DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS-EG-FÖRSAMLINGEN

DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS-EG-FÖRSAMLINGEN Plenarhandling AVS-EU 3640/03 30 januari 2004 BETÄNKANDE om fattigdomsrelaterade sjukdomar och reproduktiv hälsa i AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden Utskottet för sociala frågor och miljö Föredragande: Karin Scheele Aime François Betkou (Madagaskar) RR\521498.doc PE APP/3640

INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...3 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 4 MOTIVERING... 17 PE APP/3640 2/22 RR\521498.doc

PROTOKOLLSIDA Vid sammanträdet den 30 mars 2003 gav den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingens presidium utskottet för sociala frågor och miljö tillstånd att utarbeta ett betänkande om fattigdomsrelaterade sjukdomar och reproduktiv hälsa i AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden i enlighet med artikel 2.8 i arbetsordningen. Vid sammanträdet den 10 juli 2003 utsåg utskottet för sociala frågor och miljö Karin Scheele och Aime François Betkou (Madagaskar) till föredragande. Vid sammanträdet den 22 januari 2004 behandlades förslaget till betänkande. Vid detta sammanträde godkändes förslaget till resolution enhälligt. Följande var närvarande vid omröstningen: Metsing (Lesotho) (vice ordförande), Scheele (vice ordförande och föredragande), Betkou (Madagaskar) (föredragande), Adjideye (Tchad), Arouna (Niger), Ayuso González, Balfe, Bowis, Deva (suppleant för Wijkman), Faure (Seychellerna), Henry-Martin (Saint Christopher och Nevis), Khanyizira (Malawi), Keppelhoff-Wiechert, Lucas (Moçambique), Martens, Pomés Ruiz (suppleant för Berend), Ramotar (Guyana), Sanga (Salomonöarna), Tabsoba (Burkina Faso) och Yusupha-A Kah (Gambia). Betänkandet ingavs den 30 januari 2004. RR\521498.doc 3/22 PE APP/3640

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om fattigdomsrelaterade sjukdomar och reproduktiv hälsa i AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 152.3 och artiklarna 177-181 i EG-fördraget, med beaktande av artikel 25.1 c och d och 31 b iii i AVS-EG-partnerskapsavtalet som undertecknades i Cotonou i juni 2000 1, med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik 2, med beaktande av sin resolution av den 1 november 2001 om hiv/aids 3, med beaktande av sin resolution av den 21 mars 2002 om smittsamma sjukdomars inverkan på hälsa, ungdomar, äldre och funktionshindrade 4, med beaktande av sin resolution av den 21 mars 2002 om hälsa, ungdomar, äldre och funktionshindrade 5, med beaktande av sin resolution av den 3 april 2003 om WTO:s förhandlingar om hälsofrågor 6, med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning 7, med beaktande av sin resolution av den 4 september 2003 om kommissionens meddelande om hälsa och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna 8, med beaktande av förordning (EG) nr 1567/2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 9, med beaktande av förordning (EG) nr 1568/2003 om stöd för att bekämpa 1 EGT L 317, 15.12.2000, s. 354. 2 EGT C 277, 1.10.2001, s. 130. 3 EGT C 78, 2.4.2002, s. 66. 4 EGT C 231, 27.9.2002, s. 57. 5 EGT C 231, 27.9.2002, s. 55. 6 EUT C 231, 26.9.2003, s. 31. 7 EUT C 77 E, 28.3.2003, s. 22. 8 Ännu ej offentliggjort i EUT (KOM(2002) 129). 9 EUT L 224, 6.9.2003, s. 1. PE APP/3640 4/22 RR\521498.doc

fattigdomsrelaterade sjukdomar (hiv/aids, tuberkulos och malaria) i utvecklingsländer 1, med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som antogs 1979 av FN:s generalförsamling, med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen och öppnad för undertecknande, ratificering och anslutande genom generalförsamlingens resolution 44/25 av den 20 november 1989, med beaktande av den handlingsplan som antogs av 179 länder vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo den 5-13 september 1994, med beaktande av de strategiska folkhälsomål som antogs vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 och Peking +5, med beaktande av de centrala åtgärder för fortsatt genomförande av ICPD:s handlingsplan som antogs vid FN:s generalförsamlings 21:a särskilda sammanträde i New York den 30 juni-2 juli 1999 (ICPD +5), med beaktande av de millennieutvecklingsmål som antogs vid FN:s millennietoppmöte den 6-8 september 2000, med beaktande av rapporten från WHO:s kommission för makroekonomi och hälsa av den 20 december 2001, med beaktande av Monterreyöverenskommelsen som ingicks vid FN:s konferens om utvecklingsfinansiering den 22 mars 2002, med beaktande av Johannesburgdeklarationen om hållbar utveckling som antogs vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling den 4 september 2002, med beaktande av det världsomfattande initiativet Vision 2020, som har som syfte att fram till 2020 utrota blindhet som kan förebyggas, och WHO:s världsomfattande initiativ om att utrota blindhet som kan förebyggas, med beaktande av förklaringen från WTO:s ministerkonferens i Doha 2001 om sambandet mellan TRIPS-avtalet och folkhälsa, med beaktande av UNFPA:s rapport om världens befolkning 2002, med beaktande av den debatt om det aktuella läget gällande hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra relaterade infektionssjukdomar i Afrika som fördes vid stats- och regeringschefernas församling i Maputo, Moçambique, den 10-12 juli 2003, med beaktande av Europarådets rapport om Mexico City-politikens effekter, med beaktande av betänkandet från utskottet för sociala frågor och miljö 1 EUT L 224, 6.9.2003, s. 7. RR\521498.doc 5/22 PE APP/3640

(AVS-EU 3640/03) och av följande skäl: A. Rätten till hälsa erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet i artikel 25.1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. B. Det internationella samfundet måste fortsätta att med gemensamma ansträngningar tackla problemen i samband med fattigdomsrelaterade sjukdomar och reproduktiv hälsa. C. Miljoner människor fortsätter att dö varje år av infektionssjukdomar i utvecklingsländerna trots att läkekonsten kan förhindra och bota de flesta av dessa sjukdomar. Fattigdom och hälsa D. Utöver hiv/aids, malaria och tuberkulos finns det många andra fattigdomsrelaterade sjukdomar som måste uppmärksammas såsom diarré, försvagande och vattenburna sjukdomar, hudsjukdomar, fysiska och psykiska störningar eller andra miljörelaterade sjukdomar. E. I UNFPA:s rapport om världens befolkning 2002 betonas att man måste vidta omedelbara åtgärder för att förbättra den reproduktiva hälsan, hjälpa kvinnor att undvika oönskade graviditeter och avskaffa analfabetism och allmän diskriminering om man vill minska fattigdomen i utvecklingsländerna. F. I rapporten från WHO:s kommission för makroekonomi och hälsa 2001 konstateras att man under de senaste decennierna endast i få fall har gjort framsteg när det gäller folkhälsan i utvecklingsländerna och att resultaten i allmänhet har varit mycket nedslående. G. Dålig hälsa minskar inte bara den personliga kapaciteten utan sänker också produktiviteten och inkomsterna och bidrar således till fattigdom. H. När man gör en bedömning av fattigdomsnivån bör man inte enbart utgå från inkomst per capita, förväntad livslängd, alfabetisering och skolgång, utan även beakta andra indikatorer såsom tillgång till sociala tjänster. I. Investeringarna i grundläggande hälsovårdstjänster i utvecklingsländerna tillgodoser inte på långt när det reella behovet. Fattigdomsrelaterade sjukdomar och deras bekämpning J. Fattigdomsrelaterade sjukdomar är den största orsaken till och samtidigt en följd av omfattande fattigdom i utvecklingsländer såsom AVS-länderna, särskilt i Afrika söder om Sahara. K. Fattigdomsrelaterade sjukdomar, särskilt hiv/aids, malaria, tuberkulos och infektionssjukdomar, särskilt sådana som kan förebyggas genom vaccinering, samt diarré- och hudsjukdomar drabbar främst de minst utvecklade länderna. PE APP/3640 6/22 RR\521498.doc

L. På grund av hiv/aids har den förväntade livslängden sjunkit märkbart i vissa länder i Afrika. M. Bekämpningen av dessa sjukdomar hör till de viktigaste strategierna för att utrota fattigdomen och främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna, särskilt genom att uppnå millennieutvecklingsmålen. N. När det gäller information om samt förebyggande och behandling av malaria, tuberkulos och hiv/aids krävs olika metoder för vilka lämpliga strategier bör utarbetas. O. Hiv/aids bidrar till att bromsa den ekonomiska tillväxten samt till att minska den ekonomiska verksamheten och jordbruksproduktionen i de värst drabbade länderna, eftersom den produktiva befolkningen smittas. P. För att bekämpa epidemin behövs effektiva strategier som omfattar vård, utbildning och förebyggande arbete och som når lokalsamhällen med hjälp av ett engagerat politiskt och religiöst ledarskap. Q. Barns död i infektionssjukdomar som helt kan förebyggas genom vaccinering utgör en onödig moralisk, ekonomisk och fysisk börda för den redan hårt prövade befolkningen. R. De stats- och regeringschefer i Afrikanska unionen som möttes i juli 2003 i Maputo i Moçambique bekräftade allt det ovannämnda genom att konstatera att dessa sjukdomar är den största orsaken till sjuklighet och dödlighet och att de hindrar den socioekonomiska utvecklingen i Afrika genom att förvärra fattigdomen, bryta familje- och samhällsstrukturer och försätta miljontals afrikaner i en förtvivlad situation. S. Framför allt unga flickor avbryter sin skolgång för att vårda sina sjuka föräldrar. Samtidigt växer miljontals föräldralösa barn i hela världen upp utan föräldrarnas omsorg. T. Initiativ för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länderna måste därför integreras väl i ländernas nationella vägledande program och regionala vägledande program samt i den sociala komponenten av samarbetet mellan AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden. U. Dessa initiativ bör inriktas på eftersatta och utsatta grupper såsom kvinnor, ungdomar och barn. V. På FN-nivå och internationell nivå har man nyligen framhållit nya sätt att få tillgång till behandling och vård för människor som lever med och har drabbats av hiv/aids, främst genom tillgång till antiretrovirala läkemedel. W. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen är mycket oroad över förekomsten av fågelinfluensa och SARS, vilka utgör ett globalt hot och kan vara potentiellt förödande för låginkomstländer. Församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att verka i nära samarbete med WHO för att utan dröjsmål göra det möjligt för AVS-länderna att förebygga, och vid behov hantera, utbrott av dessa och RR\521498.doc 7/22 PE APP/3640

liknande sjukdomar. X. I detta sammanhang utgör utarbetandet av det nya EDCTP-programmet ett viktigt steg framåt. Y. Vid WTO:s ministerkonferens i Doha diskuterades en sänkning av kostnaderna för läkemedelsprodukter och tolkningen av immateriella rättigheter. Dessutom antogs en deklaration om sambandet mellan TRIPS-avtalet och folkhälsa. Z. Medlemmarna i WTO antog den 30 augusti 2003 en överenskommelse som innebär en lösning på det problem som uppstår i länder med otillräcklig produktionskapacitet på läkemedelsområdet. AA. Läkemedel som säljs till differentierade priser i utvecklingsländerna får inte omdirigeras till EU-marknaden. AB. Nittio procent av all den forskning och utveckling som bedrivs i världen på hälsovårdsområdet gäller förhållanden som berör tio procent av världens befolkning. Det bedrivs idag otillräcklig forskning om de mest försummade sjukdomarna, som endast drabbar utvecklingsländerna (däribland sömnsjuka, Chagas sjukdom och leishmaniasis), och om produkter som särskilt har anpassats till användningsvillkoren i utvecklingsländerna och som behövs för behandling av andra sjukdomar. AC. Att förebygga och behandla överförbara sjukdomar måste betraktas som en absolut nödvändighet för världssamfundet och därför ses som en global kollektiv nyttighet. Internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) AD. Den internationella konferensen om befolkning och utveckling (september 1994) var för första gången inriktad på individens reproduktiva behov och rättigheter, i stället för på att uppnå demografiska mål. AE. AF. Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo antog 179 stater handlingsplanen. Det samförstånd som nåddes vid Kairokonferensen bekräftades i samband med femårsöversynen av ICPD 1999 och nyligen vid regionala möten om ICPD +10 mellan stater i Asien, Stillahavsområdet och Västindien. AG. År 2004 kommer vi att fira ICPD:s tioårsjubileum och halvtidsgranskningen av dess handlingsplan. AH. Reproduktiv hälsa inbegriper familjeplaneringstjänster och tillhörande information, säker mödravård, säker abort samt förebyggande, upptäckt och behandling av infektioner i fortplantningsorganen och sexuellt överförbara infektioner, inklusive hiv/aids. AI. Alla par och individer bör ha en grundläggande rättighet att fritt och ansvarsfullt bestämma antalet barn och intervallen mellan födslarna och att få den information, den PE APP/3640 8/22 RR\521498.doc

utbildning och de medel som behövs för detta. AJ. Enligt ICPD bör tjänster för reproduktiv hälsa vara säkra och göras tillgängliga för alla individer i de berörda åldersgrupperna via den primära hälsovården. Detta bör ske så snart som möjligt men senast 2015. Fattigdomsminskning och millennieutvecklingsmål AK. Man har kunnat konstatera ett samband mellan utrotande av fattigdomen och sexuell och reproduktiv hälsa. AL. Genomförandet av ICPD:s handlingsplan är av central betydelse när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen. AM. De tre millennieutvecklingsmål som har direkt samband med reproduktiv hälsa (d.v.s. minskning av barndödligheten, förbättring av mödravården samt bekämpning och förebyggande av hiv/aids) är de som minst sannolikt kommer att uppnås inom tidsfristen 2015. Huvudfrågor (inklusive utsatta grupper och hiv/aids) AN. Komplikationer vid graviditet och förlossning är de främsta orsakerna till död och funktionshinder bland kvinnor i utvecklingsländerna och kräver varje år 500 000 kvinnors liv. AO. Ungefär en tredjedel av alla graviditeter är oönskade eller oplanerade, vilket kan leda till att kvinnor försöker göra abort under osäkra förhållanden. AP. En miljard ungdomar håller på att uppnå reproduktiv ålder. AQ. Hälften av alla nya fall av hiv-smitta drabbar unga människor, och flickor är särskilt utsatta. AR. WHO anser att man genom en bättre hantering av sexuellt överförbara infektioner skulle kunna minska förekomsten av hiv i befolkningen med cirka 40 procent. AS. AT. Förebyggande av sexuellt överförbara infektioner och hiv/aids samt tjänster i samband med detta utgör en viktig del av programmen för reproduktiv och sexuell hälsa. Kvinnor och barn utgör för tillfället 80 procent av alla flyktingar i världen. I flyktingläger är mödradödligheten ofta högre på grund av dålig näring och upprepade graviditeter med korta mellanrum, och det förekommer ofta mer oskyddat sex och könsrelaterat våld, inbegripet våldtäkt, vilket leder till ett ökat antal fall av hiv/aids och sexuellt överförbara infektioner. AU. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen gläder sig över att ett antal länder har förbjudit farliga traditioner och seder, däribland kvinnlig könsstympning. Finansiellt underskott och stöd från EUF RR\521498.doc 9/22 PE APP/3640

AV. År 2000 bidrog givarländerna enbart med 45 procent och utvecklingsländerna med 76 procent av den andel som fastställts vid ICPD. AW. År 2000 utgjorde de totala utgifterna för reproduktiv hälsa, inklusive lån och FN-systemet, bara 45,6 procent av det mål som uppställts av ICPD för detta år. AX. Givare och icke-statliga organisationer har erkänt att det råder en internationell kris när det gäller tillgång till varor för reproduktiv hälsa, och om inga åtgärder vidtas kommer enskilda personer inte att kunna utöva sin rätt att få tillgång till grundläggande tjänster och varor för reproduktiv hälsa. AY. Det politiska engagemanget varierar mellan givarländerna och utvecklingsstödet har upplevt en allmän nedgång. AZ. Förenta staternas president Bush återinrättade under sin första dag i ämbetet den så kallade Mexico City-politiken eller Global Gag Rule som innebär att Förenta staterna drar in sitt bistånd till sådana utländska organisationer som utför, hänvisar till, ger rådgivning om eller förespråkar abort, oavsett om abort är lagligt eller inte landet i fråga och även om organisationerna finansierar sin verksamhet själva. BA. Mexico City-politiken har nu utvidgats till att omfatta organisationer som driver hiv/aids-program och även program för flyktingar och internt fördrivna personer. BB. BC. Det råder ett enormt underskott på finansiella medel för sexuell och reproduktiv hälsa trots att EU har spelat en central roll genom att utforma lagstiftning och tillhandahålla särskild finansiering. Att investera i sexuell och reproduktiv hälsa skulle emellertid vara ett kostnadseffektivt sätt att bekämpa fattigdom. BD. Vid den internationella parlamentariska konferensen om genomförandet av ICPD:s handlingsplan som ägde rum i Ottawa 2002 förband sig parlamentsledamöterna att försöka se till att 5 till 10 procent av de nationella utvecklingsbudgeterna går till befolkningsprogram och program för reproduktiv hälsa. BE. BF. Reproduktiv hälsa har på det hela taget inte identifierats som ett prioriterat område i AVS-ländernas landsstrategidokument, och det råder också fortfarande en uppenbar brist på kompletterande ekonomiskt stöd för att tillförsäkra alla barn tillgång till livsräddande vaccineringar. Endast i 13 av totalt 77 landsstrategidokument har hälsa valts som ett prioriterat område och endast 4 procent av EUF-medlen används för hälsovård. Det civila samhällets roll BG. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen erkänner den viktiga och kompletterande roll som det civila samhället kan spela på nationell, regional och internationell nivå med tanke på genomförandet av ICPD:s handlingsplan. PE APP/3640 10/22 RR\521498.doc

Fattigdom och hälsa 1. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att det utöver hiv/aids, malaria och tuberkulos finns många andra fattigdomsrelaterade sjukdomar som det internationella samfundet måste ta itu med. 2. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen anser att den dåliga hälsostatusen beror på problem med tillgång till både vård (på grund av brist på hälsovårdsstrukturer och vårdpersonal, men även på grund av att offentliga hälsovårdssystem saknas) och behandlingar. 3. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen begär att man i kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar i utvecklingsländerna erkänner dessa sjukdomars koppling till livsmedelssäkerhet och tryggad livsmedelsförsörjning, utbildning, miljö samt sociala och ekonomiska frågor. 4. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att dålig hälsa inte bara minskar den personliga kapaciteten utan också sänker produktiviteten och inkomsterna och således bidrar till fattigdom. 5. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att tillgång till dricksvatten och en balanserad kost är ett oundgängligt villkor för god folkhälsa, och betonar därför den övergripande betydelse som hälsa och en förbättring av levnadsvillkoren har för att bidra till en höjning av den förväntade livslängden och för att bekämpa fattigdom. 6. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen konstaterar att man i kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar måste ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor, barn och äldre, men understryker att många människor i produktiv ålder varje dag smittas av dessa sjukdomar, vilket bidrar till ländernas ekonomiska problem. 7. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar utvecklingsländerna att återupprätta de offentliga tjänsterna och de grundläggande hälsosystemen och anser att gemenskapsstöden framför allt bör stödja utvecklingsländernas egna ansträngningar för att förstärka sin mänskliga, institutionella och infrastrukturella kapacitet. 8. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen påminner även om att återbetalning av skulder och räntor årligen uppgår till nästan 40 procent av de minst utvecklade ländernas BNP medan budgeten för utbildning och hälsa är löjligt låg. Församlingen anser att de allvarliga skuldsättningsproblemen kräver en helhetslösning som grundar sig på såväl internationella som nationella åtgärder. Fattigdomsrelaterade sjukdomar och deras bekämpning 9. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen konstaterar att fattigdomsrelaterade sjukdomar, särskilt hiv/aids, malaria, tuberkulos, infektionssjukdomar och hudsjukdomar drabbar främst de minst utvecklade länderna RR\521498.doc 11/22 PE APP/3640

särskilt i Afrika söder om Sahara. 10. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen att ta med de mest försummade sjukdomarna, såsom sömnsjuka, Chagas sjukdom och leishmaniasis, i sin prioritering och att se till att effektiva och anpassade läkemedel som är lätta att använda utvecklas och saluförs i utvecklingsländerna till ett överkomligt pris. 11. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att det är nödvändigt att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar om man vill utrota fattigdomen och främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. 12. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att man i kampen mot hiv/aids-epidemin behöver effektiva strategier som omfattar vård, utbildning och förebyggande arbete och som når lokalsamhällen med hjälp av ett engagerat politiskt ledarskap. 13. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen konstaterar att Afrikanska unionens stats- och regeringschefer vid församlingens andra ordinarie möte i juli 2003 i Maputo erkände att dessa sjukdomar är den största orsaken till sjuklighet och dödlighet och att de hindrar den socioekonomiska utvecklingen i Afrika genom att förvärra fattigdomen, bryta familje- och samhällsstrukturer och försätta miljontals afrikaner i en förtvivlad situation. 14. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar de offentliga tjänsternas avgörande roll när det gäller att tackla de omfattande hälsovårdsproblemen och begär att Europeiska kommissionen och medlemsländerna främjar förbättrade och mer omfattande åtgärder för att ta itu med dessa problem, bland annat genom att föra en samarbetspolitik i denna riktning och organisera erfarenhetsutbyte mellan allmännyttiga företag i utvecklings- och industriländer. Dessutom bör Europeiska kommissionen och medlemsländerna utöva påtryckningar för en översyn av strukturanpassningspolitiken vid internationella finansiella institut och avhålla sig från att begära en avreglering inom områdena hälsa, utbildning och vattenförsörjning i utvecklingsländerna, inom ramen för bilaterala och regionala handelsförbindelser samt inom ramen för GATS och WTO. 15. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att initiativ för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länderna måste integreras väl i nationella vägledande program och regionala vägledande program samt i den sociala komponenten av samarbetet mellan AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden. 16. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att dessa initiativ borde vara inriktade på eftersatta och utsatta grupper och omfatta - informations-, utbildnings- och kommunikationsprogram som tar i beaktande de sociala, hälsomässiga, ekonomiska och kulturella aspekterna av samhället, - utveckling av tjänster som syftar till att förbättra tillgången till primärvård, PE APP/3640 12/22 RR\521498.doc

- utformning av politik och fastställande av prioriteringar i syfte att ge bekämpningen av fattigdomsrelaterade sjukdomar politisk tyngd, - förbättring av samarbetet med utvecklingspartner och internationella organisationer som ägnar sig åt att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar och underlätta tillgången till nödvändiga billiga läkemedel och hälsovårdsprodukter samt rent dricksvatten, och - stöd till forskning och utveckling som rör relevanta frågor i samband med fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länder. 17. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker de resultat som har uppnåtts på FN-nivå och internationell nivå när det gäller att främja nya sätt att få tillgång till behandling och vård för människor som lever med och har drabbats av hiv/aids, främst genom tillgång till antiretrovirala läkemedel och vacciner. Församlingen stöder särskilt WHO:s initiativ 3x5 som inleddes den 1 december 2003. 18. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att deklarationen om sambandet mellan TRIPS-avtalet och folkhälsa som antogs vid WTO:s ministerkonferens i Doha bör utgöra grunden för alla bilaterala eller regionala handelsavtal som berör immateriella rättigheter och folkhälsa. 19. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar AVS-länderna att genomföra Dohaförklaringen och att utnyttja flexibiliteten i TRIPS-avtalet för att underlätta tillgången till möjligast billiga medicinska produkter som behövs för förebyggande och behandling av fattigdomsrelaterade sjukdomar hos befolkningen. 20. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att respektera, främja och stödja genomförandet av Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och folkhälsa. Denna förklaring bör utgöra grunden för alla bilaterala eller regionala handelsavtal som berör immateriella rättigheter och folkhälsa. 21. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar länderna i Nord- och Sydamerika att från FTAA-avtalet utesluta bestämmelser om immateriella rättigheter som påverkar tillgången till medicinska verktyg som behövs för förebyggande och behandling av fattigdomsrelaterade sjukdomar. Detta är nödvändigt för att skydda folkhälsan. 22. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att lämpliga mekanismer bör inrättas för att garantera att läkemedel som säljs till differentierade priser i utvecklingsländerna används i dessa länder och inte omdirigeras till EU-marknaden. 23. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar länder med produktionskapacitet att snabbt genomföra avtalet utan ytterligare begränsningar och att till fullo respektera Dohaförklaringen om tillgång till läkemedel. Församlingen efterlyser en noggrann uppföljning av resultaten så att en underbyggd diskussion kan föras i samband med den planerade översynen av TRIPS-avtalet. RR\521498.doc 13/22 PE APP/3640

24. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att den forskning och utveckling som bedrivs gällande fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länderna fortfarande är otillräcklig och att man bör fokusera på terapeutisk och förebyggande teknik såsom mikrobicider och vaccin, som tillmötesgår utvecklingsländernas hälsovårdsbehov. 25. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att det krävs ett särskilt samarbete med WHO i kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar. Församlingen ber särskilt medlemsstaterna att uppmuntra till en bredare diskussion om TRIPS-avtalets konsekvenser för tillgången på generiska läkemedel till rimliga priser och att aktivt stödja det arbete som för närvarande pågår vid WHO för att analysera immaterialrätt, innovationer och folkhälsa. 26. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar länder med FoU-kapacitet att ta med de mest försummade sjukdomarna, såsom sömnsjuka, leishmaniasis och Burulisår, i sin prioritering och att se till att effektiva och anpassade läkemedel som är lätta att använda utvecklas och saluförs i utvecklingsländerna till ett överkomligt pris. 27. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar världssamfundet att erkänna förebyggande och behandling av överförbara sjukdomar som en global kollektiv nyttighet. 28. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen efterlyser en behovsbaserad internationell plan för prioritering inom FoU vars syfte är att främja investeringar för att ta fram läkemedel som motsvarar utvecklingsländernas behov och är effektiva, anpassade och överkomliga. 29. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen stöder idén om en internationell konvention eller ett internationellt fördrag om forskning och utveckling som skulle förplikta alla länder att bidra till FoU inom hälsoområdet. En sådan konvention bör innehålla ett utkast till avtal och klargöra den logiska grunden för att dela kostnaderna för denna forskning och utveckling. Konventionen bör även innehålla bestämmelser om lämpliga mekanismer för finansiering och incitament som regeringar bör följa för att fullgöra sina åtaganden när det gäller den offentliga sektorns medverkan i FoU. ICPD 30. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att högkvalitativa tjänster för reproduktiv hälsa måste vara säkra och göras tillgängliga till ett överkomligt pris för alla kvinnor och män överallt i världen under hela deras reproduktiva ålder. 31. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar i samband med ICPD +10 EU och AVS-länderna att fullfölja det åtagande som de ingått med avseende på finansiering av ICPD:s handlingsplan och lika tillgång till grundläggande utbildning, yrkesutbildning och grundläggande hälsovårdstjänster. PE APP/3640 14/22 RR\521498.doc

32. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen och AVS-länderna att förespråka ICPD:s handlingsplan i sina kontakter med tredje länder och i alla internationella forum. 33. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att till fullo genomföra ICPD:s handlingsplan. Fattigdomsminskning och millennieutvecklingsmål 34. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att till fullo integrera sexuell och reproduktiv hälsa och förebyggande av smittsamma sjukdomar hos barn i sin utvecklingspolitik. 35. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen medger att bristen på uppgifter försvårar tidiga bedömningar av framstegen mot millennieutvecklingsmål 6 (att halvera antalet nya infektioner senast 2015) och understryker behovet av investeringar i övervakning och utvärdering, inbegripet övervakning av nationella budgettilldelningar och hälsovårdsresultaten inom processen för utarbetande av strategidokument för minskad fattigdom. Huvudfrågor (inklusive utsatta grupper och hiv/aids) 36. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att betrakta dödlighet och sjuklighet hos nyblivna mödrar och barn som en prioriterad fråga i folkhälsopolitiken och erkänna rätten till fortplantning i sina utvecklings- och samarbetsprogram. 37. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att det är viktigt att unga män och kvinnor har tillgång till den utbildning och de tjänster och varor som de behöver för att kunna ta till sig den kunskap som krävs för ett tillfredsställande och sunt sexualliv. 38. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att finansiera och genomföra förebyggande kampanjer i avsikt att bekämpa hiv/aids-pandemin med stöd av integrerade och omfattande program för sexuell och reproduktiv hälsa. 39. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar de länder som ännu inte har förbjudit farliga seder och traditioner såsom kvinnlig könsstympning att vidta åtgärder och stödja informationskampanjer i detta syfte. Dessa länder bör även vidta åtgärder för att förbättra familjeplaneringen och den reproduktiva hälsan. Finansiellt underskott och stöd från EUF 40. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och dess medlemsstater att iaktta bidragsnivån på 0,7 procent av BNP för utvecklingsstöd i enlighet med det åtagande som ingicks vid världstoppmötet om social utveckling i Köpenhamn 1995 och som bekräftades vid Europeiska rådet i Barcelona den RR\521498.doc 15/22 PE APP/3640

14 mars 2002 angående EU:s bidrag till den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey, mars 2002). 41. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att samarbeta effektivt, dela på expertkunnande och öka finansieringen av program för sexuell och reproduktiv hälsa och förebyggande av vitaminbrist och infektionssjukdomar hos barn i syfte att fullfölja sina internationella åtaganden från ICPD, särskilt då andra politiska krafter såsom Förenta staterna håller på att dra sig ur de åtaganden som ingicks vid ICPD. 42. Med beaktande av den kris som råder i försörjningen av varor för reproduktiv hälsa och bekämpning av smittsamma sjukdomar uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen EU och AVS-länderna att öka medlen för reproduktiv hälsa och förbättra samarbetet mellan givarna. 43. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar AVS-länderna att anslå ytterligare medel för hälsovård. 44. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen åtar sig att följa det exempel som gavs av de parlamentsledamöter som var närvarande vid den internationella parlamentariska konferensen om genomförandet av ICPD:s handlingsplan i Ottawa. Det civila samhällets roll 45. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen och AVS-regeringarna att samarbeta närmare med det civila samhället när de utformar och genomför sin utvecklingspolitik, särskilt med avseende på landsstrategidokument. 46. Uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till AVS-EG-rådet, Europeiska kommissionen, ministerrådet, Förenta nationernas generalsekreterare och Afrikanska unionen. PE APP/3640 16/22 RR\521498.doc

MOTIVERING Fattigdom och hälsa Dålig hälsa minskar den personliga förmågan, sänker produktiviteten och minskar intäkterna och bidrar därmed till fattigdom. En hög sjukdomsfrekvens och dålig hälsa i ett land skadar det ekonomiska resultatet, medan en högre medellivslängd, som är en viktig indikator för hälsostatusen, stimulerar ekonomisk tillväxt. I detta avseende kräver en utvärdering av fattigdomen en kombination av inkomstbaserad, indikatorbaserad och deltagandebaserad information, vilket möjliggör en anpassad utformning av utvecklingspolitiken. Investeringarna i grundläggande hälsovårdstjänster i utvecklingsländerna tillgodoser inte på långt när det reella behovet. Utvecklingsländer med låga inkomster satsar endast 21 USD per person och år på hälsovård, och mycket av satsningen går till dyra vårdtjänster i stället för grundläggande förebyggande arbete och vård. Världshälsoorganisationen (WHO)/Världsbankens kommission om makroekonomi och hälsa beräknade att det behövs ytterligare 30 miljarder USD om året. Fattigdomsrelaterade sjukdomar Fattigdomsrelaterade sjukdomar är de stora orsakerna till, och samtidigt konsekvenserna av, den betydande fattigdomen i utvecklingsländer som AVS-länder, i synnerhet länderna i Afrika söder om Sahara. Denna typ av sjukdomar, i synnerhet hiv/aids, malaria, tuberkulos och smittsamma sjukdomar, diarrésjukdomar och hudåkommor drabbar främst de minst utvecklade länderna. Den årliga dödssiffran i hela världen i dessa tre sjukdomar närmar sig 6 miljoner människor, och i vissa afrikanska länder är 40 procent av hela befolkningen hiv-smittad. Kampen mot dessa sjukdomar är en av de viktigaste strategierna för att få bukt med fattigdomen och främja ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Hiv/aids utgör ett allvarligt hot mot utvecklingen i AVS-länderna, och effekterna är som starkast i de minst utvecklade AVS-länderna. Enligt UNFPA:s rapport från 2002 drabbar hälften av de nya fallen av hiv-smitta unga människor i åldern 15-24, som ofta inte har någon tillgång till information eller förebyggande tjänster och som fortfarande är ovetande om epidemin och om hur man skyddar sig själv. Hiv/aids bidrar även till nedgången i den ekonomiska tillväxten och aktiviteten i de värst drabbade länderna, eftersom den produktiva befolkningen faller offer för smittan. De effektiva strategier som behövs för att bekämpa hiv/aids-epidemin omfattar en kombination av behandling, utbildning och förebyggande arbete. Sådana strategier bör gå bortom läkemedel och hälsovård och nå lokalsamhällena. Framför allt är ett engagerat politiskt ledarskap en nödvändighet. Bekämpning av fattigdomsrelaterade sjukdomar RR\521498.doc 17/22 PE APP/3640

Det sjätte millennieutvecklingsmålet avser bekämpningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar. Det sätter upp specifika mål för förekomsten av hiv/aids och malaria, och det tar även upp tuberkulos på ett framträdande sätt. Dessa tre sjukdomar är även i fokus för ett nytt initiativ från flera organ, den globala fonden för hiv/aids, tuberkulos och malaria. Vid det andra ordinarie mötet som hölls i Maputo, Mozambique, den 10-12 juli 2003, ägnade Afrikanska unionens stats- och regeringschefer en särskild session åt att behandla och diskutera det aktuella läget för hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra relaterade infektionssjukdomar i Afrika. De bekräftade på nytt sitt åtagande att nå de mål som de satte upp beträffande finansiering av hälsovårdssektorn i sina stater och åtog sig på nytt att uppnå målet att satsa 15 procent av bruttonationalprodukten på folkhälsan. Med tanke på en hållbar utveckling måste initiativ för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länderna integreras väl i ländernas nationella och regionala vägledande program och den sociala komponenten av samarbetet mellan AVS-länderna inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden. Aktiviteterna enligt dessa initiativ bör utformas så att de inriktas på eftersatta och utsatta grupper som kvinnor, ungdomar och barn genom: - Informations-, utbildnings- och kommunikationsprogram som tar hänsyn till sociala, hälsomässiga, ekonomiska och kulturella aspekter bland befolkningen. - Utveckling av tjänster som förbättrar tillgången till grundläggande vård. - Utformning av politik och fastställande av prioriteringar som ger politiskt stöd i kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar. - Förbättring av samarbetet med utvecklingspartner och internationella organisationer som ägnar sig åt att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar och underlätta tillgången till överkomliga nödvändiga läkemedel och hälsoprodukter samt bra dricksvatten. - Stöd till forskning och utveckling med inriktning på relevanta aspekter av fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länderna. Internationella initiativ I världshälsoorganisationens (WHO) globala strategi för hiv/aids 2003-2007 betonas den mängd kunskap och erfarenhet som har samlats under 20 år av globala ansträngningar att motverka hiv/aids och det faktum att det finns en omfattande kunskap om hur man förhindrar hiv från att spridas och om de faktorer som påskyndar denna spridning. Av de lärdomar som man gjort är följande några av de mest effektiva ingreppen i kampen mot hiv/aids: Starkt ledarskap från regeringshåll genererar den kraftfullaste responsen på hiv/aids. Genom att investera i förebyggande åtgärder, behandling och vård idag undviker man långt högre mänskliga och finansiella kostnader i framtiden. Omfattande informationskampanjer (som omfattar öppna och ärliga diskussioner om sexuellt beteende och användningen av narkotika) bidrar till att motverka förnekande och leder till minskade nivåer av hiv-smitta. Att göra kondomer, steril injektionsutrustning och andra produkter allmänt tillgängliga PE APP/3640 18/22 RR\521498.doc

reducerar riskerna och resulterar i ett lägre antal smittade. Starka kontrollprogram för sexuellt överförd smitta resulterar i färre hiv-infektioner. Rationell och effektiv användning av bromsmediciner och andra hiv-relaterade behandlingar leder till frapperande minskningar av hiv/aids-relaterad dödlighet och sjuklighet. Nationella strategiska hiv/aids-planer bidrar till att skapa nationellt och flersektoriellt gensvar och optimerar användningen av mänskliga och ekonomiska resurser. Epidemiologiska och beteendevetenskapliga data behövs för att vägleda utvecklingen och övervakningen av nationella strategiska planer för hiv/aids. Meningsfulla partnerskap mellan regeringar, vårdyrkena, människor som lever med hiv/aids, utsatta grupper, lokala samhällen och icke-statliga organisationer resulterar i ett starkt nationellt och lokalt gensvar. Lagar och politik som motverkar stigmatisering och diskriminering av människor som lever med hiv/aids och utsatta befolkningar reducerar den negativa effekten av pandemin och förbättrar förebyggande, hälsofrämjande åtgärder, behandling och vårdinsatser. För att åstadkomma allt detta är det viktigt att man är medveten om hinder såsom bristfällig utbildning, otillgängliga behandlingar, könsojämlikhet, negativa kulturella attityder, stigmatisering och diskriminering, vilket allt måste motverkas med stor kraft. Ett antal av dessa frågor är av mycket stor betydelse även när det gäller att bekämpa andra fattigdomsrelaterade sjukdomar än hiv/aids. I likhet med andra utvecklingsländer har många AVS-länder ett omedelbart behov av att få tillgång till överkomliga, viktiga läkemedel för behandling av smittsamma sjukdomar, och de är kraftigt beroende av importen av sådana läkemedel. I detta sammanhang antog Europeiska unionens råd den 26 maj 2003 förordning (EG) nr / i syfte att uppmuntra läkemedelsbranschen att erbjuda väsentliga läkemedel mot hiv/aids, malaria och tuberkulos till reducerade priser för de fattigaste länderna. I förordningen fastställs även säkerhetsåtgärder för att undvika den snedvridning av handeln som skulle uppstå om sådana läkemedel återimporterades till Europeiska unionen. Gruppen av AVS-länder begärde i juni 2003 att Europeiska kommissionen med hjälp av resurser inom AVS skulle finansiera ett program för samarbete mellan EG, AVS och WHO på området läkemedelspolitik i AVS-länderna, till ett belopp av 25 miljoner euro. Programmets övergripande mål är att minska det stora gapet mellan den potential som nödvändiga läkemedel har att erbjuda och verkligheten som innebär att läkemedel är oåtkomliga, för dyra, osäkra eller felaktigt använda för miljontals människor i AVS-länderna. Finansieringsavtalet för detta program har undertecknats gemensamt. Den 30 augusti 2003 fattade Världshälsoorganisationens TRIPS-råd ett beslut som verkar göra slut på två års dödläge i frågan om fattiga länders tillgång till läkemedel. Det bör emellertid påpekas att samtidigt som generiska läkemedel medför att priserna sjunker, så måste majoriteten av tillverkarna av generiska läkemedel vänta tills patenträttigheterna upphör (om de inte beviljas en obligatorisk licens) innan de kan börja tillverka sådana RR\521498.doc 19/22 PE APP/3640

läkemedel och ta ut lägre priser från konsumenterna. Detta kommer att fortsätta att gälla för många läkemedel som för närvarande finns på marknaden samt många nya läkemedel. Reproduktiv hälsa och utveckling Att förbättra den reproduktiva hälsan är ett sätt att främja hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Satsningar på den reproduktiva hälsan räddar och förbättrar liv, bromsar spridningen av hiv/aids och verkar positivt för jämlikheten mellan män och kvinnor. Begreppet reproduktiv hälsa omfattar alla områden som rör reproduktion, från sexuell hälsa till möjligheten för familjer att välja tidpunkten för och antalet barn. Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) som ägde rum 1994 i Kairo fastställdes att reproduktiv hälsovård består av tre nära relaterade delar: Frivillig preventivmedels- och familjeplaneringsrådgivning. Mödravård, säkra aborter, förlossningsvård, eftervård och vård efter abort. Vård för att förebygga, upptäcka och behandla sexuellt överförbara sjukdomar, däribland hiv/aids. Många av de problem som det internationella samfundet anser måste åtgärdas akut bottnar i att man har försummat de reproduktiva rättigheterna och den reproduktiva och sexuella hälsan. Där ingår bland annat följande: Könsbaserat våld. Hiv/aids. Dödlighet bland mödrar. Tonårsgraviditeter. Övergivna barn. Snabb befolkningstillväxt. Det finns uppenbara samband mellan fattigdomsbekämpning och reproduktiv hälsa, vilket innebär att fattigdomsreduktion måste ges företräde bland de utvecklingspolitiska åtgärderna. En bättre grundläggande hälsa och utbildning kan leda till bättre hälsa både för individen och familjen, effektivare användning av hälsovården och förbättra familjeplanering och reduktion av sexuellt överförbara sjukdomar. Internationell politik Den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) som ägde rum i Kairo 1994 var en milstolpe i befolknings- och utvecklingshistorien och för kvinnors rättigheter. Handlingsprogrammet som antogs enhälligt av 179 länder är en framåtblickande 20-årsplan. Handlingsprogrammet är av stor betydelse när det gäller att nå millennieutvecklingsmålet (MDG, nästa sida). Handlingsprogrammet fäster även uppmärksamheten på andra viktiga aspekter som spelar en roll när det gäller att uppnå en hållbar utveckling: allmän hälsa, jämlikhet mellan könen, PE APP/3640 20/22 RR\521498.doc

självbestämmande för kvinnorna, utbildning, migration och forskning. Resultatet av denna konferens återspeglar insikten om att alla dessa faktorer är knutna till varandra och att de påverkar varandra och ekonomin, miljön, sociala strukturer och livskvaliteten generellt. I handlingsplanen formulerades att antal specifika rekommendationer och mål som måste uppnås. Ett par av de mer övergripande är: - Regeringarna bör sträva efter att satsa 0,7 procent av BNP på utvecklingsbistånd och öka budgeten för befolkning och utveckling. - Icke-statliga organisationer och lokala aktörer som kan lämna ett bidrag bör engageras i utformningen av politik. Finansiellt avtal I handlingsplanen specificerades de ekonomiska resurser, både inhemska och externa, som är nödvändiga för att genomföra programpaketet för befolkningen och den reproduktiva hälsan under de kommande 20 åren. Man har beräknat att man för att genomföra dessa program i världen skulle behöva 17 miljarder USD till 2000 (artikel 13.15 handlingsplanen ICPD). Två tredjedelar av de beräknade kostnaderna väntas täckas genom inhemska källor, vilket utgör ett totalt belopp på 11,3 miljarder USD till 2000. En tredjedel av de totala resurserna bör komma från internationella givarländer (artikel 13.16 ICPD). Dessa externa resurser bör utgöra ett belopp på 5,7 miljarder USD till 2000 och 6,1 miljarder USD till 2005 (artikel 14.11 handlingsplan ICPD). ICPD resurstilldelningsmål Finansiella resurser som behövs 2000-2015 i miljarder USD År Inhemska resurser Externa resurser Totala resurser 2000 11,3 5,7 17,0 2005 12,4 6,1 18,5 2010 13,7 6,8 20,5 2015 14,5 7,2 21,7 Källa: Handlingsprogram av ICPD den 5-13 september 1994 (artikel 13.15 och 14.11) Ouppfyllda behov och bristande finansiering De utvecklade länderna har gjort ansträngningar för att nå målen och målsättningarna från ICPD efter 1994. Den totala anslagsnivån från de utvecklade länderna ökade från 1,37 miljarder USD 1995 till 1,59 miljarder USD 2000. Vidare gjorde flera givarländer en positiv omvärdering av sin politik avseende sexuell och reproduktiv hälsa i linje med ICPD:s målsättningar. Men de allmänna, positiva trenderna från tiden efter ICPD verkar försvagas och till och med RR\521498.doc 21/22 PE APP/3640

gå tillbaka. Resursmobiliseringsnivån 2000 nådde inte de överenskomna målen enligt ICPD. 1. Bidragen från givarländerna till internationella befolkningsverksamheter utgjorde endast 28 procent av målet på 5,7 miljarder USD för 2000. 2. Bidragen från FN-systemet, fonderna, lån från utvecklingsbanken etc. utgjorde 17,6 procent av ICPD:s målsättning för 2000. 3. Sammanlagt utgjorde den totala befolkningssatsningen (inklusive banklån och FN-systemet) 2000 inte ens hälften av ICPD:s mål för det året (45,6 procent). EU:s politik Med tanke på att finansieringen inte har nått målen borde EU och medlemsstaterna nu nå 0,7 procent av BNP i bidrag till utvecklingshjälp. Kärnan i EU:s samarbete med de 77 AVS-länderna utgörs av Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Cotonouavtalet (2000) lägger grunden för de femåriga finansieringsprotokollen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden (2002-2006). Det bör betonas att EU och AVS-länderna genom kommissionen och GD Utveckling har visat god vilja gentemot både UNFPA och IPPF för att överbrygga den oacceptabla klyfta som skapades av Mexico City-politiken. Detta stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bör stärkas i den nionde Europeiska utvecklingsfonden och kommande europeiska utvecklingsfonder. Reproduktiv hälsa har i allmänhet inte identifierats som ett prioriterat område i AVS-ländernas landsstrategidokument (CSP). Till följd av detta får reproduktiv hälsa få anslag eller inga alls, och AVS-länderna saknar ett av de väsentliga verktygen för att ta sig an fattigdomsproblemet. Det finns mycket som talar för en satsning på sexuell och reproduktiv hälsa när det gäller överkomlighet och kostnadseffektivitet: familjeplanering har visat sig vara en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna som står till buds för att minska mödrars och spädbarns dödlighet 1 och investeringar i förhindrandet av sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv/aids, sparar tusentals liv. Hälsa och reproduktiv hälsa behöver följaktligen prioriteras inom ländernas program så att lämpliga medel kan tilldelas dessa sektorer. Ett sätt att ta sig an detta problem består i att aktivt engagera civilsamhället när det gäller att utforma och genomföra landsstrategidokumenten för att se till att befolkningens behov av reproduktiv hälsa återspeglas på ett korrekt sätt. Ett nytt instrument är förordning nr 1567/2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 2. 1 Det kostar 20-25 USD om året i genomsnitt att ge tillgång till familjeplanering för en person i ett utvecklingsland. Denna billiga service tacklar en bred uppsättning reproduktiva bekymmer. 2 EUT L 224, 6.9.2003. PE APP/3640 22/22 RR\521498.doc