FÖRSVARS- FÖRVALTNINGEN

FÖRSVARS- FÖRVALTNINGEN MILJÖ 2000

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRSVARSFÖRVALTNINGEN OCH MILJÖVÅRDEN 1. INTRODUKTION 2- MILJÖPOLITIKEN 3. SAMARBETET INOM FÖRSVARSFÖRVALTNINGEN 4. FÖRSVARSMINISTERIET 5. FÖRSVARSMAKTEN OCH DEN MILITÄRA VERKSAMHETEN 6. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS BYGGVERK FASTIGHETSFÖRVALTARE OCH BYGGHERRE 7. MILJÖSKYDDSVERKSAMHETENS UTVECKLING 8. MILJÖUTBILDNINGEN 9. KVALITETS- OCH MILJÖSYSTEMEN 10. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS NATIONELLA MILJÖSAMARBETE 11. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS INTERNATIONELLA MILJÖSAMARBETE 12. MILJÖUTMANINGAR I BÖRJAN AV 2000-TALET 13. MILJÖSTIGEN 14. KONTAKTINFORMATION

FÖRSVARS- FÖRVALTNINGEN OCH MILJÖVÅRDEN I Finland har man redan länge varit medveten om att miljövården är en ofrånkomlig del av all verksamhet. Jag kan med glädje konstatera, att så är fallet även inom försvarsförvaltningen. Förvaltningen har arbetat långsiktigt och framgångsrikt för att skydda miljön. Med tanke på de krav som miljövården ställer får försvarsförvaltningens verksamhet i likhet med övriga mänskliga aktiviteter till stånd även skadliga verkningar såsom buller, avfall, terrängslitage samt förbrukning av energi och råvaror. Försvarsförvaltningen kommer kontinuerligt att effektivera sin miljövård och inom ramen för verksamhetsbetingelserna speciellt uppmärksamma förebyggandet och minimeringen av skadliga inflytanden. Försvarsförvaltningens verksamhet omfattar även flera miljömässigt positiva drag. Försvarets skjut- och övningsverksamhet kan till och med bidra till att öka naturens mångfald. Sålunda har bland annat skapats nödvändiga levnadsbetingelser för den utrotningshotade batonblåvingefjärilen. Verksamheten inom försvarsförvaltningen har redan länge baserats på ledning, planmässighet och övervakning. Dessa utgångspunkter skapar jämsides med en miljövänlig inställning en god grund för fortsatt förbättrad miljövård. Utöver den nationella verksamheten behövs det också internationellt samarbete inom miljövården. Även Finlands försvarsförvaltning deltar i detta kontinuerligt förbättrade och utmanande miljövårdssamarbete. Denna första miljörapport från försvarsförvaltningen är avsedd att ge läsaren en generell uppfattning om förvaltningsområdets miljövård och dess utveckling. Avsikten är att i framtiden förbättra rapporteringen också i fråga om de indikatorer som skall följas upp, så att verksamheten kan bedömas och utvecklas med största möjliga pålitlighet och ändamålsenlighet. Helsingfors den 30 juni 2000 FÖRSVARSMINISTER Jan-Erik Enestam

FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS MILJÖRAPPORT 1. INTRODUKTION Denna miljörapport som är utarbetad av försvarsförvaltningens arbetsgrupp för miljöfrågor ger en allmän bild av förvaltningsområdets miljöskyddsverksamhet och dess utveckling. Rapporten informerar dessutom om de viktigaste uvecklingsprojekten på miljöskyddsområdet år 1999. Miljövården har långa traditioner inom försvarsförvaltningen. Den första miljövårdskommittén tillsattes inom försvarsförvaltningen på 1970-talet. Redan då beaktades avfallshantering, natur- och vattenskydd, lagring av kemikalier och hantering av problemavfall. Inom försvarsförvaltningen utarbetades år 1991 ett målsättningsprogram för miljöskyddet som förnyades år 1993 i form av en grön bok för förvaltningsgrenen. Försvarsförvaltningen har gått med i ett nätverk för miljöfrågor både internt och tillsammans med övriga intressentgrupper och miljömyndigheter. Under 1990-talet har det internationella miljösamarbetet på försvarsförvaltningens område utvecklats till en ny samarbetsform. Försvarsförvaltningens uppgift är att tillgodose det militära försvarets resurser, verksamhetsförutsättningar och verksamhet. Den primära målsättningen är att förebygga uppkomsten av kriser som kan vara katastrofala även för miljön. För att försvarsförmågan skall kunna upprätthållas och den territoriella suveräniteten tryggas krävs försvarsmateriel samt övningar som utförs i verkliga förhållanden. Därför förutsätter det nationellt livsviktiga försvaret ett balanserat förhållande mellan verksamhetsförutsättningar och miljö. Försvarsförvaltningens miljöpolitik offentliggjordes 31.12.1998. Försvarsförvaltningen bör enligt grundlagen beakta sitt ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Försvarsförvaltningen förband sig i sitt miljöpolitiska program även att fortgående förbättra miljövården. Oljebekämpningsfartyget Hylje.

2. MILJÖPOLITIKEN Principerna för försvarsförvaltningens miljöpolitik är lagstiftning, bestämmelser och krav bör iakttas verksamhetens miljökonsekvenser bör vara kända och attityderna miljövänliga miljöskador bör på förhand förhindras och minimeras handlingssättet bör präglas av försiktighet och noggrannhet miljöskyddet bör kontinuerligt förbättras FÖRSVARS- FÖRVALT- NINGENS MILJÖ- POLITIK Målsättningen för försvarsförvaltningens miljövård är att att klarlägga verksamhetens miljörisker och övriga miljöeffekter att vid planering, verksamhet och anskaffning beakta naturen, miljön och livscykeln samt kulturvärdena att följa med hur miljömålen förverkligas och att kontinuerligt utveckla försvarsförvaltningens verksamhet i en för naturen hållbarare riktning att ge personalen, beväringarna, reservisterna och fredsbevararna en för deras uppgifter lämplig miljöutbildning och uppmuntra deras miljömedvetenhet att delta i nationellt och internationellt miljösamarbete att tillämpa ISO 14001-miljöprogrammet inom miljöförvaltningen att öppet informera om miljöärenden utan att riskera försvarets datasäkerhet.

3. SAMARBETET INOM FÖRSVARSFÖRVALTNINGEN Ledningsgruppen för försvarsförvaltningens miljöärenden (från vänster): Försvarsmaktens underhållschef Jouko Oittinen, direktör Jyrki Ipatti, avdelningschef Matti Niemi (ordf.), assessor Kaarina Buure-Hägglund (frånvarande), sakkunniga: miljööverinspektör Raakel Jaloniemi, överveterinär Juhani Tiili och miljödirektör Antti Kivipelto (sekr.) Miljövården och koordinering därav har vid försvarsministeriet koncentrerats till fastighets- och miljöavdelningen, inom försvarsmakten till huvudstabens hälsovårdsavdelning och vid försvarsförvaltningens byggverk till ansvarsområdet fastighetsunderhåll. För samarbetet mellan försvarsförvaltningens organisationer tillsatte försvarsministern 13.1.1999 ett samarbetsorgan där ledningsgruppen behandlar huvudlinjerna för försvarsförvaltningens miljövård och där arbetsgruppen fungerar som beredande, utvecklande och koordinerande organ. I samarbetsorganet ingår representanter för försvarsministeriet, huvudstaben, armén, marinen, flygvapnet, försvarsmaktens materielverk, försvarsförvaltningens byggverk och skogsorganisation samt miljöministeriet. Det praktiska miljövårdsarbetet utförs i garnisonerna och depåerna samt på upplags- och övningsområdena. För att utveckla garnisonernas (motsv.) verksamhet på lång sikt har ett verksamhets- och utvecklingsprogram för garnisonerna (Varsu) inletts. Dess utgångspunkt är truppernas militära aktiviteter. I Varsu beaktas även verksamhetens ekonomi, miljöskyddet och den samhälleliga interaktionen. I samband med planeringen förnyas sådant som ur miljösynpunkt är viktigt för garnisonerna/ truppförbanden, såsom miljöprogrammen, markanvändningsoch landskapsplaneringen samt planeringen av fastighetsförvaltningen. Utarbetandet av Varsu- programmet och dess fullföljande kräver samarbete mellan försvarsförvaltningens alla organisationer. Försvarsministeriet Försvarsmakten FÖRSVARSVFÖRVALT- NINGENS SAMARBETSORGAN FÖR MILJÖFRÅGOR Försvarsförvaltningens ledningsgrupp för miljöfrågor Försvarsförvaltningens arbetsgrupp för miljöfrågor Försvarsförvaltningens byggverk Miljövårdens arbetsgrupp med sina experter. Inom statens fastighetsförvaltning pågår en reform som gäller förvaltningen av fastighetsförmögenheten och enligt vilken försvarsförvaltningens fastighetsförmögenhet skall överflyttas huvudsakligen till statens fastighetsverk, Forststyrelsen och Kruunuasunnot Oy. Till reformen hör även en omvärdering av verksamheten vid försvarsförvaltningens byggverk. Vid tidpunkten för denna rapport är de slutliga besluten samt reformens detaljer ännu inte kända. Om reformen genomförs medför den nya utmaningar, fler aktörer och utveckling av samarbetet inom försvarsförvaltningens miljövård.

4. FÖRSVARSMINISTERIET Som förvaltningsområdets högsta myndighet och beslutsfattare svarar försvarsministeriet för miljöpolitiken och strategierna samt för ledningen, styrningen och utvecklingen av miljövårdsverksamheten och för dess resursfördelning. Försvarsministeriet leder även det nationella och internationella samarbete som gäller miljövården inom förvaltningsområdet. Försvarsministeriet som en del av statsrådet har huvudansvaret även för bevakningen av förvaltningsområdets intressen och övervakar att försvarsförvaltningens särdrag beaktas inom Finlands och EU:s miljöpolitik samt vid utvecklingen av lagstiftningen. Naturskydd skogsvård Ansvarsområdet för skogsbruk vid försvarsministeriets fastighets- och miljöavdelning ansvarar för naturresurserna på de områden som administreras av försvarsministeriet. Under ansvarsområdet för skogsbruk verkar sju regionala skogsdistrikt. Skogsorganisationen utnyttjar i sin verksamhet de principer som ingår i ISO 14001-miljösystemet samt den rapport som utarbetats av försvarsförvaltningens egen arbetsgrupp för naturens mångfald. Försvarsförvaltningen förvaltar 100 000 ha jord- och vattenområden. Därtill förfogar försvarsförvaltningen över sammanlagt 220 000 ha skjut-, övnings-, depå- och upplagsområden som huvudsakligen administreras av Forststyrelsen. Forststyrelsen och försvarsförvaltningen bedriver även samarbete i fråga om naturskyddet på dessa områden. Försvarsförvaltningen utnyttjar i sin verksamhet bl.a. de områdesekologiska planer som utarbetats av Forststyrelsen. I skogsorganisationens planer för skötsel och användning samordnas de krav som försvarsmaktens övningsverksamhet, naturens mångfald, den ekonomiska skogsdriften och skogarnas rekreationsanvändning ställer. I de av försvarsministeriet administrerade områdena ingår sammanlagt 11 600 ha som omfattas av nationella skyddsprogram. Därtill sköter och skyddar försvarsförvaltningen ett flertal ur landskapets synpunkt och lokalt sett viktiga naturobjekt och utrotningshotade arter (t.ex. batonblåvingefjärilen på Säkylä garnisons område). Försvarsministeriet har med stöd av naturskyddslagen rätt att upprätta officiella naturskyddsområden. Ministeriet bereder som bäst ett speciellt skyddsbeslut som gäller detta.

Också många skyddsobjekt som hör till Natura 2000 programmet enligt Europeiska unionens natur- och fågeldirektiv gäller även försvarsförvaltningen. Dylika Naturaobjekt är bl.a. Skärgårdshavet, östra Finska viken, Pohjankangas, Tavastmon, Säkylänharju och Vattajanniemi. På områden som aktivt används av försvarsmakten finns Naturaobjekt på ett område av sammanlagt 186 000 ha. Den planerade reformen av statens fastighetsförvaltning kan medföra förändringar också i den ovan skildrade verksamhet som försvarsförvaltningens skogsorganisation för närvarande bedriver. 5. FÖRSVARSMAKTEN OCH DEN MILITÄRA VERKSAMHETEN Försvarsmakten ansvarar för övervakningen av Finlands landoch vattenområden samt luftrum, upprätthåller den militära försvarsberedskapen samt anordnar den militära utbildningen. Årligen utbildas cirka 27 000 beväringar och 30 000 reservister. Utbildningen omfattar 30 truppförband, åtta flygbaser och två marinbaser. De finns sammanlagt 31 depåer och produktions- eller övriga forskningsinrättningar. Försvarsmakten förfogar över sammanlagt cirka 320 000 hektar garnisons-, depå-, lager-, skjut- och övningsområden. På dessa områden finns sammanlagt cirka 19 milj. m3 byggnader och övriga konstruktioner. Lagstiftningen tillåter försvarsmakten att temporärt anordna manövrar förutom på egna områden även på privata land- och vattenområden. Miljövårdens uppgifts- och ansvarsfördelning anges i försvarsmaktens interna föreskrifter. Miljövården leds av huvudstaben och staberna för försvarsområdena/försvarsgrenarna. Var och en av resultatenheterna ansvarar för miljöfrågorna. Vid huvudstabens hälsovårdsavdelning planerar, leder och koordinerar miljööverinspektören, veterinärerna och militärjuristen försvarsmaktens miljövård. Inom försvarsområdena/ försvarsgrenarna ansvarar veterinärerna och miljövårdsteknikerna för dessa uppgifter. De miljöansvariga vid Materielverket och Flygvapnets flygmaterieldepå svarar för ledning och utbildning i miljöfrågor inom sina försvarsgrenar. Vid truppförband samt depåer och inrättningar finns ansvarspersoner som utsetts för att handha miljövård och hantering av problemavfall. Försvarsmakten förbereder ett miljöprogram, där man preciserar målsättningen för försvarsmaktens miljöpolitik.

6. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS BYGGVERK FASTIGHETSFÖRVALTARE OCH BYGGHERRE Försvarsförvaltningens byggverk ansvarar för byggande och underhåll av förvaltningsområdets byggnader, konstruktioner, områden och nätverk samt för samt anskaffning och försäljning av energi. Byggverket fungerar enligt försvarsförvaltningens verksamhetsförutsättningar, beställningar och behov. Till byggverket hör centralenheten och 22 lokala byråer. Byggverkets miljömål för fastighetsförvaltningen 2000 baserar sig på försvarsförvaltningens miljöpolitik. Miljömålen är angivna för markanvändnings- och byggnadsplaneringen, byggverksamheten, energiförsörjningen, fastighetsvården, städningen, skötseln av uteområden, avfallshanteringen, underhållet och anskaffningsverksamheten. Målet är att personalen i varje skede av verksamheten skall fungera på ett miljöanpassat sätt. Energisparande för fastigheter har påbörjats redan under 1970-talet. Sedan dess har man övervakat den specifika vatten- och energiförbrukningen. Värmeenergi- och vattenförbrukningen har sjunkit tack vare energisparande och utvecklingsverksamhet. Förbrukningen av elektricitet har dock ökat på grund av den ökade mängden elektriska anordningar. l/rm3l DEN SPECIFIKA VATTENFÖRBRUKNINGEN PER UPPVÄRMD BYGGKUBIKMETER kwh/rm3l DEN SPECIFIKA VÄRMEFÖRBRUKNINGEN PER UPPVÄRMD BYGGKUBIKMETER kwh/rm3s DEN SPECIFIKA ELFÖRBRUKNINGEN PER ELEKTRIFIERAD BYGGKUBIKMETER Den aktuella reformen av statens fastighetsförvaltning kan medföra förändringar också i den ovan beskrivna nuvarande verksamheten vid Försvarsförvaltningens byggverk.

7. MILJÖSKYDDSVERKSAMHETENS UTVECKLING Nedan beskrivs viktiga, närmast under år 1999 aktuella miljöskyddsprojekt inom försvarsförvaltningen. Nationella lagstiftnings- m.fl. projekt Beredningen av ny lagstiftning om miljövården var i miljöskyddshänseende 1999 års viktigaste nationella projekt. Miljöskyddslagens ikraftträdande kommer att vara av central betydelse för försvarsförvaltningens miljöskyddsarbete under den närmaste framtiden. I samband med den nya markanvändnings- och bygglagen beredde förvaltningsgrenarna under år 1999 riksomfattande markanvändningsnormer, som reglerar planeringen på landskaps- och kommunnivå. Projektet är betydelsefullt också för försvarsförvaltningens regionala verksamhet och miljömålsättningar. Sjökrigsskolan i Helsingfors på Sveaborg.

Garnisonernas verksamhets- och utvecklingsprogram, Varsu Beredningen av garnisonernas verksamhets- och utvecklingsprogram och därtill hörande miljöprogram fortsattes i garnisonerna och truppförbanden. Under 1999 färdigställdes också inom ramen för Varsu Säkylä, Valkeala, Kimito och Niinisalo garnisoners (motsv.) markanvändnings- och landskapsplanering. Inkvarteringskasern vid Niinisalo garnison i Kankaanpää. Utvecklingen av avfallshanteringen Inom försvarsförvaltningen inleddes ett heltäckande utvecklingsprojekt för avfallshanteringen som svar på de utmaningar som ingår i den statliga avfallsplanen 2005. Artilleribrigaden i Niinisalo fungerade som pilotgarnison. På basis av projektet kommer en miljövårdshandbok för försvarsförvaltningens avfallshantering enligt ISO 14001-standarden att utarbetas. Utvecklingsprojektet för avfallshanteringen integreras också i miljöprogrammet ProGresS, ett riksomfattande program på fastighets- och miljöområdet. Programmet syftar till att miljökunnandet och miljöteknologin skall bli en del av en lönsam affärverksamhet.

Avlägsnandet av tungmetaller från skjutbanorna År 1999 fortsattes arbetet på att sanera skjutbanornas kulfång både som ett nationellt projekt och som ett inslag i försvarsförvaltningens nordiska samarbete. Under året prövades mekaniska reningsmetoder samt påbörjades en undersökning om rengöring av jord, som förorenats av bly. Undersökningen leds av VTT (Statens tekniska forskningscentral). Dessutom prövas på Tyrri skjutbana ett kulfång av ny konstruktion, varmed man försöker förhindra att tungmetaller sprids utanför konstruktionerna. Saneringen av förorenade jord- och vattenområden I Säkylä klarlades i vilken mån garnisonens tvättinrättning förorenat grundvattnet och jordmånen samt inleddes reningsarbetet. I Kankaanpää fortsattes arbetet med att rena den igenslammade sjön Valkiajärvi. I Borgå påbörjades rengöringen av den förorenade jordmånen samt inleddes ett uppföljnings- och saneringsprojekt som gällde avstjälpningsplatsen. Försvarsförvaltningen deltog under år 1999 också i åtgärder avsedda att förbättra miljösäkerheten. Försvarsmakten bidrog med handräckning bl.a. när Karleby hamn muddrades samt när explosiva varor som hittats i Kuopio, Pudasjärvi och Ilomants kommuner förstördes. Nedgrävda oljecisterner utgör en betydande riskfaktor med hänsyn till nedsmutsningen av jordmånen. Övervakningen av försvarsförvaltningens cisterner kontrollerades under året. Bullerbekämpning Buller utgör en betydande miljöfråga i samband med försvarsförvaltningens verksamhet. Problemet åtgärdas genom kontinuerligt nationellt och internationellt utvecklingsarbete. Vid försvarsmakten verkar en speciell bullerarbetsgrupp, som år 1999 fortsatte att utveckla bullerbekämpningsprogrammet i samråd med social- och hälsovårdsministeriet samt Institutet för arbetshygien. I fråga om handeldvapen och tunga vapen har sådana bullermätningar (emissionsmätningar) gjorts som hör samman med bullermätningarna vid garnisonerna. Av dessa färdigställdes de utredningar som gällde Niinisalo provbana samt Ekenäs och Valkeala garnisoner. Luftfartsverket har tillsammans med luftvapnet utfört bullermätningar på flygstationer i gemensamt bruk. De utredningar som gällde Rovaniemi och Kuopio flygstationer blev färdiga år 1999.

Naturskyddet Under år 1999 tillsattes inom försvarsförvaltningens skogsorganisation ett miljöteam, där man definierade verksamhetens miljökonsekvenser och utarbetade en metod för uppföljning av naturskyddets kvalitet. Skogsorganisationen fortsatte att utveckla systemet för hantering av uppgifter om naturtillgångarna genom att komplettera Försvarsförvaltningens geografiska informationssystem KIRAVE med uppgifter om värdefulla naturobjekt. År 1999 fortsatte försvarsförvaltningen områdesplaneringen och den ekologiska planeringen vid Rovajärvi och Vuosanka skjut- och övningsområden. Energisparande Försvarsförvaltningen har förbundit sig att främja energisparande verksamhet. Försvarsförvaltningens byggverk utarbetade under år 1999 regionala planer för effektivare energibruk. Även åtgärder som gällde fastighetsbeståndets livslängd främjades genom värdering av fastigheternas skick och genom energikontroll. Byggverket fick ett nytt serviceprogram för skötsel av fastigheter och en enhetlig standard för dimensionering av fastighetsarbete fastslogs. Målet är att anordningarna och systemen skall vara funktionssäkra samt att energi skall kunna sparas. 8. MILJÖUTBILDNING Internationell miljöutbildning Inom ramen för Natos program för partnerskap för fred deltog försvarsförvaltningen år 1999 i miljöutbildning arrangerad av Nato-school. Garnisonernas miljöutbildning Utbildningsprogrammet för truppförbandens miljöansvariga påbörjades i samråd med Hyvinge Riihimäki vuxenutbildningscenter. Västra försvarsområdet arrangerade i Niinisalo rådplägningsdagar för de miljöansvariga och Försvarsmaktens Materielverk ordnade ett miljöseminarium i Jyväskylä. Ett undervisningspaket som är avsett för beväringarnas utbildning och som innefattar miljövård och hygien i fält samt ett videoband om miljövård och en förnyad diaserie togs också i bruk år 1999.

Miljöutbildningen inom skogsorganisationen Skogsorganisationen utbildar systematiskt sin personal i miljöfrågor och satsar på förbättrade förhållningsregler. År 1999 inkluderades i undervisningsprogrammet en riksomfattande naturvårdsexamen för skogsbruket. Examen avlades under året av 30 % av personalen. Miljöutbildningen vid Försvarsförvaltningens byggverk För att öka miljömedvetandet och individens ansvarskänsla har byggverket övergått till att vid all sin skolning föra fram även försvarsförvaltningens miljöpolitik och -mål, samt sådana miljösynpunkter som hänför sig till det ämneskomplex som behandlas. 9. KVALITETS- OCH MILJÖSYSTEMEN Environmetal Management Systems in the Military Sector Inom den miljöverksamhet som bedrivs av Natos PFP/ CCMS (Commitee on Challenges of the Modern Society) utarbetades år 1999 miljöprojektet Environmental Management Systems in the Military Sector. Detta multinationella projekt rekommenderar, vilket är fallet även när det gäller den miljöpolitik som bedrivs av den finländska försvarsförvaltnings, att ISO 14001-miljöstandard skall tillämpas inom försvarsförvaltningens verksamhet. Försvarsmaktens kvalitets- och miljösystem ISO 14001-standarden tillämpas inom försvarsförvaltningen speciellt på verksamheten vid depåerna och verkstäderna. Inom truppförbanden utvecklas miljövården även genom den självvärdering som hänför sig till försvarsmaktens kvalitetspris. Depåerna i Lievestuore och Kalkku hörde även internationellt sett till de första militära inrättningarna som år 1998 fick ett miljöcertifikat enligt ISO 1400 -standarden, hos oss av Finlands standardiseringsförbund. Huvudstabens tekniska utvecklingsavdelning inledde år 1999 miljörevision vid depåerna. Depån i Lievestuore fick försvarsmaktens första egna miljöcertifikat. Skogscertifiering Försvarsförvaltningen deltog tillsammans med andra skogsägare i skogscertifieringen enligt Finlands skogscertifieringssystem (FFCS). Av de områden som förvaltas av försvarsförvaltningen är redan ungefär hälften belägna på certifierade områden.

Kvalitets- och miljösystemen vid Försvarsförvaltningens byggverk Försvarsförvaltningens byggverk har fortsatt att utveckla en modell för verksamheten (kvalitetssystemet). Verkets egna ärendehanteringssystem innehåller bl.a. en deluppgift som gäller kvalitetssystemet och där processerna i verksamhetsmodellen beskrivs. Miljösynpunkterna är beaktade i dessa processer. Byggverket har som hjälpmedel för ledningen tagit i bruk en självutvärdering för ledningen enligt de finländska kriterierna för kvalitetsbelöning. 10. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS NATIONELLA MILJÖSAMARBETE Försvarsförvaltningen fortsatte år 1999 att utveckla det nationella miljösamarbetet. Försvarsförvaltningen har i miljöfrågor nationella samarbetskontakter med centrala, regionala, lokala och kommunala förvaltningsorgan. Samarbete bedrivs också med många intresseorganisationer, företag, föreningar och enskilda medborgare. Också regionala och lokala intressentgrupper deltar i planeringen av garnisonernas verksamhet och utveckling, i beredningen av miljöprogram samt i markanvändnings- och landskapsplanering. 11. FÖRSVARSFÖRVALTNINGENS INTERNATIONELLA MILJÖSAMARBETE Nordisk samarbete Det nordiska miljösamarbetet på försvarsförvaltningens område bedrivs mellan försvarsministerier, försvarsmakt och byggnadsorganisationer. Det nordiska samarbetet inom försvarsförvaltningen började som ett samarbete mellan fastighets- och byggorganisationer (Försvarsbygg). Försvarsbygg utvecklar också metoder för bullerbekämpning i samband med skjutövningar samt för förhindrande av jordmånens och vattendragens förorening och för energisparande. I Finland överfördes ansvaret för koordineringen under år 1999 från försvarsministeriet till försvarsförvaltningens byggverk. President Martti Ahtisaari bekantar sig med Nordic Peace 99 krigsmanövern i Finland. Ett samarbetsavtal för försvarsmakten i de nordiska länderna undertecknades år 1997. Enligt avtalet utarbetar Nagmö-arbetsgruppen direktiv för miljöskyddet under militära manövrar. De av arbetsgruppen uppgjorda miljöföreskrifterna testades i Finland i samband med NORDIC PEACE 99 manövern. Under år 1999 antog de nordiska försvarsministrarna Agenda 21 som en gemensam bas för miljöskyddssamarbetet.

Europeiska Unionen Under hela den tid Finland varit medlem i EU har försvarsförvaltningen deltagit i utvecklandet av miljöskyddslagstiftningen. Aktuellt för försvarsförvaltningen år 1999 var bl.a. planerna på ett direktiv gällande fordon och halonsläckare. Under året utvecklades även samarbetsnätet mellan försvarsförvaltningen i medlemsländerna. Natos program gällande partnerskap för fred PfF (Partnership for Peace, PfP) Miljövården är jämte politiken och den militära verksamheten en sektor som utvecklas kontinuerligt inom Nato och dess PfF program. Miljövården har i Nato koncentrerats till CCMS kommittén (Committee on Challenges of the Modern Society) som tillsattes år 1969. Finland är i anslutning till PfFverksamheten med i kommittén,vars nationella koordinator är försvarsministeriets miljödirektör. År 1999 blev två miljöprojekt som hänför sig till CCMS-verksamheten färdiga, Environment and Security in an International Context och Environmental Management Systems in the Military Sector. Ett nytt projekt som inleddes var Sustainable Building in the Military Infrastructure. Bilateralt miljösamarbete Bilateralt miljösamarbete fortsattes bl.a. med Förenta Staterna, Ryssland, Estland, Storbritannien och Tyskland. Försvarsministeriet har svarat för samarbetet. Miljöskyddsverksamhet som hänför sig till den fredsbevarande verksamheten och krishanteringen Som en del av den allmänna utvecklingen av den fredsbevarande verksamheten och krishanteringen inleddes även utvecklingen av miljövården. Under året bekantade man sig med den nuvarande verksamheten inom Kosovos KFOR-operation vid Finlands, Sveriges och Norges bataljoner. Samtidigt förbereddes påbörjandet av det nationella utvecklingsprojektet för byggverksamhet, underhåll och miljövård. Den finländska KFOR-bataljonens bas i Kosovo 1999.

12. MILJÖUTMANINGAR I 2000-TALETS BÖRJAN De centrala miljöutmaningarna i början av 2000-talet härrör från generella miljövårdsprinciper, -målsättningar, -program och politik, nationell och av Europeiska unionen initierad miljövårdslagstiftning och dess tillämpning i det praktiska livet. På grund av försvarsförvaltningen, försvarsmaktens verksamhet, vapen och militärtekniken samt garnisons-, depå-, skjutbane- och övningsområdens särdrag är det när det gäller den närmaste framtidens miljöskyddsverksamhet viktigt att Miljösamarbetskonferensen i Helsingfors 1997 för försvarsförvaltningen i Finland och Förenta Staterna. Miljösamarbetskonferensen i Moskva 2000 för försvarsförvaltningen i Finland och Ryssland. kontinuerligt utveckla försvarsförvaltningens miljöskydd delta i utvecklingen av Finlands och Europeiska unionens miljöskyddspolitik och lagstiftning effektivera utvärderingen av de miljökonsekvenser som förvaltningsområdets politiker, program, planer och projekt är ansvariga för utarbeta och fullfölja garnisonernas miljöskyddsprogram utbilda den miljöansvariga personalen skydda grundvattenkällorna bedriva bullerbekämpning skydda biodiversiteten utveckla livslängdstänkande och ekologisk effektivitet inventera nedsmutsade områden och utreda saneringsbehovet bedriva nationellt och internationellt försvars- och miljösamarbet beakta de utmaningar i fråga om miljöskyddet som förändringarna inom statens fastighetsförvaltning eventuellt medför och utveckla miljösamarbetet FN-utbildningscentralen vid Niinisalo garnison i Kankaanpää.

13. MILJÖSTIGEN 1970 En miljösskydskommitté tillsattes Naturobjekt skyddades genom lokala beslut 1974 Försvarsministeriets byggnadsavdelning gav instruktioner för energisparande 1978 Värmecentralerna förtecknades för att klarlägga möjligheterna att använda inhemska bränslen 1980 Oljebekämpningsfartyget Hylje som numera används också av Finlands miljöcentral byggdes Instruktioner gavs för utarbetande av serviceplaner för maskintekniska apparatur hos statens fastigheter 1982 En instruktion gavs för årlig kontroll av fastigheternas energiförbrukning 1983 En instruktion gavs för utarbetande av byggnadernas bruks- och serviceplaner samt blanketter och instruktioner för kontroll av åtgången. 1987 Oljebekämpningsfartyget Halli som numera används också av Finlands miljöcentral byggdes 1988 Försvarsmaktens manual för behandling av problemavfall utgavs Problemavfallsansvariga utnämndes och Ekocontainers togs i bruk 1990 Nordisk Försvarsbygg-samarbetet 1991 Försvarsförvaltningens målsättningsprogram för miljövården offentliggjordes Niinisalos naturkartor utarbetades Planeringen av markanvändning och landskapsvård vid garnisonerna inleddes 1993 Försvarsförvaltningens målsättningsprogram för miljövården, Gröna boken uppdaterades Handböcker för energisparande för försvarsförvaltningens fastigheter gavs ut Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredning av avfallslagstiftningen 1994 Försvarsförvaltningen representanter deltog i verksamheten inom Finlands EU-kommittés miljösektion Miljötalkon arrangerades vid garnisonerna Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredning av lagstiftning om miljökonsekvensbedömning och hälsoskydd 1995 Garnisonernas och truppförbandens ansvarspersoner för miljöskyddet utnämndes Energibesparingsprogram och en plan för effektivare användning av energi åren 1995-2000 utarbetades De av MOTIVA utbildade VVS-cheferna påbörjade energiinspektionerna En utredning av flygbullret på Tammerfors-Birkala flygstation (Luftfartsverket A1/95) gjordes Huvudstabens hälsovårdsavdelning utgav soldatens miljöhandbok (Försvarsmaktens Central för utveckling av utbildningen)

1996 Miljösamarbetet i samband med Natos PfP/CCMS-verksamhet påbörjades Utarbetandet av garnisonernas miljöprogram påbörjades Rapporten från försvarsförvaltningens arbetsgrupp för bevarande av den biologiska mångfalden publicerades (rapport 31.12.1996) Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredningen av miljöskyddslagstiftningen 1997 Miljösamarbetet mellan försvarsförvaltningen i Finland och USA inleddes, avtalet Finland-US Master information exchange agreement 19.6.1997 Miljösamarbetsavtal ingicks 1.9.1997 mellan försvarsministerierna och försvarsmakten i de nordiska länderna För Porkala garnison utarbetades en tillämpning av ISO 14001-miljöskyddsstandarden En utredning av flygbullerzonen vid Tammerfors-Birkala flygstation gjordes (Luftfartsverket A1/97) En utredning av flygbullerzonen vid Jyväskylä flygstation gjordes (Luftfartsverket A 19/97) Principerna för miljöhanteringssystemet infördes i skogsorganisationen Systematisk miljöutbildning för personalen inom skogsorganisationen inleddes Försvarsförvaltningen förband sig att följa bestämmelserna i samarbetsprogrammet för energihushållning inom statsförvaltningen Försvarsmakten gjorde en video om energisparande (Försvarsförvaltningen byggverk) 1998 Miljösamarbete inleddes mellan försvarsförvaltningen i Finland och Estland Miljösamarbete mellan de nordiska länderna, de baltiska länderna, Ryssland, Polen och USA inleddes Miljösamarbete mellan försvarsförvaltningen i Finland och Ryssland inleddes, protokoll 27.4.1998 Lievestuore och Kalkku depåer beviljades ISO 14001-miljöcertifikat av SFS Flygvapnets flygtekniska miljöhandbok och säkerhetsutredning färdigställdes (Flygdepån) Skogsvårdens miljöprinciper och målsättningar utarbetades Stående anvisningar för garnisonernas verksamhets- och utvecklingsprogram meddelades Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredningen av statsrådets Natura 2000- beslut Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredningen av markanvändnings- och bygglagen samt miljöskyddslagstiftningen Försvarsförvaltningens miljöpolitik offentliggjordes 31.12.1998 1999 Utveckling av miljösamarbetet mellan försvarsförvaltningen i Storbritannien, Tyskland och Finland inleddes Försvarsförvaltningens miljösamarbetsorgan tillsattes En miljööverinspektörstjänst inrättades En för beväringsutbildningen avsedd video och diaserie som behandlar miljöskydd och fälthygien (Försvarsmaktens central för utveckling av utbildningen nr 1147) utarbetades Huvudstabens tekniska utvecklingsavdelning inledde den interna miljörevisionen Skräddarsydd miljöutbildning för miljöansvariga inleddes vid Hyvinge-Riihimäki vuxenutbildningscentral En utredning av flygbullerzonen vid Rovaniemi flygstation (Luftfartsverket A7/99) gjordes En utredning av flygbullerzonen vid Kuopio-Rissala flygstation (Luftfartsverket) gjordes Skogsorganisationens miljöteam tillsattes och värdefulla naturobjekt kartlades Försvarsförvaltningen deltog i den nationella skogscertifieringen Försvarsförvaltningens representanter deltog i beredningen av miljöskyddsförordningen Försvarsförvaltningen deltog i fastställandet av den riksomfattande målsättningen för områdesplanering Utvecklingen av fastighets-, bygg-, underhålls- och miljöverksamhet i samband med krishanteringen inleddes Fastighetsförvaltningens miljömålsättningar 2000 (Försvarsförvaltningens byggverk) fastställdes Försvarsministeriernas nordiska Agenda 21 publicerades Försvarsministeriet fick ett ansvarsområdet för fastighets- och miljöförvaltning och en miljödirektör

FÖRSVARSMINISTERIET Fastighets- och miljöavdelningen PB 31 00131 Helsingfors Telefon 09-1601 Telefax 09-16088223 HUVUDSTABEN Hälsovårdsavdelningen PB 919 00131 Helsingfors Telefon 09-1810111 Telefax 09-18122789 FÖRSVARS- FÖRVALTNINGENS BYGGVERK PB 199 00131 Helsingfors Telefon 09-18121111 Telefax 09-18121050 Fotografierna: SA-bild Marinen Flygvapnet J. Avelin H. Nuotio K. Keskinen A.Kivipelto MILJÖMÄRKT 441 014 Återvinningsbar produkt med låga utsläpp under framställningen Tryckt hos Libris Oy Helsingfors 2000