Resultatredovisning 2004
Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 3 1 STÖD TILL REGIONAL FILMVERKSAMHET... 5 1.1 REGIONALA RESURSCENTRUM FÖR FILM OCH VIDEO... 6 1.2 STÖD TILL REGIONALA PRODUKTIONSCENTRUM... 8 1.3 DET NATIONELLA UPPDRAGET INOM REGIONAL FILMVERKSAMHET... 9 1.4 ÖVRIGA ÅTGÄRDER FÖR ATT STÄRKA FILMENS ROLL I REGIONERNA... 9 2 STÖD TILL FILM I SKOLAN...11 2.1 INSATSER FÖR ATT UTVECKLA ARBETET MED FILM I SKOLAN... 11 2.2 SPRIDNING AV KORT OCH DOKUMENTÄRFILM... 15 3 STÖD TILL TEXTNING PÅ SVENSKA OCH SYNTOLKNING...17 4 FILMRESTAURERING, ARKIVVERKSAMHET M.M.... 19 4.1 FÖRVÄRV OCH KATALOGISERING... 19 4.2 BEVARANDE... 20 4.3 RESTAURERING... 20 4.4 NYTTJANDE... 21 4.5 ÖVRIG INFORMATIONS- OCH SEMINARIEVERKSAMHET... 22 4.6 CINEMATEKET... 22 4.7 BIBLIOTEKSVERKSAMHET... 24 4.8 KLIPPARKIV... 25 4.9 BILD- OCH AFFISCHARKIV... 25 5 FILMARKIVET I GRÄNGESBERG... 26 5.1 ANALYS AV RESULTATET I FÖRHÅLLANDE TILL DET UPPSATTA MÅLET... 26 5.2 PRIORITERINGAR... 27 5.3 ANTALET INSAMLADE FILMER... 28 5.4 ANALYS AV INSAMLINGSMETODER... 28 5.5 FÖRDELNING AV INKOMNA FILMER VAD AVSER TYP OCH KATEGORI... 29 5.6 UTVECKLING AV KATALOGISERINGSARBETET... 29 5.7 OMFATTNINGEN AV ARKIVETS NYTTJANDE... 30 5.8 KOSTNADER OCH FINANSIERING... 30 6 INTERNATIONELLT ARBETE...31 6.1 INSATSER UNDER ÅRET... 31 6.2 SVENSK LÅNGFILM PÅ FESTIVAL... 31 7 JÄMSTÄLLDHETSARBETE... 33 7.1 EXTERNT JÄMSTÄLLDHETSARBETE... 33 7.2 INTERNT JÄMSTÄLLDHETSARBETE... 34 8 PRELIMINÄR RESULTATREDOVISNING AV FILMAVTALET FÖR ÅR 2004... 35 TABELLER... 40 BIL. INSTRUKTION/ARBETSORDNING FÖR FILMARKIVET I GRÄNGESBERG... 49 2
Sammanfattning Biografavgifterna visade en dramatisk nedgång under årets sista två månader, vilket resulterade i ett utfall drygt 4 miljoner kronor lägre än budgeterat. Resultatet blev minskade medel till publikrelaterat stöd, en neddragning med 0,8 miljoner kronor, samt 1 miljon kronor mindre till produktionsstödet. Också Distribution och Visning samt Filmkultur drabbades per automatik. Stöd till regionala resurscentrum för film och video har fördelats med drygt 16 miljoner kronor till 19 resurscentrum. Detta är en ökning med ca 1 miljon kronor jämfört med föregående år. Ökningen beror på att Filminstitutet övertagit ansvaret för de tre regioner som inte täcks i filmavtalet, men som tidigare erhållit medel från Framtidens Kultur (vilket upphörde förra året). Ytterligare 3 miljoner kronor har fördelats till de regionala produktionscentrumen. Under året arbetade Filminstitutet vidare med jämställdhetsfrågan genom att initiera en rad aktiviteter för att synliggöra frågan om ökad jämställdhet i filmbranschen. Bland annat genomfördes en intervjuundersökning som resulterade i boken Hur svårt kan det vara?. Vidare arrangerade Filminstitutet ett mycket uppskattat seminarium där genusforskare, Jämo, filmbransch m.fl. deltog. När det gäller stödfördelningen kan man konstatera att fördelningen avseende kort- och dokumentärfilm var relativt jämt fördelad mellan könen, medan utfallet för långfilm fortfarande är sämre för kvinnor än för män. Undersökningar som Filminstitutet har gjort visar att kontakterna med producenter, distributörer och andra finansiärer är betydligt sämre utvecklade för kvinnliga regissörer än manliga då det saknas effektiva nätverk. Filminstitutet införde därför under år 2004 ett stipendiesystem för kvinnliga regissörer som önskade följa ett långfilmsprojekt på nära håll, i syfte att få erfarenheter och knyta kontakter. Filminstitutet var under året dessvärre tvunget av besparingsskäl att skära ned antalet Cinemateksvisningar med ca 20 procent. Det innebar att Cinemateket inte haft någon verksamhet i maj eller augusti. Konsekvensen blev ett minskat antal besök och medlemmar och därmed minskade intäkter. I kombination med den ökade försäljningen och uthyrningen av filmer på DVD har detta påverkat Cinematekets verksamhet negativt. Läget är således bekymmersamt, men det har trots allt gått att konstatera ett ökande intresse för äldre film inte minst inom DVD-området, vilket förhoppningsvis kommer att öka intresset även för kvalitativa biografvisningar framöver. De allra flesta nyproducerade svenska långfilmer som ges ut på DVD är numera svensktextade. Också många DVD-utgivningar av äldre svensk film förses med svensk text, tack vare stöd från Filminstitutet. Ett lysande exempel är SF:s utgivning av tjugotvå Ingmar Bergman-filmer, där samtliga är svensktextade. Också antalet textade svenska filmer på biografrepertoaren har ökat, men fortfarande är det dock främst på biografer i de största städerna som textade svenska filmer visas. Festivalen i Berlin blev år 2004 en stor framgång för svensk film. Björn Runges Om jag vänder mig om var uttagen i huvudtävlan vid festivalen, samt Reza Baghers Capricciosa och Ella Lemhagens Tur & retur var uttagna i tävlan i Kinderfilmfest. Om jag vänder mig om vann både en Silverbjörn för bästa skådespelarensemble och Der Blaue Engel för bästa europeiska film. Vid festivalen i Rotterdam var Killing gängets film Fyra nyanser av brunt uttagen i tävlan och vid festivalen i Toronto fick Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta sin internationella premiär. Den kanske största sensationen under år 2004 3
var att den svenska Oscars-kandidaten Ondskan av Mikael Håfström blev nominerad i klassen bästa utländska film. Resultatet för svensk långfilm under år 2004 blev att 25 filmer vann 66 olika filmpriser världen över. Också svensk kort- och dokumentärfilm hade ett av sina bästa år någonsin under år 2004. Hela tre kortfilmer var med i Berlins filmfestival och den absoluta höjdpunkten för svensk kortfilm var när värmländska Natan av Jonas Holmström och Jonas Bergergård vann Grand Prix vid filmfestivalen i Clermont-Ferrand. Filminstitutets omkopierings- och restaureringsverksamhet fortlöper som tidigare. Samtidigt tillkommer kontinuerligt nya filmer. Film på filmbas som i oskadat skick bevaras under optimala förhållanden i temperatur- och klimatkontrollerade kasematter har en beräknad livslängd på närmare 1 000 år. Jämförbar livslängd för t.ex. DVDskivor är 10-50 år och för lagringsband för digitala filer 3-7 år. Allt fler produktioner varken produceras eller distribueras på filmbas längre vilket ur bevarandesynpunkt är alarmerande. Tillsvidare tar Filminstitutet emot dessa filmer i det format som anses hålla den högsta kvaliteten. Finns det behov för ytterligare kommentarer eller förklaringar, står vi självklart till disposition. Stockholm 2005-02-28 SVENSKA FILMINSTITUTET Åse Kleveland VD 4
1 Stöd till regional filmverksamhet År 2004 har totalt 19 195 000 kr fördelats till regional filmverksamhet. Av dessa medel har 16 195 000 kr fördelats till regionala resurscentrum för film och video. Det innebär att stödet har ökat med 1 195 000 kr jämfört med föregående år. Ökningen beror på att Svenska Filminstitutet kunnat kompensera tre regioner Gävleborgs län, Jönköpings län och Östergötlands län - för uteblivna projektmedel från Framtidens Kultur. Detta möjliggjordes genom ökade biografintäkter. Stödet om 3 000 000 kr till regionala produktionscentrum är detsamma som under föregående år. I 2000 års filmavtal står att stödet får uppgå till maximalt 1 000 000 per produktionscentrum och år. Sedan avtalet trädde i kraft har regionala produktionscentrum årligen erhållit maximalt bidragsbelopp. I tabellen nedan visas översiktligt hur det regionala stödet fördelades år 2004. En utförligare sammanställning visas i Tabell 1. Fördelning av 2004 års regionala stöd Fördelat stöd (kr) Mottagare av stöd 16 195 000 19 regionala resurscentrum för film och video 3 000 000 3 regionala produktionscentrum Metod för redovisning Vilka effekter stödet till regionala resurscentrum liksom stödet till regionala filmproduktionscentrum har haft under 2004, är svårt att utvärdera då stödmottagarna redovisar verksamheterna via sina verksamhetsberättelser som skickas in senare under våren. För att kunna få in erforderlig information i ett tidigare skede har Filminstitutet därför utarbetat en enkät för att på så vis kunna göra den analys som kulturdepartementet efterfrågar. Enkäten innehåller frågor om såväl budget som verksamhetens utformning och inriktning under året som gått, samt frågor om vilka prioriteringar man gjort och vilka resultat man sett. Stödmottagarna har inte varit odelat positiva till enkäten som upplevs som extraarbete. Det har därför varit svårt att få fram tillräcklig och ibland jämförbar information. Handläggaren för det regionala stödet kommer under våren att tillsammans med regionala resurscentrums samarbetsråd diskutera hur arbetet med enkäten kan underlättas för alla parter Regional motprestation Ett villkor för stöd är regionala motprestationer, dvs. skattefinansierat stöd från landsting och kommuner. Sedan ingången av 2000 års filmavtal har den totala regionala egeninsatsen ökat med närmare 100 procent, från cirka 40 miljoner kronor (år 2000) till nästan 77 miljoner kronor (år 2004). År 2004 uppgår ökningen till cirka 8 % jämfört med året innan. Den största satsningen görs i Västra Götalands län följt av Norrbottens län och Skåne län (dvs. de län som innehar ett produktionscentrum). Men också en majoritet av övriga län har ökat sin egeninsats markant och ligger idag betydligt över det statliga stödet, vilket ofta påtalas från regionalt håll. Det finns flera förklaringar till länens satsningar på filmen. För de län som är belägna i något av EU:s målområden har möjligheten att få strukturfondsmedel stimulerat ökade regionala satsningar. Strukturfondsprojekten har satt fokus på filmens potential inom regional utvecklingspolitik. Idag kommer den regionala egeninsatsen från fler 5
politikområden än tidigare; såväl kultur, utbildning, näring som regional utveckling. Att pengar kommer från fler håll har medfört att omsättningen för regionala resurs- och produktionscentrum har ökat avsevärt under de senaste åren. Man kan dock se ett trendbrott. Minskat stöd från EU:s strukturfonder har medfört att den totala omsättningen för 2004 sjunkit med närmare 5 miljoner jämfört med året innan. En sammanställning av den regionala motprestationen för 2004 visas i Tabell 1. Tabell 2 visar hur den totala omsättningen ökat mellan år 2001-2004 Effekter av stödet Betydelsen av det statliga stödet för den regionala filmutvecklingen kan knappast underskattas. Initialt för att det på kort tid lockade fram regionala pengar och bidrog till ett innehållsmässigt fokus på pedagogik, visning och distribution och produktion. Men också idag är stödet ett viktigt ekonomiskt bidrag som motiverar ett regionalt engagemang och långsiktigt tänkande. På enkätfrågan om det statliga stödets effekter svarar Film på Gotland: Utan Filminstitutet i ryggen hade det många gånger varit svårt att övertyga politiker om vikten av verksamhetsområden såsom skolbio, ungdomsfilmverkstad, landsortsbio eller kortfilmsproduktion. Filminstitutet ger oss möjlighet att binda ihop hela filmsatsningen på Gotland på ett sätt som kommunen troligtvis aldrig skulle klara på egen hand. Liknande svar kommer från andra resurscentrum. Många understryker att det dubbla uppdraget, både från stat och från landsting, skapar en stabilitet i utvecklingen. Man kan därför säga att den regionala filmen utvecklas i ett konstruktivt samspel mellan stat och region där kommunikation förs på olika nivåer och i olika nätverk. Om det statliga stödet också i framtiden ska kunna fungera operativt bör anslaget öka så att balans skapas mellan statligt och regionalt filmstöd. När det gäller stödet till regionala filmproduktionscentrum är detta idag allt för litet för att man ska kunna tala om några utvärderingsbara effekter för långsiktig långfilmsproduktion. 1.1 Regionala resurscentrum för film och video Stödet till regionala resurscentrum för film och video är avsett att främja regional och lokal filmkulturell verksamhet, i synnerhet för barn och unga. Stödet riktas till tre huvudområden: a) film- och mediepedagogik, b) visning och distribution samt c) produktion. Det bör betonas att regionala resurscentrum främst har en konsultativ och samordnande roll inom dessa områden, dvs. att initiera, stödja och utveckla filmkulturell verksamhet som bedrivs på lokal nivå. Film- och mediepedagogik Man kan konstatera att alla regionala resurscentrum bedrev verksamhet inom det mediepedagogiska området under år 2004. För mindre resurscentrum är detta område prioriterat dvs. praktiskt taget alla resurser läggs på verksamhet för och av barn och unga. På senare år har allt fler regionala resurscentrum satsat på att utveckla produktionsområdet. Det kan finnas risk för att den mediepedagogiska verksamheten bortprioriteras till förmån för den expansiva och ofta mer uppmärksammade produktionsverksamheten. Med tydliga riktlinjer för det nationella stödet bör dock den pedagogiska verksamheten kunna bibehållas och utvecklas. En central uppgift för regionala resurscentrum är att långsiktigt stödja kommunernas arbete med att utveckla det filmpedagogiska arbetet i skola och på fritid. De flesta resurscentrum har under året arrangerat skolbiodagar och nätverksträffar för lärare och kommunala projektledare för skolbio. Vid dessa tillfällen visas aktuell barn- och ungdomsfilm och ibland delas filmhandledningar ut. 6
Sju resurscentrum anger att de har medverkat till att arrangera filmläger för ungdomar. Film i Uppland, Film i Sörmland, Film i Västmanland och Film i Örebro län har under året förstärkt sitt samarbete när det gäller olika mediepedagogiska projekt, bland annat har de samverkat kring ett filmläger för lärare. De flesta regionala resurscentrum understryker att de såväl ekonomiskt som konsultativt har bidragit till att stödja lokala medieverkstäder. Under år 2004 har alla resurscentrum, utom Filmpool Nord, arrangerat videofestivaler för unga oetablerade filmare. Enligt redovisningar från länen har 763 bidrag lämnats in till de regionala festivalerna. Av dessa filmer var omkring 36 procent gjorda av flickor och 64 procent av pojkar. De vinnande bidragen skickades vidare till den nationella filmtävlingen Novemberfestivalen i Trollhättan. Jämställdhet 11 av 19 regionala resurscentrum uppger att de aktivt har arbetat för att öka jämlikheten mellan flickors och pojkars deltagande i filmverksamheter. Det handlar framför allt om att öka flickors deltagande. Flera resurscentrum har arrangerat särskilda kurser i manus, video och redigering enbart för flickor. Andra har arrangerat kurser där minst 50 procent av platserna är vikta för flickor. Några resurscentrum pekar på värdet av kvinnliga förebilder och anlitar därför främst kvinnliga filmarbetare som handledare. En tendens är att flickor i större utsträckning använder sig av film i skolan, medan filmverksamhet på fritiden t.ex. vid en videoverkstad främst lockar pojkar. Under senare år har flera nätverk skapats som syftar till att stärka flickors intresse, kunskaper och självförtroende när det gäller film och digitala medier. Ett av dessa, Grrl Tech (www.grrltech.nu), har initierats av Reaktor Sydost i Växjö. Detta nätverk har idag 250 medlemmar och omfattar Kronobergs län, Blekinge län och Kalmar län. Visning och distribution Alla regionala resurscentrum har under år 2004 verkat för att tillgängliggöra regionalt producerad film i sina respektive län. Av enkätsvaren framgår att minst tre regionala resurscentrum (det är troligtvis fler) distribuerar regionalt producerad film via lokala bibliotek. En majoritet anger att de genom att arrangera seminarier och filmvisningar och/eller genom ekonomiska bidrag, rådgivning och teknikstöd medverkat till att regionalt producerade filmer exponeras vid lokala filmfestivaler. I regionala resurscentrums ansvarsområde ingår att få kommunerna i regionen att engagera sig i ortens filmliv och att där ska finnas en fungerande biograf. Minst 9 resurscentrum har arrangerat nätverksträffar för biografföreståndare under året. En majoritet har i informationsutskick och nyhetsbrev förmedlat information till biografägare om de statliga biografstöden. Tre redovisar att de ger små ekonomiska stöd till biografer. På biografområdet utmärker sig Film i Västmanland som arrangerar en mängd inspirationsdagar, utbildningar och liknande för länets biografägare. Visning och distribution är tveklöst de minst prioriterade verksamhetsområdena både budgetmässigt och personellt. Endast ett fåtal regionala resurscentrum har konsulenter med särskilt uppdrag att arbeta med visning och distribution. Detta beror i regel på bristande resurser och flera resurscentrum påtalar behovet av förstärkning inom detta verksamhetsområde. Många idéer finns, t.ex. när det gäller att utveckla interregionala samarbeten kring distributionsfrågor. Produktion Produktionsområdet har vuxit avsevärt under senare år. Alla regionala resurscentrum är involverade i filmproduktion men i olika omfattning. De flesta resurscentrum arbetar 7
med produktionsstöd till såväl kort- som dokumentärfilm samt till växthusprojekt som riktar sig till unga filmare. Fem resurscentrum satsade enbart på växthus under år 2004. Dessa resurscentrum avser dock att utveckla produktionsområdet om deras verksamhetsbudgetar utökas. Enligt redovisade uppgifter för år 2004 har totalt 8 935 000 kr fördelats till kortfilm och 5 793 000 kr till dokumentärfilm. Därutöver har 1 934 000 kr satsats i växthusprojekt som riktar sig till unga filmare. Här finns dock ett definitionsproblem. Det som räknas som växthus eller som semiprofessionell film i en region kategoriseras kanske som professionell kort- eller dokumentärfilm i en annan. Gränserna är ibland svåra att dra och Filminstitutets handläggare kommer att verka för att få fram tydligare kategoriseringar inför nästa års resultatredovisning. Samtliga resurscentrum och produktionscentrum anger att de under år 2004 stöttat filmskapare genom utlån av digital inspelningsutrustning och ibland också redigeringsutrustning. I några enstaka fall handlar det om små ekonomiska bidrag. Totalt har 193 projekt beviljats teknikstöd till ett uppskattat värde av över 3, 5 miljoner kronor (relaterat till kostnaden för professionell uthyrning). Produktionsområdet är intressant ur både ett kultur- och näringspolitiskt perspektiv och får därför ofta stor regional uppmärksamhet. Den regionala filmproduktionen definieras i många län som en verksamhet med regionalt tillväxtvärde, t.ex. att den bidrar till att profilera länet och att öka dess attraktivitet. Jämställdhet Under år 2004 har produktionsstöd beviljats till 125 kortfilmer. Omkring 31 procent av dessa filmer har kvinnliga regissörer och 69 procent manliga. Därutöver har stöd beviljats till 98 dokumentärfilmer varav omkring 41 procent har kvinnliga regissörer och 59 procent manliga. Flera regionala resurs- och produktionscentrum redovisar att de aktivt arbetar för att öka jämställdheten mellan könen. Till dessa hör Film i Väst som strävar efter att ha en jämnare fördelning mellan könen, det vill säga att inget kön ska vara lägre representerat än 40 procent. Filmpool Nord har nyligen åtagit sig att vara samordnare för nätverket WIFT (Women in Film and Television) i norra Sverige. Stöd i form av medlemsavgift ges till kvinnor inom filmbranschen. Film i Västerbotten har gjort en satsning på kvinnliga filmskapare i länet genom ett särskilt projekt, kallat EDIT. 1.2 Stöd till regionala produktionscentrum Regionala produktionscentrum Film i Väst, Filmpool Nord och Film i Skåne verkar för att långsiktigt stärka långfilmsproduktion i sina respektive län. De ställer krav på att delar av produktionen ska ske i det egna länet samt att lokala produktionsmedel ska komma till användning. Insatserna kan gälla såväl teknik och personal som ekonomiska resurser. Dessa tre produktionscentrum har tillsammans bidragit med 57 100 000 kr till 31 långfilmsprojekt under året som gått. Av dessa filmer har 11 kvinnliga regissörer och 20 manliga regissörer. Totalt har 15 samproducerade långfilmer haft Sverigepremiär under år 2004. Den av Filmpool Nord samproducerade filmen Så som i himmelen av Kaj Pollak har blivit en publikmässig succé. En annan framgångsrik film som hade premiär i slutet av året är Masjävlar av Maria Blom som är samproducerad av Film i Väst. Under år 2004 har särskilt Film i Väst och Film i Skåne satsat på att utveckla produktionsmiljön i sina respektive län. I september invigde Film i Väst en ny studio på 1100 kvm. Satsningar har också gjorts på att utveckla möjligheterna till postproduktion i Trollhättan. Film i Skåne har byggt upp studiofaciliteter i det gamla regementet i 8
Ystad, kallad Ystad studios. Halva anläggningen hyrs ut till Wallander-produktionen fram till och med år 2006. Eftersom verksamheten vid de tre produktionscentrumen har blivit en viktig del av det regionala utvecklingsarbetet i de tre länen ges regionala stöd från såväl kultur- som näringspolitiska medel. För att stärka den regionala infrastrukturen när det gäller professionell film- och videoproduktion bedrivs kommissionsarbete i respektive län. Film i Väst driver en egen filmkommission medan Filmpool Nord och Film i Skåne samverkar med regionala filmkommissioner. Under år 2004 har Film Stockholm i samarbete med producentföreningen verkat för att också Stockholm ska få ett regionalt produktionscentrum. Arbetet bygger på rapporten Varför görs det så lite film i Stockholm Mälardalen? som tagits fram av Film Stockholm i samarbete med producentföreningen. 1.3 Det nationella uppdraget inom regional filmverksamhet År 2004 genomförde Film i Värmland sitt andra år som förvaltare av det nationella uppdraget inom regional filmverksamhet. En insats under året som särskilt bör nämnas eftersom den fått stor uppskattning från andra regioner är introduktionen av Musikguiden. Film i Värmland har på sin hemsida introducerat Musikguiden som ett försök att ge svar på de vanligaste frågorna om musikrättigheter för kort- och dokumentärfilm. Avsikten är att guiden ska vara ett verktyg för filmare och regionala resurscentrum från hela landet. Inom ramen för det nationella uppdraget har Film i Värmland också bidragit med ekonomiskt stöd och programarrangemang vid Novemberfestivalen i Trollhättan samt vid BUFF, Barn och ungdomsfilmfestivalen i Malmö. Film i Värmland har tillsammans med Värmlands museum producerat en vandringsutställning om regionens biograf- och filmhistoria. En fullständig rapportering kommer att delges Kulturdepartementet inom kort. 1.4 Övriga åtgärder för att stärka filmens roll i regionerna Kulturen i tillväxtprogrammen Under år 2004 bedrev Filminstitutet ett nära samarbete med Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet kring frågor om kulturens (filmens) roll för regional utveckling och tillväxt. En del av detta arbete handlade om att analysera kulturaspekten i de regionala tillväxtprogram som trädde i kraft från och med år 2004. Arbetet handlade om att undersöka vilken betydelse kulturen ges i det regionala tillväxtarbetet. Ses kultur som en tillväxtfaktor och i så fall på vilket sätt? Vilka konstområden fokuseras i detta sammanhang? Vid sidan om design är film det konstområde som lyftes fram av flest program. Det är knappast förvånande att filmen med sin tydliga koppling till både kultur och näring anses som en viktig tillväxtfaktor i många län. Regionala resurscentrum och produktionscentrum pekades ut av flera län som viktiga verksamheter inom regional utveckling. Ett exempel är Västra Götalands läns program där Film i Väst beskrivs som en viktig tillväxtmotor och klusterbyggare i regionen. Resultatet av analysen presenterades vid sex konferenser som arrangerades av Kulturrådet och regionerna under våren och hösten år 2004. Konferenserna ägde rum i Kalmar, Göteborg, Västerås, Lund, Borlänge och Sundsvall. Resultatet av arbetet sammanställdes i slutet av året i rapporten Kulturen i tillväxtprogrammen som finns utlagd på våra respektive hemsidor. 9
En pilotstudie: Film och regional utveckling politik och praktik i Norden För att öka kunskapen om kopplingen mellan film och regional utveckling tog Filminstitutet under hösten initiativ till ett forskningsprojekt om film och regional utveckling i Norden. Studien ska genomföras av forskningsinstitutet Nordregio i samverkan med Stockholms universitet och med de nordiska filminstituten. Medel beviljades i december av Nordiska Ministerrådet. Forskningsprojektet startar i februari 2005. 10
2 Stöd till film i skolan Organiserad skolbioverksamhet bedrevs läsåret 2003 2004 i 181 av Sveriges 290 kommuner. Av dessa erhöll 61 kommuner ekonomiskt stöd från Filminstitutet, övriga 120 kommuner finansierade skolbioverksamheten med lokala medel. Det totala antal skolbiovisningar under läsåret uppgick till 4 575 föreställningar och publiken beräknas till 688 000 besökare (se Tabell 3). Filminstitutets information om filmvisningar för barn och ungdom som sker på fritiden, till exempel barnfilmklubbar på biograf, visar att sådan verksamhet under läsåret fanns i cirka 76 kommuner och hade cirka 67 000 besökare. Statistiken är dock inte fullständig utan bygger på uppgifter som framkommit i samband med Filminstitutets kartläggning av skolbioverksamheten. Lägger man till de barn och ungdomar som ser film under de större barnfilmfestivalerna i Sverige ökar den sammanlagda publiken vid övriga slutna barnfilmvisningar till cirka 100 000 besök. Skolbiovisningarna tillsammans med dessa slutna visningar har alltså cirka 788 000 unga besökare siffror som inte syns i den officiella statistiken. Jämfört med året innan har antalet besök på skolbiovisningarna ökat med nära 25 000 besök. Filminstitutets kartläggning av skolbioverksamheten i landet kommer att publiceras i rapporten Skolbio i Sverige 2004. Rapporten översändes till kulturdepartementet då den är färdigställd. För att säkerställa arbetet med film i skolan som pedagogisk och kulturell aktivitet krävs att verksamheten synliggörs i en lokalt politiskt fastställd plan. De kartläggningar som Filminstitutet tidigare genomfört visar att cirka 100 kommuner fastställt politiska målsättningar för arbetet med film i skolan i en kommunal skolplan eller i ett kulturpolitiskt program. De kraftfulla markeringarna av film som gjordes i samband med att kursplanerna för grundskolan reviderades år 2000, kommer förmodligen att leda till att allt fler kommuner väljer att lyfta fram arbetet med film och medier i kommunala skolplaner och i skolornas lokala arbetsplaner. Sedan 1988 fördelar Filminstitutet ekonomiskt stöd till kommuner som vill etablera verksamhet med barn- och skolbio. År 2004 fördelade Filminstitutet 3 052 000 kronor till 70 projekt i 64 kommuner. För att få del av stödet måste kommunerna tillskjuta lokal delfinansiering. 2.1 Insatser för att utveckla arbetet med film i skolan Filminstitutets stöd till skolbio och arbete med film i skolan sker i huvudsak utifrån fyra aktiviteter. 1. Genom fördelning av ett ekonomiskt stöd till kommuner som vill initiera eller utveckla verksamhet med skolbio. Detta stöd ges som regel under maximalt tre år varefter avsikten är att verksamheten ska drivas vidare med lokala medel. 2. Genom utgivning av filmpedagogiskt material, till exempel den filmpedagogiska tidskriften Zoom, filmhandledningar, rapporter samt genom att göra material tillgängligt på Filminstitutets hemsida. 3. Genom att säkerställa en repertoar av film lämplig för barn- och skolbio. Detta sker genom en viss egen import av film samt genom kontinuerliga övertag från andra filmdistributörer. Övertag sker då den ursprungliga distributören vill ta filmen ur biografdistribution därför att filmen inte längre är av kommersiellt intresse. Vid 11
övertag prioriteras svensk film samt utländska filmer som bedöms vara betydelsefulla att tillgå för skolbio och filmklubbar. 4. Genom att initiera och utveckla nätverk och mötesplatser för erfarenhetsutbyte mellan dem som arbetar med film- och mediepedagogiska frågor vid regionala resurscentrum för film och video samt i Sveriges kommuner. Sedan 1995 har Filminstitutets strategi varit att stimulera Sveriges kommuner att etablera och upprätthålla en lokal organisation som utifrån skolornas behov och intressen arbetar för att förmedla filmupplevelser på biograf till elever på skoltid och som lokalt även kan leda och driva arbetet med att fördjupa kunskapen om film och andra medier hos lärare och elever. Ambitionen har varit att förmå kommunerna att, vid sidan av filmvisningar på biograf, beakta elevernas möjlighet att analysera och diskutera film samt elevernas möjlighet att själva uttrycka sig med rörliga bilder. Den väl fungerande strukturen med kommunal skolbioverksamhet har varit av avgörande betydelse för det breda genomslaget och det positiva mottagandet av de filmsatsningar som under de senaste åren genomförts med särskilda anslag från regeringen: Levande historia på film (1998 1999); Lilja 4-ever (2003 2004); Hip Hip Hora! (2004 2005). Lilja 4-ever (2003 2004) Genom ett särskilt anslag från Jämställdhetsenheten vid näringsdepartementet har Filminstitutet under hösten år 2003 och kalenderåret 2004 kunnat erbjuda Sveriges gymnasieelever och värnpliktiga att se filmen Lilja 4-ever på biograf till subventionerat pris. Den lokala arrangören har själv svarat för biografhyra och kostnad för filmfrakt. I anslutning till visningarna har lokalt arrangerats föreläsningar och diskussioner kring de frågor som filmen väckt. Satsningen har genomförts av Filminstitutet i samverkan med näringsdepartementet, Memfis Film, Sonet Film och Rädda Barnen. Inom ramen för projektet har det arrangerats totalt 233 visningar av Lilja 4-ever för en sammanlagd publik om 36 169 besökare. Totalt har 89 kommuner tackat ja till erbjudandet om subventionerade filmvisningar. Endast ett regemente har arrangerat visningar och diskussioner för värnpliktiga. Erbjudandet om subventionerade visningar av Lilja 4-ever har inspirerat 21 kommuner som vanligtvis inte bedriver skolbio, att arrangera visningar av filmen och även motiverat 24 kommuner som vanligtvis inte erbjuder filmvisningar för gymnasieskolan, att utvidga målgruppen för skolbiovisningarna. Satsningen har bidragit till att utvidga Filminstitutets kontaktnät med filmintresserade lärare i Sveriges kommuner och medverkat till att initiera en dialog om skolbions möjligheter med nya grupper. Som en del av projektet har Filminstitutet och Rädda Barnen gemensamt publicerat boken Vad har mitt liv med Lilja att göra? som under år 2004 distribuerats i 13 000 exemplar till gymnasieskolor, regementen och bibliotek samt till projektledare för skolbio i Sveriges kommuner. För att stödja skolors och kommuners arbete med filmen har Filminstitutet och Rädda Barnen under åren 2003 och 2004 arrangerat sju inspirationsdagar kring filmen Lilja 4- ever som tillsammans lockat 1 790 besökare. Dessa inspirationsdagar har varit viktiga för att ge kommuner och skolor möjlighet att få möta externa resurspersoner eller organisationer som sedan kunnat anlitas i det lokala arbetet. Filminstitutet har på sin hemsida skapat ett forum för erfarenhetsutbyte för lärare och elever kring hur man kan 12
organisera arbetet med filmen. Filminstitutets insatser kring Lilja 4-ever har beskrivits vidare i en särskilt rapport, Lilja 4-ever på skolbio. Hip Hip Hora! 2004 2005 För att stödja utvecklingsarbetet kring jämställdhet i skolan har utbildningsdepartementet gett Myndigheten för skolutveckling och Filminstitutet i uppdrag att under läsåret 2004 2005 erbjuda subventionerade biografvisningar av filmen Hip Hip Hora!. Erbjudandet riktar sig till grundskolans årskurs 6 9 och omfattar fri filmhyra samt kompensation för kostnader för filmfrakt och biografhyra upp till 1 000 kr per visning. Erbjudandet har på kort tid blivit en stor framgång. Under hösten 2004 har mer än 100 kommuner tillsammans bokat över 400 skolbiovisningar. Myndigheten för skolutveckling och Svenska Filminstitutet har i november 2004 överlämnat ett exemplar av filmen Hip Hip Hora! på DVD med institutionella rättigheter som gåva till AV-mediacentraler för att filmen ska finnas att tillgå för skolor som önskar arrangera visningar av filmen i klassrum och samlingssalar. Samverkan med Myndigheten för skolutveckling Svenska Filminstitutet har i samverkan med Myndigheten för skolutveckling tagit fram materialet Agenda M - Diskussionsunderlag för ett mediepedagogiskt utvecklingsarbete. Syftet är att ge lärare, skolledare, kulturtjänstemän och politiker inspiration och idéer för att stärka och utveckla arbetet med medier i skolan där frågan om skolbio och elevers eget filmskapande sätts i relation till de satsningar som gjorts på IT i skolan och till övrigt mediearbete. Materialet har utvecklats i dialog med ett flertal svenska kommuner. Filminstitutet har sedan några år tillbaka öppnat för möjligheten att ur anslaget för stöd till lokal filmkulturell verksamhet för barn och ungdom ge stöd till kommuner som önskat utveckla verksamheten med film i skolan. Allt fler kommuner har valt att utnyttja denna möjlighet för att dokumentera genomförda insatser och formulera visioner för det fortsatta arbetet med film och andra medier i skolan. År 2004 har 13 kommuner beviljats stöd för att dokumentera, utvärdera och utveckla verksamhet med film och medier i skolan: Borås, Falun, Gnesta, Haninge, Håbo, Jokkmokk, Jönköping, Nora, Skellefteå, Skövde, Strängnäs, Trollhättan, Växjö. Idéerna och erfarenheterna från arbetet med Agenda M har våren 2004 presenterats i boken Medieresor om medier för pedagoger, som publicerats av Utbildningsradion i samarbete med Myndigheten för skolutveckling och Filminstitutet. Samverkan med lärarutbildningar Svenska Filminstitutet erhöll åren 2001 och 2002 sammanlagt 2 miljoner kronor från utbildningsdepartementet för att utveckla arbetet med att öka kunskapen om film och andra medier i skolan. Detta har skett genom att stödja samverkan mellan regionala utvecklingscentrum vid lärarutbildningar vid högskolor och universitet (s.k. RUC) och regionala resurscentrum för film och video. Avsikten har varit att kartlägga behov och önskemål i kommunerna och utifrån detta initiera kompetensutveckling kring film och andra medier för lärare. Hösten 2001 och våren 2002 avsatte Filminstitutet 700 000 kronor av anslaget för stöd till lokal filmkulturell verksamhet för barn och ungdom för att etablera ytterligare samverkansprojekt. Filminstitutet slutredovisade arbetet till utbildningsdepartementet den 31 mars 2003 i en rapport kallad Utveckling av film- och mediekunskap 13
Lärarutbildningar i samverkan med regionala resurscentrum för film och video, men även om projektet är slutredovisat är inte arbetet avslutat. De samverkansprojekt som initierats med stöd av utbildningsdepartementet och Filminstitutet är ett första steg i en långsiktig process för att öka kunskapen om film och andra medier i skola och lärarutbildning. Filminstitutets ambition är att årligen inbjuda till företrädare för lärarutbildningar och regionala resurscentrum för film och video till diskussioner kring det pågående utvecklingsarbetet. Den 9 mars 2004 möttes dessa grupper vid en konferens som arrangerades i samarbete med lärarutbildningen vid Malmö högskola. Seminarier, konferenser och nätverksträffar Att bjuda in till seminarier och konferenser är en viktig del i Filminstitutets strategi för att upprätthålla samtal om filmens och biografens möjligheter hos tjänstemän och beslutsfattare i kommuner och landsting samt hos lärare och kulturförmedlare. Under Göteborg Film Festival hölls seminarier om filmen i den regionala och lokala kulturpolitiken. Under BUFF Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö arrangerades ett flertal seminarier om skolbio och mediepedagogik för lärare och kultursekreterare. Tillsammans med Umeå filmfestival arrangerade Filminstitutet dagar om skolbio för lärare samt seminarier om filmen i den regionala kulturpolitiken och om lokalt publikarbete på biograf. Under seminariedagarna i Umeå ägnades särskild uppmärksamhet åt arbetet med att stärka funktionshindrades möjligheter att ta del av aktuell svensk film på biograf och video och DVD. Sedan år 2001 har Filminstitutet och Statens kulturråd årligen arrangerat gemensamma nationella nätverksträffar för regionala dans-, film- och konstkonsulenter. Detta har varit mycket lyckat och setts som värdefullt då det gett tillfälle att utbyta viktiga erfarenheter. Under år 2002 beslutade därför Filminstitutet, Statens kulturråd och Riksteatern att tillsammans med representanter för Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Rikskonserter, Riksutställningar och Utbildningsradion att årligen arrangera en gemensam konferens för samtliga regionala kulturkonsulenter. Värd för 2004 års konferens var Statens kulturråd. Konferensen planerades och genomfördes i samverkan med Aktionsgruppen för barnkultur som under konferensen presenterade sitt uppdrag och deltog i olika gruppdiskussioner. Under året deltog Filminstitutet i ett samarbete med Föreningen Datorn i utbildningen, KK-stiftelsen, Svenska Kommunförbundet, Myndigheten för skolutveckling och Nationellt centrum för flexibelt lärande kring en konferens för lärare och skolledare, kallad Skapande och lärande med medier och IT i skolan. Konferensen ägde rum på Skolforum på Stockholmsmässan i Älvsjö den 2 november 2004. Parallellt arrangerades regionala konferenser på åtta platser i landet (Piteå, Söderhamn, Gagnef, Örebro, Linköping, Göteborg, Ronneby och Malmö) som tog del av inslag från Stockholmsmässan via en webbsändning. Internationellt samarbete Den 11 12 februari 2004 samlades företrädare för nationella filminstitutet och filmorganisationer i Europa till ett möte i Stockholm för att diskutera filmpedagogik och skolbio. Initiativtagare till mötet var Svenska Filminstitutet som sett möjligheterna att bilda ett europeiskt nätverk för dem som arbetar med frågor som rör film i skolan på de europeiska filminstituten. Tanken med nätverket är att stimulera erfarenhetsutbyte, utveckling av gemensamma projekt samt fungera som en referensgrupp för EU:s satsningar, till exempel vad gäller att göra det europeiska filmarvet levande för en ung publik. Som underlag inför mötet tog Filminstitutet fram en dokumentation kring arbetet med film i skolan i Europa, kallad Film Education in Europe 2004. Vid mötet deltog representanter från 21 olika filmorganisationer från 11 länder i Europa. Ett 14
uppföljande möte ägde rum i samband med konferensen Media Education in Europe i Belfast 13 15 maj 2004. I augusti 2003 bjöd Nordiska Ministerrådets barn- och ungdomskulturgrupp (BUK) in representanter för olika institutioner och organisationer i Norden till ett möte i Malmö för att diskutera framtida satsningar. Danska, Norska och Svenska Filminstitutet deltog och presenterade olika förslag kring hur Nordiska Ministerrådet skulle kunna stödja samverkan kring barn- och ungas eget filmskapande i Norden. Under år 2004 beviljade Nordiska Ministerrådet ett stöd till Filminstitutet för att ta fram en projektskiss för en nordisk nätarena för filmintresserad ungdom. Denna projektskiss har hösten 2004 legat till grund för ett bidrag från Nordiska Ministerrådet om 5 200 000 DKK för ett samverkansprojekt med övriga nordiska länder kring ett nätverk och en mötesplats på Internet för att stödja ungas filmskapande i Norden. 2.2 Spridning av kort och dokumentärfilm Bakgrunden till stödet är att kort- och dokumentärfilm sällan visas på bio, men att de skulle nå en större publik om de gjordes tillgängliga i större utsträckning. Kulturdepartementets filmproposition såg skolor, organisationer samt företag som de främsta målgrupperna och följaktligen är stödet inplacerad under avsnittet Film i skolan. Som Filminstitutet tidigare har påpekat, visar erfarenheterna att den stora målgruppen för dessa filmer framför allt är allmänheten och att filmerna därför måste göras tillgängliga inte endast via AV-centraler och bibliotek. För att stödet skall fylla sitt syfte att öka publiken på kort- och dokumentärfilm införde Filminstitutet år 2000 ett titelstöd för enskild distribution av en film, eller för samdistribution av flera filmer. Intresset för stödet har varit högt och hela den disponibla stödsumman knappt 1,6 miljoner kronor har fördelats till 37 filmer/projekt (se vidare Tabell 4). Dvd är nu ett etablerat distributionsformat av kortfilm såväl som långfilm (år 2004 passerade för första gången antal sålda DVD-filmer antalet köpta biografbiljetter). De projekt som fått stöd kan delas in i tre huvudkategorier: 1. Kortfilmssamlingar allt ifrån regionala resurscentrum som velat ge en bild av mångfalden i de filmer som producerats i just den regionen, till nischade regissörsporträtt av filmare som Carl Johan De Geer och Mårten Nilsson. Det är tydligt att de mest profilerade utgåvorna också haft lättast att nå publik, medan en mer redovisande utgåva utan fokus på en särskild publikgrupp haft det svårare. 2. Längre kortfilmer i separatutgåvor filmer som lanserats ungefär som en långfilm. Exempel är dokumentärerna Bondens tid på jorden och Kinchen eller smala konstnärsporträtt som Masterpiece the art of Carl Cunningham-Cole. Inga slutredovisningar är gjorda än men det skall bli intressant att följa huruvida denna typ av innehåll kan hävda sig på den expansiva DVD-marknaden. 3. Bonusutgåvor av kortfilm på annan DVD-långfilm ett nytt koncept som framför allt Folkets Bio ägnat sig åt. Filmer som mycket nära anknyter till huvudfilmens tematik och som förgyller utgåvan, men som också i bästa fall kan nå en större publik ungefär på samma sätt som förfilm på bio. Detta är en mycket billig distribution, men genererar heller inga intäkter till filmarna/producenterna. Som komplement till övrig distribution är den dock viktig. Exempel är Stockholm 75, en kort dokumentär om ambassaddramat, som lagts till på DVD-utgåvan av Aldo Morofilmatiseringen Bongiorno Notte. Ytterligare ett DVD-projekt som faller utanför dessa kategorier, fick under året distributionsstöd: en satsning på enkla DVD-singlar. Förpackningarna liksom 15
menyuppbyggnaden är enkla, och gör att de kan säljas till ett mycket lågt pris. Ett spännande försök att närma sig skivbranschens sätt att jobba. Endast ett VHS-projekt sökte och fick stöd, och det är högst troligt att denna distributionsform helt kommer att upphöra för nya projekt under år 2005. Endast ett kortfilmsprogram för biografdistribution sökte stöd, å andra sidan fick det stor medial uppmärksamhet (och i sammanhanget goda publiksiffror): Sandrew- Metronomes distribution av Dramatiska Institutets avgångselevers fyra slutfilmer. Kort & Gratis, Folkets Bios visningsprojekt för kortfilm, är en viktig och väl fungerande visningsform som säkert kommer att få en väsentligt högre profil också utanför Stockholm under år 2005. Under år 2004 genomfördes visningar med finansiering via detta stöd, bl.a. i Malmö, Lund, Göteborg, Umeå och Östersund. Även kortfilm som förfilm på biograf fortsätter att publikt vara en betydelsefull visningsform, men också ett vågspel då ett misslyckande för huvudfilmen automatiskt blir ett misslyckande även för förfilmen. Det är dock sällan denna visningsform återfinns hos de större distributörerna då en förfilm dels anses konkurrera med egna filmtrailers samt reklamfilmer, men även försvårar biograflogistiken. VoD (Video on Demand) via ip-tv 1, en visningsform som ökat stort i bland annat Norge, existerar även i Sverige men har ännu inte fått någon större betydelse för distribution av kortfilm. Viss experimentverksamhet pågår även om inga projekt sökte stöd under året. Utvecklingen går dock mycket fort och vad t.ex. Telias ip-tvdistribution kan komma att betyda för kortfilmsdistributionen återstår att se. 1 S.k. bredbands-tv där TV distribueras som internet av en internetleverantör till en dator eller via en box till TV-apparaten, och där TV-apparaten i viss mån kan användas som dator för att ladda hem material från internet. 16
3 Stöd till textning på svenska och syntolkning Samtliga nyproducerade svenska filmer bör göras tillgängliga för såväl hörselskadade som synskadade genom textning på svenska eller syntolkning. I samarbete med Synskadades Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Sveriges Dövas Riksförbund har Filminstitutet fördelat 1 794 335 kr under år 2004. Andelen av stödets totala budget som gått till textning av film på bio är ca 57 procent, den största sedan stödet inrättades (Tabell 5). Orsaken till detta är dels att antalet premiärsatta filmer under år 2004 varit ovanligt högt, dels en ökad benägenhet även hos distributörer av smalare filmer att texta biografkopior av svensk film. Av de dryga 30 svenska filmer som hade premiär under år 2004, svensktextades åtminstone en biografkopia av cirka 20 av titlarna. De allra flesta nyproducerade svenska långfilmer som släpps på DVD är numera svensktextade. Också många DVD-utgivningar av äldre svensk film förses med svensk text med stöd från Filminstitutet. Exempel på detta är SF:s utgivning av sammanlagt 22 Ingmar Bergman-filmer, där samtliga är svensktextade (Tabell 6). Andelen av stödets totala budget som gått till syntolkningsprojekt har däremot minskat (Tabell 7). Detta förklaras framför allt med att de initiala kostsamma investeringarna (inköp av syntolkningsutrustning och utbildning av tolkar) som krävs för att bedriva syntolkning av film på bio, redan har genomförts i många regioner. De beviljade stöden för år 2004 har istället till största delen handlat om enskilda syntolkade filmvisningar. Idag arrangeras syntolkade filmvisningar i drygt 10 regioner runt om i Sverige, framför allt genom SRF:s försorg. Ett 60-tal syntolkade filmvisningar arrangerades med stöd från Filminstitutet under året. Det är värt att poängtera att syntolkade filmvisningar på bio är en verksamhet som Filminstitutet är ensam om att finansiera. I övrigt har Döv Filmfestival i Stockholm och en motsvarande filmfestival för döva i Örebro beviljats stöd. Stöd har också beviljats till Umeå Filmfestival för arrangemanget av seminariet Är svensk film tillgänglig för alla? som bland annat behandlade möjligheterna för synskadade och hörselskadade att ta del av svensk film (se vidare Tabell 8). Som nämndes ovan har antalet textade svenska filmer på biografrepertoaren ökat. Fortfarande är det dock i första hand på biograferna i de största städerna som textade svenska filmer visas. Det vore önskvärt att dessa visningar marknadsfördes bättre så att målgruppen, de döva och hörselskadade, lättare kunde hitta visningarna. Detta är dock inget Filminstitutet direkt kan påverka men intresseorganisationerna, framför allt HRF, arbetar aktivt med att kontinuerligt informera om vilka svensktextade svenska filmer som visas på biorepertoaren. En av stödets ambitioner är att barn- och ungdomsfilm ska prioriteras. Nästintill alla svenska barn- och ungdomsfilmer som hade biopremiär under år 2004 fick stöd till åtminstone en textad biografkopia. På DVD-sidan prioriteras barn- och ungdomsfilm genom att Filminstitutet, förutom att ge stöd till textning av svenska barn- och ungdomsfilmer, också i viss utsträckning beviljar stöd till textning av tecknade utländska filmer med svenskt tal. Valet av vilka filmer som ska syntolkas under ett verksamhetsår görs, efter att ansökan beviljats av Filminstitutet, utifrån vilka filmer som just då är mest populära på den ordinarie biorepertoaren. Filminstitutet har därför små möjligheter att påverka i vilken utsträckning man väljer barn/ungdomsfilmer till den syntolkade repertoaren. 17
Trots de problem som beskrivs ovan, innebär stödet till textning och syntolkning tveklöst att svensk film blivit mer tillgänglig för funktionshindrade. Antalet syntolkade filmvisningar ökar varje år, långsamt men stadigt. Viljan att texta svenska biografkopior har ökat, både hos större och mindre distributörer. På den svenska DVD-marknaden finns idag närmare 150 titlar som svensktextats med stöd från Filminstitutet. 18
4 Filmrestaurering, arkivverksamhet m.m. Filminstitutets filmarkiv har till uppgift att samla in, katalogisera, bevara, och tillgängliggöra det svenska filmarkivet. Med det svenska filmarvet avses all professionellt producerad film som visats på biograf i Sverige; såväl svensk som utländsk film, långfilm och kortfilm, spelfilm och dokumentärer, animationer, reklamfilm, journalfilm, trailrar mm. När det gäller den svenskproducerade filmen har filmarkivet dessutom ansvar för restaurering, så att visningskopior föreligger i skick som i möjligaste mån överensstämmer med ursprungliga versioner och att referensmaterial i bästa möjliga skick tas fram för kommande generationer. 4.1 Förvärv och katalogisering Under år 2004 förvärvade arkivet material till 1 711 filmer, varav 1 094 tidigare helt saknades. När det gäller de 617 titlar som tidigare fanns i samlingarna deponerades antingen en andra visningskopia, eller en första visningskopia på filmer arkivet tidigare enbart haft referensmaterial till, alternativt referensmaterial till filmer arkivet tidigare enbart haft visningskopia av. Antalet depositioner av kopior av utländsk film som gått ur svensk distribution samt antalet leveranser av säkerhetsmaterial till Filminstitutsstödda produktioner var i stort sett desamma jämfört med tidigare år. Att antalet nyförvärv till arkivet ändå visar en sådan dramatisk ökning år 2004 jämfört med närmast föregående år (se Tabell 9) har i huvudsak två förklaringar: 1. Som ett resultat av byggandet av nitratfilmskasematten i Grängesberg inleddes under år 2004 registreringen av arkivets innehav av film på nitratbas. Materialet har funnits hos Filminstitutet en längre tid, men tidigare inte ingått i statistiken då det varit okatalogiserat. 2. Sandrew AB och Sandrew Metronome International AB deponerade under hösten en stor del av sina innehav av såväl egenproducerad som distribuerad film till arkivet. Vid sidan av ovan nämnda depositioner emottog arkivet under år 2004 också ett antal större depositioner från andra distributionsbolag, kulturinstitut och privatsamlare som upphört med sin verksamhet. På grund av otillräckliga resurser att kontrollera, registrera och katalogisera nyinkommet material har dessa depositioner ännu ej gåtts igenom, varför dessa tillskott inte ingår i 2004 års siffror. Under år 2003 tog arkivet emot en deposition via Utrikesdepartementet av Förenta Nationernas material om generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Denna deposition ingår ännu inte i arkivets statistik, då materialet först i januari 2005 återkom från bandning vid Statens Ljud- och Bildarkiv (SLBA) (se separat återrapportering till Utrikesdepartementet 2005-01-26). Alla filmer i arkivet registreras och katalogiseras i en intern filmdatabas, där förutom filmografiska fakta också uppgifter om filmmaterialets tekniska egenskaper, fysiska status och ägandeförhållanden registreras. I databasen införs också fullständiga filmografiuppgifter till all svensk film, oavsett om filmerna finns i våra samlingar eller inte. Denna del av databasen finns sedan i oktober 2003 tillgänglig via internet (www.svenskfilmdatabas.se). Under år 2004 registrerades 104 512 unika besök. 19
4.2 Bevarande Film på filmbas som i oskadat skick bevaras under optimala förhållanden i temperaturoch klimatkontrollerade kasematter har en beräknad livslängd på närmare 1 000 år, att jämföras med livslängden för magnetiska videoband och DVD-skivor (10-50 år), eller lagringsband för digitala filer (3-7 år). Svensk lagstiftning föreskriver ingen pliktleverans av film på film. För att i någon mån kompensera detta vad gäller svensk film är varje producent som erhåller finansiellt stöd från Filminstitutet enligt avtal skyldig att leverera säkerhetsmaterial (negativ, interpositiv, lågkontrastkopior etc.) till arkivet. Allt fler produktioner, inte minst kortfilmer, vare sig produceras eller distribueras på filmbas, vilket ur bevarandesynpunkt är alarmerande. Tillsvidare tar Filminstitutet emot dessa filmer i det format som anses hålla den högsta kvaliteten. Frågan om bevarandet av audiovisuellt material aktualiserades under året i och med SLBA-utredningen Bevara ljud och rörlig bild; Insamling, migrering - prioritering. I remissvaret poängterade Filminstitutet att digitalisering och migrering av sådant material som ej föreligger på filmbas (t.ex. televisionsmaterial och filmer som producerats och distribuerats digitalt) är nödvändig, men att material som föreligger på filmbas bäst bevaras på film av tre anledningar: 1) bevarandet av film på film innebär att den ursprungliga visningsupplevelsen kan återskapas, 2) det går idag inte att digitalisera film utan att information går förlorad, 3) filmens överlägsna livslängd jämfört med andra informationsbärare. 4.3 Restaurering Under året har 22 kort- och dokumentärfilmer producerade mellan åren 1913 och 1950 restaurerats och omkopierats (se Tabell 10) filmer som tidigare endast existerat på brandfarlig nitratfilmsbas och därför inte varit tillgängliga. Bland dessa märks Arbogabilder (1924), Finska republikens president Relander på besök i Stockholm (1925) och Lapp-Lisa (1949). Dessutom återupptogs arbetet med att restaurera och kopiera samlingen med originalnegativ till Paramountjournalen (1925-33). Sammanlagt restaurerades och omkopierades drygt 11 000 meter nitratfilm under året, vilket uppfyller det av departementet fastslagna målet att fr.o.m. år 2004 årligen restaurera 10 000 meter kort- och dokumentärfilm på 35 mm nitratfilmsbas. Med hjälp av de särskilda medlen i filmavtalet avsedda för att ta hand om den svenska filmen som producerades på färgfilmsbas under åren 1953-1979 tog arkivet i fjol fram 18 visningskopior, 5 masterkopior, 5 lågkontrastkopior och 1 duplikatnegativ till 17 filmer, bl.a. Nils Holgerssons underbara resa (1962), Ingmar Bergman (1972) och Tältet (1978). Antalet färdigställda färgfilmsrestaureringar var efter nedgången år 2003 åter i paritet med närmast föregående år (se Tabell 10). Under året restaurerades också den tidigare försvunna spelfilmen Skandal och kärlek i Kråklunda (1922), som år 2003 återfanns hos en privatperson. Vidare tog arkivet fram ytterligare visningskopior av redan restaurerade filmer som på grund av hårt nyttjande blivit utsatta för slitage. Behovet att restaurera och omkopiera den film som inte omfattas av medlen för kortoch dokumentärfilm på nitratfilmsbas respektive färgfilm producerad 1953-1979 överstiger befintliga resurser, vilket gör att ett stort antal filmer idag inte finns tillgängliga i acceptabelt skick. 20