Lokalt omställningsarbete statligt ingrepp eller kommunalt ansvar?

2003:19 Lokalt omställningsarbete statligt ingrepp eller kommunalt ansvar? En utvärdering av omställningsarbetet efter försvarsnedläggningar i nio kommuner

MISSIV DATUM DIARIENR 2003-06-12 2002/296-5 ERT DATUM ER BETECKNING 2002-07-04 N2002/6954/AE (delvis) Regeringen Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Uppdrag att utvärdera arbetsmetoden i utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem Regeringen uppdrog den 4 juli 2002 åt Statskontoret att utvärdera den arbetsmetod som använts i det omställningsarbete som beskrivs i Utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten (skr 1999/2000:33). Uppdraget skulle genomföras i samverkan med Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS. Parallellt med Statskontorets uppdrag har ITPS fått i uppdrag att utvärdera effekterna av omställningsarbetet. ITPS uppdrag ska genomföras i samverkan med Statskontoret och slutrapporteras den 31 maj 2004. Statskontoret avrapporterar härmed uppdraget genom rapporten Lokalt omställningsarbete statligt ingrepp eller kommunalt ansvar? (2003:19). Statskontoret och ITPS har samarbetat inom ramen för en gemensam referensgrupp. Information om uppläggning och genomförande av arbetet har fortlöpande lämnats till Näringsdepartementet. Statskontoret har även haft kontakter med berörda kommuner under arbetet. Generaldirektör Knut Rexed har beslutat i detta ärende. Direktör Anna Karlgren, chef för Enheten för utvärderingsfrågor, avdelningsdirektör Jonas Hammarlund, föredragande, byrådirektör Hanna André och byrådirektör Anna Holmqvist var närvarande vid den slutliga handläggningen. Enligt Statskontorets beslut Jonas Hammarlund POSTADRESS: Box 2280, 103 17 Stockholm. BESÖKSADRESS: Norra Riddarholmshamnen 1. TELEFON VXL: 08-454 46 00. FAX: 08-791 89 72. statskontoret@statskontoret.se www.statskontoret.se

Innehåll Sammanfattning 7 1 Inledning 13 Statskontorets uppdrag 13 Metod och genomförande 14 2 Vad var omställningsarbetet? 17 Regeringens utvecklingsprogram 17 Omställningsgruppen 19 Resurser för omställningsarbetet 21 Omställningsarbetets upplägg 22 3 Politik för lokal och regional utveckling 25 Regionalpolitikens framväxt och utveckling 25 Nygammalt arbetssätt i omställningsarbetet 27 Förebilder och efterföljare till Omställningsgruppen 28 Sammanfattning och slutsatser 29 4 Vilka var omställningskommunerna? 31 Boden 32 Falun 32 Gotland 32 Härnösand 33 Hässleholm 33 Karlsborg 34 Karlskoga 34 Kiruna 34 Sollefteå 35 Olika tillgång till ekonomiskt stöd 35 Finansiering av omställningsarbetet i kommunerna 37 5 Omställningsgruppens och Regeringskansliets erfarenheter 39 Omställningsgruppens metod och arbetssätt 39 Organiseringen av omställningsarbetet 41 Villkoren för omställningsarbetet 47 Omställningsgruppens erfarenheter av arbetssättet 52 Sammanfattning och slutsatser 56 6 Kommunernas erfarenheter 59 Organiseringen av omställningsarbetet 59 Omställningsgruppens metod och arbetssätt 62 Villkoren för omställningsarbetet 72 Inställningen till Omställningsgruppens arbetssätt 78 Sammanfattning och slutsatser 81 5

7 Utvecklingsarbete i svenska kommuner 85 Beskrivning av fallstudierna 85 Inledningen av utvecklings-/omställningsarbetet 86 Processen inriktning, metod och organisation 89 Partnerskap, nätverk och externa relationer 93 Resultat av utvecklings-/omställningsarbetet 96 8 Hur har omställningsarbetet fungerat? 99 Var omställningsarbetet effektivt? 99 Effektivt för Regeringskansliet? 103 Kommunernas uppfattning 106 9 Lära för framtiden 109 Hur ska framtida omställningsprocesser hanteras? 109 Använd befintliga strukturer i framtiden 110 Kör inte omställningsarbetet i repris 111 Att arbeta processinriktat på lokal nivå 113 Bilagor 1 Regeringsuppdraget 115 2 Regeringens skrivelse 1999/2000:33 119 3 Genomförande och återstående åtgärder i kommunerna 133 4 Omställningsarbete i nio kommuner 139 5 Fyra fallstudier Söderhamn, Kristianstad, Örnsköldsvik och Mora kommun 175 6

Sammanfattning Statskontorets förslag Det långsiktiga arbetet med att stödja omställningsprocesser bör utgå från den befintliga myndighetsstrukturen och bedrivas inom ramen för befintliga insatser och program. Regeringen bör i framtiden lägga stor omsorg vid att få en relevant koppling mellan den problembild som finns och de insatser som staten kan bidra med i omställningsprocesser liknande de som genomförts i de nio kommunerna. Vid liknande insatser som de i omställningsarbetet krävs en gemensam bild av vilka prioriteringar som gäller och vilka roller olika aktörer har i arbetet. Omställningsarbeten bör utgå från kommunernas unika förutsättningar, behov av strategiskt utvecklingsarbete och deras behov av andra åtgärder. Egna drivkrafter och engagemang på kommunal nivå måste tas till vara i större utsträckning än vad som var fallet inom omställningsarbetet. Konsulter och kontaktpersoner kan fungera som ett tillfälligt stöd i arbetet, men för att få till stånd ett långsiktigt utvecklingsarbete krävs egna drivkrafter i kommunerna. Bakgrund I propositionen Det nya försvaret (1999/2000:30) föreslog regeringen en avveckling av regementen i flera kommuner. Regeringen analyserade de regionalpolitiska effekterna av förslaget och beslutade den 18 november år 1999 att genomföra ett omställningsarbete för nio kommuner. De kommuner som omfattades av omställningsarbetet var Kiruna, Boden, Sollefteå, Härnösand, Falun, Karlskoga, Karlsborg, Gotland och Hässleholm. Målet för omställningsarbetet var att regeringen i konstruktiv samverkan med kommunerna samt övriga berörda myndigheter och organ skulle genomföra utvecklingsprogram för att stödja en positiv utveckling av arbetsmarknaden, både för existerande och nya näringar. En huvuduppgift var att stärka kommunernas förmåga att arbeta långsiktigt och strategiskt med näringslivsutveckling för att tillvarata befintliga resurser effektivare. I Näringsdepartementet tillsattes den så kallade Omställningsgruppen, med uppgift att stödja kommunerna i omställningsarbetet. 7

Statskontorets uppdrag Statskontoret har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera den arbetsmetod som har använts i omställningsarbetet. Statskontoret skall: Bedöma om de metoder, det arbetssätt och den organisation som har tillämpats i omställningsarbetet är effektiva för att uppnå intentionerna för arbetet. Bedöma om omställningsarbetet eventuellt kan utvecklas och användas i andra lokala arbetsmarknadsregioner i framtiden. Statskontoret ska särskilt analysera om omställningsarbetet har bedrivits på ett för Regeringskansliet effektivt sätt och om arbetssättet har gett resultat som annars inte skulle ha uppnåtts. Analysen skall bland annat avse Omställningsgruppens mandat, organisation och medel. Statskontoret ska vidare redogöra för hur arbetsformen och gruppens mandat har uppfattats av kommunerna och i de lokala utvecklingsgrupperna. I ett första steg av utvärderingen har vi inhämtat kunskap om processen kring omställningsarbetet och rekonstruerat vad som hände, vem som gjorde vad och varför. I nästa steg av utvärderingen har vi genom intervjuer med personer som på olika sätt varit inblandade i omställningsarbetet sökt svaret på de frågeställningar som regeringen vill ha besvarade. Vad var omställningsarbetet? Omställningsarbetet bestod av olika insatser och omgärdades av en rad villkor. Omställningsarbetet bestod i huvudsak av följande delar: Politiska löften om arbetstillfällen och resurser för omställningen. Under hösten 1999 beslutades att nio kommuner skulle omfattas av särskilda åtgärder, bland annat utlovades ett specificerat antal statliga och privata arbetstillfällen. Våren 2000 avsatte riksdagen 300 miljoner kronor till regeringens disposition för utlokaliseringar av statliga arbetstillfällen, och för åtgärder för att skapa förutsättningar för etablering av privata arbetstillfällen. Omställningsgruppen organiserades som en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet. I och med organiseringen, kom besluten om resurser för arbetet att fattas enligt ordinarie rutiner inom Regeringskansliet. En statssekreterargrupp var ansvarig för statliga utlokaliseringar. Omställningsgruppen skulle också medverka i arbetet. 8

Det fanns inga särskilda medel för omställningsarbetet. De 300 miljoner kronor som avsattes för omställningsarbetet disponerades av regeringen och skulle tas från ordinarie anslag. Den finansiering som inte har gått att ordna lokalt och regionalt har kommunerna ansökt om hos regeringen. Regeringen tog ett antal beslut om projektstöd under år 2000 och 2001. En och samma arbetsmetod tillämpades i de nio kommunerna. Arbetsmetoden som Omställningsgruppen tillämpade syftade till att skapa förbättrade förutsättningar för en positiv utveckling av arbetsmarknad och näringsliv i kommunerna. Två konsultföretag upphandlades för att göra omvärldsanalyser. Utifrån omvärldsanalysen togs vision och handlingsplan fram som förankrades i kommunen. Handlingsplanerna skickades in till Näringsdepartementet tillsammans med ansökningar om projektmedel för det fortsatta omställningsarbetet. Omställningsgruppen upphör men omställningen fortgår. Efter att Omställningsgruppen upphörde driver kommunerna i olika omfattning omställningsarbetet vidare. I ett regeringsbeslut tilldelades kommunerna fem miljoner kronor var för det fortsatta utvecklingsarbetet. Har omställningsarbetet skapat något mervärde? Det processinriktade arbetet har skapat en mobilisering i kommunerna kring arbetet med utvecklingsfrågor. Omställningsgruppens kontaktpersoner har i flertalet kommuner upplevts som ett viktigt stöd i utvecklingsarbetet. Inom Regeringskansliet menar man dock att det varit problematiskt att kontaktpersonerna blev ett slags kommunernas ambassadörer. Även om Omställningsgruppen och kontaktpersonerna bidragit till att skapa ett processinriktat arbete i kommunerna är det tveksamt om omställningsarbetet skapat något bestående mervärde. Kontaktpersonerna och konsulterna var ett stort stöd under tiden för omställningsarbetet, men detta stöd begränsades till tiden för omställningsarbetet. I flera kommuner antyder kommunföreträdarna att det är svårt att idag prioritera de utvecklingsprocesser som omställningsarbetet har startat. Omställningsgruppens arbetsmetod är ingen unik metod, utan den tillämpas i enskilda kommuner och i regionalt utvecklingsarbete, med eller utan statligt engagemang. Eftersom Omställningsgruppens metod har stora likheter med andra sätt att arbeta med utvecklingsfrågor och genom att dessa insatser samspelar med omställningsarbetet är det svårt att säga något om vilket långsiktigt mervärde som har skapats av just omställningsarbetet. 9

Utfästelser om arbetstillfällen försvårade arbetet Utfästelserna om arbetstillfällen var problematiska i omställningsarbetet. Företrädare för Regeringskansliet anser att så exakta löften om arbetstillfällen till kommunerna skulle ha undvikits. Även Omställningsgruppen och kommunföreträdare pekar på problem som utfästelserna förde med sig. I flera kommuner anser man att löftena om arbetstillfällen endast till viss del eller inte alls har infriats. Syftet med omställningsarbetet var dessutom att diversifiera näringsstrukturen och stimulera nya privata arbetsgivare att lokalisera verksamhet i kommunerna. I många kommuner var andelen offentliganställda redan mycket hög. I detta sammanhang var statliga utlokaliseringar en inadekvat lösning på kommunernas problem. Utfästelserna tog också mycket kraft från kommunernas utvecklingsarbete. Att kommunerna utlovades nya arbetstillfällen, minskade delvis engagemanget för att arbeta strategiskt med näringslivsutvecklingsfrågor. Bristande organisering och styrning av arbetet Kommunikationen mellan Omställningsgruppen och övriga delar av Regeringskansliet hade brister. Inom Regeringskansliet arbetade man enligt sedvanliga former för beredning av beslut. Omställningsgruppen uppfattade att resurserna för omställningsarbetet skulle prioriteras särskilt. Kommunerna hade höga förväntningar om resurser till utvecklingsarbetet. Att dessa förväntningar skapades kan bero på Omställningsgruppens uppfattning om att omställningsarbetet skulle vara särskilt prioriterat. Kommunerna har också haft höga förväntningar på vad kontaktpersonerna kunnat uträtta som kommunens dörröppnare och ambassadörer i Regeringskansliet. Rollfördelningen mellan Omställningsgruppen, Finansdepartementet och kommunerna var otydlig under arbetet. Omställningsgruppens roll försvagades i och med att de saknade beslutsmandat. Den statssekreterargrupp som skulle ansvara för de statliga utlokaliseringarna saknade också incitament för att fungera ändamålsenligt och deras roll kom att försvagas under arbetet. En och samma arbetsmetod för samtliga kommuner Att Omställningsgruppens metodsteg var styrande för omställningsarbetet i kommunerna, har varit till nackdel för hur kommunerna bedömt Omställningsgruppens insatser. Flera kommuner har exempelvis känt sig tvingade att genomföra omvärldsanalyser, trots att man nyligen genomfört sådana på egen hand. I dessa kommuner upplevdes Omställningsgruppens metod som ett påtvingat paket av obligatoriska aktiviteter. 10

Förankring och engagemang är avgörande Kontaktpersonerna i Omställningsgruppen poängterar vikten av att det finns en samlande kraft i kommunen som kan driva det lokala utvecklingsarbetet. Också kommunföreträdare pekar på vikten av ett lokalt engagemang inom kommunledningen för att omställningsarbetet ska lyckas. Kommunföreträdare har upplevt att det varit ont om tid att ta fram visioner och handlingsplaner och att förankra dessa i den kommunala förvaltningen, i näringslivet och bland kommuninvånarna. Kommunföreträdare har också pekat på att förankringsarbetet måste få ta tid och inte kan forceras fram. Stötta de drivkrafter som redan finns Utvärderingen visar att det är svårt för kommunerna att driva omställningsarbetet vidare. Det måste finnas resurser, ett starkt engagemang och en vilja att arbeta vidare med omställningsarbetet. Det finns en risk att omställningsarbetet blir en isolerad insats som under en begränsad period innebär en mobilisering och resursförstärkning utan att skapa den långsiktigt hållbara drivkraften som behövs. Att Omställningsgruppens arbetsmetod tillämpades utan hänsyn till kommunernas egna förutsättningar, har lett till ett minskat engagemang i de kommuner som redan påbörjat ett utvecklingsarbete när omställningsarbetet inleddes. Det är därför viktigt att i framtiden ta tillvara de processer som redan påbörjats på lokal och regional nivå. En långsiktigt hållbar lösning kan bara kommunen själv åstadkomma. Utgå från befintliga strukturer i framtiden Behovet av omställningsprocesser på lokal och regional nivå kommer att vara stort även i framtiden. Det kommer inte att vara möjligt för staten att inrätta särskilda grupper eller kommittéer varje gång en bransch eller en lokal arbetsmarknad drabbas av kraftiga omstruktureringar. Det finns idag en mängd olika instrument och program som stödjer lokala och regionala utvecklingsprocesser, bland annat kan nämnas de regionala tillväxtavtalen, de kommande regionala tillväxtprogrammen och EU:s strukturfondsprogram. Det är ifrån dessa befintliga strukturer som framtida omställningsprocesser bör utgå. Myndigheter med ansvar för näringslivsutvecklingsfrågor på central och regional nivå bedriver idag ett omfattande arbete för att främja lokalt och regionalt utvecklingsarbete. 11

12

1 Inledning I propositionen Det nya försvaret (1999/2000:30) föreslog regeringen en avveckling av regementen i flera kommuner. Regeringen analyserade de regionalpolitiska effekterna av förslaget och beslutade den 18 november år 1999 att genomföra ett omställningsarbete för nio kommuner. De kommuner som omfattades av omställningsarbetet var Kiruna, Boden, Sollefteå, Härnösand, Falun, Karlskoga, Karlsborg, Gotland och Hässleholm. Målet för omställningsarbetet var att regeringen i konstruktiv samverkan med kommunerna samt övriga berörda myndigheter och organ skulle genomföra utvecklingsprogram för att stödja en positiv utveckling av arbetsmarknaden, både för existerande och nya näringar. En huvuduppgift var att stärka kommunernas förmåga att arbeta långsiktigt och strategiskt med näringslivsutveckling för att tillvarata befintliga resurser effektivare. I Näringsdepartementet tillsattes den så kallade Omställningsgruppen, med uppgift att stötta kommunerna i omställningsarbetet. Förebilden var det omställningsarbete som genomfördes av Söderhamnskommittén efter nedläggningen av F 15, under åren 1997 1998. Statskontorets uppdrag Statskontoret har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera den arbetsmetod som har använts i omställningsarbetet. 1 Omställningsarbetet beskrivs i regeringens skrivelse Utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Förvarsmakten. 2 Statskontoret skall: Bedöma om de metoder, det arbetssätt och den organisation som har tillämpats i omställningsarbetet är effektiva för att uppnå intentionerna för arbetet. Bedöma om omställningsarbetet eventuellt kan utvecklas och användas i andra lokala arbetsmarknadsregioner i framtiden. Statskontoret ska särskilt analysera om omställningsarbetet har bedrivits på ett för Regeringskansliet effektivt sätt och om arbetssättet har gett 1 Statskontorets uppdrag återfinns i bilaga 1. 2 Regeringens skrivelse (Skr 1999/2000:33) Utvecklingsprogram för kommuner med särkilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten finns i sin helhet i bilaga 2. 13

resultat som annars inte skulle ha uppnåtts. Analysen skall bland annat avse Omställningsgruppens mandat, organisation och medel. Statskontoret ska vidare redogöra för hur arbetsformen och gruppens mandat har uppfattats av kommunerna och i de lokala utvecklingsgrupperna. Parallellt med Statskontorets uppdrag har Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, fått i uppdrag att utvärdera effekterna av omställningsarbetet 3. Metod och genomförande Regeringens intentioner för omställningsarbetet var att skapa långsiktigt bättre förutsättningar för kommunerna att utveckla näringsliv och arbetsmarknad. I regeringens skrivelse beskrivs omställningsarbetet som Statskontoret har fått i uppdrag att utvärdera. Regeringens skrivelse anger ambitioner och inriktning på omställningsarbetet men utgör inte något tydligt direktiv för Omställningsgruppen. Mål och ansvarsfördelning för olika insatser är mer uttryckta som ambitioner än klara direktiv. Det är därför inte helt tydligt vem som ansvarade för och utförde de olika uppgifter som utgjorde omställningsarbetet. I ett första steg av utvärderingen har vi inhämtat kunskap om processen kring omställningsarbetet och rekonstruerat vad som hände, vem som gjorde vad och varför. Denna rekonstruktionsprocess bygger på intervjuer samt analyser av regeringens skrivelse, material från Omställningsgruppen och kommuner samt annan dokumentation kring omställningsarbetet, till exempel från massmedia och riksdagen. Omställningsgruppen var ingen kommitté och omfattades därför till exempel inte av någon arkivhållningsplikt. Omställningsgruppen efterlämnade dock en slutrapport till Näringsdepartementet. 4 I nästa steg av utvärderingen har vi genom intervjuer med personer som på olika sätt varit inblandade i omställningsarbetet sökt svaret på de frågeställningar som regeringen vill ha besvarade. Intervjuer har skett i samtliga omställningskommuner. Vi har intervjuat representanter för de politiska ledningarna och tjänstemän som deltagit i och 3 ITPS skall: Jämföra resultaten och effekterna med dels likvärdiga kommuner, dels kommuner som arbetat aktivt med styrke- och svaghetsanalyser utan statlig medverkan. Analysera om åtagandet i form av lokalisering av statliga arbetstillfällen har uppfyllts. Analysera om arbetet har bidragit till att skapa förutsättningar för nya privata arbeten. Analysera urvalet av kommuner utifrån de kriterier regeringen satte upp. Uppdraget ska genomföras i samverkan med Statskontoret och slutrapporteras den 31/5 år 2004. 4 Näringsdepartementet (2002), Tillväxt i en ny tid Rapport om omställningsarbetet i tio kommuner åren 2000-2001. 14

ansvarat för omställningsarbetet i kommunerna. Intervjuer har också genomförts med Omställningsgruppens kontaktpersoner, Omställningsgruppens ordförande och ledamöter, den ansvarige för statssekreterargruppen samt ansvariga tjänstemän på regionalpolitiska enheten på Näringsdepartementet och budgetavdelningen på Finansdepartementet. Intervjuer har även skett med företrädare för de konsultföretag som arbetat i omställningskommunerna. Vi har också haft vissa kontakter med företrädare för länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan, högskolor och näringsliv. Sammanlagt har cirka 90 personer intervjuats. Utvärderingen har genomförts i samverkan med Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) som också har fått i uppdrag att utvärdera effekterna av omställningsarbetet. Samverkan har skett genom diskussioner i en gemensam referensgrupp. Det har inte angetts någon tidpunkt för när och på vilket sätt intentionerna för omställningsarbetet ska ha uppnåtts. Omställningsgruppen fick i uppdrag att föreslå åtgärder och genomföra omställningsarbetet. Gruppens uppgifter och organisering presenteras närmare i kapitel 2. Omställningsgruppen upphörde den 31 december 2001. Vi avgränsar oss till att utvärdera hur arbetet fungerade under tiden för Omställningsgruppens uppdrag. Under hösten 2000 fick Omställningsgruppen i uppdrag att också arbeta med Kramfors kommun, som ingår i Ådalsregionen tillsammans med Sollefteå och Härnösand. Vi har valt att utesluta Kramfors från utvärderingen, eftersom de inte omfattades av omställningsarbetet i dess helhet. Vår redovisning bygger på två hörnstenar i omställningsarbetet. Ambitionen har dels varit att belysa förutsättningarna eller villkoren för omställningsarbetet, dels att lyfta fram det arbetssätt och den metod som tillämpats i omställningsarbetet. De empiriska delarna i rapporten följer denna indelning. I kapitel 2 redogörs för bakgrunden till omställningsarbetet som det beskrivs i regeringens skrivelse och andra beslut som var givna förutsättningar för arbetet. I kapitel 3 ges en översikt av spelplanen för den regionala utvecklingspolitiken som omställningsarbetet är en del av. Kapitel 4 är en presentation av de nio omställningskommunerna. I de följande kapitlen 5 och 6 redogörs för Omställningsgruppens och Regeringskansliets samt kommunernas erfarenheter av omställningsarbetet. I kapitel 7 försöker vi att finna referenser för utvärderingen genom att studera andra kommuner som har bedrivit ett omställnings- eller utvecklingsarbete. I detta avsnitt studeras utvecklings- och omställningsarbetet i Mora, Kristianstad, Söderhamns och Örnsköldsvik. Fallstudierna i dessa kommuner har genomförts av EuroFutures på uppdrag av Statskontoret och ITPS. 15

I de avslutande kapitlen 8 och 9 analyserar vi omställningsarbetet och svarar på de frågeställningar som regeringen velat ha utvärderade. Definitioner av nyckelbegrepp I vår rapport använder vi oss av vissa centrala begrepp som bör förtydligas för att underlätta för läsaren. Med omställningsarbetet avses i denna rapport Omställningsgruppens mandatperiod, det vill säga tiden mellan Näringsdepartementets beslut den 19 november 1999 att tillsätta en Omställningsgrupp och Omställningsgruppens upphörande den 31 december 2001. Omställningsarbetet används synonymt med det som beskrivs i Regeringens skrivelse (Skr 1999/2000:33) Utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten. I Omställningsgruppen ingick tre ledamöter och nio kontaktpersoner för kommunerna. I Omställningsgruppens ledning ingick tre ledamöter, ordföranden Lars Jeding, riksdagsledamoten Britt Bohlin samt före detta riksdagsledamoten Anders Svärd. 5 De intervjuade i kommunerna refereras som kommunföreträdare/kommunansvariga och omfattar både politiker och tjänstemän. Samtliga intervjuade har varit ansvariga för och/eller deltagit i omställningsarbetet på kommunal nivå. Med lokala utvecklingsgrupper avses de organisationer som bildats i kommunerna i samband med Omställningsgruppens arbete. 5 Det har inte varit möjligt att intervjua Britt Bohlin. 16

2 Vad var omställningsarbetet? Bakgrunden till omställningsarbetet var förslagen i den försvarspolitiska propositionen om att avveckla regementen på ett antal orter. 6 Regeringen analyserade de regionalpolitiska effekterna i de lokala arbetsmarknader som berördes av förslagen till organisationsförändringar i försvaret. Analysen gjordes med fem kriterier som grund; långsiktig befolknings- och sysselsättningsutveckling, aktuell arbetslöshet, bruttoregionprodukt per invånare samt andel industrisysselsatta. 7 Dessa fem kriterier kompletterades med ett sjätte kriterium som var specifikt för situationen, nämligen beroendet av Försvarsmakten uttryckt som andel sysselsatta i försvarsmakten i förhållande till totalt antal sysselsatta i respektive kommun. Analysen visade att speciella utvecklingsprogram behövdes i nio kommuner; Kiruna, Boden, Sollefteå, Härnösand, Falun, Karlskoga, Karlsborg, Gotland och Hässleholm. Regeringen gjorde följande bedömning av den minskade sysselsättningen till följd av regementsnedläggningarna: Kiruna cirka 215 arbetstillfällen. Boden cirka 425 arbetstillfällen. Sollefteå cirka 450 arbetstillfällen. Falun cirka 400 arbetstillfällen. Gotland cirka 400 arbetstillfällen (varav Fårösund cirka 140 och Visby cirka 250 arbetstillfällen). Hässleholm cirka 900 arbetstillfällen. Härnösands och Karlsborgs kommuner hade vid tidigare omstruktureringar inom Försvarsmakten påverkats av minskad sysselsättning. Sysselsättningen i Karlskoga kommun hade minskat under lång tid. Under hösten 1999 varslades cirka 300 anställda vid Bofors/Celsius i Karlskoga. Regeringens utvecklingsprogram Riksdagen beslutade den 18 november år 1999 att inrätta utvecklingsprogram i kommuner med särskilda problem på grund av strukturom- 6 Regeringens proposition Det nya försvaret (1999/2000:30) 7 Regeringen analyserade de regionalpolitiska konsekvenserna för de 26 lokala arbetsmarknader som berördes av förslagen till ändringar i Försvarsmakten. Begreppet lokal arbetsmarknad samt de fem kriterierna används bl.a. inom den nationella regionalpolitiken som underlag för t.ex. beslut om nationella stödområden. 17

vandlingar i Försvarsmakten. I regeringens skrivelse till riksdagen (rskr 1999/2000:33) beskrivs omställningsarbetet. I skrivelsen beskrivs Omställningsgruppens uppdrag, regeringens fempunktsprogram och vilka kommungemensamma och kommunspecifika åtgärder som regeringen avsåg att genomföra. I bilaga 2 finns regeringens skrivelse i sin helhet. Regeringens fempunktsprogram Regeringen initierade ett fempunktsprogram för en positiv utveckling i de nio kommunerna. Omställningsgruppens uppdrag var att utifrån fempunktsprogrammet föreslå och genomföra åtgärder i dessa kommuner. Programmet omfattade åtgärder inom följande områden: Lokalisering av statlig verksamhet Omvärldsanalyser och utvecklingsplaner Infrastrukturåtgärder Särskilda åtgärder (lokaler, mark m.m.) Utveckling av arbetsmarknad och nya näringar I regeringens skrivelse (1999/2000:33) beskrivs åtgärderna så här: Lokalisering av statlig verksamhet Förutsättningarna för lokalisering av statlig verksamhet i de berörda kommunerna ska studeras noggrant. Arbetet leds av en särskild statssekreterargrupp inom Regeringskansliet. Regeringen avser att besluta om statlig lokalisering till berörda kommuner av totalt cirka 1 280 arbetstillfällen. Kostnaderna för dessa verksamheter ska rymmas inom de utgiftsområden för berörda departement som ansvarar för verksamheten. Omvärldsanalyser och utvecklingsplaner Regeringen avser att tillhandahålla särskilda resurser för att stödja kommunerna i arbetet med analyser och utvecklingsplaner. Syftet är att utveckla en allsidig näringslivsstruktur och skapa förutsättningar för att attrahera företag att etablera verksamhet på de berörda orterna. Infrastrukturåtgärder Regeringen lovar att tidigarelägga vissa infrastrukturinvesteringar i ett antal kommuner genom omprioritering inom befintliga budgetramar. Särskilda åtgärder Regeringen lovar att prioritera resurser för nationell medfinansiering till EU:s strukturfonder till de regioner vari de berörda kommunerna ingår. Regeringen avser att verka för att statliga fastigheter, andra anläggningar som används för militära ändamål och vissa markområden kan ställas till 18

förfogande för annan verksamhet och omvandlas på gynnsamma, affärsmässiga ändamål. Utveckling av arbetsmarknad och nya näringar Omställningsgruppen ska i samverkan med berörda kommuner, myndigheter, lokalt näringsliv och lokala utvecklingsgrupper medverka till att skapa förutsättningar för över 1 000 nya privata arbetstillfällen. Projekt och etablering av privata företag ska finansieras inom ramen för budgeterade medel. Fempunktsprogrammet avser i första hand att stimulera de berörda kommunernas befintliga näringsliv till ökad tillväxt utifrån deras egna förutsättningar. Programmet syftar även till att skapa förutsättningar att utveckla och forma en ny, mer framtidsorienterad arbetsmarknad utifrån respektive kommuns särskilda förutsättningar. Programmet syftar slutligt till att nå målet för regeringens regionalpolitik: Att skapa likvärdiga levnadsförutsättningar för människorna i hela Sverige. Förutom de åtgärder som beskrevs generellt i regeringens skrivelse, preciserades vilka åtgärder som skulle vidtas i varje kommun. Det gällde till exempel infrastruktursatsningar, angivna antal statliga arbetstillfällen som kommunen skulle tillföras och privata arbetstillfällen som skulle uppnås, samt vissa utbildningssatsningar och förberedelser för att överföra de avvecklade regementsområdena till civil användning. Nedan följer en kommunvis redogörelse för antalet utlovade statliga och privata arbetstillfällen. Statliga Privata Kiruna cirka 100 cirka 100 Falun cirka 135 cirka 50 Gotland cirka 90 cirka 260 Boden cirka 75 cirka 425 Sollefteå cirka 300 cirka 300 Härnösand cirka 15 cirka 100 Hässleholm cirka 215 0 Karlskoga cirka 150 0 Karlsborg 0 0 Omställningsgruppen Näringsdepartementet beslutade den 19 november år 1999 (N1999/11919 /RP) att tillsätta den så kallade Omställningsgruppen med uppdraget att lämna förslag till åtgärder för att stödja en positiv utveckling av arbets- 19

marknaden och att stimulera framväxten av nya näringar i kommunerna. Omställningsgruppens mandat löpte ut den 31 december år 2001. En samrådsgrupp (statssekreterargruppen) med statssekreterare från berörda departement tillsattes. Statssekreterargruppen skulle fungera som styrgrupp för Omställningsgruppen. Statssekreterargruppen leddes av statssekreterare Jan Grönlund på Näringsdepartementet. Omställningsgruppen bestod av tre ledamöter och nio kontaktpersoner, en för varje kommun. Ledamöter i Omställningsgruppens ledning var Lars Jeding, ordförande, riksdagsledamoten Britt Bohlin samt före detta riksdagsledamoten Anders Svärd. Projektägare var departementsrådet Brita Saxton vid Näringsdepartementet. I varje kommun bildades en lokal utvecklingsgrupp för arbetet. De politiska ledningarna har tillsammans med tjänstemän i kommunerna svarat för kontakterna och samarbetet med Omställningsgruppen. Omställningsgruppen var organisatoriskt placerad på Regionalpolitiska enheten på Näringsdepartementet. Till Omställningsgruppen skulle en referensgrupp knytas med tjänstemän från andra enheter inom Näringsdepartementet och från andra berörda departement. Omställningsgruppen skulle löpande redovisa resultatet av sitt arbete till statssekreterargruppen och till Näringsdepartementet. En skriftlig slutrapport skulle lämnas senast den 31/12 2001. Omställningsgruppens närmare uppgifter beskrivs i en bilaga till Näringsdepartementets beslut (N1999/11919/RP). I denna bilaga framgår att Omställningsgruppen skulle: Upprätta och genomföra utvecklingsprogram i syfte att stödja en positiv utveckling av arbetsmarknaden och övergång till nya näringar i Kiruna, Bodens, Sollefteå, Härnösands, Falu, Karlskoga, Gotlands och Hässleholms kommuner. Även vissa åtgärder i Karlsborgs kommun som kunde komma att beröra gruppens arbete skulle vidtas. Gruppen skulle överväga att behandla kommuner i samma län i en gemensam plan. I samverkan med berörda regioner, länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan och kommuner och i anslutning till arbetet med regionala tillväxtavtal, skulle gruppen medverka till bildandet av lokala utvecklingsgrupper i kommunerna. Arbetsgruppen skulle tillsammans med de lokala utvecklingsgrupperna genomföra fördjupade analyser av de olika arbetsmarknadernas styrkor och svagheter i syfte att kunna föreslå effektiva åtgärder. 20

Arbetsgruppen skulle bedöma behovet av och föreslå utvecklingsinsatser för att forma en ny framtidsorienterad arbetsmarknad. Till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utbyggnad av utbildnings- och högskoleplatser, åtgärder för tillgängliggörandet av kulturarvet, skapande av möjligheter till distansutbildning och distansarbete, projekt i syfte att stärka infrastrukturen avseende tele- och datakommunikation, stimulans till etablering av privata företag m.m. Gruppen skulle till respektive myndighet lämna synpunkter på förslag till planer för åtgärder i transportinfrastrukturen, främst vägar och järnvägar, för planeringsperioden åren 2002 2011. Gruppen skulle medverka vid genomförandet av beslutade företagsetableringar samt lokalisering av statlig verksamhet. Gruppen skulle föreslå en plan jämte tidsplan för insatserna i varje kommun och redovisa förslagens kostnader och förväntade effekter för statssekreterargruppen. Omställningsgruppen skulle arbeta i nära samverkan med övriga Regeringskansliet, Försvarsmakten, NUTEK, AMS, Exportrådet, ISA, Fortifikationsverket, Distansutbildningsmyndigheten, samt övriga berörda myndigheter, högskolor, länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan, länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar, kommuner, lokala utvecklingsgrupper och lokalt näringsliv samt Vasallen och andra berörda statliga bolag. Förslagen till åtgärder skulle inrymmas inom ramen för befintliga regelverk och anslagna medel. Arbetsgruppen skulle vidare samråda med Trygghetsstiftelsen, Kommundelegationen och Bostadsdelegationen. Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och de utvecklingsinsatser som kräver detta skulle vara en utgångspunkt för gruppens arbete. Resurser för omställningsarbetet Våren 2000 avsatte riksdagen 300 miljoner kronor för åtgärder inom omställningsarbetet i de nio kommunerna. Av dessa medel reserverades 100 miljoner kronor på anslaget 33:9 Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till vissa kommuner inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling för att delfinansiera utgifter vid lokaliseringen av statliga arbetstillfällen till kommunerna. Resterande 200 miljoner kronor avsattes med 100 21

miljoner kronor för vart och ett av åren 2001 och 2002 för åtgärder som skapar förutsättningar för etablering av privata arbetstillfällen. Medlen ingår i anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder och får användas för samma ändamål som de ordinarie medlen på detta anslag. Medlen disponerades av regeringen. Det utfärdades inga andra särskilda anvisningar om hur medlen skulle få användas i omställningsarbetet. Omställningsarbetets upplägg Omställningsarbetet kan definieras som en samling olika uppgifter och villkor, ett upplägg som skapats av regeringen och Omställningsgruppen tillsammans. Nedan ges en illustration i form av en tidsaxel som beskriver upplägget. Omställningsarbetets upplägg Försvarspolitiska prop. 18/11 1999 Omställningsgruppen tillsätts 19/11 1999 Försvarets redovisning Våren 1999 Beslut om omställningsarbetet 18/11 1999 Beslut om 300 mkr Våren 2000 Omställningsgruppen upphör 31/12 2001 1999 2000 2001 2002 2003 Arbete med den försvarspolitiska propositionen Omställningsgruppen tillsätts och utför sitt uppdrag. Näringsministern besöker kommunerna Under våren 1999 redovisar Försvarsmakten det framtida behovet av anställd personal. I samband med arbetet med den försvarspolitiska propositionen som presenteras hösten 1999 fördes diskussioner inom Regeringskansliet om möjliga åtgärder för de kommuner som skulle drabbas hårdast av förbandsnedläggningar. Politiska löften om arbetstillfällen och resurser för omställningen. Under hösten 1999 beslutades att nio kommuner skulle omfattas av ett omställningsarbete, bland annat utlovades etableringar av statliga och privata 22

arbetstillfällen till kommunerna. Näringsministern Björn Rosengren besökte kommunerna och förkunnade löftena om arbetstillfällen. Omställningsgruppen organiserades som en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet. Omställningsgruppen inrättades genom ett beslut av Näringsdepartementet den 19 november år 1999 för att stödja kommunerna i deras utvecklingsarbete. Omställningsgruppens mandat och uppgifter lades fast i detta beslut. Omställningsgruppen fick status som en projektgrupp på Näringsdepartementet och besluten om resurser för arbetet fattades enligt ordinarie rutiner inom Regeringskansliet. En statssekreterargrupp skulle ansvara för de statliga utlokaliseringarna. En statssekreterargrupp inom Regeringskansliet hade ansvaret för utlokaliseringarna av de statliga arbetstillfällena. Statssekreterargruppen skapades i samband med Omställningsgruppens bemyndigande. Enligt samma beslut skulle Omställningsgruppen också medverka i arbetet med de statliga utlokaliseringarna. Inga särskilda pengar för omställningsarbetet. Våren år 2000 avsatte riksdagen 300 miljoner kronor till regeringens disposition för utlokaliseringar av statliga arbetstillfällen, och för åtgärder för att skapa förutsättningar för etablering av privata arbetstillfällen. Inga särskilda resurser avsattes för omställningsarbetet förutom de personella (i form av Omställningsgruppen och konsultstödet i arbetet med omvärldsanalyser). De 300 miljoner kronor som utlovades för arbetet skulle istället tas från ordinarie anslag. 10 miljoner kronor avsattes dock för konsultinsatser inom ramen för arbetet. En och samma arbetsmetod tillämpades i de nio kommunerna. Omställningsgruppen valde att tillämpa en och samma arbetsmetod i de nio kommunerna. Arbetsmetoden syftade till att skapa förbättrade förutsättningar för en positiv utveckling av arbetsmarknad och näringsliv i kommunerna. Två konsultföretag upphandlades för att göra omvärldsanalyser i kommunerna. Utifrån omvärldsanalysen togs visioner och handlingsplaner fram som förankrades i kommunerna. Dessa handlingsplaner skickades in till Näringsdepartementet i form av ansökningar om projektmedel för det fortsatta utvecklingsarbetet. Omställningsgruppen upphör men omställningen fortgår. Den 31 december år 2001 upphör Omställningsgruppen. Efter att Omställningsgruppen har avslutat sitt uppdrag driver kommunerna omställningsarbetet vidare. I ett regeringsbeslut tilldelas kommunerna fem miljoner kronor var för det fortsatta utvecklingsarbetet. 23

24

3 Politik för lokal och regional utveckling Omställningsarbetets övergripande mål är detsamma som målet för den regionala utvecklingspolitiken, nämligen att skapa förutsättningar för att nå tillväxt och sysselsättning i landets alla regioner. Omställningsarbetets effektivitet är beroende av de förutsättningar som ges genom förekomsten av andra aktörer, program och medel. De kan förstärka eller motverka de processer som omställningsarbetet ska vara en katalysator för. I detta kapitel ges en översikt av spelplanen för den regionala utvecklingspolitiken. Regionalpolitikens framväxt och utveckling Regionalpolitiken och senare den regionala utvecklingspolitiken har genomgått stora förändringar. Det gäller såväl dess inriktning som statens roll och inblandning i det regionala utvecklingsarbetet. Å ena sidan har staten fördelat stöd och bidrag till företag och projekt på lokal och regional nivå, å andra sidan har staten styrt det lokala och regionala utvecklingsarbetet genom modeller för framtagande av planer och program. Lokaliseringspolitik och statliga stödpaket 1960-talets aktiva lokaliseringspolitik blev startpunkten för den svenska regionalpolitiken. Tyngdpunkten låg på att skapa goda förutsättningar för företagens lokalisering, bland annat genom finansiella företagsstöd och kompensation för långa transportavstånd. Under 1970-talet fanns ambitioner att genom planeringsinstrument fördela tillväxten till olika delar av landet. Det praktiska genomförandet visade sig dock svårt, och istället kom de finansiella företagsstöden att utvecklas ytterligare. Under andra halvan av 1970-talet medförde strukturomvandlingen inom gruv- och stålnäringen liksom krisen inom varvsindustrin behov av särskilda statliga insatser. Kommunalråd och landshövdingar uppvaktade regeringen för att rädda kommuner och enskilda orter från krisen. Statens krispaket fokuserades på ortens och regionens överlevnad. I slutet av 1970-talet tillsattes en särskild utredning för att analysera hur de extraordinära insatserna fungerade. I utredningens betänkande slogs fast att alltför stora belopp satsats på att hindra nedläggningar, och utredningen föreslog därför mer långsiktiga åtgärder. 8 Detta fick gehör i regeringens proposition (1986/87:74) Näringspolitik inför 90-talet: Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga näringslivs-, regional- och arbetsmarknadspolitiska program. Vid stora och allvarliga krisfall bör också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande 8 SOU 1981:72 Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. 25

åtgärder, anpassade efter varje enskilt fall, kunna sättas in. 9 Mot slutet av 1980-talet var krisen över och de statliga insatserna minskade i omfattning. Regional utvecklingspolitik Med bankkrisen i början av 1990-talet sattes fokus på de stora makroekonomiska frågorna, och regionalpolitiken fick mindre betydelse. Under den här tiden utvecklades dock tankarna kring en regionalpolitik med helhetsperspektiv, där de finansiella stöden till företag (den lilla regionalpolitiken) kombinerades med insatser för utbildning, forskning och kommunikationer (den stora regionalpolitiken). På så vis skulle den regionala utvecklingen stärkas. Med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) 1995 kom ytterligare ett komplement till den svenska regionalpolitiken. Genom EU:s strukturfonder fördelades resurser till de mest utsatta regionerna i unionen. För varje region har ett särskilt programdokument tagits fram där övergripande mål, strategi, insatsområden och åtgärder lagts fast. Genom programmen fördelas medel till projekt på lokal och regional nivå. Denna programmodell har sedan utvecklats och användes i framtagandet av de regionala tillväxtavtalen och i de regionala tillväxtprogram som nu håller på att utarbetas. Statliga insatser för regional och lokal näringslivsutveckling År 2001 bildades en ny näringspolitisk myndighetsorganisation på central nivå. De tre myndigheterna som bildades var Vinnova, Verket för innovationssystem, NUTEK, Verket för näringslivsutveckling och ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier. Inom dessa myndigheter bedrivs idag ett omfattande arbete kring regional och lokal näringslivsutveckling. Många av de program som Vinnova och NUTEK ansvarar för inom detta område är inriktade på att stärka förutsättningarna för näringslivsutvecklingen regionalt och lokalt. Detta sker genom satsningar på regionala innovationssystem, entreprenörskap, klusterutveckling, lokala arbetsmarknadsregioner och olika former av kompetensutveckling lokalt och regionalt. Programmen riktar sig såväl till enskilda kommuner som till kommuner i samverkan, lokala arbetsmarknadsregioner, organisationer och företag. 9 Regeringens proposition 1986/87:74. 26

Aktörskartan för den regionala utvecklingspolitiken Hur ser den samlade spelplanen för den regionala utvecklingspolitiken ut? Om vi ser till bruttokartan över samtliga aktörer på den regionala utvecklingsarenan, från lokal till central nivå, framgår att det finns en mängd aktörer vars syfte och mål är att bidra till en positiv lokal och regional utveckling. I figuren nedan ges ett exempel på hur den regionala utvecklingsarenan för Norrland ser ut. Primär roll : Den norrländska utvecklingsarenan - totalt cirka 250 aktörer! Statliga och överstatliga basfinansiär er NUTEK AMS KK-stiftelsen Vinnova EU: Strukturfonder, ESF-rådet Nationella riskkapitalfonder t.ex. Innovationscentrum, 6:e AP-fonden, Industrifonden Nationella aktörer Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS) I.S.A Branschinstitut: Trätek, IVF, Packforsk, IMT Glesbygdsverket Arena för tillväxt Exportrådet Svenskt Näringsliv Regionala finansiär er Länsstyrelser Landsting Länsarbets nämnder Norrlands fonden Riskkapitalbolag: Sorbinvest, Emano, Z-,Söderhamns-, AC-invest, Norhold Invest Teknikbrostiftelser Regionala stiftelser: Carl Wikström, Kempe, Lyan, Skytteanska, Längmanska Regionala aktörer Samverkansorgan högskola-näringsliv: t.ex. CENTEK, Uminova Norrland Center AB Universitet/högskolor: Umeå, Luleå, Mitthögskolan, Gävle/Sandviken Kunskapscentra: B.I.C, LTCK, ITH EDU, IUC, KTC Nyföretagarcentrum Euro Info Centre Regionala utv. grupper och samverkansprojekt Handelskammare Almi Lokala aktörer Kommunala utvecklingsbolag och näringslivsförvaltningar Lokala utvecklingsgrupper och samverkansprojekt Lokala studiecentra Arbetsförmedling Jobs & Society Ung Företagsamhet EuroFutures Totalt handlar det om cirka 250 aktörer som kan bidra med kunskap och kompetens, finansiering och medverkan i det lokala och regionala utvecklingsarbetet. Denna korta exposé över regionalpolitiken och de modeller som använts för att stimulera lokal och regional utveckling, visar på en mångfasetterad arsenal av program, aktörer och verktyg. Det konkreta genomförandet och realiserandet av dessa planer sker idag framförallt på lokal nivå, där kommunen har en viktig roll som samlande enhet. Nygammalt arbetssätt i omställningsarbetet Omställningsgruppen har i sitt arbete använt sig av ett upplägg som i stora delar anknyter till det arbetssätt som används i arbetet med EU:s strukturfondsprogram och i de regionala tillväxtavtalen. De ambitioner som uttrycks i arbetet med strukturfonderna och tillväxtavtalen avseende engagemang, 27

delaktighet och förankring, långsiktiga strategier och ett programtänkande är tydliga också i omställningsarbetet. Det första steget i såväl arbetet med strukturfondsprogram som i framtagandet av tillväxtavtal är att analysera nuläget i regionen (en så kallad SWOTanalys). Utifrån denna analys formuleras mål, insatsområden och åtgärder. Partnerskapet spelar en viktig roll i framtagandet av programmet/avtalet. De åtgärder som prioriterats i tillväxtavtalen och strukturfonderna realiseras sedan i form av olika projekt på regional och lokal nivå. Omställningsgruppens upplägg av arbetet följer i stort sett samma struktur, där omvärldsanalysen följs av framtagandet av en vision och en handlingsplan där vissa profilområden utpekas. I omställningsarbetet har också ingått att bilda lokala utvecklingsgrupper och att samverka med berörda aktörer på lokal, regional och central nivå. I genomförandefasen ska kommunen utifrån utvalda profilområden satsa på olika projekt. Genomförandet av kommunernas handlingsplaner har i olika utsträckning finansierats och genomförts inom ramen för EU:s strukturfondsprogram och de regionala tillväxtavtalen. Förebilder och efterföljare till Omställningsgruppen Organiseringen av omställningsarbetet har såväl internationella som svenska förebilder. Omställningsarbetet har också fått efterföljare i de delegationer, Inlandsdelegationen och Tillväxtdelegationen som arbetar med de lokala arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges inland, respektive delar av Bergslagen, Dalsland och Värmland. Task forces internationell förebild Omställningsgruppen jämför sitt arbete med de så kallade task forces som den brittiska regeringen har tillsatt i stor omfattning under de senaste åren. Omställningsgruppen har emellertid inte varit någon task force i egentlig mening utan en projektgrupp inom departementsstrukturen. Task forces har i Storbritannien bland annat använts för att implementera olika politiska initiativ. En del task forces tillsätts på initiativ av regeringen, andra på initiativ av lokala aktörer. Task forces används inte enbart i regionala utvecklingsfrågor utan har även tillsatts för att hantera frågor som exempelvis mul- och klövsjukan och innerstadsproblematiken. Det har inte gjorts någon större oberoende granskning av de task forces som arbetat med regional utveckling på lokal och regional nivå i Storbritannien. Många deltagande organisationer har inte heller utvärderat sitt eget deltagande. 28

Söderhamnskommittén förebild till Omställningsgruppen En svensk förebild för omställningsarbetet är Söderhamnskommitténs arbete under slutet av 90-talet. Regeringen beslutade den 17 oktober 1996 att tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag till åtgärder för att stärka utvecklingen i Söderhamn. Söderhamnkommitténs uppgift var att i nära samarbete med Regeringskansliet, Söderhamns kommun och berörda myndigheter arbeta för en positiv utveckling i kommunen. I uppdraget ingick dels att utarbeta förslag till statliga verksamheter som kunde lokaliseras till Söderhamn och att medverka vid genomförandet av beslutade lokaliseringar, dels att föreslå andra åtgärder som kunde stärka utvecklingen i Söderhamn. Till utredare och ordförande i Söderhamnkommittén utsågs Lars Jeding, som senare också fick uppdraget att leda Omställningsgruppen. I kapitel 6 och i bilaga 5 beskriver vi utvecklingsarbetet i Söderhamn närmare och gör en uppföljning av kommunens situation i dagsläget. Delegationerna efterföljare till Omställningsgruppen Omställningsgruppen har också fått efterföljare i form av två delegationer, Inlands- och Tillväxtdelegationerna. I regeringens proposition En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (proposition 2001/02:4) konstateras att Omställningsgruppens arbetssätt förefaller vara ändamålsenligt och effektivt. Omställningsgruppens arbete har emellertid, enligt regeringen, också visat på behovet av att arbeta med större geografiska områden än kommuner. Mot bakgrund av detta föreslog regeringen att två delegationer skulle tillsättas för att i dialog med centrala, regionala och lokala aktörer, långsiktigt stärka en hållbar regional utveckling inom de mest utsatta lokala arbetsmarknadsregionerna. 10 Inlandsdelegationen och Tillväxtdelegationen ska rapportera löpande och uppdraget ska vara slutfört senast den 31 december 2004. Varje delegation består av ordförande och ett antal ledamöter samt ett antal kontaktpersoner på Näringsdepartementet. I uppdraget för båda delegationerna ingår bland annat att tillsammans med partnerskapen delta i framtagandet av strategiska utvecklingsprogram för hållbara lokala arbetsmarknadsregioner. Delegationens arbete ska utgöra underlag för framtagandet av tillväxtprogrammen. Sammanfattning och slutsatser Regionalpolitiken har genomgått en rad förändringar sedan 1960-talet. Dagens regionala utvecklingspolitik fokuserar till stor del på programarbete 10 Regeringens proposition 2001/02:4. 29