En detalj i den gotländska mansdräkten under vikingatiden Geijer, Agnes Fornvännen 145-154 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1940_145 Ingår i: samla.raa.se
EN DETALJ I DEN GOTLÄNDSKA MANSDRÄKTEN UNDER VIKINGATIDEN AV AGNES GEIJER och HOLGER ARBMAN Kännedomen om dräktskicket under förhistorisk tid är tyvärr synnerligen sporadisk på grund av det textila materialets stora lättförgänglighet. Även beträffande funktionen och placeringen av i gravarna påträffade smycken och andra metallföremål som utgjort tillbehör till dräkten är vår kunskap tämligen ofullständig. Emellertid kunna i sig själva obetydliga textilrester i samband med noggranna iakttagelser vid undersökningarna lämna viktiga bidrag till ovan berörda problem. Det fynd som givit anledningen lill denna studie av en hittills obeaktad dräktdetalj påträffades sommaren 1937 på det stora gravfältet vid Sandegårda, Sanda socken, av amanuens G. A. Hellman. Det lyckades honom att i orubbat läge överföra detta fynd till Statens historiska museum där det slutgiltigt preparerats och fixerats. 1 Fig. 1 visar den viktigaste delen av fyndet, en lång tofs med bronsspiraler och ändbeslag. Den har legat omsluten av tyg, d. v. s. insjunken i ett veck av klädnaden. På bilden är det övre tyglagret upplyft och vänt åt höger. Spiralerna ligga tätt intill varandra i tre grupper om fem stycken (den 6:te från mellersta gruppen måste ha tillhört den nedersta gruppen) och därunder fem smala ändbeslag. Spiralerna ha varit uppträdda på smala läderremmar som avslutats med ändbeslagen. Här och var återstå små rester av lädret. Sannolikt har stommen till tofsen, som i sin helhet är c:a 25 cm lång, bestått av en i fem delar uppslitsad rem, som varit nitad direkt på bältet medelst det fyrkantiga bronsbeslaget. Nära detta ligger remsöljan,. som är starkt ärgskadad, och bredvid tofsens ändbeslag ligger ett remändbeslag av samma form men kraftigare, längd 6 cm, vilket torde ha hört till själva bältet. Dräkten har bestått av ylle, fyrskaftad kypert i jämn mellaiikvalitet: trådtätheten är på båda ledder ungefär 21) per cm. ; ' Fyndet har inv.-nr 22005. 10 Folnväni-.ett 19'ill.
146 A G N E S GEIJER och HOLGER A Ii B M A N Ett stycke från bältet, tydligen i riktning mot höger axel, låg ett ringspänne av brons med upprullade ändar. Tyget, vari detta spänne varit fäst, är nu förmultnat men i jordklumpen bredvid spännet fanns en bit av en c:a 15 mm bred silverbård, utförd i broderi med massiv, dragen tråd på ett förmultnat tygunderlag. Tekniken är en variant av den s. k. öglesömmen som påträffats i Birkagra- \ ;i nia. 2 Dessutom fanns en c:a 2 cm lång bil axett fint brickband med spår av silverbroschering på ena sidan, likaså av den typ som i stor utsträckning förekommit i Birka. I närheten av dessa IU remål påträffades en jäinkiiiv, 3 glaspärlor samt ett djurhuvudformat, slitet spänne. Graven ligger i ett starkt skadat område av gravfältet och dessa före- Fig. 1, llelar a\ balte in situ. Sandegårda. '/«Parts of belt in situ, Sandegårda. /,. A. Geijer, Birka III. Die Textilien aus den Gräbern, Uppsala 1928, sid. 113 ff. Signum St. 15, Abb. 28.
GOTLÄNDSKA MANSDRÄKTEN UNDER VIKINGATIDEN H l mål hittades uppenbarligen ej i ursprungligt läge. Medan ringspännet och bältet måste anses tillhöra en mansgrav från 900-talet härstamma de övriga fynden tydligen från en förstörd kvinnograv. Om en dubbelbegravning här förekommit eller om två intill varandra anlagda gravar ha skadats kan ej avgöras. Vid en genomgång av det gotländska materialet från vikingatiden ha 4 fynd påträffats, som till sin sammansättning stå Sandegårdafyndet mymet nära. Dessa äro: AUSTERS I HANGVARS SN. (SHM. 2309), fig. 2 och 3. Mansgrav, enda uppgiften om fyndet är att det påträffats vid grävning. Huggkniv, längd 44 cm, med bronsbeslag till slidan, dels ett med trappstegsformiga figurer och rätvinkligt gallerverk genombrutet beslag vid handtaget, ornerat med uppdrivna bucklor, dels en doppsko sora på framsidan är genombruten med en tresidig figur, stort ringspänne, brons, ornerat med bandflätning och rader av små trianglar, 11,3 X 10,8 cm, mindre ringspänne, brons med upprullade ändar, 5,2 X 4,8 cm, bitar av bronsbleck, ornerat mod instämplade trianglar, bältesölja, remfästet med tre rader av snett mot varandra ställda trianglar, remändbeslag med samma ornamentik, bronsbeslag till en penningväska (E. Sörling, Penningväskor från vikingatiden, i Fornvännen 1939, sid. 45), ett fyrsidigt bronsbeslag till bältet, bronsspiraler, 8 smala ändbeslag med samma ornamentik som remändbeslaget, bitar av en grov kam, rester av silverbörder i öglesöra, fig. 3. KVIE I ENDRE SN. (SHM. 2593), fig. 4. Mansgrav med häst, föremålen tunna vid grustäkt omkring skelettet. Två bättesöljor, två remändbeslag, en remdelare med två rcmlästen, ett fyrsidigt bältebeslag, 7 ändbeslag och spiraler, allt av brons, ornerade med dubbla linjer längs kanterna, samt rester av silverbårder i öglesöm. NÄRS, SLITEHAMN, OTHEMS SN. (SHM. 15752: IV), fig. 5. Dubbelgrav, man och kvinna, undersökt av Hanna Rydh, se Dosformiga spännen från vikingatiden, sid. 131, fig. 96 och 69. Mansgraven: Stort ringspänne av brons, ined bandflätning, triangelrader, streckrader och cirklar, knopparna och mittpartiet belagda med vitmetall, diam. 9,9 cm.; mindre ringspänne av brons, rutmönster, fyrsidiga knoppar, 5,9 X 5,7 cm.; bältesölja av brons, med triangelrader, streckrader och cirklar; remändbeslag av brons, fyrsidigt bältebeslag av brons, bronsspiraler och 7 ändbeslag, med linjer längs kanterna; hornkam. K^inno g r av e n: förgyllt, dosformigt spänne, 2 djurhuvudformiga spännen, undersidan belagd med vitmetall; 2 bronsnålar med päronformiga huvud; kedjehållare av brons med två bronskedjor, i den ena en bronsnyckel i den andra en kniv med bronsbeslagen slida, 2 bitar av en annan tunnare bronskedja. BARSHALDERSHED, GRÖTLINGBO SN. (SHM. 21242), Mansgrav, undersökt av M. Stenberger.
o e Q» -~ 148 A G N ES G E IJ E It och HOLGER ARBM A N flicö i i f i i i *. i * 11 I Fig. 2. Gravfynd från Austers. C:a'Jl z. Grave find from Austers. C. V,.
GOTLANDSKA MANSDRÄKTEN UNDER VIKINGATIDEN 149 Ringspänne, brons, ornerat med bandflätning, liiillisöljn av brons, remiiiiilbeslag, ornerat med instämplade trianglar, fyrsidigt bronsbeslag till bältet, 54 bronsspiraler och 6 ändbeslag av brons till tofsen, droppformigt avslutade, kniv med slidbeslag av brons, skifferbryne, bitar av cn kam, fragment av ett benföremål, ornerat med koncentriska cirklar. Olikheterna mellan bältet och tofsen i de skilda fynden äro ej stora: Austers har 8, Barshaldershed 6, de övriga vardera 7 tofsänd- Fig. 3. Silvertrådsbård från Austcrsfyndet. /,. Silver-wire embroidery from the Austers find. l /i> beslag, vartill kommer remändbeslaget av samma typ men kraftigare, i fyndet från (Kvie föreligger t. o. m. två bälten. Endast i Barshaldershedsfyndet ha ändbeslagen en avvikande karaktär, de äro massiva och droppformigt avslutade. Huruvida alla spiralerna i detta fynd ingått i tofsen kan ej avgöras. Spiralerna i de olika fynden variera något; antingen är bronstråden rund eller också tillplattad inifrån. Ett annat textilt inslag i några av dessa fynd är den konstrikt broderade silverbården. Grundtypen förekommer, som redan nämnts, rätt ofta i Birkafynden 3 och den har även tagits i brukvid förfärdigandet av ett ornament i graven från Kvie, jfr fig. 3, men den mer komplicerade varianten St. 15, apterad för en bård, synes icke ha förekommit i handelsstaden vid Mälaren. Den blev emellertid analyserad i samband med textilfynden från Birka. Den var då känd i 6 exemplar varav troligen alla från Gotland utom ett som påträffats i Småland. Tyvärr sakna alla dessa fynd närmare uppgifter om gravskicket och de lämna oss således i okunnighet om hur bårderna använts. Av de nu ytterligare påvisade 4 exemplen angiva gravfynden från Sandegårda, Kvie och Austers att de tillhört den manliga dräkten, medan ännu ett fynd från Broa i Hälla (SHM. 11106:2) av både St. 15 och den enklare sorten St. 5 icke giver några upplysningar om användningen. Geijer, a. a. sid. 109 ff., signum St. 5 10.
150 AGNES GEIJER oeh HOLGER ARB M A N Av den ovan lämnade kortfattade beskrivningen av dessa gravar framgår att samtliga äro mansgravar anlagda under 900-talet, sannolikt dess mitt eller senare del. Det enda som skulle kunna Fig. 4. Gravfynd från Kvie, c:a Vs- Grave find from Kvie, c. '/styda på en något tidigare datering är spjutspetsen i graven frän Närs, Slitehamn. Den är egentligen en 800-talstyp 4 men som Arne 5 4 J. P e t e r s en, De norske vikingesverd, typ E. ' T. J. A r n e, Das Bootgräberfeld von Tuna in Alsike, Sthlm 1934, sid. 72; exemplaret från Närs står även mycket nära den med silverplattor ornerade spjutspetsen från Hangvar, som av Arne, a. a. dateras till omkring 1000.
GOTLÄNDSKA MANSDRÄKTEN UNDER VIKINGATIDEN 151 Fig. 5. Gravfynd frän Närs, C:a Vs- Grave find from Närs. C. Vs
152 AGNES GEIJER och HOLGER ARBMAN framhållit, har denna form på svenskt område levt kvar även under 900-talet. Gravarnas synnerligen enhetliga utrustning, de två ringspännena, ett större och ett mindre, samt bältebeslagens stereotypa former talar för att dessa smycken och bälten ingått i en folkdräkt, som fått sin givna form och ej varierar. Flera av föremålen i dessa gravar tyda på ett ostbaltiskt inflytande i den gotländska formvärlden. De stora ringspännenas ornering, grov, stiliserad bandflätning, har sannolikt sitt ursprung på andra sidan Östersjön. Visserligen förekommer denna ornamentik även på ringspännen från andra håll i Sverige, t. ex. 3 exemplar i Birka (gravarna 495, 834 och 1083) men man måste betrakta den som ett ostligt inslag i birkamaterialet. På andra fornsaksformer förekommer den ytterst sällan i Sverige, medan den är vanlig i Ostbaltikum. Här kunna utom ringspännen framförallt knivslidor' 1 och armringar 7 nämnas. Beslagen till knivslidan från Närs avvika också från rent svenska former. De trappstegsformigt genombrutna partierna markera tydligt sambandet med Mälardalens huggknivar, men helhetskaraktären är en annan. Den punsade ornamentiken på de tunna blecken, det genombrutna arbetet och tvärbanden äro helt främmande för mellansvenskt område. 8 Med stor sannolikhet är det ett gotländskt arbete. Det förefaller som om man på Gotland skulle ha att räkna med en Bärutveckling av den mellansvenska formen under inflytande från Ostbaltikum. Tvärbanden och»bleckarbetet» äro drag som höra hemma på andra sidan Östersjön och stå i skarp motsats till de gotländska huggknivarna från vendelliden. Man har sannolikt i sin tur hämtat sina förebilder från Ostpreussen, där knivslidor av liknande karaktär då hade funnits sedan gammalt. 9 ' Ex. Tallgren, Zur Arcbäologie Eestis, Dorpat 1922, Taf. VIII: 2. 7 H. Moora, Bemerkungen iiber einige ostbaltische Schinueksaehen der jiingeren Eisenzeit, II, i Sitzungsbericht der Gelehrten Estnischen Gesellschaft 1929, sid. 25 ff. 8 Den rent mellansvenska formen, som endast är påträffad i Mälardalslandskapen och Gästrikland, representeras bra av huggkniven i Vendel IX. G. Gjessing, Studier i norsk merovingertid, sid. 95. Jfr B. B b r- 1 i c b, Schwertor mit silberbeschlagcncn Schelden von Benkenstcin, Kr. Elbing und einige west- und ostpreussischo Vorglcichsstiicke, i Prussia 1931, sid. 16 ff.
GOTLANDS K A M ANSDRÄKTE N U N DER VIKINGATIDS N 153 Från baltiskt område inspireras säkerligen även gotlänningarna att bära tofsen med bronsspiralcr vid bältet. Man skulle t. o. ni. kunna antaga att dessa bälten äro Importerade österifrån, då idén med den uppslitsade läderremmen och ändbeslag av exakt samma karaktär och med samma ornamentik som de gotländska äro påträffade i Ostbaltikum. 10 Om man dessutom jämför de här ifrågavarande gotländska fynden med baltiska gravfynd, t. ex. ett från Krievu kapi vid Sabilo (Zabeln) i Livland, 11 i vilket två ringspännen, ett stort och ett litet, bälteboslag och bronsspiraler av samma form som i de gotländska fynden förekomma, framträder ännu tydligare det nära sambandet mellan dessa områden, även om man ej vågar antaga en direkt folköverflyttning i enn eller andra riktningen. Från 900-talet föreligga i Ostbaltikum endast få importföremål av svenskt ursprung, det är under 1000-talcts förra del den väldiga mängden av svenska föremål dyker upp där ute. 1 -' Men då det gotländska materialet redan under 900-talet visar flera drag, som måste tyda på inflytande från Ostbaltikum, ligger det nära till hands att antaga att det var folken på andra sidan Östersjön som under denna tid huvudsakligen voro de givande. Det är just den tid då Gotland i den svenska handelspolitiken tycks ha spelat en mindre betydande roll 13 vid sidan av Mellansverige. Omkring år 1000 blir det gotlänningarnas tur att utnyttja de rika handelsmöjligheterna på andra sidan havet på vägar som de tack vare balternas förbindelser med Gotland under 900-talet bör ha känt väl till. 10 Ex. vid Liutsin i Lettland, Materialy po archcologii Rossii 14 (1893), Taf. XIII: 1 och 7. 11 Ed. t u r ra s, Zur Vorgeschichte der Liven, ESA X, sid. 35. 12 B. Norman, Die Verbindungen zwischen Skandinavien und dem Ostbaltikum in der jiingeren Eisenzeit, Stockholm 1929, sid. 157. 13 H. Arbman, Schweden und das karolingische Reich, Sthlm 1937, sid. 16. SUMMARY AGNES GEIJER and HOLGER ARBMAN: A detail in the Gotland male dress during the Viking period. By way of introduetion, the authors point out that even small and in themselves insignificant textile finds, if subjeeted to metieulous examination may yield important contributions to our knowledge of prehistoric dress, which unfortunately is very imperfect. The find bero published
154 AGNES GEIJER och HOLGER ARBMAN from Sandegårda on Gotland was made by G. A. Hellman in the summer of 1937. Owing to the fact that so much was preserved in situ, this find throws light on tho purpose of the bronze spirals which had previously been met with in similar combinations (Austers, Kvie, Närs, Barshaldershed all on Gotland). The spirals were threaded on narrow leather strips and formed a large tassel, which was riveted on to the belt. On the ends the strips had narrow tweezershaped mounts. These latter (with the cxception of the drop-shaped ones from Barshaldershed), like the belt mounts for the rest, had simple, pounced edge-ornaments.. Another feature of the dress itself is the extremely fine börder, embroidered in silver-wire, fig. 3, which was dose to the circular clasp in the Sandegårda find, and is also found in the Austers and Kvie graves. A less complicated, probably older, variant of the same technique occurs in the Birka find. Exactly the same horder is known earlier from 6 finds, 5 of which are probably from Gotland, but in none of these cases do the circumstances of the finds throw any light on the eharacter of the grave or the position of the embroidery. Tbo grave-goods in the 5 graves briefly described indicatc that they are all men's graves, probably of the middle or latter part ot the loth century. The extremely uniform furniture of the graves affords grounds for prosuming the occurence of a kind of national dress. Several of the objects in these graves suggest influenees from the East Baltic in Gotland. Tho belts with tassels attached were possibly importcd in their entirety from the east.