wwvv.pwc.se Revisionsrapport Fredrik Ottosson Cert. kommunal revisor p wc
Med direktupphandling menas upphandling utan krav på anbud. Även vid direktupphandling bör prisjämförelser göras mellan olika leverantörer där detta är möjligt. Sker upprepade direktupphandlingar av samma typ av vara eller tjänst kan man behöva överväga om ett ramavtal ska behöva tecknas. Ett anskaffningsbehov får inte delas upp i mindre delar i syfte att komma under gränsen för direktupphandling. Det finns en konflikt mellan socialrätten (SoL och LVU) och LOU. SoL innehåller tvingande regler om bistånd. Beslut fattas efter en biståndsbedömning i det enskilda fallet. Bland de grundläggande principerna inom socialtjänsten är den enskildes medbestämmande. Kommunen måste ta hänsyn till de synpunkter den enskilde har i val av institution. Vidare grundar sig beslut om institution på en individuell behovsbedömning. I en sådan bedömning är det ett stort antal variabler som påverkar vilken institution som är lämplig. I praktiken torde det vara omöjligt att på ett tydligt sätt beskriva dessa variabler i ett förfrågningsunderlag, så att det går att begära in anbud på det och sedan utvärdera anbuden. Flera beslut om placeringar måste även ske mycket skyndsamt. 4 av 8
4 Iakttagelser 4.1. Upphandling Under perioden 2009 och 2012 hade ramavtal tillsammans med Ronneby kommun med ett antal HVB. Efter det att avtalen gått ut valde socialnämnden att år 2 013 ansluta sig till en gemensam upphandling av placering på HVB gällande barn och unga som genomfördes av SKL. Upphandlingen avslutades i november 2014. I upphandlingen ställdes kvalitetskrav inom områdena säkerhet, hälsa och individens delaktighet i vården. Utvärderingskriterierna fokuserade på struktur, process och resultatinriktade kriterier. Efter upphandlingen rangordnades de antagna leverantörerna inom ett antal delområden. För att underlätta för socialsekreterarna har SKL upprättat en databas med uppgifter om leverantörerna och ramavtalen. I databasen kan socialsekreteraren göra en urvalssökning utifrån t.ex. inriktning, målgrupp, ålder och geografisk närhet. En lista upprättas då, där den leverantör som kommer först på listan är den som har bäst kvalitet och pris utifrån urvalskriterierna. SKL har åtagit sig att sköta den fortsätta avtalshanteringen, dvs. bevakning av avtalsförlängningar, leverantörskontroll (ekonomisk stabilitet och att inte tillstånd dras in) och fungera som stöd vid tvister. Kommunen har dock ansvar för själva placeringen och att den ges på det sätt som avtalats. Inom missbruksvården används fortfarande ramavtalet som upphandlades tillsammans med Ronneby kommun. Från personalen framförs många synpunkter på detta avtal. Framför allt bedöms inte ramavtalsleverantörerna uppfylla ställda krav på kvalitet och effektiva behandlingsmetoder. Socialsekreterarna anlitar istället de HVB som de vet håller hög kvalitet och som ger avsedd effekt i behandlingen av klienten. 4.2. Rutiner som stöd vid placering Omsorgsförvaltningen har ett centralt kvalitetsystem som samlar skriftliga rutiner och riktlinjer. I kvalitetssystemet finns inte några särskilda rutiner för själva placeringen på institution. Inom enheten för barn och unga finns dock ett dokument med några rutiner vid en placering på institution. Av dokumentet framgår bland annat att den unge (beroende på ålder) samt vårdnadshavare ska vara delaktig vid val av institution. Det är socialnämnden i plenum som fattar beslut avseende placering, övervägande och omprövning. Om det handlar om en akut situation, är det socialnämndens ordförande (eller annan delegerad ledamot) som undertecknar beslutet. I samband med placeringen skall en vårdplan upprättas. Vårdplan och genomförandeplan ska upprättas i enlighet med BBiC. Av rutinerna framgår inget om kontroller av boendet innan placering, t.ex. kontroll av tillsynsrapporter som finns utlagda på Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) hemsida eller tagande av referenser. Det beskrivs inte heller om skriftliga avtal ska slutas med vårdföretaget, vad de ska reglera och vem i förvaltningen som skriver under avtalet. 5 av 8
Det praktiska arbetet med place1-ingen Intervjupersonerna lyfter fram komplexiteten med att välja, beställa och styra köpt vård på HVB. Placering är den sista utvägen men flera av de intervjuade är samtidigt tveksamma till de långsiktiga effekterna av behandling på HVB. Privat drivna HVB drivs med ett vinstintresse och verksamheten har då ett intresse av att placeringen fortgår så länge som möjligt. Samtidigt har boendet mer kunskap om den placerades utveckling och behov än socialsekreteraren. Att finna objektiv information om boendet är en utmaning. Den information om boendet som finns att tillgå har som regel verksamheten själv tagit fram, och visar därmed oftast på dess förtjänster. Tillsynsrapporter från IVO tas inte regelmässigt in utan vid särskilda behov. Det lyfts också fram att referenstagande inte alltid ger en objektiv bild, eftersom det oftast är boendena som lämnar uppgifter om referenskommuner. Som regel skickar boendet ett utkast till avtal till kommunen utifrån en fårdig mall. Villkoren skiljer sig mellan boendena, t.ex. vad som ingår i priset och uppsägningstid. Av våra intervjuer framförs att placeringar är prioriterade ärenden. En vårdplan tas fram i samband med utredningen och en genomförandeplan. Likaså uppföljning av institutionsvård prioriteras. I våra intervjuer framförs att ansvarig socialsekreterare som regel besöker den placerade och personal på institutionen var sjätte vecka på så kallade behandlingskonferenser. På behandlingskonferensen utvärderas uppfyllelsen av målen i genomförandeplanen. Utöver dessa besök stämmer socialsekretaren även av löpande genom telefonkontakt cirka en gång i veckan. Ibland tvingas förvaltningen använda institutioner belagda långt ifrån kommunen. Uppföljningen av sådana placeringar är mer tidskrävande. Det kan då vara svårare att åka på behandlingskonferenser så ofta som var sjätte vecka. Telefonkontakt används därför i större utsträckning i sådana placeringar. 4 3 1. Snekprov I en stickprovsgranskning undersöktes rutinerna för placering av barn och unga på institution. Förvaltningen försöker i det längsta undvika placering och när det ändå sker prövas om familjehemsvård är möjlig. I de fall förvaltningen tvingas placera på institution försöker man i första hand få plats på kommunalt drivna eller dem som drivs av Statens institutionsstyrelse. Det har därför varit svårt att hitta placeringar i enskilt drivna hem, under 2014, som pågått så länge att vi kan undersöka hur styrning och uppföljning av vården sker i dessa hem. Många av dessa placeringar varade bara några månader. För att kontrollera våra iakttagelser från det begränsade urvalet av enskilt drivna hem, har vi även tagit med några placeringar på kommunalt drivna hem och på några på Statens institutionsstyrelse. Totalt bestod stickprovet av nio placeringar. Planering av vården I samtliga placeringar hade en vårdplan tagits fram av förvaltningen. Vårdplanerna hade tagits fram utifrån BBiC-mallen och höll överlag god kvalitet. Av planerna framgick målet med vården och vilken förändring som behövdes för att vården skulle kunna upphöra. P wc 6 av 8
När det gäller genomförandeplaner brister mtinerna något. Socialtjänsten hade inte upprättat en genomförandeplan i fyra av de nio placeringarna. Det är möjligt att boendet själva hade upprättat en genomförandeplan, men enligt förvaltningens rutin ska socialtjänsten upprätta en genomförandeplan. De genomförandeplaner som hade upprättats var överlag av god kvalitet. Följa vården Socialtjänsten har på olika sätt följt upp vården som getts på institution. Uppföljningen består främst av besök på institutionen, korrespondens med institutionen och vårdnadshavare samt placerad, formella beslut om övervägandejornprövning i socialnämnden. Enligt lag ska en placering antingen övervägas eller omprövas var sjätte månad. I ett av de nio placeringarna hade inte detta genomförts i rätt tid. Det är socialnämnden i plenum som fattar dessa beslut med underlag som tagits fram av handläggande socialsekreterare. Samtliga underlag höll god kvalitet och fångade in den unges utveckling på boendet. Hur ofta ansvarig socialsekreterare träffade den placerade varierade. För att uppnå lagens krav om omprövning respektive övervägande krävs att ett besök görs var sjätte månad, dvs. två gånger om året. Enligt bland annat Socialstyrelsen bör socialtjänsten som riktmärke ha att försöka besöka den unge fyra gånger under ett år. Så många besök hade förekommit i sex av de åtta placeringarna. De flesta boende har som rutin att anordna möten med socialsekreteraren och den placerade (behandlingskonferens) var sjätte vecka. I vårt stickprov var en sådan frekvens på besöken ovanlig, endast i två placeringar av nio hade den placerade besökts var sjätte vecka. I samtliga ärenden fanns en journal i vilken socialsekreterarna löpande hade fört in uppgifter. Journalen innehöll anteckningar om beslut och åtgärder som vidtagits samt andra viktiga händelser. Anteckningarna var fylliga och välstrukturerade, varför det var lätt att följa utvecklingen av vården. 7 av 8
2014-12-12 Fredrik Ottosson Projektledare LisaÅberg Uppdragsledare 8 av 8