Från projektet Ung livsstil har följande fem rapporter publicerats: Blomdahl/Elofsson,

Förord Forskningsenheten vid idrotts- och kulturförvaltningarna (tidigare fritidsförvaltningen) genomför kontinuerligt studier omkring Resursutnyttjande och effekter av offentligt driven eller understödd verksamhet på fritidsfältet. I denna studie, Ung livsstil, som genomförts hösten 2004 och våren 2005, har vi vidgat perspektivet något och strävat efter att mer utförligt kunna beskriva och analysera ungdomars livsvillkor i Stockholms stad. I första hand står dock ungdomars situation och preferenser på fritidsområdet i centrum för vår studie. Ung livsstil är ett samarbetsprojekt mellan idrotts- och kulturförvaltningarna i Stockholms stad och institutionen för socialt arbete (Stig Elofsson) vid Stockholms universitet. Studierna om Ung livsstil har också genomförts tillsammans med Helsingborgs stad, Haninge kommun, Jönköpings kommun och Lidingö stad. En rad personer har arbetat hårt med fältarbetet i Ung livsstil. Ett stort tack går till Jari Öhman på idrottsförvaltningen som tillsammans med Blomdahl varit ansvarig för insamlingen av data i alla stadierna i Stockholm. Han har också arbetat med kodningen och varit ansvarig för de studenter som läst in materialet. Ett varmt tack går också till Bitte Jarl, Mickael Theorin och Torvald Olsson-Sundelin på kulturförvaltningen för det arbete de utfört vid planeringen av studien, datainsamlingen och kodningen av materialet. Till följande personer som har varit ansvariga för fältarbetet (insamling av data i skolorna samt i vissa fall kodning av lokala frågor) i stadsdelarna går också ett varmt tack: Britt-Marie Andersson, Cecilia Frostenson, Jan Johansson, Barbro Kristiansson, Mats Claeson, Cristina Winblad, Silvio Rossi, Jorum Hedevind, Ewa Sarén och Marie Janeman. En rad personer har utöver ovanstående varit behjälpliga vid insamlingen av data i gymnasiet. Dessa är Benny Westerby, Arne Bergqvist, Christina Winblad, Ami Stålstjärna och Lars Filmberg. Till alla övriga i stadsdelarna som har hjälpt till när enkäten besvarats i klassrummen framför vi också vårt tack. En rad personer har också hjälpt oss med kodningen av de öppna frågorna. Dessa är Åsa Claeson Nordin, Ami Stålstjärna, Petter Sundelin, Ulla Friborg och Cristina Winblad. För deras kompetenta arbete framför vi vårt tack. Ett stort tack går också till de studenter vid Stockholms universitet och högskolor som läst in materialet. Dessa är Anna Björkman, Janne Öhman, Annelie Rosen, David Gäddman, Mattias Häggblom, Åsa Widegren, Örjan Bergholm, Erika Sjöling, Petter Sundelin, Andreas Pettersson och Sara Elofsson. Vårt gemensamma tack går också till alla de elever som fyllt i våra enkäter och de skolledare och lärare som hjälpt oss när vi varit ute i klasserna. Ett tack går också till de ansvariga för genomförandet av Ung livsstil i de övriga kommunerna. Det är i Haninge Stein Carlsen, i Helsingsborg Peter Wennberth, i Jönköping Lena Claesson samt i Lidingö Anders Bergström. En rad personer har läst utkast till hela eller delar av denna rapport. Ett tack går till Steinar Olsen, Marina Högland, Jens Eriksson, Kjell Olofsson, Bitte Jarl, Jari Öhman, Petra Sundström, Carina Cannertoft, Diana Pettersson och Bo Andersson.

Från projektet Ung livsstil har följande fem rapporter publicerats: Blomdahl/Elofsson, Elofsson, S, Elofsson, S, Claesson Nordin, Å, Claesson Nordin, Å, Vilka idrottsanläggningar vill ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på 2006-2010? Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på? Vill gymnasieungdomar att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter? Deltar Stockholms barn och ungdomar i föreningslivet? God hälsa på lika villkor. Följande fem rapporter är under bearbetning: Elofsson, S, Blomdahl, U, Elofsson, S, Blomdahl/Elofsson, Blomdahl, U, Fritidsgårdar i Stockholm. Vad har hänt med kulturvanorna och kulturpreferenserna i Stockholms stad sedan Kulturhuvudstadsåret 1998? Skillnader mellan stadsdelar vad gäller skola och fritid. Bibliotek- en studie av besökarna förr och nu. Segrar idrottsrörelsen? Ytterligare rapporter kommer att publiceras. Stockholm i december 2006 Ulf Blomdahl Forskningsledare Idrotts- och kulturförvaltningarna Stockholms stad Stig Elofsson Fil. Dr i statistik och docent i socialt arbete Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet C författarna och forskningsenheten vid idrotts- och kulturförvaltningarna Omslagsbild: Susanne Deist ISBN: 91 86768 80-8

Innehållsförteckning Sid Kapitel 1. Inledning. 1 Kapitel 2. Undersökningen. 6 Inledning 6 Undersökningsgruppen 6 Mätning av fysisk aktivitet 8 Kapitel 3. Hur många motionerar/idrottar lite eller inte alls? 14 Inledning 14 Blir inte andfådda eller svettas på sin fritid 14 Är inte med i en idrottsförening 16 Deltar lite eller inte alls i organiserade motions-/idrottsaktiviteter 17 Sysslar lite eller inte alls med någon sorts motion/idrott 20 Använder lite eller ingen tid till motion/idrott 23 En jämförelse mellan de olika måtten på motion/idrott 24 Kapitel 4. Vilka är de barn och ungdomar som motionerar/idrottar lite eller inte alls? 27 Inledning 27 Kön 27 Socio-ekonomiska grupper 29 Svensk-invandrare 33 Kapitel 5. Motionerar/idrottar barn och ungdomar mindre nu än förr? 42 Inledning 42 Blir inte andfådda eller svettas på sin fritid 43 Med i idrottsförening 44 Med i organiserade motions-/idrottsaktiviteter 48 Sysslar lite eller inte alls med någon sorts motion/idrott 50 Sammanfattning 51 Kapitel 6. Vad förklarar fysisk inaktivitet? 53 En jämförelse mellan två mått på fysisk inaktivitet 53 Vad förklarar fysisk inaktivitet? 55 Mellanstadiet 57 Högstadiet 59 Gymnasiet 63 Skillnad mellan bostadsområden 66 Samband mellan fysisk inaktivitet och hälsa/livskvalitet 69 Sammanfattning 70 Kapitel 7. Vilka preferenser för motion/idrott har de fysiskt inaktiva? 73 Vill de fysiskt inaktiva att det ska satsas på idrott? 73 Vilka motions-/idrottsanläggningar vill de fysiskt inaktiva att 74 kommunen ska satsa på? Vill de fysiskt inaktiva syssla med aerobics, gym eller vara med i en 78 idrottsförening? Vilka värden söker de fysiskt inaktiva när de motionerar/idrottar? 78

Sid Kapitel 8. Slutdiskussion. 82 Inledning 82 Varför är det så många som motionerar/idrottar lite eller inte alls? 84 Varför motionerar/idrottar tonåringar mindre än mellanstadieelever? 88 Varför motionerar/idrottar flickor mindre än pojkar? 90 Varför motionerar/idrottar barn och ungdomar i de lägre socioekonomiska grupperna mindre? 96 Varför motionerar/idrottar invandrarflickor mindre? 103 Sambandet mellan fysisk aktivitet och skolframgång samt livsstil 107 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa 109 Varför blir allt fler överviktiga? 110 Hur ska de fysiskt inaktiva nås? Vad söker de inom motion/idrott? 112 Litteraturförteckning. 118 Bilagor. Bilaga 1. Undersökningsgruppen i Stockholms stad. 124 Bilaga 2. Att undersöka medlemskap i förening. 125 Bilaga 3. Frågan kring spontanidrott. 127 Bilaga 4. Kompletterande undersökningsresultat. 128 Bilaga 5. Positiva effekter av regelbunden fysisk aktivitet. 161

1 Kapitel 1. Inledning. I den här studien står barns och ungdomars motion/idrott i centrum. Så här formulerar sig idrottsprofessorn Lars-Magnus Engström om fysisk aktivitet i västvärlden 1 : Samhällsutvecklingen i västvärlden, och inte minst i Sverige, har inneburit att den dagliga fysiska aktiviteten har minskat såväl under arbetet som i hemmet. Detta gäller även för barn och ungdomar. En sådan utveckling är inte utan problem. Vi behöver i allt mindre utsträckning använda oss av våra kroppskrafter i våra dagliga liv, men samtidigt måste vi röra oss regelbundet för att må bra. Det fysiologiska och medicinska behovet av kroppsrörelsen har inte minskat, men möjligheter att få detta behov tillgodosett har blivit allt mindre. Detta konstaterande gäller också barn och ungdomar. Barns möjligheter till utelek har begränsats, bl a beroende på den ökande biltrafiken, och förbättrade kommunikationer har inneburit att inte heller barn och ungdomar förflyttar sig med hjälp av egen maskin i samma utsträckning som tidigare. Så kallade skärmbundna aktiviteter, som är knutna till TV, video, datorer och dataspel kan fascinera många, men ställer inga krav på fysisk ansträngning Senare års forskning har påvisat ett starkt samband mellan omfattning av fysisk aktivitet och hälsotillstånd bland vuxna. Fysisk inaktivitet är tydligt relaterad till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, icke insulinberoende diabetes, benskörhet och vissa cancerformer. På goda grunder kan således konstateras att för mycket stillasittande under ungdomsåren kan få negativa konsekvenser för den framtida hälsan Det har med andra ord uppstått en egendomlig paradox; ju säkrare kunskaper vi får om den fysiska aktivitetens hälsomässiga betydelse, desto angelägnare tycks vi vara att minska våra fysiska ansträngningar såväl i hemmet som i arbetet. Vi har varit mycket uppfinningsrika med att utveckla teknologin så att vi ska slippa att använda vår muskelkraft. Inte heller har man inom skolans värld kompenserat för denna minskade fysiska aktivitet. Utvecklingen har snarast gått åt motsatt håll. Ann-Christin Sollerhed håller med Engström. Hon skriver i sin avhandling: Människan är i grunden konstruerad för att vara i rörelse stor del av den vakna tiden, men i det högteknologiska moderna samhället har den naturliga fysiska aktiviteten minskat för både barn, ungdomar och vuxna 2. Idrottsnämnden i Stockholm liksom motsvarande nämnder i många andra kommuner har fattat beslut om att försöka stimulera fler barn och ungdomar till fysisk aktivitet. Så här står det i idrottsförvaltningens dokumentet om folkhälsa: Vi arbetar ständigt med att hitta lämpliga platser i staden för den fria motionen eller idrottsleken. Oavsett var man bor ska man ha nära till en plats där man kan leka eller motionera 3. I det idrottspolitiska program idrottsnämnden i Stockholm antog i januari 2006 slås också fast att nämndens ambition är att medverka till att det nationella folkhälsomålet kring fysisk aktivitet uppnås. Så här står det i det nya programmet: Idrottsnämnden omfattas av stadens folkhälsoplan och ingår med sin ordinarie verksamhet och riktade folkhälsoprojekt i stadens folkhälsoarbete. Målet är att öka befolkningens fysiska aktivitet och att stödja de grupper och enskilda medborgare som efterfrågar fysisk aktivitet utanför föreningslivet 4. 1 Engström, L-M, Skola- idrott- hälsa, sid 8. 2 Sollerhed, Ann-Christin, Young today - adult tomorrow, sid 58. 3 Idrottsförvaltningen i Stockholm, Folkhälsa, (onumrerad). 4 Idrottsnämnden i Stockholm, Idrottspolitiskt program för Stockholms stad 2006, sid 6. Det idrottspolitiska programmet antogs av Stockholms stads kommunfullmäktige under våren 2006.

2 Studier har visat att ganska många barn och ungdomar rör på sig för lite eller är fysiskt passiva 5. Lars-Magnus Engström har i sina studier kommit fram till att var fjärde 11-12-åring och minst var tredje 15-16-åring rör på sig för lite och var tionde blir nästan aldrig svettig eller andfådd 6. Engström visar också i sina studier att flickor är mer fysiskt inaktiva än pojkar 7. Det framkommer också att de barn som kommer från hem med sämre ekonomisk standard är mer fysiskt passiva än barn som kommer från hem med god ekonomisk standard 8. Något kompensatoriskt förhållande mellan fysisk aktivitet på skolans idrottstimmar och fysisk aktivitet på fritiden verkar inte heller förekomma. Engström skriver: En viktig fråga är om de som inte är så aktiva under fritid ändå kompenserar sig i någon mån på skolans idrottslektioner. Detta tycks dessvärre inte vara fallet. De som inte är med, eller är mycket lite aktiva, på lektionerna ägnar sig heller inte åt någon mer ansträngning på fritiden Det går med andra ord att identifiera en ganska stor grupp barn som inte får någon fysisk träning vare sig i skolan eller på fritiden. De som var förhållandevis fysiskt inaktiva kännetecknades, i relation till de aktiva, av bl a följande: - att inte vara medlem i en idrottsförening - att ha en mindre positiv inställning till skolgympan - att ha lägre betyg i ämnet idrott och hälsa - att ha sämre ekonomisk standard - att ha få vänner som ägnar sig åt idrott 9. Lars-Magnus Engström ställer sig också frågan om barnens fysiska aktiviteter har förändrats sedan han gjorde en studie med 2000 slumpmässigt utvalda 15-åringar 1968. Han besvarar sin egen fråga på följande sätt: Även om jämförelsen måste göras med försiktighet, då kriteriet var något olika och då olika årskurser jämförs, kan dock utan tvekan slås fast att andelen idrottsligt inaktiva har ökat markant. I skolprojektet 2001 uppgav en femtedel av ungdomarna att de över huvud taget inte sysslat med idrott på sin fritid om krav på regelbundenhet ställs. Motsvarande andelar i slutet av 60-talet uppgick endast till några få procent. Det bör också uppmärksammas att det numera är så gott som endast de, som är anslutna till en idrottsförening eller motsvarande, som är aktiva. Endast hälften av pojkarna och mindre än en femtedel av flickorna var medlemmar i idrottsföreningar 1968. En mycket stor del av idrottsträningen i slutet av 1960-talet skedde på eget initiativ tillsammans med kamrater i eller nära hemmiljön. Här har det tydligen skett en mycket stor förändring. Till detta kan också läggas att barn och ungdomar i slutet av 60-talet med stor sannolikhet cyklade och gick i betydligt större utsträckning än vad barn och ungdomar gör i dag. Dessutom hade eleverna i år 8, 1968, tre lektioner i gymnastik, som var dåtidens benämning, jämfört med ca två som är fallet idag 10. En rad studier har visat att flickor är mindre fysiskt aktiva är pojkar. I ungdomsstyrelsens studie i fyra kommuner av 16-åringar framkom att flickor i mindre utsträckning var fysiskt akti- 5 Westerståhl, M, Physical activity and fitness among adolescents in Sweden with a 20-year trend perspective, t ex sid 29. Westerståhl visar i sin studie 1995 att more than 70% of the adolescents failed to achieve the recommended sixty minutes per day of at least moderate physical activity. More than 40% failed to achieve the lower recommended level of thirty minutes per day. Studien är gjord på svenska 16-åringar. Se också hennes genomgång av en rad rapporter om fysisk aktivitet på sidorna 12-13. 6 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar?, sid 8 samt Aftonbladets nätupplaga den 14 mars 2004. Rubriken på artikeln är: Skolbarn svettas för lite. 7 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar?, sid 10. 8 Engström, L-M, Barn och ungdomars idrottsvanor i förändring, sid 14. Detta har också framkommit i alla våra studier sedan 1984. Se t ex Blomdahl/Elofsson, Fritids- och kulturvanor i Eskilstuna, och Blomdahl, U, Folkrörelserna och folket, och Elofsson, Vilka ungdomar är med i förening? 9 Engström, L-M, Barn och ungdomars idrottsvanor i förändring, sid 14. 10 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar? sid 11.

3 va än pojkar 11. Compasstudien visar att 36% av flickorna och 22% av pojkarna inte klarade den rekommenderade nivån på 60 minuters fysisk aktivitet på måttlig nivå per dag 12. WHO antog 2003 en rekommendation om att barn och ungdomar bör vara fysiskt aktiva på måttlig nivå minst 30 minuter per dag samt fysiskt aktiva på hård intensitetsnivå i minst 20 minuter minst tre gånger per vecka. Enligt Compasstudien klarade 50% av flickor och 32% av pojkar ej denna rekommendation 13. Flickornas lägre fysiska aktivitet gällde också deltagande i organiserad idrott och utövande av oorganiserad idrott 14. WHO:s rekommendation klarade en något större andel flickor vars mödrar var högutbildade än flickor till lågutbildade mödrar. Det motsatta förhållandet rådde bland pojkar 15. I Compasstudien framkom också att barn till lågutbildade mödrar ägnade sig mer åt stillasittande aktiviteter än barn med högutbildade mödrar 16. Många olika studier visar att andelen barn, ungdomar och vuxna som är överviktiga eller feta ökar 17. Många av forskarna menar att en av de viktigaste orsakerna till detta är bristen på fysisk aktivitet. I en intervju i Aftonbladet 2005 påtalar professor Claude Marcus vid centrum för överviktiga barn att trenden är att fetma ökar i alla åldrar, även bland små barn. 1989 var 8,5% av sjuåringarna i Stockholm överviktiga. Motsvarande siffra bland sex- och sjuåringar 2003 var drygt 22%. En fjärdel av tioåringarna är överviktiga 18. Claude Marcus menar att en av orsakerna till viktökningen är att barnen rör på sig allt mindre 19. Skolhälsovården i Stockholms stad visar att 4,2% av stadens grundskoleelever har en kraftig övervikt, dvs ett BMI över 28 20. Resultaten från COMPASS-studien visar att 11,2% av flickorna och 14,5% av pojkarna i årskurs 8 och 9 var överviktiga och 3,3% av flickorna och 3,7% av pojkarna var feta. Fetman var mer än tre gånger så vanlig bland flickor med lågutbildade mödrar jämfört med flickor som hade högutbildade mödrar. För pojkar var fetma nästan dubbelt så vanlig bland dem med lågutbildade mödrar. Kark m fl påpekar att liknande resultat kan noteras i den stora amerikanska studien National Health and Nutrition Examination Survey, i vilken man studerat 29 000 barn och ungdomar i åldrarna 2 till 19 år mellan åren 1971 och 2000. Prevalensen av övervikt ökade med 182% från 1971 till 2000. Studien visade att fler barn blivit feta men också att de feta barnen blivit 11 Ungdomsstyrelsen, Arenor för alla, t ex sid 75. 12 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 53. I Compasstudien ingår 4188 ungdomar i årskurs 8 och 9 i sydvästra Stockholm. Svarsfrekvensen är 85%. 13 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 54. 14 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 50-52. 15 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 54. 16 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 48-49. 17 Westerståhl, M, Physical activity and fitness among adolescents in Sweden with a 20-year trend perspective, t ex sid 14. I november 2006 presenterades två studier som visade att viktökningen bland barn och ungdomar bromsats upp. 18 Aftonbladets nätupplaga den 14 maj 2005. Rubriken på artikeln är: Svenska barn allt fetare. Se också Aftonbladets nätupplaga den 14 mars 2004 Rubriken på artikeln är: Dramatisk ökning av antalet överviktiga 19 Se Aftonbladets nätupplaga den 26 januari 2004. Rubriken på artikeln är: Dramatisk ökning av överviktiga barn. Tredubbling de senaste 14 åren. 20 Skolhälsan i Stockholm stad, Vilken roll har skolhälsovården när det gäller övervikt hos barn och ungdomar? sid 23. Det är dubbelt så många som man kan förvänta sig utifrån en normalpopulation.

4 allt tyngre. Sistnämnda fynd har nyligen bekräftats av en svensk epidemilogisk studie i vilken man undersökt hur BMI-fördelningen förändrats över tid bland svenska barn 21. Professor Björn Ekblom och doktoranden Örjan Ekblom konstaterar också att BMI har ökat bland barn och ungdomar. Andelen överviktiga och feta var i deras studie 1987 8% och i studien 2001 20% 22. De påpekar dock att det är viktigt att inte enbart titta på medelvärden i BMI-måttet. De skriver: Emellertid är förändringarna i medelvärden inte det mest intressanta utan hur förändringarna av BMI skett inom åldersgruppen. Där framgår klart att ökningen av medelvärdet av BMI främst kan förklaras av att BMI ökat i den grupp som hade högst BMI 1987, medan mer än varannan i åldersgrupperna har mer eller mindre samma vikt 2001 som motsvarande grupp hade 1987 23. Dessa två forskare visar också att de som bor i storstad är mindre överviktiga än de som bor i mindre städer och på landsbygden. Noteras ska också att Ekblom/Ekblom inte finner några skillnader när det gäller övervikt mellan barn vars föräldrar har olika ekonomiska resurser. I avslutningen av sin artikel skriver de: Vi vill argumentera för att det finns anledning att dämpa diskussionen om ökad övervikt och fokusera mer på den minskade fysiska aktiviteten. Vi kan därigenom troligen såväl påverka den ökade övervikten, som det sociala klimatet för många överviktiga barn. Vårt förslag är därför att släppa första fokus på övervikt 24. I följande tabell från SCB beskrivs hur övervikt och fetma bland vuxna utvecklats under perioden 1981 till 1997 25. Tabell 1. Andelen män respektive kvinnor med BMI >25 (överviktiga och feta) i olika åldersgrupper vid tre olika tidpunkter 1981, 1989 och 1997. %. Män Kvinnor Ålder 1981 1989 1997 Ålder 1981 1989 1997 18-25 14 18 21 18-25 8 9 14 26-33 22 32 39 26-33 9 16 20 34-41 33 37 51 34-41 14 19 31 42-49 41 43 57 42-49 28 26 32 50-57 46 52 58 50-57 39 39 47 58-65 51 50 64 58-65 44 49 49 66-73 48 49 58 66-73 49 42 53 Vi ser i tabellen att andelen med BMI över 25 har ökat i samtliga åldersgrupper från 1981 till 1997. SCB konstaterar också: Andelen överviktiga och feta har sedan början av 1980-talet ökat i samtliga socioekonomiska grupper 26. Samma sak har skett när det gäller utbildningsnivå 27. 21 Kark m fl, Övervikt och fetma i Stockholms län och Sverige, sid 1-3. 22 Ekblom/Ekblom, Fysisk prestationsförmåga och förekomst av övervikt hos svenska skolbarn, sid 66-68. 23 Ekblom/Ekblom, Viktökning bland barn drabbar redan tjocka, DN 15 februari 2004, sid 4. Se också Ekblom/Ekblom, Fysisk prestationsförmåga och förekomst av övervikt hos svenska skolbarn, sid 66-68. 24 Ekblom/Ekblom, Viktökning bland barn drabbar redan tjocka, DN 15 februari 2004, sid 4. 25 SCB, Bruk och missbruk. Hälsorelaterade levnadsvanor 1980-2002, sid 55. 26 SCB, Bruk och missbruk. Hälsorelaterade levnadsvanor 1980-2002, sid 57. 27 SCB, Bruk och missbruk. Hälsorelaterade levnadsvanor 1980-2002, sid 58.

5 Kark m fl visar att lågutbildade har ett högre BMI än högutbildade 28. Skillnaden mellan lågutbildade och högutbildade har dock inte ökat sedan 1981. Det framgår också av deras resultat att högutbildade män och kvinnor trots det har högre BMI 2002 än vad lågutbildade män och kvinnor hade så sent som 1990 29. Om samband mellan fysisk aktivitet och övervikt/fetma skriver Kark m fl följande: Levnadsvanorna har mycket stor betydelse för risken att utveckla övervikt/fetma. Dessa förhållanden har belysts i en tidigare rapport från Centrum för folkhälsa där man bl a analyserat betydelsen av fysisk aktivitet i relation till BMI och prevalens av övervikt. Man fann att prevalensen av övervikt var högre bland fysiskt inaktiva individer jämfört med fysiskt aktiva individer 30. Vad som är viktigast, kost eller motion, för den tilltagande övervikten är inte klarlagt. Ekblom/Ekblom skriver: Sannolikt föreligger en samverkan mellan kost och motion. Mer forskning behövs för att kunna säkerställa dessa samband 31. I en nyligen redovisad amerikansk studie av amerikanska flickor som pågått under 10 år drar man slutsatsen: Minskad fysisk rörlighet i förpuberteten kan vara en större orsak än ökat matintag till att vissa flickor går upp i vikt Det är väl känt att många flickor börjar röra sig mindre från nio-tioårsåldern och uppåt i tonåren. Denna förändring kan vara en avgörande faktor varför flickor ökar i vikt i dessa åldersgrupper 32. Syftet med den här rapporten är att dels undersöka i vilken utsträckning barn och ungdomar i Stockholms stad, Helsingborgs stad, Lidingö stad och i kommunerna Haninge och Jönköping i liten grad eller inte alls sysslar med motion/idrott, dels undersöka vilka de barn och ungdomar är som motionerar/idrottar lite eller inte alls. 28 Kark/Tholin/Rasmussen, Övervikt och fetma i Stockholms län och Sverige, sid 15. 29 Kark/Tholin/Rasmussen, Övervikt och fetma i Stockholms län och Sverige, sid 16 (se figur 4). 30 Kark m fl, Övervikt och fetma i Stockholms län och Sverige, sid 3. 31 Ekblom/Ekblom, Fysisk prestationsförmåga och förekomst av övervikt hos svenska skolbarn, sid 68. 32 Svenska Dagbladet den 19 juli 2005, Lite motion värre än för mycket mat, sid 8.

6 Kapitel 2. Undersökningen. I det här kapitlet ska vi presentera undersökningen och diskutera hur fysisk aktivitet kan mätas. Inledning Forskningsenheten vid idrotts- och kulturförvaltningarna genomför kontinuerligt studier kring Resursutnyttjande och effekter av offentligt driven eller understödd verksamhet på fritidsfältet. Forskningen startade 1984 som ett gemensamt projekt mellan Fritid Stockholm och sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Studier kring stockholmsungdomars fritids- och kulturvanor och preferenser har genomförts 1985, 1992, 1994 och 1998 33. Dessa studier har redovisats i en rad rapporter 34. Studierna har i de flesta fall genomförts tillsammans med docent Stig Elofsson vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Ett mycket viktigt syfte med dessa studier har varit att följa barns och ungdomars deltagande i föreningslivet i allmänhet men i synnerhet i den största föreningskategorin, dvs idrottsföreningar. Fram till och med studien 1998 har syftet med studierna i första hand varit att undersöka vanorna och preferenserna på fritidsfältet. Det har dock redan från första studien 1985 även ingått frågor om skolan och sociala förhållanden. I denna studie som genomfördes hösten 2004 och våren 2005 var strävan även att kunna beskriva och analysera ungdomars livsvillkor mer utförligt men ungdomars situation och preferenser på fritidsområdet står fortfarande i centrum för vår studie. Ett antal andra kommuner har tillsammans med oss också gjort undersökningar om ungas livsvillkor. Detta innebär att resultaten i Stockholm helt eller delvis kan jämföras med resultaten från Haninge, Helsingborg, Jönköping och Lidingö. Undersökningsgruppen Målet har varit att kunna beskriva barns och ungdomars livsstil i Stockholms stad. Två olika urvalsförfaranden har använts för att uppnå detta syfte. I mellanstadiet och högstadiet har vi av åtta stadsdelar bildat ett miniatyrstockholm. Dessa stadsdelar är valda så att de geografiskt, socio-ekonomiskt och när det gäller andelen invandrare i stort motsvarar hela staden. I ett andra steg har antalet elever i stadsdelen valts ut i förhållande till antalet elever i vårt miniatyrstockholm. I det tredje steget har varje skola/skolområde bildat en strata. Från dessa strata har klasser valts ut slumpmässigt. Resultaten går på detta sätt att använda både för att uttala sig om Stockholms stad som helhet och om de stadsdelar som ingår i studien. Eleverna i de 33 Antal elever som har ingått i studierna i Stockholms stad var 2501 år 1985, 4618 år 1992, 994 år 1994 och 3819 år 1998. Bortfallen har varierat mellan 9 och 15%. 34 En sammanställning av rapporterna finns på vår hemsida www.stockholm.se/idrott. Klicka därefter forskningsrapporter.

7 privata skolorna ingår, i förhållande till sin storlek, självklart i urvalet. Svarsfrekvensen är lika stor i de kommunala skolorna som grupp som i de privata skolorna som grupp. I gymnasiet har vi i ett första steg delat in skolorna i grupperna kommunala respektive privata skolor. Antalet elever i vårt urval från dessa två strata motsvarar deras andel av det totala antalet gymnasieelever i Stockholm. I ett andra steg har vi inom de kommunala gymnasierna gjort ett slumpmässigt urval av gymnasier. De klasser i dessa gymnasier som skulle ingå i vårt urval har sedan valts med ett slumpmässigt förfarande. Antalet elever som valts ut i varje enskilt gymnasium har varit proportionellt till antalet elever i gymnasiet. Stora gymnasium har alltså fler elever med än de små gymnasierna. När det gäller de privata gymnasierna har vi delat dem i tre grupper, stora, medelstora och små gymnasier. Inom dessa tre grupper har vi gjort ett slumpmässigt urval först av gymnasier och sedan av klasser. Antalet elever som valts ut i varje privat gymnasium har varit proportionellt till antalet elever i gymnasiet. Stora gymnasium har alltså fler elever med än de små gymnasierna. Svarsfrekvensen i de kommunala gymnasierna är några procent högre än i de privata gymnasierna. I tabell 2 presenteras hur många elever i Stockholms stad som ingår i vår studie från år 2004/05. Tabell 2. Undersökningsgruppen i Stockholms stad 2004/05. Brutto- och nettourval samt antal besvarade enkäter och svarsfrekvenser efter stadium. Bruttourval Antal Nettourval Antal Antal besvarade enkäter Svarsfrekvens % Mellanstadiet 2004 (ht) 4427 4386 3648 83 Högstadiet 2004 (ht) 4411 4352 3511 81 Gymnasiet 2005 (vt) 2107 2075 1536 74 Könsfördelningen, den socio-ekonomiska fördelningen samt andelen svenskar och invandrare presenteras i bilaga 1. I tabell 3 presenteras antalet elever som ingår i våra studier i de andra kommunerna. Tabell 3. Antalet elever som besvarat enkäten i övriga kommuner efter stadium. Mellanstadiet Högstadiet Gymnasiet Haninge (ht 2004) 639 585 449 Helsingborg (ht 2003) 775 769 839 Jönköping (ht 2003) 35 674 1112 681 Lidingö (ht 2003) 621 494 Totalt 2709 2960 1969 Svarsfrekvensen i dessa kommuner ligger med något undantag på mellan 80% och 95%. Bäst är den liksom i Stockholm i mellanstadiet och sämst i gymnasiet. På Lidingö är det 95% av 35 När den här rapporten skulle färdigställas var resultaten från vår studie i Jönköping i maj 2006 klara. Antalet mellanstadieelever i studien är 703, antalet högstadieelever 1254 och antalet gymnasieelever 959. Dessutom har vi intervjuat 102 högstadie- och gymnasielever i särskolan. Vissa av resultaten från studien 2006 kommer att redovisas i den här skriften. Bortfallen i studien 2006 är nästan identiskt lika stora som i studien 2003. I Haninge har vi också intervjuat 63 särskoleelever i högstadiet och gymnasiet under senvåren 2006.

8 eleverna i mellanstadiet som besvarat enkäten. Sämst är svarsfrekvensen i Haninge på gymnasiet, 69%. Urvalet i dessa kommuner är genomfört som stratifierade slumpmässiga urval på liknande sätt som i Stockholm. Även i dessa kommuner ingår både kommunala och privata skolor i urvalet. Resultaten kan därför ses som representativa för alla elever i kommunerna med reservation för eventuella negativa effekter av bortfallet. Mätning av fysisk aktivitet I den här rapporten är målet att undersöka i vilken grad barn och ungdomar sysslar/ej sysslar med motion/idrott. Låt oss omedelbart slå fast att detta inte är någon lätt uppgift om man vill täcka all slags motions- och idrottsverksamhet. Lars-Magnus Engström skriver: Denna till synes enkla uppgift visar sig erbjuda många svårigheter. Fysiskt aktiva kan barn vara på många sätt; genom att cykla till skolan, genom att delta i skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa, genom att leka ute på skolgården på rasterna, genom att ägna sig åt utomhuslek eller idrottsliga aktiviteter i förening eller utanför förening mm 36. Eleverna i grundskolan har i dag två lektioner i veckan för idrott och hälsa 37. Om de två timmarna för ämnet skriver Engström: Den obligatoriska tiden för ämnet kan knappast ur medicinsk och fysiologisk synvinkel ge tillträcklig fysisk träning. Här måste också ges plats för teoretisk undervisning, instruktion, framtagning av material, förflyttningar till anläggningar m m 38. Gymnasieeleverna har enbart 100 timmars idrott och hälsa under de tre åren 39. Forskarna bakom Österlenprojektet påpekar att Sverige ligger näst sist bland länderna i Europa vad gäller schemalagd idrott för både yngre barn (6-12 år) och äldre barn (13-18 år) 40. Innan vi visar vilka mått vi har på motion och idrott finns det dock anledning att först visa vilka rekommendationer som finns när det gäller nödvändig fysisk aktivitet. En rekommendation som forskarna i Compassstudien utgår ifrån är minst 60 minuters fysisk aktivitet på lägst måttlig nivå per dag 41. WHO:s rekommendation är 30 minuters fysisk aktivitet på måttlig nivå per dag plus hård fysisk aktivitet i 20 minuter minst tre gånger i veckan 42. Forskarna i Compasstudien har försökt ställa sina frågor så att de kan visa hur stor andel av ungdomarna som lever upp till dessa båda rekommendationer 43. De påpekar dock svårigheter att mäta den måttliga fysiska aktiviteten 44. En amerikansk forskarpanel har, efter att ha gått igenom nästan 1000 forskningsrapporter om hur fysisk aktivitet bl a påverkar fetman, kommit fram till att barn som går i skolan behöver röra på sig minst en timme om dagen för att må bra 45. I en ny norsk studie bland 9-15-åringar visas att minst 90 minuters daglig motion är ett minimum för 36 Engström, L-M, Skola-idrott-hälsa, sid 14. 37 Engström, Skola-idrott-hälsa, sid 9. 38 Engström, Skola-idrott-hälsa, sid 9. 39 Högskolan i Kristianstad, Barn/ungdomar fysisk aktivitet och hälsa, Österlenprojektet, sid 3. 40 Högskolan i Kristianstad, Barn/ungdomar fysisk aktivitet och hälsa, Österlenprojektet, sid 2. 41 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra stor- Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 23. 42 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra stor- Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 47. 43 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra stor- Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 34. 44 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra stor- Stockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 9. 45 Svenska Dagbladet, Minst en timme motion, tisdagen den 14 juni 2005, sid 7.

9 att förebygga risken för hjärt- och kärlsjukdomar 46. Engström m fl använder följande sju olika delmått för att mäta fysisk aktivitet: ansträngning under lektionstid i ämnet idrott och hälsa, deltagande i idrott, sport, friluftsliv där det finns en ledare, egen träning utan ledare, hur mycket man rör sig på rasterna, hur lång tid man cyklar eller går till och från skolan, om man cyklar eller går till fritidsaktiviteterna, om man cyklar eller går till kompisarna. Dessutom ingår en fråga där ungdomarna mer allmänt får ange hur fysiskt aktiva de är 47. Även Engström påpekar, som vi tidigare visat, att den måttliga fysiska aktiviteten är svår att mäta. Han formulerar detta på följande sätt: Vissa fysiska aktiviteter, och då särskilt bland de yngsta barnen, kan misstänkas bli bortglömda när barnen ska redovisa sin fysiska aktivitet. Olika former av lek och annan spontan kroppsrörelse kan t ex falla bort i rapporteringen. När det gäller 15-16 åringar, känner vi oss dock ganska övertygade om att den allra största delen av den fysiska aktiviteten finns inrapporterad. Här kan man till och med misstänka en viss överrapportering, då många säkerligen vill framstå som fysiskt aktiva i dagens samhälle 48. När Engström visar hur många barn och ungdomar som sammantaget ägnar sig åt organiserad och spontan idrott väljer han att redovisa de som varit aktiva minst 2 gånger per vecka 49. Engström väljer också, utifrån syftet att få fram om barn är fysiskt passiva totalt, att lägga ihop idrottsutövning i förening och spontant, ansträngningar under idrottslektionerna och hur mycket man går och cyklar 50. Innan vi går över till att redovisa vilka fem delmått på motion/idrott vi använder i den här skriften finns det dock anledning att kommentera varför vi skriver motion/idrott. Läsaren ställer sig säkert frågan varför vi inte bara använder ordet fysisk aktivitet, motion eller kanske bara ordet idrott. Att använda ordet fysisk aktivitet eller motion hade inte ställt till några problem. All idrott bör kunna rymmas inom begreppet motion eller fysisk aktivitet. Att bara använda ordet idrott är dock mer problematiskt. Våra frågor rymmer ett antal motionsformer, t ex dansa balett eller hip-hop, som utövarna troligtvis inte anser vara idrott. Samtidigt vet vi att huvuddelen av den motion ungdomar får på sin fritid sker inom idrottsrörelsens ram 51. Vi väljer därför i den här skriften att använda begreppet motion/idrott. Först ska konstateras att målet med hela vår studie är att beskriva och analysera barns och ungdomars livsvillkor. Ett delsyfte inom detta är att undersöka motions- och idrottsvanor. Eftersom vi skulle undersöka ungdomars livsvillkor och preferenser hade vi ett begränsat utrymme i enkäten för frågor om fysisk aktivitet. På grund av att vi själva hade erfarenheter av och dessutom att övriga forskare påpekade att det var mycket svårt att mäta viss vardagsmotion, t ex snabba promenader, avstod vi från att försöka använda det begränsade utrymmet i enkäten till frågor om detta. Det innebär att vi inte kan pröva i vilken grad stockholmsungdomarna lever upp till t ex WHO:s rekommendation om fysisk aktivitet och om rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per dag eller till någon av de andra rekommendationer vi har redovisat tidigare i texten. Inte heller hade vi någon möjlighet att ställa frågorna så att vi kunde jämföra med Engströms totalmått. 46 Svenska Dagbladet, Barn behöver mer fysisk aktivitet. Bör röra på sig 90 minuter dagligen för att förebygga ohälsa. Lördagen 22 juli 2006. Se också forskningsrapporten: Andersson L B, Andersson L B m fl, Physical activity and clustered cardiovascular risk in children: cross-sectional study (The European Youth Heart Study). 47 Engström, Skola-idrott-hälsa. En presentation av SIH-projektet, sid 8. 48 Engström, L-M, Barns och ungdomars idrottsvanor i förändring, sid 13. 49 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar, sid 8. 50 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar, sid 9. 51 Engström, L-M, Barns och ungdomars idrottsvanor i förändring, sid 13.

10 Rubriken på denna rapport är: Hur många motionerar/idrottar för lite och vilka är dom? Att med vetenskaplig exakthet fastställa vad som är för lite låter sig inte göras. I de fyra första måtten har vi frågat eleverna i vilken grad de motionerar/idrottar på sin fritid. De elever som motionerar/idrottar mindre än 2 gånger i veckan på sin fritid förs i den här skriften till de som motionerar/idrottar för lite. Vi kallar dem i den här skriften för fysiskt passiva eller fysiskt inaktiva. Lars-Magnus Engström väljer också, som vi tidigare påpekat, att redovisa de som inte varit aktiva minst 2 gånger i veckan på sin fritid (organiserad idrott samt spontanidrott) som fysiskt inaktiva 52. Även om dessa elever deltar i idrott och hälsa i skolan kommer de knappast upp till någon av de rekommendationer vi redovisat. I gymnasiet använder vi för våra fyra första mått på fysisk aktivitet samma krav som i mellan- och högstadiet trots att gymnasieeleverna på skoltid har mindre än 1 timme motion/idrott i veckan. Detta innebär om vi följer någon av rekommendationerna på fysisk aktivitet att vi snarare underskattar än överskattar andelen elever som motionerar/idrottar för lite. I vårt femte mått har vi frågat gymnasieeleverna hur mycket de motionerar/idrottar totalt (skola+ fritid). De som motionerar/idrottar totalt mindre än 2 timmar senaste veckan för vi till dem som motionerar/ idrottat för lite. För att inte i för hög grad underskatta andelen ungdomar som är fysiskt passiva ska vi här också redovisa de som säger att de totalt motionerar/idrottar mindre än 5 timma per vecka. I det följande presenteras de fem mått på motion/idrott vi använder i den här skriften. Med vårt första mått försöker vi fånga in i vilken utsträckning barn och ungdomar tränar/motionerar, helt oberoende av form, så att de blir anfådda eller svettas på sin fritid. I våra provundersökningar framgår att ungdomar hit räknar träning i idrottsförening, på gym, i aerobics och olika former av dans. Hit räknar barn och ungdomar också sitt spontana motionerande/idrottande. Frågan är formulerad på följande sätt: Hur ofta tränar/motionerar du på din fritid så att du blir andfådd eller svettas? (du ska alltså inte räkna med de gånger du haft skolgymnastik) Aldrig Mindre än 1 gång per vecka 1 gång per vecka 2-3 gånger per vecka 4-5 gånger per vecka Mer än 5 gånger per vecka Denna fråga har vi ställt i alla våra kommuner. Vårt andra mått gäller medlemskap och aktivitet i en idrottsförening. Folkhälsoinstitutet föreslår också att en av indikatorerna på fysisk aktivitet bör vara andelen medlemmar i en idrottsförening 53. Författarna till Compasstudien påpekar att vara aktiv i någon idrottsförening och fysiskt aktiv på egen hand var en bra markör på om man klarade rekommendationen för fysisk aktivitet 54. Vår fråga till barn och ungdomar är formulerad på följande sätt 55 : 52 Engström, L-M, Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar, sid 8. 53 Folkhälsoinstitutet, Folkhälsans bestämningsfaktorer och indikatorer, sid 41. 54 Samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting/statens folkhälsoinstitut, Compass- en studie i sydvästra stor- Stockholm, Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar, sid 9. 55 I mellanstadiet har vi frågat barnen hur många gånger under de senaste 7 dagarna de har deltagit i sin/sina föreningars verksamhet (träning, tävling, möten, besök i klubblokalen osv).

11 Är du medlem i någon förening eller klubb? (Även frikyrkan är en förening) Nej Ja Om ja, vilken/vilka föreningar eller klubbar är du med i, vad sysslar ni med för aktiviteter och hur aktiv är du? Förening/Klubb Aktivitet/idrottsgren Hur många gånger under de senaste 4 veckorna har du deltagit i din/dina föreningars verksamhet (träning, tävling, möten, besök i klubblokalen osv) 1. 2. 3. 4. Många barn och ungdomar tror att deltagande i t ex vissa dansformer och att gå på gym är förening. Vi har med föreningskonsulenternas hjälp i de olika kommunerna strukit allt som inte är en idrottsförening. I bilaga 2 förs en utförlig diskussion om hur medlemskap i en förening ska mätas. Frågan om medlemskap i en förening har ställts på samma sätt i alla våra kommuner i alla våra studier sedan 1984. För det tredje undersöker vi i vilken grad barn och ungdomar är med i/ej med i någon sorts organiserad motions/idrottsverksamhet. Framförallt i Stockholm men även i de övriga kommunerna finns i dag en betydande motionsverksamhet som sker utanför föreningslivets ram. Hur många som deltar i olika dansformer, aerobics och går på gym redovisas i tabell 1 och 2 i bilaga 4. Det är framförallt kommersiella organisatörer men t ex även studieförbund som organiserar denna typ av verksamhet. I vissa fall organiserar också föreningslivet verksamhet av detta slag. Vi konstruerar tabellen så att vi först visar hur många som är med i en idrottsförening. Därefter visar vi tillskottet från balett/showdans, hiphop. I ett tredje steg redovisar vi sedan tillskottet från aerobics/spinning, bodypump och i ett fjärde tillskottet av att gå på gym. Avslutningsvis visar vi andelen ej aktiv/med i organiserad motions-/ idrottsverksamhet minst 2 gånger senaste veckan. För det fjärde är vi intresserade av hur många som, utöver de som deltar i en organiserad motion-/idrottsverksamhet, på egen hand utövar motion/idrott. Hur vi försöker fånga upp den spontana motions-/idrottsverksamheten framgår i bilaga 3. I detta fjärde mått är alltså vårt intresse att undersöka hur många som utövar/ej utövar någon slags motion/idrott på sin fritid 56. Som framgår av följande redovisar vi här, utöver det vi har redovisat i mått 3, tillskottet av spontanverksamhet. 56 Vi är naturligtvis medvetna om att vi ändå inte lyckas fånga all vardaglig motionsverksamhet.

12 Med i idrottsförening (1) (1) eller: Dansat balett, showdans, hiphop (2) (2) eller: Aerobics, spinning, body pump (3) (3) eller: Gym (4) (4) eller: Spontanidrott % Andelen som ej har motionerat/idrottat alls minst 2 gånger senaste veckan Frågorna i Helsingborg och på Lidingö är inte ställda så vi kan redovisa några resultat utifrån vårt tredje och fjärde mått på fysisk aktivitet. Läsaren kanske ställer sig frågan varför vi inte har med promenader i skog och mark. I gymnasiet i Stockholm har vi frågat eleverna om i vilken grad de har promenerat i skog och mark. Vi ser att tillskottet av promenader i skog och mark rör sig omkring 1%. Vi avstår därför från att redovisa tillskottet av ovanstående typ av promenader i vårt mått 4. I vårt femte mått, liksom i det första och fjärde måttet, på motion/idrott försöker vi fånga upp all slags motion och idrott. Läsaren bör observera att vi här, i motsats till övriga mått på idrott/motion, inte begränsar oss till fritiden. Frågan till eleverna gäller i vilken grad de totalt på sin vakna tid har sysslat med motion/idrott. Frågan är formulerad på följande sätt och vänder sig till gymnasieelever i Stockholms stad och i Jönköpings kommun år 2006: Hur många timmar ägnade du åt följande de senaste 7 dagarna? Mindre än 1 timme 1-2 timmar 2-5 timmar 5-10 timmar 10-20 timmar Mer än 20 timmar Idrottade/motionerade Vi arbetar alltså med fem mått på fysisk aktivitet i den här skriften. Alla dessa fem mått kommer att användas i kapitel 3 och 4. Med mått ett och fyra försöker vi fånga upp den totala motionen/idrotten på fritiden. I det första av dessa två totalmått har eleverna fått skatta hur många gånger i veckan de tränar/ motionerar på sin fritid så att de blir andfådda eller svettas. Vi kallar det totaltmåttet för det subjektiva totalmåttet. Det andra totalmåttet, mått 4, har alltså konstruerats från medlemskap i en idrottsförening, dansat balett m m, varit med i aerobics, gått på gym och utövat spontanidrott. Vi kallar detta mått för det objektiva totalmåttet. Andelen fysiskt inaktiva med de subjektiva och objektiva måtten redovisas och analyseras först i kapitel 6. I våra statistiska modeller i kapitel 6 och 7 används det objektiva måttet. Våra mått 2 (ej medlem i en idrottsförening) och mått 3 (andelen fysiskt inaktiva i organiserad motions-/ idrottsverksamhet senaste veckan) är alltså delmått inom det objektiva totalmåttet på fritiden. Mått fem har ställts för att fånga upp allt slags utövande av motion/idrott under elevens vakna tid. Denna fråga är tyvärr bara ställd till gymnasieelever i Stockholm 2005 och Jönköping 2006. Därför kommer resultaten med detta mått enbart att redovisas i kapitel 3 och 4.

13 Det finns här anledning att säga några ord om hur väl elevernas svar motsvarar verkligheten. Först ska konstateras att de interna bortfallen på frågorna om fysisk aktivitet är mycket små. För eleverna har det alltså varit mycket viktigt att svara på våra frågor om motion/idrott. Vi ser också i alla våra kommuner att eleverna anser att motion/idrott är en mycket viktig fritidsaktivitet. Idrotten/motionen har alltså en mycket hög status i barn och ungdomsgruppen. Det finns alltså på goda grunder anledning att anta att eleverna inte underskattat sin fysiska aktivitet, snarare tvärtom. De resultat vi redovisar om fysisk inaktivitet torde därför snarare vara underskattade än överskattade. Senare i skriften kommer vi att söka jämföra resultaten från våra olika mått när det gäller uppskattning av andelen fysiskt passiva elever. Vi ska också senare i den här rapporten jämföra våra resultat med de som presenteras av andra forskare. Dessa jämförelser försvåras dock av att måtten endast delvis är likartade.

Kapitel 3. Hur många motionerar/idrottar lite eller inte alls? 14 I det här kapitlet ska vi visa hur stor andel av barn och ungdomar som motionerar/idrottar lite eller inte alls. Inledning Vi har i förra kapitlet visat vilka fem mått på motion/idrott som vi använder i den här skriften. I det här kapitlet redovisas resultaten dels totalt dels uppdelat på kön. I kapitel 4 fördjupar vi analysen av könsskillnaderna och visar också i vilken grad barn och ungdomar i olika socioekonomiska grupper och svenskar och invandrare samt ungdomar i olika stadsdelar är fysisk inaktiva. Blir inte andfådda eller svettas på sin fritid Vi har alltså frågat ungdomar hur ofta de tränar/motionerar på sin fritid så att de blir andfådda eller svettas. I tabell 4 visas ungdomarnas svar. Tabell 4. Andel (%) barn och ungdomar som tränar/motionerar på sin fritid så att de blir andfådda eller svettas efter stadium. Stockholms stad. Aldrig Mindre än 1 gång i 1 gång i veckan 2-3 gånger i veckan 4-5 gånger i veckan Mer än 5 gånger i veckan veckan Mellanstadiet 6 4 16 45 19 11 Högstadiet 8 9 17 39 18 10 Gymnasiet 9 15 16 38 16 7 Vi ser att andelen barn/ungdomar som tränar/motionerar på sin fritid så att de blir andfådda eller svettas 1 gång i veckan eller mindre är 26% i mellanstadiet, 34% i högstadiet och 40% i gymnasiet. Det framgår också av tabellen att 30% av mellanstadieeleverna, 28% av högstadieeleverna och 23% av gymnasisterna tränar/motionerar så att de blir andfådda eller svettas 4 gånger i veckan eller mer. I tabell 5 framgår hur ofta pojkar respektive flickor tränar/motionerar.

15 Tabell 5. Andel (%) pojkar och flickor som tränar/motionerar på sin fritid så att de blir andfådda eller svettas efter stadium. Stockholms stad. Aldrig Mindre än 1 gång i 1 gång i veckan 2-3 gånger i veckan 4-5 gånger i veckan Mer än 5 gånger i veckan veckan Pojkar Mellanstadiet 4 3 12 42 24 15 Högstadiet 5 6 11 41 24 14 Gymnasiet 5 10 14 39 21 10 Flickor Mellanstadiet 8 6 20 48 13 6 Högstadiet 11 12 22 37 13 5 Gymnasiet 12 19 17 37 10 5 På alla tre stadierna tränar/motionerar flickorna i mindre grad än pojkarna. Minst tränar gymnasieflickorna. Knappt hälften (48%) av dem tränar/motionerar 1 gång i veckan eller mindre. Bland flickorna i gymnasiet är det bara 15% som tränar 4 gånger i veckan eller mer. Det framgår också att pojkar i mycket högre grad än flickor tränar ofta. Låt oss nu jämföra Stockholmsresultaten med resultaten i de undersökningar vi har gjort ungefär samtidigt i Jönköping, Helsingborg, Lidingö och Haninge. Innan resultaten visas finns det anledning att påminna läsaren om att de elever som motionerar/idrottar mindre än 2 gånger i veckan på sin fritid i den här skriften förs till de som motionerar/idrottar för lite. I den här skriften kallas de för fysiskt passiva eller fysiskt inaktiva. Tabell 6. Andelen barn och ungdomar som inte tränar/motionerar minst 2 gånger i veckan på sin fritid så att de blir svettiga eller andfådda efter stadium och ort. Stockholm Haninge Lidingö Helsingborg Jönköping 57 Mellanstadiet 26 22 32 19 Högstadiet 33 29 21 18 27 Gymnasiet 39 45 32 37 Vi ser att resultaten i Stockholm, Haninge och Jönköping visar samma tendenser. Minst tränar/motionerar gymnasisterna och mest tränar/motionerar mellanstadieeleverna. Noteras ska att andelen elever som är fysiskt passiva varierar mellan kommunerna. I mellanstadiet är det eleverna i Helsingborg som är mest inaktiva, i högstadiet eleverna i Stockholm och i gymnasiet eleverna i Haninge. Tabell 7 visas i vilken utsträckning pojkar och flickor tränar/motionerar i liten grad. 57 Jämför vi resultaten i Jönköping 2006 med 2003 finner vi inte signifikanta skillnader. Andelen barn och ungdomar som inte tränat minst 2 gånger i veckan på sin fritid så att de blir svettiga eller andfådda 2006 är i mellanstadiet 17%, i högstadiet 23% och i gymnasiet 35%. I särskolan i Jönköping är 64% fysiskt inaktiva 2006. Motsvarande siffra i Haninge enligt vår studie är 71% år 2006. I Haninge intervjuades 63 särskoleelever i högstadiet och gymnasiet.