Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige Rapport 2008:9 Foto: Mats Pettersson

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige Miljöenheten 2008-06-09 Redaktör Martin Sjödahl Författare Tobias Edman och Sandra Wennberg Metria Miljöanalys

Förord Begreppet High Nature Value Farmland (HNV) har utvecklats inom Europa framför allt genom Europeiska miljöbyrån (EEA) under de senaste 15 åren. HNV-jordbruksmark är värdekärnor i jordbrukslandskapet med hög biologisk mångfald som har skapats av traditionella brukarmönster. HNV är starkt kopplat till uppföljning av skyddade områden i EU (eg Natura 2000), jordbruksstöd och hållbar utveckling och HNV kommer att vara en viktig indikator för uppföljning. Vilka områden som identifieras och hur HNV definieras kommer sannolikt påverka framtida jordbruksprogram, skydd av biologisk mångfald och nationell rapportering till EU. Jordbruksverket och Naturvårdsverket har ett gemensamt ansvar för både nationell och internationell rapportering om tillstånd och skydd i jordbrukslandskapet och behöver därför en genomgång av vad HNV är i Sverige, hur HNV-områden har och kan identifieras samt hur HNV ska ingå som indikator i framtida uppföljning. HNV-begreppet används egentligen inte i Sverige ännu. Det finns dock med som en av de indikatorer som ska användas för att bedöma miljönyttan med åtgärder inom landsbygdsprogrammet. Det är inte uteslutet att HNV-begreppet, även nationellt, får större genomslag/användning i framtiden. Under 2007-2008 har Metria miljöanalys haft i uppdrag av Jordbruksverket att göra en teknisk analys av hur man kan kartera HNV-farmland i Sverige Det är detta arbete som avrapporteras. I rapporten belyses möjligheter och svårigheter utifrån befintliga dataunderlag. Resultaten visar att det finns goda möjligheter att indikera HNV med nationella data men att det är svårt att dra gränserna för att fastlägga vad som är HNV-jordbruksmark i Sverige. Det underlag som tagits fram kommer att vara ett bra underlag för det vidare arbetet med hur dessa områden kan användas i nationell och internationell uppföljning av landsbygdsprogrammet och Natura 2000. Utöver Metria har representanter från Jordbruksverket, Naturvårdsverket och länsstyrelserna ingått i den arbetsgrupp som genomfört arbetet. Metria ansvarar för riktigheten i de analyser som ligger till grund för det resultat och det kartmaterial som publiceras. Martin Sjödahl Projektledare

Innehåll Sammanfattning... 3 1 Inledning... 7 1.1 Syfte... 7 1.2 Avgränsningar... 7 1.3 Genomförande av arbetet... 7 2 Bakgrund... 9 2.1 Odlingslandskapet i Sverige... 9 3 HNV i ett europeiskt perspektiv... 11 3.1 Karteringar av HNV-jordbruksmark i Europa... 12 3.1.1 European Environmental Agency, EEA... 12 3.1.2 Joint Research Centre, JRC... 13 3.1.3 Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP)... 14 3.1.4 Finland... 15 3.2 HNV-jordbruksmark i Sverige... 15 3.2.1 HNV-jordbrukssystem eller HNV-jordbruksmark?... 15 3.2.2 Typ I... 16 3.2.3 Typ II... 16 3.2.4 Typ III... 17 4 Underlag... 19 4.1 Ängs- och betesmarksinventeringen... 19 4.2 Blockdatabasen... 19 4.3 Jordbruksverkets stöddatabas... 20 4.4 GSD marktäckedata... 20 4.5 Ströskog... 20 4.6 Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur (KNAS)... 21 4.7 VIC-natur... 21 4.8 Natura 2000-områden... 21 4.9 ArtDatabankens observationsdatabas... 21 5 Metodbeskrivning... 23 5.1 Karteringsenhet... 24 5.2 Potentiell jordbruksmark... 25 5.3 Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation (Typ I)... 25 1

5.4 Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper (Typ II)... 26 5.4.1 Typ II-index... 30 5.5 Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen (Typ III)... 30 6 Resultat... 31 6.1 Typ I... 31 6.1.1 Ängs- och betesmarksinventeringen... 31 6.1.2 Natura 2000 och naturreservat... 35 6.1.3 Slåtteräng... 41 6.2 Typ II... 41 6.2.1 Mosaikmarker... 44 6.2.2 Areal lövbryn... 47 6.2.3 Ströskog... 48 6.2.4 Grödmångfald... 52 6.2.5 Areal och andel i ekologisk odling... 53 6.3 Typ III... 55 6.4 Jämförelse mot avgränsningen på EU-nivå... 59 7 HNV-indikatorer inom landsbygdsprogrammet... 61 7.1 Brukad jordbruksmark och HNV... 61 7.2 Bevarandestatus och HNV-arealer inom Natura 2000 och naturreservat... 61 8 Diskussion med rekommendationer... 67 8.1 Avgränsning av jordbruksmark... 67 8.2 Avgränsning av Typ I jordbruksmark... 67 8.3 Avgränsning av Typ II-marker... 68 8.3.1 Omkrets/area-index... 68 8.3.2 Lövbryn... 68 8.3.3 Ströskog... 69 8.3.4 Grödmångfald... 69 8.3.5 Ekologisk odling... 69 8.4 Avgränsning av Typ III områden... 69 8.5 Uppföljning av HNV status... 70 8.6 Avgränsning mot EU... 70 Referenser... 73 2

Sammanfattning Resultaten visar att det finns goda möjligheter att indikera HNV (High Nature Value) med nationella data. För att slutligt fastlägga vad som är HNVjordbruksmark i Sverige behövs bedömningar av vilka värden i framför allt de mosaikartade jordbrukslandskapen som representerar HNV-jordbruksmark. För dessa slutliga bedömningar är det också önskvärt med avstämningar av både kopplingen mellan de använda indikatorerna och biologisk mångfald men även jämförelser med hur dessa bedömningar görs i övriga EU-länder och vad som anses vara HNV-jordbruksmark i ett Europeiskt perspektiv. Det underlag som tagits fram kommer att vara ett bra underlag för det vidare arbetet. En metodik för hur analyser av kopplingen mellan landsbygdsprogrammet och Natura 2000 kan göras har utvecklats. HNV Den här rapporten redovisar en metod för att avgränsa jordbruksmark med höga naturvärden (HNV-jordbruksmark) i Sverige. Syftet med projektet har varit att definiera och kartlägga HNV-jordbruksmark utifrån ett svenskt perspektiv och att utreda hur HNV-jordbruksmark kan användas som indikator inom landsbygdsprogrammet. Definitionen av HNV-jordbruksmark har relaterats till det arbete som har genomförts i Europa av bland annat Institutet för Europeisk Miljöpolicy (IEEP) och Europeiska miljöbyrån (EEA). Den svenska utgångspunkten är att följa den Europeiska definitionen med ett undantag. Den definition som använts för analyserna i den här rapporten förutsätter inte att jordbruket är den dominerande markanvändningen. Utöver begreppet HNV-jordbruksmark används i vissa sammanhang andra begrepp (t.ex. HNV farming system eller HNV farms). I Sverige är HNVfarmland det lämpligaste begreppet eftersom den direkta kopplingen mellan brukningssystem och naturvärden är otydlig. Nationella dataunderlag har sammanställts och deras lämplighet att ingå som underlag för HNV-jordbruksmark har utvärderats. Tre typer av HNV jordbruksmark identifierades, i enlighet med EEA:s definition av HNV-jordbruksmark: (I) jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation, (II) jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk odling eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper, (III) jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen. Typ I har definierats som objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen, jordbruksmark inom Natura 2000 områden med hävdberoende naturvärden eller jordbruksmark inom naturreservat och naturvårdsområde där odlingslandskapet är en del i det utpekade miljömålet eller bevarandevärdet. För definitionen av Typ II föreslås ett index som är relaterat till mosaikstruktur i landskapet och förekomsten av solitära träd och lövbryn per ekonomiskt kartblad. Värdekärnor för Typ II har identifierats, men hur avgränsningen skall göras är inte fastställt. Ett ställningstagande som måste göras är om all mark eller delar av jordbruksmarken inom områden med höga Typ II-index skall avgränsas som HNV-jordbruksmark och var gränsen för HNV-jordbruksmark skall dras i förhållande till Typ II-indexet. Typ II är alltså det svåra att definiera i Sverige. De variabler som kan tänkas representera Typ II är ofta normalfördelade i landskapet och 3

gränsdragningen blir då svår. Vidare finns det problem med skalor, i vilka skala ska HNV avgränsas och ska värdemängder relateras till landareal eller till jordbruksareal? Typ III har undersökts och stora delar av de områden som ingår i Typ I och Typ II täcker in förekomsten av hotade arter på nationell nivå. För att avgränsa HNV-jordbruksmark av Typ III krävs det att markslag i närheten av observationer av hotade arter klassas som HNVjordbruksmark. Överlappet mellan Typ I-III är stort, vilket är en god indikation på att de metoder som har tagits fram är användbara för att avgränsa HNV-jordbruksmark. Vissa viktiga konstateranden görs. Ängs- och betesmarksinventeringen är ett viktigt underlag och ajourhållning av denna är angelägen. Det samma gäller Blockdatabasen. Det är angeläget att Blockdatabasen även fortsättningsvis har en koppling till naturliga avgränsningar i landskapet. Ett fortsatt utvecklingsarbete rekommenderas dessutom. Bland annat borde alternativa index till HNV-jordbruksmark av Typ II undersökas och bättre kunskap om samstämmigheten mellan det framtagna indexet och verkliga naturvärden tas fram. En utvärdering av naturvärdena i de öppna markklassernas i de satellitbildsbaserade kartunderlagen vore också värdefullt. Vid en jämförelse mellan EEA:s kartering och de analyser som görs i denna rapport, visar det sig att endast en tredjedel av ytan överlappar. Detta visar dels att EEA:s analyser sannolikt bygger på för lågupplösta dataunderlag men också att svårigheterna med att dra gränsen mellan HNV-marker och marker som inte är HNV är stora. Studien visar att HNV-jordbruksmark kan identifieras och avgränsas med tillgängliga nationella databaser och att dessa har fördelar i förhållande till dataunderlag som är tillgängliga på Europeisk nivå. Natura 2000 En GIS-metodik för hur analyser av kopplingen mellan landsbygdsprogrammet och Natura 2000 kan göras har utvecklats. Denna metod bör för att underlätta jämförelser användas i alla de sammanhang då sådana jämförelser ska göras. Analyser bör göras regelbundet inom ramen för utvärderingen av effekterna av landsbygdsprogrammet. För 2006 visar analysen att cirka 70 000 hektar betesmark med miljöersättning för skötseln ligger inom Natura 2000. Detta är en ökning jämfört med en tidigare jämförelse. 4

Förkortningar CAP CLC EEA EFNCP GDI GIS GSD KNAS HNV IBA IEEP JRC N2000 NILS NR NVO PBA SAM SMD TUVA UNEP VIC-natur Common Agricultural Policy = den gemensamma jordbrukspolitiken Corine Land Cover, CORINE = Coordination of information on the environment. Ett EU-projekt som ska ge local geografisk information över marktäcket för medlemsstaterna. European Environment Agency = Europeiska miljöbyrån. EU-myndighet för miljöfrågor. European Forum on Natural Conservation and Pastoralism. Ett europeiskt nätverk av främst ideella organisationer med mål att bevara natur- och kulturvärden i jordbruket. Grödodiversitetsindex. Geografiska Informationssystem Geografiska SverigeData Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur. High Nature Value = Höga NaturVärden Important Bird Areas. Internationellt forsök att beskriva områden som är viktiga för fåglar. I Europa administreras det av organisationen BirdLife. Institute for European Environmental Policy = Institutet för europeisk miljöpolicy. Ett oberoende institut som arbetar med hållbarhetsfrågor i Europa inom politiken. Joint Research Centre. EU-kommissionens gemensamma forskningscenter Natura 2000. EU:s nätverk av värdefulla naturområden. Nationell Inventering av Landskapet i Sverige. Miljöövervakningsprogram för landskapsförändringar. Naturreservat Naturvårdsområde Prime Butterfly Areas. Utpekade fjärilsområden i Europa. Arbetet leds av en nederländsk fjärilsorganisation. Samordnad ansökan. Ansökningar om jordbrukarstöd till Jordbruksverket. Svenska MarktäckeData. Vegetations och markanvändningskarta över Sverige. Databasen för Ängs- och betesmarksinventeringen. United Nations Environment Programme = FN:s miljöprogram. Svensk databas med information om skyddade områden (naturreservat mm). 5

1 Inledning 1.1 Syfte Det arbete som presenteras i den här rapporten syftar till att gå igenom definitionen av jordbruksmarker med höga naturvärden (HNV) ur ett nationellt perspektiv samt till att ta fram en metod för att identifiera HNV-jordbruksmark i Sverige. Den svenska avgränsningen och definitionen skall relateras till EEA:s avgränsning och definition för att utvärdera hur väl den europeiska och svenska uppfattningen av vad HNV i Sverige är och vilka dataunderlag som är bäst lämpade för att identifiera de värden som finns i det svenska odlingslandskapet. Det behövs även strategier för hur de identifierade områdena kan användas i nationell och internationell uppföljning av landsbygdsprogrammet och Natura 2000 samt för hur en framtida uppföljning av HNV skall genomföras. 1.2 Avgränsningar I den här rapporten definieras HNV-jordbruksmark som mark av betydelse för arter och habitat som är knutna till nuvarande eller tidigare jordbrukshävd och där nuvarande eller återupptagen hävd har en avgörande betydelse för bevarandet av dessa arter och habitat. HNV-jordbruksmark delas upp i de av europeiska miljöbyrån föreslagna Typerna I-III. Dessa typer utgår inte i något fall från mängden jordbruksmark i landskapet. I Sveriges Landsbygdsprogram finns HNV-arealer angivna utifrån kriterier som inte helt överensstämmer med de kriterier som längre fram kommer att diskuteras. Ett kriterium i Landsbygdsprogrammet är att jordbruksmark klassificeras som HNV-jordbruksmark i områden med mycket liten andel jordbruksmark. Det finns därmed en skillnad mellan de förslag på Typ I-III definitioner som presenteras längre fram och definitionen av HNVjordbruksmark i Landsbygdsprogrammet. Den skillnaden spelar mindre roll eftersom det finns ett tydligt samband mellan vissa Typ I och II kriterier och jordbruksmark i områden med små arealer. I huvudsak täcks därför de målsatta arealerna i Landsbygdsprogrammet in av de kriterier som presenteras längre fram. Studieområdet är hela Sverige utom renbeteslandet. Fokus ligger på öppna marker. Skog och myr tas endast med i analysen om de har dokumenterade värden som är beroende av jordbrukshävd. Jordbruksmark delas in i brukad jordbruksmark, vilket är jordbruksmark som brukas aktivt och i potentiell jordbruksmark, vilket är mark som har varit brukad jordbruksmark och inte varaktigt gått över till annan markanvändning eller som utan alltför stor insats skulle kunna återföras till brukad jordbruksmark. För frågor som rör landsbygdsutveckling är det viktigt att analysera samtliga aspekter på landskapet, men i den studie som redovisas i den här rapporten är fokus lagt på höga naturvärden. Övriga värden som finns i landskapet tas därför inte med i analyserna. 1.3 Genomförande av arbetet Metria har på uppdrag av Jordbruksverket utfört de analyser som presenteras i den här rapporten. I arbetet har en arbetsgrupp bestående av Sandra Wennberg och Tobias Edman, Metria Miljöanalys Martin Sjödahl och Per Persson, Jordbruksverket, Anki Weibull ersatt av Mark Marissink, Naturvårdsverket, Susanne Forslund och Johan Uhr, länsstyrelsen i Kalmar respektive Jönköping deltagit. En referensgrupp har bestått av representanter från 7

Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, ArtDatabanken, Svensk fågeltaxering, Högskolan i Gävle, Världsnaturfonden och Centrum för biologisk mångfald. 8

2 Bakgrund 2.1 Odlingslandskapet i Sverige I stora delar av Sverige är skogsmarken en påtaglig del av landskapet. Det minskar dock inte den betydelse som jordbruket har haft även i skogsdominerade landskap. Skogen var en resurs för jordbruket och utnyttjades för svedjebruk, odling i skogslyckor och inte minst för ett omfattande bete. Djuren fick gå på skogen sommartid och i södra delarna av landet var även kvistbetet under vintern en viktig resurs. I de norra delarna av landet har fäboddriften varit viktig, men även i södra Sverige kunde boskapen drivas långt för att utnyttja de stora utmarkerna i den närbelägna skogs- och mellanbygden. Betestrycket har varierat i intensitet både geografiskt och i tid. Det har bara varit i vissa slättbygder och längs delar av kusten som betesdriften har lett till mer omfattande avskogning. Många av de svenska naturbetesmarkerna och skogsbetena är därför trädrika och de arter och habitat som återfinns där är till stora delar knutna till trädskiktet eller anpassade till miljöer med variationer i solbelysning och betestryck. Det moderna odlingslandskapet har sitt ursprung i tusentals år av brukande och tillvaratagande av naturliga resurser. Vinterstallning av boskap har gett gödsel till åkrar, men har samtidigt krävt insamling av hö och lövfoder för att klara djuren genom vintern. Byarna och ensamgårdarna var därför omgärdade av inägor med åker och äng, utanför dessa fanns gemensamma betesmarker. Under 1800-talet förändrades förutsättningarna dramatiskt med utflyttning av gårdarna från byarna i samband med de olika skiftesreformerna. Markanvändningen intensifierades i och med att mekaniseringen ökade och höproduktionen överfördes från naturliga slåtterängar till skötta vallar, åkerarealerna ökade på ängs- och betesmarkens bekostnad. Under 1900-talet fortsatte intensifieringen med införande av handelsgödsel och traktorer. Produktionen på åkermarken frikopplades därigenom från djurhållningen eftersom handelsgödseln minskade betydelsen av stallgödseln och traktorerna ersatte oxar och hästar som dragdjur. Mekanisering och motorisering gjorde också att små åkrar och åkrar med många odlingshinder antingen slogs samman, rensades från odlingshinder eller lades ner. Under 1800 och 1900-talet har också betydelsen av skogen förskjutits från att ha varit en viktig betesresurs för boskapen till att vara en bas för virkesproduktion. Två olika processer kan urskiljas i dagens odlingslandskap. Perifera marker överges eller blir mer extensivt brukade samtidigt som de centrala och bördiga markerna brukas intensivt. Det landskap som vi idag omges av är ett resultat av de skiftande klimatmässiga, ekonomiska, politiska och tekniska förutsättningar som har rått i olika delar av landet. Landskapet kan därför ses som ett historiskt dokument med stora kulturella och historiska värden. Det öppna landskap som skapats av den långa perioden av brukande uppfattas av många som vackert och de estetiska värdena är därmed också stora. 9

3 HNV i ett europeiskt perspektiv Målet med den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken (CAP) har, liksom för den svenska, varit att säkerställa produktionen och öka effektiviteten i markanvändningen. Stöd har utgått för strukturrationaliseringar, odlingshinder har tagits bort och marginaliserade marker har överförts till produktionsinriktat skogsbruk. Under 1980-talet ökade medvetenheten om att åtgärder för att höja effektiviteten och produktionen drabbar naturtyper och landskapselement som värdesätts av samhället och som har stor betydelse för kulturmiljön och bevarandet av den biologiska mångfalden. Initiativ togs för att utreda vilken påverkan jordbrukspolitiken hade på miljö och biologisk mångfald och vilka alternativ som fanns till buds för att uppnå miljö och naturvårdsrelaterade mål inom ramen för jordbrukspolitiken. Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP) fick i början av 1990-talet i uppdrag av det nederländska jordbruksdepartementet att utreda hur miljö- och naturvårdshänsyn skulle kunna inkorporeras i CAP (Baldock m.fl. 1993). I det arbetet identifierades ett antal områden med jordbrukssystem med höga naturvärden high natural value farming systems (HNVjordbrukssystem) och den dåvarande jordbrukspolitikens effekter på systemen analyserades och diskuterades. HNV infördes 1999 som begrepp i EU:s landsbygdsprogram med tillägget att det gäller höga naturvärden i jordbruksmiljöer (Rådets förordning (EC) no 1257/1999). Kievfördraget (UNEP 2003) sätter som mål att alla områden med höga naturvärden inom jordbruksekosystem skall vara identifierade till och med 2006 och brukas med hänsyn till sina värden senast 2008. HNV i Europa har avgränsats och kartlagts i två projekt av EEA och Joint Research Centre (JRC). EEA har tidigare definierat High Nature Value Farmland (HNV-jordbruksmark) som areas in Europe where agriculture is a major (usually the dominant) land use and where that agriculture supports or is associated with either a high species and habitat diversity or the presence of species of European conservation concern or both. (Andersen m.fl. 2004). HNVjordbruksmark delas av EEA upp i tre olika grupper: Typ I Type I Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation Farmland with a high proportion of semi natural vegetation Typ II Type II Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper Farmland dominated by low intensity agriculture or a mosaic of semi natural and small scale features Typ III Type III Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen Farmland supporting rare species or a high proportion of the European or world population EEA:s ursprungliga begrepp hette HNV farming areas, men namnet ändrades till HNV farmland (Andersen m.fl. 2004) för att betona att det är värdena i markerna som är 11

prioriterade och inte det faktiska brukningssättet. HNV farmland är enligt EEA definierat som att värdena skall vara associerade med eller upprätthållas av jordbruket. Termen HNV farming som används av European Forum on Natural Conservation and Pastoralism (EFNCP) används också av Andersen m.fl. (2004) blandat med HNV farmland och HNV farming area, även termen HNV farming systems används i rapporten. High Nature Value nämns inte i kommissionens förordning om landsbygdsutveckling (COM (2004) 490) även om vikten av miljöhänsyn och landskapsbevarande framhävs. The Rural Development Extended Impact Assessment Indicator (DG jordbruk 2004) beskriver vikten av att följa upp satta mål vad det gäller HNV Farmland habitats och HNV farmed environments. EEA:s tolkning av HNV-jordbruksmark har kommenterats av Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Enligt yttranden från dessa myndigheter så är en det viktigt att betona att jordbruket inte behöver dominera ett landskap för att det skall finnas stora värden knutna till de delar av landskapet där jordbruk bedrivs (yttrande i bilaga 1). Jordbruksverket och Naturvårdsverket förordar därför hellre följande definition: High nature value farmland comprises the areas in the rural landscape where farming supports a high biodiversity in terms of species and habitats. 3.1 Karteringar av HNV-jordbruksmark i Europa 3.1.1 European Environmental Agency, EEA EEA har karterat jordbruksmark med höga naturvärden (figur 1a). Den första rapporten kom 2004 (Andersen m.fl.) och kompletterades med en rapport med en reviderad metod 2006 (Paracchini m.fl.). Karteringarna bygger till stora delar på analyser av förekomsten av olika markanvändnings och vegetationstyper karterade i CORINE Land Cover (CLC). CLCklasserna valdes utifrån om de med viss sannolikhet representerar jordbruksmark med höga naturvärden. Expertbaserade regler om hur olika klasser skall tolkas beroende av höjd, latitud, jordart, klimat och lutning har lagts till för att eliminera gräsmarker i områden med hög brukningspotential, vilka antas vara för påverkade för att kunna inkluderas i HNV-begreppet. En klimatbaserad stratifiering av Europa (figur 1b) har använts för att avgöra vilka CLCklasser som skall indikera HNV. För HNV karteringen i Sverige har det bland annat inneburit att all åkermark, men inte betesmark anses vara HNV i boreal zon, medan motsatsen gäller för nemoral zon. Natura 2000-områden anses vara HNV om deras värden har bedömts som inkluderade i EEA:s HNV definition, Important Bird Areas (IBA) enligt BirdLife International har använts om de underliggande beskrivningarna har varit grundade på värden knutna till odlingslandskapet och Prime Butterfly Areas (PBA) (Sway och Warren 2003) har på motsvarande sätt använts för att peka ut områden som är viktiga för fjärilar. Avgränsningarna av PBA i Sverige är väldigt generella och pekar inte ut några direkta områden, snarare landskap, bygder eller landsdelar med förekomst av fjärilar med en europeisk hotklass. De CLC-klasser som anses vara HNV inom Natura 2000, IBA och PBA (tabell 1) skiljer sig från de CLC-klasser som anses vara HNV utanför dessa områden. De är till stora delar fler och de är inte indelade efter klimatzon. De nationella dataset som EEA redovisar i sin analys är ängs- och betesmarksinventeringar i Estland och Sverige och en biotopkartering i Tjeckien. Den slutsats som EEA drar är att CORINE utgör ett gott underlag för HNV klassificeringar (Paracchini m.fl. 2006). 12

Tabell 1 CLC-klasser som enligt EEA representerar HNV-jordbruksmark i olika områden i Sverige, urvalet skiljer sig beroende på miljözon och är större för Natura 2000-områden (Paracchini m.fl. 2006). CLC Natura 2000/ IBA/PBA Alpin Kontinental Boreal Nemoral Non-irrigated arable land X X Fruit trees and berry plantations X Pastures X X X Complex cultivation patterns X X Land principally occupied by agriculture X X X X Agro-forestry areas X X X Natural grasslands X X X Moors and heathland X X Inland marshes X X Salt marshes X X X X I Sverige har EEA associerat HNV-jordbruksmark med de CLC klasser som redovisas i tabell 1. Karteringen utifrån CLC klasser fungerar till viss del, men endast för stora områden med likartad vegetation eller där olika valda vegetationstyper gränsar till varandra. Det svenska landskapets mosaikartade karaktär med höga hävdgynnade värden i landskap där skog utgör en stor del av landskapet riskerar att inte fångas upp av CLC analysen eftersom karteringsenheten på 25 ha är för stor och mindre objektersätts av omkringliggande klasser. Svenska naturbetesmarker ligger ofta i just gränszonen mellan åker och skog och löper därför stor risk att inte klassas som HNV. Sverige har i yttrande till EEA kritiserat EEA:s val av CLC-klasser för de svenska miljözonerna och lämnat förslag på andra urval (se bilaga 1). 3.1.2 Joint Research Centre, JRC EU:s institut Joint Research Centre (JRC) utförde en fallstudie i Frankrike där man undersökte om nationella databaser kunde användas för identifiering av HNV-jordbruksmark (Solagro 2006). Rapporten synliggör att det finns skillnader i hur man skall tolka HNVbegreppet. Den franska studien fokuserar på HNV-gårdar snarare än på HNV-jordbruksmark vilket tydliggörs av att man väljer att använda brukningsenheten för att beräkna index och snarare tittar på hur extensivt brukandet är än faktiska naturvärden kopplade till marken. JRC använde sig av tre index; Grödmångfald, extensiva metoder och landskapselement, samtliga beräknade på gårdsnivå. I Grödmångfald räknade man in andelen gräsmark och antalet grödor med över 10 % av arealen. Högst index gavs gårdar med stora arealer gräsmark och med få grödor som översteg 10 % av arealen. Extensiva metoder premierade permanenta gräsmarker med låga eller inga kvävegivor och extensiv spannmålsodling. Landskapselement som beaktades var ängsfruktodlingar, trädrader, skogsbryn och fiskdammar. 13

Figur 1: a) Fördelning av HNV-jordbruksmark enligt EEA:s definitioner och analyser (CLC-klasser, Ängs- och Betesmarksobjekt, Natura 2000, PBA och IBA). HNV-areal är redovisade som andel HNV-jordbruksmark per kvadratkilometerruta (dvs. totalareal inte jordbruksareal) (Paracchini in prep.) b) Klimatzoner i Sverige använda för stratifiering av de CLC klasser som representerar HNV-jordbruksmark enligt EEA (Metzger m.fl. 2005). 3.1.3 Institutet för europeisk miljöpolicy (IEEP) Institutet för europeisk miljöpolicy har på uppdrag av generaldirektoratet för jordbruk skrivit en rapport om indikatorer på höga naturvärden i jordbruks- och skogslandskap (IEEP 2007). Där skiljer man ut tre typer av biologisk mångfald knuten till jordbruksmark och jordbrukssystem: (1) den odlade mångfalden i form av olika arter, raser, sorter och varieteter (husdjur och grödor); (2) den hävdgynnade biologisk mångfalden som bygger upp den resurs som utnyttjas av jordbrukaren (gräsmarksflora, hamlingsträd, bärbuskar och populationskontrollerande predatorer) och (3) och den vilda mångfalden som drar nytta av hävden (ogräs, rovdjur och vilda växtätare). IEEP trycker hårdare på att det är jordbrukssystem som upprätthåller höga naturvärden som skall identifieras och exemplifierar med ändrade betesregimer i franska centralmassivet där kobete har ersatts med fårbete vilket ger en långsam utarmning av den hävdgynnade floran i det aktuella området. 14

3.1.4 Finland Finland gör en egen kartläggning (Kuussaari m.fl. 2007) och anser inte att EEA har pekat ut de områden i Finland som har högst naturvärden knuten till jordbruksmark. I likhet med analysen för Sverige har EEA pekat ut områden utanför de egentliga värdekärnorna och inte fångat upp de höga värden som finns i småbiotoper i de egentliga jordbruksdistrikten, som för finsk del ligger i de sydvästra delarna av landet. Den finska studien har också som målsättning att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av att använda HNV som ett kriterium för stöd till mindre gynnade områden less favoured areas (LFA). Man kommer att använda sig av en biotopkartering, permanenta betesmarker, linjetäthet, CLC klasserna "pastures" och "heterogeneous agricultural areas", miljöersättningsarealer, Natura 2000, IBA, PBA, gårdar med små åkrar, andel gårdar med ekologisk odling och förekomsten av hotade arter och fåglar knutna till jordbrukslandskap. Alla indikatorer kommer att vägas samman i ett index. 3.2 HNV-jordbruksmark i Sverige I Sveriges småbrutna landskap är det inte självklart att höga naturvärden som har skapats och upprätthålls av jordbruk återfinns endast i jordbruksdominerade landskap. Det är viktigt att både områden med stora arealer och områden med en stor andel habitat identifieras. Stora arealer i ett landskap möjliggör att landskapsprocesser och den genetiska diversiteten inom populationer upprätthålls. Små isolerade arealer är viktiga eftersom hela ekosystem riskerar att förloras på landskapsnivå om de försvinner. 3.2.1 HNV-jordbrukssystem eller HNV-jordbruksmark? Jordbruksverket och Naturvårdsverket anser att det är markens värden, d.v.s. förekomst av habitat och arter, som i ett landskapsperspektiv är grunden för avgränsningen av HNVjordbruksmark. IEEP (Cooper m.fl. 2007) och JRC (Solagro 2006) har fokuserat på jordbrukssystem som upprätthåller och skapar höga naturvärden. Ur ett svenskt perspektiv finns det dock flera anledningar att inte fokusera på jordbrukssystem eller brukarmönster vid avgränsningen av HNV-jordbruksmark. Utvärdering av jordbrukssystem kräver att det finns möjligheter att utvärdera enskilda brukares produktionssystem. Det går att göra brukarspecifika profiler utifrån Jordbruksverkets databaser genom analyser av grödoslag, djurslag, djurtäthet, tilläggsersättningar för betesmarker med höga naturvärden med mera men det saknas statistik på gårdsnivå kring gödsling, bekämpningsmedel och skördeutfall. Det gör det svårt att, på det sätt som JRC gjorde i sin studie av HNV-områden i Frankrike, bedöma hur extensivt marken är brukad. Analysen måste då göras på betydligt grövre geografisk nivå än gårdsnivå, till exempel församling eller kommun. Eftersom HNV-jordbruksmark kan bli en viktig indikator för uppföljning, av t.ex. miljöstöd, så finns det också en risk för cirkelresonemang om man baserar HNV definitionen på den information som kommer från ersättningsansökningar. I Sverige finns relativt god kunskap om vilka marker som hyser höga naturvärden. Detta går dock sällan att koppla till dagens brukningssystem. Stora delar av Sveriges naturliga gräsmarker är tagna ur sitt historiska sammanhang. Den tidigare ängsmarken har ofta överförts till bete sedan foderproduktionen överförts till vallar. Inhägnade hagar ligger i kanten av det som fram till laga skifte var betesallmänning. Den historiska hävden var dock allt annat än statisk. Hävden har varit varierad i tid och rum, både i ett långt och i ett kort perspektiv. Sett i ett hundraårigt eller flerhundraårigt perspektiv, kan den huvudsakliga hävden ha ändrats flera gånger mellan slåtter, bete och åker (Dahlström 2006). Varje markanvändningstyp hade också hävdregimer som innefattade säsongsvariation och 15

mellanårsvariation beroende på behov, tillgängliga resurser och årsmån. Både tidpunkten för hävdaktiviteter, typ av hävd och intensiteten i hävd varierade. Två gårdar med samma brukningssystem kan skilja sig åt med avseende på de naturvärden som återfinns i dagens jordbruksmark. Denna skillnad beror i många fall på den historiska inriktningen på skogsproduktionen snarare än jordbruksproduktionen. Effektiviseringar och beskogningskampanjer från slutet av artonhundratalet fram till idag har medfört att naturvärden kopplade till jordbruksmark har försvunnit när marken överförts till skogsmark. Det finns också stora naturvärden i marker där brukandet snarare kan klassas som hobbyverksamhet eller landskapsvård än jordbruksproduktion. Sammantaget stärker detta ställningstagandet att främst definiera HNV-jordbruksmark utifrån faktiska naturvärden och inte utifrån jordbrukssystem eftersom brukningssystem på gårdsnivå inte behöver vara kopplade till markens naturvärden. 3.2.2 Typ I Hävdade naturliga gräsmarker står för en mycket stor del av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Ett stort antal gräs och örter är anpassade till och helt beroende av den speciella miljö som finns i en ängs- eller betesmark. Deras konkurrenskraft är som störst i näringsfattiga förhållanden och vid kontinuerlig (för betesmarker) eller sen (för slåttermarker) bortförsel av biomassa. Artrikedomen av kärlväxter är ofta så hög som ett fyrtiotal arter per kvadratmeter och då finns det också ett stort antal svampar och insekter som också har ängen som viktigt habitat (se t.ex. Bernes 1994). Gamla solbelysta träd utgör ett stabilt och långvarigt substrat för mossor och lavar. För många vedlevande insekter är ihåliga träd med en kontinuerlig tillförsel av nytt substrat i de håligheter som bildas i stammen ett mycket viktiga. Fristående gamla ekar är därför bland de artrikaste miljöer man kan hitta i det svenska odlingslandskapet Strandängar är mycket betydelsefulla för de flesta vadarfåglar som gynnas av att strandkanten hålls öppen och att det är långt till de träd där till exempel kråkfåglar kan spana efter ägg och ungar. 3.2.3 Typ II Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet knuten till förekomster av småbiotoper till exempel solitära träd, åkerholmar, vattensamlingar, åkerrenar, stenmurar och brynmiljöer. Hög täthet av dessa element tyder också på svårbrukade marker, vilka ofta brukas med extensiva metoder, och en stor andel gräsmark. Solitärträd och små trädgrupper är viktiga landskapselement för många organismgrupper. Fåglar och fladdermöss kan utnyttja dem för skydd och födosök och lavar och mossor finner substrat. Brynen är viktiga som skydd mot predation, som häckplatser och för födotillgång. Flerskiktade bryn med inslag av slån, hägg och hagtorn som blommar tidigt samt med växter som blommar i skydd av buskarnas taggar är en viktig nektar och pollenkälla. Lövbryn är oftast mer komplexa strukturellt i jämförelse med barrbryn och hyser därför en större mångfald av arter. Grödmångfald och varierande odlingsmetoder är viktigt för att organismer med olika habitatkrav skall finnas inom samma landskap. För fröätande fåglar som olika sparvar är det viktigt att det finns spannmålsodling, pollinerande insekter gynnas av odling av blommande grödor, gräs och klövervallar kan utgöra en viktig resurs för växtätare och betesmarker är viktig för organismer som är anpassade till den miljö som skapas genom bete eller till förekomsten av betesdjur. 16

3.2.4 Typ III Många arter som är knutna till markerna om beskrivs under Typ I och II är hotade på lokal till global nivå. Anpassad jordbrukshävd i speciella habitat är ofta av mycket stor betydelse för arternas överlevnad. 17

4 Underlag 4.1 Ängs- och betesmarksinventeringen I Ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 2005a och b) har marker med höga natur- eller kulturvärden inventerats i fält och klassificerats utifrån sina värden och sin hävdstatus. De värden som har inventerats kan vara (1) hävdgynnade Natura 2000-habitat på minst halva arealen eller hävdgynnade arter väl spridda inom objektet, (2) minst ett hamlat, grovt eller på annat sätt värdefullt träd i objektet, (3) en viktig fågellokal med betade/slagna stränder som är beroende av att markerna hävdas, (4) andra faunakvaliteter t.ex. förekomst av dyngbaggar, steklar, solitärbin, humlor och fjärilar, (5) ett rikt innehåll av hävdberoende landskapshistoriska element över en dominerande del av ytan. Objekten har klassats som aktuella med hävdgynnade värden och pågående hävd, som restaurerbara om de har hävdgynnade värden, men kräver en begränsad röjningsinsats för att bibehålla värdena eller som ej aktuella om de tidigare kända värdena har gått förlorade. (Jordbruksverket 2005a och b). De objekt som inventerats i Ängs- och betesmarksinventeringen har sedan tidigare dokumenterade värden. Objekten kan vara delar av naturreservat eller Natura 2000-områden, ha tilläggsersättning inom EU:s miljösersättningssystem, vara inventerade i Ängs- och hagmarksinventeringen som föregick Äng- och betesmarksinventeringen, eller ha kända kulturhistoriska värden. Även marker som inte var kända, men som påträffades under inventeringens gång inkluderades i inventeringen. 4.2 Blockdatabasen Blockdatabasen bildades på anmodan från EU-kommissionen och är ett verktyg för att administrera EU:s jordbruksstöd. Ett jordbruksblock skall vara ett sammanhängande markområde som har en relativt beständig indelning från år till år. Blocket begränsas av t.ex. vägar, vattendrag, stenmurar, diken, skog, bebyggelse och församlingsgränser. Varje block kan innehålla flera skiften och brukas av flera brukare, men ett skifte kan bara höra till ett block. Blocken får inte överlappa varandra, men de kan gränsa till varandra. Annat ägoslag inom ett block till exempel en damm eller en åkerholme skall ritas bort och blocken kan därmed innehålla hål. Blocken delas in i fem olika kategorier: (1) osökta block, (2) åker, (3) betesmark, (4) dubbla ägoslag och (5) annan markanvändning. Blockens avgränsningar bygger på fastighetskartan i skala 1:10 000-12 500 och redigeras manuellt, med ortofoton, flygbilder och brukares ansökningar som referens. Sedan databasens skapades 1997 har ungefär 40 % av objekten redigerats till och med år 2005. Redigeringarna sker efter brukarens ansökningar och påpekanden samt utifrån uppgifter från kontroller och inventeringar i fält. Blockdatabasen har fel i den geografiska noggrannheten som är relaterade till fastighetskartans skala (1:10 000-12 500), till att blockgränser kan ha lagts i skuggkanter från trädrader istället för i den faktiska åkerkanten eller mitt i breda diken istället för vid sidan om och till att blockavskiljande element har inkluderats i blocken. Felet i de block som har redigerats är rimligtvis mindre än felet i oredigerade block. 19

4.3 Jordbruksverkets stöddatabas I Jordbruksverkets stöddatabas finns en koppling till objekten i blockdatabasen för det aktuella året. Det gör att det går att se vilka grödor som det har sökts ersättning för och om ersättning har sökts för att odlingen varit ekologisk. Det kan förekomma felaktigheter i databasen eftersom den grundas på individuella ansökningar. Informationen är knuten till varje block, men det kan finnas många skiften och därmed både flera grödor och brukare per block. Det finns inte uppgifter avgränsningar i databasen för var i blocket en enskild gröda har odlat. De uppgifter från databasen som analyserats i den här studien gäller för 2006. Figur 4 Geografisk täckning för terrängkartan. 4.4 GSD marktäckedata GSD marktäckedata (SMD) är en vegetations- och markanvändningskarta som täcker hela Sverige och redovisas i 57 klasser med karteringsenheter på 1, 2, 5 och 25 ha, beroende på klass. Klasserna följer CLC:s nomenklatur och är indelade i anlagda ytor, jordbruksmark, naturliga marker och våtmarker. SMD baseras på klassning och tolkning av satellitdata (Landsat TM och Image2000) i kombination med kartdatabaser och uppgifter från Riksskogstaxeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelsernas miljöenheter. Klassningen har utförts med en blandning av manuella, halvautomatiska och automatiska metoder. I den här studien användes SMD för att beskriva den öppna mark som omger objekt i Ängs- och betesmarksinventeringen och blockdatabasen. 4.5 Ströskog Beteckningen ströskog innefattar små skogsbestånd och åkerholmar (<900 m 2 ), alléer (> 150 m), träd längs vatten, träd i glest bevuxna betesmarker och andra påtagliga solitärer (Lantmäteriet 2002). Ströskog återfinns med 2,6 miljoner objekt i terrängkartan som produceras för hela Sverige utom norra Svealand och Norrlands inland (figur 4), i skala 1:50 000. Databasuppbyggnaden utförs i samband med kartframställningen vilket innebär att kartbladsvisa databaser byggs upp och revideras med ca 10 års intervall. Karteringen sker utifrån manuell och automatiserad bildtolkning samt fältinventeringar. Den manuella 20

tolkningen gör att det kan skilja i noggrannhet mellan områden som är karterade av olika personer 4.6 Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur (KNAS) Naturtypskarteringen (KNAS) har tagits fram av Naturvårdsverket för att på ett enhetligt sätt beskriva skyddad natur i Sverige (Jönsson 2004). Karteringen skall ge nationellt och regionalt jämförbar statistik över naturtypernas fördelning inom skyddade områden. Karteringen redovisar 25 klasser varav 11 är skogstyper. Karteringen av skog utanför fjällen använder satellitdata från 1998-2002. Äldre satellitdata från 1998-1990 används för att skilja hyggen från impediment och för att stärka klassningen av ädellövskog. Skog delas i KNAS upp i ädellövskog, lövskog, lövblandskog, granskog, tallskog och barrblandskog. GSD Marktäckedata och Ängs- och betesmarksinventeringen kompletterar naturtypskarteringen av den öppna marken och skogen ansluter därför till den jordbruksmark som identifierats med andra datakällor i den här studien. KNAS är kvalitetssäkrad inom skyddade områden, men grundmaterialet är rikstäckande. I den här studien används KNAS för att beskriva skogsbryn eftersom den har en högre tematisk upplösning av skogstyper än GSD Marktäckedata. 4.7 VIC-natur I VIC-natur lagras information om befintliga och planerade områdesskydd. Systemet stödjer verksamheten med markåtkomst och förvaltning av naturreservat och nationalparker. I attributen till skyddade områden anges bland annat om de ingår i länsstyrelsernas arbete för att uppnå de av riksdagen uppställda miljömålen och vilka bevarandevärden som är identifierade. VIC-natur är en aktiv databas som ständigt uppdateras. Underlaget för den här rapporten togs ut 2007-10-24 och gäller samtliga då gällande naturreservat, ett deluttag av dessa gjordes för gällande naturreservat och naturvårdsområden (NVO). 4.8 Natura 2000-områden Natura 2000 är ett nätverk av naturområden i Europa som är utpekade nationellt för att skydda arter och habitat utpekade i EU:s fågeldirektiv (Council Directive 79/409/EEC) och habitatdirektiv (Council Directive 92/43/EEC). Områdena skall vara av en sådan storlek och ha sådana kvaliteter att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter och habitat som är utpekade i områdenas bevarandeplaner. I attributen för respektive Natura 2000-område finns det arealangivelser för i området identifierade Natura 2000-habitat. Habitat som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har angett som beroende av jordbrukshävd (bilaga 1, Jordbruksverket 2004) har varit grunden för det urval av 1236 av de 3818 Natura 2000- objekten i databasen som använts för analyserna. Uttaget gjordes 2007-10-24. För vissa Natura 2000-områden kan avgränsningen av området vara generaliserad eller förenklad på grund av att den digitaliserats utifrån storskaliga kartor. 4.9 ArtDatabankens observationsdatabas ArtDatabankens observationsdatabas innehåller information om enskilda iakttagelser av arter i Sverige. Samma lokal och samma individ kan förekomma som flera poster i databasen. Delar av materialet kommer från systematiska inventeringar medan andra representerar iakttagelser och ströfynd. Eftersom eventuella kollekter finns noterade i databasen och vem som har rapporterat fyndet så går det att verifiera de enskilda förekomsterna. Frånvaro av arter kan 21

dock inte utläsas med säkerhet utifrån databasen vilket gör att skillnader i artantal mellan rutor kan bero på inventeringsinsatsen likaväl som på faktiska skillnader i artrikedom. Det uttag som har gjorts från ArtDatabanken (2007-11-16) innehåller arter som är knutna till jordbrukslandskapet. En del av arterna kan dock återfinnas även i andra naturtyper (tabell 2). Databasen innehåller information om art, hotkategori, geografisk position för observationen, noggrannhet i positionsangivelsen, datum för observation, antal individer, substrat, belägg för fyndet med mera. Uttaget som är använt för de här presenterade analyserna är begränsat till observationer av rödlistade arter knutna till jordbruksekosystem, vilka är daterade från 1980 och framåt och som har en geografisk noggrannhet på <5 km. Tabell 2 Antalet rödlistade arter i uttaget baserat på de kombinationer av naturtyper som de återfinns i. För närmare precisering hänvisas till den svenska rödlistan (Gärdenfors m.fl. 2005). Står bokstäverna i kombination så betyder det att arten kan återfinnas i samtliga naturtyper som representeras av de ingående bokstäverna. Skillnaderna mellan antalet arter i uttaget och inom jordbruksmark kan förklaras både med att en del observationer är gjorda utanför jordbruksmark, i till exempel skog, och i den geografiska precisionen. Naturtyp Antal arter Antal arter inom jordbruksmarks- FHJ 3 3 FJ 11 7 FJS 4 4 FJSV 2 2 FJU 2 2 FJV 2 1 HJ 59 58 HJLV 2 2 HJMV 1 1 HJS 8 8 HJSU 1 1 HJU 13 13 HJV 10 10 J 503 492 JH 3 3 JL 6 6 JLS 1 1 JLU 1 1 JLUV 5 5 JLV 7 5 JS 426 415 JSU 121 118 JSUV 6 6 JSV 15 14 JU 201 196 JUV 6 6 JV 80 78 Totalt antal arter 1499 1458 NATURTYPER F = Fjäll H = Havsstränder J = Jordbrukslandskapet L = Limniska miljöer M = Marina miljöer S = Skogar U = Urbana miljöer, vägar och täkter V = Våtmarker 22

5 Metodbeskrivning Här ges ett förslag till hur HNV-jordbruksmark kan avgränsas i Sverige utifrån nationella underlag. Föreslagen karteringsmetod (figur 2) baseras på EEA:s tre typer av HNVjordbruksmark: Typ I - Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation Typ II - Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk odling eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper Typ III - Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen Det första steget är att identifiera potentiell jordbruksmark i Sverige. Avgränsningen behövs både för att bedöma andelar av olika förekomster samt för att avgränsa karteringsområdet för studien. Typ I-marker karteras med utgångspunkt att fånga upp marker med kända naturvärden. Hit förs dokumenterade ängs- och betesmarker, slåttermarker som har miljöstöd och jordbruksmark inom Natura 2000-områden med hävdberoende habitat samt naturreservat och NVO med ett-rikt-odlingslandskap som utpekat miljökvalitetsmål eller odlingslandskap-medängar-och-betesmarker som bevarandevärde enligt VIC-natur. Arealen gräsmark inom en buffert på 50 m runt ängs- och betesmarker beräknas som ett alternativt komplement till karterade Typ I-marker. Typ II analysen har som utgångspunkt att identifiera mosaikartade landskap med en hög andel småbiotoper samt extensivt brukade marker. Den exakta arealen av Typ II-marker beräknas inte. Ett index som väger samman en analys av omkrets genom area per block, arealen lövbryn samt areal och täthet av träd i odlingslandskapet, presenteras och utvärderas. Vid sammanläggningen läggs störst vikt på omkrets/area-indexet vilket både är ett mått på mängden kantzon i ett landskap, förekomst av små block och indirekt ett mått på extensivitet. Förekomst av ekologisk odling och en analys av Grödmångfald har gjorts men föreslås inte ingå i den slutliga sammanläggningen. Typ III analyseras utifrån observationer av rödlistade arter som är knutna till jordbrukslandskapet. Frekvens och artantal sammanställs per ekoruta. Analysen används inte för att avgränsa några marker men har använts för att verifiera definitionen av Typ I och II. Resultaten från de olika analyserna jämförs med EEA:s kartering. 23

UNDERLAG URVAL/ BERÄKNING HNV- JOPRDBRUKS- MARKS TYP TUVA TYP I VIC natur I NATURESERVAT/ NATURA 2000 eller ÄNG Natura 2000 GSD Marktäcke KNAS Ströskog MOSAIKMARKSINDEX LÖVBRYNSAREALER SOLITÄRTRÄDSINDEX OSKARPA SAMMAN- LÄGGNINGAR TYP II SAM 2006 GRÖDODIVERSITET EKOLOGISK ODLING Blockdatabasen Artdatabanken ARTER I JORDBRUKSVEGETATION TYP III Figur 2 HNV-jordbruksmark delas in i tre olika typer som definierats av EEA. Tillhörigheten till de olika typerna bestäms efter urval och beräkningar som är anpassade till de olika dataunderlagen och deras attribut. 5.1 Karteringsenhet För att beräkna täthet och diversitet av olika förekomster har det ekonomiska kartbladet (5 x 5 km) använts som minsta enhet. Det ekonomiska kartbladet kommer fortsättningsvis att benämnas ekoruta. Enheten har tidigare använts i Sverige vid sammanställningar av höga naturvärden i skog (Wennberg och Höijer 2005). I Frankrike har kommuner och i Finland kommer kommuner att användas som enhet i urvalsarbetet. Kommungränserna i Sverige är generellt för stora och baserade på andra strukturer än sammanhållna jordbrukslandskap. Församlingsgränsen följer däremot ofta jordbruksbygder med gränser i den tidigare utmarken och enheten har tidigare använts för att följa jordbrukspolitikens miljöeffekter (Naturvårdsverket m.fl. 1996, 2004). Församlingar fungerar bra som analysenheter i södra Sverige, men i norra Sverige är de för stora. 24