n Mål: Underlag för elever och pedagoger under samtal om sina historiekunskaper. Material: n Användning av textmaterial: Skriv ut faktakort bondestenåldern, från sidan två och framåt, dubbelsidigt och gör valet Vänd sidorna längs kortsidan. Klipp sidorna mitt på så att det blir två faktakort med en bildsida och en textsida. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se
Flinta Eld MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se
Eld Elden var viktig. Elden ger värme och man kan laga mat när man har en eld. Det finns flera sätt att starta en eld. En eld kan startas genom t.ex. ett blixtnedslag. Det vanligaste sättet att skapa eld är att gnida eller slå två saker mot varandra. Om du gnider dina händer mot varandra märker du att det blir varmt i händerna. Gnider man två trästycken mot varandra tillräckligt länge och hårt börjar det ryka för att till slut börja glöda. Ett redskap som underlättar detta är eldborren. För att kunna elda behöver man fnöske och ved. Fnösket tar lätt eld och brinner upp snabbt. Ved är trä i mindre bitar. Ved brinner långsammare och tänds av fnösket. Flintasten Flinta är en sorts sten. Flinta kan vara vit, beige, grå och svart. Flinta är en väldigt hård sten. Stenen är så hård så när flintan går sönder blir det vassa bitar. Bitarna är lika vassa som glas när det går sönder. När man knackar flinta, slår av bitar, får man mindre bitar som kan formas. Under forntiden gjorde man redskap av flinta. Redskap som kan göras av flinta är pilspetsar, yxor och skrapor. När man knackar flinta får man en vass egg. Eggen är lika vass som en kniv. Man kan inte bära eld med sig när den brinner. Glöden kan man bära med sig. På stenåldern bar de med sig glöden i ett ihåligt horn av ett djur. flintasten knacka flinta eld ved fnösketicka och fnöske glöd horn eldborr flintyxa egg bitar av flinta
Tunika Korn
Korn är ett sädesslag. Korn Korn kan kokas hela och ätas som vi äter ris. Om man rostar hela korn så spricker de upp lite och kan ätas som snacks. Man kan också mala mjöl av korn. Av mjölet bakar man bröd, kornbröd. Tunika Tunika är ett klädesplagg som har en viss form. En tunika kan vara gjorda av olika material. De kan vara gjorda av tyg, skinn eller päls. Under stenåldern var tunikorna gjorda av skinn och päls. En päls från samma djur har olika egenskaper under olika årstider. T.ex. renens vinterpäls är bra att stänga inne värmen. Renens vår och sommarpäls är bra på att släppa ifrån sig värme och fukt. På vintern riskerar renen att frysa och på sommaren riskerar den att bli för varm. Om vi människor vill göra ett par vinterskor av renskinn behöver man båda sorternas päls. Närmast foten tar man sommarpälsen och på skons yttersida vinterpälsen. Likadant tänker man när man gör en tunika till vintern. De tunikor som användes när det var lite varmare var gjorda av skinn. Skinntunikorna kunde också bäras under pälstunikerna när det var kallare. korn bröd
Årder Långhus Del av en skolplansch om järnåldern Malmö Skolmuseum Foto: Ola Myrin / Malmö Museer www.historia.se
Långhus Ett hus som är avlångt och ganska smalt kallas av arkeologer för långhus. Det är oftast enklast att bygga avlånga hus. Långhusen saknade skortsten. Inne i huset var det rökigt. Istället för skorsten hade man små öppningar i husets kortända, uppe under takåsen. Dessa öppningar kallas för vindöga. På danska heter det vindue och på engelska window. Årder För att kunna odla behöver man öppna ytan på marken, ta bort gräset, och mjuka upp ytan. Det kan man göra genom att gräva med en spade. Ett mer effektivt är att använda ett årder. Ett årder är ett jordbruksredskap. Ett årder dras av människor eller djur. Årdern ser ut som en plog, men ett årder rispar bara marken där en plog rispar och vänder jorden. Långhusens konstruktion utvecklades över tid och konstruktionen förändrades. långhus bronsåldern långhus järnålder Illustration Chatarina Ödman MK Skolplansch som visar en gård från järnåldern, Malmö Skolmuseum Foto: Ola Myrin / Malmö Museer
Vildsvin Kruka Foto: Malmö stad / Martin Lindvall Foto: Ola Myrin / Malmö Museer
Kruka En kruka är en behållare som ofta är gjord av lera. När lera är fuktig kan man forma den. När leran torkar så krymper den och det man har gjort spricker. För att undvika att lerkrukan spricker när leran torkas blandar man i krossad sten, hår, gräs eller krossade krukor. När lerkrukan fått torka bränner man den för att förvandla leran till keramik. Lera löses upp i vatten, men keramik gör inte det. När arkeologerna gräver hittar de ofta krukskärvor. Det är bitar av krukor. Krukor som har gått sönder. Vildsvin Vildsvinet är tam grisens vilda släkting. Människorna tog vildsvin och gjorde dem tama. Vildsvin lever många djur tillsammans och det kallas flock, flock av vildsvin. Det är oftast bara honorna, suggorna, och kultingarna, ungarna, som lever i flocken. Vildsvinet är allätare. En allätare äter både växter och djur. De kan äta majs, ärtor, potatis, mask, möss, orm, trädrötter, bär och svamp. När vildsvinen äter bökar de i jorden, gräver med trynet i jorden. När de bökar på åkrarna förstör de det som människorna sått. lerkruka krukskärvor Foto: Ola Myrin / Malmö Museer/ Johanna Rylander / Malmö Museer Malmö Skolmuseum Foto: Johanna Rylander / Malmö Museer
Dös Stenkammargrav
Stenkammargrav Stenkammargrav är en gravkammare. En dös är en liten gravkammare. Dös Stenkammargraven är byggd av stora stenblock som står upp nära varandra. Som tak ligger ett stort stenblock. Väggarna och taket av stenblock bildar ett rum. För att komma in i stenkammargraven måste man tas sig igenom en låg gång. Stenkammargravar byggdes och användes under bondestenåldern. De som begravdes fick gravgåvor med sig. Spjutspetsar och pilar av flinta, bärnstenspärlor och keramik kärl kunde ges som gravgåva. En dös är byggd av tre stenblock som bildar en liten kammare. Ovanpå har en större sten lagts. Runt en dös finns en kant av stenar. Idag kan vi se stenblocken, men under stenåldern var stenarna täckta av jord. Det såg ut som en liten kulle. De som begravdes fick gravgåvor med sig. Stenyxa, mat och dryck kunde ges som gravgåva. gång in i gravkammaren stenkammargrav dös
Pilbåge
Pilbåge En pilbåge är ett vapen. Den består av en båge, sträng och pilar. För att lätt ta med sig pilarna bär man dem i ett koger, en behållare. Pilbågar kan man tillverka av många olika träslag. Vissa träslag är bättre än andra. Bäst är idegran, alm, ask och asp. En trädstam måste kunna böja sig när det blåser. Den egenskapen är jätteviktig när man gör pilbågar. Pilbågarna och pilar har sett olika ut under olika tider. En pilbåge skjuter lätt över 200 meter, men ska man skjuta så att man säkert ska träffa ska man skjuta på 30 40 meters avstånd. pilbåge snedpilspets pilspets pilspets