Reviderad rapport rörande fladdermöss i Ödmården På uppdrag av Bergvik Skog AB 2013-03-22 Reviderad 2014-02-07 Martin Rydberg Hedén 1
Innehållsförteckning: Sida 1. Bakgrund 3-4 2. Metod och genomförande 4-7 3. Resultat 8-9 4. Slutsats 9 5. Referenser 10 2
1. Bakgrund På uppdrag av Bergvik Skog AB har en studie gjorts av fladdermusaktiviteten inom och runt det projekterade området Ödmården. Hela studien har genomförts juni-september 2012. Studien har gjorts i enlighet med de rekommendationer som framkommer ur Naturvårdsverkets rapport nr 6467. Denna rapport är en omarbetad version av den rapport som lämnades in 2013 (Heden.M 2013) och har gjorts framförallt med anledning av skillnader mellan det stora område som inventerades och hur det slutliga ansökningsområdet ser ut. Rapporten syftar nu även till att redovisa tydligt vad som setts inom och utanför det slutliga ansökningsområdet. I Sverige anses 15 arter fladdermus regelbundet förekomma och totalt 19 har konstaterats vid något tillfälle (Ahlen 2011). Av dessa är 7 upptagna på Artdatabankens röda lista (Leislers fladdermus, Pipistrell, Sydfladdermus, Dammfladdermus, Fransfladdermus, Bechensteins fladdermus samt Barbastell). Alla fladdermöss är fridlysta i Sverige varför de alltid skall tas i beaktande när förändringar ska till i deras levnadsmiljö. EUROBATS är ett europeiskt skyddsavtal som förstärker fladdermusskyddet och kräver hänsyn vid födosökslokaler och flyttleder såväl som reproduktionsområden. Vindkraftverk har i flera undersökningar visat sig döda fladdermöss (Ahlen 2002) och det har senare visat sig att verkens placering har stor betydelse för hur stor påverkan en etablering av vindkraft har för den lokala fladdermuspopulationen. Tydliga riskområden är kustlinjer, trädridåer i jordbrukslandskapet, större sjöar, floder samt tydliga höjder i skogslandskapet. Huvuddelen av alla fladdermöss som förolyckas gör så under flytten (Ahlén 2003, Johnson et al. 2004, Dürr & Bach 2004). Det problem som uppstår är att insekter attraheras till kraftverken vilket i sin tur attraherar fladdermössen. För att minimera risken för att fladdermöss ska kollidera med kraftverken är det därför viktigt att innan etablering identifiera de områden där fladdermöss förekommer i högre antal. Som nämnts tidigare så kan insektsaktiviteten förändras efter etablering av vindkraftverk och hur detta förändras eller vid vilka verk så kommer ske är med dagens kunskap omöjligt att förutspå. Om ett sådant läge skulle uppstå vid något verk finns det dock sätt att minimera deras påverkan ändå. Man kan inom ramen för ett kontrollprogram undersöka dödlighet och identifiera verk som har förhöjd sådan. Då vi sedan vet att en klar majoritet förolyckas under augusti-september och då vid varma nätter med vindar under 6 3
maximalt 7 m/s (den förhöjda siffran 7 är en säkerhetsmarginal som bland annat syns i NVV:6467 men 6m/s är den normala begränsningshastigheten) så handlar det om ett mycket begränsat antal nätter per år som kan skapa ett problem. Om man stänger av verken mellan 22 och 02 under dessa nätter har det i flera studier visat sig att den enkla åtgärden minskar dödligheten vid verken med 70-90% (Behr & Helversen 2006, Baerwald et al. 2009) De flesta arterna i Sverige har sin nordgräns söder om Dalälven, norr därom finns endast Nordisk fladdermus, Vattenfladdermus, Brandts fladdermus, Mustaschfladdermus, Fransfladdermus samt Långörad fladdermus. Större fladdermus har också konstaterats en bit norr om älven i kustbandet. 2. Metod och genomförande Vid inventering av fladdermöss är första steget att klassificera området efter dess förutsättningar för att hysa populationer. Vi delar oftast in dessa i tre kategorier (NVV:6467 s. 136, Ahlén 2010): 1. Områden som antas hysa höga koncentrationer eller rödlistade arter. Dessa områden ges från start restriktioner och etablering av vindkraft inom dessa områden är inte lämplig. 2. Områden där det är svårt att på förhand säga om det kan finnas höga koncentrationer av fladdermöss eller där man inte på förhand vet om rödlistade arter förekommer. I dessa områden görs inventeringar med rörlig detektor eller autobox eller båda beroende av områdets karaktär. 3. Områden där man på förhand kan säga att en förekomst av större antal fladdermöss eller rödlistade arter är osannolik. I sådana områden sker ingen inventering. Inventeringsmetodiken bygger på rekommendationer ur Gerells handledning för fältstudier av fladdermöss. Inventering av fladdermöss sker nattetid mellan klockan 22 och 02 då deras aktivitet är som störst. Under nätter med vindar över 6 m/s eller med temperatur under 8 grader sker ingen inventering eftersom aktiviteten då avtar markant. Inventeringen sker sedan genom att pejla de läten som fladdermössen ger ifrån sig i samband med deras ekolokation. Dessa läten omvandlas med hjälp av time expansion för att komma ner i frekvenser som kan uppfattas av det mänskliga örat. 4
Många arter kan bestämmas ganska enkelt genom en kombination av deras läte och den frekvens de använder. Då detta inte är tillräckligt spelas ljudet in och analyseras i ett program som tagits fram just för att identifiera fladdermusläten (BatSound) Själva inventeringen går till enligt två mönster: Rörlig inventering: Under 30 minuter går en inventerare runt i ett område med en hundra meters radie från en förutbestämd punkt och pejlar in alla individer han kan hitta. Alla arter och antal noteras och i de fall minsta osäkerhet uppstår görs en inspelning som analyseras i efterhand. Då inventering sker i mörker på natten och individer endast lyses upp med lampa då det behövs för bestämningen finns risk för viss dubbelräkning. Resultaten av den här typen av inventering skall därför ej användas som säkra siffror för en populations storlek på en plats utan syftar snarare till att utröna vilka arter som finns och ungefär hur vanliga de är. Autobox: En stationär ultraljudsdetektor kopplad till en inspelningsenhet spelar in alla ljud mellan klockan 22 och 02. Dessa läten analyseras i efterhand och alla arter och antal registreras. Viktigt att minnas när man sedan tolkar dessa siffror är att antalet uppger hur många gånger en fladdermus passerat över området, inte hur många individer som faktiskt existerar. Då det inte finns någon möjlighet i efterhand att identifiera olika individer av en och samma art kan exempelvis en Vattenfladdermus på jakt i närområdet ge upphov till 12 registreringar. Området detaljgranskades i samband med den linjetaxering som gjordes för fåglar under juni 2012. I samband med den inventeringen som genomfördes dagtid valdes lämpliga platser ut för den nattliga fladdermusinventeringen. Punkterna väljs på ett sätt så att de ska vara representativa för området, dvs om 80% är tallskog ska 80% av punkterna ligga i barrskog. Vidare väljs öppna områden gärna med tydliga korridorer för att optimera chanserna till registreringar. På karta 1 nedan syns de platser som valts ut för den rörliga inventeringen. För att undersöka sträckrörelser längs Ljusnan valdes också två platser för autoboxar som framgår ur karta 2. Dessa platser valdes utifrån den karta som var aktuell under samråd 1 varför många punkter ligger norr och öster om parken. Dessa resultat redovisas i separata kolumner för observationer inom samt utom parkgränsen. 5
Karta 1 visar de punkter som använts för rörlig inventering. 6
Karta 2 visar var autoboxarna placerades. De ligger drygt fem kilometer från det slutgiltiga ansökningsområdet. 7
3. Resultat 2014-02-04 Den rörliga delen av inventeringen utfördes under tre nätter, den 12e, 17e och 23e juli. Under inventeringen i och i anslutning till projektområdet besöktes 12 punkter vilket ledde till 21 registreringar av fem arter. Ingenstans i området märktes sådan aktivitet att det finns anledning att misstänka större yngelkolonier. I tabellen nedan redovisas resultaten från den rörliga inventeringen. 4 punkter ligger inom/på områdesgränsen av det slutliga ansökningsområdet och 8 utanför. Art Antal punkter inom ansöknings -området Registreringar Antal punkter utanför ansöknings -området Registreringa r Nordisk fladdermuseptesicus nilssonii 1 2 3 5 VattenfladdermusMyotis daubentonii 2 2 2 4 Gråskimlig fladdermusvespertilio murinus 1 1 1 1 DvärgfladdermusPipistrellus pygmaeus 1 1 2 4 Stor fladdermus Nyctalus noctula 0 0 3 3 Totalt 6 15 Tabellen 1 visar de arter som påträffats inom/på områdesgränsen av det slutliga ansökningsområdet, antal registreringar samt vid hur många av punkterna de hittats. Med anledning av antytt högre koncentrationerna vid Ljusnan gjordes en tilläggsundersökning med två autoboxar den 3e samt 4e september framförallt för att undersöka sträckverksamhet hos Stor fladdermus på platsen. Stor fladdermus har en dokumenterad problematik med vindkraft varför det är viktigt att undvika platser dit sträcket koncentreras. Den ena boxen ställdes nära Ljusnans strand vid punkten som använts för rörlig inventering och nummer två ställdes 500 meter söder därom. Tabell 2 visar resultatet. 8
Art Antal registreringar vid Ljusnan Antal registreringar 500 m söder om Ljusnan Nordisk fladdermuseptesicus nilssonii 2 3 DvärgfladdermusPipistrellus pygmaeus 5 0 Stor fladdermus Nyctalus noctula 21 2 VattenfladdermusMyotis daubentonii 7 0 Totalt 35 5 2014-02-04 Tabell 2 visar antalet registreringar av respektive art för de två lokalerna En tydlig skillnad syns mellan de två lokalerna för Stor fladdermus vilket konfirmerar misstanken om att Ljusnan används som sträckled. Framförallt siffrorna för Större fladdermus visar tydligt hur de använder Ljusnan och genast blir ovanliga redan 500 meter från dess strand. Den rörliga inventeringen styrker också detta med låga siffror Större fladdermus. Ljusnan ligger dock långt ifrån ansökningsområdet och inventerades i ett skede då området sträckte sig mycket längre norrut. Slutsats Områdets geografiska läge är en kombination av intressant på grund av sin närhet till havet samtidigt som det blir mindre intressant på grund av sitt nordliga läge. Som nämnts ovan har även de flesta fladdermusarter sin utbredning söder om Dalälven i Sverige (Ahlén 2011) med undantag från att några arter som Större fladdermus går längre norrut längs kusten. Den enda rödlistade art som förekommer på dessa breddgrader är Fransfladdermus. Arten noterades ej vid undersökningen. Fransfladdermus har dessutom ett beteende som gör att något dokumenterat dödsfall hittills inte kunnat konstateras vid ett vindkraftverk (NVV:6467 107-108), då den jagar lågt och inte kommer i närheten av rotorer. Den enda plats i närområdet med antydningar till ansamlingar är området uppe vid Ljusnan som inventerades för migrationsrörelser med autobox. De rörelserna visade sig liksom väntat vara koncentrerade längs älven vilket gör att de ej kommer påverkas av den projekterade parken. Det slutgiltiga ansökningsområdet saknar förutsättningar för att vara en god fladdermuslokal då grottor, gruvor, gamla ruiner eller blockstensområden som medger större yngelkolonier saknas. Vidare saknas i ansökningsområdet direkt närhet till sträckleder såsom kusten i öst eller Ljusnan i norr. Sannolikheten för behov av avstängningar av verk inom ansökningsområdet är i det närmsta obefintlig så som det slutligen har utformats. 9
Det finns i dagsläget ingen konflikt mellan EUROBAT antagandena och en etablering av vindkraft då den påverkan en etablering kan ha på de förekommande arterna inte kommer kunna påverka den nationella eller regionala populationsnivån. 4. Referenser Ahlén 2002 Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och Flora 97 (3): 14-21. Ahlén 2003 Vindkraftverk och fladdermöss en pilotundersökning. Slutrapport 2003-12-11. Ahlén 2011 Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Flora och fauna 106, 2-19. Baerwald et al 2009 A large scale mitigation experiment to reduce bat fatalities at wind energy facilities. Journal of wildlife management 73, 1077-1081. Behr & Helversen 2006 Gutachten zur Beeinträchtung im freien luftraum jagender und ziehender Fledermäuse durch bestehende Windkraftanlagen. Wirkungskontrolle zum windpark Rosskopf (Freiburg i Br) im jahr 2005. Report to Regiowind GmbH & Co., Freiburg. Dürr & Bach 2004 Bat death and wind turbines a review of current knowledge, and of the information available in the database for Germany. Bremer Beiträge fürnaturkunde und Naturschutz 7: 253-264. Gerell 1995 Fladdermöss - handledning för fältstudier av fladdermöss Hedén 2013 Rapport från fladdermusinventeringen i Ödmården. Bilaga till MKB. Johnson et al. 2004 Bat activity, composition, and collision mortality at a large wind plant in Minnesota. - Wildlife Soc. Bull. 32(4): 1278-1288. 10