Riskbedömning för fladdermöss. Planerad vindkraft, Rödene, Alingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län

Transkript

1 Riskbedömning för fladdermöss Planerad vindkraft, Rödene, Alingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län Nils-Otto Nilsson, 2012

2 Titel: Text & foto: Omslag: Riskbedömning för fladdermöss Planerad vindkraft, Rödene, Allingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län. Nils-Otto Nilsson Graverat foto av vindkraftverk från Västergötland Utgiven av: Ekoscandica Naturguide AB Box Vittsjö Telefon: Hemsida: Författare & Ekoscandica Naturguide AB

3 Riskbedömning för fladdermöss Planerad vindkraft, Rödene, Alingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län Innehåll Sammanfattning 4 Bakgrund 5 Kriterier & underlag för bedömning 7 Kända förutsättningar, driftsfas 7 Kända förutsättningar, etableringsfas 7 Dokumentation för området 8 Fladdermusfaunan i området 9 Livsmiljöer för fladdermöss 9 Potentiella flyttstråk 10 Trolig artsammansättning 11 Riskbedömning 12 Den stationära fladdermusfaunan 12 Flyttande fladdermöss 13 Rekommendationer 14 Referenser 16

4 Riskbedömning för fladdermöss Sammanfattning Det är väl dokumenterat att vindkraftverk utgör ett potentiellt hot för flygande fladdermöss eftersom de lätt förolyckas vid navigering nära kraftverkens rotorblad. Kännedom om ett planerat vindparkområdes fladdermusfauna och en bedömning av riskerna är därför viktig som ett led i att minimera miljökonsekvenserna för området. På uppdrag av NV Nordisk Vindkraft AB gjordes en fladdermusutredning och riskbedömning för den potentiella fladdermusfaunan för en planerad vindkraftsanläggning vid Rödene i Allingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län. Undersökningsområdet ligger höglänt, på den s k Rödeneplatån, som reser sig ca 100 meter över de omgivande dalgångarna. Landskapet uppe på platån kännetecknas av produktionsbarrskogar i kuperad terräng som genomkorsas av vågformade sprickdalar med sjöar och vattenrika miljöer. Med ledning av känd dokumentation och av kartmaterial från området gjordes bedömningen att området sannolikt kan hysa de stationära arterna nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii, Brandts fladdermus Myotis brandtii, vattenfladdermus Myotis daubentonii och den hotade arten fransfladdermus Myotis nattereri VU. Marginella stationära förekomster av långörad fladdermus Plecotus auritus och dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus är också tänkbara. Eventuella flyttaktiviteter genom området är mer svårbedömda men kan utgöras av mindre förekomster av de långdistansflyttande arterna stor fladdermus Nyctalus noctula och gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus och möjligen marginella förekomster av trollfladdermus Pipistrellus nathusii. Med utgångspunkt från utredningen gjordes en bedömning av riskerna för fladdermusfaunan av den planerade vindkraftsparken. Den samlade bedömningen är att placeringen av kraftverken är väl vald med avseende på den relativt vanliga fladdermusfaunan och avsaknaden av direkta flyttstråk för fladdermöss i området. Mot bakgrund av en tidigare genomförd naturvärdesbedömning för området anges som rekommendationer för etableringen av vindparken; 1) att objekt som i naturvärdesbedömningen pekats ut ha höga naturvärden i möjligaste mån bevaras intakta, 2) att även bebyggelsemiljöer, rasbranter och grövre hålträd i möjligaste mån bevaras intakta, 3) att inga vindkraftverk placeras närmare än m från naturvärdesobjekten och 4) att placering av vindkraftverk på distinkta bergkammar eller nära bergbranter i möjligaste mån undviks. 4

5 Rödene vindkraftsanläggning Bakgrund Under det senaste decenniet har en rad undersökningar visat att fladdermöss förvånansvärt lätt förolyckas vid vindkraftverk och kunskapen är idag väl etablerad (Arnett m fl 2008; Rydell m fl 2010a; 2011; Cryan 2011). Riskerna för kollisioner vid såväl land- som havsbaserade vindkraftverk ses som ett nytt, potentiellt hot för den redan hårt utsatta fladdermusfaunan (Ahlén m fl 2007; Ahlén 2010). De exakta orsakssambanden till varför fladdermöss kolliderar med vindkraftverk är däremot fortfarande i många stycken oklara och mer forskning behövs inom området (Strickland m fl 2011). Försök görs även att använda metoder som minskar risken för kollisioner, t ex genom att temporärt reglera hastigheten på vindkraftverkens rotorblad (Arnett m fl 2011). Det kan tyckas märkligt att fladdermöss, som med ultraljudsprecision kan detektera snabbflygande insekter, inte skulle hinna väja för vindkraftverkens rotorblad. Viss forskning pekar på att tryckförändringar i rotorbladens närhet kan orsaka att fladdermössen förolyckas (Baerwald m fl 2008; Seiche 2008). Kraftiga tryckfall har t ex visats kunna döda experimentråttor, genom att de inre organen skadas av alltför snabb dekompression, s k barotrauma. Liknande inre skador har påvisats hos fladdermöss som dödats av vindkraftverk, även i fall där yttre skador helt saknades (Baerwald m fl 2008). Det har även föreslagits att reflekterande ekon från rotorbladen har sådana egenskaper att de skulle kunna uppfattas som attraktiva för fladdermössen eller göra rotorbladen svåra att lokalisera i tid för att undvika kollision (Long m fl 2010). Flest kollisioner med vindkraftverk sker under sensommaren till tidig höst, ofta i samband med fladdermössens flyttning eller parningsperiod (Dürr & Bach 2004; Arnett m fl 2008; Rydell m fl 2010a; 2011). Det finns en förhöjd risk att fladdermöss förolyckas när kraftverken placeras längs kustlinjer, kända flyttstråk eller andra ledlinjer i landskapet (Rydell m fl 2011). Fladdermössens flytt- och parningsbeteende har därför föreslagits som orsak till varför fladdermöss lockas till vindkraftverken i första skedet (Cryan & Barclay 2009). Allt fler uppgifter tyder emellertid på att det snarare är tillgången på insekter som orsakar problemen. Fladdermössen skulle i så fall dras till vindkraftverken för födosök, antingen i samband med att insekter rör sig uppför höjder och byggnationer för att ansamlas högre upp eller när insekterna flyttar på hög höjd i lufthavet (Ahlén m fl 2009; Rydell m fl 2010a; b; 2011). Teorin stöds av att mortaliteten för fladdermöss ökar dramatiskt när vindkraftverken blir högre än ca 60 m eller när de är belägna på skogklädda höjder (Barclay m fl 2007; Rydell m fl 2010b). Förhöjd risk för fladdermössen att förolyckas sammanfaller även vädermässigt med att många insekter föredrar flyttning under varma nätter med högt lufttryck och svaga nordliga vindar (Arnett m fl 2008; Chapman m fl 2008; Rydell m fl 2010b). Kunskapsläget kring förekomsten av fladdermöss i Sverige är fortfarande ofullständigt men har förbättrats avsevärt på senare år (Ahlén 2011). Alla arter har ett generellt skydd genom Artskyddsförordningen, EUs habitatdirektiv och det Europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. 5

6 Riskbedömning för fladdermöss Hittills har 19 fladdermusarter påträffats i Sverige, men fyra av dessa är mycket sällsynta och har bara observerats den sydligaste delen av landet (Ahlén 2011; Rydell m fl 2011). Risken för kollisioner hänger även samman med olika arternas flygbeteende vid födösök, parningslek och flyttning. Rydell m fl (2011) urskiljer åtta s k högriskarter vilka står för 98% av fynden av dödade fladdermöss under vindkraftverk (jmf Tabell 1). Vid nyetablering av vindkraftverk är det av stor vikt att undersöka vilka effekter anläggningen kan komma att få för fladdermusfaunan i området. En bedömning av riskerna kräver god kännedom om fladdermusfaunans artsammansättning, var fladdermössen har sina sommar- och dagvisten, födosöksplatser, parningsområden, flyttvägar och vintervisten samt vid vilka tidpunkter individansamlingar kan förvän- tas för olika arter. Vilka undersökningar och hänsynstaganden som bör prioriteras inför nyetablering av vindkraftverk har presenterats i översiktliga riktlinjer av t ex Rodrigues m fl (2008) och Rydell m fl (2011). På uppdrag av NV Nordisk Vindkraft AB genomfördes en utredning och riskbedömning för fladdermusfaunan i området för en planerad anläggning med upp till 30 vindkraftverk, vid Rödene i Allingsås & Vårgårda kommuner, Västra Götalands län. Anläggningen är planerad till den s k Rödeneplatån, vilken utgör ett höglänt barrskogsområde nordväst om Alingsås tätort (Fig. 1). Syftet med studien är att sammanställa befintlig kunskap om fladdermöss och deras livsmiljöer i området, bedöma riskerna för fladdermusfaunan vid en vindkraftsetablering och utreda eventuella behov av fördjupade undersökningar. Fig. 1. Utredningsområdet för planerad vindkraft vid Rödene, Alingsås och Vårgårda kommuner, Västra Götalands, län. Lägg märke till områdets läge på den s k Rödeneplatån ovanför dalgångarna vid sjön Anten och Mjörn i väster, vid byarna Vänga och Vagnshed i norr och Säveån i öster. 6

7 Rödene vindkraftsanläggning Kriterier & underlag för bedömning Kända förutsättningar, driftsfas Att fladdermöss lätt förolyckas genom kollision med rotorbladen på vindkraftverk i drift, utgör en speciell komplikation vid vindkraftsutbyggnad. Placeringen av nya vindkraftsanläggningar måste redan från början planeras så att olycksrisken minimeras. Först och främst bör anläggningar undvikas i områden med särskilt rik fladdermusfauna eller med kända förekomster av hotade arter. Att placera vindkraftverk nära områden som hyser arter som barbastell eller dammfladdermus vore t ex direkt olämpligt och också tydligt reglerat genom habitatdirektivet (Rydell m fl 2011). En annan aspekt av anläggningens placering rör fladdermössens flyttaktiviteter. Vissa fladdermusarter, som stor fladdermus och trollfladdermus, är långdistansflyttare som flyttar söderut under vinterhalvåret. Kunskapen om fladdermössens flyttbeteende är fortfarande mycket begränsad. Det är emellertid väl etablerat att fladdermöss gärna följer ledlinjer i landskapet och att kända sträcklokaler för fåglar även kan hysa ansamlingar av att flyttande fladdermöss under hösten (Ahlén m fl 2007). Det är därför olämpligt att placera vindkraftsanläggningar nära kända flyttsstråk i landskapet, där såväl flyttande fåglar som fladdermöss kan ansamlas under hösten. Ledlinjer i nord-sydlig riktning, t ex kuststräckor, långsmala sjöar, större vattendrag, dalgångar och distinkta, skogklädda höjder bör särskilt undvikas, liksom flaskhalsar i landskapet i form av uddar eller näs. Även inom ett generellt sett väl valt område för planerad vindkraft kan placeringen av de enskilda kraftverken ha stor betydelse för hur stor risken är att fladdermöss förolyckas. En större anläggning kan ta en stor yta in anspråk inom vilket det kan finnas mindre områden eller stråk med viktiga fladdermusmiljöer. Som försiktighetsprincip bör placeringen av enskilda kraftverk undvikas nära sådana miljöer. Dagens kunskapsläge medger inte alltid någon detaljerad bedömning av hur enskilda vindkraftverk bör placeras med hänsyn till fladdermössen. Så långt möjligt är det ändå rimligt att försöka upprätta ett visst skyddsavstånd till viktiga fladdermusmiljöer inom anläggningsområdet. Kända förutsättningar, etableringsfas Även under etableringsfasen av vindkraftsanläggningar kan fladdermöss påverkas negativt, genom inverkan på deras livsmiljöer. De miljöer som är särskilt känsliga under etableringsfasen är fladdermössens vintervisten, dagvisten, yngelkoloniplatser och jaktmarker. När fladdermössen går i dvala under vintern uppsöker de vanligen utrymmen med jämn och låg temperatur och med hög luftfuktighet, s k vintervisten. Förutom kallvindar, grottor och grova hålträd kan även skrevor i bergbranter eller utrymmen i kallmurar utgöra viktiga platser för övervinring. Vid etableringen av avställningsytor, vägar, vändplatser och fundament till vindkraftverken är det viktigt att undvika skador på sådana miljöer som uppenbart kan attrahera övervintrande fladdermöss. Efter den långa vintersömnen behöver fladdermössen äta upp sig och en intensiv period av födosök tar vid. Fladdermöss är nattaktiva däggdjur som i huvudsak är insektsätare. Under dagarna vilar de i tillfälliga dagvisten, vilka i princip kan utgöras av 7

8 Riskbedömning för fladdermöss alla typer av krypin som erbjuder skydd från rovdjur och från väder och vind. Senare under sommaren samlas fladdermushonorna i s k yngelkolonier där ungarna föds och växer upp. Parningen har i allmänhet skett redan föregående sensommar och höst. De enskilda platserna för yngelkolonier är särskilt kritiska för fladdermössens överlevnad. Dels är fladdermössens reproduktionstakt mycket låg (endast 1-2 ungar per år) och dels utgör yngelkolonin en stor ansamling av individer ur populationen. Potentiella platser för yngelkolonier, t ex i grova hålträd eller i gamla uthus, är därför viktiga att identifiera och skydda under etableringsfasen. De miljöer där fladdermössen födosöker kan variera avsevärt mellan olika arter. Insektstillgången måste naturligtvis vara god och, liksom många andra arter, gynnas fladdermöss generellt av ett varierat landskap med inslag av blomrika marker, grova lövträd, lövbryn och gläntor, och sjöar och vattendrag, där produktionen av insekter är hög. I sådana miljöer finns utrymme för många fladdermusarter med olika specialiteter att jaga i det öppna lufthavet, längs bryn, i grova trädkronor eller över vattenytor. Vid t ex trädavverkning, dräneringsarbeten och vägbyggen inför vindkraftsetableringen, är det därför en stor fördel om landskapsavsnitt och lanskapselement som bidrar till en varierad miljö som helhet kan behållas. Det bör samtidigt påpekas att anläggningsarbeten i områden med produktionsskog ofta är försumbar i jämförelse med den påverkan som det rationella skogsbruket medför (Rydell m fl 2011). Dokumentation för området Som underlag till utredningen har kartmaterial, fotografier och inventeringsresultat för det planerade vindkraftsområdet använts, liksom dokumentation som rör den närmaste omgivningen. Undersökningen inriktar sig på att bedöma viktiga fladdermushabitat, möjliga flyttstråk för fladdermössen och trolig artsammansättning i området. Utredningen tar även i beaktande eventuella effekter av en planerad intilliggande vindpark sydväst om området. Vid bedömningen av vilka livsmiljöer i området som har stor potential att hysa stationära fladdermöss har framförallt en nyligen utförd naturinventering och naturvärdesbedömning använts som underlag (Lund m fl 2011). Rapporten ger utförlig beskrivning av områdets topografi och vegetation och presenterar i detalj alla objekt som bedöms ha höga naturvärden. Områdets egenskaper sätts även i relation till det omgivande landskapet (Lund m fl 2011). Naturvärdesbedömningen ligger delvis också till grund för bedömningen av potentiella ledstråk för flyttande fladdermöss genom undersökningsområdet. I detta fall har även topografiska kartor och satellitfoton analyserats för att få en bättre bild över undersökningsområdets plats i landskapet som helhet. Beträffande artsammansättningen av fladdermöss i området ger undersökningen av potentiella livsmiljöer och flyttstråk viss vägledning. Inga direkta inventeringar av fladdermöss finns för det planerade vindkraftsområdet men däremot för intilliggande områden i framförallt Alingsås och Vårgårda kommuner (Ahlén 2005). Tillsammans med andra fladdermusinventeringar i Västra Götalands län, ger denna undersökning en god bild av vilka fladdermusarter som kan vara aktuella i undersökningsområdet (t ex Lönn 2003; Ahlén m fl 2010). 8

9 Rödene vindkraftsanläggning Fladdermusfaunan i området Livsmiljöer för fladdermöss Den planerade vindkraftsanläggningen ligger på den höglänta Rödeneplatån nordväst om tätorten Alingsås. Rödeneplatån begränsas i väster av Anten-Mjörnsänkan, i norr av svackan vid Vänga-Vagnshed och i öster av Säveåns dalgång. Topografin är mycket särpräglad eftersom flera parallella, vågformade sprickdalar skär igenom bergsplatån från nordost mot sydväst. Området domineras av produktionsbarrskogar men framförallt i sprickdalarna finns mindre intensivt brukade våtmarker, vattendrag och sjöar med större lövinslag. Vindkraftsområdets placering, i ett höglänt barrskogsområde på Rödeneplatån, medger inte att någon exceptionellt rik fladdermusfauna kan förväntas i området. Många sällsynta och särskilt hotade arter, som t ex barbastell EN eller sydfladdermus EN, föredrar ett betydligt öppnare och mer varierat kulturlandskap, men gott om grova lövträd, hagmarker, äldre bebyggelse eller luckiga lövskogar. Generellt sett är därför läget för vindkraftsetablering väl vald. Arter av fladdermöss som är mindre kräsna och som ofta förekommer i barrskogar, t ex nordisk fladdermus och Brandts fladdermus, förväntas däremot vara stationära i området. Är bara tillgången på insekter tillfredställande söker dessa arter gärna föda längs markvägar eller i mindre gläntor också i höglänta barrskogsmiljöer. Det finns även livsmiljöer och landskapselement inom området som talar för att åtminstone några ytterligare fladdermusarter kan, eller t o m bör finnas i området. Den särpräglade geomorfologin, med vågformade sprickdalar som löper genom högplatån, medför att det finns gott om sjöar, vattendrag och våtmarker i området. De högsta naturvärdena i området är nästan uteslutande kopplade till dessa miljöer (se Lund m fl 2011). Öppna vattenytor, strandzoner med lövinslag, och glest beskogade sumpmarker bäddar för god insektstillgång. Genom sprickdalarna hänger miljöerna dessutom samman i större landskapsavsnitt. Arter som vattenfladdermus och fransfladdermus VU bör rimligen finna utmärkta jaktmarker i dessa områden. Även om sprickdalarna omfattar vattenrika miljöer med visst lövinslag saknas däremot mer sammanhängande lövskogar eller platser med grova lövträd. Det intensiva skogsbruket i området som helhet innebär istället att kalavverkade ytor, unga barrskogar och medelålders gallringsskogar dominerar. Endast på ett fåtal platser finns mindre bebyggelse med mer kulturpräglad tomtmark, speciellt vid Namnsjösmedjan, Varsjöslätt och Fäbodstugan. Möjligen kan dessa platser, med tillgång till hus och trädgård, hysa isolerade förekomster av arter som långörad fladdermus och dvärgfladdermus. De fladdermusarter som söker föda och har sina jaktmarker inom utredningsområdet bör på det hela taget inte ha några svårigheter att finna dagvisten för vila och skydd under dagen. Mindre klippskrevor eller håligheter i träd utgör tillräckliga gömställen för de flesta arter. Däremot kan tillgången på lämpliga platser för yngelkolonier vara mer begränsad i området. Strax utanför området finns emellertid tillgång till lövträdsmiljöer med grövre hålträd, gott 9

10 Riskbedömning för fladdermöss om byggnader och ett öppnare kulturlandskap. Det är möjligt att det även inom området förekommer yngelplatser, t ex i anslutning till torpbebyggelsen eller i kantzoner där bestånd med grövre barrträd och torrakor lämnats orörda. Speciellt värdefulla platser med grova barrträd har lyfts fram av Lund m fl (2011), som samtidigt påpekar att tillgången på grova lövträd är i det närmaste obefintligt i området. Man bör dock påpeka att även enstaka, isolerade, grova hålträd kan ha avgörande betydelse för en populations överlevnad om det används för en yngelkoloni. Många av fladdermössen i de stationära populationerna kan säkert även tillbringa vintern inom undersökningsområdet. Längs flera av de karakteristiska sprickdalarna finns bergsluttningar och lodytor som stupar brant ner mot sprickdalarnas botten. Sådana branter är ypperliga tillhåll för övervintrande fladdermöss, som gärna tränger sig djupt in i sprickor eller skrevor i berget. Det är inte heller otänkbart att arter med höga krav på jämn temperatur och luftfuktighet under vintervilan kan söka sig in i området längs sprickdalarna för att hitta övervintringsplatser. Arter som potentiellt skulle kunna utnyttja områdets bergbranter under vinterdvalan är nordisk fladdermus, Brandts fladdermus, vattenfladdermus, fransfladdermus VU och långörad fladdermus. Potentiella flyttstråk Området för vindkraftsutbyggnad ligger mitt emellan, och någon kilometer ifrån, två kända sträckleder för flyttfåglar i riktning från nordost till sydväst. Västerut finns en sträckled längs dalgången med sjöarna Anten och Mjörn, och några km österut en sträckled längs Säveåns dalgång. Längre söderut ligger Nolhagaviken i Mjörn som är ett känt fågelområde för bl a rastande vadare och änder. Det är sannolikt att dessa flyttstråk även utnyttjas av de fladdermusarter som är typiska långdistansflyttare, t ex gråskimlig fladdermus, stor fladdermus och trollfladdermus. Hur högt upp mot Rödeneplatån som långdistansflyttarna kan tänkas röra sig är emellertid svårare att bedöma. Kunskapen om olika arters flyttbeteende är fortfarande mycket bristfällig (jmf Rydell m fl 2011). Att undersökningsområdet ligger väl uppe på bergplatån, någon kilometer från dess brantaste sidor, måste ändå anses som ett betryggande avstånd från flyttstråken längs Antens respektive Säveåns dalgång. Inom själva undersökningsområdet finns inte heller några ytterligare, uppenbara ledlinjer längs vilka långdistansflyttande fladdermöss kunde tänkas röra sig. De skulle i så fall ha utgjorts av tydliga dalgångar, bergryggar, vägsträckningar eller kraftledningsgator i nord-sydlig riktning. Frågan återstår emellertid om någon av de karakteristiska sprickdalarna skulle kunna utgöra mindre flyttstråk för fladdermöss. Flera av sprickdalarna löper vågformat genom området i nordlig till sydvästlig riktning och har förbindelse med Vängadalen i norr och Mjörnsänkan i sydväst genom branta bäckraviner i högplatåns kantsluttningar. I ett horisontellt perspektiv sett norrifrån med Rödeneplatån i förgrunden bör vägvalet att följa någon av de tydliga, öppna dalgångarna längs sjön Anten eller Säveån ändå dominera. Det kan dock inte helt uteslutas att några fladdermöss, t ex vid speciella väderförhållanden eller beroende på insektstillgången, skulle kunna följa sprickdalarna över bergsplatån under sin långdistansflytt. 10

11 Rödene vindkraftsanläggning Tabell 1. Kända och troliga förekomster av våra 19 svenska fladdermusarter ju närmare det planerade vindparkområdet man kommer. Stort kryss markerar allmän till tämligen allmän förekomst, litet kryss mindre allmän till sällsynt förekomst och frågeteken möjlig, men sannolikt marginell, förekomst. Fladdermusart 1 Högriskart Känd förekomst Södra Sverige Västra Götalands län Alingsås- Vårgårda kommuner Trolig förekomst Stationär i vindparkområdet Dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus JA X X X? Pipistrell Pipistrellus pipistrellus CR JA x x Trollfladdermus Pipistrellus nathusii JA x x? Stor fladdermus Nyctalus noctula JA X X X x Leislers fladdermus Nyctalus leisleri EN JA x x Sydfladdermus Eptesicus serotinus EN JA x x Nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii JA X X X X Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus JA X x x x Vattenfladdermus Myotis daubentonii X X x x Dammfladdermus Myotis dasycneme EN x x Mustaschfladdermus Myotis mystacinus Brandts fladdermus Myotis brandtii X 2 X X Fransfladdermus Myotis nattereri VU x x x x Nymffladdermus Myotis alcathoe Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii CR Stort musöra Myotis myotis Barbastell Barbastella barbastellus EN x x Långörad fladdermus Plecotus auritus X X x? Grå långörad fladdermus Plecotus austriacus 1 Hotkategorierna följer Rödlistan 2010 där CR = akut hotad, EN = starkt hotad, VU = sårbar och NT = nära hotad. x x x x X Flyttande genom området 2 Mustasch-/Brandts fladdermus är svårskilda och inventeras oftast som ett artpar. De flesta fynd i barrskogsområden rör Brandts fladdermus. Trolig artsammansättning Det finns inga direkta inventeringar av fladdermöss utförda i det planerade vindkraftsområdet men däremot för intilliggande områden i framförallt Alingsås och Vårgårda kommuner (Ahlén 2005). Tillsammans med andra inventeringsuppgifter från Västra Götalands län, och med ledning av analyserna av fladdermushabitat och flyttstråk, får man ändå en ganska god bild av det undersökta områdets artsammansättning. I Tabell 1 sammanfattas kända förekomster av fladdermusarter ju närmare undersökningsområdet man kommer, samt vilka arter som betraktas som högriskarter för kollisioner med vindkraftverk. Tabellen ger även en sammanställning av vilka arter som troligen kan förekomma i undersökningsområdet, antingen stationärt eller under höstflytten. I Sverige har 19 olika arter av fladdermöss påträffats, men fyra av dessa arter större musöra, grå långörad fladdermus, Bechsteins fladdermus CR och nymffladdermus är mycket sällsynta och kända endast från Sydsverige. Alla övriga 15 arter har påträffats i Västra Götalands län, men för arterna dammfladdermus EN, pipistrell CR, trollfladdermus, Leislers fladdermus EN, barbastell EN och sydfladdermus EN har endast enstaka fynd gjorts. Vid en undersökning av fladdermusfaunan i Alingsås och Vårgårda kommuner påträffades 8 arter av fladdermöss i omväxlande miljöer som valts för att finna många 11

12 Riskbedömning för fladdermöss arter (Ahlén 2005). Ingen av inventeringsplatserna ligger uppe på Rödeneplatån, men däremot i dalgångarna runt om. På många av de utvalda platserna finns gott om vattenytor, bebyggelse och öppna jordbruksmarker med fynd av vanliga arter som vattenfladdermus, dvärgfladdermus, långörad fladdermus, stor fladdermus, gråskimlig fladdermus och mustasch- /Brandts fladdermus. Allra vanligast i området var inte helt oväntat nordisk fladdermus, medan fransfladdermus VU endast påträffades på 3 av de 27 undersökta lokaler i kommunerna. För långdistansflyttande fladdermöss är det även av intresse att notera förekomsten av dessa arter en bit norrut. Från två undersökningar i ett antal kommuner norr om undersökningsområdet framgår att trollfladdermus är mycket ovanlig (funnen på 2 av 92 undersökta lokaler), gråskimlig fladdermus mindre allmän (11 av 92 lokaler) medan stor fladdermus får anses som tämligen allmän (33 av 92 lokaler) (Lönn 2003; Ahlén m fl 2010). Mot bakgrund av de olika inventeringsresultaten i länet och av vindkraftsområdets fladdermusmiljöer och potentiella flyttstråk, bedöms undersökningsområdet sannolikt hålla stationära populationer av nordisk fladdermus, Brandts fladdermus och i något mindre omfattning även vattenfladdermus (Tabell 1). Det är inte heller osannolikt att fransfladdermus VU förekommer i de finaste miljöerna i områdets sprickdalar. För dvärgfladdermus och långörad fladdermus är bedömningen att de möjligen kan ha marginella förekomster i anslutning till bebyggelsen inom området. Långdistansflyttande arter rör sig sannolikt inte genom området i annat än mycket marginell omfattning eller möjligen i viss mindre omfattning för de något vanligare arterna gråskimlig fladdermus och stor fladdermus (Tabell 1). Riskbedömning Den stationära fladdermusfaunan Med utgångspunkt från bedömningen av undersökningsområdets fladdermusfauna och de allmänna iakttagelserna kring områdets geomorfologiska förutsättningar och naturvärden, kan flera slutsatser dras om hur den planerade vindkraftsanläggningen kan komma att påverka fladdermössen i området. De faktorer som kan påverka den stationära fladdermusfaunan kan delas in i två kategorier. Den första kategorin rör själva etableringsfasen där potentiella hot framförallt skulle kunna utgöra eliminering av viktiga jaktrevir, dagvisten, yngelkoloniplatser eller vintervisten. En grundläggande observation i detta avseende är att de känsligaste platserna, t ex värdefulla områden för födosök eller landskapselement där yngelkolonier skulle kunna förekomma, i mycket hög grad sammanfaller med utpekade objekt med höga naturvärden (Lund m fl 2011). I samband med olika anläggningsarbeten i området bör därför en generell naturhänsyn, i enlighet med naturvärdesbedömningen, undanröja de allra flesta hoten för den stationära fladdermusfaunan. Till den generella naturhänsynen 12

13 Rödene vindkraftsanläggning bör läggas miljöerna med hus och trädgårdar, bergbranterna och alla eventuella grövre hålträd i området. Som beskrivits tidigare kan bebyggelsemiljöerna utgöra viktiga livsmiljöer för några arter, rasbranterna utgöra övervintringsplatser för många fladdermöss och varje grövre hålträd potentiellt hysa en viktig yngelkoloniplats för en hel fladdermuspopulation. Den andra hotkategorin rör hur fladdermössens beteende kan komma att påverkas av den etablerade vindparken med ett stort antal vindkraftverk i drift. Nya vägsträckningar och nya öppna ytor runt vindkraftverken innebär etablering av nya ytor för födosökande och lekande fladdermöss. Det är t ex troligt att nordisk fladdermus och Brandts fladdermus, som gärna patrullerar längs skogsbryn och skogsvägar, snabbt kommer att hitta fram till vindkraftverken. Av dessa arter är det endast nordisk fladdermus som är en högriskart och som kan jaga i det fria lufthavet nära vindkraftverkens rotorblad och därför lätt förolyckas. Nordisk fladdermus är emellertid vår absolut vanligaste art och dessutom vanlig i de flesta typer av miljöer. Det är därför svårt att tänka sig någon placering av vindkraftverk som inte innebär att individer av arten löper en förhöjd risk att förolyckas. Även om individer ur arten förhållandevis ofta dödas av vindkraftverk bedöms risken som liten att arten kommer att påverkas ens märkbart på populationsnivå (Rydell m fl 2011). För arterna vattenfladdermus och den rödlistade arten fransfladdermus VU, som också kan tänkas förekomma stationärt i området, är risken betydligt mindre att de skulle kunna hitta fram till de enskilda kraftverken. Arterna är mer trogna sina jaktmarker vid vatten och intilliggande lövrika marker. De förväntas därför hålla sig till miljöerna längs sprickdalarna och utgör dessutom lågriskarter som inte gärna jagar högt upp i det fria lufthavet runt vindkraftverk. Flyttande fladdermöss Det undersökta området är beläget på Rödeneplatån som reser sig m över det omgivande landskapet och har mycket goda vindförutsättningar. Såväl användningen av vindkraftverk med hög tornhöjd i detta fall upp till 200 m höga som placeringen av vindkraftverk på distinkta, skogklädda höjder har visat sig utgöra särskilda riskfaktorer för flyttande högriskarter av fladdermöss (Rydell 2010a; 2010b; 2011). Detta innebär en generell konflikt eftersom höjden och storleken på vindkraftverken, samt goda vindförhållande i höglänta områden, också är avgörande för hög elproduktion. Möjligheten att temporärt reglera hastigheten på vindkraftverkens rotorblad under varma, vindsvaga nätter är en intressant metod som bör undersökas vidare för att kunna minska risken för kollisioner i särskilt utsatta områden i framtiden (Arnett m fl 2011). Kunskapsläget medger inte några detaljerade slutsatser kring vilka beteenden hos fladdermössen som orsakar en förhöjd kollisionsrisk med vindkraftverk på tydliga höjdryggar. Det är inte heller klarlagt om vindkraftverk uppe på bergplatåer är lika utsatta. Tills vidare måste det åtminstone anses olämpligt att placera vindkraftverk allt för nära Rödeneplatåns branta och distinkta sidosluttningar, eftersom dessa sannolikt används som ledlinjer i de kända flyttstråken på bägge sidor om bergsplatån. Det är däremot en fördel att det planerade 13

14 Riskbedömning för fladdermöss vindkraftsområdet är planerat till ett område som ligger någon kilometer in på högplatån. Risken får trots allt bedömas som liten att speciellt många långdistansflyttande fladdermöss skulle förolyckas i vindparken uppe på högplatån. För de långdistanslyttande fladdermössen indikerar undersökningen av fladdermusfaunan i regionen som helhet att trollfladdermus är sällsynt norr om undersökningsområdet medan gråskimlig fladdermus och stor fladdermus är mer allmänna. Alla tre arterna är högriskarter och uppgifterna om deras utbredning ger endast en diffus ledtråd kring hur vanligt förekommande de kan vara i trakten under höstflytten. De tydliga flyttstråken på ömse sidor om Rödeneplatån gör ändå att vindkraftsanläggningens placering endast bedöms få marginella effekter också för de vanligare arterna. Om den etablerad vindkraftsanläggning, med upp till 30 vindkraftverk, skulle kunna påverka och förändra beteendet hos de flyttande fladdermössen är däremot mer svårbedömt och generellt sett ett helt outforskat ämnesområde. Rekommendationer Med avseende på riskerna för att fladdermöss ska förolyckas är den föreslagna placeringen av vindkraftsanläggningen vid Rödene generellt sett väl vald. Det vidsträckta och höglänta barrskogsområdet hyser inte sådana miljöer som medger någon exceptionellt rik artsammansättning eller förekomst av särskilt ovanliga eller hotade fladdermusarter. De vanligaste stationära arterna i området torde vara nordisk fladdermus och Brandts fladdermus som är karakteristiska för svagt varierade miljöer med produktionsbarrskog. Undersökningsområdets särpräglade geomorfologi, med sina vågformade sprickdalar, har emellertid även skapat en del värdefulla fladdermushabitat med bergbranter, sjöar, vattendrag och våtmarker, samt stort lövinslag och en del grövre barrträdsbestånd. På dessa platser kan det sannolikt förekomma livskraftiga populationer av ytterligare några arter, framförallt vattenfladdermus och fransfladdermus VU. De värdefullaste naturmiljöerna i området har redan pekats ut som känsliga för ingrepp i naturvärdesbedömningen av Lund m fl (2011). Under etableringsfasen av vindkraftparken finns alltid risker att jaktmiljöer, dagvisten, yngelkoloniplatser eller vintervisten kan elimineras genom olika anläggningsarbeten. Vid placeringen av kraftverken och vid dragningen av nya vägar och dränering rekommenderas därför att objekt som i naturvärdesbedömningen pekats ut ha höga naturvärden i möjligaste mån bevaras intakta (Lund m fl. 2011). Redan denna åtgärd innebär ett stort hänsynstagande till de fladdermusarter som sannolikt förekommer i området. Utöver de utpekade naturvärdesobjekten finns ytterligare några miljöer och mindre element i vindparkområdet som är viktiga att ta hänsyn till under etableringsfasen. Det gäller framförallt miljöer med hus och trädgårdar, bergbranter och alla eventuella hålträd i området. Vid anläggningsarbeten i området rekommenderas därför att även bebyggelsemiljöer, rasbran- 14

15 Rödene vindkraftsanläggning ter och grövre hålträd i möjligaste mån bevaras intakta. Den hotade arten fransfladdermus VU bedöms sannolikt förekomma i de mest värdefulla naturmiljöerna längs sprickdalarna i undersökningsområdet. Arten är visserligen ingen högriskart som jagar i det fria luthavet och därför lätt förolyckas vid vindkraftverk, men som hotad art bör ändå särskild försiktighet iakttas med hänsyn till denna art. Om vindkraftverk placeras allt för nära de miljöer där arten kan förekomma ökar naturligtvis risken att individer ur populationen förolyckas. Som åtgärd rekommenderas att inga vindkraftverk placeras närmare än m från naturvärdesobjekten. Några tydliga flyttstråk för fladdermöss finns inte inom det planerade området för vindkraftverk och avståndet till kända flyttstråk på ömse sidor om Rödeneplatån bedöms som betryggande. Som framgår av undersökningen är emellertid kunskapsläget kring många aspekter av fladdermössens flyttbeteenden ofullständig. Behovet av forskning är stort och riskbedömningar av idag får endast ses som generella fingervisningar. Att distinkta, skogklädda höjder generellt utpekas som en särskild riskfaktor för flyttande högriskarter av fladdermöss skulle möjligen kunna bemötas inom vinkraftsområdet. Som försiktighetsåtgärd rekommenderas därför att placering av vindkraftverk på distinkta bergkammar eller nära bergbranter i möjligaste mån undviks inom området. Tydliga bergkammar och bergbranter förekommer till exempel på ömse sidor om sprickdalen med sjöarna Nye damm, Varsjö, Lilla och Stora Krökningen och Stora Fäbodsjön. 15

16 Riskbedömning för fladdermöss Referenser Ahlén I Vindkraft kräver hänsyn till fauna och känslig natur. Kungl Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskr 2010 (3): Ahlén I Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget Fauna & flora 106(2): Ahlén I, Bach L, Baagøe HJ, Pettersson J Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien. Rapport 5748, Naturvårdsverket, Stockholm. Ahlén I, Baagøe HJ, Bach L Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. J Mammal 90: Ahlén J Fladdermöss i Alingsås, Vårgårda och Herrljunga kommuner sommaren Naturcentrum AB. Rapport 2005:58, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Göteborg. Ahlén J, Kullingsjö O, Pettersson S, Ahlén I Fladdermöss i Götene, Skara, Skövde, Falköpings, Ulricehamns och Marks kommuner Naturcentrum AB. Rapport 2010:30, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Göteborg. Arnett EB, Brown WK, Erickson WP, Fiedler JK, Hamilton BL, Henry TH, Jain A, Johnson GD, Kerns J, Koford RR, Nicholson CP, O Connell TJ, Piorkowski MD, Tankersley RD Jr Patterns of bat fatalities at wind energy facilities in North America. J. Wildlife Management 72: Arnett EB, Huso MMP, Schirmacher MR, Haye JP Altering turbine speed reduces bat mortality at wind-energy facilities. Front Ecol Environ 9(4): Baerwald EF, D'Amours GH, Klug BJ, Barclay RMR Barotrauma is a significant cause of bat fatalities at wind turbines. Current Biol. 18: Barclay RMR, Baerwald EF, Gruver JC Variation in bird and bat fatalities at wind energy facilities: assessing the effects of rotor size and tower height. Can J Zool 85: Chapman JW, Reynolds DR, Mouritsen H, Jane K, Hill JK, Riley JR, Sivell D, Smith AD, Woiwod IP Wind selection and drift compensation optimize migratory pathways in a high-flying moth. Curr Biol 18: 1 5. Cryan PM Wind turbines as landscape impediments to the migratory connectivity of bats. Environ Law 41: Cryan PM, Barclay MR Causes of bat fatalities at wind turbines: Hypothesis and predictions. J Mammal 90: Dürr T, Bach L Bat deaths and wind turbines a review of current knowledge, and of the information available in the database for Germany. Bremer Beiträge für Naturkunde und Naturschutz 7: Long CV, Flint JA, Lepper PA Wind turbines and bat mortality: Doppler shift profiles and ultrasonic bat-like pulse reflection from moving turbine blades. J Acoust Soc Am 128(4): Lund S, Bernhold A, Danielsson M, Enetjärn A, Öhman J, Nilsson C Inventering och bedömning av naturvärden och fågelliv Gruppstation Rödene, planerade vindkraft i Alingsås och Vårgårda kommuner, Västra Götalands län. Enetjärn Natur AB, Umeå. Lönn B Fladdermöss i Karlsborg, Hjo, Tibro och Töreboda kommun sommaren Publikation 2003:48, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Göteborg. Rodrigues L, Bach L, Dubourg-Savage MJ, Goodwin J, Harbusch C Guidelines for consideration of bats in wind farm projects. UNEP- /EURO-BATS Secretariat, Bonn. Rydell J, Bach L, Dubourg-Savage MJ, Green M, Rodrigues L, Hedenström A. 2010a. Bat mortality at wind turbines in northwestern Europe. Acta Chiropt 12(2): Rydell J, Bach L, Dubourg-Savage MJ, Green M, Rodrigues L,Hedenström A. 2010b. Mortality of 16

17 Rödene vindkraftsanläggning bats at wind turbines links to nocturnal insect migration? Eur J Wildlife Res 56: Rydell J, Engström H, Hedenström A, Kyed Larsen J, Pettersson J, Green M Vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar syntesrapport. Vindval. Rapport 6467, Naturvårdsverket, Stockholm. Seiche K Fledermäuse und Windenergieanlagen in Sachsen 2006 Naturschutz und Landschaftspflege. Sächsisches Landesamt für Umwelt und Geologie, Dresden. Strickland MD, Arnett EB, Erickson WP, Johnson DH, Johnson GD, Morrison ML, Shaffer JA, Warren-Hicks W Comprehensive Guide to Studying Wind Energy/Wildlife Interactions. Prepared for the National Wind Coordinating Collaborative, Washington DC, USA. 17