Vård på lika villkor

Bilaga 11 Vård på lika villkor UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby

2 Sammanfattning 3 Syfte 4 Metod 4 Ohälsa enligt folkhälsoenkäten 2002 6 Jämförelse av resursfördelning enligt behovsindex och verklig resursförbrukning. 7 Hur upplever befolkningen tillgången till vård? 8 Har alla samma förtroende för vården? 9 Vårdkonsumtion (samlad redovisning) 10 Öppenvårdskonsumtion 11 Slutenvårdskonsumtion 12 Läkemedelskonsumtion/läkemedelskostnader 13 Vårdens innehåll 14

3 Vård på lika villkor. Sammanfattning Det är svårt att entydigt yttra sig huruvida vård på lika villkor föreligger i Stockholms län. Olika datakällor antyder olika bilder, och det är väsentligt att väga samman de olika bilderna. I grunden kan man anta att grupper som statistiskt sett är sjukare också bör ha ett högre sjukvårdsutnyttjande än de grupper som genomsnittligt är friskare. Utbudet av vård kan påverka utnyttjande av vård, vilket påvisats bl a vad gäller privata specialistmottagningar som i högre utsträckning är samlade i innerstadsområdet medan ohälsan i större grad finns i ytterområden. Analyser av sjukvårdsutnyttjande baserat på registerdata belyser förhållandena bland de som kommer till vårdens kännedom, men säger inget om de som av olika skäl avstår från att söka vård. Analyser av enkätdata (Folkhälsoenkäten 2002) visar att låginkomsttagare i större utsträckning än andra avstår både från att söka sjukvård och att ta ut läkemedel, trots att de själva anser sig behöva detta. Vårdbarometern belyser individernas egen uppfattning om tillgång till vård och kvalitet på erhållen vård, och delvis om vilka hinder och barriärer individerna ser i att söka vård. Sammantaget finns antydningar om att grupper som är sjukare möjligen inte utnyttjar lika mycket vård som skulle vara förväntat, givet deras sjuklighet. Personer med högre inkomst söker i högre grad specialistvård än låginkomsttagare. Därutöver finns en tydlig koppling till inkomst när det gäller att avstå från att söka vård och ta ut ordinerade läkemedel. Vissa grupper som statistiskt sett är sjukare än andra uppger också i större grad att de är missnöjda med den vård de erhåller, och ser hinder med att få vård. Detta konstateras i Samhällsmedicins rapport Sociala skillnader i vårdutnyttjande, yrkesverksamma åldrar, rapport1/2004. Fortsatt uppföljning av dessa förhållanden och analys av trender över tid är därför viktigt för en samlad bedömning Samtidigt kan vi i föreliggande analys konstatera följande: Sjukvårdsresurserna i Stockholms läns landsting förefaller fördelas rättvist geografiskt. Den faktiska ekonomiska resursförbrukningen stämmer väl med resursfördelningen som sker enligt behovsindex. Kommuner/stadsdelar med hög ohälsa upplever att de har ungefär samma tillgång till vård jämfört med länet totalt. Förtroendet för vården är ungefär lika stort i kommuner/stadsdelar med hög ohälsa som i länet som helhet. Kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har högre förtroende för vården än områden med hög ohälsa. Möjligen kan man se att kommuner/stadsdelar med låg ohälsa upplever en något bättre tillgång till vård och samtidigt har ett högre förtroende för vården. För långtgående slutsatser kan inte dras av detta eftersom det handlar om små procentuella skillnader när det gäller upplevd tillgång till vård. Av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har nästan 70% ett högt slutenvårdsutnyttjande. Samma mönster gäller inte öppenvården där endast 42% av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har hög öppenvårdskonsumtion. Det kan tyda på att inläggningar i slutenvården i Stockholm inte påverkas av tillgång och utbud i samma utsträckning som inom öppenvården. Hög ohälsa verkar till viss del kunna vara en indikator på sluten

4 vårdutnyttjande eller tvärtom, ett högt slutenvårdsutnyttjande skulle kunna tyda på hög ohälsa i ett område. 37% av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har en hög läkemedelskonsumtion (samma som länet) medan 54% av kommunerna med låg ohälsa har en hög läkemedelskonsumtion. Sammanfattningsvis kan vi konstatera så här långt är att det inte går att se några tydliga tecken på att vården i Stockholm inte ges på lika villkor. Det som talar för att vården ges på lika villkor är att den ekonomiska resursförbrukningen stämmer väl med resursfördelningen som sker enligt behovsindex (en fördjupad analys av relationen mellan resursfördelning/resursförbrukning per vårdgren och kommun pågår), samt att kommuner och stadsdelar med hög ohälsa upplever ungefär samma tillgång till vården som länet totalt. Vidare kan man se att kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har ett betydligt högre slutenvårdsutnyttjande än länet totalt. Syfte I verksamhetsplanen för Beställarkontor vård 2004 är ett av målen vård på lika villkor. Vad är då vård på lika villkor? I slutbetänkandet för HSU2000 gjordes följande definition: alla som bor i landet skall ha samma möjlighet att vid behov få tillgång till hälsooch sjukvård. Endast vårdbehoven skall avgöra insatsernas omfattning och karaktär. Resurserna skall också vara geografiskt rättvist fördelade. Att graden av hälsa och sjuklighet skiljer sig mellan sociala grupper är välbelagt. Även sociala skillnader i vårdutnyttjandet finns belagt i tidigare studier. Enheten för Socialmedicin och hälsoekonomi har i rapporten Sociala skillnader i vårdutnyttjande, yrkesverksamma åldrar, rapport1/2004 undersökt de sociala skillnaderna i vårdutnyttjandet, baserat på registerdata med faktiskt vårdutnyttjande. Rapporten visar bland annat följande: Det finns genomgående stora skillnader i vårdutnyttjandet, som till stor del är samstämmiga med motsvarande skillnader i hälsa. Skillnaderna i vårdutnyttjandet är i allmänhet störst med avseende på inkomst. Beroendevården är den vårdform som uppvisar de största sociala skillnaderna i vårdutnyttjande. Ensamstående mödrar har ett högre vårdutnyttjande an gifta/samboende mödrar. Sociala skillnader finns när det gäller var man söker somatisk vård. Högutbildade och höginkomsttagare söker i högre grad specialistvård, lågutbildade och låginkomsttagare i högre grad primärvård Denna rapport är ett första försök till att följa upp om det ges det vård på lika villkor till invånarna i de olika kommunerna/stadsdelarna i Stockholms län. Är resurserna geografiskt rättvist fördelade? Har alla samma möjlighet att vid behov få tillgång till vård? Får alla vård i den omfattning som behövs? Får alla samma innehåll i vården? Metod Inom Stockholms läns landsting tillämpas en modell för geografisk fördelning av sjukvårdsresurser efter behov, baserad på registerdata över faktisk vårdkonsumtion och sociodemografiska

5 uppgifter. Ett sätt att följa upp denna del av vård på lika villkor är därför att se om resursfördelningen efter behovsindex stämmer med den verkliga resursförbrukningen. För att få svar på frågan om alla har samma möjlighet att vid behov få tillgång till vård Har ohälsa enligt folkhälsoenkäten ställts mot tillgång och förtroende för vården samt vårdkonsumtion. Att mäta tillgång till vård innebär en del svårigheter. Skall man mäta hur invånaren upplever tillgången till vård eller skall man försöka mäta hur utbudet av vård ser ut i närområdet? Om man undersöker utbudet i området och det är lika stort i två områden så kanske invånarna ändå upplever tillgången till vård helt olika. I ett område upplever man kanske dålig tillgång till vård på grund av bristande öppettider, språksvårigheter etc. Höga patientavgifter kan också innebära att områden med låga inkomster skulle kunna uppleva att tillgången till vård begränsas på grund av den egna ekonomin. Vi har här valt att mäta tillgång till vård via vårdbarometern d v s hur invånarna upplever tillgången till vård. De uppgifter som ingår i rapporten är samma uppgifter som tagits fram till de faktafoldrar Beställarkontor vård producerat per kommun/stadsdel som underlag för de politiska beredningarnas budgetarbete: Ohälsa enligt folkhälsoenkäten (BMI över 25, röker dagligen, dricker alkohol flera gånger i månaden, nedsatt psykiskt välbefinnande, stillasittande fritid). Tillgång till vård enligt vårdbarometern Förtroende för vården enligt vårdbarometern Öppenvårdsbesök/1000 inv. Slutenvårdstillfällen/1000 inv. Läkemedelskostnader/1000 inv. Ohälsa är en sammanslagning av variabler som berör hälso och riskfaktorer. Här kan man tänka sig att i nästa steg beskriva hälsa i två grupper, hälsofaktorer och riskfaktorer var för sig. Man kan också tänka sig att bara använda sig av måttet självskattad hälsa. Tidigare studier har visat att det är en god indikator för framtida sjuklighet och dödlighet (Burström m.fl. 2001). Datamaterialet som ligger till grund för undersökningen är uppdelad på kommun och stadsdelsnivå. Data är baserad på indexvärden som anger hur mycket värdet för varje observation (kommun/stadsdel) avviker sig från länet som alltid har värde 1. Datamaterialet är sedan överfört till ett kartverktyg (GIS) där sedan kommunerna fördelats i 5 klasser efter naturliga brytpunkter. Varje kommun/stadsdel får också ett rankningsvärde från 1 till 5 för varje uppgift/variabel. I rapporten används sedan rankningvärdena på följande sätt: 12= låg 45= hög (hög ohälsa hälsa är t ex klass 4 och 5, inte bara 5) 3=används ej rapporten då värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. Ansatsen som använts i denna rapport gör inte anspråk på någon vetenskaplighet utan skall ses som ett försök att svara på frågan om Vård ges på lika villkor genom att försöka analysera skillnader, likheter och mönster mellan kommuner/stadsdelar när det gäller de undersökta uppgifterna/variablerna. Rapporten uttalar sig inte om samband som kan gälla på individnivå.

6 Ohälsa enligt folkhälsoenkäten 2002 Dålig hälsa 1,25 1,79 1,04 1,24 Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) 0,95 1,03 0,85 0,94 0,77 0,84 UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby Kartan ovan visar ohälsa enligt den definition på ohälsa som gjorts i denna rapport: BMI över 25, röker dagligen, dricker alkohol flera gånger i månaden, nedsatt psykiskt välbefinnande, stillasittande fritid. Ett genomsnittligt värde för dessa variabler/uppgifter har sedan räknats fram för länet. Den siffran används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker

7 från länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. Områden med sämst hälsa är svarta på kartan, ju sämre hälsa desto mörkare färg., Rinkeby, och Vantör har sämst hälsa. De ligger 25%80% över länssnittet. Jämförelse av resursfördelning enligt behovsindex och verklig resursförbrukning. Beslutat index per kommun och stadsdel (tlr), 2003 Beslutat index (tkr) 3,46 4,41 2,71 3,45 2,09 2,70 1,36 2,08 0,41 1,35 Resursförbrukning per kommun och stadsdel (tkr), 2003 Resursförbrukning (tkr) 4,22 4,75 2,86 4,21 1,94 2,85 1,26 1,93 0,39 1,25 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Inom Stockholms läns landsting tillämpas en modell för geografisk fördelning av sjukvårdsresurser efter behov, baserad på registerdata över faktisk vårdkonsumtion och sociodemografiska uppgifter. Kartan till vänster visar hur stor andel av länets resurser som respektive kommun/stadsdel får enligt behovsindex. Den högra kartan visar hur stor andel av länets totala sjukvårdskostnader som förbrukades av respektive kommun/stadsdel under 2003. Det syns det tydligt att de områden som skulle ha fått mest resurser enligt behovsindex också var de områden som i stort sett hade den högsta resursförbrukningen. En fördjupad analys av relationen mellan resursfördelning/resursförbrukning per vårdgren och kommun pågår under hösten.

8 Resursförbrukningen stämmer väl med resursfördelningen enligt behovsindex vilket tyder på att resurserna fördelas relativt rättvist geografiskt. Hur upplever befolkningen tillgången till vård? Dålig hälsa Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) Tillgång Tillgång till sjukvård i Stockholms läns landsting (Vårdbarometern, 2003) 1,25 1,79 0,73 0,88 1,04 1,24 0,89 0,97 0,95 1,03 0,98 1,01 0,85 0,94 1,02 1,06 0,77 0,84 1,07 1,14 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Områden med störst upplevd ohälsa och med lägst upplevd tillgång till vård är mörkast på kartorna. I vårdbarometern år 2003 uppgav ca 71% av invånarna i Stockholms län att de hade bra tillgång till vård. Den siffran (71%) används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker från länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. I förhållande till länssnittet har 44% av samtliga kommuner en högre andel av befolkningen som anger att de har en bra tillgång till vård. Av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa är motsvarande andel ca 42%. Av kommuner/stadsdelar med låg ohälsa är motsvarande andel ca 46%.

9 Jämfört med länets samtliga kommuner/stadsdelar så upplever de kommuner/stadsdelar med hög ohälsa ungefär samma tillgång till vård. De procentuella skillnaderna mellan områdena är för små för att våga dra några säkra slutsatser. Har alla samma förtroende för vården? Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) Förtroende för sjukvård i Stockholms läns landsting (Vårdbarometern, 2003) Dålig hälsa Förtroende 1,25 1,79 0,81 0,93 1,04 1,24 0,94 0,98 0,95 1,03 0,99 1,01 0,85 0,94 1,02 1,08 0,77 0,84 1,09 1,18 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Områden med störst upplevd ohälsa och med lägst förtroende för vården är mörkast på kartorna. I vårdbarometern år 2003 uppgav ca 53% av invånarna i Stockholms län att de hade förtroende för vården. Den siffran (53%) används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker från länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. I förhållande till länssnittet har ca 40% av samtliga kommuner en högre andel av befolkningen som anger att de har högt förtroende för vården. Av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa är motsvarande andel ca 42%. Av kommuner/stadsdelar med låg ohälsa är motsvarande andel ca 54%. Förtroendet för vården är ungefär lika stort i kommuner/stadsdelar med hög ohälsa som i länet som helhet. I kommuner med låg ohälsa är förtroendet för vården högre.

10 Vårdkonsumtion (samlad redovisning) Ett antagande har gjorts om rätt vårdutnyttjande. Ett område med hög ohälsa bör också ha ett högt vårdutnyttjande och ett område med låg ohälsa bör ha ett lågt vårdutnyttjande. Här redovisas ett samlat värde för öppenvård, slutenvård och läkemedelskonsumtion. Av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har ca 58% rätt vårdutnyttjandemönster. Av kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har ca 31% rätt vårdutnyttjandesmönster. Kommuner/stadsdelar med hög ohälsa och hög vårdkonsumtion är:, Hägersten, Liljeholmen, MariaGamla stan,,,,, Sundbyberg, Vantör och ÅrstaEnskede. Kommuner/stadsdelar med hög ohälsa som har låg vårdkonsumtion är:, Rinkeby och Spånga Tensta., UpplandsBro och UpplandsVäsby Kommuner/stadsdelar med låg ohälsa och hög vårdkonsumtion är:,, Kungsholmen, och.

11 Öppenvårdskonsumtion Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) Öppenvårdsbesök hos samtliga vårdgivare inklusive privata specialister per 1000 inv, 2003 Dålig hälsa Öppenvårdsbesök 1,25 1,79 1,24 1,50 1,04 1,24 1,16 1,23 0,95 1,03 0,99 1,15 0,85 0,94 0,89 0,98 0,77 0,84 0,73 0,88 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Områden med störst upplevd ohälsa och med högst vårdkonsumtion är mörkast på kartorna. Ett värde för antal besök/1000 invånare har räknats fram för hela Stockholms län. Den siffran används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker från länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. 35% av samtliga kommuner/stadsdelar har en öppenvårdskonsumtion som ligger över länssnittet. 42% av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har en öppenvårdskonsumtion som ligger över länssnittet. 31% av kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har en öppenvårdskonsumtion som ligger under länssnittet. Det är en större andel kommuner/stadsdelar med hög ohälsa som har en hög öppenvårdskonsumtion jämfört med länet som helhet.

12 För att se om det finns något statistiskt samband mellan ohälsa och öppenvårdskonsumtion har regressionsanalys utförts. Resultatet av analysen visar att det statistiska sambandet mellan ohälsa och öppenvårdskonsumtion inte är signifikant. Det kan finnas ett statistiskt samband men sambandet är inte tillräckligt starkt för att vara statistiskt säkerställt. Slutenvårdskonsumtion Dålig hälsa Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) Slutenvårdstillfällen Slutenvårdstillfällen per 1 000 invånare, 2003 1,25 1,79 1,12 1,33 1,04 1,24 1,00 1,11 0,95 1,03 0,93 0,99 0,85 0,94 0,86 0,92 0,77 0,84 0,76 0,85 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Områden med störst upplevd ohälsa och med högst vårdkonsumtion är mörkast på kartorna. Ett värde för antal vårtillfällen/1000 invånare har räknats fram för hela Stockholms län. Den siffran används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker från länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. 47% av samtliga kommuner/stadsdelar har en slutenvårdskonsumtion som ligger över länssnittet. 68% av kommunerna/stadsdelarna med hög ohälsa har också en slutenvårdskonsumtion som ligger över länssnittet. 38% av kommunerna/stadsdelarna med låg ohälsa har en slutenvårdskonsumtion som ligger under länssnittet.

13 För att se om det finns något statistiskt samband mellan ohälsa och slutenvårdskonsumtion har regressionsanalys utförts. Resultatet av analysen visar att det kan finnas ett statistiskt samband men sambandet är ej tillräckligt starkt för att vara statistiskt säkerställt. Trots det verkar hög ohälsa till viss del se ut att kunna vara en indikator på slutenvårdsutnyttjande eller tvärtom, ett högt slutenvårdsutnyttjande skulle kunna tyda på hög ohälsa i ett område. Förklaringen till detta skulle kunna vara att när man blir tillräckligt sjuk blir man inlagd i slutenvården medan möjligheten att komma i kontakt med öppenvården mer påverkas av tillgänglighet och utbud. Av de kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har också 68% en hög slutenvårdskonsumtion, vilket är betydligt högre än länet som helhet. Läkemedelskonsumtion/läkemedelskostnader Genomsnittlig index för dålig hälsa (Folkhälsoenkäten, 2002) Läkemedelkostnader per 1 000 invånare, 2003 Dålig hälsa Läkemedelkostnader 1,25 1,79 1,09 1,18 1,04 1,24 1,04 1,08 0,95 1,03 0,98 1,03 0,85 0,94 0,88 0,97 0,77 0,84 0,64 0,87 UpplandsBro UpplandsVäsby UpplandsBro UpplandsVäsby HässelbyVällingby HässelbyVällingby Läkemedelskostnader/1000 invånare har räknats fram för hela Stockholms län. Den siffran används sedan som indexvärde (länssnitt) för att jämföra de olika kommunerna i Stockholms län. Kommunerna på kartan är rangordnade i 5 grupper efter hur mycket de avviker från

14 länssnittet. Grupp 3 (den i mitten) används inte i analysen eftersom värdet betraktas som ett normalvärde d v s varken högt eller lågt. 37% av alla kommuner/stadsdelar har en läkemedelskonsumtion/kostnad som ligger över länssnittet. 37% av kommuner/stadsdelar med hög ohälsa har en läkemedelskonsumtion/kostnad som ligger över länssnittet. 31% av kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har en läkemedelskonsumtion/kostnad som ligger under länssnittet. För att se om det finns något statistiskt samband mellan ohälsa och läkemedelskonsumtion/kostnader har regressionsanalys utförts. Resultatet av analysen visar att det statistiska sambandet mellan ohälsa och läkemedelskonsumtion är signifikant d v s läkemedelskonsumtionen påverkas av ohälsa, om hälsan försämras ökar läkemedelskostnaderna. Hög läkemedelskonsumtion är ungefär lika vanligt i kommuner/stadsdelar med hög ohälsa som i länet som helhet. Noterbart är att 54% av de kommuner/stadsdelar med låg ohälsa har en hög läkemedelskonsumtion Vårdens innehåll En förutsättning för att hälso och sjukvården i Stockholms läns landsting kan ges på lika villkor till alla som besöker och behandlas i hälso och sjukvården är att alla vårdgivare i möjligaste mån följer uppsatta mål och standards på såväl nationell som regional nivå. Det innebär bl a att all vård och behandling så långt som möjligt skall vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik samt ges i rimlig tid. Inom Beställarkontor pågår bl a följande två centrala aktiviteter för att säkerställa en god vård på lika villkor för länets befolkning. Medicinskt programarbete För fyra år sedan startade det medicinska programarbetet (MPA) i Stockholm. MPA är till för att vårdgivare, beställare och patienter skall mötas för att forma en god och jämlik vård för länets invånare. Kunskapen om den goda vården skall vara gemensam, tillgänglig och genomlysbar och bilda grund för bättre beslut i vården. Arbetet drivs gemensamt av producenter och beställare. Patientföreträdarna är viktiga i arbetet och medverkar i de olika grupperna. Stockholms Medicinska Råd och 17 programråd har skapats för att driva arbetet. Ett flertal Årsrapporter, 16 Regionala vårdprogram och 19 Fokusrapporter har redan publicerats och arbetet med nya rapporter fortskrider kontinuerligt. De regionala vårdprogrammen ska vara till stöd för hälso och sjukvårdspersonal i det praktiska vardagsarbetet och ett kunskapsunderlag för att utveckla och följa upp vårdens innehåll och kvalitet. De regionala vårdprogrammen och de övriga rapporterna från MPA ska vara en bas för dialog mellan beställare och producenter om den medicinska kvaliteten i vården och utgöra en del i beställarorganisationens styrning och uppföljning av vården. Som en grund för länsgemensamma uppdragsbeskrivningar förtydligas programarbetets betydelse för att skapa en jämlik och god vård för hela länets befolkning. Medicinskt programarbete har startats för att: Skapa en jämlik och god vård för länets befolkning

15 Stödja utvecklingen av vård som sätter patientens behov i centrum och där vetenskap och beprövad erfarenhet är styrande för metodval Stimulera utvecklingen av välfungerande vårdprocesser Stimulera kvalitetsutveckling av hälso och sjukvården i SLL Skapa en gemensam arena för diskussion och samverkan kring vårdens utveckling Ha regionala vårdprogram som underlag för beställningar och avtal Uppdragsbeskrivningar Vidare har Beställarkontor Vård aktivt arbetat med att utveckla länsgemensamma uppdragsbeskrivningar. Det innebär bl a att kraven på vårdgivare inom samma specialitetsområden likformas. Sedan två år tillbaka har akutsjukhusen haft samma krav i avtal avseende kvalitet. Under 2004 har arbetet för att likforma uppdragsbeskrivningar bl a skett/sker inom mödrahälsovård, barnhälsovård, psykiatri, geriatrik och husläkaruppdraget.