Av: Minhua Wu Ön
Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Vi pratar med varandra, efter en lång stund tittar jag ut genom fönstret det börjar åska och blixtra. Jag blir oroligt för det här vädret, åskan blir ännu värre. Jag blir superrädd. Plötsligt skakar planet till. Det luktar bränt.
- Oh nej blixten träffade planet! skriker jag. Alla börjar skrika, en till blixt träffade mitt i planet, delar lossnar och jag ser folk som flyger ut. Planet går sönder, jag ser berget närmar sig!!!!pang!!! Flygplanet kraschar in i ett berg, jag svimmade av.
Kapitel två Jag vaknar med lite blod på huvudet, jag är i en djungeln, det är förskräckligt. Jag tänker att jag ska gå bort härifrån men det gör jätteont i mina ben. Jag tänker ringa till polisen men precis när jag ringer så märker jag att telefonen har gått sönder. Jag tänker att jag inte kan ligga här tills det blir natt, jag måste hitta mat och vatten. Jag ser mig omkring och till
vänster om mig ser jag ett palmträd och högst upp i trädet så ser jag tre små söta apor som försöker öppna kokosnötterna som sitter stenhårt fast i trädet. Plötsligt skriker jag jippi för kokosnötter har ju vätska i, jag klättrar gren till gren. Äntligen är jag nästan uppe men plötsligt halkar jag när jag ska plocka den. Men precis så får jag i tag på en gren,
det är tur. Jag känner hur mina händer börjar bli svettigare och blötare. Jag ser att det är långt ner till marken, jag blir rädd för att jag ska ramla ner. Jag bestämmer mig för att kämpar på så att jag kan ta en kokosnöt. Jag klättrar upp på grenen som jag hänger i, sätter mig bekvämt på grenen. Jag ser något någon suddigt men jag tror att det är ett hus eller koj eller något liknande saker bakom alla vackra träd som finns i djungeln. Jag tar en kokosnöt efter det klättrar jag ner för trädet och går fram till saken, det är ett hus!
Kapitel 3 Jag går fram till huset och knackar på dörren och darrar lite i handen, för man vet aldrig om personen är snäll eller taskigt. Efter en stund kom det ut en gubbe. - Vem är du? frågar gubben med läskiga röst. - Jag är Lia, svarar jag med lite långsam. - Stick härifrån! skriker gubben. Jag blir rädd, och backar några steg. - Jag undrar om jag kan få lite mat och bo här, säger jag. - Nej, varför får du det? svarade gubben. - Men om du säger varför måste du bor här och gissa rätt vad jag heter så kan du bo här. säger gubben. Jag blir gladare när jag hörde.
-Jag åkte flygplan och skulle till Los Angeles men flygplanet kraschade på ett berg och jag har ingen mat. svarade jag. - Du heter Sam, gissar jag. - Fel, svarar gubben. - Du heter Pontus, gissar jag igen. - Fel och du har bara sista försöket kvar, svarar gubben. Jag blev ännu stressigare. - Du heter William. - Rätt, ok du får bor här och förresten du får inte röra de sakerna som du inte får. svarar William.
Jag blir jätteglad. - Tack, säger jag. Jag går in i huset, huset är dammigt och mörkt och det finns spindlar många annat insekter. - Städa rent hela huset annars gå du härifrån! skriker William plötsligt. Jag nickar försiktigt och börjar göra det. [30 minuter senare] Städningen är klart, gå ut och titta på stjärnor säger jag till mig själv. Den svarta himlen låg några stjärnor som lysande ärtor. Jag ser mycket gröna träd. Det är natt, jag gå fram till min säng och somnade
Kapitel 4 Jag vaknar på morgonen, känner att det är lite svårt att andas. Jag öppnar ögon och sätter mig upp i sängen, det är William! Han håller i min hals och jag ser en kniv bredvid mig, blir rädd. Mitt hjärta dunkar fort. V v vi tar det l l lite lugnt, säger jag med långsam och hes röst. Tror du att jag ska lita på dig, och så ska du bara komma och få bo här!! skriker William. Okej okej okej, jag är ledsen f f f förlåt, säger jag och försöker ta mig därifrån utan att skada mig.
Men det går inte, William håller alldeles för hårt. Jag känner mig rädd, tänk om William kommer döda mig. Jag tar mina händer på Williams hand och försöker dra bort den, men han håller för hårt, jag kämpar jätte mycket. Till sist så släpper William, och skriker: Ut med dig nu! Skriker William Okej, svarar jag och går till dörröppningen. Jag går ut från huset och springer rakt ut från området som är nära huset, och vågar inte ens att titta bakåt med huvudet!
William skriker fortfarande att jag inte ska gå tillbaka. Jag springer framåt och stannar för att jag är trött, sen springer längre bort till det är jätte långt bort ifrån huset. Jag sitter under ett jättestort träd. Jag tänker att jag kanske har kvar mina saker i flygplanet för att jag skulle ha en äventyrsresa i Los Angeles. Jag försöker att komma ihåg var planet ligger, går tillbaka till där palmträdet och följer vägen till flygplanet. Till sist ser jag en liten bit av planet, jag går fortare.
När jag är framme vid planet klättrar jag upp för den och letar efter mina saker, jag hittar den på min plats det är bara några saker kvar och de andra är borta. Och de sakerna som är kvar är en sovsäck, en yxa, ett spritkök och en tändare och några köttbitar som inte är stekta och träslöjds verktyg och några spikar och en hammare, men det räcker nog tänker jag. Jag går tillbaka till det stora trädet och på vägen så lägger jag några bitar av min tröja för om jag behöver något mer så hittar jag dit. [efter 20 minuter]
Äntligen är jag framme. Jag lägger ner min sovsäck på marken och lägger spritköket på marken också och tar några köttbitar och lägger de i den lilla stekpanna. Sen börjar jag steka kött. När maten är klar börjar jag äta, det smakade inte så mycket tycker jag men blir mätt i magen i alla fall.
Efter det så städar jag spritköket och de andra sakerna utom sovsäcken. Det börjar blir jätte mörkt, jag lägger in mig i sovsäcken och känner mig bekvämt men rädd för det är för mörkt och det är andra djur som låter hela tiden. Efter ett stund blir det lugnare och jag känner mig trött i ögonen. Till sist somnar jag.
Kapitel 5 Försiktigt öppnar jag ögonen. Det känns torrt i min mun. Jag ställer mig upp för att kolla omkring för att se så att William inte är här. Jag går av sovsäcken och rullar ihop den så att jag kan bära den. Jag tar yxan som jag har med mig och börjar hugga träd som är lite längre bort. Det tar lång tid att hugga ner ett träd och försöka forma den till en träplanka. Jag hugger och hugger, jag är redan
trött men jag tänker att jag måste ha någonstans att bo så att jag måste kämpa mycket. Tillslut ramlar trädet och jag hugger trädet till plank formade plankor. Jag känner mig så trött, jag går tillbaka till min sovsäck och lägger mig på den för att vila lite. Efter en liten stund går jag upp igen och går tillbaka till det där stora trädet. Jag hugger ner grenar som sitter på
trädet. Sen tar jag grenar och spika den till en stege, och sitter fast den på den stora träden med två spikar. Jag klättrar upp i trädet och spika fast träplankorna på trädet. Jag gör en trädkoja. [en timme senare] Äntligen är trädkojan klar, jag städar undan sakerna och flyttar de i kojan. Det börjar blir mörkare och jag märker det. Jag lägger mig i min sovsäck och såklart har jag
stängt trädörren. Jag somnar. Jag vaknar mitt i natten för att jag hör ett märkligt ljud. Jag tittar ut i fönstret och ser några poliser och min familj! Jag går ut från kojan och går närmare till de för att se tydligare. Det är min familj! Jag springer fram till mina föräldrar och gråter. Tur att du slängde några saker på vägen så att vi kan hitta dig, säger mamma glatt Vi gå hem nu mitt barn, säger mamma Jag nickar glatt.
Slut