En grafisk översikt över skolsystemets utveckling I denna presentation ges en grafisk beskrivning av det svenska utbildningssystemets utveckling från 1807 till 1994. Syftet med denna överblick är att ge en enkel översikt över vilka delar som utbildningssystemet huvudsakligen bestod av, hur de förhöll sig till varandra, och hur elever kunde förflytta sig mellan skolformerna. Figurens staplar beskriver de olika skolformer som ingick i utbildningssystemet. Därav framgår till exempel att utbildningsväsendet 1807 karaktäriserades av fattigskolor, apologistklass, trivialskola, gymnasium och katedralskola. Staplarnas höjd beskriver i vilken kronologisk ordning de olika skolformerna var placerade i relation till varandra. Om staplarna befinner sig bredvid varandra, var de en del av samma system, det vill säga det var möjligt att gå från den ena institutionen till den andra. Så var fallet till exempel med 1820-talets lärdomsskola och gymnasium. När de inte är sammankopplade, som fattigskolor och apologistskolor under samma år, var en sådan övergång i allmänhet inte förekommande. Utbildningshistoria en introduktion. Studentlitteratur och författarna 2011
Trivial- skola mekanik lästes i stället för latin eller grekiska, från de övriga eleverna. Apologisterna kunde inte gå vidare till gymnasium. Genomgången gymnasium eller katedralskola förberedde eleven inför universitetet, men var inte ett krav för att få inleda universitetsstudierna. Katedralskola apologistklass Fattigskolor 1807 Kännetecknande för utbildningsväsendet år 1807 var ett parallellskolesystem med fattigskolor för de breda befolkningslagen å ena sidan, och trivialskolan, apologistklassen, gymnasium, katedralskola å andra sidan. Trivialskolans första klass var gemensam, och i den andra klassen skildes lärjungarna i apologistklassen där
Katedralskola LärdomSskola apologistskola Fattigskolor 1820 1807 års skolordning blev ingen succé. Knappt hade den genomförts förrän krav restes på förändringar. 1820 års skolordning separerade apologisternas undervisning, och särskilda apologistskolor skapades vid sidan av de trivialskolor som nu kallades för lärdomsskolor. Eleverna vid apologistskolan kunde fortfarande inte gå vidare till gymnasium.
Katedralskola Lärdomsskola Apologistskola Fattigskolor 1830-talet Under 1830-talet inrättades den Wallinska n i Stockholm (1831) och den Kjellbergska n i Göteborg (1835). Flickskolornas expansion dröjde dock till mitten av 1800-talet. Bland gossläroverken bedrevs viss försöksverksamhet samt alternativa undervisningsformer vid Nya Elementarskolan (1828) och Hillska skolan (1830). Under 1830-talet etablerades också de första småbarnsskolorna, vilka huvudsakligen avsåg att undervisa barn mellan två och sex år. Under 1800-talets gång inrättades ett trettiotal småbarnsskolor i Sverige.
Katedralskola Lärdomsskola Apologistskola 1842 1842 fick Sverige sin första folkskolestadga, vilket gav utvecklingen av fattigskolor en statlig sanktion. Enligt folkskolestadgan skulle varje socken upprätta en skolstyrelse och inrätta minst en, helst fast, skola för barn i åldern 9 14 år. Folkskolornas lärare skulle vara seminarieutbildade, och dess undervisning skulle omfatta läsning, räkning, skrivning, kristendomskunskap, biblisk historia, geografi, gymnastik och sång.
Lärdomsskola Apologistskola 1849 Under 1850-talet fortsatte förändringarnas vindar att blåsa över läroverken. Som en följd av skolstadgorna 1856 och 1859 fick det nya sammanslagna läroverket en tydligare form. I stället för en gemensam förberedande klass skulle alla läsa två gemensamma klasser, vilka var befriade från klassiska språk. 1859 års stadga etablerade två tydliga utbildningsspår, en för dem som läste klassiska språk, och en för dem som inte läste klassiska språk. Som en följd av 1856 års stadga fick utbildningen en ny beteckning; elementarläroverk. 1850-talet såg också inrättandet av de första barnkrubborna i Sverige, för barn under skolåldern. 1854 inrättades den första barnkrubban, på Kungsholmen. Under andra hälften av 1800-talet inrättades minst 26 barnkrubbor i Sverige, vilka kännetecknades av en betoning på omvårdnad, renlighet och hälsa.
Barnkrubbor elementärläroverk 1854 1959 Under 1850-talet fortsatte förändringarnas vindar att blåsa över läroverken. Som en följd av skolstadgorna 1856 och 1859 fick det nya sammanslagna läroverket en tydligare form. I stället för en gemensam förberedande klass skulle alla läsa två gemensamma klasser, vilka var befriade från klassiska språk. 1859 års stadga etablerade två tydliga utbildningsspår, en för dem som läste klassiska språk, och en för dem som inte läste klassiska språk. Som en följd av 1856 års stadga fick utbildningen en ny beteckning; elementarläroverk. 1850-talet såg också inrättandet av de första barnkrubborna i Sverige, för barn under skolåldern. 1854 inrättades den första barnkrubban, på Kungsholmen. Under andra hälften av 1800-talet inrättades minst 26 barnkrubbor i Sverige, vilka känne tecknades av en betoning på omvårdnad, renlighet och hälsa.
Barnkrubbor elementärläroverk 1878 1878 år skollag etablerade läroverksutbildningen utan klassiska språk som en fullgod studiegång. Övergången från läroverken till universiteten hade förändrats redan 1864. Den som ville läsa vidare vid universitetet behövde inte längre avlägga ett särskilt inträdesprov. Provet skedde i stället i direkt anslutning till läroverksstudierna som ett slags studentexamen. Den viktigaste förändringen sedan 1850-talet var dock att kvinnorna fick tillträde till universiteten. År 1870 tilläts kvinnor att studera vid medicinska fakulteten, och 1873 fick kvinnor tillträde till de juridiska och filosofiska fakulteterna. En övergång från flickskolor till universitet blev därmed möjlig.
Barnkrubbor elementärläroverk 1894 År 1894 var en milstople i relationen mellan folkskola och läroverk. Detta år skedde nämligen förändringar av läroverksutbildningens organisation som gjorde det möjligt att från folkskolans tredje år övergå till de allmänna läroverkens första klass. Det fastslogs då att förkunskapskraven till läroverket skulle motsvara de kunskaper som förväntades av folkskolans elever efter tredje klass. Detta innebar likväl inte att folkskolan blev en fullvärdig undervisningsgång inom det utbildningssystem som läroverken utgjorde, eftersom det närmast var ett undantag att läroverkens elever kom ifrån folkskolan. Snarare bekräftades i stället folkskolans underordnade ställning genom att man tydligt markerade att folkskolan bara kunde fungera som en förberedande skolgång som inte ledde fram till någon examen.
Realskola Barnkrubbor Barnträdgård 1905 1900-talets första år innebar i huvudsak två olika förändringar. Dels skedde förändringar inom förskolesektorn. Till de tidigare småbarnsskolorna och barnkrubborna lades nu barnträdgårdar, med pedagogisk inspiration från den tyske pedagogen Friedrich Fröbel, dels skedde fortsatta förändringar inom läroverken. Trots 1800-talets reformer, och skapandet av alternativ till den klassiska bildningsgången, fortsatte kritiken mot att läroverkens undervisning var alltför inriktad mot utbildning av högre tjänstemän och vidare studier vid universitet. Man menade att det fanns yrkesgrupper som behövde en teoretisk utbildning som överskred folkskolans, men som inte krävde studentexamen. Den lösning som politikerna kunde enas kring var att läroverket delades upp i två delar: en sexårig realskola och ett fyraårigt gymnasium. Det nya systemet innebar att en elev efter sex år och godkända examensprövningar kunde ta ut en realexamen. I synnerhet det sista året skulle ha en tydlig praktisk inriktning. Därefter kunde eleven gå ut i arbetslivet eller läsa vidare vid någon yrkesskola. Det andra alternativet var att lämna realskolan redan i femte klass för att fortsätta studierna vid gymnasiet.
Realskola Realskola Flickskola Barnkrubbor Barnträdgård 1927 Syftet med 1927 års reform var bland annat att skapa en tydligare koppling mellan folkskola och läroverk genom att alla elever skulle gå åtminstone fyra år i folkskolan innan de påbörjade realskolan. Själva förändringen genomfördes genom att de statliga anslagen för andra skolformer än folkskolan upp till och med fjärde klass drogs in. I den politiska debatten kring reformen framhölls särskilt viljan att öka möjligheten att gå vidare från folkskolan till realskolan och sedan gymnasium. I praktiken gav systemet två olika utbildningsspår genom att övergången till realskolan kunde ske vid två olika tidpunkter. Om vi utgår från dagens årskurser så påbörjades femårig realskola i åk 5 och den fyraåriga varianten i åk 7. En annan viktig förändring var även att flickor fick tillträde till läroverken och dess gymnasium. Trots detta levde dock flickskolorna kvar på många ställen som ett alternativ till realskola och gymnasium.
Grundskola Daghem Förskola 1962 1971 En av de största förändringar vårt utbildningssystem sett markerades med grundskolans införande 1962. Reformen avskaffade parallell skolesystemet och vi fick nu ett skolsystem som sträckte sig från grundskolans första klass till gymnasiets sista. Förenklat kan man säga att folkskolan fick utgöra basen i grundskolan, medan läroverket klövs i två delar: realskolan hamnade i grundskolans högstadium och läroverkens gymnasium kom att utgöra en viktig del av det nya gymnasiet. Det nya gymnasiet omvandlades sedan i början 1970-talet till gymnasieskolan genom en sammanslagning med olika fack- och yrkesskolor. Gymnasieskolan bestod av fyra treåriga linjer som gav behörighet till universitetsstudier. Till den tekniska linjen hörde ett frivilligt fjärde år. Under 1960-talet var också förskolesektorn förändrad. De första, tämligen små, statsbidragen hade börjat att delas ut 1944, och de äldre begreppen (småbarnsskola, barnkrubba och barnträdgård), framstod nu som ålderdomliga. Distinktionen mellan daghem (institutioner med heldagsvård) och förskolor (institutioner med halvdagsvård) hade i stället vunnit mark.
Gymnasieskola Grundskola Förskoleklass Förskola 1994 Under de decennier som förflutit sedan 1960-talet genomgick förskolesektorn en enorm utveckling, framförallt kvanitativt. Från att ha varit en tämligen marginellt fenomen, utvecklades förskolan till att bli en grundläggande samhällsinstitution. Med denna utveckling följde en förändrad terminologi. 1968 års barnstugeutredning etablerade förskola som ett allmänbegrepp för alla former av förskoleverksamheter, och förskolan fick en förändrad status i lagstiftningen. 1994 års socialtjänstlag markerade detta tydligt genom att kräva att kommunerna skulle erbjuda förskoleplats utan oskäligt dröjsmål. Även gymnasieskolan byggdes under denna tid ut rejält och redan på 1980-talet gick det stora flertalet elever vidare till gymnasiestudier. 1994 utgjorde i detta sammanhang en milstolpe i gymnasieskolans historia. Alla gymnasieskolans nationella program blev nu treåriga, och gav därmed grundläggande behörighet till universitetsstudier.