FCG Finnish Consulting Group Oy RASEBORGS STAD Detaljplaneändring för Billnäs bruks område och uppgörande av detaljplan för Hagbackaområdet och Trädgårdsskolans område BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING 11.04.2012
FCG Finnish Consulting Group Oy Natura-arvioinnin tarveharkinta I 11.4.2012 SISÄLLYSLUETTELO 1 INLEDNING... 1 2 METODER, MATERIAL OCH OSÄKERHETSFAKTORER... 2 2.1 Lagstiftning... 2 2.2 Naturabedömning... 2 2.3 Material... 5 2.4 Osäkerhetsfaktorer... 5 3 BESKRIVNING AV PLANERINGSPROJEKTET... 6 4 NATURAOMRÅDETS NATURVÄRDEN... 6 4.1 Svartåns Natura 2000-område (FI0100023)... 6 4.2 Naturtyper i habitatdirektivet... 7 4.3 Arter som ingår i bilaga II till habitatdirektivet... 7 4.4 Arter som ingår i bilaga I till fågeldirektivet... 8 4.5 8 4.6 Flyttfåglar... 8 4.7 Precisering och medel för förverkligande av skyddet... 8 5 KONSEKVENSER FÖR PÅ NATURAOMRÅDETS NATURVÄRDEN.... 8 5.1 Habitatdirektivets naturtyper... 8 5.2 Konsekvenser för naturtyper... 8 5.3 Arter som ingår i habitatdirektivets bilaga II... 9 5.3.1 Flodpärlmussla... 9 5.3.2 Tjockskalig målarmussla... 9 5.4 Konsekvenser för arter som ingår i habitatdirektivets bilaga II... 10 5.5 Arter som ingår i fågeldirektivets bilaga I och flyttfågelarter... 11 6 KOMPENSATIONSÅTGÄRDER... 11 7 SAMVERKANDE KONSEKVENSER... 12 8 KONSEKVENSER FÖR NATURAOMRÅDETS INTREGRITET... 13 9 SAMMANFATTNING... 13 KÄLLOR... 13
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 1 (14) RASEBORGS STAD Detaljplaneändring för Billnäs bruks område och uppgörande av detaljplan för Hagbackaområdet och Trädgårdsskolans område Behovsprövning för Naturabedömning 1 Inledning I denna behovsprövning av Naturabedömning granskas de konsekvenser som detaljplaneändringen för Billnäs bruks område och uppgörande av detaljplan för Hagbackaområdet och Trädgårdsskolans område medför för Svartåns Naturaområde och dess naturvärden samt bedöms om det i samband med projektet är nödvändigt att göra en egentlig Naturabedömning i enlighet med 65 66 i naturskyddslagen. Bedömningen har gjorts av FM, biolog Tiina Mäkelä från FCG Finnish Consulting Group Oy. Kuva 1. Planområdets läge i förhållande till Natura 2000-området.
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 2 (14) 2 Metoder, material och osäkerhetsfaktorer 2.1 Lagstiftning 2.2 Naturabedömning Utgångspunkten för en Naturabedömning är bestämmelserna i 65 och 66 i naturvårdslagen som fastslagits för att trygga Natura 2000-områden. Den första bestämmelsen gäller skyldigheten att göra upp en konsekvensbedömning (NVL 65 ). Om ett projekt eller en plan sannolikt betydligt försämrar de naturvärden, på grund av vilka området införlivats i Naturanätverket, ska konsekvenserna bedömas på behörigt sätt. Tröskeln för att göra en bedömning kan också överskridas genom de sammantagna konsekvenserna av olika projekt och planer. Detsamma gäller också för ett projekt utanför Naturaområdet om detta sannolikt har betydande skadliga konsekvenser för det skyddade området. Den andra bestämmelsen gäller försämringen av naturvärden (NVL 66 ). En myndighet får inte bevilja tillstånd att genomföra ett projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedömnings- och utlåtandeförfarandet visar att projektet eller planen betydligt försämrar de naturvärden för vilkas skydd området införlivats i nätverket Natura 2000. Om bedömnings- och utlåtandeförfarandet i enlighet med 66 i naturvårdslagen visar att projektet eller planen betydligt försämrar de naturvärden för vilkas skydd området införlivats i nätverket Natura 2000 får tillståndet dock beviljas eller planen godkännas eller fastställas, om statsrådets allmänna sammanträde beslutar att projektet eller planen skall genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon alternativ lösning. Om det i området finns en sådan prioriterad naturtyp som avses i bilaga I till habitatdirektivet eller en sådan prioriterad art som avses i bilaga II till direktivet ska strängare krav tillämpas för beviljande av lov än normalt samt kommissionens utlåtande inhämtas. Om de naturvärden som utgör grunden för skyddet betydligt försämras ska försämringen kompenseras av miljöministeriet. Som ersättning för det försämrade området ska exempelvis ett annat område sökas upp inom samma naturgeografiska område (arter och naturtyper med motsvarande grund för skydd). Kompensationsområdet är i princip större än det område som det ersätter. Kompensationsåtgärderna ska till sina centrala delar vara förverkligade innan försämringen sker. Miljöministeriet bereder förslagen till nya områden och framlägger dem för statsrådet för godkännande. I en Naturabedömning koncentrerar man sig på de naturtyper eller arter som utgör grunden för skyddet. De naturvärden inom Natura, vilka bedömningen gäller, framgår av datablanketten för Natura 2000 och är antingen: på SCI-områden naturtyper som avses i bilaga I till habitatdirektivet eller på SCI områden arter som avses i bilaga II till habitatdirektivet eller på SPA-områden fågelarter som avses i bilaga I till fågeldirektivet eller på SPA-områden flyttfåglar som avses i artikel 4.2. i fågeldirektivet Skyldigheten att göra en bedömning på ett SPA-område gäller inte naturtyperna och inte arterna i bilaga II till habitatdirektivet, även om de nämns i datablanketten. På motsvarande sätt är en försämring för fåglarna inte av betydelse som sådan på SCI områdena. Detta innebär att försämringen bedöms
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 3 (14) endast på basen av de arter och naturtyper som i den så kallade Naturadatablanketten uppgetts som grund för skyddet av i fråga varande område. Svartåns Naturaområde är ett SCI-område. Konsekvensbedömningen inriktas på skyddade naturtyper samt på de arter som avses i bilaga II till habitatdirektivet. Konsekvenser kan även bedömas för de fåglar som avses i bilaga I till fågeldirektivet samt på de flyttfåglar som regelbundet observeras på området och som nämns i Naturadatablanketten, men konsekvenserna för dessa arter saknar rättsliga grunder I habitat- och fågeldirektivet definieras inte i vilket skede naturvärden försämras eller när de försämras betydligt. Enligt det förslag till tolkning av habitatdirektivets (92/43/EEG) artikel 6 som kommissionen har publicerat kan alla händelser som inskränker på det område vilket täcks av den naturtyp som är grunden för skyddet anses vara försämringar. Inskränkningen av det område som täcks av naturtypen ska bedömas i relation till områdets hela yta och skyddsnivån för den ifråga varande naturtypen beaktas. Konsekvensernas storlek har bedömts på en femgradig skala som beskriver andelen yta av området där en naturtyp försvagas eller försvinner eller en art som försvagas eller antalet individer minskar i relation till naturtypens yta på Naturaområdet eller till dess artantal (tabell 1) (Jokimäki & Hamari 2007, tillämpad). Tabell 1. Tabell 1 Klassificering av konsekvensernas storlek och kriterier för dessa Mycket stora konsekvenser Kraftiga konsekvenser Konsekvenserna påverkar över 25 % av en naturtyp som finns på Naturaområdet eller påverkar över 25 % av förekomsten av en direktivart på Naturaområdet. Konsekvenserna påverkar över 15-25 % av en naturtyp som finns på Naturaområdet eller till över 15 25 % av förekomsten av en direktivart på Naturaområdet Måttliga konsekvenser Konsekvenserna påverkar över 3 %, men under 15 % av en naturtyp som finns på Naturaområdet elle över 3 %, men under 15 % av förekomsten av en direktivart på Naturaområdet. Lindriga konsekvenser Inga konsekvenser Konsekvenserna påverkar under 3 % av en naturtyp som finns på Naturaområdet eller under 3 % av förekomsten av en direktivart på Naturaområdet Inga förändringar eller förändringarna gäller en synnerligen liten del (under 0,5 %) av en naturtyp eller förekomsten av en art på Naturaområdet vilken nämns i direktivet. Sannolikheten för konsekvenserna har bedömts enligt följande klassificering: säkra, mycket sannolika, sannolika, väntade, kan förutspås och osannolika samt mycket osannolika. I vägledningen till habitatdirektivets (92/43/EEG) 6 artikel konstateras om konsekvensernas betydelse, att konsekvensernas betydelse ska definieras i relation till särdrag och naturförhållanden hos det område vilket är föremål för en plan eller ett projekt och skyddsmålen för området ska då särskilt beaktas". Vid konsekvensbedömningen har som hjälpmedel för bedömningen av konsekvensernas betydelse använts kriterier som lämpar sig för för områdets naturvärden (Söderman 2003).
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 4 (14) Konsekvensernas betydelse, klassificering och kriterierna för dem presenters i tabell 2. Om konsekvensernas betydelse kan konstateras att om en plan eller ett projekt medför stora konsekvenser för en naturtyp eller en art, så är konsekvenserna betydligt försämrande. I sådana fall försämrar planen eller projektet naturtypen eller arten så att naturtypen eller arten försvinner på lång eller kort sikt. Tabell 2. Kriterier för klassificering av konsekvensernas storlek ock kriterier för klassificeringen Stor betydelse Måttlig betydelse Betydelselös Projektet försämrar den skyddade artens eller naturtypens skyddsnivå och leder till att naturtypen/arten försvinner på kort eller lång sikt. Projektet medför ringa eller måttliga konsekvenser för skyddade arten eller naturtypen och projektet hotar inte naturtypens/artens bevarande på området. Projektet medför inga konsekvenser för den skyddade arten eller naturtypen. Områdets integritet eller orördhet ansluter sig till skyddsmålen för området och betyder sålunda inte orördhet i ordets bokstavliga eller fysiska bemärkelse. Enligt kommissionens anvisningar är negativa konsekvenser för områdets integritet det slutgiltiga kriteriet, enligt vilket kan fastslås om konsekvenserna är betydande. I punkt 3 i habitatdirektivets 6 artikel bestäms att myndigheterna får godkänna ett projekt eller en plan först efter att ha försäkrat sig om att projektet eller planen inte påverkar det ifråga varande områdets integritet. I kommissionens vägledning konstateras att integritet betyder att vara hel. Sålunda är det frågan om, om området oberoende av projektet eller planen kan bevaras på lång sikt, att de naturtyper som hör till dess skyddsmål inte väsentligt minskar och att de skyddade populationerna kan utvecklas gynnsamt eller åtminstone bevaras på nuvarande nivå. Tabell 3. Bedömning av konsekvensernas betydelse med tanke på områdets integritet (Byron 2000; Department of Environment, Transport of Regions, bearbetad enligt Söderman 2003). Konsekvensernas betydelse Kriterier Betydande negativa konsekvenser Måttliga negativa konsekvenser Ringa negativa konsekvenser Positiva konsekvenser Projektet eller planen inverkar skadligt på områdets integritet, dess sammanhängande ekologiska struktur och verksamhet, som upprätthåller livsmiljöer och populationer, för vilka området ha klassificerats. Projektet eller planen inverkar inte skadligt på områdets integritet, men konsekvenserna är sannolikt betydande för enskilda livsmiljöer eller arter i området. Ingetdera av de ovannämda situationerna förverkligas, men små negativa konsekvenser är uppenbara. Projektet eller planen ökar naturens mångfald, exempelvis skapas korridorer mellan områden som isolerats från varandra eller ett område iståndsätts eller restaureras.
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 5 (14) Konsekvensernas betydelse Inga konsekvenser Kriterier Varken negativa eller positiva konsekvenser kan iakttas. I samband med med Naturaområdets enhetlighet bör beaktas att trots att konsekvenserna av ett projekt eller en plan för någon naturtyp eller art som varit grund för skyddet inte i enskilda fall är betydande, så kan ringa eller måttliga konsekvenser för många naturtyper eller arter påverka områdets ekologiska struktur och verksamhet som helhet. Konsekvenserna behöver inte heller gälla områdets värdefulla naturtyper eller arter direkt för att vara betydande utan de kan riktas mot exempelvis hydrologin i området eller vanliga arter och på så sätt indirekt påverka någon naturtyp eller art som varit grund för skyddet (Söderman 2003). Bedömningen av konsekvensernas betydelse med tanke på områdets helhet presenteras i tabell 3. 2.3 Material Som utgångspunkt för bedömningen har använts följande dokument och undersökningar samt utredningar: Mustionjoen Natura 2000 -tietolomake (Uudenmaan ELY-keskus, 1.8.1998) Natura 2000 -luontotyyppiopas (Airaksinen & Karttunen 2001) Luontodirektiivin kasvit ja selkärangattomat eläimet Suomen Natura 2000-ehdotuksen luonnontieteellinen arviointi (Ilmonen ym. 2001) Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi. Kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja Natura-arvioinnissa (Söderman 2009) Mustionjoen pääuoman ja sivupurojen lohelle ja taimenelle soveltuvien poikastuotantoalueiden kartoitus ja poikastuotantoarvio (Saura ym. 2010) Monitavoitearviointi Mustionjoen kunnostuksessa (Dufva & Marttinen 2010) Mustionjoki suursimpukoiden Eldorado (Valovirta 2005) Pinjaisten luontoselvitys + täydennysselvitykset (Silvestris 2008, 2009 ja 2011) OIVA -ympäristö ja paikkatietopalvelu (2012) 2.4 Osäkerhetsfaktorer De centrala osäkerhetsfaktorerna i bedömningen är: - förekomstområdena och antalet individer av tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla på planområdet är inte noggrant kända - den påverkan på vattendragen som förorsakas av planens förverkligande (bl.a. halten av de fasta partiklar, närings- och skadliga ämnen som sköljs ut med dagvattnet) är svår att uppskatta och beror mycket på de arbetsmetoder som används under byggnadstiden. - alla faktorer som kan ge samverkande konsekvenser är inte nödvändigtvis kända
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 6 (14) 3 Beskrivning av planeringsprojektet Planområdet omger Billnäs bruk på vardera sidan av Svartå och täcker dessutom trädgårdsmästarskolans område i nordväst samt Hagbackaområdet i väst. I söder gränsar planområdet mot Forsby åkerfält. Planområdet omfattar 103 ha. Planområdet gränsar till Svartåns Naturaområde på en sträcka av 1,6 kilometer I planen har själva Svartån eller Natura 2000-området fått beteckningen vattenområde (W), till vilket inga planbegränsningar anvisas. Befintliga broar som leder över vattenområdet har betecknats som gatuområde. Beteckningarna förorsakar inga ändringar i åns skyddsvärde jämfört med nuläget. I planen har den befintliga kraftverksdamman i Billnäs fått beteckningen (ET/s), som vidhåller nuvarande situation och inte orsakar ytterligare försämringar på skyddsvärdena jämfört med nuläget. På vattenområdet har nio platser anvisats där planen möjliggör byggande av bryggor (la). Områdena för bryggorna är riktgivande. Områdena för bryggorna är riktgivande. På åstränderna har i planen anvisats nybyggande i kvarter 124 (KL/s), i vilket nybyggandet ligger som närmst på ca fem meters avstånd från strandlinjen och Svartåns Natura 2000-område. På området har man även planerat att bygga källarvåningar. I närheten av bruket är marken på Svartåns strandområden delvis förorenad (saa-1) och på dessa områden har man i planen angivit en skyldighet att sanera och restaurera marken. På en del av strandområdet kring bruket och ridcentret misstänks marken vara förorenad (saa-2) och graden av förorening bör utredas och nödvändiga saneringsåtgärder bör vidtas innan området och byggnaderna tas i bruk 4 Naturaområdets naturvärden 4.1 Svartåns Natura 2000-område (FI0100023) Sammanlagt 32 kilometer av åarna hör till Naturaområdet. Svartån hör till Svartåns avrinningsområde och är Nylands största vattendrag. Vattendragets nedre del från Lojo sjö till Pojoviken kallas Svartån. I huvudfåran börjar Naturaområdets avgränsning från åmynningen i Pojoviken och sträcker sig ända till Lojo sjös utlopp. På detta avsnitt av ån finns tre sjöliknande utvidgningar som också hör till Naturaområdet; Kyrksjön, Päsarträsket och Svartå bruks nedre del. Av sidofårorna finns i Naturaområdet medtaget Storängsbäcken-Krabbäcken allt till Tulijärvi sjö samt den korta bäck som rinner till Åminnefors söderifrån och de korta bäckar som mynnar nedströms Åkerfors från söder och öst. Svartån är inte i naturtillstånd med tanke på hydrologin och vattenkvaliteten, eftersom det finns vattenkraftverk, industri, bosättning och åkerområden längs ån. Höjdskillnaden mellan Lojo sjö och Pojoviken som är på havsnivå är rätt stor eller ca 32 meter.
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 7 (14) 4.2 Naturtyper i habitatdirektivet I Svartåns övre del (uppströms Billnäs) är vattenkvaliteten nöjaktig med tanke på användbarheten. Problem med låg syrehalt har inte förekommit och inga algblomningar har rapporterats. Punktbelastning förekommer till en del från Metsä Serlas fabriker i Gerknäs och från Raseborgs stads reningsverk som ligger på stranden av Lojo sjö. Den diffusa belastningen från jordbruket inverkar närmast genom att öka näringshalten, grumligheten och halten av fasta partiklar i hela Svartåns avrinningsområde. I nedre loppet är vattnets användbarhet endast försvarlig och den hygieniska kvaliteten är sämre än i de övre delarna. Vattnet i Pojoviken har vintertid haft låg syrehalt på grund av den belastning som kommer via Svartån. Svartån regleras och den är också rensad. Det finns dock ännu en del naturliknande forssträckor kvar i ån. I Nyland finns inte längre några åar som är helt i naturtillstånd, så Svartån är trots utbyggnaden och alla förändringar ett mycket viktigt skyddsområde för strömmande vatten. En grund för att bilda ett Naturaområde är förekomsten av musselarten tjockskalig målarmussla i ån som hör till habitatdirektivets bilaga II och som också nationellt är en hotad art. I ån finns även flodpärlmussla. Flodpärlmusslans reproduktion i ån är i detta nu osäker, eftersom deras larver är parasiter på laxfiskar och de behöver således en reproducerande stam av laxfisk i ån. Svartån har tidigare varit den havsöringså i Nyland, men den ursprungliga laxstammen försvann efter att dammbyggnaden vid Åminnefors kraftverk förnyades år 1956. Musslorna är dock långlivade, och populationen kan bevaras fastän ingen reproduktion skett på årtionden. I strandbrinken i de nedre delarna av Svartån häckade under några år kungsfiskare som hör till fågeldirektivet och som är en sällsynt häckfågel i Finland. I de isfria forspartierna övervintrar strömstare (Nylands miljöcentral 2009). Skyddet av området gäller de naturtyper som presenteras i tabell 4. Tabell 4. Skyddade naturtyper och deras andel av arealen enligt Naturadatablanketten. Naturtyp Kod Arealandel Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor 3260 5 4.3 Arter som ingår i bilaga II till habitatdirektivet Föremål för skydd i området är de naturtyper som presenteras i tabell 5. Tabell 5. Skyddade arter som ingår i bilaga II till habitatdirektivet Art: Kod Tjockskalig målarmussla (Unio crassus) 1032 Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 8 (14) 4.4 Arter som ingår i bilaga I till fågeldirektivet 4.6 Flyttfåglar Föremål för skydd av de fågelarter som ingår i bilaga I till fågeldirektivet i området är kungsfiskare (Alcedo atthis). Föremål för skydd av flyttfåglarna är strömstare (Cinclus cinclus). 4.7 Precisering och medel för förverkligande av skyddet Till Naturaområdet hör enbart vattenområden och målsättningen med skyddet förverkligas med stöd av vattenlagen. Målsättningen är att bevara populationen av flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla samt främja att fortplantningsförmågan hos arterna återställs. I den vattenrättsliga behovsprövningen bör man fästa speciellt stor vikt vid sådana åtgärder som förändrar dessa arters livsmiljö. Sådana åtgärder kan t.ex. vara projekt som påverkar hydrologin eller bottenkvaliteten. 5 Konsekvenser för på Naturaområdets naturvärden. 5.1 Habitatdirektivets naturtyper På Svartåns Naturaområde förekommer naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor. Naturtypen omfattar rinnande vattendrag, vars omgivning och hydrologiska egenskaper är i naturtillstånd samt sådana vattendrag som till viss mån tagit skada men som är viktiga för många växt- och djurgrupper (Airaksinen & Karttunen 2001). Naturtillståndet på de bäckar och åar som hör till Natura 2000 naturtypen påverkas av rensningar och deras intensivitet och vattenkvalitet samt strandvegetationens och trädbeståndets naturtillstånd (Airaksinen & Karttunen 2001). Av hela Svartåns Naturaområde utgör naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor endast fem procent eller ungefär nio hektar. 5.2 Konsekvenser för naturtyper Direkt påverkan på de naturtyper som är föremål för skydd på Svartåns Naturaområde anses inte uppstå, i och med att inget egentligt byggande anvisas till Naturaområdet. Sannolikt finns inte heller naturtypen på detaljplaneområdet, eftersom de mänskliga aktiviteterna redan länge kraftigt påverkat vattendragen i närheten av Billnäs bruk. Längs den del av ån som ligger inom planområdet har det länge funnits bosättning och industri. Ån har rensats och på planområdet ligger Billnäs kraftverksdamm. Sålunda kan man inte heller anse att den möjlighet som planen ger till byggande av bryggor kommer att ha direkta konsekvenser för naturtyperna. Indirekta konsekvenser på de naturtyper som finns i den södra delen av ån inom planområdet kan orsakas av dagvatten som kommer från byggnadsplatserna intill åstranden och som leder till att halten av fasta partiklar och skadliga ämnen av industriellt ursprung ökar. Att skadliga ämnen och fasta partiklar kommer ut i ytvattnen är också möjligt under tiden byggnadsarbeten på-
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 9 (14) går t.ex. genom att det dammar. På grund av planområdets kulturhistoriska värde och känsliga natur kommer byggnadsarbetet och eventuell marksanering att genomföras med lätta metoder, vilket minskar de skador som förorsakas av byggnadsarbetena. Den belastning på vattendragen som planens förverkligande medför bedöms som liten jämfört med den diffusa belastning och punktbelastning från bosättning, industri samt jord- och skogsbruk från hela Svartåns avrinningsområde. Saneringen av marken i strandområdena som genomförs när planen förverkligas minskar halten av skadliga ämnen i avrinningsvattnet från bruksområdet i framtiden och påverkar naturtyperna positivt, sett ur ett längre perspektiv. De skador som byggandet möjligen ger upphov till är huvudsakligen kortvariga och lindriga. Effekterna på naturtyperna bedöms som lindriga eller högst måttliga. Konsekvenser uppstår inte alls på den del av ån som ligger uppströms planområdet och som har bättre vattenkvalitet. 5.3 Arter som ingår i habitatdirektivets bilaga II 5.3.1 Flodpärlmussla Flodpärlmusslan växer till en längd av 10-16 centimeter och kan leva upptill 120 år. Arten förekommer i norra, västra och södra Finland. Nittio procent av flodpärlmusslorna lever i östra Lappland. Arten lever i snabbt strömmande bäckar och åar, som är skuggiga, svala, rena och syrerika. Det måste dessutom finnas en tillräckligt stor population av lax- och öring, eftersom endast dessa arter duger som mellanvärdar (Ilmonen et al. 2001). Flodpärlmusslan har förekommit i Svartån i alla tider, fastän arten inte har lyckats reproducera sig i ån på tiotals år (Valovirta 2005). Kraftverksdammarna (fyra dammar) i Svartån utgör definitiva vandringshinder för laxfiskar. I nuläget finns det enda yngelproduktionsområdet som kan nås av lekmogna laxfiskar och reproduktionsområde för flodpärlmusslan nedanför kraftverket vid Åminnefors. Mellan de två kraftverken längst nedströms, Åminnefors och Billnäs, finns inga strömområden, utan endast en mindre sidobäck (Gammelbäcken). Efter att fiskarna tagit sig förbi Billnäs öppnas en väg för dem till andra sidobäckar och till huvudfårans strömmande områden (Saura et al. 2010). Förutom byggandet i ån och vattenregleringen är de skadliga faktorer som påverkar populationen av flodpärlmusslor negativt i Svartån bl.a. nedsmutsning av vattnet, övergödning samt skogsdikning och markberedning i tillrinningsområdet som ökar belastningen av fasta partiklar. Det finns uppskattningsvis ca 2 200 flodpärlmusslor i Svartån (Valovirta 2005). Arten förekommer i planområdets västra del, men däremot inte uppströms kraftverket eller nedströms på en sträcka av hundra meter (Silvestris 2008). 5.3.2 Tjockskalig målarmussla Tjockskalig målarmussla lever på grus- och sandbotten i strömmande vatten, men även på mjuka bottnar. Arten behöver inte laxfiskar för att reproducera sig eftersom deras larver utvecklas på gälarna hos andra fiskarter såsom abborre, mörtfiskar och storspigg (Miljöministeriet 2010). Den tjockskaliga må-
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 10 (14) larmusslan förekommer vanligtvis på djupare och mjukare bottnar än flodpärlmusslan. Tjockskaliga målarmusslor har även påträffats i lerhaltiga älvar (Ilmonen et al. 2001). Tjockskalig målarmussla förekommer utspritt i Svartåns huvudfåra från åmynningen till Lojo sjö (Dufva & Marttunen 2010). Tätheten av musslor i Svartån är i medeltal rätt hög (Ljungberg 2007) och ån är med Europeiska mått mätt en bra å för musslor (Valovirta 2005). Uppskattningsvis lever en population på över en miljon individer av tjockskalig målarmussla i ån (Valovirta 2005). Det finns inga mer detaljerade uppgifter i litteraturen om artens förekomst på planområdet. De största individtätheterna har på träffats i övre loppet i närheten av Karis stad, där det uppskattningsvis finns 80 000 tjockskaliga målarmusslor på en sträcka av hundra meter (Valovirta 2005). Överlevnaden hos de unga tjockskaliga målarmusslorna påverkas av byggandet i ån, dikningarna i tillrinningsområdet samt de fasta partiklar och den näringsbelastning som kommer från åkrarna. Begränsande faktorer är framförallt en hög nitrathalt och syrefattiga förhållanden på åbottnen (Miljöministeriet 2010). 5.4 Konsekvenser för arter som ingår i habitatdirektivets bilaga II Betydande direkta konsekvenser på flodpärlsmusslan eller den tjockskaliga målarmusslan anses inte uppstå, eftersom det i planen inte har anvisats egentligt byggande i musslornas livsmiljö förutom eventuella bryggkonstruktioner. På stränderna till det kända förekomstområdet för flodpärlmusslan (områden nedströms kraftverket på ett minst hundra meters avstånd) har det i planen inte anvisats betydande tilläggsbyggande. Bryggkonstruktioner kan ha små negativa effekter på livsmiljöerna på åbottnen, men konsekvenserna riktar sig till ett väldigt litet område av musslornas totala livsutrymme. De skadliga konsekvenser som bryggkonstruktionerna orsakar beräknas vara lindrigare för den tjockskaliga målarmusslan än för flodpärlmusslan, eftersom den tjockskaliga målarmusslan trivs på djupare vatten än flodpärlmusslan och dit bl.a. bryggkonstruktionerna inte nödvändigtvis når. Dessutom kan man beakta förekomsten av musslor i samband med byggandet och flytta de individer som är i fara till något annat ställe. Byggande av bryggor möjliggör att de används som förvaringsplats för båtar, vilket indirekt kan öka båttrafiken på ån. Användning av motorbåt kan förorsaka indirekt skada både på flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan i form av utsläpp av bränsle och olja. Giftigt bränsle och olja sprider sig i strömmande vatten betydligt mera vitt omkring och snabbare än t.ex. i en skyddad insjövik (Valovirta 2005). Dessutom lägger sig bränslet inte som en hinna på vattenytan i en å utan blandas i hela vattenmassan med vattenvirvlarna och tränger sig också in mellan gruspartiklar, där eventuella musslor lever (Valovirta 2005). Två bryggor på båda sidorna av kraftverksdammen vid Billnäs är ämnade för paddling, av vilket inga konsekvenser uppstår. Konsekvenserna av en eventuellt ökande motorbåttrafik bedöms som högst måttliga. Indirekta konsekvenser för flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan kan också uppstå av de förändringar i vattenkvaliteten och i strukturen hos åbottnen som förorsakas av byggandet. Från de byggplatser som ligger intill ån kan i samband med jordschaktnings-arbeten fasta partiklar och framförallt skadliga ämnen av industriellt ursprung från de förorenade strandområdena hamna ut i ytvattnet. Flodpärlmusslan är känslig för en försämring av
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 11 (14) vattenkvaliteten och för en belastning av fasta ämnen, medan den tjockskaliga målarmusslan klarar bättre av förändringar i vattenkvaliteten och vattenmiljön än flodpärlmusslan (Dufva och Marttunen 2010). På grund av planområdets kulturhistoriska värde och känsliga natur kommer byggnadsarbetet och eventuell marksanering att genomföras med lätta metoder, vilket minskar de skador som förorsakas musslorna av byggnadsarbetena. Eventuell sanering av mark minskar i framtiden halterna av skadliga ämnen i avrinningsvattnet från bruksområdet, vilket i det långa loppet kan inverka positivt på vattenkvaliteten och därigenom också på musslornas livsmiljö. Den fiskväg som man i samband med planprocessen planerar att bygga vid dammen i Billnäs har positiva effekter speciellt på flodpärlmusslan Ifall man lyckas få tillbaka en vandrande stam av laxfisk i Svartån är det möjligt att flodpärlmussla kan föröka sig på nytt i ån. Byggandet av en fiskväg kan temporärt öka halten av fasta partiklar i vattnet, men skadorna kan lindras och förebyggas med byggnadstekniska metoder. De eventuella skador som uppstår av att planen förverkligas är i huvudsak till sin längd kortvariga och till sina egenskaper lindriga eller högst måttliga. Byggandet av en fiskväg skulle inverka positivt på Naturaområdets naturvärden. Planens konsekvenser för flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan bedöms som lindriga eller högst måttliga. 5.5 Arter som ingår i fågeldirektivets bilaga I och flyttfågelarter 6 Kompensationsåtgärder I strandbrinken i den nedre delen av Svartån häckade under några år kungsfiskare som är en art som finns med i fågeldirektivet och i de isfria forsavsnitten övervintrar vintertid strömstare (Nylands miljöcentral 2009). Kungsfiskarens häckningsplatser finns inte i närheten av planområdet och förverkligandet av planen medför inga konsekvenser för artens häckning. Planen medför heller inga konsekvenser för strömstarens övervintringsplatser eftersom inget byggande anvisas till vattenområdena. De skador som uppstår när planen förverkligas kan lindras genom att noggrant planera de byggnadsarbeten som görs i närheten av ån och genom att undvika byggande på strandbrinken. Man bör inte gräva, bygga terrasser eller påla i Svartåns strandbrink. De jordschaktnings- och marksaneringsarbeten som görs i närheten av ån bör genomföras så att ingen betydande belastning av fasta partiklar, skadliga ämnen eller näring uppstår på ytvattnet. De jordmassor som behövs vid byggnadsarbetena eller de massor som flyttas bort från strandområdet bör inte deponeras i den absoluta närheten av ån. De konsekvenser som byggnadsarbetena ger upphov till kan lindras genom att försäkra sig om att halterna av fasta partiklar hålls inom den naturliga variationens gränser och att alltid avbryta arbetena när halterna stiger för högt. När planen förverkligas kan man allra effektivast minska de skador som dagvattnet förorsakar genom att förhindra uppkomsten av ytavrinning. Detta uppnås exempelvis genom att öka regnvattnets markinfiltration eller avdunstning. Vattnets avdunstning kan man främja exempelvis med vegetation och genom att minimera antalet ytor med beläggning vid planering och förverkligande av områden nära ån. Avrinningsvattnet kan också hanteras genom
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 12 (14) 7 Samverkande konsekvenser olika fördröjnings- och avledningsmetoder. Strandvallen bör bibehållas trädbevuxen och vegetationsklädd. Vallens vegetation både filtrerar partiklar ur vattnet och sänker vattnets strömningshastighet. De skador som båttrafiken förorsakar musslorna kan minskas genom att koncentrera bränslepåfyllningen till skyddade områden och genom att uppmuntra användandet av miljövänligare vattenfärdmedel (t.ex. kanot). I samband med planeringsprojektet har man undersökt möjligheten att bygga antingen en naturenlig eller en teknisk fiskväg vid Billnäs kraftverk. Att få till stånd en vandringsled för laxfisk och att restaurera de reproduktionsområden som till stora delar försvann i samband med kraftverksbygget lindrar planens konsekvenser för flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan och byggandet av fiskvägen skulle på lång sikt ge positiva effekter på Naturaområdets naturvärden. I byggnadsskedet kan projektet leda till ökande halter av fasta partiklar i ytvattnet. Man kan minska de skador som uppstår genom att undvika att öka belastningen av fasta partiklar t.ex. genom att använda tvättat grus, att alltid avbryta arbeten när fastämneshalten överstiger det gränsvärde som anses vara ofarlig för musslorna samt genom att förflytta de musslor som eventuellt finns i närområdet under tiden som restaureringen pågår till en mera störningsfri miljö (Dufva & Marttunen 2010). I förhållande till de övriga aktiviteter som försämrar vattenkvaliteten och som sker i hela tillrinningsområdet är de konsekvenser som detaljplaneändringen för Billnäs bruks område och uppgörande av detaljplan för Hagbackaområdet och Trädgårdsskolans område medför rätt lindriga. I närheten av Naturaområdet pågår inga sådana projekt som skulle ha betydande samverkande konsekvenser för de naturvärden som är föremål för skydd i området. Den belastning med fasta partiklar och näring som kommer från jord- och skogsområden i Svartåns tillrinningsområde (Karis ås vattendrags nedre del) inverkar negativt på Naturaområdets naturvärden och dess konsekvenser är måttliga. Aktiva, betydande punktbelastare finns inte i Naturaområdets närhet förutom Svartås reningsverk som finns i Svartån, i närheten av Lojo sjö samt Karis-Lojo avloppsreningsverk i Svartåns mynning, på före detta Pojo kommuns område (Oiva- ympäristö- ja paikkatietokanta 2012). Punktbelastare som avslutat sin verksamhet är bl.a. Fiskars Oy Ab:s fabriker i Billnäs samt Fundia Oy:s betongfabrik i Åminnefors (Oiva- ympäristö- ja paikkatietokanta 2012). För flodpärlmusslans del utgörs det största hindret av kraftverksdammarna i Svartån. För att återuppliva musselbeståndet och återställa beståndet av vandringsfisk har man inlett ett projekt i Svartån med medel från försäljning av ekoenergimärkt elektricitet. I projektet har man bl.a. undersökt byggandet av olika typera av fiskvägar i anslutning till kraftverksdammarna i Svartån. När Svartån anslöts till projektet gjordes en multikriterieanalytisk bedömning för Svartån (Dufva & Marttunen 2010) och en fiskeriekonomisk kartering (Saura et al. 2010). Den belastning med fasta partiklar som en eventuell restaurering skulle medföra kan inverka skadligt på musslorna, ifall grusbottnar med små musslor slammar igen (Dufva & Marttunen 2010). Konsekvenserna kan dock lindras genom att noggrant planera åtgärderna. Ekoenergiprojektet kan förbättra det ekologiska tillståndet i Svartån och konsekvenserna för Svartåns Naturaområde blir positiva på lång sikt. Detaljplaneändringen för Billnäs bruks område och uppgörande av detaljplan för Hag-
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 13 (14) backaområdet och Trädgårdsskolans område kan tillsammans med åns restaureringsprojekt ha samverkande konsekvenser på de arter som finns i habitatdirektivet och på de naturtyper som finns i ån och som är föremål för skydd i Naturaområdet, men de samverkande konsekvenserna som uppstår bedöms vara lindriga eller högst måttliga. 8 Konsekvenser för Naturaområdets intregritet/orördhet 9 Sammanfattning Förverkligande av planeringen skulle inte förändra de ekologiska strukturerna och särdragen i Svartåns Naturaområde. På basen av detta kan man konstatera att de föreslagna åtgärderna inte försvagar integriteten eller orördheten i Svartåns Naturaområde eller de naturvärden, för vars skydd området har införlivats i nätverket Natura 2000. Förverkligandet av planerna försämrar inte i betydande grad de ekologiska förhållanden eller särdragen hos den naturtyp som skyddas enligt habitatdirektivet i Svartåns Naturaområde. Planerna minskar eller försämrar inte heller livsmiljöerna för de skyddade arter som upptas i habitatdirektivet och ökar inte väsentligt störningar på de djurarter som upptas i habitatdirektivet. Naturaområdets ekologiska strukturer och verksamhet förblir livsdugliga. Det föreligger inget behov av att uppgöra en sådan Naturabedömning som avses i 65 i naturvårdslagen. FCG Finnish Consulting Group Oy Utarbetad av: FM, Tiina Mäkelä KÄLLOR Dufva S. & Marttinen M. (2010). Monitavoitearviointi Mustionjoen kunnostuksessa, simpukka ja lohikantojen elvyttämisvaihtoehtojen arviointi. Suomen ympäristö 20/2010. Ilmonen I., Ryttäri, T. & Alanen A. (toim) (2001). Luontodirektiivin kasvit ja selkärangattomat eläimet Suomen Natura 2000-ehdotuksen luonnontieteellinen arviointi. Suomen ympäristö 510. Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 177 s. Verkkojulkaisuna: <http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=62748&lan=fi> (viitattu 4.4.2012)
FCG Finnish Consulting Group Oy Behovsprövning av Naturabedömning 14 (14) Saura, A., Rinne, J. & Vehanen T. (2010). Mustionjoen pääuoman ja sivupurojen lohelle ja taimenelle soveltuvien poikastuotantoalueiden kartoitus ja poikastuotantoarvio. Riista- ja Kalatalous selvityksiä. 13/2010. Silvestris luontoselvitys Oy (2008). Pinjaisten luontoselvitys. Raportti 39 s. Silvestris luontoselvitys Oy (2009). Pinjaisten luontoselvitys, täydennys. Raportti 11 s. Silvestris luontoselvitys Oy (2011). Pinjaisten luontoselvitys, täydennys. Raportti 24 s. Söderman, T. (2003). Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi. Kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja Natura-arvioinnissa. Ympäristöopas 109. Uudenmaan ympäristökeskus (2009). Mustionjoen Natura-alue. <http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=177141> (viitattu 10.4.2012). Valovirta, I. (2005). Mustionjoki suursimpukoinen Eldorado. Kirjassa: Vuorinen, E. & Hyytiäinen, U.-M. (toim.) Karjaanjoen vesistö. Eläköön vesi! Svartåns vattendrag. Leve vattnet! 232 р. Jyväskylä.