Att resa i kollektivtrafiken med funktionsnedsättningar vad görs för att det skall funka? Lisbeth Lindahl Mötesplats funktionshinder 12 nov 2008
Bakgrund
Ingen ny fråga När kollektivtrafiken planeras skall funktionshindrades särskilda behov beaktas. De färdmedel som används skall så långt det är möjligt vara lämpade för resenärer med funktionshinder (Lag 1979:558 om handikappanpassad kollektivtrafik 2 )
Från patient till medborgare (Proposition 1999/2000:79 ) Arbetet bör ha som mål att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för funktionshindrade år 2010. Med detta som mål skall en trafikövergripande planering genomföras där all kollektivtrafik med stort utbud och resande prioriteras. Gällande föreskrifter om tillgänglighet för funktionshindrade till färdmedel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas
Om KOLLA-projektet
Kolla-projektets genomförande Pågår till och med 2010 Trafikförsörjningsplanen från 2004 utgör grunden för projektet. Programteori med såväl mål som medel och tänkta effekter Lärande under tiden för att hitta lösningar som fungerar Samverkan mellan färdtjänsten, trafikkontoret och Västtrafik är centralt för ett bra resultat
Kolla-projektets genomförande Ett mycket heltäckande förändringsarbete. Många olika typer av åtgärder tekniska i den fysiska miljön påverka verksamheter, personal och resenärer Påverkar hela färdtjänsten men är ett bland flera projekt för de andra aktörerna
Målbilder Den som kan klara sig på egen hand i samhället skall också kunna resa med den tidtabellsstyrda kollektivtrafiken. Resan får inte vara den länk i kedjan som brister (Trafikförsörjningsplanen)
Brukarperspektivet
Våra frågeställningar Hur fungerar det att resa med olika färdmedel? Vad innebär resan med olika färdmedel? Vad innebär Kolla-projektet för olika målgrupper? Förändras resmönstret över tid? Vilka resmöjligheter har olika målgrupper? Vad betyder en förbättrad tillgänglighet för dagens och framtidens äldre och funktionshindrade?
Resultat från brukarintervjuer och -enkäter
Vem får ett KOLLA-tillstånd?
Vilka har vi tillfrågat?
Vad påverkar resmöjligheterna? Individuella förhållanden Hinder och svårigheter Resmöjligheter
Hinder för resan varierar Hinder och svårigheter Oöverkomliga fysiska hinder Smärre svårigheter
Olika färdsätt möts av olika attityder och värderingar Samhällets attityder och värderingar Färdtjänst som rättighet eller nådegåva Färdtjänst som särbehandling Individens förhållnings -sätt Kollektivresan som normalbeteende
Olika associationer till kollektivtrafiken, flexlinjen och färdtjänsten Kollektivtrafikresan: flexibilitet, normalitet, frihet Flexlinjeresan: trygghet, socialt Färdtjänstresan: trygghet, oberoende
Resultatet av enkäter mellan 2006-2008
Enkätresultat 2006-2008 (1) Rörelsehinder är det vanligaste Hälsotillståndet varierar mycket inom gruppen De flesta som har fått ett KOLLA-tillstånd är nya i färdtjänsten De flesta reser minst en gång/mån med kollektivtrafiken De reser lika ofta med kollektivtrafiken som färdtjänsten En femtedel åker aldrig kollektivt! En tredjedel åker aldrig med Flexlinjen. Gratis kollektivtrafik för pensionärer påverkar resorna till viss del.
Enkätresultat 2006-2008 (2) Hälften tyckte att resmöjligheterna var oförändrade de senaste två åren. Men 45 % upplevde förbättringar. Tack vare Flexlinjen! Med låggolvsvagnarna är det betydligt bättre, men den senaste modellen har brister som gör det besvärligare. Färdtjänst: Upplever att man får snabbare taxi nu än tidigare, mer punktliga, även 020-taxi har blivit bättre, men där finns fortfarande mer att önska.
Enkätresultat 2006-2008 (3) Drygt hälften vill resa mer än i dagsläget. Något mer (45 %) eller mkt mer (12 %). Anledningar till att de inte reste så mycket var framför allt dålig hälsa och ork (66 %) och att det är för krångligt (37 %). Inga direkta samband mellan: Upplevelse av resmöjligheter och önskan om att resa mer
Enkätresultat 2006-2008 (4) Kommentarer till: Vill resa mer Antalet resor är för litet! Reser med tungt dragspel, byten besvärliga. Svårt att beställa taxi i förväg. Saknar ledsagare vid resor. Är man trött är det skönt att vara hemma. Har mina anhöriga i Varberg och Vänersborg. De som vill åka mycket mer var i högre utsträckning under 30 år (31 %).
Enkätresultat 2006-2008 (5) 21 % tyckte att det var lätt eller ganska lätt. Det var fler bland de yngsta som tyckte det var svårt att åka kollektivt. Då jag är beroende av rullator är det svårt om vagnen saknar låggolv. Det gäller tyvärr oftast på linje 5, som är min linje. Buss är värre än de äldre spårvagnarna samt svårt att hålla balansen i de nya spårvagnarna. Har ramlat omkull på både buss och spårvagn.
Hur lätt är det att åka i den ordinarie kollektivtrafiken? (1) HINDER FÖR RESAN (Flervalsfråga) Klarar ej att hålla balansen 54 % Svårt kliva på/av spårvagn/buss 55 % Stressigt vid på/avstigning 47 % Nivåskillnader, backar till hållplatsen 33 % Långt till hållplatsen 31 % Annan orsak 29 % Känns otryggt åka 18 % Byte av färdmedel 19 % Svårt komma ut ur bostaden 7 % Ej tillräcklig information 3 %
Hur lätt är det att åka i den ordinarie kollektivtrafiken? (2) Upplevelsen av hinder varierar mellan åldersgrupper! De yngsta (18-29 år) uppgav oftare annan orsak än de äldre. Deras svårigheter var mer relaterade till synnedsättning och utvecklingsstörning än bland de äldre. Vad nytta ger en spårvagn när man inte ser vart man ska efteråt. Manuell rullstol, körs av assistent. Mycket tung och svårmanövrerad. Brukare + rullstol väger över 110 kg.
Kollektivtrafikresan är otryggare för de unga Resenärerna mellan 80 och 90 år tyckte inte att otryggheten i kollektivtrafiken utgjorde något större hinder. Det tyckte däremot de under 30 år! 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 18-29 år 30-64 år 65-79 år 80-90 år
Attityder till olika färdmedel Attityderna var mest positiva till att åka med färdtjänsten (FT) jämfört med Flexlinjen och kollektivtrafiken. 79 % var positiva till FT 48 % var positiva till Flexlinjen (32 % vet ej ) 34 % var positiva till allmän kollektivtrafik
Könsskillnader DET ÄR SVÅRARE FÖR MÄNNEN! Fler män (54 %) än kvinnor (27 %) hade tillstånd till reshjälp. Fler män behövde ha någon med sig i kollektivtrafiken (86 % jfrt 55 %). Fler kvinnor uppgav att förmågan att resa med kollektivtrafiken varierar med hälsotillståndet (81 % jfrt med 68 %). Männen levde oftare tillsammans med någon (50 % jfrt 28 %).
Sammanfattningsvis:brukarperspektivet Resor med kollektivtrafiken kan ersätta en del av färdtjänstresorna men kan inte ersätta dem helt. Det finns många nackdelar med färdtjänsten som gör att resenärerna hellre väljer kollektivtrafiken om de kan. I framtiden kommer behovet av färdtjänst kunna skjutas upp i åldrarna om kollektivtrafiken är tillgänglig och användbar. Men det är viktigt att se skillnader mellan olika gruppers resbehov och förmågor! Yngre äldre, typ och grad av funktionsnedsättning, typ av resor m m.
Kolla-projektets effekter på kort och längre sikt Kan åka Kan inte åka Kan kanske Gränserna för när man kan åka kollektivt flyttas fram när tillgängligheten förbättras.
Alla rapporter finns på: http://www.grkom.se/fouivast