1. Hur ser ni på svensk rovdjursturism?

1. Hur ser ni på svensk rovdjursturism? Svenska Jägareförbundet har inga invändningar mot rovdjursturism i sig så länge den inte utformas på ett sätt som menligt påverkar andra aktörers möjlighet att bedriva sin verksamhet. Rovdjursturism kan bidra till större förståelse för vårt sätt att förvalta viltstammar. Det förutsätter att turistföretagaren anpassar sin verksamhet till andra aktörer i lokalsamhället. Precis som den som bedriver jaktturism har tvingats anpassa sin verksamhet till vargens återkomst. WWF anser att rovdjursturism är en viktig pusselbit för att nå acceptans för rovdjur, då det genererar inkomster till lokalsamhällen och därmed är en viktig kanal att bredda synen av nyttan av att ha starka viltstammar inklusive rovdjur. Stefan Fölster på svenskt Näringsliv har uttalat sig om att vargens symbolvärde är värt mycket som spetsattraktion för att utveckla turism på landsbygden. I olika delar av världen är rovdjursturism ekonomiskt lönsamt exempelvis tiger, isbjörn, brunbjörn, leopard, späckhuggare, gepard och lejon. Den svenska rovdjursturismen är fortfarande i sin linda men är ett fönster utåt till andra länder och har stor potential. Ett exempel är från Finland där rovdjursturism står för flera tusen övernattningar i gränstrakten till Ryssland. Idag finns det ett tiotal finska operatörer. Rovdjursturism bör vara en del i ett helt batteri av olika naturupplevelser. Naturskyddsföreningen bedömer att svensk rovdjursturism har en stor potential och kan utvecklas ytterligare med rätt marknadsföring. Det finns redan många bra exempel på framgångsrika företag. En växande marknad ger möjligheter till arbetstillfällen och ökade inkomster, oftast i glesbygder, vilket bör kunna bidra till att acceptansen för rovdjur ökar. Naturvårdsverket har utrett rovdjursturism med fokus på björn och åtling som metod. I rapporten skrev verket att i de fall då rovdjursturism kan bidra till en ökad acceptans fyller denna ett överbryggande syfte. Alla effekter orsakade av åtling är inte negativa, eftersom djuren hela tiden anpassar sig till den miljö som de lever i. Bland de positiva effekterna nämns ekonomiska, sociala, psykologiska fördelar och positiv miljöpåverkan. Därutöver instämmer vi i skrivningarna i propositionen om en ny rovdjursförvaltning som menar att aktiviteter som ekoturism, guidade vandringar och föreläsningar är betydelsefulla initiativ för att skapa förståelse för och informera och sprida kunskap om rovdjuren som en naturlig del i vår fauna, samt att ekoturism kan bidra till landsbygdens utveckling. 1

Positiv syn på rovdjursturism, tror att det är ett av många sätt att skapa större acceptans för rovdjurens existens. 2. Om rovdjursturismen kan spela en positiv roll i Sverige, vad krävs då för att den ska växa och utvecklas? Eftersom vi i Sverige saknar områden, motsvarande finskryska ingenmansland som kan avsättas specifikt för rovdjursturism måste all verksamhet anpassas efter de människor som lever i områden och de behov och önskemål som finns från lokalbefolkningen. Allt annat kommer att misslyckas och enbart bidra till ökad polarisering. Lokal förankring och självklart en relativ stabil population av rovdjur. Det är viktigt att ta fram underlag som kan belysa olika möjligheter och potential för rovdjursturism och hur den kan fungera som spetsattraktion i samband med annan turism. En grundförutsättning är livskraftiga rovdjursstammar och en politik som gynnar sådana, vilket saknas i dagsläget i exempelvis fallet varg. Därtill behövs en väl utformad marknadsföring, innovativa och driftiga företag och en genomtänkt produkt, som utgår ifrån stor hänsyn till naturen i alla arrangemang. Men det senare är inte Naturskyddsföreningens eget kompetensområde. Det är inte Naturvårdsverkets roll att identifiera vilka faktorer som krävs för att en enskild näring ska utvecklas. Men det är för vår del viktigt att rovdjursturismen sker i samklang med rovdjursförvaltningen och tar hänsyn till bland annat säkerhetsfrågor. Om exempelvis åtling av rovdjur leder till oskygga rovdjur eller om rovdjur skulle störas av turismaktiviteter kan det slå det tillbaka på fler än turistföretaget. Ett sätt att ge rovdjursturismen förutsättningar för att utvecklas och växa är att öka det regionala inflytandet över förvaltningen. 2

3. Bör vargjakten koordineras och ta hänsyn till befintlig rovdjursturism? I så fall hur och varför? Vi är tveksamma till att licensjakten skall anpassas till enskilda turistföretags verksamhet. För det första skulle det innebära att en näringsidkare som nyttjar allemansrätten skulle ges större hänsyn än alla andra företagare i området. Det finns ett stort antal företagare i dagens vargområden som bedriver jaktturism. De påverkas negativt av vargen och bör ges samma möjlighet som andra att få jaga varg, om tillfälle ges. Vi har svårt att se att just ett turistföretags intresse i ett vargrevir skulle ges större värde än andra företagare. Dessutom är inget vargrevir för evigt. Det är en stor omsättning av vargar i reviren och många vargpar lyckas inte reproducera sig mer än ett eller två år. Vargturism kommer således alltid att vara beroende av flexibilitet vad gäller områden att bedriva verksamhet i. Ingen hänsyn har tagits till jakten och entreprenörer inom jaktturismen när vargpolitiken har utformats. Vi kan inte se att vargturism skulle ha ett större berättigande en de eller att de kan ställa större krav på anpassning av politiken till deras verksamhet. I förvaltningsbesluten om jakt på rovdjur bör rovdjursturism, turism, friluftsliv och fritidsjakt alla ingå som olika komponenter. I vissa lägen kan det vara viktigt att avstå jakt på rovdjur där rovdjursturism bedrivs. I viltförvaltningsdelegationerna bör representanter för turism ingå. Naturskyddsföreningen anser att den enda avskjutning av varg som bör förekomma är skyddsjakt på särskilt skadegörande individer. Den måste givetvis ske där skadorna äger rum, annars fyller den ingen funktion. Om sådan skyddsjakt sker i områden där vargturism arrangeras kan det givetvis drabba företagen negativt men vi ser inte att turismföretagens intressen automatiskt ska gå före hänsynen till tamdjursskötseln. Vi tror att en korrekt och ändamålsenlig skyddsjakt vid svåra skador är ett viktigt instrument för att öka acceptansen för stora rovdjur. Däremot är vi av flera skäl direkt avvisande till licensjakt. Om det ändå beslutas om licensjakt även 2011 anser föreningen att hänsyn ska tas till turismföretagens intressen. Vissa områden skulle då kunna undantas från jakt. Det är rimligt att ta hänsyn till befintlig rovdjursturism. För förvaltningen blir det en avvägning med andra lokala och regionala intressen. 3

Regeringen har flyttat ner besluten från Naturvårdsverket till Länsstyrelser och viltförvaltningsorganisationer. Inför nästa års jakt kommer viltförvaltningsdelegationerna att vara på plats där intressen såsom rovdjursturism kan vara representerade. Viltförvaltningsdelegationerna beslutar om viltförvaltningen och riktlinjer som ligger till grund för beslut om licensjakt och skyddsjakt inom länet. 4. Om en dialog och ett samråd borde finnas mellan jakten och turismen, varför misslyckades man då inför årets vargjakt? Ekoturism i Mellansverige är helt beroende av allemansrätten utan, vad vi förstår, någon ersättning till markägaren. De som bedriver jaktturism på egen eller arrenderad mark har betalt för sin jakträtt, ofta med stora summor. I ett vargrevir tar vargarna älg som motsvarar ett köttvärde på ca 600 000 kronor årligen. Det är med det minuskontot som vargturismen startar sin verksamhet i ett vargrevir. Självklart kommer de som äger eller arrenderar jakträtt aldrig att acceptera att deras inkomst istället skall hamna i utomstående entreprenörers fickor, med stöd av allemansrätten. Troligen var det få som förde fram turismens ståndpunkt. Rovdjursturism har inte funnits med i de olika underlag som legat till grund för årets vargjakt. Huvudmålet för årets licensjakt på varg att få acceptans för vargen inom vissa kretsar, att vargen redan var en positiv källa till inkomst var ej i fokus. Föreningen har inte haft någon inblick i denna dialog och har därför ingen kommentar. Det här är första vintern med licensjakt på varg och mycket kan säkert utvecklas. När det blir aktuellt nästa gång finns viltförvaltningsdelegationer med bred sammansättning till stöd för länsstyrelserna. Vidare har Ekoturismföreningen uppmärksammat frågan om vargjaktens effekter på turismverksamhet. Det bör ge förutsättningar för en bra dialog framöver. Under arbetets gång med den nya inriktning för förvaltning av rovdjuren fördes samtal mellan Miljödepartementet och de större organisationerna som representerar jägar- miljö och turismintressen. Det var Naturvårdsverket som fick i uppdrag av regeringen att utforma 4

årets licensjakt på varg och de har haft kontakt med intressenter inför denna. Utvärderingen av årets jakt är ännu inte klar men den får visa om man behöver öka kraven på dialog. 5. Om hänsyn bör tas till rovdjursturismen, hur bör då detta bäst ske inför kommande planerade licensjakter? Hänsyn kan tas till vargturism endast om den som bedriver verksamheten kan övertyga markägare/markägarna i området om att alla tjänar på verksamheten. Om det inte går att nå en sådan uppgörelse måste turistföretagaren anpassa sin verksamhet till att förutsättningarna kan komma att förändras från år till år till följd av licensjakten och det inte längre finns varg i ett revir. Precis som jaktföretagaren tvingats anpassa sin verksamhet till risken att det finns varg. Som en viktig del i viltförvaltningsdelegationernas diskussioner och länsstyrelsens förslag till vargjakten exempelvis fredade områden. En förutsättning är naturligtvis att dessa institutioner känner till rovdjursturism i områden där jakt skall utföras. Samma svar som ovan på fråga nummer tre. Då länsstyrelserna nästa år kommer att besluta om licensjakten efter varg bör en dialog inledas mellan främst länsstyrelserna och lokala turismföretag. Dialogen bör kretsa kring hur en licensjakt, som uppfyller riksdagsbeslutets intentioner, kan utformas för att begränsa påverkan på turismverksamhet. Det är en fråga som bäst lämpar sig att lösa på regional nivå och det blir också en uppgift för viltförvaltningsdelegationerna att besluta om, förutsatt att länet har en reproducerande vargstam sen tre år tillbaka. 5