En betraktelse av sökandets svårigheter. Ett av de vanligaste klagomålen vid sökning på nätet eller en skriven sida är "att det är så jäkla svårt att hitta något". Dels beror det på att de som skriver hemsidor ändrar den så fort det dyker upp en ny utgåva av programmet som används för att konstruera hemsidan, man måste ju gubevars testa alla ny tricks, dels på att man proppar den full med ovidkommande reklam, dels på att man använder en struktur hämtad från logiken, dels på att nya chefer och omorganisationer ska profilera sig. Det är gott och väl - för dem som skriver tidningar. Men svårigheten beror också på att få surfare använder webbläsarens sökmöjligheter. Det är inte alls svårt och man sparar många timmar per år. Hökmossens hemsida har försökt råda bot på felen på flera sätt. Upplägget är precis som i en bok: förord, kapitelindelning och hela materialet med fotnoter. Dessa är anpassade till datorn på så sätt att man klickar på ett färgat ord och får då genast fotnoten på egen sida. Under resans gång kan kapitel tas bort eller tillkomma eller innehållet justeras, ny upplaga alltså, men man kan alltid gå nedåt eller uppåt och på så sätt se allt, inga hopp i olika rutor från vilka man vanligen inte hittar tillbaka. Surfaren ska ha glädjen att känna sig som hemma efter ett längre uppehåll och kunna lita på att hitta informationen där den fanns förra gången, alltså ändras inte hemsidans upplägg, den är densamma sedan start. Det finns inte någon reklam. Tekniskt skrivs hemsidan först i ordbehandlaren som vilken annan text som helst. Bilder infogas där de passar. Sedan sparas sidan som vanligt, men med ett litet trick. Den sparas i formatet html. Sedan justeras detaljer i html-dokumentet, översättningen är inte perfekt, så man måste lära sig html, en trevlig sysselsättning om man är road av korsord. Nytt material behandlas på samma sätt varefter det kopieras in i huvudprogrammet. Gammaly matrial "suddas". Ett dokument som sparas utan närmare eftertanke heter t ex Hemsida.wks eller Hemsida.doc. De tre sista bokstäverna talar om för datorn vilket program det ska använda för att skriva ut sidan på skärmen och det är ordbehandlaren som lägger till dem. Hemsida.htm talar om för datorn att en htm-tolk ska användas för rätt återgivning - en webbläsare alltså. Nu är html4, som jag använder tio år gammal minst och används väl
knappast längre, men den är i sammanhanget en liten finess. Konstruktörer av webbläsare vet mycket väl att hemsidesskrivare gör fel så man har under årens lopp infört program som rättar felen och gjort htm4-tolken "kompromissvänlig och förlåtande". Det är sällan man får en massa felmeddelanden. Man kan inte heller ta bort html-tolken, då skulle ingen kunna läsa de äldre hemsidorn Och nu till sökningen. Som exempel används webbläsaren Chrome på en surfplatta. När man får upp hemsidan ser det ut så här. De tre prickarna i den röda fyrkanten (tillagd av mig) symboliserar en meny. Klicka på den (med fingret).
En rullgardin visar sig. Klicka på Hitta på sida i den röda fyrkanten. En ny ruta visar sig. Här skrivs sökordet. Som exempel tas post.
Första stället för post markeras med orangeruta av webbsökaren. Klicka på den nedåtvisande pilen i den röda fyrkanten för att söka nedåt på hemsidan. Nästa ställe för post markeras. Fortsätt nedåt!
Nästa ställe för post visas. Sök nedåt! Nästa ställe är detsamma som första. Sökningen är klar. Det var allt. Sökningen sker på det man skriver in så man kan söka på delar av ord eller något som är unikt i sammanhanget. Lycka till!