Sandviksvillans park Beskrivning av översiktsplan 14.2.2017
Sandviksvillans park Historia Överklassens villakultur har fått sin början i de österbottniska hamnstäderna, där den blev vanlig under 1830-talet. Sandviksvillan med sin park är en av Finlands äldsta representanter för villakultur. Stadsläkare Sanmark inledde röjningen av Sandvikens grandominerade udde till en sommarstugepark på 1830-talet. På 1840-talet övergick ägandet till C.J. Boy, som byggde villan och fortsatte anläggandet av parken. Under Boys tid var villan en herrgård med husdjur och tjänstefolk. Havet omgav villan från tre håll och huvudfasaden vette mot havet. Villan kunde nås längs (gamla) Vasas farled. Under Boys tid 1845-1868 byggdes på området en tyskinfluerad landskapspark, vars huvudelement var alléer som löpte i fyra väderstreck, cirkelformade planterade områden och en rudadamm som fanns vid det nuvarande parkeringsområdet. På 1880-talet övergick villan i stadens ägo och en plan för iståndsättande av en offentlig park beställdes av den svenska trädgårdsarkitekten Sven Lindh. Lindh har på 1880-talet utarbetat planer bl.a. för Brunnsparken och Observatoriebacken i Helsingfors. Lindh planerade ett nästan symmetriskt gångsystem i Sandviken som passade tidens flaneringskultur och som skulle komplettera de existerande parkgångarna och han utvidgade parken mot villans norra del. Villan med sin park var en mycket populär rekreations- och festplats från sekelskiftet ända till slutet av 60-talet. I den offentliga parken ordnades stora sång- och musikfester, i början av 1900-talet byggdes där en sommarteater som senare brann upp. Under 1930-talet byggdes villan ut och verksamheten som sommarrestaurang och musikföreställningarna fortsatte livligt ända till dess att motorvägen byggdes, ungefär till slutet av 60-talet. Sandviksvillan och -parken 1854 Sven Lindhs plan 1883
Villan var ett livligt centrum för sällskapsliv från 1880-talet ända till slutet av 60-talet
Parken hösten 2016
Villans och parkens värde Villan och den historiska park som väsentligt ansluter sig till den är också på nationell nivå en unik helhet. I planeringen av parken har under årens lopp flera kända trädgårdsarkitekter deltagit, varvid den också trädgårdsarkitektoniskt är mycket betydande. Helheten har därtill byggnadshistoriska, arkitektoniska, historiska, landskapsmässiga och samhälleliga värden. Nuläget I parken har från Sanmarks och Boys tid de axiala huvudgångarna som strukturerar parken monumentalt och en del av gångnätverket samt ståtliga träd och gräsplaner bevarats. På parkens västra sida har gångnätverket bevarats från år 1913. Däremot har gångarna på den östra sidan ändats helt och hållet efter det att motorvägen byggdes. I rudadammens ställe finns ett parkeringsområde och den östra sidan domineras av en väg som leder till parkeringsområdet. Utöver gångarna har parkens rumsliga karaktär på många ställen gått förlorad. De nyare planteringarna stöder inte alltid den ursprungliga arkitektoniska idén om en småskalig alternering mellan slutna och öppna parkrum som stöder sig på gångnätverket och terrängformationerna.den busk-, perenn- och lökväxtlighet som förekommer i de historiska planerna och minnesbilderna har nästan helt försvunnit. Parken hösten 2016 På 80-talet byggdes i parkens norra ända vänortsparker i miniatyrform och under det senaste årtiondet har i parken lagts till ett lusthus på det ställe där den nedbrunna teaterbyggnaden stod, en bronsstaty samt ett stenlagt dammliknande vattenelement och en bro som går över det. Närheten till motorvägen och bullret är störande för parkens atmosfär. Parkens visuella förbindelse med havet har försämrats i och med den landhöjning som skett och det skogsbestånd som har övertagit stranden. Trädbeståndet på stranden har gallrats hösten 2016.
Översiktsplanen Som utgångspunkt för översiktsplanen har trädgårdsarkitekt Sven Lindhs plan från år 1883 använts. Parkens rumsliga karaktär och symmetri har återställts genom att de försvunna parkgångarna samt träden och buskarna återanlagts. De gamla stämningsskapande träden har man strävat efter att bevara och i planen har man lagt till de träd som fattas och det under tidernas lopp nästan helt försvunna buskskiktet. I enlighet med Tegengrens minnesbilder planteras av rönnar en lövsal som omger den historiska toddystenen och om våren lyser vårlökarna igen upp parken. Av planerna och intervjuerna från 1800-talet har en förteckning sammanställts över de växtarter som användes i parken på den tiden (bilaga 1). I genomförandeplanen kompletteras arterna och ersätts med tiden av historiska arter. Parkens materialval respekterar historien t.ex. på gångarna och gårdsområdena används naturgrus, stenmjöl och/eller natursten. Gårdsområdet i villans omedelbara närhet har arrenderats privat. Gårdsområdet har hösten 2016 avgränsats så att det är enligt planförslaget (Detaljplanen för centralsjukhusområdet). Brages parkeringsområde struktureras av trädgrupper som på parksidan är ständigt gröna. Vänortsparkerna i parkens norra del som till skalan och stilen avviker från den historiska parken struktureras till ett eget område genom att en lindbåge planteras. I parkens västra del invid motorvägen har ett parkeringsområde för ca 200 cyklar anvisats. En sak att fundera över är om den bro som byggts år 2008 i ändan av huvudgången flyttas till exempel till den plats som föreslagits i översiktsplanen. Översiktsplan 2017 För att bevara karaktären av havsstrandsvilla och nåbarheten ska parken i något skede utvidgas till tillandningsmarken. I det här skedet har man nöjt sig med att rytmisera strandträdbeståndet genom öppen, halvöppen och sluten utsikt. Dessutom har på stranden föreslagits en strandstig som börjar från friluftsleden och en sitt- och utsiktsplats i anslutning till den.
Den nuvarande skötselnivån för parken motsvarar inte det också nationellt unika värde som den bildar tillsammans med Sandviksvillan. Skötseln av den trädgårdsarkitektoniskt betydande parken ska höjas till den högsta A1-klassen och för den ska i anslutning till genomförandeplanen utarbetas en skötselplan. Källor: Viljanen Rossi Ruusa 2014. Hietalahden Villa ja Bragen alue. Kulttuuriympäristöselvitys. Ann-Mari Nylund 1998. Sandviksparken. Parkhistoria och iståndsättningsprinciper. Målningen på pärmen är ett fotografi från Vasa Konstnärsgilles utställning. Konstnären är okänd. Doftande och färggranna blommande buskar, perenner och lökväxter utgjorde en väsentlig del av villaparkens atmosfär på 1800 talet.