Foto: Elin Iseskog EGENKONTROLL AV FÖRORENADE OMRÅDEN handlingsplaner för hållbara saneringar EUROPEISKA UNIONEN Europeiska regionala utvecklingsfonden
Egenkontroll av förorenade områden och handlingsplaner för hållbara saneringar Förorenade områden är pågående verksamhet Vad räknas som ett förorenat område? Ett förorenat område (benämnt föroreningsskada eller allvarlig miljöskada i 10 kapitlet 1 miljöbalken) är ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning som på grund av en förorening kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Människors hälsa eller miljön kan skadas vid direkt kontakt med föroreningen eller genom att föroreningen sprider sig till omgivningen. Läs mer om Miljöbalken (SFS 1998:808) https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/miljobalk-1998808_sfs-1998-808 Risker för hälsa och miljö Verksamhetsutövare är enligt miljöbalken ansvariga för att deras verksamhet och den mark man äger eller använder inte riskerar att skada människors hälsa eller miljön. Föroreningar från förorenade områden riskerar att påverka såväl personalens som allmänhetens hälsa och kan spridas vidare i miljön. Förorenade områden kan sprida föroreningar Oftast sprider sig föroreningar med tiden även utan mänsklig påverkan via till exempel luft och vatten. Spridningen kan påverkas av den verksamhet som bedrivs på ett förorenat område vid exempelvis grävarbeten eller rördragning. Oavsett när den befarade föroreningsskadan uppstod, räknas det förorenade området som en pågående verksamhet och omfattas därmed av kravet på egenkontroll och de allmänna hänsynsreglerna. Foto: Magnus Kviele Ansvar för förorenade områden I första hand är det den som har orsakat en förorening som är ansvarig för att utreda och åtgärda den. Ansvaret kan dock falla på flera parter och den som använder ett förorenat område måste se till att ha kunskap om både hur den egna verksamheten påverkas av och påverkar föroreningen.
Kunskapskravet och förebyggande åtgärder Ansvar för verksamheten och effekterna Som verksamhetsutövare ska ni veta vilka föroreningar er verksamhet släpper ut, vilka andra störningar er verksamhet kan orsaka (till exempel buller) och hur stora risker för störningar som er verksamhet innebär. Ni måste också ha kunskap om hur dessa utsläpp och störningar kan påverka människors hälsa och miljön för att kunna vidta rätt skyddsåtgärder. Detta ansvar gäller förstås även för förorenade områden Förorenade områden? För att ta reda på om och hur förorenat ett område är, är det bra att arbeta stegvis. Efter varje steg bedömer man om den nya kunskapen motiverar att man går vidare till nästa steg. Identifiering, inventering, undersökning, riskbedömning, sanering och uppföljning är de steg som tillsammans kan kallas för avhjälpande åtgärder. Identifiering av potentiellt förorenade områden och inventering av dessa innebär att bakgrundsinformation om områdets och verksamhetens historia samlas in. En utförlig historisk beskrivning ger bättre förutsättningar att lättare hitta eventuella föroreningar och därmed slippa negativa överraskningar och behöva göra omtag senare. På miljöfarliga verksamheter görs oftast en så kallad MIFO 1 -inventering där fakta om platsen, tidigare Läs mer om MIFO, metodik för inventering av förorenade områden i Naturvårdsverkets rapport 4918 http://www.naturvardsverket.se/ Om-Naturvardsverket/Publikationer/ ISBN/4000/91-620-4918-6/ och nuvarande verksamheter tas fram. Den resulterar i en klassning av riskerna, riskklass 1 till 4, där 1 innebär att det förorenade området kan innebära mycket stor risk för människors hälsa och miljön idag och i framtiden och 4 liten risk. Riskklassen är baserad på föroreningarnas farlighet, mängden föroreningar, områdets förutsättningar för att föroreningar ska spridas samt områdets känslighet och skyddsvärde. Förebygga spridning Om det finns föroreningar på det område där ni bedriver verksamhet är ni skyldiga att vidta förebyggande åtgärder i syfte att minimera exponering och spridning av föroreningen. Det kan förutom att skaffa er bättre kunskaper om föroreningarna innebära att ni behöver vidta skyddsåtgärder och försiktighetsmått och tåla vissa begränsningar i er verksamhet. Ni kan också behöva utföra kontroller av de förorenade områdena och deras påverkan på människors hälsa och miljön. Foto: Bygg- och miljökontoret, Norrköpings kommun 1) MIFO metodik för inventering av förorenade områden, Naturvårdsverkets rapport 4918
Foto: Bygg- och miljökontoret, Norrköpings kommun Förebygga att det uppstår nya förorenade områden Kunskaper om verksamheten, fungerande rutiner och relevanta skyddsåtgärder är också viktiga verktyg att ha inom sin egenkontroll för att undvika att det uppstår nya förorenade områden. Om olyckan ändå är framme gäller det att beredskapen fungerar så att utsläppet kan stoppas, utbredningen begränsas och föroreningen tas omhand så fort som möjligt
Egenkontroll för förorenade områden Lagstadgad Alla som bedriver verksamhet som kan påverka människor eller miljön är ansvariga för att kontrollera sin verksamhet och arbeta förebyggande för att undvika att skador eller olägenheter uppstår enligt miljöbalken. Ansvaret kvarstår även när verksamheten har upphört Förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll För tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter finns vissa krav på egenkontrollen specificerade i förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Där tar man bland annat upp fördelningen av ansvaret, rutiner för kontroll av utrustning, undersökning och bedömning av risker samt en förteckning av kemiska produkter. Läs mer om förordningen (SFS 1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-1998901-om-verksamhetsutovares_sfs-1998-901 Kontroll av förorenade områden Eftersom förorenade områden räknas som pågående verksamhet omfattas de av kraven på egenkontroll precis som annan verksamhet som kan påverka människor eller miljön. Att inventera och undersöka mark, vatten, grundvatten samt byggnader och anläggningar är därför en naturlig start för er egenkontroll om ni inte redan har tillräckliga kunskaper om era förorenade områden. Kunskaperna ska sedan bland annat användas till en bedömning av om föroreningarna riskerar att skada människors hälsa och miljön via exponering och spridning. För de flesta verksamheter som omfattas av industriutsläppsförordningen 2 är periodiska kontroller av mark och grundvatten obligatoriska. 2) industriutsläppsförordningen SFS 2013:250 Foto: Anna-Stina Påledal
Om undersökningarna visar att det finns föroreningar som behöver åtgärdas är det lämpligt att arbeta fram en handlingsplan inom ramen för egenkontrollen. Där kan åtgärderna prioriteras tidsmässigt beroende på bland annat vilka risker de medför. När ni utreder vilka saneringsmetoder som kan bli aktuella är det viktigt att miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling inkluderas så att den i det enskilda fallet mest hållbara saneringstekniken väljs. Läs mer om Industriutsläppsförordningen (SFS 2013:251) http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/industriutslappsforordning-2013250_sfs-2013-250 Ansvar oavsett kännedom eller kontroll Om en förorening medför skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljön är ni ansvariga för dessa oberoende av om ni kände till föroreningen eller inte. Er egenkontroll behöver därför utformas så att ni får det kunskapsunderlag som ni behöver för att kunna bedöma riskerna för föroreningar samt skador och olägenheter av dem och för att förebygga föroreningar. Otillräcklig egenkontroll ger er mycket sämre förutsättningar att hantera era förorenade områden på ett planerat och systematiskt sätt. Foto: Mirja Kalms
Egenkontrollprocessen ständig förbättring Planera Planeringssteget innebär bland annat att ni behöver bedöma riskerna med era förorenade områden, till exempel identifiera vilka förorenande ämnen som har störst påverkan på människors hälsa och vilka spridningsvägar som kan få störst påverkan på miljön. Om ni inte har identifierat potentiellt förorenade områden får planeringen starta med det arbetet. Ni behöver beskriva hur ert miljöarbete är organiserat och vem som är ansvarig för kontrollen av era förorenade områden. Även behovet av och tillgången till kompetens om förorenade områden behöver bedömas. Genomföra Utifrån riskerna med era olika förorenade områden bestämmer ni vilka åtgärder ni behöver vidta för att minska och kontrollera den påverkan på människors hälsa och miljön som föroreningarna kan medföra. Ni kan vidta åtgärder såsom att ta fram rutiner för vissa processer som berör era förorenade områden, till exempel att damning ska minskas på något annat sätt än att spruta vatten om marken är förorenad av vattenlösliga föroreningar. Ni kan vidareutbilda personal som arbetar med förorenade områden eller som arbetar i byggnader där vissa installationer innehåller föroreningar som kräver specialistkunskaper om de ska renoveras eller bytas ut. Egenkontroll kan också vara att löpande ta vattenprover i ett dike för att kontrollera så att inte halten av förorenande ämnen i det vatten som lämnar ert verksamhetsområde ökar. Foto: Elisabeth Omsäter Följa upp För att få veta om de åtgärder ni genomför inom egenkontrollen fungerar och ger er tillräcklig information för att kunna förebygga och undvika skador och olägenheter behöver ni följa upp er egenkontroll. Ni kan då ställa er frågor som; följer vi våra rutiner och instruktioner? utvärderar vi och tar till vara de resultat vi får från tagna vattenprover? har det upptäckts någon olägenhet som vi inte visste om och behöver följa upp? Det är också viktigt att följa upp så att ni dokumenterar er egenkontroll i tillräcklig omfattning.
Förbättra I det här steget åtgärdar ni de brister som kommit fram under genomförande- och uppföljningsstegen. Nu uppdaterar ni er bedömning av riskerna med de olika förorenade områdena och vidtar nya eller bättre åtgärder för att minimera påverkan på människors hälsa och miljön. En egen handlingsplan för arbetet med era förorenade områden kan vara till stor hjälp. Det kan också vara ändamålsenligt att sätta upp egna mål för det fortsatta arbetet. I vissa fall kan det vara en hjälp att använda interna varningsvärden för att veta när fler eller andra åtgärder behöver övervägas. Foto: Magnus Kviele En fortlöpande process Egenkontrollen behöver vara en självklar del av den dagliga verksamheten och en fortlöpande process med ständiga förbättringar enligt stegen ovan. I förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll finns kravet på att fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet preciserat för tillstånds- eller anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter
Undersökning och åtgärder Identifiera förorenade områden Som ett första steg behöver ni identifiera platser inom ert verksamhetsområde som kan vara förorenade. Identifiering innebär att hitta de områden där det till exempel funnits verksamhet eller hanterats produkter som skulle kunna ha förorenat området. Till identifieringen behövs en bra historisk beskrivning av vad som försiggått på platsen men oftast görs inga analyser av föroreningar i exempelvis jord. Ett identifierat potentiellt förorenat område behöver inte vara förorenat i praktiken eller komma att kräva sanering. Inventera förorenade områden Vid den därpå följande inventeringen av förorenade områden är det lämpligt att använda Naturvårdsverkets metodik (MIFO). Det första steget, fas 1, omfattar en orienterande studie och resulterar i en riskklassning. Nästa steg, fas 2, omfattar en översiktlig undersökning och en ny riskklassning. Riskklassningarna ger en översiktlig bedömning av de risker för människors hälsa och miljön som de förorenade områdena kan medföra idag och i framtiden. De fyra riskklasserna är 1 som betyder mycket stor risk, riskklass 2 stor risk, riskklass 3 måttlig risk och riskklass 4 som står för liten risk. Det underlag som ni behöver för riskklassningarna är till exempel den historiska beskrivningen, kartmaterial, äldre fotografier/flygfoton, intervjuer med personer som varit anställda länge, syn på platsen och för fas 2 som regel även resultat från översiktliga undersökningar. Undersöka förorenade områden Vanligtvis börjar man med översiktliga miljötekniska undersökningar för att bekräfta eller dementera att ett område är förorenat. De föroreningshalter som då mäts upp i prover från de misstänkt förorenade områdena jämförs ofta med generella riktvärden för att bedöma föroreningsgraden. På konstaterat förorenade platser behöver man gå vidare med fördjupade miljötekniska undersökningar för att bland annat bestämma vilka föroreningar som finns och i vilka halter, avgränsa dem i yt- och djupled och skaffa sig en bild av spridningsvägar. Vid undersökning av förorenade områden är det för det mesta effektivt och kostnadsbesparande att arbeta stegvis för att kunna styra de fortsatta undersökningarna utifrån de resultat som kommer fram. Resultaten från undersökningarna ska användas för att bedöma riskerna med föroreningarna. Foto:Geira Torjusen
Riskbedöma förorenade områden Riskbedömningen ska omfatta en uppskattning av vilka risker som föroreningarna innebär för miljön och för människors hälsa, såväl allmänhetens som personalens, i dag och i framtiden. Den ska också visa hur mycket riskerna behöver minska i det fall påverkan är större än vad som kan accepteras. Riskbedömningen är också en del av utredningsprocessen och ska leda fram till att ni kan välja försiktighetsmått, skyddsåtgärder och saneringsmetod. Vid förenklade riskbedömningar används ofta Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenade områden som jämförvärden. Om förutsättningarna på platsen skiljer sig mycket åt i förhållande till de som använts när de generella riktvärdena beräknades kan det vara lämpligt att ta fram platsspecifika riktvärden. Det sker oftare i mer komplicerade fall när en fördjupad riskbedömning tas fram. Åtgärda förorenade områden Om riskbedömningen visar att ett förorenat område innebär risker för människors hälsa eller miljön som inte kan accepteras behöver man gå vidare och utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att minska riskerna. Vilka åtgärder som är möjliga och lämpliga måste utredas i varje enskilt fall utifrån de specifika förutsättningarna på den platsen. Vid ert val bör också själva åtgärdsmetodernas påverkan på hälsa och miljö beaktas så att den mest hållbara saneringsmetoden används. Till hjälp vid valet av åtgärdsmetod brukar en riskvärdering användas för att väga samman riskbedömning, åtgärdsutredning, tekniska risker, kostnader, estetiska värden med mera. Foto: Magnus Kviele Följa upp förorenade områden Att följa upp och kontrollera förorenade områden kan vara såväl en löpande åtgärd som en engångsåtgärd för att kontrollera under eller efter en sanering. Vid löpande uppföljning får ni mer fakta för att så småningom göra en bättre riskbedömning. Vid saneringar behövs uppföljning och kontroll bland annat för att se till att målen med saneringen nås.
Hållbara saneringar Förorenade områden saneras för att minska påverkan på människors hälsa och miljön men vissa saneringsmetoder kan också orsaka oönskade effekter. Till exempel kan såväl människor som miljön påverkas om föroreningarna sprids oavsiktligt eller förflyttas till annan plats för behandling eller deponering. Saneringar kan också påverka människor och miljön på annat sätt, till exempel vid utsläpp av avgaser och buller från transportfordon. Därför är det viktigt att välja saneringsmetod utifrån ett hållbart helhetsperspektiv. Det innebär att föroreningarna i första hand ska destrueras, i andra hand separeras och koncentreras upp, annars omvandlas till mindre farliga ämnen, eller fås att ligga fast med eller utan inneslutning och först i sista hand grävas upp och deponeras på annan plats. Eftersom en del alternativa saneringsmetoder bland annat kan ta lite längre tid att genomföra är det viktigt att tidigt tänka över vilka metoder som är möjliga, om inte förr så i alla fall när man arbetar med riskbedömningen. På Åtgärdsportalen, www.atgardsportalen.se, finns information om olika saneringsmetoder, föroreningar, referensprojekt och pågående projekt Läs mer om hållbara saneringar på Åtgärdsportalen http://www.atgardsportalen.se/ Foto: Motala kommun
Planering och handlingsplan Syfte Syftet med att planera ert arbete med förorenade områden är att få mer kunskaper om dem och på så sätt också kunna prioritera rätt åtgärder över tid. Ni får kontroll på era förorenade områden. I Sverige behöver vi sanera fler områden och använda mer hållbara saneringsmetoder. Fördelar En handlingsplan ger er möjlighet att i högre grad själva styra när undersökningar och saneringar passar att genomföras och ger er också möjlighet att sprida kostnaderna för åtgärderna över flera år. Ni kan då ta hänsyn till produktionen och byggnationer så att undersökningar och saneringar varken krockar i tid eller geografiskt. Att planen sträcker sig över längre tid ger också större möjligheter att använda hållbara saneringsmetoder eftersom sådana saneringar i regel tar längre tid att genomföra. I och med att ni skaffar er mer kunskaper om föroreningarna på ert område och olika tänkbara saneringsmetoder ökar också möjligheten att åtgärda de allvarligaste föroreningarna först. Rätt prioritering och hållbarare saneringsmetoder ger förbättringar för människors hälsa och miljön. Handlingsplanens innehåll En handlingsplan för förorenade områden bör innehålla en beskrivning av föroreningssituationen på platsen och vilka föroreningar/frågor som är viktigast att arbeta med. Om ni har planer på förändringar av verksamheten bör relevanta delar av dem beskrivas i handlingsplanen. Bolagets organisation och fördelning av ansvar för till exempel miljötekniska markundersökningar, utredningar och saneringar bör framgå av handlingsplanen. Det viktigaste innehållet är beskrivningen av de handlingar/åtgärder som ni planerar att genomföra. Dessa behöver vara motiverade, preciserade i tid och kostnadsberäknade. Handlingsplanen kommer förstås att vara en del av er egenkontroll och bör därför vara integrerad i denna. Foto: Magnus Kviele
Uppföljning och revidering av plan För att handlingsplanen ska bli ett hjälpmedel behöver den integreras i ert övriga miljöarbete och hållas aktuell. Även om den sträcker sig över många år behöver den sannolikt revideras då ny kunskap tillkommer och även andra faktorer ger anledningar till att prioritera om. Handlingarna i planen behöver följas upp både internt och tillsammans med tillsynsmyndigheten. Det föregående årets handlingar bör redovisas i den årliga miljörapporten tillsammans med de revideringar som ni vill göra inför kommande år. Ni behöver även rutiner så att företagsledningen involveras i uppföljningen av handlingsplanen och avsätter de ekonomiska resurser som behövs för kommande år. Dialog med tillsynsmyndigheten För att ert arbete med förorenade områden ska flyta på så smidigt som möjligt är det viktigt att ha en öppen och tydlig dialog med er tillsynsmyndighet. Om man upptäcker en förorening på en fastighet är man skyldig att informera tillsynsmyndigheten om den föroreningen kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön enligt miljöbalken. Verksamhetsutövare ska också informera tillsynsmyndigheten om det inträffar en driftstörning eller liknande som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, till exempel ett läckage som kan medföra att ett område blir förorenat. Innan man vidtar åtgärder för att sanera eller på annat sätt åtgärda ett förorenat område måste man anmäla det till tillsynsmyndigheten. Det är också bra att ha dialog med tillsynsmyndigheten om en provtagningsplan inför undersökningar för att få myndighetens syn på vad som bör utredas innan undersökningen är gjord. När ni tar fram en handlingsplan bör det ske i dialog med tillsynsmyndigheten så att vi kan diskutera och komma överens om vad ni bör prioritera och hur arbetet ska fortgå. På så sätt kan man se handlingsplanen som ett avtal mellan er och tillsynsmyndigheten om vad som ska göras och ger er båda en tydlig, skriftlig överenskommelse. Delar av uppföljningen av ert arbete med förorenade områden behöver också ske i dialog med tillsynsmyndigheten. Tillsammans kan vi analysera resultaten från er egenkontroll och annan uppföljning för att få ett gemensamt underlag för kommande prioriteringar av delområden och åtgärder. Foto: Ann-Christine Wiklander Fritzon
Denna broschyr ingår som en del i projektet INSURE Innovative Sustainable Remediation. INSURE har som mål att fler förorenade markområden ska efterbehandlas, helst med hållbara metoder.