Projekt Samverkan Lekeberg/Örebro Syfte Syftet med projektet: Mål - Att i samverkan arbeta fram en rehabiliteringskedja med aktiviteter och behandling inom såväl arbetsmarknad, medicin och socialt som fungerar för personer som står långt från arbetsmarknaden. - Att erbjuda arbetsprövningsplatser i Lekebergs kommun av mer administrativ art, med handledare som ger stöd i arbetet och även ser till att den enskilde får den sammansatta rehabilitering den har behov av. Målet är att inom 1-2 år har arbetat fram en samverkan där myndigheterna gemensamt ser till samtliga länkar i rehabiliteringskedjan är starka och strävar efter att inga luckor i välfärdssystemet uppstår för den enskilde. En gemensam strategi ska bidra till att ge medborgarna ett respektfullt och sammanhållet bemötande inom rehabiliteringsområdet. Bakgrund Innan Projekt Administration startade hade Arbetsmarknadsenheten i Lekeberg en väl utbyggd praktisk verksamhet där individer erbjöds arbetsuppgifter inom t.ex. snickeri, fixarservice, internservice m.m. Detta innebar att det var svårt att tillgodose platser där individen var i behov av andra arbetsuppgifter utifrån olika individers psykiska och fysiska förutsättningar. Även i kommunens övriga enheter var det svårt att hitta dessa platser då t.ex. de administrativa arbetena oftast var för avancerade eller innebar sekretess. Det fanns heller ingen uttalad eller påvisad samverkansform rent formellt mellan Arbetsförmedling, Försäkringskassan, Socialtjänsten eller Landstinget i Lekeberg kommun för den aktuella målgruppen. Inskrivning i Projekt samverkan Lekeberg sker via en remiss från Finsams samverkansparter, försäkringskassa, arbetsförmedling, kommun och landsting. Från försäkringskassan och landstinget har hitintills inga individer remitterats. Dessa organisationer har även saknats på de samverkansträffar som funnits under våren. Efter att individen remitterats till Projekt Samverkan sker en individuell kartläggning under ett trepartsamtal som sedan ligger till underlag för vårt uppdrag. Denna utvärderas och revideras sedan på uppföljningssamtal ungefär en gång i månaden.
Resultat En lokal samverkansgrupp har upprättats där tills idag Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, Vårdcentralen (Capio) och Arbetsmarknadsenheten ingår. Försäkringskassan har hittills inte deltagit i denna grupp. Ett av projektet mål har varit att skapa goda förutsättningar för en arbetslivsinriktad rehabilitering i form av vägledande, utredande, rehabiliterande eller arbetsförberedande insatser inom det administrativa arbetsområdet. I syfte att verka för att individen ska kunna finna, få eller återgå till ett arbete/anställning. I projektet har det utarbetats arbetsstationer som skall återspegla ett administrativt arbete på den reguljära arbetsmarknaden med dess funktioner t.ex. struktur, kommunikation och service. Projekt Samverkan är uppbyggt utifrån varje individs förutsättningar och behov, för att möjliggöra en utvecklade och inspirerande arbetsplats. Delaktighet och ansvar är andra viktiga delar som ingår i handledarskapet. Arbetsstationerna har utformats utifrån avgränsade arbetsuppgifter som ligger till grund för struktur och ordning. De uppgifter som ska utföras sker i dialog mellan projektledare och enhetschef som vidare informerar individen. Varje arbetsstation har individanpassats för de arbetsuppgifter som utförs och utgår från en trygg och inspirerade miljö. Reglerbara och handikappsanpassade stolar samt två bord vilka är reglerbara i höjdled. Ett syfte med Projekt Samverkan är att arbeta fram en rehabiliteringskedja med aktiviteter och behandling inom såväl arbetsmarknad, medicin och socialt som fungerar för personer som står långt från arbetsmarknaden. En viktigt arbete har varit att bygga upp ett förtroende samt undanröja hinder och luckor mellan de olika samverkansorganisationer. Den första träffen var mer en träff där gruppen presenterade sig och berättade om vilka tidigare erfarenheter av samverkan som fanns samt vilka hinder som kunde tänkas komma. En optimistisk anda infann sig där flera positiva exempel kom upp. Under samverkansmötena har det diskuterats att vi tillsammans är ansvariga för att bygga en fungerande och stabil rehabiliteringskedja vilken från första mötet är under uppbyggnad och kommer fortsätta enligt projektets mål. Tills i dag har det varit fyra träffar som varit förlagda i arbetsförmedlingens, socialtjänstens samt arbetsmarknadsenhetens lokaler. Det som skett i de inledande träffarna är att projektledaren har byggt upp en arena med en kommunikativ atmosfär där erfarenhetsutbyte till stor del varit utgångspunkten. Gruppen har bl.a. diskuterat vilka professioner, förutsättningar och möjligheter som finns inom våra olika organisationer. I syfte att ta till vara på dessa i samverkan för att personer långt från arbetsmarknaden ska ges bättre förutsättningar. Det har funnits och finns fortfarande en osäkerhet i styrgruppen kring vilka resurser och möjligheter som finns i samverkandes organisationer och hur vi ska tänka för att få en fungerande modell som vi kan arbeta efter i Lekeberg. På våra gemensamma träffar har det t.ex. tagits upp att arbetsförmedlingen saknar bedömningar från vårdcentralen för att kunna göra underlag till beslut för personer långt från arbetsmarknaden. Vårdcentralen svarar att detta finns det inte tid för i dag, då de är överbelastade. På frågan om vilka vinster vårdcentralen ser med dessa träffar svarar de att det är svårt att svara på, då de vill se mer var projektet hamnar. De kan se att information och samverkan kring individer och varandras områden är positivt och möjliggör förutsättningar för att se helheten hos individen. Ett
problem de ser är att det kan vara svårt att se vad orsak och verkan har för konsekvens för individens sjukdomsförlopp eller funktionsförmåga. För att bli framgångsrika i framställningen av en rehabkedja har det varit viktigt för gruppen att identifiera vilka skillnader och likheter som finns, samt att införskaffa insikter i hur vi kan hantera dessa på bästa möjliga sätt. Nu skall det formuleras en samverkansmodell som går att implementeras i varje enskild organisation. Denna skall tydliggöra rehabiliteringskedjan med aktiviteter och behandling inom såväl arbetsmarknad, medicin och socialt för personer som står långt från arbetsmarknaden. Hämmande för samverkan har hittills varit den höga personalomsättningen på våra gemensamma träffar. Under de fyra tillfällen som varit har det vid varje tillfälle bytts ut eller saknats någon eller några representanter. Det har även funnits svårigheter i att sammankalla försäkringskassa och landsting då omorganisationer har skett under våren. De som deltagit hitintills är Lekbergs lokala vårdcentral (Capio), socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Vårdcentralen har varit närvarande en gång samt arbetsförmedlingen och socialtjänsten har under tiden bytt ut sina representanter. Det har framkommit på våra träffar att det finns olika syn på hur vi möter människor långt från arbetsmarknaden utifrån våra olika förståelseramar och kunskaper samt beroende på vilken kultur som råder i organisationen t.ex. socialtjänsten kan i ett fall tolka situationen utifrån ett perspektiv medans arbetsförmedlingen tolkar saken på ett annat sätt utifrån sina referensramar i form av lagar, föreskrifter och riktlinjer samt respektive organisations mål. Det har även visat sig att det finns i dag en kompetensklyfta inom vår samverkansgrupp där personer från olika organisationer saknar kunskaper utöver sitt eget område. En diskussion som funnits med är vilka ansvarsområden varje enskild organisation har samt att det behöver förtydligas mer, då det sker förändringar i olika nivåer ständigt. Hur de olika organisationerna i rehabiliteringskedjan möter individens behov, ser i dag olika ut beroende på vilka förutsättningar/visioner som prioriteras samt vilken inställning chefen har till samverkan. Här har givetvis den som är representant för samverkan ett stort ansvar. Det som framkommit när kallelse till träffarna skickats ut är kommentarer som, Det finns just nu inte så mycket tid för detta. Kan inte vara med mer än dessa tider. Kan vi inte dra ner på tiden, då 2 h är väldigt lång tid för mig. Eller som en arbetsförmedlare sade jag har så mycket på mitt bord. Samverkan mellan arbetsförmedling, socialtjänsten och vårdcentralen har ökat intresset för långsiktiga lösningar för individer långt från arbetsmarknaden. Förändringsarbetet kräver tid för att implementeras och sätta sig i organisationerna och de olika verksamhetskulturerna. En fördjupning av den egna kompetensen och överblick av andras har genomgåtts där det presenterats olika sätt att komma fram till bra lösningar för individer inom målgruppen (så här tänker vi på t.ex. arbetsförmedlingen och så här löser vi dessa svårigheter). Detta har främjat gruppens kreativitet och utveckling av sina och andras arbetsmetoder vad gäller åtgärder och insatser. Det finns idag en stor nyfikenhet och intresse för att lära mer om varandras kompetensområden och organisationsstrukturer. Rehabiliteringsprocessen har vid några tillfällen kommit igång snabbare och effektivare då våra olikheter och lösningar blir mer självklara. Man har blivit mer kompetent kring vad de olika
samverkansparterna gör och hur de fungerar samt vart man skall vända sig om problem uppstår. Det har blivit en större träffsäkerhet kring insatserna samt svårare för individen att spela ut myndigheter mot varandra. Ett exempel på hur det kan se ut: En person i administrationen blev sjuk och kom inte till arbetet på några dagar, handledaren ringde då vederbörande och undrade vad som hänt. Personen berättade att den trivdes mycket bra i projektet men att dennes socialsekreterare var dum och förstod inte henne. Handledaren ringde då upp samverkansparten (socialsekreteraren) och berättade om individens oro och frustration. Socialsekreteraren berättade att individen inte alls uttryckt någon frustration eller oro vid deras möte men att individen sagt att ett problem låg hos arbetsförmedlingen som hade lovat individen en anställning mm. Handledaren ringde då till arbetsförmedlingen och berättade om oron hos individen där arbetsförmedlaren talade om att individen talat om för denne att individen inte alls trivdes i projektet och att det var därför individen var sjukskriven. Då sammankallade handledaren alla till ett möte där det klart och tydligt togs upp vilka olika ansvarsområden vi arbetar inom och mot vad (individens väl mot arbete). Under mötet pratades det om vilket ansvar individen har samt vilket stöd denne får från våra olika verksamheter (tydliggörande). Som resultat på detta lade individen ansvaret/problemet på vårdcentralen som individen inte tyckt gjort sitt jobb riktigt. Ingen gick med i detta då vi pratade och diskuterade problemet gemensamt. Problemet var nu konstaterats till vårdcentralen då ingen från dem var delaktiga i detta möte. Här delegerades ansvaret tillbaka till individen då denne skulle ta kontakt med vårdcentralen igen men denna gång tillsammans med socialsekreteraren för att undvika en ytterligare missuppfattning/tolkning. Socialsekreteraren fick inte någon inbjudan till denna träff. Orsaken till problemet för individen speglades tillbaka och belystes utifrån det stöd och engagemang denne fått ur våra olika verksamheter och profession. Hade vi haft en väl fungerande samverkan hade bollandet mellan organisationerna undvikits samt tiden kunnat kortas ner i processen. Det som var bra var att vi alla var enade samt gav individen samma svar vilket i framtiden gör att kanske individen uppfattar oss som professionella och att det inte går att spela ut organisationer eller individer i dessa. I Projekt Samverkan har det deltagit tjugo personer varav elva män och nio kvinnor. Av dessa har en person gått ut i skyddat arbete (samhall), två personer inom kommunen som praktik (administration & lokalvård) och en person har gått till studier. Sju personer har gått tillbaka till respondenten (AF eller Soc) och två personer har tills idag gått ut på den reguljära arbetsmarknaden. Åtta av dessa arbetar idag administrativt i projektet med mål att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Idag ingår även en person i en personalpool i kommunen. Citat från en deltagare: I Projekt Administration har jag växt enormt mycket då jag getts möjlighet att få vara delaktig i mina arbetsmoment. Samt finns här ett utvecklingstänk som sporrar mig då det är administration jag vill arbeta med. Någon har sett mig för den jag är. Tidigare kändes det som om andra pratade om mig, nu är jag med och påverkar. Ska jag vara riktigt ärlig så saknar jag jobbet på söndag. Nu känns det som jag är i ett sammanhang både vad gäller familj, sysselsättning och fritid. Jag har fått nya kamrater och goda vänner som jag inte hade förut Vi upplever att deltagare i projektet får en:
Ökad livskvalitet Självkänsla Självförtroende Struktur i vardagen Meningsfullhet roligt att komma till jobbet Social samhörighet med konkreta arbetsmål sammanhang Kompetensutveckling Meritförstärkning Egen försörjning Peter Andersson Projektledare/arbetsmarknadshandledare Lekebergs kommun