet tas endast de ekonomiska faktorerna upp, inte de kulturella. Ändå är de kulturella faktorerna väsentliga för de europeiska samhällenas och medborgarnas välfärd. I detta avseende är meddelandet bristfälligt, eftersom universitetens bildande roll inte tas upp. Universiteten påverkar konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten genom tekniska innovationer, men också människors livskvalitet genom kulturellt och socialt nyskapande. Utskottet betonar att universiteten fortsatt bör ha en stark bildningsroll. Utskottet understryker även i detta sammanhang att utbildningen oberoende av olika samarbetsprojekt även i fortsättningen bör omfattas av nationell behörighet. Den europeiska högskoleutbildningens mångfald och de nationella skillnaderna bör ses som en rikedom som kan bidra till att öka den europeiska utbildningens och forskningens konkurrenskraft. Vidare anser utskottet att varje land bör ta fram ett eget utvecklingsprogram för utbildningen och forskningen. På unionsnivå krävs å sin sida åtgärder som gör det lättare att jämföra utbildningen i olika länder. Utskottet betonar att hörnstenen för universitetens verksamhet är en gedigen grundforskning på samtliga universitet. Utöver detta är ett betydande och långsiktigt stöd för att uppnå hög kvalitet ett viktigt mål. Liksom regeringen understryker även utskottet att endast få institutioner kan vara verkliga toppenheter, men samtidigt bör alla högskolor eftersträva högsta möjliga kvalitet i forskningen och undervisningen. Utskottet anser förslagen om regionala, nationella 5
och internationella nätverk för högskolorna och deras institutioner vara viktiga. I synnerhet för högskolorna i små länder är nätverken nödvändiga, eftersom de möjliggör deltagande i stora och vetenskapligt ambitiösa forskningsprojekt. I kommissionens meddelande intas en central ställning av frågan om hur de europeiska universiteten kan hämta in de bästa nordamerikanska universitetens försprång. Utskottet vill peka på att de europeiska samhällena har andra värderingar än de amerikanska värderingarna. De europeiska universiteten är mer kopplade till att tjäna samhället än de amerikanska. Utmaningar i detta avseende är internationaliseringen och regionala verkningar. Utskottet konstaterar att den europeiska högskoleutbildningen och dess kontakter bör betraktas inte enbart med tanke på Nordamerika, utan att resten av världen också är viktig. Högskolornas betydelse för regionerna. Utskottet betonar högskolornas betydelse som drivkraft bakom regionernas och orternas framgång. För att öka de regionala verkningarna och det regionala samarbetet bör högskolorna upprätthålla regelbunden kontakt med de regionala aktörerna både inom den offentliga förvaltningen och inom den privata sektorn. Samarbetet med den offentliga förvaltningen kan vara till nytta för verksamhetens helhetsplanering och för att regionens behov ska komma till högskolornas kännedom. Å andra sidan kan samarbetet också tjäna som ett sätt att få gehör för högskolornas behov i den offentliga beslutsprocessen. Även de lokala och regionala myndigheterna måste öka sina ansträngningar för att befästa samarbetet. Dessa myndigheter ansvarar dessutom för samordningen av orternas och regionernas samarbetsnätverk, såsom teknikcentrum och forskarbyar, och skapar på detta sätt förutsättningar för regionala innovationssystem. Det behövs samarbete också för att uppnå balans mellan antalet utbildade och behovet av arbetskraft. Utskottet anser vidare att närområdessamarbetet och den nordliga dimensionen bör beaktas inom forskningen och utbildningen. Finansiering. Högskoleutbildningen är i Europa så pass viktig för samhällsutvecklingen att den anses vara en central samhällsservice, och den finansieras huvudsakligen med offentliga medel. Det är främst forskningen som får extern finansiering. Utskottet anser denna grundmodell vara den rätta. Därför är det också nödvändigt att trygga högskolornas basresurser. Samtidigt måste nya, flexibla möjligheter att utnyttja privat finansiering sökas. En sådan utveckling kan dock medföra bl.a. etiska problem, vilket kommissionen glömmer att nämna i meddelandet. Om de finansiella resurserna ska användas på ett effektivare sätt bör även de uppställda målen och bedömningen av verksamhetens och resultatens kvalitet tas i beaktande. Användningen av de finansiella medlen blir också effektivare genom nätverksbyggande och partnerskap mellan högskolor. På detta sätt kan högskolorna effektivare än för närvarande dra nytta av varandras erfarenheter. Utskottet anser också det vara viktigt att FoUsatsningen i de länder där den fortfarande ligger på under 3 % av bnp höjs till denna målnivå. Studieavhopp. Studieavhoppen är ett stort problem vid många europeiska högskolor. Enligt uppgift beror avhoppen dels på högskolornas resursproblem, dels på den snabba utvidgningen av undervisningen och på att de studerande är en mycket heterogen grupp. Utskottet omfattar regeringens åsikt om att det i detta sammanhang är viktigt att diversifiera högskoleutbildningen. En effektivare studiehandledning, individuella studieplaner och andra stödåtgärder hjälper också den studerande att slutföra sina studier. Utskottet betonar att det krävs särskilda åtgärder för att hjälpa dem som hoppat av och senare återvänder för att fortsätta med sina studier. Utskottet pekar vidare på att även universitetens pedagogiska ledarskap bör utvecklas. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till sitt betänkande om den utbildningspolitiska redogörelsen (KuUB 6/2002 rd). Utskottet anser vidare att det krävs åtgärder för att främja kvinnors forskarkarriär, bl.a. genom att uppmärksamma de faktorer som påverkar kvinnors benägenhet att 6
bli forskare, t.ex. lönerna och sammanjämkningen av arbetet och familjelivet. Utlåtande Kulturutskottet meddelar att utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt med prioriteringarna ovan. Helsingfors den 22 maj 2003 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Kaarina Dromberg /saml vordf. Sinikka Hurskainen /sd (delvis) medl. Esko Ahonen /cent Tuomo Hänninen /cent Jyrki Katainen /saml Rauno Kettunen /cent Minna Lintonen /sd Pehr Löv /sv (delvis) Kirsi Ojansuu /gröna Sekreterare var utskottsråd Marjo Hakkila. ers. Aila Paloniemi /cent Seppo Särkiniemi /cent Ilkka Taipale /sd Marja Tiura /saml (delvis) Jutta Urpilainen /sd Unto Valpas /vänst Lauri Oinonen /cent Minna Sirnö /vänst. 7