Ön Ön Ön Författare: Elma Palm
Kapitel 1 Jag befinner mig bara några hundra mil från Madagaskar. Det var första gången jag flyger själv och är på väg mot Madagaskar för att plugga. Som min vanliga otur så hamnar jag bredvid en gammal gubbe som klagade på att jag sa hej till honom samtidigt som han själv hade druckit jättemycket. Som tur var så var det en trevlig flygvärdinna som frågade om jag ville ha något att dricka. Men efter några minuter jag hade druckit upp min Coca-Cola och lyssnat klart på min favoritlåt Bille Jean med Mikael jakson så kom hon springande genom planet samtidigt som de skulle säga någonting i högtalaren. -Vi har tråkiga nyheter vi kommer att kraschlanda. Det kändes helt tomt. En gång såg jag på en film där ett plan kraschade men mamma säger att det var större chans att jag blev påkörd. Jag har panik. Det var alldeles iskallt men det var bara och njuta för snart skulle vi landa i vattnet och jag hade på mig leggings och tjock tröja och såklart så funkade inte livbåtarna. Plötsligt kände jag hur det skaka till.
Kapitel 2 Jag var helt själv i havet. Jag måste svimmat i luften för jag hade ingen aning om var alla andra var. Plötsligt från ingenstans så ploppade det upp en ö, jag antog att det var en synvilla men av någon anledning så börjar jag att simma. Efter några minuter så är jag framme och det var faktiskt en ö, hur tur har jag inte. Jag var väldigt törstig, hungrig och varm, som tur var så hade jag fått med mig min skol och t-shirt. När jag hade satt på mig mina kläder så skulle jag gå och leta frukt jag kunde äta. Efter ett tag så hittade jag en vattenkälla då var jag överlycklig. När jag hade återvänt till stranden så hade jag bara hittat en mango, men jag hatade verkligen mango men jag åt den ändå. Nu var jag väldigt trött men jag vågade inte gå in i djungeln och sova för att jag var livrädd för ormar så jag skulle sova på stranden. Den kvällen så hade jag så svårt att sova, jag saknade mamma och pappa till och med min lilla syster som jag hatade det var också väldigt många ljud.
Kapitel 3 När jag vaknat gick jag på en frukt runda så hittade jag ett litet hus. Jag blev överlycklig så jag sprang så snabbt jag kunde utan att tänka så helt plötsligt så hade jag sprungit in i husväggen. När jag låg där på marken så öppnades dörren. Ut kom en tjej som såg ut att vara lika gammal som mig. - Are you okey?, fråga hon. - Yes, sa jag. - Pratar du svenska? - Ja, hur visste du det? - Man hör det på din brytning. - Okej, det var sant jag sög på engelska. Aj mitt huvud. - Kom in till mig jag har kallt vatten Efter ett tag började tänkte jag att jag skulle börja prata med henne. - Hur kan du svenska? - Jag har pluggat i sverige men kommer från Etiopien. - Okej, vad heter du och hur gammal är du? - Du ställer många frågor, jag heter korall och är 16 du då. - Lovis och är också 16.
- Hur kom du hit? - Jag kraschlanda här i förrgår. - Va! Samma här. - Vi måste åkt samma plan, undrar var de andra tog vägen? - Ja. Sen var det tyst igen. - Får jag sova här inatt? Sa jag bara rakt ut utan att tänka mig för. - Asså jag gillar dig men vi träffades för typ 15 minuter sen och jag släpper inte in vem som helst. - Okej jag förstår då går jag tillbaka till min kalla strand. - Öh stanna då, sa hon sukande. När jag lägger mig känns det bra men ändå inte. För det känns som om det är något skumt med korall.
Kapitel 4 När jag vaknade och reste mig upp så föll jag snabbt tillbaka när jag såg korall hålla en kniv rakt mot min strupe. - Trodde du att du skulle kunna lita på mig jag har inte varit med om en flygkrasch, det var så enkelt att lura dig du var i ett sånt stort behov av att få en skönhetssömn, säger hon. Jag känner mig så lurad och arg. Bara av ren reflex så så slår jag henne jätte hårt i käken och rusar så snabbt jag kan ut genom fönstret och springer så snabbt jag kan i den öde skogen.
Jag vet inte hur länge jag sprang men efter ett tag satte jag mig ner. Jag kände hur det smakade blod i munnen och hur benen bara skrek mjölksyra. Efter ett tag hörde jag ett ljud men orkade inte springa därifrån, senare så såg jag koralls fotsteg sen somnade jag. Jag vaknade av att korall gav mig en käftsmäll. - Vakna din råtta, sa korall. - Vad vill du mig? - Dina föräldrar är säkert jätterika så det blir lätt att klämma ut dem på pengar,nu ska jag gå och hemma de andra. Vad menade hon med alla andra? Jag hade så många frågor men den största var om jag någon gång mer skulle få se min familj. Plötsligt såg jag en tår på mina händer och det kommer okontrollerat bara mer och mer. Efter några minuter så var det nästan ett helt hav och de var väldigt glidiga, så glidiga att jag kunde få av mig repen. Jag var så chockad att jag bara satt kvar där samtidig som hjärnan bara skrek att jag skulle springa därifrån. Men så fort jag hörde röster så ville kroppen äntligen springa. Bara några sekunder senare så hörde jag en mörk röst skrika: - Stanna!!
Kapitel 5 Vad tror han att jag bara ska stanna. Jag sprang snabbare än jag hade gjort i morse. Tillslut så kom jag till stranden de andra var långt borta eller... Bara typ 20 sekunder senare jag hade tänkt den tanken så såg jag bladen börja röra sig. Det var korall och hennes medhjälpare, de kom närmare och närmare. När jag såg alla så fick jag panik jag fick den där känslan som jag fick när jag var fast i alla rep, att hjärnan ville springa men benen ville inte lyssna. - Trodde du att skulle kunna komma undan, sa en av de äldre männen som var minst 30 år äldre en mig. Precis när det kändes som om allt hopp var ute så hade jag sån panik så att jag svimma. Jag kände mig så dum att jag hade svimmat, när jag öppnade ögonen så var jag av min förvåning på en ambulanshelikopter antog jag iallafall eftersom jag såg att personalen hade ambulans jackor på sig.
Jag låg också på en sån där säng som Michael jackson hade legat i när han hade dött och skulle åka till sin begravning och som man brukar se i filmer. Hon är vaken nu, hörde jag en manlig röst som var ifrån en av personalen. Det var 4 vuxna i helikoptern 2 killar och 2 tjejer. Den ena tjejen kom fram till mig. - Hej jag heter Maria jag är här för att du har svimmat och förmodligen kraschat från ett flygplan, vad heter du? - Lovis, svarade jag fast jag egentligen bara ville somna om igen. -Var kommer du ifrån? Hon fortsätter ställa fråga på fråga tills hon säger att jag kunde somna om igen. En månad senare... Nu var allt bra. Jag var återförenad med min familj och korall satt i häktet och om en månad skulle det vara rättegång och jag skulle jag vara med. Jag var väldigt nervös men nu när jag vet att korall hade kraschat med ett flygplan med sin familj på ön och hade kommit ifrån sin familj och då hade hon blivit uppfostrad av de äldre männen som redan var där, så kunde inte låta bli att tycka synd om henne.
Men hur som helst så har jag redan varit med i typ 7 tv shower var av 1 i Danmark, 1 i Finland, 2 i Norge och resten i sverige. Jag ska typ på 10 till och en är i Frankrike och en i England, jag är ganska nervös men trodde det skulle gå bra. Och den vanligaste frågan är: ingen vet vilka männen är, vilka tror du det är? Det vet faktiskt ingen som visste. Men jag tror själv att de hade varit en by där som hade blivit utplånad av ett stort djur och de var de enda som hade överlevt. Men nu ska jag gå och ha fredagsmys, hejdå.
Tack för att du tog dej tid att läsa min bok. Författare: Elma Palm