Stickmyrten (Ruscus aculeatus) Anders Hällzon Farmakognosi 5p, HT 2005 Institutionen För Läkemedelskemi Avdelningen för Farmakognosi Uppsala Universitet
Namn Moderorganismen stickmyrtens vetenskapliga namn är Ruscus aculeatus L., där L står för dess auktor Carl von Linné. (The International Plant Names Index) Dess engelska namn är butcher s broom. (Ali-Shtayeh och Ghdeib, 1999) Det som används av växten är rot och rotstam, vilka går under det vetenskapliga namnet Rusci aculeati rhizoma et radices. (Vanscheidt et al., 2002) Moderorganism Ruscus aculeatus är en växt i familjen Ruscaceae (The International Plant Names Index) (äldre källor placerar växten i familjen Liliaceae), och växer i området runt Medelhavet. Den utgörs av hårda gröna stammar med många grenar och falska blad (som egentligen är förlängningar av stammen). De små grönvita blommorna på mitten av bladen blommar tidigt på våren. Den tjocka roten är den del som används medicinskt. Den växer vilt i hela Europa, men är vanligast runt Medelhavet. (Bruneton, 1999; Thorne Research, 2001) Historisk användning En alkoholinfusion av jordstammar (och resten av roten (Ali-Shtayeh och Ghdeib, 1999)) från stickmyrten har använts mot sjukdomar i venerna i årtionden. (Mimaki et al., 1999) Bland annat har den använts mot hemorrojder och åderbråck. (MacKay, 2001) Ruscus aculeatus är också en traditionell medicin i palestinaområdet. (Ali-Shtayeh et al., 1998) En dekokt av stickmyrten har, enligt intervjuer med äldre människor (framförallt bönder och herdar) använts i omslag och lotioner mot köldknölar och vårtor i centrala Italien. (Guarrera, 2005) Rot och rotstam från stickmyrten ingår dessutom i den traditionella franska femrotssirapen (sirop des cinq racines). (Bruneton, 1999) Drogen Roten av Ruscus aculeatus samlas in på hösten. (Thorne Research, 2001) I kliniska studier har vattenextrakt av den använts. (Ali-Shtayeh et al., 1998; Ali-Shtayeh och Ghdeib, 1999) Kemi Två av huvudsubstanserna är ruscin och ruscosid (Figur 1). (Vanscheidt et al., 2002) De andra två huvudsubstanserna är ruscogenin och neoruscogenin. Dessutom finns spirostan- och furostanderivat av dessa, och produkter från partiell hydrolys av ovanstående. Utöver det finns C-1-sulfatderivat av ruscogenin och furost-5-en (hydroxylerad vid C-1, C-3 och C-22). Dessa substanser finns i hela växten (men i högst koncentration i roten) och kan utgöra upp till 6 (ej mindre än 2,5) viktprocent av den torkade drogen. Dessutom finns aculeosid A, sapogeniner, bensofuranoidderivat, essentiella oljor, steroler, triterpener, flavonoider, kumariner, spartein, tyramin och glykolsyra (Bruneton, 1999; Thorne Research, 2001) I stickmyrten har dessutom återfunnits en vid artikelns skrivande odöpt substans med formel enligt 2
figur 2. (Mimaki et al., 1999) Farmakologi Studier tyder på att Ruscus aculeatus minskar den vaskulära permeabiliteten. Ruscogeninerna har antielastasaktivitet in vitro. Andra studier visar på en vasokontraherande effekt, men man är osäker på verkningsmekanismen. En teori är att de steroida saponinerna aktiverar α 1 - och α 2 -receptorer, en annan är att dessa receptorer blockeras. (Thorne Research, 2001) Drogens effekt mot hemorrojder tros bero på ruscogenin och dess antiinflammatoriska och kärlsammandragande effekt. Den motverkar bradykinins, leukotrien B4s och histamins ökning av permeabilitet i vävnader. Dessutom är den elastashämmande och ger ökad tonus i och återflöde från venerna. (MacKay, 2001) Figur 1 a) Ruscosid b) Ruscin R=O-β-D-Glcp-(1 3)-O-α-L-Rhap-(1 2)-O-α-L-Arap-(1 ) Klinisk erfarenhet En undersökning 1998 visade att extrakt (200 mg extrakt/ml lösningsmedel) från Ruscus aculeatus (andra växter testades också) har en bakteriedödande effekt. Den bästa effekten uppnåddes med Proteus vulgaris (en platta med vattenextrakt med diameter på 6 mm hämmade bakteriens tillväxt i en 11 mm radie) medan Klebsiella pneumoniae inte Figur 2 En icke namngiven substans funnen i Ruscus aculeatus. hämmades alls. Det konstaterades att de växter som var effektiva mot bakterier innehöll essentiella oljor (framför allt tymol) flavonoider, triterpener och andra ämnen med en fenol- eller hydroxylgrupp. Dylika ämnen anses ha antibakteriell effekt. R. aculeatus hörde till de ämnen som hade ganska låg bakteriedödande effekt, men även de innehöll ovanstående ämnen i lägre grad. (Ali- Shtayeh et al., 1998) Ett år senare visades att extrakt från Ruscus aculeatus även har en svampdödande effekt, framför allt på Trichophyton violaceum. MIC-värdet (Minimum inhibitory concentration) bestämdes till 15 µg extrakt/ml lösningsmedel och dödade 100 % av svampen (alla testade substanser dödade inte 100 % av svamparna). MIC för referensantibiotikat (griseofulvin) var 0,6 µg/ml. (Ali-Shtayeh och Ghdeib, 1999) 3
Totalt nio studier visade på förbättringar hos patienter med venös insufficiens vid behandling med Ruscus aculeatus, men alla studierna var inte korrekt utförda. Sju studier indikerade att stickmyrten minskar lymfödem genom att öka flödet av lymfvätska. En studie visade att stickmyrten minskar den mastalgi (smärtor i brösten) och de humörsvängningar som uppstår vid PMS. Dessutom visades stickmyrten ha god effekt mot hemorrojder. Slutligen har stickmyrten visats verka mot retinopati vid typ 2-diabetes. (Thorne Research, 2001) En undersökning 2002 visade på följande effekter av ruscusextrakt vid behandling av venös insufficiens: Ökad venös tonus, antiflogistisk och diuretisk effekt, och slutning av kapillärväggarna. Dessutom visades att extraktet har en signifikant effekt (mot venös insufficiens) jämfört med placebo. (Vanscheidt et al., 2002) Biverkningar och toxikologi Kontakteksem av stickmyrten har rapporterats, och i en studie fick några patienter ödem, illamående och magsmärtor i sådan grad att 3,5 % av dem avbröt behandlingen. Stickmyrten (och andra växter innehållande tyramin) bör teoretiskt sett inte kombineras med α- receptorantagonister eller monoaminoxidashämmare, eftersom de då kan orsaka hypertension med medföljande besvär (t.ex. stroke). Dessutom kan ämnen i stickmyrten minska α- receptorantagonisters efficacy. Dessa två teorier är dock inte bekräftade i några kliniska studier. (Thorne Research, 2001) Medicinsk användning Stickmyrten används mot venös insufficiens, hemorrojder, PMS och ödem. (Thorne Research, 2001) Referenser Ali-Shtayeh, M.S., Yaghmour, R. M.-R., Faidi, Y.R., Salem, K. och Al-Nuri, M.A. Antimicrobial activity of 20 plants used in folkloric medicine in the Palestinian area. Journal of Ethnopharmacology 1998, 60, 265 271 Ali-Shtayeh, M.S. och Ghdeib S.I.A. Antifungal activity of plant extracts against dermatophytes. Mycoses 1999, 42, 665 672 Bruneton, J. Butcher s Broom i Pharmacognosy Phytochemistry Medicinal Plants, Lavoisier Publishing, Paris, France 1999; sid 697-698 Guarrera, P. M. Traditional phytotherapy in Central Italy (Marche, Abruzzo, and Latium). Fitoterapia 2005, 76, 1-25 MacKay, D. Hemorrhoids and Varicose Veins: A Review of Treatment Options. Alternative Medicine Review 2001, 6, 126-140 Mimaki, Y., Kuroda, M., Yokosuka, A. och Sashida, Y. A spirostanol saponin from the underground parts of Ruscus aculeatus. Phytochemistry 1999, 51, 689-692 4
The International Plant Names Index URL: http://www.ipni.org/ipni/plantsearch?id=540443-1&query_type=by_id&back_page=query_ipni.html&output_format=object_view 2005.10.14 Thorne Research, Ruscus aculeatus (Butcher s Broom). Alternative Medicine Review 2001, 6, 608-612 Vanscheidt, W., Jost, V., Wolna, P., Lücker, P. W., Müller, A., Theurer, C., Patz, B. och Grützner, K. I. Efficacy and Safety of a Butcher s Broom Preparation (Ruscus aculeatus L. Extract) Compared to Placebo in Patients Suffering from Chronic Venous Insufficiency. Arzneim.-Forsch./Drug Res. 2002 52, 243 250 5