Självständigt arbete (15 hp)

Självständigt arbete (15 hp) Författare Program/Kurs Jonas Nimmerfelt OP SA 14 17 Handledare Antal ord: 11999 Mariam Bjarnesen Beteckning Kurskod 1OP303 DET ANDRA TJETJENIENKRIGET: RYSK UPPRORSBEKÄMPNING ABSTRACT: In modern times, NATO-countries had difficulties defeating insurgency around the globe. Russia on the other hand, succeeded in winning the second Chechen war against insurgents. How could this be? The purpose of this study is to investigate whether Russia s victory in the second Chechen war can be explained by population-centric theories of counterinsurgency, thus understanding the outcome of the conflict. The result of this study show that Russia followed much of both Galula s and Trinquier s theories, but none of the theories could explain the victory. Russia did not share the theories view of the civilians being the key to victory. The conclusion is that if counterinsurgency is carried out without any regards to the civilians, operations can be carried out in a way that makes the situation unsustainable to the insurgents. If artillery and air-bombings are made against the insurgents without caring for the consequences for civilians, victory can be achieved. This could explain why NATO-countries have had difficulties with counterinsurgency due to their population-centric doctrines. Nyckelord: Upprorsbekämpning, Ryssland, andra Tjetjenienkriget, Galula, Trinquier, befolkningsfokuserad teori Sida 1 av 45

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 3 1.1 PROBLEMFORMULERING... 3 1.2 SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR... 4 1.3 TIDIGARE FORSKNING... 5 1.4 AVGRÄNSNINGAR... 6 1.5 DISPOSITION... 7 2. TEORI... 8 2.1 PRESENTATION AV VALDA TEORETIKER... 8 2.2 DAVID GALULA... 9 2.3 ROGER TRINQUIER... 13 2.4 ANDRA TEORIER SAMT KRITIK MOT GALULA OCH TRINQUIER... 15 3. METOD... 16 3.1 VARFÖR ANDRA TJETJENIENKRIGET?... 17 3.2 MATERIALDISKUSSION... 17 3.3 OPERATIONALISERING... 18 4. ANALYS... 21 4.1 HISTORISK REDOGÖRELSE... 21 4.2 DAVID GALULAS ÅTTA STEG... 21 4.3 ROGER TRINQUIER... 30 4.4 BRISTER I ANALYS... 36 4.5 SLUTSATSER... 36 5. AVSLUTNING... 40 5.1 SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGORNA... 40 5.2 SLUTDISKUSSION... 40 5.3 STUDIENS BETYDELSE FÖR OFFICERSPROFESSIONEN... 42 5.2 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING... 42 6. LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING... 44 6.1 LITTERATUR... 44 6.2 ELEKTRONISKA KÄLLOR... 45 Sida 2 av 45

1. Inledning Väpnade konflikter mellan stater är inte längre den dominerande typen av krigföring. 1 Istället utgörs merparten av dagens väpnade konflikter av counterinsurgency (COIN), eller upprorsbekämpning. Tidsmässigt närliggande exempel på detta är insatserna i Irak och Afghanistan. Arenan för denna krigföring är vanligen instabila stater, där koalitioner ur västvärlden gör gemensam sak med stöd av Förenta Nationerna eller värdlandets regering. Problemet för den instabila staten är ofta politiskt, vilket ställer krav på politisk lösning. Metoden för detta kan vara att stabilisera regionen med större mängder militär personal i syfte att skapa en säker tillvaro för lokalbefolkningen och eliminera insurgenterna i regionen. Som nära samarbetspartner till NATO har Sveriges Försvarsmakt bidragit till operationer i Afghanistan, men även i Mali genom FN:s försorg. Under en överskådlig framtid ska Försvarsmakten fortsätta engagera sig i operationer som innebär upprorsbekämpning. 2 Det är rimligt att anta att svenska internationella insatser för upprorsbekämpning även i framtiden kommer ledas av tongivande NATO-medlemmar som USA, Storbritannien och Frankrike. Då den svenska Försvarsmakten saknar operativa doktriner och taktiska manualer för upprorsbekämpning har i huvudsak NATO:s doktriner och manualer används. Dessa dokument går att spåra till de befolkningsfokuserade teorier som David Galula och Roger Trinquier utvecklade under 1940- och 50-talet. 3 Dessa franska militärteoretiker var båda officerare i den franska armén och ses av flera experter som motsvarigheten till Clausewitz inom moderna upprorsbekämpning. 4 NATO-ledda insatser har haft svårigheter att slå ner uppror på ett tillfredsställande sätt, således finns det anledning att se sig omkring efter andra nationer som har lyckats bättre med sin upprorsbekämpning. 1.1 Problemformulering I skuggan av NATO-ledda insatser har upprorsbekämpning genomförts av andra aktörer. De båda Tjetjenienkrigen är exempel på detta, där rysk militär har genomfört upprorsbekämpning mot tjetjenska insurgenter. I det andra Tjetjenienkriget utropade Ryssland sig som segrare 1 Kilcullen, David, Counterinsurgency (London: Hurst, 2010), ix. 2 Regeringens proposition (2015) 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning Sveriges försvar 2016 2020. http://www.regeringen.se/49c857/contentassets/266e64ec3a254a6087ebe9e413806819/proposition-201415109- forsvarspolitisk-inriktning--sveriges-forsvar-2016-2020 (2017-04-04) 3 Petraeus, David Howell & Amos, James F, Counterinsurgency: FM 3 24 (Colorado: Paladin, 2006), viii 4 Tuck, Christopher, Understanding land warfare (Milton Park, Abindon, Oxon: Routledge, 2014) 147. Sida 3 av 45

efter nästan tio år av upprorsbekämpning. Hur kommer det sig att Ryssland genomförde upprorsbekämpning som ledde till seger över insurgenterna när NATO-koalitioner har misslyckats? Inte långt tidigare (1994 1996) förlorade Ryssland mot insurgenterna under det första Tjetjenienkriget, vad ligger bakom Ryssland seger några år senare? Således är det relevant att titta närmare på hur Ryssland genomförde upprorsbekämpning under det andra Tjetjenienkriget och om de befolkningsfokuserade teorier om upprorsbekämpning vi använder i NATO-koalitioner idag kan förklara Rysslands seger. 1.2 Syfte och forskningsfrågor Syftet med studien är att undersöka om Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget (1999 2009) kan förklaras utifrån befolkningsfokuserade teorier om upprorsbekämpning och således förstå konfliktens utgång. Utifrån studien skulle lärdomar kunna dras för att gagna Sveriges Försvarsmakts upprorsbekämpning idag och i framtiden. Tidigare forskning har inte kunnat enas om varför Ryssland segrade i det andra Tjetjenienkriget utan har belyst enskilda faktorer som avgörande. Genom att analysera Rysslands genomförande av det andra Tjetjenienkriget utifrån David Galula och Roger Trinquiers teorier om upprorsbekämpning kan en fördjupad förståelse för utgången uppnås. Genom en fördjupad studie skulle avgörande faktorer som inte tillhör teorierna kunna identifieras samt att teoriernas gångbarhet utmanas. Dessa faktorer skulle kunna ligga till grund för vidare forskning. För att undersöka om Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget kan förklaras utifrån de befolkningsfokuserade teorier om upprorsbekämpning NATO-länders doktriner grundar sig i har följande forskningsfrågor tagits fram: Kan Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget (1999 2009) förklaras utifrån David Galulas teorier om upprorsbekämpning? Kan Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget (1999 2009) förklaras utifrån Roger Trinquiers teorier om upprorsbekämpning? Sida 4 av 45

1.3 Tidigare forskning Författaren har tagit del av aktuellt forskningsläget gällande möjliga förklaringar till Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget, vilket sammanfattas och klargörs: Emil A. Souleimanov och Huseyn Aliyev skriver i sin artikel Asymmetry of Values, Indigenous Forces, and Incumbent Success in Counterinsurgency att de viktigaste faktorerna bakom Rysslands framgång är den enorma mängden av rysk trupp och lokalt rekryterad milis som användes i Tjetjenien. Milisens viktigaste roll förutom att separera civilbefolkningen från insurgenterna var att vinna över lokalbefolkningen till upprorsbekämparens sida, vilket genomfördes med framgång av Ryssland. 5 Även Tomáš Šmíd & Miroslav Mareš lyfter fram den lokala milisen avgörande roll. Šmíd och Mareš åberopar även det faktum att Ryssland inledningsvis krossade den större delen av upprorsmakarna med militära resurser, för att sedan manövrera ut de lokala klanerna mot varandra. Detta splittrade de tjetjenska insurgenterna som tappade anfallskraft och dessutom flyttades fokus från attacker på rysk trupp till inbördes strider. 6 Eugene Miakinkov hävdar i en artikel att Rysslands framgång inte berodde på att de vann över lokalbefolkningen på sin sida. Istället berodde det på den överlägsna ryska eldkraften som urskillningslöst besköt både insurgenter och civila, vilket ledde till missnöje bland civilbefolkningen och därigenom ett minskat stöd för insurgenterna. Miakinkov anser att Rysslands förmåga att kontrollera medierapporteringen från Tjetjenien medförde att insurgenterna inte kunde göra sin röst hörd i världspressen, samtidigt hölls den ryska hemmaopinionen i schack. Således blev Rysslands kontroll av media en förutsättning för en seger. 7 Younkyoo Kim och Stephen Blank framhäver kontrollen över media, den överlägsna eldkraften och tillsättning av Rysslands-vänliga politiker som anledningen till den ryska segern. Utöver dessa faktorer påvisar artikel den effektivisering av ledningsförhållanden som 5 Souleimanov, Emil A & Aliyev, Huseyn. (2015): Asymmetry of Values, Indigenous Forces, and Incumbent Success in Counterinsurgency: Evidence from Chechnya, 700 701. 6 Tomáš Šmíd & Miroslav Mareš (2015): Kadyrovtsy : Russia s Counterinsurgency Strategy and the Wars of Paramilitary Clans, 674 675. 7 Eugene Miakinkov (2011): The Agency of Force in Asymmetrical Warfare and Counterinsurgency: The Case of Chechnya, 673 676. Sida 5 av 45

Ryssland genomförde. Ledningen centraliserades vilket innebar att olika stridande enheter kunde synkroniseras och således effektiviseras. 8 I Jean-Francois Ratelle artikel A critical assessment of the scholarship on violent conflicts in the North Caucasus during the post Soviet period, ges ytterligare en förklaring. Ratelle menar att Rysslands framgång kan förklaras utifrån tillsatta lokala ledare. Dessa ledare tilldelades befogenheter från myndigheterna i Moskva att hantera insurgenterna. Istället för att låta ryska militära styrkor kväva insurgentverksamheten under en lång tidsperiod har Ryssland delegerat uppgiften till tjetjenerna själva och därigenom har insurgentverksamheten sjunkit. 9 Tidigare forskning påvisar flertalet faktorer till varför Rysslands upprorsbekämpning lyckades: hög numerär av marktrupper, lokalförankrad milis, överlägsen eldkraft, kontroll av media, tillsätta Rysslands-vänliga politiker, tydliga och centraliserade ledningsförhållanden. Författaren kan tydligt se hur tidigare forskning uppmärksammat enskilt viktiga faktorer som avgörande för hur Ryssland kunde segra i det andra Tjetjenienkriget, dock anser författaren att segern inte kan förstås ur endast enskilda faktorer. Younkyoo och Blanks artikel lyfter fram flertalet framgångsfaktorer för Ryssland, vilket författaren anser ger en större förståelse för konfliktens utgång. Följaktligen existerar ett behov att förklara Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget utifrån de teorier som ligger till grund för de doktriner NATO och Sverige använder. Teorierna är breda och tar hänsyn till ytterligare faktorer än tidigare forskning gjort. Segern kan då förstås utifrån fler avgörande faktorer och skapa ny användbar kunskap. Valda teorier och andra teoretiker behandlas under kapitlet teori. 1.4 Avgränsningar Studien är begränsad till händelser inom Tjetjeniens geografiska gränser och sträcker sig från när ryska styrkor korsar tjetjenska gränsen den 1 oktober 1999, till mordet på Tjetjeniens president den 9 maj 2004. Tiden mellan mordet fram till krigets officiella slut, 2009 bestod mestadels av lågintensiv insurgentverksamhet vilket inte anses vara avgörande för segern och kommer därför inte behandlas i denna studie. 8 Younkyoo Kim & Stephen Blank (2013) Insurgency and Counterinsurgency in Russia: Contending Paradigms and Current Perspectives, 923 925. 9 Ratelle, Jean-Francois (2015): A critical assessment of the scholarship on violent conflicts in the North Caucasus during the post Soviet period, 13 16. Sida 6 av 45

1.5 Disposition Första kapitlet innehåller en inledning, problemformulering, syfte och de frågeställningar forskaren ämnar besvara. Vidare återfinns tidigare forskning och avgränsningar. I kapitel två presenteras studiens teoretiska ramverk, andra teorier gällande upprorsbekämpning och kritik mot valda teorier. I kapitel tre presenteras och motiveras valet av teorikonsumerande fallstudie som vald metod, fallet motiveras och analysverktyg presenteras. Kapitel fyra innehåller analys och författarens slutsatser. Kapitel fem, avslutning, besvarar studiens forskningsfrågor, det förs en slutdiskussion samt ges förslag på vidare forskning och resultatets betydelse för officersprofessionen. Sida 7 av 45

2. Teori Inledningsvis presenteras likheter och skillnader mellan Galula och Trinquier samt en beskrivning av respektive teori. Valet av teorier motiveras genom presentationen av valda teoretiker och andra betydelsefulla teoretiker inom upprorsbekämpning. Kritik mot Galula och Trinquier återfinns i kapitlets slut. 2.1 Presentation av valda teoretiker Studiens teoretiska ramverk utgår från David Galulas åtta steg samt Roger Trinquiers tre principer för upprorsbekämpning. Både Galula och Trinquier var officerare i franska armén. Deras teorier grundar sig i respektives erfarenheter från upprorsbekämpning i framförallt Indokina och Algeriet, men även andra världskriget. Galulas karriär i franska armén avslutades som överstelöjtnant, senare skrev han sina teorier i Counterinsurgency Warfare: Theory and practice på Harvards universitet. Roger Trinquiers avslutade sin karriär som överste, han summerade sin teori rörande upprorsbekämpning i boken Modern Warfare. Galula definierar uppror som en lokal konflikt där statsmakten utmanas av insurgenter vars ambition är att själva ta makten inom ett geografiskt område. 10 I denna studie utgörs upprorsmakarna av tjetjenska insurgenter och statsmakten av Ryssland. Beroende på situation och konflikt kan steg i Galulas teori försummas, dock är ordningen i vilket stegen utförs viktig. 11 Enligt Galula är nyckeln till framgångsrik upprorsbekämpning stora mängder underrättelse från civilbefolkningen för att kunna identifiera insurgenterna. 12 Trinquier definierar uppror som en sammankoppling av politiska-, ekonomiska-, psykologiska- och militära-system som strävar efter att ersätta en styrande regim med en annan. Trinquier kallar detta för den moderna krigföringen och menar att upprorsbekämpning kräver total uppbackning från civilbefolkningen för att nå seger. Hela insurgentorganisationen måste krossas, den väpnade såväl som den politiska. 13 10 Galula, David, Counterinsurgency Warfare: Theory and practice (Westport: Praeger security international, 2006), 1. 11 Ibid, 56. 12 Ibid, vii. 13 Trinquier, Roger, Modern warfare: a French view of counterinsurgency (Westport: Praeger security international, 2006), 5 7. Sida 8 av 45

Trinquier anser likt Galula att civilbefolkningen utgör nyckeln till framgångsrik upprorsbekämpning. Dock skiljer sig deras människosynen åt då Trinquier anser att tortyr är en godtagbar metod för att erhålla underrättelser och att tvångsförflyttning av civila är en nödvändighet. 14 Galula däremot har en mjukare syn på människoliv och använder inte tortyr som ett godtagbart medel, tvångsförflyttningar ser han som en sista utväg då det försvårar goda relationer med civilbefolkningen. 15 Galula menar att upprorsbekämpning i första hand inte handlar om att döda insurgenter, utan snarare om att skydda civilbefolkningen. 16 Som tidigare nämnt anser Trinquier att civilbefolkningen utgör nyckeln till seger, men han får anses vara mer motståndarfokuserad än Galula då han framhäver att seger endast kan uppnås genom total förgörelse av insurgenterna. 17 Vidare skiljer sig teoretikernas tillvägagångssätt på flera punkter, främst då Galula ger en tydlig beskrivning hur upprorsbekämpning ska genomföras steg för steg. Trinquier däremot återger en något diffus beskrivning vilket ger författaren visst utrymme för egen tolkning. Författaren anser att Galula och Trinquiers teorier är befolkningsfokuserade, där motsatsen vore motståndarfokuserad. Att undersöka det andra Tjetjenienkriget ur befolkningsfokuserade teorier är att föredra då NATO-koalitioner utgår från dessa teorier, vilket underlättar möjligheten att bidra till officersprofessionen. Teorierna kompletterar varandra inom den befolkningsfokuserade teoribildningen och kan eventuellt erbjuda en bred förklaring till Rysslands seger under det andra Tjetjenienkriget. 2.2 David Galula Författaren kommer nu redogöra för Galulas åtta steg för upprorsbekämpning, vilket utgör ett analysverktyg av det andra Tjetjenienkriget: Steg 1: Förstöra eller fördriva insurgenterna Första steget syftar till att skapa goda förutsättningar för fortsatt upprorsbekämpning. Den taktiska metoden går ut på att mobila enheter och enheter vars uppgift är att förstärka de statiska enheterna i området, placeras i en ring runt insurgenternas operationsområde. Enheterna arbetar sig utifrån och in i ett försök att omringa insurgenterna. Därefter genomförs 14 Trinquier. (2006), vii-ix. 15 Galula. (2006), 78. 16 Tuck. (2014), 142 143. 17 Trinquier. (2006), 7. Sida 9 av 45

förfarandet inifrån och ut i syfte att få kvarvarande insurgenter på flykt. Huvudoperationen bryts ner i mindre operationer över området, samtliga enheter tilldelas sektorer och har till uppgift att fördriva kvarvarande insurgenter i området. I detta steg är det centralt att lämna kvar tillräckliga styrkor för att försvara tagna områden. Eventuella skador på civil egendom ska kompenseras samt ett neutralt förhållningssätt till civilbefolkningen ska vidmakthållas i syfte att undvika vedergällningar från insurgenter. 18 Steg 2: Gruppera statiska väpnade styrkor I det andra steget förflyttas upprorsbekämparnas fokus från insurgenterna till civilbefolkningen. Militära operationer sker fortlöpande i syfte att tillintetgöra kvarvarande insurgenter i området. Statiska enheter placeras ut för att skydda civilbefolkningen och skydda verksamheten mellan upprorsbekämparna och politiker i området. Upprättande av militära fortifikationer bör undvikas eftersom soldaterna kan komma att betraktas som främlingar av civilbefolkningen. De statiska militära enheterna ska placeras där civilbefolkningen bor och lever för att etablera en god relation. Samtidigt ska viktig infrastruktur skyddas. Vid behov kan civilbefolkningen tvångsförflyttas för att möjliggöra skydd, dock anser Galula att detta är ett stort risktagande då få uppskattar att tvångsförflyttas. Områden som är svårtillgängliga med låg population kan göras till förbjudna zoner där inkräktare blir arresterade eller bekämpade vid upptäckt. 19 Steg 3: Etablera kontakter med lokalbefolkningen och kontrollera deras rörelse Tredje steget har tre huvudsakliga målsättningar, upprorsbekämparna ska återta kontrollen över befolkningen, isolera befolkningen från insurgenterna samt samla in underrättelse. Galula redogör för hur detta ska uppnås genom fem delsteg: 20 Första delsteget innebär att civilbefolkningen ska genomföra uppgifter för upprorsbekämparna mot betalning. Civilbefolkningen genomför inledningsvis uppgifter som främst gagnar dem själva därefter övergå till uppgifter som främjar både civilbefolkningen och upprorsbekämparna. 21 Det andra delsteget syftar till att upprätta kontroll över civilbefolkningen. Detta sker genom registrering och kontroll av rörelser in och ut ur området. 18 Galula. (2006), 75 77. 19 Ibid, 77 80. 20 Ibid, 81 85. 21 Ibid, 82. Sida 10 av 45

Dessa åtgärder försvårar all kontakt mellan insurgenterna och civilbefolkningen, samt ger civilbefolkningen ett alibi för att inte bistå insurgenterna. 22 Tredje delsteget syftar till att skydda civilbefolkningen från insurgenterna. Patruller intensifieras i området, dag som natt. Enheter med kort responstid ska finnas tillgängliga för att omedelbart bekämpa eventuella insurgenter. 23 Det fjärde delsteget innebär att upprorsbekämparna ska samla in underrättelse från civilbefolkningen, vilket ämnas ske genom rekrytering av informanter och spontana underrättelser från civilbefolkningen. 24 Femte delsteget syftar till att få stöd från civilbefolkningen genom att påbörja ekonomiska-, sociala-, kulturella- och medicinskaprojekt för att överkomma eventuella farhågor om att upprorsbekämparna inte menar allvar med att förbättra civilbefolkningens situation. 25 Steg 4: Förstör insurgenternas politiska organisation Steg fyra syftar till att slå mot insurgenternas politiska organisation genom att lokalisera, arrestera och förhöra politiska agenter, vilket i huvudsak är polisiära uppgifter. Upprorsbekämparna ska undvika att delta i dessa operationer då förtroendet som byggts upp med civilbefolkningen undermineras. Dock är det viktigt att upprorsbekämparna behåller ansvaret för polisens arbete och leder dess verksamhet. Galula belyser möjligheten att behandla arresterade agenter med återhållsamhet då de i regel inte tillhör den stridande delen av insurgentverksamheten. Detta kan leda till att fler politiska agenter väljer dialog istället för att undanhålla underrättelser. 26 Steg 5: Arrangera val av lokala ledare Civilbefolkningen ska involveras i en högre grad i kampen mot insurgenterna, genom att tillsätta lokala ledare och ge dessa ansvar och inflytande i området. Galula menar att detta kan ske på två sätt: antingen tillsätter upprorsbekämparna ledare efter eget tycke, alternativt genomför fria val och låta civilbefolkningen välja sina egna ledare. Galula förespråkar det andra alternativet då det undviker problematiken med att tillsatta ledare ses som marionettdockor i civilbefolkningens ögon. Upprorsbekämparna ska officiellt erkänna de 22 Galula. (2006), 82 83. 23 Ibid, 83. 24 Ibid, 84. 25 Ibid, 84 85. 26 Ibid, 86 89. Sida 11 av 45

framröstade ledarna och tydliggöra att dessa är temporärt styrande till dess fred råder i området och definitiva val kan genomföras. 27 Steg 6: Testa de lokala ledarna Genom att testa och kontrollera ledarnas förmåga att lösa konkreta uppgifter kan upprorsbekämparna avgöra om ledarna är värda att satsa på eller behöver bytas ut. Lämpliga uppgifter att tilldela ledare är: sociala- och ekonomiska projekt, övertagande av polisfunktioner, samordna självförsvarsstyrkor etcetera för att vinna civilbefolkningens förtroende och motarbeta insurgenterna. Ledarna ska skyddas mot insurgentattacker samt erbjudas tillräckliga resurserför att lösa populistiska uppgifter. Civilbefolkningen ska stöttas med att sprida upprorsbekämparnas propaganda i och utanför området. 28 Steg 7: Organisera och utbilda ledarna i en nationell politisk rörelse De testade ledarna organiseras i ett parti för att stärka upprorsbekämpningens politiska instrument. Beroende på omständigheterna ansluter ledarna till ett redan existerande parti alternativt skapar ett nytt parti. Inledningsvis kan ledarna organisera sig regionalt för att i ett senare skede bli ett nationellt politiskt parti. 29 Steg 8: Vinn över eller kväva de sista insurgenterna Sista steget syftar till att avlägsna kvarvarande insurgenter. Militära operationer genomförs enligt steg 1, skillnaden är att civilbefolkningen nu utgör ett stöd. Detta förfarande kräver stora resurser och omständigheterna avgör hur länge operationen fortlöper. Principen för detta steg är att få de sista insurgenterna på flykt så de kan fångas upp av det stora nät av upprorsbekämpare i området. 30 27 Galula. (2006), 89 91. 28 Ibid, 90 92. 29 Ibid, 92 93. 30 Ibid, 93 94. Sida 12 av 45

2.3 Roger Trinquier Författaren kommer nu redogöra för Trinquiers tre principer för upprorsbekämpning, vilket utgör ett analysverktyg av det andra Tjetjenienkriget: Metoder för att separera insurgenterna från civilbefolkningen Utropa krigstillstånd För att upprorsbekämparen ska erhålla tillräckliga befogenheter och juridiskt stöd för sina nödvändiga handlingar ska krigstillstånd utropas. Fictionen att fred råder gynnar insurgenten, en armé kan endast inleda en operation om hemmaopinionen tillåter. Således är det väsentligt att annonsera att detta är en konflikt och operationen har legitimitet. 31 Detta blir det första steget mot att separera insurgenterna från civilbefolkningen. Identifiera insurgenterna Upprorsbekämparen ska identifiera vilka insurgenterna är, för att kunna urskilja dessa från civilbefolkningen. 32 Underrättelseinhämtningen ska påbörjas snarast med stöd av polisiära enheter. 33 I ett senare skede, när byar rensats på insurgenter genom parallella militära- och polisiära operationer ska civilbefolkningen förhöras för underrättelser samt underrättelseagenter ska värvas. 34 Trinquier poängterar att tortyr av tillfångatagna insurgenter kan användas för att erhålla underrättelser gällande insurgenternas organisation och överordnade. 35 Upprätta lokala försvarsstyrkor Civilbefolkning ska organiseras och tränas i att försvara sitt eget område. Civila ledare väljs ut av upprorsbekämparna som delegerar ansvaret över staden i distrikt, kvarter och hus, där varje instans har utsedda ledare som ansvarar för sin del av staden. 36 Kontrollera civilbefolkningen Invånarna i staden eller byn ska registreras och erhålla ett ID-kort. Civilbefolkningen kan endast passera in och ut ur staden via posteringar kontrollerade av upprorsbekämparna. Förnödenheter och pengar får ej föras ut ur staden och ingen rörelse in eller ut ur staden får ske nattetid. Civilbefolkning som bor utanför det säkra området ska flyttas innanför området. Upprorsbekämparnas kontroll av befolkningen syftar 31 Trinquier. (2006), 24. 32 Ibid, 23. 33 Ibid, 38. 34 Ibid, 64. 35 Ibid, 18 19. 36 Ibid, 28. Sida 13 av 45

till att separera civilbefolkningen från insurgenterna och försvåra tillgången på förnödenheter för insurgenterna. 37 Metoder som gör insurgenternas områden ohållbara Slå ut insurgenternas logistik och underrättelse Detta ska ske genom samordnade polisiära och militära operationer. De geografiska platser som upprorsbekämparna inledningsvis ska fokusera på är de mellanliggande områdena, mellan städer och landsbygd. Då städer och byar är de första platserna upprorsbekämparna etablerar närvaro blir de mellanliggande områdena första tillflyktsorten för insurgenterna. När dessa platser ockuperats tvingas insurgenterna förflytta sig till kargare platser långt ifrån civilbefolkningen. 38 Gruppera statiska enheter Statiska enheter placeras i bebyggelse bland befolkningen, vilket kan ske genom att ockupera övergivna hus, hyra eller bygga lämpliga lokaler. Dessa enheter ska tillsammans med civilbefolkningen försvara området. 39 Mobila enheter med kort responstid Civilbefolkning är involverade i försvaret av sitt eget område, vilket frigör enheter ur upprorsbekämparna. Dessa enheter ska vara mobila och snabbt kunna sättas in där insurgenter opererar. 40 Använda reserver Högsta befälhavaren i operationsområdet bör ha tillgång till en större mängd reserver för användning vid lämplig tid och plats. Dessa ska främst nyttjas mot insurgenter i svårtillkomliga områden när tillfälle ges. 41 Kraftsamling När insurgenterna är tillbakapressade till sin sista tillflyktsort ska upprorsbekämparna kraftsamla sina resurser, både polisiära och militära. När alla utfarter i området har blockerats sätts alla tänkbara transportmedel in för att snabbt ta sig till området och eliminera både politiska och stridande insurgenter. 42 37 Trinquier. (2006), 61 63. 38 Ibid, 60 61. 39 Ibid, 61 62. 40 Ibid, 63. 41 Ibid, 70. 42 Ibid, 71 72. Sida 14 av 45

Samordna föregående principer över en stor yta under en längre tid för att uppnå önskvärt resultat Genom att metodiskt och tålmodigt tillämpa Trinquiers ovan beskrivna principer för upprorsbekämpning kan insurgenterna besegras och inom rimlig tid ska fred återvända till området. 43 2.4 Andra teorier samt kritik mot Galula och Trinquier Galula och Trinquier hämtade sina erfarenheter från mitten av 1900-talet. Under samma tidsperiod bedrev Storbritannien upprorsbekämpning i Malaya och Kenya. 44 Robert Thompson publicerade 1966 boken Defeating Communist Insurgency med lärdomar från Malaya-konflikten (1948 1960). Thompsons teori är befolkningsfokuserad, 45 boken avhandlar främst statliga åtagande och inte militära, varpå författaren valde bort denna teori. Frank Kitson är från samma tidsperiod, 1971 publicerade han Low Intensity Operations, vilket innehåller lärdomar från Kenya-konflikten (1952 1959). Kitson liksom Galula och Trinquier poängterar vikten av underrättelser och stöd från civilbefolkningen, författaren valde bort Kitson av den anledning att den troligen ej tillför något till studien då Galula och Trinquier redan omfamnar detta tankesätt. 46 David Kilcullen är en australiensisk teoretiker inom upprorsbekämpning vars bidrag heter Counterinsurgency, en publikation innehållande 28 paragrafer för upprorsbekämpning. Boken fokuserar främst på upprorsbekämpning på taktisk nivå, författaren tror dock att teorier på operativ nivå bättre kan förklara utfallet i det andra Tjetjenienkriget, då det erbjuder bredare förklaringar. Således blir Kilcullens teorier inte aktuella för denna studie. 47 Kritiker hävdar att endast hälften av Galula och Trinquiers teorier är relevanta i dagens upprorsbekämpning. Thomas Rid, verksam på Kings College i London och Thomas Keaney, pensionerad överste i amerikanska flygvapnet, hävdar att Galula och Trinquier saknar erfarenhet på högsta militära nivå på grund av deras låga rang. Den största kritiken riktas mot de båda fransmännen med anledning av att de färgades av det totala kriget efter förlusten 1940 mot Tyskland. De skyllde sina militära misslyckanden på bristen av politiskt stöd och tillgänglig trupp. Således får dessa faktorer enligt kritikerna för mycket plats i både Galulas och Trinquiers teorier. 48 43 Trinquier. (2006), 65 66. 44 Rid, Thomas & Keaney, Thomas A, Understanding counterinsurgency: doctrine, operations, and challenges (London: Routledge, 2010) 28. 45 Tuck. (2014), 143. 46 Rid. (2010), 32 35. 47 Kilcullen. (2010), 29 49. 48 Rid. (2010), 16 17. Sida 15 av 45

3. Metod Författaren har valt att genomföra en studie vars ambition är att förklara Rysslands seger i det andra Tjetjenienkriget utifrån förklaringsfaktorer i form av teorier för upprorsbekämpning. 49 Då fallets utgång och kontext skiljer sig från andra fall av upprorsbekämpning blir dess resultat inte nödvändigtvis giltigt på andra fall. Fallet kommer att förklaras utifrån redan existerande teorier och förklaringsfaktorer, vilket innebär att teorikonsumerande metod används. 50 Genom att använda fallstudie som forskningsstrategi ges denna studie förutsättningar för djupgående redogörelser, vilket lämpar sig väl vid undersökning av endast ett fall. Vidare skapas möjligheter till upptäckt av andra förklaringsfaktorer då detaljer studeras, snarare än det generella. Författaren avser använda flertalet källor från fallet, vilket lämpar sig väl vid fallstudie då den inbjuder till att göra just detta. 51 Fallstudie används vanligtvis inom statsvetenskap, medicin och psykologi, 52 författaren anser dock att det även lämpar sig inom krigsvetenskap eftersom mycket information samlas in inom ett avgränsat fenomen. Då analysen utgår från kvalitativa data avser författaren vara tydlig med spårbarheten mellan empiri och slutsatser. Vidare undviks tendenser från tidigare forskning och teorier genom att vara medveten om risken för snedvridning av forskningen. Analysen genomförs som en repetitiv process för att inte förbise viktiga data. 53 Den kvalitativa forskningen tillåter täta beskrivningar vilket underlättar hanterandet av komplexa situationer, som upprorsbekämpning är. Det finns även tolerans för tvetydighet och motsägelser inför dessa situationer. Trots att olika forskare använder samma material finns det utrymme för flera korrekta förklaringar eftersom forskares tolkningsskicklighet varierar, vilket påverkar studiens resultat. 54 Författaren skulle kunna använda sig av en teoriprövande studie för att besvara forskningsfrågorna, dock skulle detta innebära ett fokus på teorierna snarare än det aktuella fallet. Teorierna har prövats förut och är utforskade, författaren ser fallets utgång som mer intressant för krigsvetenskapen än teorierna i sig, således blir fallet i fokus och användandet av teoriprövande fallstudie faller bort. 55 49 Denscombe, Martyn, Forskningshandboken: för småskaliga projekt inom samhällsvetenskap, 2 uppl. (Lund: Studentlitteratur, 2009) 88 90. 50 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4 uppl. (Stockholm: Norstedts juridik, 2012) 41. 51 Denscombe. (2009), 59 61. 52 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1:3 uppl. (Malmö: Liber, 2003) 56. 53 Denscombe. (2009), 367 369. 54 Ibid, 398 399. 55 Esaiasson. (2012), 40 41. Sida 16 av 45

3.1 Varför andra Tjetjenienkriget? Främsta anledningen till författarens val av det andra Tjetjenienkriget för denna studie är utfallet. Det faktum att upprorsbekämparna vinner kriget mot insurgenterna är intressant då så inte skett i andra konflikter i närtid: det första Tjetjenienkriget, krigen i Afghanistan och Irak. Att studera en seger skulle kunna frambringa fler användbara lärdomar för Försvarsmakten än om en förlust hade studerats. Detta resonemang styrks av Denscombe som menar att ett fall kan undersökas då det står i kontrast till det normativa. 56 3.2 Materialdiskussion Författaren har identifierat en inneboende problematik med empirins validitet och tendenser, då förstahanskällor är sällsynta och det tillgängliga materialet kan vara vinklat. 57 Ryska publikationer och doktriner från fallet saknas, 58 således kan författaren endast förlita sig på andrahandskällor. Författaren har därför valt fem olika källor att jämföra data ifrån genom datatriangulering, vilket stärker empirins validitet. 59 För att undvika tendenser i empirin, har författaren jämfört data mellan källor oberoende av varandra och på så sätt kunnat fastställa händelseförlopp. Data som inte stärks av flera källor har författaren varit särskilt aktsam med för denna studie. Materialet för studien består av: An endless war 60 som fokuserar på händelseförloppet och civilbefolkningens situation under kriget, den består av observationer, rapporter och tidigare forskning. The insurgency in Chechnya and the North Caucasus 61 ger en f.d. amerikansk överstelöjtnant och diplomats syn på Rysslands upprorsbekämpning på operativ- och strategisk nivå i Tjetjenien. Fangs of the lone wolf 62 är skriven ur insurgenternas perspektiv med fokus på taktisk nivå. Billingsley har samlat in materialet genom att intervjua insurgenter från kriget i Tjetjenien, det är ett komplement till övrig litteratur som främst redogör för Rysslands agerande. Efrons bok Kriget i Tjetjenien 63 är skriven på svenska och består till stor 56 Denscombe. (2009), 65. 57 Efron, Vera, Kriget i Tjetjenien (Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006) 11. 58 Schaefer, Robert W, The insurgency in Chechnya and the North Caucasus: from gazavat to jihad (Santa Barbara: Praeger Security International, 2011) 195. 59 Denscombe. (2009), 186 187. 60 Souleimanov, Emil, An endless war: the Russian-Chechen conflict in perspective (Frankfurt am Main: Peter Lang, 2007). 61 Schaefer. (2011). 62 Billingsley, Dodge, Fangs of the lone wolf: Chechen tactics in the Russian-Chechen wars, 1994 2009 (Solihull, England: Helion & Company, Ltd, 2013). 63 Efron. (2006). Sida 17 av 45

del av sammanställda intervjuer med ryska officerare, soldater och insurgenter. Boken erbjuder ingående information om båda sidors agerande. Russia s Chechen wars 1994 2000 64 ger fördjupad kunskap rörande främst Rysslands metoder för operationen i Groznyj och striderna i bebyggelse, den är skriven på uppdrag av amerikanska armén. 3.3 Operationalisering Operationaliseringen grundar sig på författarens tolkning av centrala delar i respektive teoretikers beskrivning av hur upprorsbekämpning ska genomföras. 65 Detta har konkretiserats i operationella indikatorer utifrån vad teoretikerna själva hävdar är centralt för respektive steg/princip. Således har de utvalda indikatorerna valts ordagrant eller brutits ner till flera indikatorer direkt från teoriernas beskrivningar. Detta gör författaren för att skapa transparens och spårbarhet i analysen och god validitet. 66 Vidare kan läsaren följa författarens analys gällande i vilken omfattning Ryssland använt Galula och Trinquiers teorier genom att titta på varje enskild indikator och analysverktygen (tabell 3 & 4) i analyskapitlet. Indikatorerna kommer bedömas efter i vilken utsträckning Ryssland genomförde respektive indikator, skalan som används är: Ja, delvis eller nej. Beroende på i vilken utsträckning Ryssland har följt teorierna får detta olika svar på studiens forskningsfrågor. Resultatet kan påverka vilka slutsatser studien ger och behovet av vidare forskning. Innehållet i tabellerna 1 & 2 är hämtade ur teorikapitlet. 64 Oliker, Olga, Russia s Chechen wars 1994 2000: lessons from urban combat (Santa Monica: Rand, 2001) 65 Teorierna finns beskrivna i studiens teorikapitel. 66 Esaiasson. (2012), 55 56. Sida 18 av 45

Författaren avser att använda två analysverktyg för att studera fallet. Det första analysverktyget utgörs av David Galulas åtta steg för upprorsbekämpning: Teoretiska begrepp ur Galulas teori om åtta steg för upprorsbekämpning: Förstöra eller fördriva insurgenterna Indikatorer: Taktiska operationer som omringar insurgenterna. Enheter tilldelas ansvar för sektorer. Analysenhet: (Ja, delvis, nej) Enheter lämnas kvar i tagna områden. Ett neutralt förhållningssätt till civilbefolkningen. Skadad civil egendom kompenseras. Gruppera statiska väpnade styrkor Tydligt fokusskifte från insurgenter till civilbefolkning. Militära operationer mot insurgentverksamhet sker kontinuerligt. Statiska väpnade enheter placeras bland civilbefolkningen. Viktig civil och militär infrastruktur skyddas. Upprätta förbjudna zoner. Tvångsförflyttningar av civilbefolkningen. Etablera kontakter med lokalbefolkningen och kontrollera deras rörelse Uppgifter tilldelas civilbefolkningen. Civilbefolkningens rörelser kontrolleras och registreras. Patrullering sker dag och natt. Intensifiering av patruller. Enheter med kort responstid finns i området. Insamling av underrättelse från civilbefolkningen. Rekrytering av informanter. Förstör insurgenternas politiska organisation Ekonomiska-, sociala-, kulturella-, eller medicinska-projekt påbörjas. Polisiära gripanden eller förhör av insurgenternas politiska organisation genomförs. Frigivningar av förhörda politiska agenter. Upprorsbekämparna ansvarar för polisoperationerna. Arrangera val av lokala ledare Testa de lokala ledarna Tillsätta lokala ledare genom val eller eget tycke. Officiellt erkännande av nya ledare. Tilldela lokala ledare uppgifter. Kontrollera genomförandet av tilldelade uppgifter. Skydda lokala ledarna militärt. Stöd civilbefolkningen att sprida propaganda i och utanför området. Sida 19 av 45

Organisera och utbilda ledarna i en nationell politisk rörelse Vinn över eller kväva de sista insurgenterna Organisera lokala ledarna i en politisk rörelse, i ett nytt parti eller ett existerande. Militära operationer genomförs med stöd av civilbefolkningen. Operationer genomförs på nytt i större skala. Tabell 1: Analysverktyg Det andra analysverktyget utgörs av Roger Trinquiers tre principer för upprorsbekämpning: Teoretiska begrepp ur Trinquiers tre principer för upprorsbekämpning: Separera insurgenterna från civilbefolkningen Gör insurgenternas områden ohållbara Indikatorer: Krigstillstånd utropas. Finns stöd från hemmaopinionen. Polisiära underrättelseoperationer genomförs. Värvande av underrättelseagenter genomförs. Tortyr av tillfångatagna insurgenter för underrättelse. Upprorsbekämparna organiserar civilbefolkningen i lokala försvarsstyrkor. Civila ledare väljs ut. Registrering av civilbefolkningen och kontroll av dess rörelser. Tvångsförflyttningar av civila. I inledningsfasen fokuserar upprorsbekämparna på områden mellan städer och landsbygd. Insurgenternas logistik och underrättelseinhämtning slås ut genom samordnade polisiära och militära operationer. Etablera närvaro i städer och byar. Statiska väpnade enheter placeras bland civilbefolkningen. Mobila enheter med kort responstid finns i området. Reserver används för operationer i svårtillgänglig terräng. Analysenhet: (Ja, delvis, nej) Samordna principerna över en stor yta under en längre tid Tabell 2: Analysverktyg Större operationer genomförs genom att kraftsamla resurser för att eliminera kvarvarande insurgenter i specifika områden. Upprorsbekämparna tillämpar principerna upprepade gånger i flera terrängavsnitt. Sida 20 av 45

4. Analys 4.1 Historisk redogörelse Orsakerna till varför det andra Tjetjenienkriget bröt ut är flera och skuldfrågan varierar beroende på vem man frågar. Somliga hävdar att det berodde på terroristattacker utförda av tjetjener och att Ryssland kände sig tvungna att skydda sina medborgare. 67 Andra hävdar att kriget bröt ut tack vare tjetjenska insurgenters invasion av grannrepubliken Dagestan, vars motiv blivit föremål för diverse konspirationsteorier. 68 Faktum är att Ryssland genomförde flygbombningar i den tjetjenska huvudstaden Groznyj i augusti 1999, den 1 oktober samma år passerade ryska trupper den tjetjenska gränsen. 69 Det andra Tjetjenienkriget hade startat. 4.2 David Galulas åtta steg Steg 1: Förstöra eller fördriva insurgenterna Taktiska operationer som omringar insurgenterna Ja, de ryska trupperna genomförde operationer som omringade insurgenterna. De ryska trupperna använde sig frekvent av metoden att omringa insurgenterna under operationer. Detta förehavande genomsyrade hela den ryska organisation och användes i stora som små operationer. Ryssland tog tjetjensk mark med tre operativa stridsgrupper: Öst, Väst och Norr vars uppgift var att omringa och isolera hela Tjetjenien för att skapa en säkerhetszon. 70 För att säkra den tjetjenska huvudstaden Groznyj omringades staden av ryska trupper, vägarna söderut spärrades av för att hindra insurgenterna från att fly mot de svårtillgängliga bergsområdena. 71 Gudermes, Ulus-Kert och Komsomolskoje är exempel på städer som omringades och isolerades av ryska styrkor som ett första steg i operationerna. 72 Under operationen i Gudermes använde Ryssland taktiska luftlandsättningar och mobila enheter för att isolera staden. 73 67 Souleimanov. (2007), 161. 68 Schaefer. (2011), 180 187. 69 Souleimanov. (2007), 164. 70 Ibid, 164. 71 Schaefer. (2011), 189. Souleimanov. (2007), 168. Billingsley. (2013), 4. 72 Efron. (2006), 213, 225 232. Oliker. (2001), 39. 73 Efron. (2006), 213. Sida 21 av 45

Enheter tilldelas ansvar för sektorer Delvis tilldelade Ryssland enheter ansvar för sektorer, detta gjordes under operationen för att ta Groznyj. De ryska trupperna delade in staden i sektorer för att på ett mer metodiskt sätt kunna ta staden bit för bit. 74 Det framgår inte om andra operationer genomfördes på liknande sätt med delegering av sektorer. Enheter lämnas kvar i tagna områden Delvis lämnade Ryssland kvar enheter i tagna områden. I byar överlämnades detta ansvar i vissa fall till den polisiära enheten OMON (Otrjad Militsii Osobogo Naznatjenija), som upprättade permanenta posteringar i byarna. 75 När Groznyj var under rysk kontroll upprättades militära garnisoner för att kunna stationera trupp, samma sak skedde i de tagna bergsområdena. 76 Det finns dock exempel på operationer i bergsområdena där de ryska trupperna övergav erövrade byar efter mörkrets inbrott. 77 Ett neutralt förhållningssätt till civilbefolkningen Nej, Ryssland hade inte ett neutralt förhållningssätt till civilbefolkningen. Det förekom att civila tvingades till att samarbeta med de ryska styrkorna genom hot om våld. 78 Skadad civil egendom kompenseras Nej, Ryssland kompenserade inte civil egendom. Civil egendom förstördes i en hög utsträckning av ryska artilleribeskjutningar under operationer. 79 Steg 2: Gruppera statiska väpnade styrkor Tydligt fokusskifte från insurgenterna till civilbefolkningen Nej, Ryssland skiftade inte fokus från insurgenterna till civilbefolkningen. Det finns händelser som tyder på att enskilda förband hade mer fokus på civilbefolkningen än andra. Efron återberättar om hur en insurgent utsattes för en polisiär husrannsakan varpå denne slogs av 74 Oliker. (2001), 44. Schaefer. (2011), 190. Billingsley. (2013), 4. 75 Oliker. (2001), 39. 76 Schaefer. (2011), 192. Billingsley. (2013), 171. 77 Oliker. (2001), 62. 78 Schaefer. (2011), 188. 79 Ibid, 188 189. Sida 22 av 45

hur proffsiga och trevliga poliserna var. 80 Husrannsakan likt denne genomfördes i regel av poliser från OMON, vilket skedde efter att militär personal rensat området från insurgenter. 81 Militära operationer mot insurgentverksamheten sker kontinuerligt Ja, Ryssland genomförde kontinuerligt militära operationer mot insurgentverksamheten. Militära operationer fortsatte att genomföras kontinuerligt för att lokalisera och tillintetgöra insurgenter i tagna områden. 82 Statiska väpnade enheter placeras bland civilbefolkningen Delvis placerade Ryssland ut statiska trupper bland civilbefolkningen. Ryssland placerade ut statiska trupper i tagna områden, men istället för att placera trupperna bland civilbefolkningen, som Galula förespråkar, valde Ryssland att bygga fortifikationer. Garnisonerna som byggdes erbjöd en högre levnadsstandard för soldaterna än vad ockuperade tjetjenska hus gjorde. Det förekommer enskilda exempel då de ryska trupperna placerades i övergivna hus i Komsomolskoje. 83 Viktig civil och militär infrastruktur skyddas Ja, viktig civil och militär infrastruktur skyddades. Förutom att skydda civilbefolkningen genom sin närvaro ska den stationerade truppen även skydda viktig infrastruktur vilket gjordes med stöd av milis. 84 Upprätta förbjudna zoner Nej, inga uppgifter tyder på att detta genomfördes. Tvångsförflyttningar av civilbefolkningen Ja, Ryssland genomförde tvångsförflyttningar av civilbefolkningen. Tvångsförflyttningar av tjetjener förekom, framför allt inför presidentvalet 2002. 85 Galula anser att civilbefolkningen kan tvångsförflyttas för att garantera deras säkerhet, så var inte fallet i Tjetjenien då 80 Efron. (2006), 243 245. 81 Oliker. (2001), 39. 82 Souleimanov. (2007), 193. 83 Oliker. (2001), 75,78. Souleimanov. (2007), 178. 84 Souleimanov. (2007), 206. 85 Ibid, 206. Sida 23 av 45

civilbefolkningen tvångsförflyttades från flyktingläger i grannrepubliken Ingusjien till krigszoner i Tjetjenien. 86 Steg 3: Etablera kontakter med lokalbefolkningen och kontrollera deras rörelse Uppgifter tilldelas civilbefolkningen Ja, de ryska styrkorna tilldelade civilbefolkningen uppgifter. I flera fall skedde detta genom hot och våld. Det fanns dock frivilliga tjetjener som organiserades i milisgrupper för att strida och understödja de ryska trupperna, vilket hade en stor positiv inverkan på Rysslands framgång i upprorsbekämpningen. 87 Civilbefolkningens rörelser kontrolleras och registreras Ja, Ryssland kontrollerade och registrerade civilbefolkningens rörelser. Detta gjordes genom att upprätta posteringar längs med vägar och i städer. Annan trafik än militär stängdes upprepade gånger av i Groznyj. 88 Civila som passerade dessa posteringar blev föremål för gripanden och förhör, insurgenternas rörlighet begränsades kraftigt. 89 Patrullering sker dag och natt Delvis genomförde Ryssland patrullering dag och natt. Det genomfördes nattpatruller, dock försvårades dessa på grund av materielbrist av bildförstärkare, vilket resulterade i att patruller nattetid stundtals uteblev. 90 Intensifiering av patruller Delvis intensifierade Ryssland patruller. För att kunna skydda civilbefolkningen från insurgenterna ska enligt Galula patruller ske dag och natt samt intensifieras. Det fanns operationer som tyder på att patruller intensifierades efter att områden tagits, så som i Alkhazurova 91, dock är det inte något som genomsyrar Rysslands uppträdande. 86 Ibid, 195 196. 87 Schaefer. (2011), 188 189. Souleimanov. (2007), 206. Oliker. (2001), 43 44. Billingsley. (2013), 154. 88 Oliker. (2001), 75 76. 89 Efron. (2006), 222. Schaefer. (2011), 193. Souleimanov. (2007), 178. Billingsley. (2013), 170 171. 90 Billingsley. (2013), 53. Oliker. (2001), 62, 78. 91 Billingsley. (2013), 82. Sida 24 av 45

Enheter med kort responstid finns i området Ja, Ryssland hade enheter med kort responstid i operationsområden. Ryssland hade detta på alla nivåer genom att använda mobila operativa stridsgrupper istället för de traditionella brigaderna och regementena. 92 Detta ledde till att förband på lägre nivåer på kort tid kunde ta sig till områden där insurgentverksamhet pågick, främst med helikopter och motoriserade förband. 93 Insamling av underrättelse från civilbefolkningen Ja, de ryska styrkorna samlade in underrättelser från civilbefolkningen. Det skedde främst genom rekryteringen av milisstyrkorna. Dessa hade lättare att erhålla tillförlitliga underrättelser från civilbefolkningen än de ryska styrkorna. 94 Den lokalt förankrade, då blivande presidenten Achmad Kadyrov, kunde genom sin närvaro under tagandet av Gudermes och Argun erhålla underrättelser från civilbefolkningen om de kvarvarande insurgenternas position. 95 Rekrytering av informanter Delvis lyckades Ryssland med att rekrytera informanter. Det var särskilt problematiskt med att rekrytera underrättelseagenter bland civilbefolkningen då det fanns ett utbrett tabu att lämna ut information till de ryska styrkorna. 96 Dock kompenserades detta genom rekryteringen av milis och den underrättelse den gav. 97 Ekonomiska-, sociala-, kulturella- eller medicinska projekt påbörjas Nej, det förekommer inga uppgifter om att liknande projekt påbörjades från rysk sida. Steg 4: Förstör insurgenternas politiska organisation Polisiära gripanden eller förhör av insurgenternas politiska organisation genomförs Ja, Ryssland genomförde polisiära gripanden och förhör av insurgenternas politiska organisation. Ryssland försökte slå ut Tjetjeniens politiska organisation genom att begära president Aslan Maschadov häktad, varpå han höll sig undan fram till sin död under en rysk 92 Souleimanov. (2007), 163. 93 Billingsley. (2013), 126. Efron. (2006), 222. Oliker. (2001), 44 45. 94 Schaefer. (2011), 187 188. 95 Efron. (2006), 213 215. Schaefer. (2011), 189. 96 Souleimanov. (2007), 174. 97 Schaefer. (2011), 187 188. Sida 25 av 45