Välbesökt och hoppfullt. / sid 8 ALZHEIMERDAGEN 2018 EN NYHETSTIDNING FRÅN ALZHEIMERFONDEN. VARSÅGOD! #3/2018

EN NYHETSTIDNING FRÅN ALZHEIMERFONDEN. VARSÅGOD! #3/2018 NIKLAS MARKLUND: Risken för tidig demens ökar av skallskador / sid 3 TEMA ANHÖRIG: Att leva nära sjukdomen anhöriga berättar / sid 4 VETENSKAPLIGT GENOMBROTT Ny studie ger hopp åt alzheimersjuka / sid 14 ALZHEIMERDAGEN 2018 Välbesökt och hoppfullt / sid 8

2 INTRO MEMORIES ges ut av Alzheimer fonden fyra gånger per år. GRAFISK PRODUKTION You Are Here OMSLAGSBILD Stefan Zimmerman TEXT Alzheimerfonden, Anna Holmberg och Liselotte Frittz där inget annat anges FOTO Alzheimerfonden, Stefan Zimmerman och Anna Holmberg där inget annat anges FÖRSÄLJNING Alzheimerfonden TRYCK MittMedia Print PRENUMERERA Att prenumera på tidningen Memories är kostnadsfritt, på alzheimerfonden.se/memories kan du fylla i dina uppgifter. ANNONSERA Kontakta oss på Alzheimerfonden på telefon 08-30 33 10 eller via e-post info@alzheimerfonden.se VILL BLI MÅNADSGIVARE? Fyll i och skicka in formuläret på sista sidan eller gå in på alzheimerfonden.se/ge-en-gava Alzheimerfonden är den insamlingsorganisation i Sverige som bidrar allra mest till forskningen kring demenssjukdomar. Vårt vetenskapliga råd granskar alla forskningsansökningar och väljer ut de mest lovande projekten. Verksamheten är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag. GENERALSEKRETERAREN "Det finns en glömd grupp i samhället som lider stort som anhörig" Varmt välkommen till ett nytt nummer av vår tidning Memories. ADRESS Vegagatan 9, 113 29 Stockholm TELEFON 020-30 11 30, 08-30 33 10 E-POST info@alzheimerfonden.se PLUSGIRO 90 11 19-8 BANKGIRO 901-11 98 SWISH 123 90 111 98 I det här numret berättar vi om Alzheimerdagen den 21 november då vi hälsade ca 500 åhörare välkomna till ett intressant seminarium i Aula Medica vid Karolinska Institutet. Det blev en lyckad förmiddag med ett varierat program som beskrivs närmare längre fram i tidningen. Vi berättar också hur det är att vara anhörig till någon som drabbats av en demenssjukdom, sjukdomarna kallas ju ofta för de anhörigas sjukdom. Det är smärtsamt att se en kär familjemedlem eller god vän försvinna in i sjukdomen och bli helt personlighetsförändrad. Det finns en glömd grupp i samhället som lider stort som anhörig och det är barn och ungdomar som har en demenssjuk förälder. Alzheimerfonden har sedan ett antal år tillbaka uppmärksammat denna sköra grupp genom att anordna läger för Unga Anhöriga. Förutom möjlighet att träffa likasinnade, så får ungdomarna också professionell hjälp av läkare, kuratorer etc som medverkar på lägren och som kan svara på alla svåra frågor. I det här numret berättar vi mer om lägren och vad de har betytt för några som har medverkat. Det är också glädjande att kunna berätta om BioArctics vetenskapliga genombrott från deras kliniska studie som presenterats nyligen. Forskningen gör framsteg och inom några år har vi kanske det genombrott vi längtat efter så länge det finns hopp! LISELOTTE JANSSON, GENERALSEKRETERARE, ALZHEIMERFONDEN FÖLJ OSS I SOCIALA MEDIER! Jag önskar Dig en trevlig läsning! FAMILJENS JURIST ERBJUDER ALZHEIMERFONDENS MÅNADSGIVARE ETT FÖRMÅNLIGT FAST PRIS FÖR UPPRÄTTANDE AV TESTAMENTE OCH FRAMTIDSFULLMAKT Trygghetspaketet 4 995 kronor I priset ingår: Rådgivning av jurist via telefon eller Skype Framtidsfullmakt Testamente Framtidsfullmakt Både ålder och sjukdom kan göra att man i framtiden behöver hjälp med sina personliga och ekonomiska intressen. En framtidsfullmakt ger dig möjlighet att själv utse vem som ska hjälpa dig om din livssituation förändras och du inte klarar dig själv längre. Du kan genom en framtidsfullmakt se till att din framtid hamnar i händerna på någon du känner och litar på t.ex. en familjemedlem eller vän. Testamente Om du har önskemål om hur din egendom ska fördelas när du går bort behöver du upprätta ett testamente. Det är bra att tänka på att sambor inte ärver varandra och att inte heller gifta ärver varandra om det finns särkullbarn. För att undvika tvister eller missförstånd mellan dina efterlevande är det både klokt och omtänksamt att göra dina önskemål tydliga i ett testamente. Kontakta oss for tidsbokning 010-458 08 00 www.familjensjurist.se/boka-tid/alzheimerfonden

AKTUELLT 3 Ny mottagning erbjuder snabbare utredningar Även yngre personer kan drabbas av minnessjukdomar som Alzheimers sjukdom. Därför satsar Karolinska Solna på en ny hög specialiserad och kognitiv mot - tagning med snabbare utredningar. Tidig upptäckt och behandling är avgörande för den fortsatta livskvalitén, säger Marie Rydén, specialistläkare tema åldrande och projektledare på mottagningen. Karolinska Solnas nya högspecialiserade och kognitiva mottagning tog emot sina första patienter i april i år. De erbjuder ett helt nytt koncept vilket innebär att de bara tar emot patienter i arbetsför ålder. Patienterna kommer med remiss efter basutredning från primärvård, remiss från företagshälsovård, psykiatri eller neurologmottagning. Det är också möjligt att söka vård själv. Idag tar en demensutredning cirka tre månader, och målet med mottagningen är att de ska kunna lämna ett resultat redan efter fem dagar. Just nu tar en utredning cirka tio dagar, men vi har inte fått till alla rutiner eller prover. Vi arbetar bland annat med att få till ett effektivare svar på ryggmärgsprovet. Även fast vi inte är i mål ännu märker vi både på patienter och anhöriga att de är tacksamma över att det går snabbt. Det är /MARIE RYDÉN stor skillnad på tio dagar och tre månader, säger Marie Rydén, specialistläkare inom tema åldrande och projektledare på mottagningen. Marie Rydén har en lång erfarenhet inom vården. Hon arbetade som sjuksköterska inom långvården samtidigt som hon studerade till att bli läkare. Efter avslutad utbildning bestämde hon sig för att fortsätta att arbeta med geriatrik. Jag har arbetat med minnesutredningar i cirka 18 år. Demenssjukdomar fascinerar mig och det har alltid funnits en drivkraft att kunna bota patienterna, men eftersom det inte går vill jag hjälpa dem så gott det går. Vi har blivit allt duktigare på att hitta minnessjukdomarna tidigare, och nu finslipar vi metoderna på den nya mottagningen, säger hon. Metoden för att diagnosticera minnessjukdomar bygger på multiprofessionellt teamarbete. Efter en inledande förmiddag där patienten träffar en läkare, sjuksköterska, neuropsykolog och eventuellt även arbetsterapeut och logoped är det dags för undersökning med magnetkamera. Dagen därpå tas ett ryggvätskeprov, eventuellt görs även en undersökning med så kallad PET-teknik. Med svaren från samtalen, bilderna och proverna kan teamet, där även medicinska sekreterare och koordinatorer ingår, ge en diagnos innan veckan är slut. Därefter erbjuds patienten direkt att delta i klinisk forskning eller läkemedelsprövningar. Det är en spännande utveckling, men hur väl mottagningen kommer att lyckas beror på samordning. Det finns fortfarande mycket som vi måste utveckla och en viktig del är ett bra samarbete mellan forskning och klinik. Vi måste ta fram rutiner och en vet de om att det är något som inte bra vårdprocess. Jag har hört för många stämmer. Marie Rydén berättar att de för hemska berättelser från patienter som har en diskussion innan de påbörjar minnesutredningen och det finns två utgångar. blivit missförstådda av primärvården. De vet att något är fel, men de kan inte sätta Antingen lider patienten av en ord på det, säger Marie Rydén. demenssjukdom eller inte. Det är aldrig Hon betonar att primärvården och lätt att lämna besked, men om det visar företagshälsan måste bli bättre på att skicka sig att det är demens tar vi hand om dem patienterna vidare för mer avancerade direkt och erbjuder stöd och samtal. De minnesutredningar. anhöriga har även möjlighet att prata med Många kan inte sköta sitt jobb och de en kurator eller gå på utbildning, säger hon. förstår inte varför. De kommer inte ihåg Samtidigt ser Marie Rydén ljust på hur man bokar en taxi, slår i en spik eller framtiden. använder ett tangentbord. Men det är även Jag tror inte att det kommer ett nytt jobbigt för de anhöriga som inte heller vet läkemedel imorgon som kan hjälpa vad de ska göra, säger Marie Rydén. patienterna, men kanske om något år, När patienten kommer till mottagningen säger hon. Fakta/Kognitiv mottagning Beslutet att öppna en kognitiv mottagning för arbetsföra personer togs av hälsooch sjukvårdsnämnden i Stockholm 2017. Mottagningen öppnade i slutet av april 2018. En systermottagning finns i Huddinge. Tanken är att Solna ska ta emot patienter som kommer från norr om Slussen, och Huddinge patienter som kommer söderifrån. Mottagningarna kommer även att ta emot personer från övriga landet, från landsting där det inte bedrivs högspecialiserad vård för den här patientgruppen. Internationellt är intresset stort och mottagningen räknar med att kunna ta emot patienter från andra länder. I år planerar mottagningen i Solna att ta emot sex till sju patienter på nybesök per vecka. Patienterna kommer med remiss efter basutredning från primärvård, remiss från företagshälsovård, psykiatri eller neurolog mottagning. Det är också möjligt att söka vård själv. Mottagningen kan ta emot remittenter från vårdgivare. KÄLLA: KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET

4 FORSKNING & STUDIER Niklas Marklund, professor i neurokirurgi: Skallskador ökar risken idrottare i riskzonen Skallskador, även milda hjärnskakningar, ökar risken för att utveckla tidig demens med cirka fyra gånger. Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds Universitet, tror att forskarna i framtiden ska kunna ta fram läkemedel som lindrar skadorna och kan hejda förloppet. /NIKLAS MARKLUND, PROFESSOR I NEUROKIRURGI VID LUNDS UNIVERSITET. Niklas Marklund har ägnat tjugo år av sitt yrkesliv åt människans mest komplicerade organ hjärnan och mycket av sin tid åt hjärnskador kopplade till idrotten. Det är kartlagt att upprepade smällar mot huvudet ökar risken för kroniska hjärnskador. Boxare som är vältränade och slår hårt är den mest utsatta gruppen av alla idrottare. Många av dem löper risk att drabbas av sjukliga förändringar i hjärnan. En av dessa kroniska effekter kan vara CTE, kronisk traumatisk encefalopati, där minnesstörningar, aggressivitet, personlighetsförändringar och Parkinsons sjukdom ingår i mönstret, berättar Niklas Marklund. Under Alzheimerdagen presenterade han forskning där unga personer med skallskador undersökts med PET-kamera vilket innebär att radioaktiva ämnen sprutas in och registrerar en viss typ av vävnad. På bilderna ser man att dessa unga patienter har inlagringar av proteinet tau. Personer med mycket svåra hjärnskador har också visats ha plack av beta-amyloid tidigt efter hjärnskadan. Ansamlingar av amyloida plack och hopklumpningar av tau är kännetecken på demenssjukdomen alzheimer. Även upprepade milda hjärnskakningar ökar risken för att utveckla demens över tid och för att sjukdomen debuterar tidigare, säger Niklas Marklund. Idag finns inga effektiva läkemedel mot traumatiska hjärnskador men Niklas Marklund är hoppfull inför framtiden. Filmtips! Concussion från 2015 handlar om den amerikanske läkaren och neuropatologen Bennet Omalu som gjorde den första upp täckten av CTE hos en amerikansk fotbollsspelare. Inflammationshämmande läkemedel, som kan minska skadan i den vita substansen och därmed minska inlagringen av tau, finns redan. Nya läkemedel som attackerar inlagringen av plack i hjärnan och som motverkar tau är på gång. Kostnaden för att utföra PET-undersökningar är idag cirka 40 000 kronor per patient, men kommer att gå ner vilket ger forskarna bättre möjligheter att diagnosticera och prova ut läkemedel. Jag är född optimist. Det händer saker hela tiden och forskningen med PET och detaljerad magnet kamerateknik i Lund är världsunik. Om vi i framtiden kan screena alla 40-åringar och upptäcka förändringar och genetiska riskfaktorer kan vi också påbörja behandlingen tidigt och utveckla nya terapier. I framtiden kan det till och med bli så att man ger boxare och kampsportare något förebyggande innan matchen. Statistik/Konsekvenser av skallskador 50% blir bättre 25% blir sakta sämre 25% blir inte bättre

Hjälp till att stoppa Alzheimers sjukdom: Starta en egen insamling! Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom, cirka 70 procent av alla fall. Främst drabbas äldre människor, men idag får allt fler yngre denna diagnos, redan i 40-årsåldern eller tidigare. Det betyder att många barn och ungdomar växer upp med en demenssjuk förälder. Vi måste hjälpa både dagens och morgondagens gamla. Det kan vi göra genom att stötta forskningen kring Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Du kan starta en egen insamling bland dina vänner eller på jobbet. Vill du starta en egen insamling, gå till: se.betternow.org/en/charities/alzheimerfonden

6 TEMA: ANHÖRIG Pappa har varit sjuk nästan hela våra liv /STEPHANIE OCH AMANDA TRÄFF Stephanie och Amanda Träffs pappa Rolf tävlade i boxning när han var ung och var närmare 60 när han fick sina döttrar. När Rolf fick sin Alzheimerdiagnos för två år sedan hade syskonen levt med en sjuk pappa i nästan femton år. Stephanie och Amanda Träffs pappa är ingen vanlig pappa. I sin ungdom var han en framgångsrik landslagsboxare och tävlade i många länder. Han har drivit gym och nattklubb och tillbringat flera månader i Himalaya och på andra exotiska platser. Han har alltid varit vältränad och sett mycket yngre ut än sin ålder. Pappa var världens häftigaste pappa men han har varit sjuk i nästan hela vårt liv. Det är viktigt att tänka tillbaka på tiden när det var bra, säger hans döttrar Amanda och Stephanie och visar en gammal svartvit familjebild lagrad i en av deras mobiltelefoner. Stephanie och Amanda, som idag är 21 och 24 år, var bara sex och nio år när pappa började bete sig på ett konstigt sätt. Han skrek och anklagade deras mamma för saker och utsatte Stephanie för fysisk misshandel. Uppväxten präglades av bråk men också av bättre och lugnare perioder. Pappas personlighet förändrades gradvis. För åtta år sedan genomgick han en inter feronbehandling för den hepatit C han dragit på sig under en av sina många resor. Familjen spekulerade i att pappas märkliga beteende hade med behandlingen att göra. Pappa hade vid det här laget börjat köra vilse när han var ute med bilen. Han kom inte ihåg ställen han besökt många gånger tidigare, han gömde och låste in saker, var misstänksam och hade vanföreställningar. Amanda, som är storasyster, reagerade mot den tuffa hemsituationen genom att flytta utomlands i perioder och studera på annan ort. När hon kom hem igen fungerade hennes pappa inte längre i vardagen. Då kunde jag fortfarande kommunicera med honom. Jag var medberoende och ville fortfarande skydda honom. Men då började jag släppa taget och ta tag i saker rent administrativt. Mamma och Stephanie var helt slut. Jag som inte hade bott hemma hade krafter att ta tag i situationen. Amanda kontaktade en läkare som påbörjade en minnesutredning. Efter ett möte med en biståndshandläggare beviljades deras pappa hemtjänst. Man såg till att det bara var unga män som kom hem. Rolf trodde att killarna som tog med honom till gymet var boxare. Vintern 2016 fick Rolf diagnosen Alzheimer med blanddemens: Vi var rädda att det skulle vara en psykisk sjukdom. Så beskedet var nästan en lättnad. Men vi blev förstås ledsna. Det finns ju inga botemedel.

TEMA: ANHÖRIG 7 Amanda och Stephanie berättar om flera traumatiska upplevelser. Den första tiden när Rolf hade fått plats på ett permanent boende rymde han ofta. Ibland återfanns han inne i stan, sittande på tvärbanan eller gående längs motorvägen. En gång ringde grannarna till Stephanie och berättade att hennes pappa stod utanför deras hus och inte kunde komma in. Stephanie ville inte träffa Rolf som varit aggressiv mot henne men hon kunde inte lämna honom där ute i kylan. Det var fruktansvärt att se honom stå där och frysa i tunn jacka och en stor gymnastikbag. /Demenssjukdomar hamnar i en kategori mellan psykiskt sjuka och funktionshindrade./ STEPHANIE TRÄFF Jag hade jobbat på ett demensboende när jag var 16. Jag hyperventilerade men stålsatte mig och gick in i en roll. Det var så sorgligt. Det är så sanslöst det vi har gått igenom. Det känns som att personer med demenssjukdomar hamnar i en kategori mellan psykiskt sjuka och funktionshindrade. Man får ingen hjälp och har ingen på sin sida. Pappa kunde ha dött flera gånger där ute gående på motorvägen. Trots allt svårt systrarna har upplevt verkar de ha kommit ut på rätt sida. Att de har fått samtala med en kurator i Nacka kommun som har traumakompetens har varit avgörande. När någon i familjen blir så här sjuk tappar alla sina roller. Jag försökte bo ifrån mamma ett tag men då blev jag deprimerad, fick minnesluckor, problem med synen och social fobi. Det kändes som att kroppen efter allt den varit utsatt för började stänga av sig, att jag skulle dö för att jag inte hade någon kontroll över den. Det var sådan stress, sådan ångest, säger Stephanie och berättar att hon är glad för att hon trots allt hemskt Rolf har utsatt henne för har försonats med honom: En dag när jag besökt pappa på boendet tog jag tag i hans hand och sa jag älskar dig och han sa samma sak till mig. Vi har läkt vår relation. Jag känner att det är tack vare Alzheimer. Jag har haft en helt annan relation till pappa, han har aldrig varit aggressiv mot mig, säger Amanda. Jag har varit djupt medberoende i sjukdomen och fick panik när pappa började försvinna. Att han fick sina personlighetsförändringar upplevde jag som det ultimata sveket. /MONICA TRÄFF Jag har mött okunskap och känslokyla När Monica Träffs make Rolf blev sjuk fick hon flera gånger rådet att flytta ifrån honom och skilja sig. Monica önskar att kunskaperna om demenssjukdomar och vilka uttryck de kan ta snabbt ska sprida sig ute i samhället inte minst till skolvärlden. Jag är jätteglad att Rolf har hamnat i det stadiet att han är lugn. När jag besöker honom ligger han mest och vilar i sängen och blir glad när jag har godis med mig, berättar Monica Träff, när vi ses på hennes arbetsplats i Vasastan i Stockholm. Monica och Rolf har varit ett par i 33 år. För femton år sedan började den Rolf hon blev kär i att förändras. Han anklagade Monica för saker hon inte gjort och hans märkliga beteende trappades gradvis upp. Rolf hade problem att hitta och orientera sig, gömde saker och började få vanföreställningar. Han trodde att barnens vänner skulle stjäla maten i kylskåpet och att någon hade kapat hans identitet. Han blev orolig och rädd och låste in Monica för att hon inte skulle försvinna. Det var så hemskt att se honom så. Jag sökte hjälp och pratade med kuratorer och läkare. Det var vedervärdigt. Rådet de gav var att jag skulle flytta, skilja mig och anmäla Rolf för psykisk misshandel. De sa att jag inte kunde ha barn i den miljön och röran. Jag kände mig motarbetad. Jag var förstås på Rolfs sida, berättar Monica. En läkare på vårdcentralen fick till slut Rolf att gå med på att göra kognitiva tester. Tillfället när Monica och Rolf besökte sjukhuset för att ta emot läkarens besked har etsat sig fast. Det var vintern 2016, två dagar före julafton. /När man får en diagnos borde det finnas en krisgrupp som fångar upp en./ MONICA TRÄFF Läkaren plockade i sina papper och sa till Rolf: Du har Alzheimer med blanddemens. Är det något du undrar över? Läkaren lämnade rummet och där satt vi. Jag kände mig helt tom, chockad, vad skulle jag göra. Jag fick inget stöd ingenting. Läkaren sa inte ens god jul. Monica vill dela med sig av sin berättelse för att andra i samma situation inte ska känna sig lika ensamma som hon har gjort. När man får en diagnos borde det finnas en krisgrupp som fångar upp en. Det är inte alla som är som vår familj. Alla har inte sådana döttrar som jag har som kan hjälpa till med allt prata med biståndshandläggare och sätta sig in i lagar och regler. Om jag får önska något är det kunskaperna om demenssjukdomar sprids mycket mer ut i samhället inte minst i skolorna. Att barn mår dåligt behöver inte bero på narkotikamissbruk, misshandel eller sexuella övergrepp. Det kan finnas en neurologisk orsak bakom. En förälder som är sjuk.

8 ALZHEIMERDAGEN Alzheimerdagen 2018 Välbesökt och hoppfull Alzheimerdag Alzheimerdagen firades i Aula Medica på Karolinska Institutet i Solna med skådespelaren Figge Norling som moderator och entusiastisk guide genom ett fullspäckat program.

ALZHEIMERDAGEN 9 Emilia Halldén, ung anhörig, inledde Alzheimerdagen med att läsa första kapitlet ur sin kommande bok Varifrån kommer regnet. Titeln kommer av att hon en dag när hon träffade sin alzheimersjuka pappa var tvungen att försöka förklara för honom vad det var som föll från himlen. Boken, som kommer att kunna köpas kapitelvis, är en naken skildring av hur sjuk domen drabbar en familj, som aldrig blir sig lik igen. Efter Emilias känslosamma inledning tog Niklas Marklund, professor i neurokirurgi i Lund, över scenen med en spännande föreläsning om kopplingen mellan traumatiska hjärnskador och demens. Jag har opererat många patienter med svåra hjärnskador och tittat mycket på hjärnskador kopplade till idrotten. Många lider. Det finns många anledningar att forska vidare och göra saker bättre, berättade Niklas Marklund för Figge Norling. Ewa-Maria van der Kwast, kontorschef och affärsutvecklare, Familjens Jurist talade om vikten av att upprätta en framtidsfullmakt vilket är möjligt även i Sverige sedan sommaren 2017. Alzheimerfondens generalsekreterare Liselotte Jansson fick många applåder när hon talade om fondens arbete med att samla in pengar och fördela dem bland forskare som kämpar för att hitta en lösning på alzheimergåtan. Till /ANDERS NILSSON, FONDKISTAN. /EWA-MARIA VAN DER KWAST FRÅN FAMILJENS JURIST. /Det går att förebygga och senarelägga demenssjukdomar med en cocktail av åtgärder. Hoppet behöver inte bara stå till nya läkemedel./ ALINA SOLOMON, DOCENT I NEUROEPIDEMOLOGI /OSKAR HANSSON, PROFESSOR I NEUROLOGI. skillnad från många andra sjukdomar finns idag varken botemedel eller bromsmediciner. Det känns extra speciellt att dela ut det här priset idag, eftersom jag precis har fått reda på att min pappa har en dubbel demensdiagnos, berättade Anders Nilsson, affärsansvarig på Fondkistan. Stiftelsen Fondkistan forskningspris på 200 000 kronor gick i år till en mycket glad Alina Solomon, docent i neuroepidemologi. Alina Solomon höll en intressant föreläsning om FINGER-studien och dess positiva resultat. Det går att förebygga och senarelägga demenssjukdomar med en cocktail av åtgärder. Hoppet behöver inte bara stå till nya läkemedel, berättade Alina Solomon. Lika hoppfull inför framtiden var också Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet. Han och hans forskningsteam har kommit på en ny teknik för att mäta proteinet Tau, som är den andra viktiga indikatorn på Alzheimers sjukdom. Förhoppningsvis kommer metoden att kunna börja användas i sjukvården inom två-tre år. Innan programmet avslutades tog Alzheimer fondens generalsekreterare Liselotte Jansson upp Alzheimerfondens nya ambassadörer Mikael och Karin Hessle på scenen. Mikael, 51 år, som är pilot och fick diagnosen alzheimer för ett år sedan hade på morgonen tillsammans med sin fru Karin suttit med i TV4:s morgonsoffa och berättat om det nya livet med sjukdomen. När jag fick beskedet fick jag en livskris, men sen tog vi nya tag. Nu har vi hittat ett nytt sätt att leva. Vi har förenklat vardagen. Vi kör After Ski varje kväll vi tar ett glas vin eller en öl, pratar om dagen som varit. En gripande avslutning på en kunskapsspäckad dag fylld av mycket känslor och värme.

10 TEMA: ANHÖRIG Stiftelsen Fondkistans forskningspris Alina Solomon Stiftelsen Fondkistans forskningspris på 200 000 kronor gick i år till Alina Solomon, docent i neuroepidemiologi, vid Karolinska Institutet. Alina Solomon har bland annat varit vetenskaplig koordinator i FINGERstudien en världsunik studie som visar att en hälsosam livsstil kan förebygga kognitiv försämring hos personer som har ökad risk för demens. Det var en mycket trevlig överraskning att just jag fick priset. Det är en stor ära när vår forskning och vår forskningsgrupp uppmärksammas på det här sättet, sade en mycket glad Alina Solomon när hon tog emot priset i Aula Medica under Alzheimerdagen. Hon berättade att prispengarna kommer att gå till FINGER-initiativet som nu utvidgas till flera länder. Målet med forskningsprojektet är att komma fram till förebyggande åtgärder som fungerar globalt. Arbetet har redan påbörjats i Europa (inklusive Sverige), Kina och är även på gång i USA. Det är ett stort internationellt samarbete som startades 2017 av professor Miia Kivipelto på Karolinska institutet. Studierna måste anpassas till de lokala förhållandena. I USA fungerar sjukvården på ett helt annat sätt och att se till att deltagarna får till exempel hälsosam kost kan vara ekonomiskt kostsamt. I Kina finns deltagarna i byar på landsbygden. Där är logistiken med sjukvårdskontakter, fysisk aktivitet och så vidare helt annorlunda än i större städer. Det är mycket jobb, men oerhört lärorikt. När resultaten från FINGER-studien kom för fyra år sedan hade forskarvärlden precis konstaterat att flera läkemedelsstudier inte hade visat förväntad effekt. Mitt i detta kom något positivt som betonade vikten av tidiga insatser mot demens. Vår studie gav alla hopp, både de drabbade och de som forskar. Jag hoppas att det inte dröjer så länge innan det även kommer läkemedel som fungerar, avslutar Alina Solomon. Lyckat läger i Örnsköldsvik Ann-Marie Westerlund, demenssjuksköterska på Geriatrikkliniken i Örnsköldsvik och länssamordnare i regionen, arbetar med yngre personer med demenssjukdom och har ett stort hjärta för deras anhöriga. För att uppmärksamma och förbättra deras situation har hon tillsammans med Länsnätverket Västernorrland tidigare arrangerat inspirationsdagar som riktar sig till yngre demenssjuka och deras anhöriga. Under Demensdagarna 2016 hörde Ann-Marie Westerlund kvinnorna som startat lägret för unga anhöriga i Avesta föreläsa. Hon tände på alla cylindrar och bestämde sig på stående fot detta ska vi ha även i Västernorrland. /ANN-MARIE WESTERLUND TOG INTIATIVET TILL LÄGRET I ÖRNSKÖLDSVIK. I sommar, den 24-27 augusti, arrangerades det första lägret i Örnsköldsvik. De 16 ungdomar som deltog fick träffa Silvia- läkaren Moa Wibom, ta del av olika föreläsningar, lära sig en lättare variant av taktil massage, prova på zumba, men förstås också koppla av och umgås tillsammans. Det var mycket lyckat, över förväntan. Konceptet föll väl ut, säger Ann-Marie Westerlund och berättar att det blev en mycket fin sammanhållning bland ungdomarna som deltog. Personkemin stämde. Alla hittade någon. Inte bara två och två utan i större grupper. Sista dagen på lägret fick ungdomarna utvärdera helheten. Kommentarerna var mycket positiva. En deltagare skrev att hon hade vågat prata och delta mycket mer än hon trodde. En annan att hon hade haft låga förväntningar och trodde att lägret mest handlade om föreläsningar och kunskaper. För henne blev lägret en personlig resa. Det var jobbigt hon var nära att åka hem men hon vågade möta sina undanträngda känslor och stannade kvar. Det var gott att under några intensiva dagar vara med på deras personliga resa. Jag såg flera blyga, sköra deltagare lämna lägret med rakare rygg och med nya verktyg att hantera sin tillvaro. Själv var Ann-Marie emotionellt uttömd efter lägret. Trots att mötet med unga demenssjuka och deras anhöriga är hennes vardag var hon inte beredd på att hon skulle vara så slut och så berörd av alla ungdomar hon mött. Man befinner sig i en bubbla och vill ta hem allihop. Jag har hört ifrån flera av dem. De pratar om att de är tillbaka i verkligheten igen och den är inte enkel. Det gör lite ont. Man funderar på hur man kan hjälpa vidare. Jag är inte där i tanken än, men det behövs mer för den här gruppen. Ann-Marie Westerlund och hennes nätverk planerar att arrangera ett nytt läger för unga anhöriga i Örnsköldsvik nästa sommar.

TEMA: ANHÖRIG 11 På lägret kände jag glädje för första gången på länge. Emilia Halldéns pappa Björne var 63 år när han fick sin alzheimer diagnos 2013. Sedan dess har hela hennes liv kretsat kring hans sjukdom. Det var hon som stod honom närmast, som tog det stora ansvaret när han gradvis blev allt sämre. /EMILIA HALLDÉN Genom en anhöriggrupp i Stockholm fick Emilia höra talas om Alzheimerfondens läger för unga anhöriga och bestämde sig för att åka till lägret i Avesta. Dagarna på lägret var första gången efter att pappa blev sjuk som jag kände glädje. Jag upplevde en enorm värme och gemenskap. Det var så skönt att träffa människor som har en likadan tillvaro som jag. På lägret mötte Emilia unga anhöriga som vet hur det är att alltid var beredd på att något heltokigt kan hända, som man snabbt måste avstyra. Som lärt sig att hantera konflikter som kan uppstå när ens pappa vägrar att släppa in människor som ska hjälpa honom för att han tror att de är tjuvar. Som vet hur det är att natta sin pappa efter att man nattat sitt eget barn och som vet hur det är att största delen av sin vakna tid känna att man inte räcker till. När man berättar att pappa har alzheimer tror många att det betyder att han glömmer mycket som att glömma bort nycklar, men det handlar om att han inte längre kommer ihåg vad jag heter. Det kan handla om att han plötsligt under en måltid lyfter sin hand, skakar på den och frågar vad det är för något. Folk förstår inte komplexiteten i sjukdomen. /På lägret låg fokus på hur vi mådde, på vårt välbefinnande./ På lägret upplevde Emilia att hon för första gången på mycket länge fick vara barnet i situationen. Ledarna gav henne en moderlig och faderlig kram och satte maten på bordet. Hon behövde inte ta ansvar. När man har en förälder som har alzheimer svarar man alltid på hur de mår, inte hur man själv har det. På lägret låg fokus på hur vi mådde, på vårt välbefinnande. Vi gjorde yoga och fick massage. Det var underbart. Jag ville bara stanna kvar i den bubblan vi befann oss i. I sommar var Emilia Halldén själv ledare på lägret i Avesta. Cirka 20 anhöriga i olika åldrar fick träffa en läkare som svarade på frågor och andra inbjudna gäster. De fick grilla korv, boxas bort sina aggressioner och prova yoga för att komma till ro. Det var lika fantastiskt att vara ledare som att delta. Jag minns tydligt min egen skepsis när jag kom till lägret och hur obekvämt det till en början kändes att sitta där med okända människor. Nu såg jag exakt samma skepsis i deltagarnas ögon och hade möjlighet att ge dem samma känsla av värme och gemenskap som jag fick med mig. Det var fantastiskt. Framför allt att se hur en tjej i min samtalsgrupp som jag nästan tvingat till lägret växa under de här dagarna. Sista dagen sa hon: Det här är det bästa jag gjort.

12 TEMA: ANHÖRIG Det är svårt att berätta att man mår dåligt Möjligheten att träffa andra barn i samma situation gjorde att Magnus Grubb anmälde sig och sonen Theo till Alzheimerfondens läger för unga anhöriga. /Jag tror att Theo mår bra av att träffa barn i samma situation./ /MAGNUS GRUBB Magnus Grubb och sonen Theo från Malmö var en av familjerna som deltog i Alzheimerfondens läger för unga anhöriga i Backåkra i juni. För Magnus och hans exfru Cissi kändes det självklart att greppa möjligheten att träffa andra familjer där en av föräldrarna har drabbats av en demenssjukdom: Jag tror att Theo mår bra av att träffa barn i samma situation. Träffar han en kurator är det lätt att det knyter sig. Det är svårt att berätta att man mår dåligt. Det är det för mig också för den delen, säger Magnus Grubb, när vi ses på vandrarhemmet i Backåkra en varm lördag i slutet av juni. Magnus och hans före detta fru Cissi var på väg att separera när hon för två år sedan fick diagnosen alzheimer. Magnus berättar att det började med att hon fick yrsel, tappade minnet och blev sjukskriven för utbrändhet. /Tanken att det skulle kunna vara en demenssjukdom slog mig inte. Jag kopplade ihop det med äldre människor./ I efterhand när jag ser tillbaka kan jag säga att jag hade för dålig förståelse för det. Vi hade växt ifrån varandra och jag hade redan gått vidare mentalt. Tanken att det skulle kunna vara en demenssjukdom slog mig inte. Jag kopplade ihop det med äldre människor, berättar Magnus. Idag har Cissi kontakt med Minneskliniken i Malmö och besöker regelbundet Club Cefalon i Malmö, som ordnar dagverksamhet för yngre personer med demenssjukdom. Hon känner sig ganska okej. Jag ser henne inte som jättesjuk. Hon har det stöd hon vill ha och behöver och hon har hand om Theo så mycket hon orkar. Än så länge har det funkat men visst det blir tydligt att saker går långsammare och Cissi själv blir rastlös och orolig att saker ska gå fel. Själv oroar sig Magnus över att sonen grubblar och hellre begraver sig i tv-spel än tillåter sig att släppa fram sina känslor. Det märks att han tänker mycket på mammas sjukdom. Det är inte så lätt för Theo att formulera vad han känner. En gång när han ringde sin mamma och inte fick tag i henne blev han orolig. När hon sedan ringde tillbaka sade han: jag trodde du var död när du inte svarade. Magnus är glad att han bestämde sig för att åka till lägret. Det känns bra för Theo att träffa barn i samma situation och höra dem dela med sig av sina erfarenheter. Cissi och jag ville ge honom den möjlig heten. Theo och jag har verkligen sett fram emot den här helgen. Att få tid tillsammans bara han och jag och möjlighet att prata.

TEMA: ANHÖRIG 13 På lägret kan jag andas ut Birgitta Wennströms man Kent fick diagnosen Alzheimers sjukdom 2012. I slutet av juni deltog hon och barnen Kalle och Matilda på Alzheimerfondens läger för unga anhöriga i Backåkra utanför Ystad. Under sommaren 2018 arrangerade Alzheimerfonden läger för unga anhöriga på tre platser i landet. Först ut var lägret i Backåkra utanför Ystad. Här samlades familjer från hela landet för en långhelg med information, samtal, aktiviteter och god mat. Förra året var vi med på lägret i Avesta. Det var fantastiskt bra både kunskapsmässigt och personligen. Barnen fick med sig så mycket. De fick sätta ord på sina känslor, lära sig att prata om alzheimer och förstå att när pappa ibland blir stressad och arg är det sjukdomen inte pappa, berättar Birgitta Wennström i en paus mellan olika aktiviteter. Birgittas man Kent är journalist och har varit utrikeskorrespondent och chef på SVT. Han var sjukskriven för utbrändhet när han fick diagnosen alzheimer för sex år sedan. Birgitta berättar att Kent tog sjukdomsbeskedet med fattning och att han under hela perioden behållit sin positiva livsinställning. Till en början fungerade livet någorlunda som vanligt men för två år sedan sade barnen tvillingarna Kalle och Matilda, då tretton år gamla ifrån. De klarade inte längre av att vara ensamma med pappa på eftermiddagarna. Efter mycket kämpande fick Kent plats på ett avlastningsboende för äldre dementa i hemkommunen Nynäshamn. Han kom på ett ställe med 85-åringar och svårare dementa. Kent var inte alls sjuk på det sättet. Han är 60 år och har små barn. Jag lovade att han aldrig skulle behöva komma dit igen. Birgitta fick tips om ett boende för yngre dementa på Stora Sköndal. Eftersom boendet ligger i en annan kommun fick Birgitta strida hårt för att Kent skulle få en plats. Det finns olika sorters LSS-boenden. Vad kan man kräva? Hur ska man tänka och hinna sätta sig in i allt när man har två barn och heltidsjobb och pendlar två-tre timmar om dagen? Det är svårt att orka driva på kommunen. Utan allt privat stöd från släkt, arbetskamrater och vänner vet jag inte hur jag skulle ha klarat det, säger Birgitta och berättar att hon gått igenom samma process med sin gamla mamma. Men det är skilda världar. Det finns en /BIRGITTA WENNSTRÖM /Det finns en enorm kunskapsbrist om yngre dementa. Behoven ser så annorlunda ut./ enorm kunskapsbrist om yngre dementa. Behoven ser så annorlunda ut. Dessutom finns ofta en väldigt skör familjesituation som man måste värna om. Birgitta uttrycker en stor frustration när hon berättar om kontakterna med kommunala hand läggare. Hon upplever att det finns en stor rädsla för att inte duga, att inte kunna ge svar. När man drabbats av en så omänsklig sjukdom som alzheimer finns inga enkla svar eller lösningar. Birgitta menar att det är dags för människor inom kommun och landsting som arbetar med demensfrågor att släppa ett gammalmodigt sätt att arbeta. Det är dags att börja jobba tillsammans med de anhöriga. Att tillsammans söka svar och lösningar. Kommuner och landsting har ett ansvar att skaffa sig information och utbilda sig själva, att vara ödmjuka, lyssna och stötta istället för att sätta käppar i hjulet. De som arbetar med demensfrågor måste få rätt stöd inom organisationen. Hur svårt kan det vara? I vårt välfärdssamhälle borde det gå. I augusti förra året flyttade Kent in i en egen lägenhet på Stora Sköndal. Här trivs han, känner sig glad och positiv, omgiven av respektfull och stöttande personal. Han kunde inte ha fått det bättre, säger Birgitta och försöker sätta ord på den stora sorg som det innebär att en älskad make inte kommer att bli frisk. Mannen som hon varit gift med i 25 år, som hon haft en fantastisk relation med, som hon diskuterat arbetet, barnen och framtiden med och som alltid funnits där vid hennes sida. Det är svårt för andra att förstå komplexiteten. Man sörjer och saknar någon som finns och försvinner ifrån en. Man kan inte gå vidare, man kan inte få det man vill. Det är en enorm saknad som man blir påmind om hela tiden. Man lever i ett limbo, mitt i ett kaos som måste vara vardagen. Livet är inte lika kul längre när man inte kan sitta och resonera och planera vad man ska göra i sommar tillsammans. Min dotter frågar mig: mamma, när ska jag bli riktigt glad igen?. Jag har arbetskamrater, vänner, släkt, men är ensam i vardagen. Det är en enorm ensamhet. Att lämna vardagen bakom sig och åka på Alzheimerfondens läger upplever Birgitta som lyx. Under några dagar får hennes barn umgås med barn och ungdomar i samma situation. Alla har sin erfarenhet av sjukdomen. Inget måste förklaras. Istället kan man inrikta sig på att göra roliga saker tillsammans. Här i Backåkra får lägret besök av ett stort motorcykelgäng som rullar in på gårdsplanen. De som vill och vågar får hoppa upp på bönpallen och bli skjutsade ner till den fantastiska sandstranden som ligger en liten bit från vandrarhemmet. På stranden bjuds på fika och den som vågar kan ta en dopp. Maten blir serverad. Barnen har det bra. Jag kan andas ut och får avlastning. Det är sådan varm och mjuk miljö. Det är lite som en varm kokong.

14 FORSKNING & STUDIER FOTO: ISTOCK Ny studie ger hopp åt Alzheimersjuka Vetenskapligt genombrott när BioArctic presenterade positiva data från stor klinisk studie i tidig Alzheimers sjukdom. Fakta/BioArctic Vi gör vårt yttersta för att ta fram innovativ och effektiv sjukdomsmodifierande behandling till patienter med tidig Alzheimers sjukdom en behandling som påverkar den underliggande sjukdoms patologin, säger Hans Basun, medicinchef på BioArctic. BioArctic är ett svenskt forskningsintensivt biofarmabolag med målsättning att utveckla nya behandlingar som angriper orsakerna till sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet. De har bland annat Hans Basun, medicinchef på BioArctic. Målet med BioArctics första läkemedelskandidat BAN2401 är att stoppa eller fördröja den kontinuerliga kognitiva nedsättningen hos Alzheimerpatienter. Projektet bygger på professor Lars Lannfelts innovativa forskning vid Uppsala universitet. Det är fantastiskt roligt att vi har sett en bra effekt på kognition och dessutom en bra effekt på biomarkörer. Det här är ett genombrott och man kan säga att nu börjar det hända något på läkemedelsfronten. Det är svårt att utveckla läkemedel mot men även hos patienter, anhöriga och investerare. Resultatet har tagits emot på ett helt fantastiskt sätt. Det är väldigt glädjande för patienterna och deras anhöriga, men även för mig personligen och de många forskare som genom åren varit inblandade i projektet, säger han och betonar att det här är viktigt för fältet efter alla misslyckanden. Antikroppen BAN2401 är utvecklad i ett strategiskt samarbete med det japanska läkemedelsföretaget Eisai. Hans Basun berättar att de just nu väntar på svar från de BioArctic är ett svenskt forskningsintensivt biofarmabolag som grundades 2003 av professor Lars Lannfelt och dr. Pär Gellerfors för att utveckla betydelsefulla och banbrytande upptäckter gjorda av professor Lannfelt vad gäller Alzheimers sjukdom. BioArctics mål är att utveckla nya behandlingar som angriper orsakerna till sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet. KÄLLA: BIOARCTIC studerat hjärnor från Alzheimerpatienter hjärnans sjukdomar, men det går, säger amerikanska och europeiska läkemedels- och fann plack som huvudsakligen består Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid myndigheterna om det fortsatta utveck- cirka ett år men om det blir som han tror av fibriller av amyloid-beta. Uppsala universitet och medgrundare av lingsprogrammet. får patienterna vänta två till tre år innan de Vi upptäckte att dessa lösliga och BioArctic. Jag tror att vi kommer att behöva göra kan få ta del av det nya preparatet. aggregerade former av amyloid-beta är Idén bakom antikroppen BAN2401 en till likartad studie, men vi har föreslagit Om det blir fler studier kommer det att skadliga för hjärnan. 856 Alzheimerpatienter fick Lannfelt redan 1999 när han hittat att det räcker med den här studien efter- finnas en möjlighet för svenska patienter deltog i den 18 månader långa studien med den så kallade arktiska mutationen i som resultatet är väldigt positivt, säger han. att delta. Det känns bra att Sverige är en olika doser av BAN2401. Och det här är den en familj från övre Norrland. De positiva Om BioArctic inte behöver göra en del av den här upptäckten och att vi kan första studien som faktiskt ger ett hopp till studie resultaten från fas 2b-studien har ny studie tror Hans Basun att de kan erbjuda ett litet hopp till de som är sjuka i patienter med Alzheimers sjukdom, säger väckt stort intresse i hela Alzheimerfältet, presentera ett läkemedel på marknaden om Alzheimers sjukdom, säger han.

AMBASSADÖRER 15 Möt Alzheimerfondens nya ambassadörer Mikael och Karin Hessle Alla kan drabbas oavsett När SAS-piloten Mikael Hessle skulle utbilda sig på en ny flygplanstyp och presterade långt under vad han var van vid, trodde han att han var utbränd. Ett år senare fick han beskedet du har alzheimer. /MIKAEL OCH KARIN HESSLE ÄR NYA AMBASSADÖRER FÖR ALZHEIMERFONDEN. Jag blev jätteledsen först, men tänkte sedan att det kunde vara värre. Jag tänker inte på det som oundvikligen kommer, utan gör det bästa av det jag har. På Alzheimerdagen den 21 september var Mikael och Karin Hessle gäster i TV4:s Nyhetsmorgon. Mikael berättade om alzheimerdiagnosen som kom som en käftsmäll och att familjen nu lever efter receptet: ta det jobbiga när det kommer. barnbarn, säger Mikael stillsamt och Karin allt och skalat av för att Mikael lättare Karin berättar att hon har tagit över Mikael och Karins starka berättelse gick fyller i. ska kunna hitta det han behöver. Karin skötseln av ekonomin och att hon och rakt genom rutan. Några timmar senare Det var en jättechock och en stor har lagt om sina arbetstider och köpt en Mikael har sett till att skriva testamente och är de på plats i Aula Medica i Solna där sorg. Jag funderade enormt mycket över stor almanacka där hon skrivit upp vilka planerar att skriva en framtidsfullmakt. Alzheimerdagen firas och får många situationen. Började gråta var jag än tider hon jobbar, olika aktiviteter och vad varma applåder när generalsekreterare Liselotte Jansson presenterar dem som Alzheimerfondens nya ambassadörer. Lite trött efter en tidig morgon och mycket uppmärksam het, berättar Mikael om livet innan han fick diagnosen. Som pilot anställd på SAS hade han i tio år flugit Boeing, men skulle utbilda sig på en ny flygplanstyp i Frankrike. Det gick inte alls som han hade tänkte sig. Jag underpresterade, kände mig tom och trött och funderade på om jag var utbränd. Hemma vände sig Mikael till sin vårdcentral, blev sjukskriven en period och kände sig lite bättre. Åter på jobbet återupptog han utbildningen, men det fungerade inte den här gången heller. Nu tog flygläkaren på Mikaels arbetsplats tag i situationen och såg till att Mikael fick göra kognitiva tester och en magnetröntgen. Det tog ett år tills att jag fick diagnosen. Jag blev såklart ledsen. Tanken som slog mig var att jag inte skulle hinna träffa mina befann mig och tänkte alla steg framåt men jag kom fram till att vi får ta det jobbiga vartefter när det kommer. Vi har hittat ett nytt sätt att leva att leva varje dag. Vi kör ofta after ski, tar en öl eller ett glas vin och pratar om dagen. /Vi har hittat ett nytt sätt att leva att leva varje dag./ Ett år efter beskedet ser familjen Hessles vardag mycket annorlunda ut. De säger nej till allt som handlar om att planera långt fram i tiden. De lever här och nu, tillbringar mycket tid hemma och gör vad de känner för i stunden, som att handla middag på lokala thaivagnen och spontant bestämma om de ska umgås med vänner och grannar. Hemma i bostaden har de förenklat familjen ska ha till middag. Jag försöker låta Mikael fokusera på det som han mår bra av. Jag vill att han ska vara stressfri, glad och pigg när jag kommer hem. Mikaels liv handlar idag mycket om träning. Han cyklar, springer, går på spinning och poweryoga och tar promenader med familjens hund. Och jag får uppdrag av Karin som att handla men då behöver jag en lista. Ibland känns det som att man aldrig får ro, säger Mikael och skrattar. Jag kan inte fatta hur man hade tid att jobba, men då hade man inte tid att känna efter. Det är galet hur vi lever våra liv. Mikael och Karin berättar att sönerna, som är 15 och 17 år, har haft svårt att ta in pappas sjukdom. De är inne i sin frigörelseprocess och lite arga på mig. Vi försöker skämta om det, säger Mikael och skrattar åt när Karin fyllde år och han någonstans i huset hittade ett paket till henne som han hade glömt bort. /Jag försöker låta Mikael fokusera på det som han mår bra av./ Alzheimer är en vidrig sjukdom, men det kunde ha varit värre. Vi har i alla fall tid att förbereda oss och kan leva i nuet. Vi hoppas förstås att forskningen ska hinna göra mer, säger Mikael och Karin och reflekterar kring forskningsrönen från den så kallade FINGER-studien som presenterats under Alzheimerdagen. Den visar att en hälsosam livsstil kan förebygga kognitiv försämring hos personer som har ökad risk för demens. Mikael är högutbildad och vältränad har alltid skött sig ändå har han fått diagnosen. Det är bra för folk att känna till, att alla kan drabbas oavsett.

#3/2018 EN NYHETSTIDNING FRÅN ALZHEIMERFONDEN. VARSÅGOD! Följ oss i sociala medier och på alzheimerfonden.se 25 maj 2019/ Alzheimerloppet Alzheimerloppet är ett motionslopp som anordnas för att uppmärksamma Alzheimers sjukdom och samla in pengar till forskningen. Spring eller gå 5 km med familj, vänner och nya ansikten i kampen mot Alzheimers sjukdom. Loppet går av stapeln lördagen den 25 maj klockan 11.30 vid Tingshusslätten i härliga Hagaparken, Stockholm. Anmälnings avgiften är 400 kronor och går oavkortat till Alzheimerfonden. Läs mer och anmäl dig på www.alzheimerloppet.se Jag vill bli månadsgivare via autogiro. Fyll i dina person- och bankuppgifter nedan. Välj månadsbelopp och skriv under. Posta den till: Insamlingsstiftelsen Alzheimerfonden, SVARSPOST, Kundnummer 20475688, 110 06 Stockholm Varmt tack för ditt engagemang! Porto betalt Jag vill stödja Alheimerfonden via autogiro varje månad med: 500 kr 300 kr 200 kr Annat belopp kr Namn Kontohavare (om annan än ovan) Adress Personnummer Postadress och ort Bankens namn och ort Telefon dagtid Clearingnummer E-post Kontonummer Medgivande Alzheimerfonden får göra detta uttag från mitt konto den 25:e i varje månad. I övrigt gäller autogirovillkoren på alzheimerfonden.se under fliken Bli månadsgivare. Datum Underskrift