Säkerhetsläget i Somalia bedömdes senast i ett rättsligt ställningstagande den 20 mars 2015.

2(22) Mot bakgrund av att säkerhetssituationen varierar i olika delar av Somalia och att en hotbild kan ha en lokalt begränsad räckvidd, kan det finnas möjlighet för den som bedöms vara skyddsbehövande att söka ett internt flyktalternativ. En individuell bedömning måste dock göras av om skyddsalternativet är möjligt, relevant och rimligt för personen. 1. Bakgrund Säkerhetsläget i Somalia bedömdes senast i ett rättsligt ställningstagande den 20 mars 2015. Migrationsverket genomförde i mars 2016 en utredningsresa till Nairobi i Kenya och Mogadishu och Gaalkacyo i Somalia för att inhämta information om situationen i Somalia. Det har även kommit flera rapporter om situationen i Somalia, bl.a. från EASO. Lifos Landrapport Somalia, en sammanfattande analys av säkerhetssituationen, rättsväsendet och civilas situation utgör underlag till detta rättsliga ställningstagande 1. 2. Gällande rätt Se bilaga. 3. Rättslig bedömning Under den tid som den tillfälliga lagen gäller är övriga skyddsbehövande undantagna rätten till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 utlänningslagen. Det innebär därmed även att bestämmelsen i 4 kap. 3 a andra stycket utlänningslagen om övrig skyddsstatusförklaring inte ska tillämpas, se 3, 4 och 16 den tillfälliga lagen. Av det sagda följer att asylskäl som tidigare bedömdes grunda rätt till uppehållstillstånd enligt regeln i 4 kap. 2 a utlänningslagen om övrig skyddsbehövande, inte längre gör det i ärenden där den tillfälliga begränsningslagen tillämpas. Frågan om flyktingskap ska alltid prövas först. Vid prövning av flyktingskap ska särskilt beaktas om personen tillhör en särskilt utsatt grupp. En grupptillhörighet kan få betydelse vid prövningen på så sätt att om sökanden tillhör en särskilt utsatt grupp behöver inte de individuella skälen vara lika starka som annars för att skyddsbehovet ska anses ha gjorts sannolikt. För ytterligare vägledning, se rättsligt ställningstagande om angående flykting- och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper, RCI 11/2009. 1 Lifos dokument nr 37520

3(22) Klanens betydelse Klansystemet i Somalia genomsyrar hela samhället. Alla somalier tillhör en klan eller en minoritetsgrupp. Individens identitet är starkt kopplad till den klan eller grupp man tillhör. Vilken klan eller minoritetsgrupp individen tillhör har betydelse för personens ställning i samhället, för möjligheter att få skydd samt att få inflytande och arbete med mera. Framförallt i Mogadishu finns också andra nätverk än klanen som kan ge inflytande. Det kan röra sig om distriktskommissionärer eller affärsmän av betydelse som inte nödvändigtvis ser sitt nätverk som klanbaserat. En person som befinner sig på en ort utan närhet till sin klan/minoritetsgrupp befinner sig i ett utsatt läge. Internflyktingars utsatthet bottnar till stor del i att de befinner sig på en ort utan sin klan och det skydd och stöd som den kan ge och inte heller har skydd och stöd av annat nätverk Sökande i somaliska ärenden saknar normalt skriftliga dokument utfärdade av behöriga myndigheter. En närmare redogörelse för klanen är därför viktig och ha stor betydelse vid bedömningen av hemvisten. I ärenden med tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömning kan också en närmare utredning om klanen vara av betydelse. Den individuella bedömningen av hotbild och den sökandes utsatthet kräver förståelse för individens klantillhörighet och klanens betydelse i samhället. Klantillhörigheten har också betydelse vid bedömningen av möjlighet till internflykt. 3.1 Säkerhetsläget Södra och centrala Somalia inklusive Mogadishu Södra och centrala Somalia är det område i Somalia där konflikten är mest intensiv. Al Shabaab kontrollerar fortsatt den största delen av territoriet, om än huvudsakligen landsbygd. I de områden som Al Shabaab inte kontrollerar har Somali Federal Government (SFG) mer eller mindre inflytande. SFG har inflytande genom blivande medlemstater eller någon annan allierad. Inflytandet är dock tämligen svagt och präglas av rivalitet mellan olika grupper om makt och inflytande. Man har påbörjat arbetet med att upprätta en federal stat. Följande blivande medlemsstater har bildats. I norr finns Galmudug med Cadaado som huvudort. Här finns också klanadministrationen Ahlu Sunna Waljamaa (ASWJ) som splittrats i frågan om bildandet av Galmudug. I söder finns Jubaland med Kismaayo som huvudort och South West med Baidoa som huvudort. Den blivande medlemsstaten Galmudug har kontroll över större delen av södra Mudug och nordvästra Galguduud. Det finns även områden där ASWJ och Al Shabaab har inflytande, liksom områden som kontrolleras av Al Shabaab. I övriga delar av södra och centrala Somalia kontrollerar Al Shabaab fortsatt större delen av landsbygden och hela regionen Juba Dhexe (Mellersta Juba).

4(22) Bortsett från regionen Juba Dhexe har Al Shabbab drivits ut från de större städerna. Al Shabaab befinner sig dock strax utanför städerna som de drivits ut från och har, framförallt nattetid, en fortsatt närvaro inne i städerna. I en del städer har gruppen också stark närvaro även dagtid. I några av Mogadishus stadsdelar, såsom Dayniile, Heliiwa och Yaaqshiid, har Al Shabbab en stark närvaro. Sedan sommaren 2015 har gruppens inflytande i Shabelle Dhexe (Mellersta Shabelle) ökat. Vilken aktör som har kontroll eller inflytande över ett område kan skifta snabbt och måste därför kontrolleras mot uppdaterad landinformation. I områden som Al Shabaab inte kontrollerar förkommer strider mellan olika parter såväl som attacker utförda av Al Shabaab. Markstrider om städer och byar mellan African Union Mission in Somalia/Somali National Armed Forces (AMISOM/SNAF) och Al Shabaab förekommer. Likaså förekommer lokala strider mellan klaner och andra grupperingar. Dessa striders intensitet varierar från hårda strider med granatbeskjutning till mindre sammandrabbningar. Det är främst miliserna som strider mot varandra, men kvinnor, barn och gamla drabbas när striderna sker inne städerna eller byarna på landsbygden. Samtidigt utför Al Shabaab allt fler och mer omfattande attacker i städer de inte längre kontrollerar. I Mogadishu genomförs flera attacker varje vecka av större eller mindre format och attentat av något slag sker dagligen. I övriga delar av landet är mönstret detsamma men frekvensen lägre. Från att tidigare ha riktat sina angrepp mot personer som de anser vara fiender utan att skona civila som kommer i dess väg, har Al Shabaab nu även börjat rikta attacker mot mål där civila samlas. Våldet i Mogadishu påverkas också av att det där finns ett antal klaner som har kapacitet att genomföra större attacker och som kan genomföra hämndattacker. Områden som kontrolleras av Al Shabaab drabbas av flygbombningar som genomförs av kenyanska styrkor och USA. Bombningarna drabbar urskillningslöst landsbygdens samhällen. Utöver flygbombningarna gör sig konflikten i dessa områden framförallt påmind genom konfliktrelaterade brott mot mänskliga rättigheter, till exempel mot yttrande- och religionsfrihet och att kroppsstraff utdelas. Tvångsrekryteringar i olika former och tvångsäktenskap till medlemmar i Al Shabaab förekommer. Den misstänksamhet mot personer som kan uppfattas som spioner som ökade i samband med den förre ledarens död finns fortsatt kvar. Al Shabaab styr genom fruktan och syftet är bland annat att förhindra befolkningen från att samarbeta med regeringssidan. Den som anklagas för att spionera åt SFG avrättas och även egna medlemmar har avrättats mot den bakgrunden. Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i södra och centrala Somalia Av ovanstående framgår att det i södra och centrala Somalia finns konflikt mellan regeringen och dess allierade och Al Shabaab såväl som konflikter där flera väpnade grupper står emot varandra. Situationen är av sådan natur att urskillningslöst våld förekommer.

5(22) Säkerhetsläget är allvarligt i södra och centrala Somalia. Situationen kan dock inte anses präglad av ett generellt och urskillningslöst våld med sådan intensitet att alla och envar som återvänder dit löper en individuell risk att utsättas för sådan behandling som anges i artikel 3 i Europakonventionen 2 och artikel 15 b i skyddsgrundsdirektivet 3. Kriterierna för alternativt skyddsbehov enligt 4 kap. 2 första stycket 1 p. första ledet utlänningslagen är därför inte uppfyllda. Migrationsverket gör dock bedömningen att säkerhetsläget är sådant att det i dagsläget råder väpnad konflikt i utlänningslagens mening. Stridigheter förekommer i varierande grad i hela området, men situationen bedöms inte vara så allvarlig att alla och envar riskerar att drabbas av konflikten. En individuell bedömning av den sökandes utsatthet i enlighet med Elgafajidomens principer ska göras. Den som vid en individuell prövning bedöms vara skyddsbehövande på grund av säkerhetsläget faller därför in under artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet och 4 kap. 2 första stycket 1 p. andra ledet utlänningslagen. Vid den individuella prövningen av sökandes skyddsskäl är det nödvändigt att beakta att ju högre intensitet det urskillningslösa våldet har, desto lägre krav ställs på de individuella hoten mot sökande. Puntland Säkerhetssituationen i Puntland har succesivt försämrats under senare år. Al Shabaab har en fast punkt i närheten av Golisbergen och genomför såväl bombattentat som riktade mord. Det förekommer också strider mellan Al Shabaab och Puntlands styrkor. Attentaten och striderna är i huvudsak begränsade till de nordöstra delarna. Endast ett fåtal offer har rapporterats. I mars 2016 anlände flera hundra stridande för Al Shabaab med båt från söder. Därefter har det rapporterats om strider i Mudug och Nugaal. Klanstrider med anledning av brist på resurser är tämligen vanligt. Striderna är lokala och förekommer främst på landsbygden mellan klanmiliser. Gränskonflikten med Somaliland fortsätter på samma sätt om tidigare med stundtals uppblossande strider mellan Somalilands styrkor och milis eller styrkor från Puntland. Tillgänglig landinformation talar för att gemene man i någon större omfattning inte riskerar att drabbas av konflikterna. Administrationen i Puntland är dock svag och korrumperad och domstolskapaciteten är inte tillräcklig för att värna om befolkningens grundläggande rättigheter. Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Puntland Det finns för närvarande inte rapportering som visar att kriterierna för väpnad konflikt är uppfyllda. Av Lifos Landrapport Somalia framgår att säkerhetssituationen i Puntland är förhållandevis stabil. 2 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 (omarbetning)

6(22) Mot bakgrund av landinformationen finns dock anledning att anse att situationen i Puntland försämrats. Strider förekommer i varierande grad och i flera olika former, där inblandande är befolkningsgrupper, Al Shabaab och Puntlands styrkor. Motsättningarna har dock inte nått sådan nivå att väpnad konflikt kan anses föreligga. Detta eftersom situationen i dagsläget inte kan anses vara sådan att det förekommer urskillningslöst våld. Migrationsverket gör därför bedömningen att situationen i Puntland är sådan att det råder svåra motsättningar i enlighet med 4 kap. 2 a första stycket 1 p. andra ledet utlänningslagen. Vid den individuella bedömningen av skyddsbehovet i det enskilda fallet ska det vara sannolikt att den sökande har välgrundad fruktan för att utsättas för allvarliga övergrepp. Vidare ska det finnas ett samband mellan de övergrepp som utlänningen riskerar att utsättas för och de svåra motsättningar som finns på hemorten. Somaliland Säkerhetssituationen i Somaliland är förhållandevis stabil. Det finns en gränskonflikt med Puntland som fortsätter på samma sätt som tidigare med stundtals uppblossande strider. Den landinformation som finns talar för att civila inte riskerar att drabbas i någon större utsträckning. Klanstrider förekommer även i Somalialand, men vanligen av lägre intensitet och frekvens. Det finns också en begränsad närvaro av Al Shabaab. Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Somaliland Det finns för närvarande inte rapportering som visar att kriterierna för väpnad konflikt eller svåra motsättningar är uppfyllda. Migrationsverket gör bedömningen att situationen i Somaliland i dagsläget inte kan bedömas utgöra väpnad konflikt eller svåra motsättningar. 3.2 Särskilt utsatta grupper Generellt utsatta Vid bedömningen av flyktingskap ska särskilt beaktas att kvinnor, barn och internflyktingar är särskilt utsatta för våld och andra övergrepp. Framförallt eftersom tillgången till skydd är mycket begränsat. Försiktighet krävs därför vid bedömning av dessa specifika riskgrupper. Minoritetsgrupper, dvs. personer utanför klansystemet, är strukturellt utsatta grupper i Somalia. Det finns emellertid inget generellt skyddsbehov för någon minoritetsgrupp, men vid en bedömning av det individuella skyddsbehovet vid ett återvändande måste minoritetsgruppens utsatta position särskilt beaktas. En sökande som tillhör flera kategorier av särskilt utsatta personer har en än mer utsatt situation.

7(22) Särskilt om kvinnor utan manligt nätverk Kvinnans situation är i Somalia generellt svår, och i synnerhet för kvinnor utan manligt nätverk, utifrån risken för sexuella övergrepp, diskriminering och trakasserier. Risken att utsättas för förföljelse pga. kön är direkt relaterad till det skydd som kan finnas i ett manligt nätverk. Vad som är ett manligt nätverk i betydelsen att föra kvinnans talan inom den traditionella rätten (xeer) går inte att exakt definiera. Det varierar med hur nära släkt kvinnan är med mannen men också med vilken relation de har. En ram för ett manligt nätverk i ovan nämnda betydelse kan vara följande. Förutom far och make kan till nätverket även räknas farfar, farbröder, bröder, söner och kusiner på faderns sida, under förutsättning att dessa är vuxna och har en närmare relation med kvinnan än vad som kan vara fallet med mer avlägsna släktingar. Mannen som utgör en kvinnans manlig nätverk måste befinna sig på samma geografiska ort som kvinnan för att kunna vara ett fungerande manligt nätverk. En kvinna har endast tillgång till skydd i enlighet med xeer genom en manlig släkting. En kvinna utan manligt nätverk har således ingen som kan föra hennes talan inom xeer och möjliggöra hennes upprättelse. En kvinna som saknar ett manligt nätverk befinner sig därför i en mycket utsatt situation och löper stor risk att bli utsatt för förföljelse pga. kön. Även en kvinna med manligt nätverk kan utifrån förhållandena i Somalia bli utsatt för förföljelse pga. sitt kön. En individuell bedömning av sökandens skyddsskäl ska alltid göras mot denna bakgrund. Särskilda riskprofiler Utöver ovan nämnda grupper finns det andra som löper större risk för att utsättas för riktat våld, främst från Al Shabaab, men det förekommer också riktat våld från andra aktörer. Al Shabaab riktar sitt våld mot personer knutna till regeringen, parlamentet, SNAF och polisen. Våldet riktas även mot tjänstemän knutna till SFG på låg nivå. Andra utsatta är personer knutna till eller som associeras med västligt inflytande såsom frivilligorganisationer och FN. En riskbild finns också för personer som uttrycker en åsikt som skiljer sig från Al Shabaabs värderingar, exempelvis journalister, politiker, lärare, religiösa och lokala ledare men även affärsmän. De utsatta affärsmännen utgörs både av personer med affärsverksamhet i större och mindre skala. Det finns rapportering om att även gatuförsäljare och andra mycket småskaliga företagare har attackerats för att ha sålt varor till exempelvis polis eller någon från AMISOM. En hotbild kan också uppstå genom att personen tillskrivs en viss politisk uppfattning. Någon uttömmande uppräkning av riskgrupper är inte möjlig och hotbilden måste för varje sökande bedömas individuellt.

8(22) Den närvaro av Al Shabaab som fortfarande finns i Somalia innebär dessutom en allvarlig risk för alla och envar. Även om det krävs någon särskild omständighet för att en person ska riskera att pekas ut som motståndare till Al Shabaab så krävs det inte mycket. I mindre byar är det vanligt att man vet vem som är med i Al Shabaab, men man håller det för sig själv. I en stor stad vet man normalt inte vem som är vem. Avseende risken att av SFG pekas ut som anhängare till Al Shabaab måste en individuell bedömning göras utifrån vad som åberopas jämte sökandens profil. Al Shabaab styr genom fruktan och syftet är bland annat att förhindra befolkningen från att samarbeta med regeringssidan. Den misstänksamhet mot personer som kan uppfattas som spioner som ökade i samband med den förre ledarens död finns fortsatt kvar. Den som anklagas för spioneri riskerar att avrättas och även egna medlemmar har avrättats mot den bakgrunden. Tvångsrekrytering Pojkar och yngre män riskerar tvångsrekrytering. Rekrytering av barn förekommer till i princip alla miliser och även till SNAF. Al Shabaab är den grupp som rekryterar flest och har under 2015 ökat sin rekrytering. De flesta rekryteringar sker i områden som Al Shabaab kontrollerar. Det förekommer att rekryteringen sker med våld, men det är mer vanligt att pojkarna och männen tas under falska premisser om exempelvis utbildning eller övertalas om utsikter om lön i detta liv och möjligheten att komma till paradiset i nästa liv. Den som motsätter sig rekrytering riskerar att utsättas för våld och livsfara och ses som en motståndare till Al Shabaab. Därmed är de övergrepp som personen riskerar att utsättas för vid ett återvändande hänförliga till (tillskriven) politisk uppfattning enligt 4 kap. 1 utlänningslagen. 3.3 Myndighetsskydd För att det ska kunna bli aktuellt att hänvisa till myndighetsskydd måste det erbjudna myndighetsskyddet vara godtagbart. Begreppet godtagbart myndighetsskydd innebär att det måste finnas en juridisk process som med nödvändiga rättssäkerhetsgarantier medger att en polisanmälan om brott kan leda fram till en fällande dom. För ytterligare vägledning, se rättsligt ställningstagande angående vad som är godtagbart myndighetsskydd med mera, SR 22/2016. I södra och centrala Somalia samt i Puntland är det inte möjligt att hänvisa en sökande till att söka myndighetsskydd eftersom det inte existerar något sådant.

9(22) När det sedan gäller möjligheterna till myndighetsskydd i Somaliland kan konstateras att nära nog alla ärenden behandlas inom sedvanerätten xeer och klanerna kan dra tillbaka ärenden från polis och domstol även efter att dom avkunnats. Det är endast ärenden med hot från Al Shabaab eller andra hot mot staten som aldrig behandlas inom xeer. Ett godtagbart myndighetsskydd kan därför generellt sett inte anses existera heller i Somaliland. 3.4 Säker resväg Prövningen av skyddsbehov ska inkludera en prövning av återvändande, vilket innebär att det vid en framåtsyftande prövning måste beaktas om sökandens resväg till hemorten är säker. Bedömningen av om en resväg är säker ska bedömas i enlighet med 4 kap. 1, 2 -och 2 a utlänningslagen. Då detta ingår i prövningen av sökandens skyddsskäl är det sökanden som har bevisbördan för att det inte finns en säker resväg. För ytterligare vägledning, se rättsligt ställningstagande angående bedömningen av säker resväg i asylärenden, SR 29/2016 Att resa på landsväg i framför allt södra och centrala Somalia är riskfyllt. Den som tillhör någon av de grupper som generellt är utsatta i det somaliska samhället är de som löper störst risk att utsättas för övergrepp under resor på landsväg. Det finns vägspärrar i såväl territorium som kontrolleras av Al Shabaab som i territorium som kontrolleras av SFG och dess allierade. Det är vid framförallt de vägspärrar som inte kontrolleras av Al Shabaab som passagerare riskerar att utsättas för olika typer av övergrepp. Flickor och kvinnor riskerar att utsättas för våldtäkt. Al Shabaab har generellt sett inget intresse av gemene man utan letar främst efter personer av intresse och förbjudet gods. Hänsyn måste tas till den ökade hotbilden mot den som uppfattas som spion av Al Shabaab. Det behövs mycket lite för att väcka misstankar om att en resenär är spion. Kvinnor måste vid resa genom område som kontrolleras av Al Shabaab följa klädkoder och resa med en manlig eskort. Även om det inte är förbjudet, förutom i områden som kontrolleras av Al Shabaab, reser inte kvinnor ensamma i övriga Somalia enligt tradition. 4 Mot bakgrund av de risker som det medför att resa ensam är det inte heller lämpligt att hänvisa en kvinna till att göra det för att exempelvis ta sig till hemorten. Det går internationellt flyg till flera flygplatser i Somalia, däribland Mogadishu och Hargeisa. Inrikesflyg finns men opererar på grund av säkerhetsläget inte alltid i södra och centrala Somalia. Inrikesflyg flyger inte till områden som kontrolleras av Al Shabaab. 4 Lifos, videoföreläsning, del 4 om kvinnor utan manligt nätverk, resor på landsväg med mera, 2016-04-22, http://lifos migrationsverket.se/fokuslander/fokus/2016-03-31- somalia.html

10(22) Situationen för sökandens möjligheter till resa kan variera över tid. Bedömningen huruvida resvägen är säker måste alltid göras utifrån säkerhetssituationen utmed resvägen och sökandes individuella omständigheter och möjligheter att undvika riskerna. Det är nödvändigt att inhämta aktuell och relevant landinformation om resvägen. Om prövningen av återvändandet leder till att resvägen till hemorten inte är säker föreligger alltså ett skyddsbehov. För det fall skyddsbehovet endast avser resan till hemorten, och det alltså saknas ett skyddsbehov på hemorten, ska det prövas om det finns ett internt flyktalternativ i vanlig ordning. 3.5 Internflykt Säkerhetssituationen varierar i olika delar av Somalia och en hotbild kan beroende på omständigheterna ha en lokalt begränsad räckvidd. Förutsättningarna för ett internt flyktalternativ ska därför bedömas för den som bedöms som skyddsbehövande på sin hemort. En utgångspunkt i denna bedömning är att det finns praktiska möjligheter för sökanden att resa till det aktuella området utan att utsättas för skyddsgrundande behandling. Vidare måste utredas om skyddsalternativet är relevant, dvs. om det finns effektivt skydd för sökanden på den nya orten och att det är rimligt, dvs. att sökanden inte möts av alltför svåra humanitära förhållanden på den nya orten. Bevisbördan ligger på Migrationsverket. Det ankommer vidare på Migrationsverket att identifiera det område som skulle kunna utgöra ett internt flyktalternativ. Vid en sådan bedömning måste aktuell landinformation beaktas. Bedömningen huruvida det är möjligt, relevant och rimligt med internflykt måste alltid göras utifrån individuella omständigheter och säkerhetssituationen på orten. Om det har bedömts att det finns ett relevant och rimligt internt flyktalternativ ska det prövas om resvägen till det interna flyktalternativet är säker. Om prövningen av resvägen till den aktuella orten leder till att resvägen dit inte är säker föreligger alltså ett skyddsbehov. En sökande som är hotad av Al Shabaab bör inte hänvisas till att på sin väg till det interna flyktalternativet resa genom områden som alltjämt kontrolleras av gruppen. Vid bedömning av internflykt i Somalia bör följande särskilt beaktas.

11(22) Möjlighet till internflykt i norra respektive södra och centrala Somalia Administrationen i Somalia kan översiktligt delas in i de tre delarna Somaliland, Puntland samt södra och centrala Somalia. Migrationsöverdomstolen (MIG 2011:4) har likaså gjort en sådan uppdelning och då bedömt förutsättningarna för ett internt flyktalternativ till Somaliland och Puntland. Domstolen fann att ett internt flyktalternativ till dessa områden endast är möjligt för personer som betraktas som hemmahörande där eller på annat sätt har anknytning dit. Internflykt till Puntland ska bedömas utifrån att säkerhetssituationen har försämrats och att det råder en situation av svåra motsättningar i hela området. Internflykt till Somaliland och Puntland bör utifrån praxis endast anses möjligt för personer som betraktas som hemmahörande i eller på annat sätt har anknytning till dessa områden. Endast sådana personer kan anses ha praktiska möjligheter att tas emot. Den anknytning som kan krävas får prövas i det enskilda fallet. Internflykt inom eller till södra och centrala Somalia ska bedömas utifrån att det inom hela området förekommer militärt våld och hot om våld som är av sådan karaktär att där råder en inre väpnad konflikt. Förutsättningarna för internflykt måste därför noga övervägas utifrån aktuell landinformation. Relevansen för olika grupper För att ett internt flyktalternativ ska kunna anses föreligga måste det vara fråga om ett relevant alternativ, dvs. den enskilde ska på annan ort eller inom ett annat område ha tillgång till ett effektivt skydd. En individuell bedömning ska göras av den sökandens faktiska situation på den nya orten utifrån säkerhetssituationen där. Myndighetstrukturer som kan finnas och den faktiska klananknytningen till området har betydelse. Brister i dessa delar kan innebära en risk att drabbas av allvarlig skada och risk att inte få en ny hemvist utan bli internflykting inom området. Ett internt flyktalternativ bedöms i normalfallet inte relevant för följande grupper. Samtliga minoritetsgrupper. Barn utan föräldrar eller andra vårdnadshavare. Samtliga som inom det nya området löper risk att där bli internflykting. Ensamma kvinnor utan manligt nätverk befinner sig i en extremt utsatt position. Med hänsyn till förhållandena i Somalia kan det endast undantagsvis anses relevant att tillämpa ett internt flyktalternativ.

12(22) Rimligheten för olika grupper Vissa grupper har det svårare än andra i en internflyktssituation framförallt beroende av deras bristfälliga förmåga att skapa sig en egen försörjning. Kvinnor utan manligt nätverk och personer som är arbetsoförmögna (t.ex. pga. funktionsnedsättning, ålder eller ohälsa) är exempel på detta. Vid den individuella prövningen måste också beaktas att internflyktssituationen kan vara svårare för barn än för vuxna. Barnfamiljer kan dock ha ett rimligt internflyktsalternativ om det finns en arbetsför man i familjen och de på grund av tidigare bosättning eller nätverk har anknytning till annan ort. Vid val av område för internflykt är en utgångspunkt att sökanden hänvisas till områden där underklan eller annat nätverk finns. Det väsentliga vid den individuella bedömningen av rimligheten är att sökande har aktuella kontakter i området. Om sådana kontakter saknas bör sökande hänvisas till ett område där personer från samma diyabetalande underklan eller personer som är ännu närmare finns. 3.6 Exklusion När skyddsbehov konstateras ska handläggaren i varje ärende utreda och bedöma om sökande ska uteslutas från skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 2 b-c utlänningslagen. Mot bakgrund av den rådande situationen i Somalia och de övergrepp som har skett och alltjämt sker, kan det finnas risk att asylsökande har gjort sig skyldiga till sådana handlingar som föranleder att de ska uteslutas från skyddsstatusförklaring. Konflikten i Somalia har pågått under lång tid och det bör särskilt uppmärksammas om sökande deltagit i strider eller har anknytning till sittande eller tidigare regeringar eller till någon av de väpnade grupperingar som stridit eller strider i konflikten i Somalia. Även icke-stridande parter kan ha begått allvarliga brott. UNHCR har särskilt utvecklat frågan om exklusion i sina riktlinjer för Somalia (UNHCR Eligibility Guidelines for Assessing The International Protection Needs of Asylum -Seekers from Somalia 5 May 2010, se avsnitt 1.6 i bilagan Gällande rätt). I dokumentet finns en omfattande uppräkning av vilka som kan vara aktuella för uteslutande. En rad händelser räknas också upp. Mot bakgrund av att konflikten fortfarande pågår måste aktuell landinformation beaktas vid bedömning av eventuellt uteslutande.

13(22) 3.7 Verkställighetshinder Särskilt om ensamkommande barn För ensamkommande barn ska normalt efterforskning/återföreningsarbete inledas. Förhållandena i Somalia med en väpnad konflikt i södra och centrala Somalia, riskabla resvägar, avsaknad av myndigheter och register över befolkningen, få frivilligorganisationer och avsaknad av svensk utlandsmyndighet baserad i Somalia begränsar dock dessa möjligheter kraftigt. Det torde bara i undantagsfall vara möjligt att efterforska släktingar till barnet och arbeta för en återförening. För det fall barnet saknar anhöriga eller om familjemedlemmar inte har kunnat lokaliseras har Migrationsverket att undersöka om det finns annat lämpligt ordnat mottagande i form av ett barnhem eller annan social institution som på ett lämpligt sätt kan ta emot och ta hand om barnet i hemlandet. Av landinformationen framgår att det finns barnhem i Somalia. Problemet är dock att det saknas information om lämpliga institutioner som kan ta emot barn för merparten av landet. Om ett avlägsnandebeslut gällande ett ensamkommande barn från Somalia inte kan verkställas av denna orsak föreligger i ett sådant fall ett praktiskt verkställighetshinder. För vägledning om bedömningen av bl.a. ordnat mottagande och praktiska verkställighetshinder, se rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, SR 26/2016, samt rättsligt ställningstagande angående praktiska verkställighetshinder SR 25/2016 Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av de rättsliga experterna och Ställningstagandet ersätter SR 10/2015 som härmed upphävs. Rättschef

14(22) Bilaga till SR 28/2016 2. Gällande rätt 2.1Tillämpliga lagrum Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (den s.k. tillfälliga lagen) 3 Bestämmelsen om övrig skyddsstatusförklaring i 4 kap. 3 a andra stycket utlänningslagen (2005:716) ska inte tillämpas. 4 Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 utlänningslagen (2005:716) ska inte beviljas en utlänning som är övrig skyddsbehövande. 16 Migrationsverket ska inte bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 första stycket eller 19 a första stycket utlänningsgen (2005:716) om de omständigheter som utlänningen åberopar till stöd för att ny prövning ska beviljas endast är sådana omständigheter som kan ligga till grund för skyddsbehov enligt 4 kap. 2 a utlänningslagen. Utlänningslagen (2005:716) 4 kap. 1 har följande lydelse. Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Första stycket gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse från enskilda och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer som kontrollerar hela eller en betydande del av statens territorium. Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Av 2 b följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som flykting.

15(22) 4 kap. 2 har följande lydelse. Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att 1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och 2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd. Första stycket gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som avses där eller om utlänningen löper sådan risk genom handlingar från enskilda och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer som kontrollerar hela eller en betydande del av statens territorium. Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Av 2 c följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. 4 kap. 2 a utlänningslagen har följande lydelse. Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i därför att han eller hon 1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som avses där eller om utlänningen löper sådan risk genom handlingar från enskilda och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer som kontrollerar hela eller en betydande del av statens territorium. Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Av 2 c följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande.

16(22) 4 kap. 3 a har efter den tillfälliga lagens ikraftträdande följande lydelse. En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt skyddsbehövande (alternativ skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 och inte är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande enligt 2 c. En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl har ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara övrig skyddsbehövande (övrig skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 a och inte är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande enligt 2 c. Av 3 lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige framgår att andra stycket inte gäller under perioden 20 juli 2016 19 juli 2019. 5 kap. 1 har efter den tillfälliga lagens ikraftträdande följande lydelse. Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller hon 1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller 2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här. Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska vara permanent eller gälla i minst tre år. Om ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket, ska det nya tillståndet gälla i minst två år. Första och andra meningarna gäller dock inte om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver en kortare giltighetstid. Giltighetstiden får dock inte vara kortare än ett år. Av 4 lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige framgår att första stycket inte gäller för övriga skyddsbehövande under perioden 20 juli 2016 19 juli 2019. Av 5 den lagen framgår att under samma period gäller inte tredje stycket för flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Skyddsgrundsdirektivet Enligt artikel 2 e i Skyddsgrundsdirektivet (2 f i det omarbetade direktivet) är en person alternativt skyddsbehövande om det finns grundad anledning att förmoda att personen i hemlandet skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15.

17(22) Artikel 15 i Skyddsgrundsdirektivet definierar allvarlig skada. Med allvarlig skada förstås: a) dödsstraff eller avrättning, eller b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet, eller c) allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt. 2.2 Relevant internationell praxis EU-domstolens dom den 17 februari 2009 i mål C-465/07 (Elgafaji) ansåg domstolen att när våldet är så urskillningslöst och så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro där skulle löpa en verklig risk att utsättas för det, anses det föreligga ett personligt hot mot sökandens liv, även om det inte föreligger något specifikt hot mot sökanden. Om våldet inte är så generellt urskillningslöst och så allvarligt att en civilperson bara genom att vistas i det berörda området löper en verklig risk att utsättas för våldet ska det enligt Elgafaji-domen göras en mera ingående individuell prövning. Vid denna prövning ska konfliktnivån bedömas på så sätt att ju lägre konfliktnivån är, desto högre krav ställs på den sökandes individuella utsatthet för att vederbörande ska komma i åtnjutande av alter-nativt skydd. EU-domstolen anger vidare att följande omständigheter kan beaktas vid den individuella bedömningen av en ansökan om alternativt skydd: Det urskillningslösa våldets geografiska utbredning samt den sökandes verkliga destination om han eller hon återsänds till det aktuella landet. Huruvida det i förekommande fall finns en allvarlig indikation på att en verklig risk av den typ som avses i artikel 4.4 i direktivet föreligger. Om det föreligger en sådan indikation kan kravet på urskillningslöst våld för att komma i åtnjutande av alternativt skydd sänkas. I Europadomstolens avgörande Sufi och Elmi mot Storbritannien (Europadomstolens dom den 28 juni 2011 i mål 8319/07 och 11449/07) uttalar sig domstolen om frågan om generellt våld och tillämpligheten av artikel 3 i Europakonventionen. Vidare anger domstolen en rad kriterier som är avgörande för att bedöma intensiteten och nivån av våld. Dessa kan tjäna som vägledning vid bedömningen av risken att utsättas för allvarlig skada. Dessa indikatorer är: 1. Tillämpar parterna i konflikten en metod eller taktik som ökar risken för civila offer eller utgör civila en direkt måltavla; 2. Är nämnda metoder eller taktik vanligt förekommande; 3. Är striderna lokala eller utbredda; 4. I vilken omfattning har civila dödats, skadats eller tvingats till flykt eller internflykt. EU-domstolens dom den 30 januari 2014 i C-285/12 (Diakité). EU-domstolen uttalar att begreppet intern väpnad konflikt i artikel 15 c Skyddsgrundsdirektivet ska definieras som en situation där de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper eller där två eller flera väpnade grupper drabbar samman. Det ställs inga särskilda krav på

18(22) intensiteten i konflikten eller varaktigheten av den och heller inga krav på de väpnade gruppernas organisering, utan det räcker att det föreligger urskillningslöst våld. 2.3 Allmänt om prövningen av internationellt skyddsbehov Bedömningen av om det finns ett skyddsbehov ska vara framåtsyftande. Vid en individuell prövning är det viktigt att bland annat beakta aktuell och relevant landinformation som kan indikera att vissa individer eller grupper typiskt sett är särskilt utsatta. Migrationsverket har först att pröva om den sökande är att betrakta som flykting vid en individuell bedömning av de anförda skyddsskälen enligt 4 kap. 1 utlänningslagen. Vid en sådan prövning är det viktigt att bland annat beakta aktuell och relevant landinformation som beskriver den rådande situationen i ett land och som kan indikera att vissa individer eller grupper typiskt sett är särskilt utsatta. I anslutning till denna prövning måste det rättsliga ställningstagandet angående flykting- och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper (RCI 11/2009) uppmärksammas. Av detta ställningstagande framgår bl.a. att enbart tillhörigheten till en grupp kan grunda rätt till asyl, om det förekommer en generell och systematisk förföljelse mot medlemmarna av gruppen i landet eller del av landet. En grupptillhörighet kan också få betydelse vid prövningen på så sätt att om den sökande tillhör en särskilt utsatt grupp behöver inte de individuella skälen vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda. Vad gäller förföljelse på grund av kön ska noteras att i flyktingrättsliga sammanhang bör begreppet kön enligt regeringens mening användas i en vid bemärkelse. Kön omfattar inte bara den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor utan även socialt och kulturellt bestämda, stereotypa, föreställningar om hur män respektive kvinnor ska bete sig (se prop.2005/06:6 s.21). Könsrelaterad förföljelse avser således kränkningar eller skador av olika slag men som sker på grund av den utsattes könstillhörighet. Migrationsverket har därefter att pröva om sökanden är alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 första stycket 1 p. första ledet utlänningslagen, vilken överensstämmer med artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna och artikel 15 b skyddsgrundsdirektivet. I enlighet Europadomstolens uttolkning av artikel 3 är en förutsättning för att bevilja skydd med stöd av 4 kap. 2 första stycket 1 p. första ledet utlänningslagen att det föreligger ett individuellt skyddsbehov. I enlighet med Europadomstolens praxis kan denna ha sin grund i generellt våld, personliga omständigheter kopplade till sökanden eller en kombination av dessa två förhållanden, se vidare avgörandet Sufi och Elmi. Vid prövning av skyddsbehov enligt 4 kap. 2 första stycket 1 p. andra ledet utlänningslagen ska Migrationsverket pröva om det råder väpnad konflikt enligt Diakité-domen. Det aktuella våldet i konflikten ska vidare vara

19(22) urskillningslöst för att artikel 15 c och därmed även skyddsbehov enligt 4 kap 2 utlänningslagen ska komma ifråga. Urskillningslöst våld innebär att våldet riktas mot människor utan hänsyn till deras situation. Att våldet är urskillningslöst betyder inte att samtliga personer i det berörda området löper risk att drabbas av det enbart genom att vistas där. I avgörandet Sufi och Elmi mot Storbritannien anger domstolen en rad kriterier som är avgörande för att bedöma intensiteten och nivån av våld. I avgörandet Elgafaji uttalade domstolen att ju högre grad och intensitet av urskillningslöst våld, desto lägre krav ställs på de individuella hoten mot sökanden. Därefter har verket att pröva om sökanden är övrig skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a utlänningslagen. Förarbetena (prop. 2004/05:170 s. 274) ger en viss ledning i avgörandet ifråga om det råder svåra motsättningar utan att det föreligger en väpnad konflikt. Med svåra motsättningar avses bl.a. politisk instabilitet i hemlandet där maktförhållandena är sådana att rättssystemet inte opartiskt värnar befolkningens grundläggande mänskliga rättigheter. Det kan här röra sig om en konflikt mellan olika befolkningsgrupper, mellan en grupp i en del av landet och statsmakten eller mellan å ena sidan staten eller en befolkningsgrupp i landet och å andra sidan en annan stat, men utan att konflikten är väpnad. Andra svåra motsättningar tar till skillnad från väpnad konflikt enligt 4 kap. 2 första stycket 1p. andra ledet utlänningslagen sikte på en situation där motsättningarna i landet (eller del av detta) tar sig andra uttryck än en väpnad konflikt. Detta utesluter inte att våldshandlingar kan förekomma t.ex. genom begränsade skärmytslingar mellan soldater och företrädare för motståndsgrupper eller vid väpnade attacker mot myndighetsobjekt utan att våldet är urskillningslöst. För närmare vägledningen om vilka rättsliga överväganden som bör göras för skyddsbedömningen vid väpnad konflikt och gränsdragningen mot bestämmelsen om andra svåra motsättningar, se rättsligt ställningstagande, SR 30/2016. Enligt en sedan länge accepterad princip inom den internationella flyktingrätten anses en person inte vara flykting om han eller hon kan få ett effektivt skydd i någon del av hemlandet och alltså har ett internt flyktalternativ. Frågan om eventuellt uteslutande från att anses som flykting, alternativt eller övrigt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2b och 2c utlänningslagen ska beaktas i de enskilda ärendena. 2.4 Myndighetsskydd Frågan om myndighetsskydd i ett land är godtagbart får bedömas mot bakgrund av om staten kommer att vidta rimliga åtgärder för att förhindra att en person förföljs eller lider allvarlig skada. Bevisbördan för att det inte finns ett myndighetsskydd eller att detta skydd inte fungerar i det enskilda ärendet ligger initialt på sökanden. Migrationsverket har å sin sida ett utredningsansvar vad gäller möjligheterna till myndighetsskydd bl.a. genom att ta fram relevant

20(22) landinformation. Vid bedömningen av om det finns myndighetsskydd ska också beaktas sökandens möjlighet att erhålla myndighetsskydd på en annan ort i landet. Detta utgör en integrerad del av bedömningen om det finns skyddsbehov. För vidare beskrivning vilka överväganden som ska göras vid en bedömning om godtagbart myndighetsskydd, se Rättsligt ställningstagande angående vad som utgör ett godtagbart myndighetsskydd och förutsättningar för avvisning med omedelbar verkställighet med hänvisning till befintligt myndighetsskydd, SR 22/2016. Rättschefens rättsliga ställningstagande angående flykting- och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper (RCI 11/2009) får också anses ha relevans för bedömningen av om myndighetsskydd finns att tillgå för en person som tillhör en minoritet. Nämnda rättsliga ställningstaganden ska tolkas så att när möjligheterna till myndighetsskydd för en person ur en minoritetsgrupp ska bedömas måste även beaktas minoritetsgruppens utsatta position. 2.5 Internflykt Enligt en sedan länge accepterad princip inom den internationella flyktingrätten anses en person inte vara flykting om han eller hon kan få ett effektivt skydd i någon del av hemlandet och alltså har ett internt flyktalternativ (jfr artikel 91 i UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, artikel 8 i skyddsgrundsdirektivet samt UNHCR:s 2003 Guidelines on International Protection: Internal Flight or Relocation Alternative within the context of Article 1 A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protection relating to the Status of Refugee ). Principen om internt skydd tillämpas i svensk rätt även vid prövning av frågan om andra skyddsbehövande enligt utlänningslagen. Migrationsöverdomstolen har i dom den 1 juli 2008 (mål nr UM 3854-7), MIG 2008:20 angett att när åberopade skyddsskäl är hänförliga endast till en del av ursprungslandet, skall möjligheten till internflykt beaktas vid bedömning av om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd skall beviljas. Migrationsverket och domstolarna har således att pröva om det är rimligt att tillämpa ett internflyktsalternativ. För att ett internflyktsalternativ ska kunna användas krävs t.ex. inte att det finns arbete för alla som återvänder. Däremot skall rätten att skaffa sig ett arbete finnas genom att man kan registrera sig och mottas i landet (jfr MIG 2007:33 II). Skulle den som återvänder mötas av otillbörliga umbäranden ur humanitär synvinkel är det dock inte rimligt att hänvisa till ett internt flyktalternativ. Som tidigare nämnts måste en individuell bedömning av om ett internt flyktalternativ är rimligt göras i varje enskilt fall. Det innebär att inte endast de allmänna förhållandena i ursprungslandet ska beaktas utan även den enskilde utlänningens möjligheter att bosätta sig på en ny ort, där han eller hon helt saknar socialt nätverk. Härvid kan sådana omständigheter som kön, ålder och hälsa vara av betydelse.

21(22) Migrationsöverdomstolen har i dom den 14 januari 2009 (mål nr UM 4118-07), MIG 2009:4, funnit att för att ett internt flyktalternativ ska kunna anses föreligga måste det dels vara fråga om ett relevant alternativ, dvs. att den enskilde måste på annan ort eller annat område ha tillgång till ett effektivt skydd, dels vara rimligt att utlänningen begagnar sig av ett sådant alternativ. Migrationsverket har bevisbördan för att ett internt flyktalternativ föreligger och det ankommer företrädesvis på Migrationsverket att identifiera det område i hemlandet som skulle kunna utgöra ett internt flyktalternativ i det enskilda fallet. Migrationsöverdomstolen anger i dom den 11 maj 2010 (mål nr UM 6397-09), MIG 2010:10, att vid prövning av en asylsökandes möjlighet till internflykt ska individens personliga förhållanden och möjligheten att bosätta sig tillsammans med sin familj i det utpekade området väga tungt vid prövningen av om det kan anses rimligt att personen hänvisas till internflykt. Denna prövning ska göras även om övriga familjemedlemmar inte befinner sig i Sverige under förutsättning att familjen avser att återförenas. De familjemedlemmar som ska beaktas vid denna prövning är i vart fall den enskildes make/maka samt minderåriga barn. Europadomstolens dom den 11 januari 2007 i målet Salah Sheek mot Nederländerna, nr 1948/04 har funnit att följande kriterier måste vara uppfyllda för att internflyktsalternativet ska kunna fungera: Det måste finnas garantier för att personen som ska utvisas har möjlighet att resa till det aktuella området, kan få tillträde dit och kan bosätta sig där. 2.6 Exklusion För vägledning avseende bedömningar i dessa fall hänvisas till Migrationsöverdomstolens domar i MIG 2011:24 och MIG 2012:14. Ledning för tolkning av bestämmelsen kan vidare hämtas från UNHCR:s handbok p 147-63 och UNHCR:s riktlinjer om uteslutning från flyktingskap. Se även UN-CR:s 2003 Guidelines on International Protection: the Internal Flight or Relocation Alternative within the context of Article 1 A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol relating to the States of Refugee. UNHCR har särskilt utvecklat frågan om exklusion i sina riktlinjer för Somalia i UNHCR Eligibility Guidelines for Assessing The International Protection Needs of Asylum-Seekers from Somalia 5 May 2010. En omfattande uppräkning finns här av personer som kan vara aktuella för uteslutande. UNHCR nämner följande. In particular, careful attention should be given to the following profiles: (1) members of the previous Barre regime and its armed forces, especially if active in conflict with opposition groups such as in Somaliland; members of the previous Barre regime associated with the police, the security and intelligence apparatus, especially persons linked to the National Security Service, National Security Courts, the military police (who also served as presidential guard), the military intelligence service, the militiastyled Victory Pioneers;