Bilaga 1 UPPDRAG Västra Nedsjön Tillståndsansökan vattenuttag UPPDRAGSLEDARE Helen Eklund DATUM UPPDRAGSNUMMER 1311670000 UPPRÄTTAD AV Jonatan Larsson, C-G Göransson Svar på yttrande från Länsstyrelsen, daterat 2016-02-11 Länsstyrelsen har i sitt yttrande, daterat 2016-02-11, bland annat framfört följande: Då sökanden inte har regleringsrätten för Nedsjö os bör ansökan förtydligas med en beskrivning av hur hydrologiska förhållanden, årstidsvariationer i flöden och nivåer m.m. i Mölndalsån och V. Nedsjön påverkas om tappningsstrategin för Nedsjö os inte ändras. Inlämnad ansökan har inte innefattat en beskrivning av hur hydrologiska förhållanden påverkas om ett utökat vattenuttag sker baserat på nuvarande tappningsstrategi. Huvudanledningarna till detta är följande: För att säkra mot översvämningar samt för att trygga vattentillgången i nedströms liggande sjöar och samhällen har Mölndals Kvarnby, som innehar regleringsrätten vid Nedsjö os, redan förändrat tappningsstrategin. De börnivåkurvor som föreslagits i ansökan samt ingående utredningar är därför nu gällande och de tappningsstrategier som tillämpats tillbaka i tiden kommer således inte bestå i framtiden. Det sökta, ökade vattenuttaget är således inte orsaken till att en ny tappningsstrategi har etablerats. Historisk tappningsstrategi har ändrats vid flertalet tillfällen och den har inte heller strikt efterföljts. Vidare har förändringar skett i utloppskanalen (iläggning av sten utförd av fiskeriintressen mm), vilket medfört att mätning av utgående flöde/tappningen inte varit korrekt. Det medför att registrerade flöden i loggböcker mm inte är korrekta (utan överskattade). Därför blir det mycket svårt att analysera och framförallt jämföra påverkan av ett utökat vattenuttag baserat på historisk tappningsstrategi. Kommentarer kring historisk regleringsstrategi Regleringsmetod Historiskt har regleringen vid dämmet vid Nedsjö os skett manuellt. Vattenstånd och tappning har kontrollerats vid platsbesök och inrapporterats till Vattenkontrollanten, varefter lucköppning, vid bedömt behov, har justerats. Innan dämmet byggdes om till en reglerlucka under mitten av 1990-talet skedde regleringen genom användandet av sättar, fyrkantiga stockar som staplades ovanpå varandra. Detta är en mycket arbetskrävande metod och innebar att flödesjusteringar utfördes med relativt stort tidsavstånd. Även efter övergång till reglering med en lucka har justering av tappningen skett med kraftigt varierande intervall. Därtill har förändringar i -14 S w e co Skånegatan 3 Box 5397 SE-402 28 Göteborg, Sverige Telefon +46 31 62 75 00 S we c o En vi r on me n t A B Org.nr 556346-0327 Styrelsens säte: Stockholm J o na ta n Lar s so n Telefon direkt +46 (0)3 161 79 31 Mobil +46 (0)725 02 16 29 MW Fax g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx jonatan.larsson@sweco.se 1 (16)
utloppskanalen, dels till följd av hindrande växtlighet, dels beroende på att fiskeriintressenter har lagt stora stenar och tvärgående mindre trösklar i utloppskanalen, medfört att aktuell tappning har överskattats. Nu är dämmet automatiserat och fjärrstyrs tillsammans med övriga dämmen i Mölndalsån från en gemensam driftcentral av Göteborg Park- och Natur. Detta innebär att det nu finns helt andra förutsättningar att reglera Nedsjöarna efter vald regleringsstrategi genom att responsen på kraftig nederbörd, längre torrperioder etc. blir betydligt snabbare än vad den varit. Tillsammans med prognossystem kommer regleringen kunna ske betydligt mer proaktivt. Regleringsstrategi under gången tid Nedsjöarna har reglerats under hundratals år. Syftet med regleringen har varit kraftändamål för kvarnar, sågverk och vattenkraftverk. Regleringsrätten för Nedsjöarna innehas av Mölndals Kvarnby. Gällande regleringsbestämmelse anger att reglering får ske fritt mellan sänkningsgränsen +0,30 m och dämningsgränsen +3,15 m, lokalt system. Gällande vattendom anger vidare att ett flöde om minst 0,4 m 3 /s ska tappas, förutom under delar av nätter och söndagar/helger, då 0-tappning är tillåten. Räknat på en vanlig arbetsvecka motsvarar detta en medeltappning av ca 0,25 m 3 /s. Den höga tappningen under vardagar var föranledd av att flödet skulle vara tillräckligt för att driva de vattenverk, kvarnar, kraftverk m.m. som nyttjade vattenflödet. I praktiken har dock inte möjligheten till 0-tappning utnyttjats på många 10-tals år. Noteras bör att den frivilligt valda mintappningen om 0,4 m³/s under all tid är mycket hög och motsvarar hela 40 % av medelvattenföringen och är ca 2,7 gånger högre än den naturliga medellågvattenföringen, som annars ofta används som mintappning från reglerade sjöar. Fram till slutet av 1970-talet utnyttjades årligen en stor del av det tillåtna regleringsintervallet på sammantaget 2,85 m för att dels säkerställa erforderliga vattenuttag till industrier och Mölndals kommun, dels för att optimera driften av ett vattenkraftverk i Mölndal, Papyrus nedre. Från 1980-talet har regleringen normalt hållit sig inom ett intervall om 1 m eller mindre. År 1993 fick Göteborgs kommun tillstånd att utnyttja Mölndalsån/Rådasjön som reservvattentäkt. Det magasin som skulle säkerställa att kommunen även under lågflödesperioder kunde ta ut upp till 2,1 m 3 /s, eller upp till totalt 5 milj.m 3, vid varje uttagstillfälle, var Nedsjöarna. VBBVIAK, numera Sweco, utförde en hydrologisk utredning angående Nedsjöarna för att säkerställa att vattnet i sjöarna skulle räcka till för framtida reservvattenuttag för Göteborg och vattenuttag för industrier och Mölndals kommun, samt att utföra regleringen så att risken för översvämningar vid högflöden skulle begränsas. Utredningen mynnade ut i ett förslag att nivåer över +2,20 m skulle användas för att ha magasineringskapacitet att vid stora nederbördstillfällen kunna magasinera hela nederbörden, förutom mintappning, för att undvika översvämningar nedströms Nedsjöarna. Under romläggning på hösten skulle sjön hållas lägre, +2,0 eller lägre, för att därefter åter höjas så att romen med säkerhet skulle ligga under vatten fram till romkläckningen på våren. Regleringsstrategin har allt sedan dess varit att säkerställa; lovgivna vattenuttag för industrier och Mölndals kommun, 2 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
erforderligt reservvatten för Göteborgs kommun för att vid behov kunna ta reservvatten från Mölndalsåsystemet när vattenkvaliteten i Göta älv är dålig, så långt möjligt medverka till att reducera översvämningar i Mölndalsåsystemet genom neddragning av tappningen till minimum tills den akuta översvämningsrisken försvunnit, samt slutligen ta så stor hänsyn som möjligt till sjöarnas miljöförhållanden, främst fisk och sjöfågel. Det praktiska sättet för uppfyllandet av denna strategi har varierat något med den person som varit regleringsansvarig. Under 2000-talet har nivån i sjöarna hållits något högre än under tidigare år med jämnare reglering, främst med hänsyn till miljöförhållanden. I Figur 1 visas historiska vattenståndsnivåer tillsammans med börnivåer enligt senast gällande driftrutin innan börnivåerna förändrades till de som föreslagits i den nu aktuella ansökan. Börnivåerna enligt Figur 1 bygger på förutsättningen att, under perioder då det förekommer risk för stora flöden och möjlig översvämning nedströms Nedsjöarna, nivån i sjöarna hålls så lågt att det går att magasinera tillrinningen under högflödesperioden. Under vår och del av sommar eftersträvas ett högre vattenstånd för fågelliv och för att vattenståndet i Västra Nedsjön ska hållas så högt att det blir ett fritt lopp upp till Buasjöns nivå, men även ur rekreationssynpunkt samt för att det ska finnas tillräckligt vatten för ett reservvattenuttag även under en lång torrvädersperiod. Börnivåerna har följts främst under sommar och tidig höst. Det saknas dock hydrologiska förutsättningar att hålla vattenståndet lågt ända fram till slutet av april för att därefter höja vattenståndet ett par decimeter. Detta är endast möjligt under år med en sen och måttligt stor vårflod. Normala år räcker inte tillrinningen till för en sådan höjning, varför börnivåerna inte heller normalt har följts under vinter och vår. 3 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 1. Börnivåer enligt Mölndal Kvarnbys föregående driftrutin jämfört med historiska uppmätta vattenstånd. Förtydligande av påverkan av ett ökat råvattenuttag För att tydligare särskilja effekten av ett utökat vattenuttag har nya beräkningar med den nu använda regleringsmodellen genomförts. I dessa har ett uttag av 75 l/s i enlighet med denna ansökan jämförts med att inte ha något uttag alls ifrån sjön. Härigenom kan effekten av att öka råvattenuttaget under den numera antagna regleringsstrategin lättare studeras. Idag finns tillstånd för att ta ut 10,5 l/s från sjön, men eftersom uttaget i praktiken varit betydligt lägre och inte utnyttjats under en längre tid så jämförs här med ett nolluttag. Vid modellering med den nya regleringsstrategin och större vattenuttag används en dataserie som erhållits från SMHI med tillrinningen till Nedsjöarna för åren 1961-2010. Dataserien är så lång att den väl täcker upp flera olika tillrinningsscenarior som i framtiden kan uppträda, och serien innefattar år med såväl låg som hög årsmedelvattenföring. Under långa torrperioder då mintappning tillämpas innebär ett vattenuttag om 75 l/s en extra avsänkning av sjöarna om ca 2 cm/månad, jämfört med om inget vattenuttag hade skett. Nedsjöarna regleras primärt efter en börkurva för vattenstånd, vilken modifieras med en årskurva med en varierad stor tappning under året. Grovt innebär detta att under perioder med större tappning än mintappning blir flödet ut från Nedsjöarna till följd av det ökade vattenuttaget 4 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
ca 0,075 m 3 /s lägre än det annars skulle varit om vattenuttaget inte hade ökats. I medeltal över åren minskar tappningen med 7,5 %. För att studera skillnaden mellan ett uttag om 0 l/s och 75 l/s har sex år valts ut; 1989 och 1996 (år med låg medeltillrinning), 1995 och 2002 (år med medeltillrinning nära medelvattenföringen) samt 1999 och 2006 (år med hög medeltillrinning). Tillrinning för de utvalda åren framgår av Figur 2 nedan. Figur 2. Beräknad tillrinning till Nedsjöarna enligt SMHIs dataserie som använts vid regleringsmodelleringen. Utvalda år markerade i rött (torrår), grönt (medelår) och blått (blött år). Åren 1989 och 1996 innefattade längre perioder med låg tillrinning. Medelflödet ut från Nedsjöarna var dessa år 0,59 m³/s respektive 0,57 m³/s, vilket innebär att mintappningen således motsvarar ca 70 % av medeltillrinningen dessa år. Resultatet av regleringsmodelleringen för dessa två år framgår av Figur 3 och Figur 4. I dessa figurer kan utläsas skillnaden mellan de olika stora vattenuttagen. Den tid då tillrinningen och vattenståndet är så lågt att tappningen begränsas till mintappning blir för 1989 ca sex månader utan vattenuttag. Med ett vattenuttag om 75 l/s ökar den med ca 10 dygn. För 1996 blir perioden med mintappning hela 10 månader och ökar endast med ca 7 dygn vid det större uttaget. Sammantaget visar detta på högst marginella skillnader i mintappningsperioder. Det större vattenuttaget medför att sjön under dessa långa perioder med låg tillrinning sänks av till en lägre nivå än om inget vattenuttag görs. För 1989 innebär det extra vattenuttaget ca 10 cm större avsänkning, och för 1996 ca 16 cm. 5 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 3. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört med inget uttag (ljust) för tillrinning under 1989. Figur 4. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört meds (ljust) för tillrinning under 1996. Åren 1995 och 2002 är två år där medeltillrinningen är mycket nära medeltillrinningen över hela dataserien; 1,0 m³/s för båda åren. Resultatet för dessa två år framgår av Figur 5 och Figur 6. Även om dessa år har en högre medeltillrinning innefattar de perioder med lägre tillrinning som innebär att tappningen dras ner till mintappning under längre perioder. För 1995 sker detta under knappt två månader utan vattenuttag, och med vattenuttag blir perioden knappt 10 dagar längre. Sjöns avsänkning blir knappa 5 cm större. 2002 innefattar två perioder där tappningen dras ner till mintappning. Perioderna med mintappning blir under båda dessa år enbart enstaka dagar längre med vattenuttag, och avsänkningen blir som mest ca 5 cm större. 6 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 5. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört med inget uttag (ljust) för tillrinning under 1995. Figur 6. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört med inget uttag (ljust) för tillrinning under 2002. Åren 1999 och 2006 är två år där medeltillrinningen över året är hög, ca 1,5 m³/s respektive ca 1,6 m³/s. Resultatet av regleringsmodelleringen för dessa två år framgår av Figur 7 och Figur 8. För 1999 är medeltillrinningen högre än normalt till följd av perioder med hög tillrinning spridda över året, varför enbart mycket korta perioder med mintappning inträffar. Skillnaden i beräknad tappning och vattenstånd mellan 0 l/s och 75 l/s råvattenuttag är därför mycket liten. 2006 börjar med mycket låg tillrinning, men då snösmältningen kommer igång i slutet av mars stiger vattennivån snabbt och när den nått börnivån för vattenstånd ökar även tappningen snabbt. Vidare innebar 2006 en höst med mycket hög tillrinning, vilket orsakade stora problem med översvämningar längs hela Mölndalsån. Dessa översvämningshändelser är anledningen till mycket av de åtgärder som genomförts och planeras på flera platser längs Mölndalsån, och där även regleringen av Nedsjöarna ingår om en åtgärd. Vid dessa långa perioder av hög 7 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
tillrinningen blir skillnaden i beräknad tappning och vattenstånd mellan 0 l/s och 75 l/s råvattenuttag mycket liten. Figur 7. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört med inget uttag (ljust) för tillrinning under 1999. Figur 8. Beräkningsresultat för vattenstånd (blått) och tappning (rött) för uttag om 75 l/s (mörkt) jämfört med inget uttag (ljust) för tillrinning under 2006. Effekterna på vattenståndsvariationen i Nedsjöarna med och utan råvattenuttag redovisas i Figur 9 uttryckt som frekvensdiagram. Därvid har den lägre börnivån för vattenstånd som redovisas i underlaget för denna ansökan använts för att redovisa skillnaderna mellan de olika vattenuttagen. Som framgår av diagrammet blir skillnaden mellan de olika vattenuttagen helt försumbar under perioder med höga flöden, max och 90-percentil. För medelflöden blir skillnaden i vattenstånd som mest under sensommaren och början av hösten med en skillnad på ca 5 cm. Under långa torrperioder ökar skillnaden mellan de båda vattenuttagen från att under torrperioder under vintern vara enstaka centimetrar till att under sensommar/tidig höst kunna bli ca 12 cm var 10:e år. Jämföras kan att den allra lägsta vattenståndsnivån med denna reglering, +155 cm, är ca 10 cm högre än den lägsta uppmätta vattenståndsnivån under perioden 1985 2009. 8 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 9. Frekvensdiagram för vattenståndet i Nedsjöarna med ett vattenuttag på 75 l/s jämfört med inget uttag baserat på den lägre börnivån för vattenstånd redovisad i denna ansökan. Effekterna på tappningen från Nedsjöarna med eller utan råvattenuttag redovisas i Figur 10. Tappningen från sjön styrs dels primärt av hur mycket aktuellt vattenstånd avviker från börnivåkurvan för vattenstånd, dels sekundärt av börkurva för tappning under året. Ju mer vattenståndet avviker från börnivån, desto större avvikelse blir tappningen i relation till det börvärde för tappning som gäller under den aktuella årstiden. Av diagrammet framgår att skillnaderna i tappning blir mycket små för medelflöden och lägre flöden. Avvikelserna, om än mycket små, blir som störst när tappningen avviker som mest från det aktuella börvärdet för tappning. Denna effekt är uppenbar vid stora flöden. Ett frekvensdiagram summerar flöden med en viss återkomsttid, 90-percentil motsvarar t.ex. var 10:e år. Det innebär att det är många olika händelser som sammantaget ger frekvenskurvorna. När vattenståndet i samband med kraftig nederbörd ökar i Nedsjöarna blir effekten på tappningen olika beroende på var vattenståndet ligger när högflödesperioden börjar. Detta kan ge olika snabb respons på den större tillrinningen till Nedsjöarna och medföra att tappningen vid enstaka tillfällen skiljer en del mellan de olika vattenuttagen. Denna skillnad har dock ingen praktisk betydelse. Sammanfattningsvis visar beräkningarna på mycket små skillnader i tappningen från Nedsjön för ett vattenuttag på 75 l/s relativt inget uttag alls. 9 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 10. Frekvensdiagram för tappning från Nedsjöarna med ett vattenuttag på 75 l/s jämfört med inget uttag baserat på den lägre börnivån för vattenstånd redovisad i denna ansökan. Svämskogen i Risbohult naturreservat Det oreglerade avrinningsområdet till svämskogen i Risbohult, nedströms Västra Nedsjön är ca 8,2 km² räknat till områdets nedströmsdel och 6,1 km 2 räknat till områdets uppströmsdel. Naturreservatet och avrinningsområdet redovisas i Figur 11. Avrinningen i området uppskattas på årsbasis till ca 17 l/s,km 2. Det medför en total avrinning i avrinningsområdet mellan Nedsjö os och Ryahed på ca 140 l/s på årsbasis. Av detta flöde tillförs ca 75 % (104 l/s) av avrinningen till Mölndalsån uppströms svämskogen i Risbohult och resten utmed svämskogssträckan. En specialstudie av det erforderliga flöde i Mölndalsån som krävs för att orsaka översvämningen av svämskogen i Risbohult har utförts genom en förhöjd tappning från Nedsjöarna (bilaga till MKB i ansökan). Vid kalibrering av dämmets utloppskanal tappades under en period 3,9 m³/s och vid detta tillfälle noterades en översvämning av skogen. Det kan därför baserat på detta försök fastslås att det erfordras ett flöde vid Risbohult om knappt 4 m 3 /s för att erhålla den efterfrågade översvämningen, eftersom kalibreringen utfördes under relativt torra förhållanden, dvs. med liten tillrinning från det oreglerade avrinningsområdet. Utdragen ovan från 1989 och 1996 redovisar maximal historisk tappning om ca 2,5 m³/s. Den tappning som är registrerad av Mölndals Kvarnby har så långt möjligt justerats i efterhand baserat på kalibreringar som utförts 2007 och 2012. Under åren 1985 2009 (där det finns data 10 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
för dämmet) hade 233 av 8968 dagar (2,6 %) en tappning överstigande 4 m³/s. Hälften av åren, 12 av 25 år, har ingen dag med större tappning än 4 m³/s, och nästan hälften av åren, 11 av 25 år, har ingen dag med större tappning än 3 m³/s. Så stor tillrinning nedströms Nedsjön som över 1 m 3 /s är ovanlig, varför man kan sluta sig till att flödet vid Risbohult inte överstigit gränsen för översvämning in i svämskogen mer än i medeltal vartannat år. Utifrån detta kan sägas att skogen inte rimligen får sin karaktär av svämskog enbart genom översvämning av högt tappningsflöde från Nedsjö dämme och inte heller av flöde från det oreglerade avrinningsområdet uppströms Risbohult. Rimligen spelar därför ytavrinning och grundvattentillrinning från de angränsande högre liggande markerna inom Risbohultområdet en avgörande roll för skogens återkommande översvämning/blötläggning. I Mölndalsåns dalgång finns isälvssediment, se Figur 11. Det är avsatt av en isälv som hade ungefär samma sträckning som den nuvarande Mölndalsån. Över isälvssedimentet finns älvgrus som är avsatt efter istiden. Dalgången omges av relativt branta sluttningar både mot norr och mot söder och inom dessa områden utgörs geologin främst av morän. Berg i dagen förekommer frekvent inom området, vilket tyder på att moränens mäktighet är relativt liten. I svackor i moränområdena finns organiska jordarter. Grundvattenströmningen i avrinningsområdet sker i isälvsavlagringen i riktning mot väster. Grundvattenmagasinet i isälvsavlagringen står i hydraulisk kontakt med Mölndalsån och grundvattennivån följer sannolikt nivån i ån. Grundvattenströmning sker även från dalgångens sidor i riktning mot ån. Infiltrationskapaciteten i morän är i allmänhet låg, vilket medför att i samband med riklig nederbörd sker en relativt snabb avrinning från områden med morän och berg i dagen speciellt när marken är mättad. Det bildas då många små utströmningsområden och bäckar. Detta bidrar, tillsammans med stora flöden i Mölndalsån, till situationer med översvämning inom Risbohult. Det ökade vattenuttaget från Västra Nedsjön påverkar över huvud taget inte frekvensen av översvämningstillfällen vid svämskogen. Den reglering som nu har fastlagts kommer inte att minska antalet tillfällen eller varaktighet av större flöden. Snarare kommer antalet tillfällen att öka något. Detta till följd av att under högflödesperioder, som riskerar att ge översvämningar längre nedströms i Mölndalsån, kommer tappningen att reduceras till mintappning. När den aktuella högflödesperioden är över kommer tappningen åter att öka till sannolikt 4 m 3 /s eller högre för att sänka vattenståndet i Nedsjöarna och tappa ur sjöarna mer än vad som tidigare kunde göras. Detta för att inte riskera att det vid en ny högflödesperiod inte finns marginal att minska tappningen från Nedsjön utan att riskera att få en översvämning i Nedsjöarna eller att nivån når över dämningsgränsen och dämmet måste öppnas helt. Denna typ av reglering var inte möjlig att genomföra med den vattendom som reglerade tappningen från Nedsjöarna fram till år 2009. Den nya vattendomen var en förutsättning för den för Mölndalsån översvämningsskyddande reglering av Nedsjöarna som nu har genomförts. 11 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Figur 11. Geologiska förhållanden och avrinningsområdets avgränsning nedströms Nedsjö os samt utbredning av Naturreservatet Risbohult. Den streckade linjen avgränsar avrinningsområdet uppströms Risbohult. SGU Klassificering av kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten Nedsjöarna Den enda anläggning som sker i vatten i Västra Nedsjön är nedläggning av en överföringsledning för råvatten och två intagsledningar. Såväl överföringsledningen som intagsledningarna kommer så långt tekniskt möjligt att utföras genom borrning under sjöns botten. Entreprenörer som utför borrningar har vidtalats och har varit på plats vid Bocköhalvön, som har de för borrning mest komplicerade förhållandena med friktionsmaterial och en hel del stenar. Beskedet så här långt är att det även för intagsledningarna ska vara fullt möjligt att genomföra ledningsförläggningen genom borrning. För överföringsledningen kommer sammanfogning ske av ledningar som borras från var sin landanslutningspunkt genom att ledningarna leds upp ovan botten på en kortare sträcka på djupt vatten. Denna åtgärd medför ingen som helst miljöskada. 12 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
Om det trots allt visar sig att bottenförhållandena är svårare med mycket stenar eller andra hinder kan det bli aktuellt att lägga ledningen på botten där bottendjupet är så stort att ledningen inte riskerar att vara en fara för fritidsbåtar. Närmast land kommer ledningen i så fall att grävas ner. En grävskopa gräver en ledningsgrav i botten och lägger sedimentet/jordmaterialet vid sidan av ledningsgraven. Efter nedläggningen av ledningen läggs sedimenten tillbaka över och bredvid ledningen. Ledningar som ligger ovan botten förankrade med betongvikter, medför enbart att det blir en något större andel av hårdbotten i sjön, vilket måste betraktas såsom ur ekologisk synpunkt gynnsamt. Nedläggning av en ledning på botten skadar inte heller den aktuella botten. Det sår på botten som uppkommer inom en remsa på i storleksordningen 5 m bredd till följd av grävning och nedläggning av en ledning medför endast en temporär skada. Enstaka år efter att nedläggningen på botten är avslutad kommer bottenlevande organismer att migrera in i det aktuella bottenområdet och vass och annan växlighet återetablerar sig. Åtgärderna med nedläggningen av ledningarna påverkar inte klassningen av någon av alla de kvalitetsfaktorer som anges i ramdirektivet för vatten. Åtgärderna har heller inte någon som helst påverkan på förutsättningarna att i framtiden uppnå god ekologisk status, detta eftersom ledningarna även för det fall att de till en skulle komma att ligga över botten inte har någon påverkan på de kvalitetsfaktorer som avgör klassningen. Uttaget av vatten sker genom en specialkonstruktion som innebär att vattnet sugs horisontellt mot intaget med en hastighet av endast ca 2 cm/s, vilket är så lågt att risken för att fisk eller organismer sugs in i intaget är mycket liten. Vattenuttaget i sig förändrar inte vattenomsättning och uppehållstider i sjön under de tider då sjön saknar temperaturskiktning. För sjöns hydrologi har det ingen praktisk betydelse om allt vatten lämnar sjön genom dess ordinarie utlopp eller om en liten del, ca 7 % i medeltal, istället lämnar sjön genom en intagsledning. Under främst sommaren, men även i viss grad under en isvinter, sker vattenintaget under temperatursprångskiktet i sjön. Detta för att få ett kallt vatten och som inte påverkas av algblomning eller annan växtlighet eller till ytvattnet tillförda föroreningar från land. Vattenuttaget ger teoretiskt ett litet bidrag till sänkning av språngskiktet i slutet av sommaruppvärmningen. Effekten jämfört med värmeinblandningen i vattenytan och omblandningen av ytvattnet av kraftigare vindar är dock mycket liten. Vattenkvaliteten i sig i djupvattnet påverkas inte av att en liten del av denna vattenvolym leds bort från djupvattnet. Effekterna av ett vattenuttag, därtill tidvis under ett temperatursprångskikt, påverkar inte nuvarande klassning av någon av alla de kvalitetsfaktorer som anges i ramdirektivet för vatten. Inte heller påverkar det förutsättningarna för att uppnå god ekologisk status. Mölndalsån Redovisningarna av flödesförändringar i Mölndalsån till följd av vattenuttaget visar att perioderna med mintappning endast kommer att förlängas med ett fåtal dygn även under långa torrvädersperioder. Därvid bör beaktas att denna mintappning medför ett flöde som är nära tre 13 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
gånger så hög som medellågvattenföringen under oreglerade/naturliga förhållanden. Naturen längs Mölndalsån är anpassad till denna höga lågvattenföring och minflödet kommer inte att sänkas till följd av det ansökta vattenuttaget. Högvattenföringar så stora att de ger översvämningar i svämskogen i Risbohult kommer inte att minska i frekvens och varaktighet utan snarare öka något genom den förbättrade möjligheten att med anpassad reglering av Nedsjöarna så långt möjligt undvika översvämningar längre ner längs Mölndalsån. Arbetena med nedläggning av ledningar i Västra Nedsjön kommer inte att ge märkbara grumlingar av vattnet i Mölndalsån, åtminstone inte nedströms Kvarndammen, se redovisning nedan. De åtgärder som utförs i Västra Nedsjön, dels i form av vattenarbeten dels i form av vattenuttag ur sjön, påverkar inte klassningen av någon av alla de kvalitetsfaktorer som anges i ramdirektivet för vatten. Åtgärderna har heller inte någon som helst påverkan på förutsättningarna att i framtiden uppnå god ekologisk status, då åtgärderna inte har någon påverkan på de kvalitetsfaktorer som avgör klassningen. Försiktighetsmått vid nedläggning av ledning Att använda spolning för nedläggning av ledningar under botten är över huvud taget inte aktuellt. Av hittills framkomna besked är det heller inte troligt att någon del av ledningarna kommer behöva grävas ner där vattendjupet är för litet för att medge läggning direkt på botten. Skulle trots allt grävning bli aktuellt som läggningsmetod, kommer denna metod i så fall rimligen endast att användas vid Bocköhalvön. Grävning nära landfästena vid Bocköhalvön sker i bottenmaterial som till största delen består av friktionsmaterial. Grumling till följd av dessa arbeten blir högst måttliga och några speciella försiktighetsåtgärder kan inte anses erforderliga. Metoden för nedgrävning av ledningssträckningar som möjligen kan bli aktuella har redovisats ovan och i den Tekniska Beskrivningen i Ansökan. En eventuell nedgrävning av överföringsledningen i det grundare området i överföringsledningens västligaste del betraktas idag som osannolik genom att de geotekniska förutsättningarna för borrning är så gynnsamma med finkorniga sediment. Skulle trots allt grävning användas som metod för ledningsnedläggningen så innebär det grävning i relativt lösa sediment. Även om grävningen sker med en kortare förflyttning av massorna genom att de läggs i en sträng längs ledningsgraven blir det en markant grumling vid själva muddringplatsen. Ett sätt att minska spridningen av partiklar mot sjöns utlopp är att tappningen från sjön sänks till mintappning under den tid på dygnet som arbetena sker. Genom att utskovsluckan i Nedsjö dämme fjärrstyrs är detta en mycket enkel, men även effektiv åtgärd. Att begränsa mudderspridningen genom t.ex. användande av siltgardiner är egentligen endast praktiskt rimligt närmast stranden där ledningen går ut i stort sett vinkelrätt mot stranden och därmed tvärs de lokala strömmarna i sjön. Siltgardin kan här läggas på ena sidan av ledningsgraven. Längre ut från stranden böjer ledningen av och kommer att ligga i 14 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
längsriktningen av det smalare parti av sjön som leder mot sjöns utlopp. Inom detta område blir det mycket komplicerat att använda siltgardin och knappast motiverat ur miljösynpunkt, eftersom den övervägande delen av de upprörda sedimenten kommer att avsättas inom ett relativt begränsat avstånd från grävningen. Mintappning från sjön medför mycket svaga strömmar mot utloppet. I praktiken kommer därför de aktuella vindförhållandena att avgöra om partikelspridningen sker mot utloppet eller in mot sjöns huvudvattenmassa. Totala sedimentationen på bottnarna inom influensområdet för denna avsättning är så liten att den inte kan påverka växt- och djurlivet på botten. Den skyddsåtgärd som bör komma i fråga är att minska tappningen från Nedsjön under arbetstid då det eventuellt pågår grävning i sjön i den del som ligger närmast sjöns utlopp. Denna åtgärd innesluts i det allmänna villkoret, utförande i huvudsaklig överensstämmelse med.... Länsstyrelsen har ställt frågan om flodpärlmusslor inom Natura 2000-området vid Risbohult skulle kunna påverkas av grumligt vatten. Av ovanstående redogörelser framgår att det är föga sannolikt att det kommer att ske några grävningar i Västra Nedsjön i finsediment. Även om så trots allt skulle bli fallet medför försiktighetsåtgärden med mintappning under pågående grävningar, samt att det finns sedimentationsbassänger dels i västra Nedsjön mellan grävningsplatserna och utloppet och dels i Kvarndammen mellan Västra Nedsjön och Risbohult. Den grumling som i så fall skulle kunna nå Risbohultsområdet kommer att vara så ringa att den inte rimligen är mätbar och än mindre kunna ha någon som helst påverkan på flodpärlmusslorna. Förbättring av fiskväg Nuvarande fiskväg är utformad efter de riktlinjer som dåvarande Fiskeriverket förordade i början av 1990-talet. Fisktrappan utgörs av ett antal kamrar anpassade efter att nivåskillnaden mellan de olika kamrarna i normalfallet ska vara ca 30 cm. Fisktrappan har inte fungerat tillfredsställande. Ett av problemen har varit och är att luckan till inloppet till den första kammaren används för reglering av flödet genom trappan. Detta medför att det blir ett mycket större fall mellan sjön och denna första kammare jämfört med efterföljande kammare. Avsikten är dock att denna lucka ska vara fullt öppen, förutom när trappan behöver ställas av för översyn. Lucka är således en avstängningslucka och inte en reglerlucka. Idag är målsättningen för fiskvägar med trappor att fallet mellan de olika kamrarna inte bör vara större än ca 15 cm. Kommunen är därför beredd att förbättra funktionen på den befintliga fisktrappan genom att förlänga den till dubbla längden och därmed dubbelt så många kamrar. Härigenom minskas fallet mellan de olika kamrarna till önskvärda 15 cm. Om trappan, liksom den befintliga, ska utformas som en kombination av dels hål genom tvärväggarna i den övre delen av trappan och dels överfallskanter i den nedre delen av trappan, eller om hela trappan ska ha sidospalter mellan kamrarna, kommer att utredas ytterligare. Många fiskvägar byggs idag som omlöp, dvs. en liten bäck som leder vattnet från sjön och ner i ån förbi dammanläggningen. I detta fall skulle en sådan anläggning bli högst komplicerad och 15 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx
kräva stor tillsyn och underhåll genom att vattenståndet i sjön varierar kraftigt. Härigenom skulle det behövas två a tre olika inlopp till omlöpet som leder in vattnet på olika avstånd från omlöpets längsta lopp. Detta för att undvika att skapa strypningar som ger stora fallförluster i omlöpets inlopp. Sådana fall i omlöpets inlopp skulle ta bort de positiva effekterna av att omlöpet i övrigt har goda förutsättningar för fiskvandring. 16 (16) MW g:\uppdrag\härryda\1401 124 västra nedsjön\pm gällande reglering och flöden_slutdok.docx