Medicine Studerandes Förbunds handledningsenkät 2010

Medicine Studerandes Förbunds handledningsenkät 2010

Introduktion Under mitten av 2000-talet fattades beslut om att kraftigt utöka antalet platser på den svenska läkarutbildningen. Utbyggnaden beräknas vara klar år 2015 och kommer enligt gällande beräkningar att ha lett till en ökning på 26.6 % i antalet läkarstudenter, jämfört med år 2006 års värde. 1 I dagarna innan publiceringen av denna rapport kom ett nytt förslag från regeringen om att utöka antalet platser på läkarutbildningen ytterligare. I egenskap av läkarstudenternas företrädare har Medicine Studerandes Förbund (MSF) redan sedan utökningarna först kom på tal poängterat att utökningen av läkarprogrammet inte får ske på bekostnad av utbildningens kvalitet. Stora delar av läkarutbildningen är förlagda till praktisk verksamhet, det vill säga i form av undervisning i klinisk praxis runtom i landet på sjukhus och i primärvård (vårdcentraler). Denna del av utbildningen inleds först efter att studenten avklarat fyra-sex terminer av teoretisk utbildning. Praktisk undervisning på läkarutbildningen är helt beroende av att kliniskt verksamma läkare finns tillgängliga för att axla handledarrollen. En av MSF:s farhågor är att en ogenomtänkt utökning resulterar i sänkt utbildningskvalitet på grund av en mer ansträngd handledarsituation. Förutom att direkt påverka utbildningskvaliteten ser MSF även en risk med att en utökning av antalet platser på läkarutbildningen kan komma att påverka patientsäkerheten genom att störa det normala flödet i vårdproducerande verksamheter. För att systematiskt kunna bevaka förändringar i läkarutbildningens kvalitet över tid genomför MSF vartannat år en enkätundersökning bland studenter inom verksamhetsförlagd utbildning på läkarutbildningen. Enkäten fokuserar framför allt på läkarutbildningens praktiska verksamhet och på kliniskt handledarskap. Spridda rapporter från MSF:s medlemmar indikerar att utökningen av antalet studenter på läkarutbildningen har fått effekter på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, där ett mer ansträngt klimat med större studentgrupper leder till mindre handledd tid för varje student. Denna uppfattning delas även av många kursansvariga och av undervisande personal. 1 Pressmeddelande 31/8 2009; www.regeringen.se

Rapporter har inkommit om att utbildningsansvariga känner sig osäkra på hur de ska kunna behålla utbildningens kvalitet till följd av de ständigt växande studentgrupperna. Från närmast föregående enkät, år 2008, till nuvarande enkät ökade antalet antagna till svenska läkarutbildningar med 216 studenter per år, eller 18.5 % 2. För att bättre åskådliggöra eventuella effekter av utökningen kommer resultaten från 2010 års handledningsenkät att sättas i relation till resultaten från enkäterna år 2006 och år 2008. Värt att notera är att de tidigare enkäterna delades in i en enkät för studenter på en medicintermin och en enkät för studenter på en kirurgitermin, varför antalet respondenter är högre år 2006 och 2008 jämfört med år 2010. Svarsfrekvensen år 2010 var 61 %, att jämföra med 61 % år 2008 och 75 % år 2006. Respondenterna på 2010 års enkät inledde sina studier först 2006, varför de fulla effekterna av utökningen (som ju inleddes år 2006) inte förväntas ha blivit mer än delvis synliga i 2010 års enkät. Resultaten av 2010 års enkät presenteras indelad enligt sex underrubriker för att bli mer överskådliga. Analys Kunskapsmål En hypotes är att den verksamhetsförlagda delen av läkarutbildningen lättare påverkas av större studentgrupper än den mer teoretiska delen av läkarutbildningen. Detta på grund av att handledarbrist vid undervisning i praktiska moment är mer kännbar än i teoretiska forum, exempelvis föreläsningar och seminarier. Denna hypotes får starkt stöd i handledningsenkäten 2010. Hela 94 % av respondenterna tycker år 2010 att verksamhetsförlagda delar av läkarutbildningen behöver förbättras i någon mån. Hälften tycker att den behöver förbättras i stor utsträckning. Detta är en viss ökning mot tidigare år. 2 www.högskoleverket.se

Med hjälp av handledningsenkäten har MSF kartlagt hur ofta studenterna får tillfälle att utföra 25 typiska kliniska procedurer (exempelvis att lägga lokalanestesi, suturera hud och intubera) år 2010, jämfört med år 2006 och 2008. Studenterna fick mer sällan tillfälle att utföra 9 stycken och mer ofta tillfälle att utföra 5 stycken av de 25 procedurerna år 2010 jämfört med år 2008. Även om nämnda siffror i sig själva inte ter sig särskilt alarmerande, nyanseras bilden ytterligare av att alla de 9 procedurer man i mindre utsträckning får utföra år 2010 i klinisk praxis endast utförs av läkare, medan 3 av de 5 procedurer man i större utsträckning får utföra år 2010 är av mer professionsöverskridande karaktär (exempelvis att koppla dropp, sätta ventrikelsond och ta venösa blodprover). 7 av de kartlagda procedurerna fick utföras oftare år 2008 än år 2006, men därefter ses en minskning eller en stadig nivå fram till år 2010. 71 % av studenterna som svarade på enkäten 2010 rapporterar att det antingen är handledarens tid eller det stora antalet studenter per vårdteam som är hindret mellan vad man bedömer att man behöver utföra för att få en bra utbildning och vad man faktiskt får göra. Tyvärr saknas data för jämförelse med tidigare år.

Kliniska placeringar Då studentens kliniska placeringar sker ute i vårdproducerande verksamheter är det viktigt att såväl student som handledare vet vad som är målet med studentens placering, för att försäkra sig om att studenten tillgodogör sig bästa möjliga utbildning utan att patientsäkerheten äventyras. Svaren på handledningsenkäten år 2010 visar att introduktionerna till det kliniska arbetet på avdelningsplaceringar försämrats sedan år 2006. Förutom att innehålla klara besked kring vad studenten skall och får göra, är det viktigt att utbildningen sker utan att störa det normala flödet i vårdproduktionen. MSF har länge befarat

att större studentgrupper kan leda till störningar som försvårar vårdgivarens uppdrag gentemot patienten. Respondenterna rapporterar att man inte är fler studenter per vårdteam år 2010 än tidigare. Över hälften av de tillfrågade studenterna anser dock att för många studenter per vårdteam sänker utbildningens kvalitet. Över 60 % av dessa tycker att så sker ganska ofta eller ofta. Dessvärre saknas siffror från tidigare år för jämförelse. Handledning Trots att antalet studenter per vårdteam inte har setts öka över de undersökta åren är studenterna mindre nöjda med sin praktiska kunskapsnivå år 2010 än år 2008 och får även i mindre utsträckning utföra de kliniska procedurer som länge varit ett stående inslag i svensk läkarutbildning. Resultaten på de frågor som berör tillgänglighet till kliniska handledare är alarmerande. Andelen studenter som haft en handledare att vända sig till på ungefär tre fjärdedelar eller fler av sina placeringar, är år 2010 lägre än någonsin.

Vad som är än mer oroväckande är att andelen studenter som rapporterar att de från klinisk handledare har fått en fullgod uppföljning av utförda status och patientkontakter, mer än halverats från år 2008 till år 2010. Även andelen studenter som anger att de fått en fullgod uppföljning av journalskrivning och utförda praktiska moment har minskat kraftigt, om än inte i samma utsträckning. Ingen större skillnad ses mellan år 2006 och 2008.

En hypotes som skulle kunna förklara hur handledningen kan fungera sämre, trots att antalet studenter per vårdteam inte har förändrats, är att handledarrollen blivit mindre tydlig. Kanske fungerar personer, som tidigare inte kvalificerat sig till rollen som handledare, just som sådana i högre utsträckning idag än tidigare. Vad detta i så fall beror på är inte klarlagt. Viktigt att ta i beaktande är att det saknas objektiva siffror på antal studenter per vårdteam. De som presenteras i denna rapport bygger enbart på respondenternas subjektiva uppskattning av sin genomsnittliga placering. Resultaten kan inte tolkas som att studenterna inte värdesätter den handledning de får, då hela 93 % (oförändrat jämfört med år 2006 och år 2008) av studenterna sätter stort värde på den uppföljning de får av sina handledare. Arbetsmiljö Studenternas arbetsplats är mer utspridd än vad som är fallet för andra personalkategorier. För att förhindra den stress och psykiska ohälsa som tidigare rapporterats bland svenska läkarstudenter, är det extra viktigt med ett gott bemötande och klara besked på varje placering. Av de studenter som svarade på handledningsenkäten år 2010 rapporterar hela 76 % att de är ganska stressade eller mycket stressade på grund av sina studier. Tyvärr är även bemötandet av studenterna ute på avdelningarna sämre år 2010 än tidigare år.

Chefskap Läkares vara eller inte vara på chefspositioner inom vården har debatterats flitigt i media de senaste åren. Utan att lägga mer bränsle på debatten kommer den insatte inte ifrån att läkaryrket är ett yrke av medicinskt beslutsfattande och ansvar. Andelen svarande läkarstudenter som vill bli chefer sjunker stadigt från 2006 till 2010. Från 2006 till 2010 observeras en utveckling där man stadigt ser mer skeptiskt på möjligheterna att bli chef. Vad denna förändrade inställning till chefskap inom nästa generations läkarprofession beror på vet ingen säkert. Klart är dock att såväl framtidens vårdpersonal som framtidens patienter

kommer att få uppleva konsekvenserna av att separera det formella ansvaret för svensk hälso- och sjukvård från det medicinska ansvaret för den vård som produceras. Helhetsbetyg Trots ovanstående siffror ses ingen skillnad mellan vilket samlat betyg man ger sin genomgångna kurs år 2010 jämfört med 2008. Dessvärre saknas siffror för jämförelse med tidigare år. Slutsats 2010 års handledningsenkät visar att det har skett stora försämringar avseende utbildningskvaliteten vid den verksamhetsförlagda delen av läkarutbildningen i Sverige sedan år 2006. Mycket få skillnader kan observeras mellan åren 2006 och 2008, varför MSF vill göra gällande att det faktiskt är effekter av utvidgningen vi nu börjar se. Läget är inte katastrofalt, men taget i beaktande att den stora utökningen av läkarutbildningen skett först efter att den årskull som besvarade handledningsenkäten år 2010 påbörjade sina studier befarar vi att det vi hittills sett bara är en försmak av vad som komma skall. Situationen är allt annat än enkel att lösa. Samtidigt som Sverige behöver fler läkare, har vi svårt att tillgodose behovet av kliniska handledare som skall utbilda dem, då dessa desperat behövs i ren vårdproduktion. En alternativ väg till att öka mängden legitimerade läkare snabbare än vad som blir effekten av en utökning av antalet platser på grundutbildningen, är att aktivt arbeta för att utöka det antal AT-förordnanden landstingen tillhandahåller. Detta skulle skapa legitimerad (och på sikt handledarkompetent) arbetskraft ur den pool av icke-legitimerade underläkare som idag byggs upp runtom i landet. Även ur patientsäkerhetssynpunkt är AT-frågan viktig. MSF ser inget mervärde för patienten i att icke-legitimerade underläkare, efter att ha genomfört en grundutbildning med bristande klinisk handledning, uppmuntras att axla ett ansvar som i normala fall kräver läkarlegitimation.