KÄVLINGEÅN 213 Kävlingeåns vattenvårdsförbund
Uppdragsgivare: Kontaktperson: Kävlingeåns vattenvårdsförbund Gert Andersson Tel: 46-54 63 75 E-post: gert.andersson@nordicsugar.com Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Caroline Svärd Caroline Svärd Håkan Olofsson Caroline Svärd Tel. 76-527 4 27 E-post: caroline.svard@alcontrol.se Omslagsfoto: Tryckt: 214-3-15 Station 52, Djurådsbäcken, vid utlopp till Tolångaån (Foto: ALcontrol AB)
INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING... 3 Rapportens utformning... 3 Undersökningarna... 4 Avrinningsområdet... 5 Föroreningsbelastande verksamhet... 6 RESULTAT OCH DISKUSSION... 7 Lufttemperatur och nederbörd... 7 Vattenföring... 8 Hydrologi i Vombsjön... 8 Fysikaliska och kemiska undersökningar...1 Försurning...1 Syretillstånd och syretärande organiskt material (BOD)...1 Kväve och fosfor...11 Turbiditet (grumlighet)...15 Suspenderat material (slamhalt)...16 Föroreningsbelastande verksamheter...17 Transporter och arealspecifik förlust...18 Kävlingeå-projektet...24 REFERENSER...25 BILAGA 1 Analysparametrarnas innebörd...27 BILAGA 2 Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar...33 BILAGA 3 Föroreningsbelastande verksamheter...43 BILAGA 4 Vattenföring, transporter och arealspecifik förlust...45
Kävlingeån 213 - Sammanfattning SAMMANFATTNING Väder och vattenföring Årsnederbörden år 213 var 599 mm i Lund, vilket var ca 1 % mindre än normalt. Årsmedeltemperaturen var 8,7 C, vilket var,8 grader mer än normalt (d.v.s. medeltemperaturen 1961-199). Årets medelvattenföring vid Högsmölla (8,8 m 3 /s) var något mindre än för perioden 1976-212 (11,3 m 3 /s) men flöden över de normala uppmättes i januari och februari. Vattenkemi Markerna i avrinningsområdet är kalkrika och det föreligger ingen risk för försurning. ph-värdet varierade under året mellan 7,6 och 9,. Förhöjda ph-värden beror troligen på algblomning. Vid flertalet provtagningar bedömdes vattnet som syrerikt (>7 mg/l). Undantagen var Torpsbäcken (stn 19) i juni, Örtofta uppströms landsvägsbron (stn 1) och Uppströms Bråån (stn 27A) i augusti, utloppet till Sövdesjön (stn 5) i oktober samt Vombsjöns utlopp (stn 17) i december då syrehalten bedömdes som måttligt hög. Halten av syretärande organiskt material (BOD) var i nivå med tidigare års resultat. Årsmedelhalterna av kväve bedömdes genomgående som mycket höga. Undantagen var Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A) och vid Örtofta Kyrka (stn 27A) samt i Sularpsbäcken (stn 33) där de var extremt höga, vilket kan tyda på påverkan från reningsverket i Södra Sandby. I december månad var kvävehalten extremt hög vid huvuddelen av de provtagna stationerna, samt även i oktober och november vid vissa stationer. De förhöjda halterna beror sannolikt på stora nederbördsmängder och urlakning av kväve i marken. Årsmedelhalten av fosfor var extremt hög i Torpsbäcken (stn 19). Vid övriga stationer var den mycket hög, med undantag för i Björkaån före utloppet i Vombsjön (stn 2), Djurrådsbäcken (stn 52) och Klingavälsån (stn 35) där den var hög. Vattnet bedömdes som betydligt grumligt vid de flesta stationer. I Björkaån nedströms Vollsjön (23) och i Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A) var vattnet däremot måttligt grumligt. Slamhalten vid Högsmölla (stn 3) var under rapporteringsgänsen (< 5 mg/l) eller strax över. Föroreningsbelastande verksamheter Sammanlagt släppte de kommunala avloppsreningsverken och andra verksamheter i området ut ca 163 ton kväve, ca 2,1 ton fosfor och ca 47 ton BOD till Kävlingeån och dess biflöden under året. Detta innebär att andelen av fosfor och kväve till havet som härstammade från dessa uppgick till ca 8 % och för BOD ca 9 %. Transporter och arealspecifika förluster Den totala kväve- och fosfortransporten i Kävlingeån till havet under året blev 1411 respektive 16 ton, vilket var högre respektive lägre än år 212 samt mindre än medeltransporten för perioden 1988-212. Transporten av BOD (597 ton) var jämförbar med år 212 men mindre än medeltransporten för perioden 22-212. Den arealspecifika förlusten för fosfor sett till treårsmedelvärdet var hög vid alla stationer utom i Vombsjön (stn 17) där den var måttligt hög. För kväve var förlusten hög vid alla stationer med undantag för i Björkaån före utloppet (stn 2) och Bråån (stn 27A) där den var mycket hög. 1
Kävlingeån 213 - Sammanfattning Tillstånd vattenkvalitet Nedanstående klassning av syre-, närings-, ljus- och försurningstillstånd följer Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913). För klassificeringsgränser, se tabell på sida 35. Tabell 1. Klassning av vattenkvalitet enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) i Kävlingeån och dess biflöden. För klassificeringsgränser se tabell på sida 35 Stn Område Syretillstånd Näringstillstånd arealspecifik förlust Ljusförhållande Försurningstillstånd min 211-213 medel 211-213 medel 213 min 213 syrgashalt fosfor kväve grumlighet ph mg/l kg P/ha år kg N/ha år FNU 3 Kävlingeån, Högsmölla* 6,8,18 12,3 7,2 7,8 17 Vombsjön utlopp 5,7,14 7, 13 7,8 2 Björkaån 5,9,19 18 6,6 7,9 27A Bråån 6,9,22 22 14 7,8 35 Klingavälsån 3,6,16 6,6 8, 7,8 * beräkningar av näringstillstånd är gjorda för Kävlingåns mynning i havet. Fiskdöd i Vombsjön En omfattande fiskdöd i Vombsjön skedde den 15-16 juni 213. Döda fiskar, framförallt smågärsar på ca 5 cm, spolades upp längs Vombsjöns stränder. Den månatliga provtagningen i Kävlingeåns avrinningsområde genomfördes den 18 juni kort efter händelsen. Ingen provtagning sker i Vombsjön, men analysresultat från stationen nära sjöns utlopp (stn 17) uppvisades inte några anmärkningsvärda resultat som skulle kunna förklara fiskdöden i juni. Även vattennivån i sjön var normal under juni och strax över medelnivån för år 213. Enligt miljöinspektör Annika Persson kan fiskdöden bero på en kombination av varmt väder och kraftig blåst i kombination med åskväder vilket gjorde att de små fiskarna spolades upp på land (www.skanskan.se). Fiskdöd är ett återkommande fenomen i Vombsjön och inträffade senast i juli 211. Då, liksom flera gånger tidigare, trodde man att fiskdöden berodde på en kombination av dålig omrörning i vattnet och algblomning vilket orsakade syrebrist och ogynnsamma förhållanden i vissa områden i sjön (www.ystadsallehanda.se). 2
Kävlingeån 213 - Inledning INLEDNING På uppdrag av Kävlingeåns vattenvårdsförbund utför ALcontrol AB recipientkontrollen i Kävlingeån sedan 212. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 213. Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogrammet för samordnad recipientkontroll i Kävlingeåns vattenvårdsförbund, från år 211. År 213 omfattade programmet undersökningar av vattenkemi. Följande personer har deltagit i 213 års kontroll av Kävlingeån: Marie Petersson, ALcontrol Malmö provtagning i rinnande vatten, Lars-Göran Karlsson, ALcontrol Malmö provtagning i rinnande vatten, Salam Al-Ali, ALcontrol Malmö provtagning i rinnande vatten, Niclas Eckhoff, ALcontrol Malmö provtagning i rinnande vatten, Tjänstemän vid kommuner och företag uppgifter om utsläpp till vatten, Caroline Svärd, ALcontrol Linköping projektledning och rapportskrivning, Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad kvalitetsgranskning av rapport. Riksdagen har fastställt 16 övergripande nationella miljökvalitetsmål och ca 7 nationella delmål. Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation (år 22). De nationella miljökvalitetsmål som främst berör sjöar och vattendrag är: Levande sjöar och vattendrag, Ingen övergödning, Bara naturlig försurning och Giftfri miljö. För att kunna nå målen är det viktigt att känna till tillståndet i miljön. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen där målet är att: åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde, relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntad bakgrund, belysa utsläppens effekter i vattenområdet, ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Rapportens utformning I rapportens huvuddel presenteras resultaten kortfattat. Analysresultat och metodik för vattenkemi är placerade i bilagor liksom en mer ingående presentation av de biologiska undersökningarna med metodik, artlistor och lokalbeskrivningar. Även flödesdata och månadsvisa transporter återfinns i bilagorna. 3
Kävlingeån 213 - Inledning Undersökningarna Undersökningarna år 213 utfördes i enlighet med kontrollprogrammet från år 211. Undersökningarna är avsedda att beskriva den samlade påverkan i Kävlingeåns avrinningsområde. I kontrollprogrammet ingår totalt 14 provtagningspunkter (Karta 1). Vilka undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av Tabell 1. Under år 213 utfördes endast analyser av fysikaliska och kemiska parametrar inom ramen för den samordnade recipientkontrollen. Samtliga provtagningsmoment har utförts av ett av SWEDAC ackrediterat laboratorium. Samtliga fysikaliska och kemiska analyser har utförts av ALcontrol AB. Samtliga analyser har utförts av ett SWEDAC ackrediterat laboratorium i enlighet med gällande standard. Karta 1. Kävlingeåns avrinningsområde med provtagningspunkter och vattenföringsstationer. Lantmäteriet Dnr R57184_141. 4
Kävlingeån 213 - Inledning Avrinningsområdet Kävlingeåns avrinningsområde (Karta 1) är det tredje största avrinningsområdet i Skåne län och berör nio kommuner: Lund, Lomma, Kävlinge, Eslöv, Höör, Hörby, Sjöbo, Tomellilla och Ystad. Avrinningsområdet omfattar 12 km 2 och består till ca 56 % av jordbruksmark, 15 skog, 2 % vatten, 1 % betesmark och 17 % övrig mark (SCB, 25). Det mest intensiva jordbruket finns längs med huvudfåran mellan Vombsjön och havet, utmed Bråån i norr samt runt Vollsjön i öster. Mer extensivit jord- och skogsbruk finns framförallt i området södra del. Området är samtidigt mycket varierat med lövskogsklädda åsar och branta sluttningar ner mot huvudfåran. De största biflödena är Bråån i norr, Klingavälsån i söder och Björkaån i öster. Större sjöar är Vombsjön, Krankesjön, Ellestadssjön, Snogeholmssjön och Sövdesjön. Avrinningsområdet har ca 7 (SCB, 25) invånare, varav ca 75 % bor i de större tätorterna i området t.ex. Sjöbo, Eslöv, Kävlinge, Flyinge och Södra Sandby. Tabell 2. Undersökningsprogram och provtagningspunkter i Kävlingeåns avrinningsområde. Heltalen anger hur många gånger per år provtagning av fys/kem sker. Bottenfauna provtas vart tredje år (,33) och senast år 212 Nr Namn Koordinater Fys/kem Bottenfauna HUVUDFÅRAN KÄVLINGEÅN 3 Högsmölla, uppströms dammen 618681-132873 12 + 52*,33 1 Örtofta, uppströms landsvägsbron 618613-13393 6 17 Vombsjöns utlopp 617667-135845 12 19 Torpsbäcken-Övedsbäcken 617424-13631 6 HUVUDFÅRAN BJÖRKAÅN 2 Björkaån före utloppet i Vombsjön 617216-136348 12,33 22 Björkaån vid Eggelstad 617265-1374782 1 23 Björkaån nedströms Vollsjön 61739-137269 6 51 Tranåsbäcken, vid utlopp till Tolångaån 616995-137553 6 52 Djurådsbäcken, vid utlopp till Tolångaån 61723-13676 6 HUVUDFÅRAN BRÅÅN 53A Bråån vid Ellinge golfbana 618995-134294 6 27A Uppströms Bråån G:a vägbron Örtofta kyrka 618721-13395 12,33 SULARPSBÄCKEN 33 Nedströms Södra Sandby reningsverk 618179-134559 6 KLINGAVÄLSÅN 35 Vid utloppet till Kävlingeån 617658-13574 12,33 5 I utloppet till Sövdesjön 616412-136417 6 * Månadsprovtagning (12) samt veckovis provtagning en given dag varje vecka. 5
Kävlingeån 213 - Inledning Föroreningsbelastande verksamhet Inför framtagandet av denna rapport har respektive kommun/verksamhet fått tillfälle att rapportera in uppgifter om förorenande verksamhet inom Kävlingeåns avrinningsområde. I bilaga 3 finns en sammanställning av inrapporterade uppgifter. Kvävlingeån påverkas, liksom andra vattensystem, av diffusa utsläpp som härrör från jord- och skogsbruk samt lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som påverkar vattnet inom Kävlingeåns avrinningsområde redovisas i bilaga 3. Utsläpp från enskilda avlopp och avloppsreningsverk tillför framför allt fosfor, kväve och syreförbrukande ämnen. Påverkan från enskilda avlopp är ofta betydande, men svåra att uppskatta. Från luften sker främst en tillförsel av näringsämnen och försurande ämnen, som härrör från industrier och trafik. Skogs- och jordbruk ger ett tillskott av syretärande ämnen i form av humus samt näringsämnen. År 1995 startade Kävlingeåprojektet på initiativ av kommunerna inom avrinningsområde. Syftet har varit att minska miljöproblemen i vattendraget genom att minska transporterna av näring till havet från framförallt jordbruket. Sedan projektet startade har ca 36 ha nya våtmarksområden skapats. Våtmarker renar vattnet från bland annat näringsämnen och projektet har resulterat i en minskning av transporterna av både kväve och fosfor till havet, se sida 24. 6
Kävlingeån 213 Resultat RESULTAT OCH DISKUSSION Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtade från SMHI:s meteorologiska station i Lund. Ovanligt kallt i mars och varmt i december Årsmedeltemperaturen i Lund år 213 var 8,7 C, vilket var,8 grader varmare än normalt (d.v.s. medeltemperaturen 1961-199). Störst temperaturöverskott förekom i december men även i maj, juli, augusti, oktober och november var det ovanligt varmt. Lägre temperatur än normalt var det framförallt i mars (Figur 1). Övriga månader var temperaturen nära det normala (temperaturen skiljde sig mindre än 1 C från medeltemperaturen 1961-199). Minst nederbörd i mars och april och störst i oktober Årsnederbörden år 213 var 599 mm i Lund, vilket var ca 1 % mindre än normalt (medelårsnederbörden 1961-199). Mer nederbörd än normalt kom det framförallt i juni och oktober. I mars och april föll endast 11 mm nederbörd, viket var 24 respektive 28 % av normal nederbördsmängd, även juli var ovanligt nederbördsfattig (Figur 2). Övriga månader var nederbördsmängden förhållandevis normal. 2 15 1 5 25 2 15 213 max min 1961-9 264 mm 1-5 -1-15 J F M A M J J A S O N D 213 max min 1961-9 5 J F M A M J J A S O N D Figur 1. Månadsmedeltemperaturer år 213 vid SMHI:s klimatstation i Lund i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-9. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsvärde sedan 191. Figur 2. Månadsnederbörden (mm) år 213 vid SMHI:s klimatstation i Lund i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-9. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsvärde sedan 191. 7
Kävlingeån 213 Resultat Vattenföring Mindre årsmedelvattenföring än normalt Årsmedelvattenföringen år 213 vid Högsmölla var 8,8 m 3 /s, vilket är mindre än medelvattenföringen 1976-213 som var 11,3 m 3 /s (Figur 4). 3 25 Vattenföring (m 3 /s) Stort flöde i januari och februari, övriga månader mindre flöde än normalt I januari och februari var vattenföringen 3- respektive 2 % större än normalt (d.v.s medelvattenföringen i januari 1976-213, Figur 3). Samtliga övriga månader var medelflödet mindre än normalt. Minst medelflöde jämfört med normalflöde var det i augusti och september då flödet endast var 3 % av det normala (Figur 2 och Figur 5). Under mars till maj samt i juli och september föll mindre nederbörd än normalt och vattenföringen var lägre än normalt från mars till och med december (Figur 3). Under juli och augusti var även temperaturen högre än normalt, vilket minskade flödet. 2 15 1 5 J F M A M J J A S O N D Figur 3. Månadsmedelvattenföringen år 213 (staplar) och normal månadsmedelvattenföring 1976-213 (linje) i Kävlingeåns avrinningsområde vid Högsmölla. Vattenföring (m 3 /s) 2 15 1 5 1976 1978 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 21 212 Figur 4. Årsmedelvattenföringen åren 1976-213 (staplar) och normal årsmedelvattenföring/medelvärde 199-213 (linje) i Kävlingeåns avrinningsområde vid Högsmölla. Hydrologi i Vombsjön Sydvatten AB tappar vatten från Vombsjön till Kävlingeån och medeltappningen år 213 uppgick till 3,4 m 3 /s, vilket var i nivå med år 212 men högre än år 211 (4,1 m 3 /s). Tappningen var däremot lägre åren 21 och 29 då den var 2,5 respektive 29 1,5 m 3 /s. Perioder med hög tappning förekom framförallt i januari-mars men även i juni-juli samt december. Den högsta 8
Kävlingeån 213 Resultat tappningen under året noterades 3-4 februari (24, m 3 /s). Samtliga övriga månader förekom längre perioder av minimitappning (>,5 m 3 /s). Vattenståndet i Vombsjön den 1 januari år 213 var +2, meter över havet (m.ö.h). Årets högsta vattenstånd noterades 29-31 december, +2,7 m.ö.h, vilket understeg dämningsgränsen (+2,9 m.ö.h). Lägst vattenstånd var det den i 4-21 oktober (+18,5 m.ö.h.). Sammantaget var vattenståndet högst i januari och december (> 2, m.ö.h). I januari till slutet av februari minskade vattenståndet men var sedan stabilt fram till april då det ökade något igen. Vattenståndet var sedan relativt stabilt fram till juni då det började minska och trenden höll i sig fram till i början av november. Slutet av året var nederbördsrik och vattenståndet ökade kraftigt under de två sista månaderna. Amplituden under året var 2,24 m. 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Vattenföring (m 3 /s) Dygnsmedelvattenföring vid Högsmölla 213 Dygnsmedelvattenföring 213 Dygnsmedelvattenföring 1976-213 Högsta dygnsmedelvattenföring 1976-213 Lägsta dygnsmedelvattenföring 1976-213 1 31 61 91 121 151 181 211 241 271 31 331 361 Dygnsnummer Figur 5. Dygnsmedelvattenföring år 213 i Kävlingeåns avrinningsområde vid Högsmölla, jämfört med normal, högsta och lägsta dygnsmedelvattenföring för perioden 1976-213. Vattenföring (m 3 /s) 4 Tappning ur Vombsjön (m3/s) m.ö.h 21, 35 3 Vattenstånd i Vombsjön (m.ö.h) Flöde Högsmölla (m3/s) 2,5 2, 25 19,5 2 19, 15 18,5 1 18, 5 17,5 17, 1 31 61 91 121 151 181 211 241 271 31 331 361 Dygnsnummer Figur 6. Dygnsmedelvattenföring (m 3 /s) år 213 i Kävlingeåns avrinningsområde vid Högsmölla, tappning ur Vombsjön till Kävlingeån samt vattenstånd i Vombsjön (m.ö.h). 9
Kävlingeån 213 Resultat Fysikaliska och kemiska undersökningar Nedan presenteras analysresultat för Kävlingeån år 213. Bedömningarna grundar sig på Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Rapport 4913). Analysparametrarna finns förklarade i bilaga 1 tillsammans med samtliga resultat och metodbeskrivningar. Försurning Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. När ph-värdet understiger 6, finns risk för skador på vattenlevande organismer. Bland annat störs känsliga fiskars (t.ex. öring och mört) reproduktion vid ph-värde strax under 6,. Genom att surhetstillståndet även bestämmer förekomstform för många metaller, påverkas organismerna även indirekt. Nära neutralt ph men förhöjda värden i samband med algblomning Markerna i Kävlingeåns avrinningsområde är kalkrika och ph-värdena har under året varierat mellan 7,6 och 9, och bedöms enligt Naturvårdsverket bedömningsgrunder (Rapport 4913, 1999) som nära neutrala. Förhöjda ph-värden tillsammans med förhöjd grumlighet noterades i Vombsjöns utlopp (stn 17) i juli och september och vid utloppet i Sövdesjön (stn 5) i juni och augusti, vilket indikerar algblomning. Detta eftersom ph-värdet ofta ökar vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Höga ph-värden kan även öka andelen ammoniak i vattnet och där med vattnets giftighet. Andelen ammonium som omvandlas till ammoniak beror på ph-värdet och temperatur. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster och Lloyd 1982). För ytterliggare kommentar se under rubriken Kväve och Fosfor. Syretillstånd och syretärande organiskt material (BOD) Syrehalten anger mängden syre som är löst i vatten. Riktvärdet för syre i laxfiskvatten är 7 mg/l och 5 mg/l i andra fiskvatten (SFS 21:554). Höga halter organiskt material såsom humus och växtdelar kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Extra känsligt blir det när vattentemperaturen är hög. Då ökar nedbrytningen samtidigt som syrets lösningsförmåga i vattnet minskar. Generellt syrerika förhållanden Vid flertalet provtagningar bedömdes vattnet som syrerikt (>7 mg/l). Undantagen var Torpsbäcken (stn 19) i juni (6,8 mg/l), Örtofta uppströms landsvägsbron (stn 1, 5, mg/l) och Uppströms Bråån (stn 27A, 6,9 mg/l) i augusti, utloppet till Sövdesjön (stn 5, 6 mg/l) i oktober samt Vombsjöns utlopp (stn 17, 5,7 mg/l) i december då syrehalten bedömdes som måttlig (Figur 7). Vid ungefär hälften av stationerna noterades förhöjd syrgasmättnad i april vilket indikerar pågående algblomning. Högst var halten i Tranåsbäcken (stn 51), 138 %. Syrgasmättnaden var även förhöjd i juni vid utloppet i Sövdesjön (stn 5) och Björkaån före utloppet i Vombsjön (stn 2) och i juli i utloppet till Kävlingeån (stn 35) och Vombsjöns utlopp (stn 17). 1
Kävlingeån 213 Resultat 12 Syrehalt (mg/l) 1 8 6 4 2 3 1 17 19 2 23 51 52 53A 27A 33 35 5 Figur 7. Årslägsta syrehalter i Kävlingeåns avrinningsområde år 213 (staplar). Den streckade linjen visar gränsen mellan svagt syretillstånd och måttligt syrerikt tillstånd. Över heldragen linje råder syrerikt tillstånd. Normala BOD 7 -halter BOD 7 är ett mått på vattnets biologiska syreförbrukning. Det anger mängden syre som åtgår vid biologisk nedbrytning av provet. De uppmätta BOD 7 -halterna år 213 varierade mellan 1,6-3,8 mg/l vilket var i nivå med tidigare års resultat. De högsta halterna uppmättes i Vombsjöns utlopp (stn 17) i augusti och september och i utloppet från Sövdesjön (stn 5) då halterna var > 6 mg/l. Kväve och fosfor Ett näringsrikt tillstånd skapas av tillförsel av växtnäringsämnena fosfor och kväve till sjöar och vattendrag. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten. En stor del är partikelbundet och fastläggs i sjöarnas sediment. Fosfor sprids till vattenmiljöer främst genom jordbruket och till viss del från enskilda avlopp, industrier, fiskodlingar och reningsverk. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till övergödning av våra hav. Kväve tillförs genom nedfall av luftföroreningar, läckage från jordbruk och skogsbruk samt utsläpp av enskilt och kommunalt avloppsvatten. Punktkällornas påverkan på halterna av närsalter i Kävlingeån redovisas i avsnittet om transporter och arealspecifik förlust. Övervägande mycket höga årsmedelhalter av kväve år 213 Årsmedelhalten av kväve vid de provtagna stationerna bedömdes vid flertalet stationer som mycket hög. Undantag var Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A) och vid Örtofta Kyrka (stn 27A) samt Sularpsbäcken (stn 33) där den bedömdes som extremt hög (Figur 8 och Karta 2). De enskilt högsta halterna (1 µg/l) uppmättes i Torpsbäcken (stn 19) samt i Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A) och i Bråån vid Örtofta Kyrka (stn 27A). I december månad var kvävehalten extremt hög vid huvuddelen av de provtagna stationerna, samt även i oktober och november vid vissa stationer. De extremt höga kvävehalterna beror sannolikt på stora nederbördsmängder vilket orsakade urlakning av kväve från marken. Vid flera stationer var kvävehalten extremt hög även i januari, samt även i februari och mars vid vissa stationer. De lägsta kvävehalterna i området uppmättes i Vombsjöns utlopp (stn 17) och i Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A). Låga kvävehalter är vanligt efter större sjöar som binder näringsämnen och har en renande effekt. 11
Kävlingeån 213 Resultat 14 Totalkväve (µg/l) 12 1 8 6 4 2 3 1 17 19 2 23 51 52 53A 27A 33 35 5 Figur 8. Årsmedelvärden för totalkvävehalterna i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. Över den heldragna linjen är halterna extremt höga. För varje station anges högsta respektive lägsta årsmedelvärde för totalkväve under perioden 199/98-213 som min-/maxlinjer samt medelvärden för samma period som krysstecken. Generellt lägre årsmedelhalter av kväve jämfört med perioden 199/98-213 Årsmedelhalterna av kväve år 213 var överlag lägre jämfört med årsmedelvärdet för perioden 199/98-213 (Figur 8). Störst var skillnaden vid Sularpsbäcken (stn 33) där kvävehalterna var 23 % lägre än årsmedelvärdet för perioden 199/98-213. Vid Klingavälsån (stn 35) var årsmedelhalten i nivå med de lägsta som uppmätts sedan år 1998. Karta 2. Kvävetillstånd i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913). Lantmäteriet Dnr R57184_141. 12
Kävlingeån 213 Resultat De högsta ammoniumkvävehalterna, vilka anses vara mycket höga, uppmättes i Bråån vid Örtofta Kyrka (stn 27A) i augusti (2 µg/l) och vid utloppet från Sövdesjön (stn 5) i oktober och december (12 µg/l). Höga halter av ammoniumkväve är generellt en indikation på utsläpp av avloppsvatten eller gödselpåverkan. Provpunken i Sularpsbäcken (stn 19) som ligger nedströms Sandby reningsverk brukar vanligtvis ha de högsta ammonimkvävehalterna. 12 1 8 6 Ammonimkväve (µg/l) 5243 µg/l Höga ammoniumkvävehalter kan påverka livet i vattendrag, dels genom direkt giftverkan och dels genom att det förbrukas stora mängder syre vid omvandling till nitrat. Förordningen om miljökvalitetsnormer för fiskoch musselvatten (SFS 21:554) anger ammoniakhalter som riktvärde och gränsvärde på,5 respektive,25 mg/l. Vid rådande ph-värden och temperatur överskreds gränsvärdet i augusti vid Bråån vid Örtofta kyrka (stn 27A). Riktvärdet överskreds vid Vombsjöns utlopp (stn 17) i juni-september, i Sularpsbäcken (stn 33) i april, i Klingavälsån vid utloppet till Kävlingeån (stn 35) i juni och i utloppet fån Sövesjön (stn 5) i oktober och december. 4 2 3 1 17 19 2 23 51 52 53A 27A 33 35 5 Figur 9. Årsmedelvärden för ammonimkvävehalter i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. För varje station anges högsta respektive lägsta årsmedelvärde för totalkväve under perioden 199/98-213 som min-/maxlinjer samt medelvärden för samma period som krysstecken. Extremt hög årsmedelhalt av fosfor i Torps-/Övedsbäcken (stn 19) Årsmedelhalten av fosfor var extremt hög i Torpsbäcken-Övedsbäcken (stn 19). Vid flertalet övriga stationer bedömdes årsmedelhalten som mycket hög, med undantag för Björkaån före utloppet i Vombsjön (stn 2), Djurrådsbäcken (stn 52) och Klingavälsån (stn 35) där den var hög (Karta 3 och Figur 1). Fosfor är partikelbundet och halten i vattendragen ökar generellt vid stora nederbördsmängder vilket leder till ökad avrinning från omgivande marker. Vid Högsmölla (stn 3) var årsmedelhalten av fosfor den lägsta sedan år 199 Årsmedelhalten av fosfor år 213 var vid flertalet stationer lägre jämfört med årsmedelvärdet för perioden 199/98-212. Vid Torpsbäcken-Övedsbäcken (stn 19) och vid utloppet till Sövdesjön (5) var årsmedelhalten dock högre än normalt (Figur 1). Vid Högsmölla (stn 3) var årsmedelhalten den lägsta sedan mätningarna började år 199. Extremt höga fosforhalter vid flera stationer under sommarmånaderna Vid flera stationer uppmättes extremt höga fosforhalter i framförallt augusti, närmare bestämt i Vombsjöns utlopp (stn 17), Torpsbäcken (stn 19), Björkaån nedströms Vollsjön (23), Bråån vid Örtofta kyrka (stn 27A), Sularpsbäcken (stn 33) och utloppet från Sövdesjön (stn 5). Extremt höga halter noterades vid vissa stationer även i juni, juli och september. I Vombsjöns utlopp (stn 17) iakttogs förekomst av algblomning i samband med provtagningarna i augusti och september. Vid utloppet från Sövdesjön (stn 5) var fosforhalten extremt höga i oktober och december. De lägsta fosforhalterna uppmättes generellt i början av året och framförallt i april vid de flesta stationer. 13
Kävlingeån 213 Resultat Karta 3. Fosfortillstånd i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913). Lantmäteriet Dnr R57184_141. 16 Totalfosfor (µg/l) 14 12 1 8 6 4 2 3 1 17 19 2 23 51 52 53A 27A 33 35 5 Figur 1. Årsmedelvärden för totalfosforhalt i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. Den streckade linjen markerar gränsen mellan hög och mycket hög halt. Över den heldragna linjen är halten extremt hög. För varje station anges högsta respektive lägsta årsmedelvärde för totalfosfor under perioden 199/98-213 som min-/maxlinjer samt medelvärden på samma period som krysstecken. 14
Kävlingeån 213 Resultat Minskande tendens för flödesviktade kväve- och fosforhalter vid Högsmölla (stn 3) 1988-213 Den flödesviktade medelvärdena för kväve och fosfor vid Högsmölla (stn 3) var 5, respektive,56 mg/l år 213. Sett till perioden 22-213 visar medelfosforhalten ingen tydlig trend, medan kvävehalten visar minskande halter (Figur 11). Dock var fosforhalten år 213 lägre jämfört med föregående treårsperiod. Sett till perioden 1988-213 finns dock en tendens till minskande halter för både kväve och fosfor. mg/l Flödesviktade kvävehalter Högsmölla 213 A mg/l Flödesviktade fosforhalter Högsmölla 213 B 6,1 5,8 4 3 2 1,6,4,2, 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Figur 11. Flödesviktade kväve- och fosforhalter vid Högsmölla (stn 3) i Kävlingeåns avrinningsområde under perioden 22-213. Turbiditet (grumlighet) Vattnets grumlighet (turbiditet) är ett mått på mängden olösta organiska och oorganiska ämnen (partiklar) i vattnet t.ex. lerpartiklar och plankton. Generellt betydligt grumligt vatten men måttligt grumligt vid några stationer Årsmedelvärdet för turbiditet i vattnet bedömdes som betydligt grumligt vid flertalet stationer. I Björkaån nedströms Vollsjön (23) och i Bråån vid Ellinge golfbana (stn 53A) var vattnet däremot måttligt grumligt (Figur 12). Grumligheten i avrinningsområdet var generellt större under hösten jämfört med resten av året. Vid några stationer till exempel i Vombsjöns utlopp (stn 17), utloppet från Sövesjön (stn 5) och i Djurrådsbäcken (stn 52) noterades förhöjd grumlighet även under vissa av sommarmånaderna. En ökad grumlighet under vår och höst beror ofta på stora nederbördsmängder och höga flöden, som sköljer ur partiklar och näringsämnen från omgivande marker. På våren inträffar detta ofta i samband med snösmältning. Hög grumlighet under sommaren påvisar ofta algblomning, vilket var tydligt i utloppet av Vombsjön (stn 17) i framförallt juli och vid utloppet från Sövesjön (stn 5) i juni. Vid drygt hälften av stationerna var årsmedelvärdet för grumlighet det lägsta sedan 199/98 Jämfört med långtidsmedelvärden för perioden 199/98-213 var grumligheten i vattnet generellt lägre år 213. Vid drygt hälften av stationerna var årsmedelhalten till och med den lägsta som uppmätts sedan 199/98. 15
Kävlingeån 213 Resultat 25 Turbiditet (FNU) 2 15 1 5 3 1 17 19 2 23 51 52 53A 27A 33 35 5 Figur 12. Årsmedelvärden för turbiditet (grumlighet) i Kävlingeåns avrinningsområde år 213. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt grumligt och betydligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt grumligt. För varje station anges högsta respektive lägsta årsmedelvärde för turbiditet under perioden 199/98-213 som min-/maxlinjer samt medelvärden på samma period som krysstecken. Suspenderat material (slamhalt) Suspenderat material (slamhalt) mäts genom filtrering av vattnet genom ett filter med standardiserade egenskaper. Värdet återspeglar vattnets grumlighet, d.v.s. mängden partiklar. Slamhalt mäts endast vid Högsmölla (stn 3). Generellt var halten år 213 under rapporteringsgänsen (<5 mg/l) eller strax över. Den högsta slamhalten noterades i november (9,2 mg/l). Slamhalten år 213 var i nivå med halterna år 211 och 212. Slamhalten har minskat något de senaste fyra åren sett till perioden 22-213. År 25 och 26 uppmättes de högsta medelhalterna (Figur 13). 8 7 6 5 4 3 2 1 Suspenderat material (slamhalt, mg/l) 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 13 Figur 13. Årsmedelvärden för suspenderat material (slamhalt) i Kävlingeåns avrinningsområde för perioden 22-213. Min-/maxlinjer anger högsta och lägsta värde för respektive år. 16
Kävlingeån 213 Resultat Föroreningsbelastande verksamheter Kävlingeån påverkas av diffusa utsläpp som härrör från framför allt jordbruksverksamhet, enskilda avlopp, dagvatten och lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som påverkar vattnet i avrinningsområdet redovisas i bilaga 3. Sammanlagt släppte de kommunala avloppsreningsverken och industrier ut ca 163 ton kväve, ca 2,1 ton fosfor och ca 47 ton BOD till Kävlingeån och dess biflöden under året. Detta innebär att andelen av både fosfor och kväve till havet som härstammade från reningsverken uppgick till ca 8 %, och för BOD ca 9 %. Andelarna är dock överskattade eftersom åns självrening reducerar halterna av närsalter när vattnet färdas mot mynningen. Merparten av närsalterna kom sannolikt från diffusa källor. Jämfört med år 212 var årets utsläppsmängder av både fosfor och kväve lägre medan de för BOD var något högre. Det biflöde som tog emot störst mängd utsläpp från punktkällorna var Bråån därefter kom Klingavälsån och Björkaån. De största kväve- och fosformängderna släpptes ut från avloppsreningsverken i Ellinge och Kävlinge samt företaget Nordic Sugar. De avloppsreningsverk som släppte ut mest syretärande organiskt material (BOD) var Ellinge och Veberöd samt företaget Nordic Sugar. Utsläpp av kväve, fosfor och BOD från avloppsreningsverken under perioden 23-213 åskådliggörs i Figur 14. ton 3 2,5 2 1,5 1,5 Fosforutsläpp från punktkällor 22-213 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 A Kävlingeån Bråån Klingvälsån Björkaån ton 25 Kväveutsläpp från punktkällor 22-213 B 2 15 1 5 Kävlingeån Bråån Klingvälsån Björkaån 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 17
Kävlingeån 213 Resultat ton 7 6 5 4 3 2 1 Utsläpp av syretärande organiskt material (BOD) från punktkällor 22-213 C Kävlingeån Bråån Klingvälsån Björkaån 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Figur 14. Staplarna anger utsläppsmängder av fosfor (A), kväve (B) och BOD (C, ton) från punktkällor till Kävlingån och dess biflöden; Bråån, Klingavälsån och Björkaån, i Kävlingeåns avrinningsområde under perioden 22-213. Transporter och arealspecifik förlust För transportberäkning i Kävlingeån vid Mynningen i havet, Högsmölla (stn 3) och Vombsjöns utlopp (stn 17), har flödesuppgifter från Sydvatten AB använts. För övriga stationer i Kävlingeån har flödesuppgifter från SMHI använts: Bråån (stn 27, SMHI:s stn 92-2126), Klingavälsån (stn 35, SMHI:s stn 92-2116) och Björkaån (stn 22, SMHI:s stn 92-2125). Flödesdata vid Mynningen i havet har räknats upp med faktor 1,16, Bråån med faktorn 1,13, Klingavälsån med faktorn 1,25 och Björkaån med faktorn 1,29 för att representera respektive delavrinningsområde. Beräkningarna har grundats på dygnsmedelvattenföringen och uppmätta halter av totalkväve, nitrat-nitritkväve, totalfosfor och syretärande organiskt material (BOD). Värdena från månadsprovtagningen har interpolerats mot flödesdata för att ge bättre dygnsvärden. Störst transporter i januari-mars och november-december i samband med hög vattenföring Transporten av fosfor och kväve vid Högsmölla (stn 3) var liksom tidigare störst under perioder med hög vattenföring. År 213 var det i början och i slutet av året (januari-mars respektive november-december) som vattenföringen var hög och merparten av transporterna skedde (Figur 15 och Figur 16). Den totala fosfortransporten vid Mynningen i havet under året var 16 ton, vilket var den lägsta transporten sedan år 29 samt lägre än medeltransporten för perioden 1988-212 (29 ton; Figur 17). Kvävetransporten år 213 var 1411 ton, vilket var högre än år 212 (1252 ton) men lägre än medeltransporten för perioden 1988-212 (187 ton; Figur 17). Även transporten av syreförbrukande organiskt material (BOD, 587 ton) var jämförbar med år 212 men mindre än medeltransporten för perioden 22-212 (1315 ton). 18
Kävlingeån 213 Resultat Fosfortransport Högsmölla (stn 3) 213 ton m 3 /s 8 35 7 3 6 25 5 2 4 15 3 2 1 1 5 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Kvävetransport Högsmölla (stn 3) 213 ton m 3 /s 5 35 4 3 2 1 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec 3 25 2 15 1 5 Figur 15. Staplarna anger fosfortransporten (ton) i Kävlingeån vid Högsmölla (stn 3) per månad år 213. Linjen representerar vattenföringen (m 3 /s). Figur 16. Staplarna anger kvävetransporten (ton) i Kävlingeån vid Högsmölla (stn 3) per månad år 213. Linjen representerar vattenföringen (m 3 /s). ton Fosfortransporter vid Kävlingeåns Mynning 1988-213 A m 3 /s 6 2 5 18 16 4 14 12 3 1 8 2 6 1 4 2 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 ton B Kvävetransporter vid Kävlingeåns Mynning 1988-213 m 3 /s 4 35 3 25 2 15 1 5 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Figur 17. Staplarna anger fosfortransporten (ton, diagram A) och kvävetransport (ton, diagram B) i Kävlingeåns avrinningsområde vid Mynningen i havet under perioden 1988-213. Den tunna linjen representerar vattenföringen (m 3 /s) och den tjocka linjen medeltransporten för perioden 1988-212. 19
Kävlingeån 213 Resultat Transporterna av kväve, fosfor och BOD har varierat under perioden 23-213 och det finns tendenser till minskade transporter vid flera stationer de senaste åren. De största transporterna av näringsämnen sker generellt i Kävlingeån vid Högsmölla (stn 3) och de lägsta i Klingavälsån (stn 35, Figur 18). ton 5 Fosfortransporter i Kävlingeåns avrinningsområde 23-213 A 4 3 2 1 3 5 7 9 11 13 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 stn 3 stn 17 stn 2 stn 35 stn 27A ton 3 25 2 Kvävetransporter i Kävlingeåns avrinningsområde 23-213 B 15 1 5 3 5 7 9 11 13 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 stn 3 stn 17 stn 2 stn 35 stn 27A ton 3 25 BOD-transporter i Kävlingeåns avrinningsområde 23-213 C 2 15 1 5 3 5 7 9 11 13 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 3 5 7 9 11 13 stn 3 stn 17 stn 2 stn 35 stn 27A Figur 18. Staplarna anger fosfor (A) kväve (B) och BOD (C) -transporter (ton) vid fem olika stationer i Kävlingeåns avrinningsområde under perioden 23-213; Högsmölla (stn 3), Vombsjöns utlopp (stn 17), Björkaån (stn 2), Klingavälsån (stn 35) och Bråån (stn 27A). 2
Kävlingeån 213 Resultat I Tabell 3 nedan redovisas avloppsreningsverkens och övriga verksamheter i områdets bidrag till den totala transporten av fosfor, kväve och syretärande organiskt material (BOD) i Kävlingeåns mynning och i biflödena Björkaån, Bråån och Klingavälsån. Tabell 3. Avloppsreningsverkens och övriga verksamheter i områdets bidrag till den totala transporten av fosfor, kväve och syretärande organiskt material (BOD) i Kävlingeåns mynning och de olika tillflödena i Kävlingeåns avrinningsområde, år 213 Station Område Transport 213 Punktkälla Utsläpp punktkälla % av total transport vid stationen 213 P N BOD P N BOD P N BOD ton/år ton/år % 3 Kävlingeån 16 1411 587 Askeröd,34,25,15,2,2,2 Mynningen P7,19 4,9,67,12,35,11 Torna Hällestad,1 1,1,3,6,8,5 Revingeby,1 1,6,2,6,11,3 Flyinge,2 5,5 1,3,13,39,21 S Sandby,4 13 2,1,25,89,36 Örtofta,2 2,,62,13,14,11 Nordic Sugar,36 55 6,2 2,3 3,9 1,1 Håstad,3,51,28,19,4,5 Kävlinge,6 21 3,8 3,8 1,5,65 Borgeby,18 5,5 2,2 1,2,39,37 summa 1,3 111 19 8,2 7,8 3,2 2 Björkaån 4,8 576 148 Östraby,28,21,13,6,4,9 Lövestad,6 2,,75,13,35,51 Klasaröd,3,34,11,6,6,7 Vanstad,3,36,5,6,6,3 Sjöbo* - - - - - Skåne Tranås**,3 2,2,62,63,38,42 summa,4 5,1 1,7,93,88 1,1 27A Bråån 2,3 296 69 Löberöd,2 4,3,77,87 1,4 1,1 Hurva,12 1,4,74,52,47 1,1 Ellinge,64 24,3 16 28 8,2 23 summa,67 3 17 29 1 25 35 Klingavälsån 2,9 135 147 Sövde,7 1,9,32,24 1,4,22 Blentarp,2 4,7 1,8,69 3,5 1,2 Veberöd,1 12 5,7 3,4 8,5 3,9 summa,13 18 7,8 4,4 13 5,3 * Allt vatten infiltreras. ** Beräkning av utsläppsmängder per år är beräknat på årsmedelvärden och inkommande årsflöde. Arealspecifik förlust Den arealspecifika förlusten har beräknats genom att dividera årstransporterna (inklusive avloppsreningsverkens utsläpp) med avrinningsområdets storlek. År 213 bedömdes de arealspecifika förlusterna för fosfor genomgående som måttligt höga vid samtliga stationer (Tabell 4). Sett till treårsmedelvärdet bedömdes dock förlusterna generellt som höga med undantag för Vombsjöns utlopp (stn 17) där den bedömdes som måttligt hög (Karta 4). Förlusterna år 213 var generellt lägre än år 212 vilket sannolikt beror på en lägre vattenföring och där med minskad avrinning från omgivande marker samt generellt något lägre utsläpp från intilliggande punktkällor. 21
Kävlingeån 213 Resultat A B Karta 4. Arealspecifik förlust av fosfor (A) och kväve (B) i Kävlingeåns avrinningsområde under perioden 211-213. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913). Lantmäteriet Dnr R57184_141. 22
Kävlingeån 213 Resultat De arealspecifika förlusterna för kväve bedömdes år 213 som mycket höga i Björkaån (stn 2) och Bråån (stn 27A) medan de var höga vid övriga stationer (Tabell 4). Treårsmedelvärdet följde samma bedömning (Karta 4). Förlusterna år 213 var jämförbara med de år 212. De arealspecifika förlusterna för både kväve och fosfor år 213 var förhållandevis normala jämfört med perioden 23-213, med undantag för i Bråån och Kävlingeån där förlusten av fosfor var lägre. De högsta värdena under perioden beräknades åren 26 och 27. Tabell 4. Arealspecifik förlust för Kävlingeåns avrinningsområde under perioden 211-213 Arealspecifik förlust för Kävlingeån 211-213 Arel.spec.förlust (kg/ha*år) Station År P Tillstånd N Tillstånd Kävlingeåns mynning i havet 211,23 4 14,8 4 212,17 4 1,4 4 213,13 3 11,8 4 medel,18 4 12,3 4 17 Vombsjöns utlopp 211,11 3 7,4 4 212,18 4 5,8 4 213,14 3 7,8 4 medel,14 3 7, 4 2 Björkaån före utloppet i Vombsjön 211,26 4 21,2 5 212,17 4 15,6 4 213,14 3 16,9 5 medel,19 4 17,9 5 27A Uppströms Bråån G:a vägbron Örtofta kyrka 211,31 4 27,9 5 212,21 4 19,5 5 213,14 3 17,4 5 medel,22 4 21,6 5 35 Klingavälsån vid utloppet till Kävlingeån 211,18 4 7,7 4 212,17 4 6,5 4 213,12 3 5,6 4 medel,16 4 6,6 4 Tillstånd 3 Måttliga höga förluster 4 Höga förluster 5 Mycket höga förluster 23
Kävlingeån 213 Resultat Kävlingeå-projektet Kävlingeå-projektet är ett kommunalt samarbete med syfte till att förbättra vattenkvaliteten i vattendragen och sjöarna i Kävlingeåns avrinningsområde. Projektet är inriktat på att anlägga naturdammar och våtmarker för att minska transporten av näringsämnen till havet. Hittills har ca 36 ha dammar och våtmarker anlagts. Beräkningar som gjorts av kväve- och fosforretention Höjeå-projektet visar att den genomsnittliga retentionen av kväve var 56 kg/år och hektar och av fosfor 23 kg/år och hektar. Om ovanstående siffror används för att göra en grov uppskattning av näringsretentionen i Kävlingåns avrinningsområde uppgår den till 2 ton/år för kväve och 8 ton/år för fosfor (Kävlingeån vattenkontroll 211, Ekologgruppen). 24
Kävlingeån 213 Referenser REFERENSER ALcontrol AB 213. Årsrapport Kävlingeån 212, Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Ekologgruppen 22-212. Årsrapport Kävlingeån 22-211. Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Ericsson, U. 21. Undersökning av påverkan på bottenfaunan i reglerade sjöar och vattendrag i Värmlands län 29. Medins Biologi AB. Medin M., Ericsson U., Liungman M., Henricsson A., Boström A. & Rådén R. 29. Bedömningsgrunder för bottenfauna. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer bottenfauna i sjöar och vattendrag. Medins Biologi AB. (www.medins-biologi.se) Malmqvist, B. & Hoffsten, P-O. 2. Macroinvertebrate taxonomic richness, community structure and nestedness i Swedish streams. -Arch. Hydrobiol. 15: 29-54. Naturvårdsverket 199. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. 199. Allmänna Råd 9:4. Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket, 27. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 27:4, utgåva 1 december 27. Bilaga A Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket 21. Handledning för miljöövervakning. Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Bottenfauna i sjöars litoral och vattendrag tidsserier. Version 1:1: 21-3-1. SCB 28. Statistiska meddelanden. Statistik för avrinningsområden 25. MI 11 SM 71. SMHI. 213. Internetadress: www.smhi.se. Temperatur-, nederbörd- och vattenföringsuppgifter. SIS, 1994. Svensk Standard, SS-EN 27 828:1994, Water quality Methods for biological sampling - Guidance on handnet sampling of aquatic benthic macroinvertebrates (ISO 7828:1985). Wiederholm, T. (Ed.) 1999a. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, rapport 4913. www.skanskan.se Drivor med död fisk förpestar stränderna Artikel den 2 juni 213. (214-3-6). www.ystadsallehanda.se Fiskdöd i Vombsjön Artikel den 13 juli 211. (214-3-6). 25
26 Kävlingeån 213 Bilaga 1
Kävlingeån 213 Bilaga 1 BILAGA 1 Analysparametrarnas innebörd Vattenkemi 27
Kävlingeån 213 Bilaga 1 Analysparametrarnas innebörd I denna rapport tillämpas Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913 Sjöar och vattendrag). Nedanstående klassgränser har hämtats från rapporten. Vattentemperatur ( C) mäts alltid i fält. Den påverkar bland annat den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan delas i två vattenvolymer som kan få helt olika fysikaliska och kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan yt- och bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan för ph är logaritmisk vilket innebär att ph 6 är tio gånger surare och ph 5 är 1 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8; regnvatten har ett ph på 4, till 4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med hög vattenföring och snösmältning. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 6, uppstår biologiska störningar som nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Vid värden under ca 5, sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vattnet. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan vattnet med avseende på ph indelas enligt följande effektrelaterade skala: >6,8 Nära neutralt 6,5-6,8 Svagt surt 6,2-6,5 Måttligt surt 5,6-6,2 Surt <5,6 Mycket surt Konduktivitet (ledningsförmåga) (ms/m), mätt vid 25 C är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om mark- och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Den kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vatten med hög salthalt är tyngre (har högre densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika vattnet att inlagras på botten av sjöar och vattendrag. Turbiditeten (FNU) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar och påverkar ljusförhållandet. Partiklarna kan bestå av lermaterial och organiskt material (humusflockar, plankton). Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på turbiditeten (FNU) göras enligt: <,5 Ej/obetydligt grumligt vatten,5-1, Svagt grumligt vatten 1,-2,5 Måttligt grumligt vatten 2,5-7, Betydligt grumligt vatten >7, Starkt grumligt vatten TOC (mg/l), totalt organiskt kol, ger information om halten av organiskt material. Ett högt värde innebär en syretäring varvid vattnets syrehalt förbrukas. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en indelning med avseende på TOC (mg/l) göras enligt: 28
Kävlingeån 213 Bilaga 1 Suspenderade ämnen (mg/l) är ett annat mått på uppslammade partiklar i vattnet. Dessa kan vara av organiskt eller oorganiskt ursprung. Oorganiska partiklar består främst av finare jordpartiklar som lera. Enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd 9:4, anges tillståndet utgående från mängden suspenderat material < 1,5 Mycket låg slamhalt (mg/l) enligt följande: Naturvårdsverkets 1,5-3 Låg slamhalt bedömningsgrunder (Rapport 4913) innehåller inga bedömningsnormer för suspen- 3-6 Måttligt hög slamhalt 6-12 Hög slamhalt derade ämnen. > 12 Mycket hög slamhalt Biokemisk syreförbrukning, BOD 7 (mg/l) är ett mått på vattnets halt av organiskt material som är biologiskt nedbrytbart. Värdet anger mängden syre som åtgår vid biologisk nedbrytning av provet, under standardiserade förhållanden (7 dygn, 2 C). På motsvarande sätt ger BOD 14, BOD 21 och BOD 28 syreförbrukningen under 14, 21 och 28 dagar. Syrehalten (mg/l) anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen. Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar med hög humushalt eller efter kraftig algblomning, störst risk föreligger under sensommaren och i slutet av vintern (särskilt vid förekomst av skiktning - se avsnittet om temperatur). Om djupområdet i en sjö är litet kan syrebrist uppträda även vid låg eller måttlig belastning av organiskt material (humus, plankton). I långsamrinnande vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid vid hög belastning av organiska ämnen och ammonium. Lägre syrehalter än 4 till 5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på syrehalt (mg/l, lägsta värde under året) göras enligt: >7 Syrerikt tillstånd 5-7 Måttligt syrerikt tillstånd 3-5 Svagt syretillstånd 1-3 Syrefattigt tillstånd <1 Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Syremättnad (%) är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 14 mg/l, men vid 2 C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 1. Totalfosfor (µg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfatfosfor, PO 4 -P. Fosfatfosfor är den oorganiska fraktionen av fosfor, som direkt kan tas upp av växterna. Fosfor är i allmänhet det till växtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på totalfosforhalten göras enligt sjöar maj-oktober (µg/l). Skalan är kopplad till olika produktionsnivåer, från näringsfattiga till näringsrika vatten: <12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter 25-5 Höga halter 5-1 Mycket höga halter >1 Extremt höga halter 29