Socialsektorn behöver lagen om yrkesutövande Man bör stadga lagen om yrkesutövande för socialsektorn och de som utbildats inom den sociala branschen bör registrera sig. Valviras verskamhetssektor bör utvidgas för att omfatta upprätthållandet av ett register över dem som erhållit utbildning inom den sociala sektorn. Sedan 1994 har Talentia rf, fackorganisationen för de högutbildade inom socialbranschen, fört fram registrering av yrkena. Alla hälsovårdens yrken (lagstadgade och benämningsskyddade) finns i Social- och hälsovårdens lov och övervaknings verk Valviras register. Av socialvårdens yrken finns endast närvårdarna i registret, men inte till exempel socialarbetarna, socialhandledarna eller familjearbetarna. Social- och hälsovårdens gränsmarker har avlägsnat samarbetet, bland annat i och med att beställarproducent-modellen har anlänt till kommunerna. Situationen är speciell eftersom professionella som parallellt producerar likadana tjänster befinner sig i olika ställning. Till antalet är de högskoleutbildade professionella inom socialbranschen inte många; ca 5 000 är socialarbetare, ca 15 000 socionomer (YH) och personer som tidigare erhållit institutexamen, 200 geronomer (YH) och 200 rehabiliteringsledare (YH). På hösten 2008 framförde Talentia för riksdagens social- och hälsovårdsutskott under ett tillfälle där man hörde Talentia i samband med att Valvira grundats, att hela social- och hälovårdspersonalen bör vara övervakad av en upprätthållare av ett register. För att registreringen skall lyckas behövs en lag för yrkesutövare gällande dem som avlagt examen på högre nivå inom socialbranschen, socialarbetare, soionomer (YH), geronomer (YH), rehabiliteringshandledare (YH) och andra. Talentia framförde att lagberedningen inleds omedelbart, och att man stadgar att lov- och övervakningsverket upprätthåller det tidigare nämnda registret över yrkespersoner. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott tog i beaktande Talentias ståndpunkt och uttalade följande: Det nya lov- och övervakningsverket upprätthåller ett register över hälsovårdens yrkespersonal och en del av socialvårdens yrkespersoner. Utskottet konstaterar att grundandet av ett nytt centralverk även förbättrar förutsättningarna för en bättre täckning av registreringen av socialvårdspersonalen jämfört med nuläget. Utskottet upplever att övervakningen av socialbranschens yrkespersoner bör förbättras även genom utveckling av lagstadgan om yrkesutövande. Varför är lagen om yrkesutövande inom socialbranschen oundviklig? (1) Kunden bör kunna granska ställningen och behörigheten hos utövaren av sociala tjänster Lagen om den professionella personalens behörighet inom socialvården åtföljs i varierande grad. Fortfarande avlönar arbetstagarna personer för uppgifter inom socialbranschen, vilka inte uppfyller behörighetskraven. Eftersom yrkesbeämningarna inte är skyddade kan vem som helst arbeta och använda dessa benämningar. Detta försvagar kundernas rättsskydd och lagen man stadgat om kundens ställning och rättigheter inom socialvården.
Eftersom social och hälsotjänsterna i kommunerna bildar ett enhetligt servicesystem, är det viktigt att kundens ställning och lagarna om yrkesutövande befinner sig på samma nivå inom social- och hälsovårdstjänsterna. Lagstadgan om hälsovårdens yrkespersoner grundar sig på följande kriterier: till yrket leder en tydligt definierad utbildning, av myndigheterna godkänd, yrkespersonen verkar sålunda självständigt att patientsäkerheten förutsätter sakkunnig yrkesbehörighet, patientolycksrisken som inbegrips i yrkesverksamheten är i medeltal större, arbetet sker i omedelbar patientkontakt och däri inbegrips även ofta fysiska och psykiska åtgärder som påverkar människan intimt och internationell praxis och avtal. Samma kriterier förverkligas och de kan användas gällande lagen om yrkesutövande för socialvårdens yrkespersoner. Inom socialbranschen är det fråga om kunden och dennas rättsskydd. Kundens rättsskydd förutsätter att yrkespersonens ställning och behörighet inom socialbranschen kan bekräftas. (2) Lagen om yrkesutövande och registrering av socialvårdens personal ger för utvecklings- och utbildningsbehov upphov till tydlig personalinformation Som det nu är kan man inte få exakta statistiska uppgifter om socialvårdspersonalen. Ett yrkesregister skulle ge upphov till tydlig information om yrkesgruppens storlek och skulle klargöra det statistiska läget för de yrkesutövande bl.a. för att göra prognoser för utveckling och utbildning. Man har erfarenhet av registrering av socialarbetarna bl.a. i Kanada, USA och Australien. Som bas för registreringssystemet har man värderat och listat läroinrättningar där man ger utbildning i socialt arbete på tillräckligt hög nivå. Värderingen av utbildningarna täcker även fortbildningens innehåll. De som har godkänd avlagd utbildning registreras. Den som godkänns för registret bör kontinuerligt uppdatera sitt kunnande. (3) Olika former av produktion av tjänster ökar behovet av att lagen om yrkesutövande och registrering förverkligas. Socialbranscharbete utförs inom den offentliga sektorn som myndighetsverksamhet och inom privata organisationer. I och med att produktionen av tjänsterna har blivit fler har
det uppstått jämknings-, laglighets- och övervakningsproblem. I det följande ges tre exempel. Av kommunerna köpta privata socialtjänster Under den senaste tiden har man grundat företag som erbjuder kommunerna tjänster inom den sociala branschen såsom till exempel socialombudsmannaverksamhet och utredningsuppgifter som berör socialtjänster (barnskydds-, service- och umgängesrättsutredningar, utredningar om rehabilitering, serviceplaner osv). Dessa uppgifter hör till myndigheternas beslutsfattande. Vem övervakar och garanterar att dessa privatproducerade utredningarna som berör myndighetsbeslut är pålitligt utförda med yrkesskicklighet? Kommunerna och distriktsövervakningsmyndigheterna har inte resurser att övervaka dessa situationer. Lagen om yrkesutövande och registrering av yrkespersoner är en lösning på detta övervaknings- och kvalitetsproblem. Privat producerad socialjour Lagstadgan förpliktigar kommunerna att ta hand om socialjouren. Privata företag erbjuder kommunerna denna tjänst. Problemet med den privat producerade socialjourtjänsten är att till jouruppgiften kan höra beslutsfattande, för vilket behövs en arbetstagare som har ett kommunalt tjänsteförhållande. En laglig yrkesperson kunde verka som beslutsfattare. Servicesedelsystemet Avsikten med social- och hälsovårdens servicesedelsystem som togs i bruk i början av september 2009 är att öka kundernas valfrihet. Servicesedelsystemet förutsätter parallellt en kvalitetsgaranti för de privat producerade servicetjänsterna. Lagstadgan om yrkesutövande och serviceregistret ger ett gott redskap för kvalitetsgarantin. Den nuvarande behörighetslagen och lagen om övervakning av de privata tjänsterna är inte tillräcklig kvalitetsgaranti. (4) Yrkespersoner inom socialbranschen som arbetar i främmande organisationer är i behov av att deras ställning säkras. Inom en del sjukhus har man fört fram att de socialarbetare som har sjukhusjobb inte har rätt att göra anteckningar i och få information ur patientberättelserna, för de är inte yrkespersoner inom hälsovården. Situationen kan korrigeras genom att stadga en lag som berör socialbranschens yrkespersoner och genom att besluta att dessa personer när de
arbetar inom hälsovården skulle få samma rättigheter att göra anteckningar i och få information ur patientberättelser. Människornas hälsoproblem och det sociala är förbundna med varandra. Lagen om yrkesutövning stöder att patientens och klientens vårdkedja förblir obruten. På motsvarande sätt skulle klienterna hos skolkuratorerna som arbetar inom skol- och bildningsbyrån dra nytta av lagen om yrkesutövande. Skolkuratorerna skulle till exempel kunna utföra i enlighet med barnskyddslagen utredningar om barns omständigheter och barnskyddsbehov, ifall lagen om yrkesutövande skulle vara i kraft och kuratorn skulle vara socialarbetare. Detta skulle förbättra barnets och dess familjs ställning och saken skulle behandlas snabbare. Samarbetet mellan olika administrationskommuner skulle bli effektivare. (5) Socialvårdens yrkesytövare jämställd som företagare med hälsovårdens yrkesutövare. Socialbranschens högskoleutbildade intresserar sig för att bli företagare och yrkesutövare. Enligt Talentias medlemsundersökning kunde ca 30 % av medlemmarna tänka på att bli företagare. Mervärdesskatten utgör ett synnerligen betydande hinder. Tjänster av dem som erhållit examen inom socialbranschen (t.ex. konsultation och arbetshandledning) lyder under mervärdesskatten, medan tjänster av dem som har hälsovårdsexamen inte berörs av mervärdesskatten. Lagen om yrkesutövande och registreringen av socialbranschens yrkespersoner skulle underlättare privata företagares och yrkesutövares verksamhet. (6) Registrering av de yrkesutövande underlättar rekryteringen av arbetstagare. Kommunerna har svårt att klargöra socialvårdens profesionella personals behörigheter för uppfyllandet av behörighet hos tjänst- eller befattningssökande. Utbildningssystemet som i många skeden har förändrats ger upphov till särskilda svårigheter, och övergångsstadgarna i vilka ingår behörighetslagen och i sig är nödvändiga och som främjar rättvisa och rimlighet. Ifall socialvårdens yrkespersoner skulle finnas i yrkesregistret vore rekryteringen märkbart lättare jämfört med nuläget.
Fackorganisationen Talentia ry för de högutbildade inom socialbranschen