Kognitiva hjälpmedel. Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar Jeanette Adolfsson Hjälpmedelsinstitutet

Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2012 Författare: Jeanette Adolfsson Foto/illustration: Jonas Arneson URN:NBN:se:hi-2012-12364 (pdf) Artikelnummer: 12364-pdf Publikationen är endast utgiven i elektronisk form och kan hämtas som ett pdf-dokument på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, www.hi.se. Den kan också beställas i alternativa format från HI..

Innehåll Förord... 1 Sammanfattning... 2 Bakgrund... 4 Syfte... 6 Metod... 8 Enkät... 8 Urval och datainsamling... 8 Databearbetning... 9 Resultat... 10 Resultat vuxna... 10 Resultat barn/ungdomar... 17 Slutsatser och diskussion... 23 Antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel... 23 Utbildningsinsatser till förskrivare... 23 Kompetens om förskrivningsprocessen... 24 Kompetens om kognitiva funktionsnedsättningar... 25 Kostnads- och förskrivaransvar mellan kommuner och landsting... 26 Behov och tillgång till kognitiva hjälpmedel... 27 Vanligast förskrivna hjälpmedlen och volymer... 28 Förskrivningsbara hjälpmedel... 29 Anhörigas medverkan... 31 Hjälpmedel i fokus... 31 Slutord... 32 Referenser... 33

Förord Tack vare den snabba utvecklingen inom informationsteknologiområdet har människor med kognitiva funktionsnedsättningar nu fått större möjligheter än tidigare att klara vardagen. Hjälpmedelsinstitutet och andra aktörer har genomfört flera satsningar för att öka medvetenheten om kognitiva funktionsnedsättningar och ny teknik samt om hjälpmedel och metoder som kan kompensera nedsättningen. Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för kognitiva hjälpmedel. De föregående studierna som genomfördes åren 2008 och 2010 visade bland annat på stora regionala skillnader i förskrivningen. Det är glädjande att se att konsultationerna, antalet förskrivningsbara hjälpmedel och även förskrivningarna har ökat markant i förhållande till de tidigare studierna. Men behoven är fortfarande stora och de regionala skillnaderna består. Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att behoven tillgodoses i mindre omfattning idag än tidigare trots att förskrivningarna ökar. En förklaring som lyfts fram i rapporten är att medvetenheten och kunskapen om kognitiva funktionsnedsättningar och metoder att kompensera för dessa har ökat. Vi tolkar resultaten som att alla de satsningar som genomförts har börjat få effekter, men ser samtidigt att det finns mycket kvar att göra. Vår förhoppning är att studien som redovisas i den här rapporten kommer att vara till nytta för politiker, beslutsfattare och personal som arbetar med människor som har kognitiva funktionsnedsättningar. Sundbyberg, september 2012 Hjälpmedelsinstitutet Nina Lindqvist Chef för Analysavdelningen

Sammanfattning De senaste åren har ny teknik och hjälpmedel för nedsatt kognitiv förmåga varit ett priorierat område för Hjälpmedelsinstitutet, bl.a. genom regeringsuppdragen Teknik för äldre och Hjälpmedel i fokus. En mängd projekt har genomförts för att främja utvecklingen av kognitivt stöd och hjälpmedel. För att se vad satsningarna i praktiken fått för effekt på hjälpmedelsverksamheten genomfördes en nationell kartläggning av kognitiva hjälpmedel i Sverige (Dahlberg, 2008). Två år senare gjordes kartläggningen om för att följa utvecklingen över tid, (Dahlin, 2010). Då de två tidigare kartläggningarna visade att det fortfarande fanns stora behov, genomför HI nu en tredje kartläggning för att följa utvecklingen över tid. I maj 2012 sändes via e-post en webbaserad enkät ut till hjälpmedelskonsulenter inom nätverket Kognet. Inom nätverket finns representanter för samtliga regioner och landsting i Sverige. Enkäten bestod av två delar en för vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar och en för barn/ungdomar upp till 20 år. Samtliga landsting har svarat på vuxenenkäten och alla utom ett på barnenkäten. Resultatet speglar därför väl Hälso- och sjukvårdens insats gällande kognitiva hjälpmedel. Resultatet visar att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens har fortsatt att öka sedan januari 2010. Till förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning och förvärvad hjärnskada har antalet konsultationer varit oförändrat. För barn/ungdomar med utvecklingsstörning anger majoriteten att antalet konsultationer varit oförändrat sedan januari 2010. Antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar /neuropsykiatriska diagnoser hade däremot ökat sedan 2010. Nästan alla landsting uppger att de genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna. Utbildningarna har riktat sig till samtliga diagnosgrupper. Omfattningen av utbildningsinsatserna varierar mellan regioner och landsting men det är positivt att utbildning erbjuds, vilken torde medföra att kunskapen om kognitiva hjälpmedel succesivt ökar. Det framkom att kompetensen om förskrivningsprocessen överlag är god men att kunskapen varierar beroende på inom vilken verksamhet 2

förskrivaren arbetar. Förskrivare för vuxna med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt för barn/ungdomar med psykiska /neuropsykiatriska diagnoser är de som hjälpmedelskonsulenterna anser ha lägst kompetens om förskrivningsprocessen. Denna uppfattning sammanfaller med de två tidigare enkäterna och har inte förändrats över tid. De flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som efterfrågades. Kompetensen varierar dock beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren är verksam. Majoriteten av kognitionskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser mellan kommun och landsting både om kostnads- och förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel. Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av konsulenterna att personer med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel de har behov av. För barn/ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser har det skett en liten förbättring mellan 2010 och 2012, från att ingen konsulent, till att sex konsulenter av tjugo anser att de får de hjälpmedel de har behov av. I övrigt kvarstår bilden från tidigare enkäter om att behoven inte tillgodoses. Vid jämförelse med åren 2008 och 2010 har en stor ökning av antalet förskrivningar skett. Förskrivningen av de jämförda hjälpmedlen har ökat sedan 2008 med 240 procent för tyngdtäcke, med 55 procent för timstock och med 80 procent för handi/handifon. Det har även skett en markant ökning av antalet förskrivningsbara hjälpmedel sedan 2008 och 2010. Fortfarande kvarstår dock regionala skillnader i tillgång på hjälpmedel. Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får stöd i varierande utsträckning beroende på var i landet de bor. Sammanfattningsvis kan sägas att konsultationerna ökar, antalet förskrivningsbara hjälpmedel ökar och antal förskrivningar har ökat stort de senaste åren. Landstingen genomför utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna upplever att HI:s satsning Hjälpmedel i fokus har ökat kunskapen hos förskrivarna. Trots denna positiva bild visar enkäten att hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att behoven av kognitiva hjälpmedel inte tillgodoses i större omfattning 2012 än 2008, utan snarare i något lägre grad 2012. Hjälpmedelskonsulenterna som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg att det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när den första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas nya behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade resurser. 3

Bakgrund Kognition handlar om de processer som sker då hjärnan arbetar med information. Vanliga problem vid kognitiv funktionsnedsättning är att hålla uppmärksamheten samt att kunna planera och minnas vad man ska göra. Kognitiva funktionsnedsättningar är vanliga vid bland annat förvärvade hjärnskador, neuropsykiatriska diagnoser, psykiska funktionsnedsättningar och demenssjukdomar. Dagens samhälle ställer höga krav på den kognitiva förmågan vilket gör att vardagslivet i hög grad påverkas för den som har en kognitiv funktionsnedsättning. Den kognitiva funktionsnedsättningen syns inte lika tydligt, som till exempel ett rörelsehinder men den kan ändå begränsa individens förmåga till delaktighet i samhället. Det finns metoder, strategier och produkter som kan underlätta och stödja vid kognitiva funktionsnedsättningar. Att det finns hjälpmedel för dessa svårigheter är relativt nytt och för att öka kunskapen har området kognition varit ett prioriterat område för Hjälpmedelsinstitutet. Förutom hjälpmedel har de senaste årens utveckling inom informationsteknikområdet öppnat nya möjligheter för människor med kognitiva funktionsnedsättningar. I samband med satsningen på kognition har flera utvecklingsprojekt genomförts på Hjälpmedelsinstitutet de senaste tio åren. Som exempel kan nämnas Human Teknik (perioden 2001 2004), Hemma med IT (perioden 2004 2007), Teknik och demens (perioden 2005 2007), KogniTek (perioden 2005 2009) samt MonAMI (perioden 2006 2010) För mer information om dessa avslutade projekt inom kognition, se Hjälpmedelsinstitutets webbplats: www.hi.se Hjälpmedelsinstitutet har mellan åren 2009 och 2011 genomfört ett regeringsuppdrag som syftar till att öka användandet av hjälpmedel hos personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Slutrapporten Hjälpmedel i fokus effekter av en treårig satsning (Persson 2012) visar att kunskapsnivån har ökat, förskrivningarna har ökat och att informations- och utbildningsinsatserna har varit lönsamma. Studien Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning (Dahlberg, Å 2010) visar på samhällsekonomiska vinster med hjälpmedel. Ett annat regeringsuppdrag som pågår på Hjälpmedelinstitutet där personer med kognitiva funktionsnedsättningar ingår som en viktig del är Teknik för äldre. Resultat från de första tre åren, som bland annat omfattar produkt- 4

utveckling, visningsmiljöer och försöksverksamheter finns redovisade i tidningen 100 projekt för en bättre vardag för äldre och anhöriga (Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Under 2011 och 2012 satsar Teknik för äldre II på att skapa ett tillgängligt boende för äldre genom att bland annat pröva ny teknik som underlättar äldres kvarboende. Teknikstöd i skolan är ett pågående regeringsuppdrag där Hjälpmedelsinstitutet har i uppdrag att samordna försöksverksamheter för att prova användningen av teknik på nytt sätt i gymnasieskola, gymnasiesärskola och vuxenutbildning. Målsättningen är att tekniken ska ge stöd till elever med kognitiva funktionsnedsättningar och öka möjligheterna för eleverna att klara uppsatta mål inom utsatt tid. Regeringsuppdraget ska slutredovisas i september 2013. "Vägar till arbete är ett treårigt projekt som ska bidra till att stärka elever med olika hinder och svårigheter genom att öka teknikanvändningen i skolan och under praktikperioder. Det drivs av Hjälpmedelsinstitutet i samarbete med Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Synskadades Riksförbund, Riksförbundet Attention, Dyslexiförbundet FMLS, Autism- och Aspergerförbundet samt Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Projektet finansieras med stöd från Arvsfonden och genomförs i Kungälv och Linköping. Tillsammans åskådliggör utvecklingsprojekten att den snabba utvecklingen inom informationsteknologiområdet som sker i samhället skapar nya möjligheter för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Samtidigt är erfarenheten den att personer med kognitiva funktionsnedsättningar ofta inte får hjälpmedel förskrivna i samma utsträckning som personer med så kallade synliga funktionsnedsättningar. År 2008 publicerade Hjälpmedelsinstitutet en nationell enkätundersökning som besvarades av hjälpmedelskonsulenter inom området kognition (Dahlberg, 2008) och år 2010 publicerades en uppföljande enkätundersökning (Dahlin 2010). Resultatet av tidigare enkäter visade att förskrivningen av kognitiva hjälpmedel hade ökat men att varken vuxna eller barn /ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar fick de hjälpmedel de hade behov av. Framför allt gällde detta personer med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser. Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för kognitiva hjälpmedel. Undersökningen har genomförts för att få en bild av utvecklingen och förändringar över tid. I avsnittet diskussion och slutsatser kommer jämförelser mellan resultaten som framkom i denna undersökning att jämföras med studierna som genomfördes åren 2008 och 2010. 5

Syfte Syftet med undersökningen var att genom en nationell kartläggning inventera hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet för vuxna och barn/ungdomar från 2010 fram till idag. Undersökningen omfattar vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, utvecklingsstörning, förvärvade hjärnskador, neuropsykiatriska diagnoser och demens samt barn/ungdomar med utvecklingsstörning, medfödda och/eller förvärvade hjärnskador, och psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Syftet var också att studera hur hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet har förändrats sedan de förra nationella kartläggningarna som publicerades åren 2008 och 2010. Följande frågeställningar har använts för att uppnå syftet: Hur har hjälpmedelskonsulenternas konsultationsverksamhet till förskrivare av kognitiva hjälpmedel förändrats sedan den 1 januari 2010? Har utbildningsinsatser till förskrivare som arbetar med personer med olika kognitiva funktionsnedsättningar genomförts under de två senaste åren? Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel? Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens och kunskap om kognitiva funktionsnedsättningar? Finns det tydliga gränser mellan kommunernas och landstingens kostnads- och förskrivningsansvar för kognitiva hjälpmedel? Anser hjälpmedelskonsulenterna att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får de hjälpmedel de har behov av? Vilka är de vanligaste förekommande kognitiva hjälpmedlen som förskrivits år 2011? Hur många av de vanligaste förekommande kognitiva hjälpmedlen har förskrivits under 2011? Vilka skillnader och likheter finns mellan regioner/landsting vid förskrivning av några utvalda kognitiva hjälpmedel och produkter? Upplever hjälpmedelskonsulenterna att HI:s satsning Hjälpmedel i fokus har ökat kunskapen hos förskrivarna om kognitiva hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar under 2010 och 2011? Deltar anhöriga vid förskrivningen av kognitiva hjälpmedel för vuxna och ser hjälpmedelskonsulenterna ett växande behov av anhörigas medverkan? 6

Hur ser utvecklingen ut över tid om man jämför med enkätundersökningarna som genomfördes åren 2008 och 2010? 7

Metod Enkät Två enkäter utformades utifrån frågorna i rapporterna som publicerades åren 2008 och 2010. I stort sett är frågorna lika för att möjliggöra jämförelser över tid, men ett par frågor har tillkommit. En av enkäterna är avsedd för hjälpmedelskonsulenter som arbetar med barn/ungdomar upp till 20 år, och en enkät är avsedd för hjälpmedelskonsulenter som arbetar med vuxna. Enkäterna skickades ut till Sveriges samtliga regioner och landsting (21 st). I Stockholm är hjälpmedelsverksamheten uppdelad i Stockholm norra och Stockholm södra och av den anledningen skickades det ut enkäter till totalt 22 olika regioner/landsting. Urval och datainsamling Under maj 2012 sändes ett följebrev med en länk till de webbaserade enkäterna ut via e-post till samtliga hjälpmedelskonsulenter inom nätverket Kognet. Kognet är ett nationellt nätverk som samordnas av Hjälpmedelsinstitutet. De flesta medlemmarna i nätverket är hjälpmedelskonsulenter som arbetar inom området kognitivt stöd, flertalet arbetar på hjälpmedelscentraler eller motsvarande. Inom Kognet finns representanter för samtliga regioner och landsting i Sverige. Eftersom det i många regioner och landsting finns flera hjälpmedelskonsulenter bad vi dem att samordna svaren så att endast ett svar för vuxna och ett svar för barn/ungdomar lämnades in från respektive region/landsting. Efter påminnelse via e-post och telefonsamtal inkom 22 svar på vuxenenkäten. Detta innebär att vi har hundra procents svarsfrekvens på vuxenenkäten. Det inkom 22 svar på barn/ungdomsenkäten. Två av svaren kom från samma region/landsting och eftersom de överrensstämde med varandra i mycket hög grad slogs dessa svar ihop, så det var därmed 21 svar som ingick i den slutgiltiga analysen. Det innebär att det enbart saknas svar från ett landsting, som meddelade att det på grund av ny personal på barnområdet inte hade möjlighet att besvara enkäten. När det gäller att ge underlag för hjälpmedelsstatistik saknas sju landsting som uppgav att de inte hade möjlighet att lämna uppgifter. 8

Databearbetning Enkätsvaren är sammanställda deskriptivt i tabellform. I tabellerna anges antal svar för varje svarsalternativ och antal som inte besvarade frågan. Frågor där möjligheten att ge egna kommentarer funnits har analyserats kvantitativ. Då liknande svar förekommit vid flera tillfällen redovisas detta i avsnittet slutsatser och diskussion som stöd för tolkningen av resultatet. Resultaten från enkäten presenterades vid Kognets årliga närverksträff i augusti 2012, där många av de som besvarat enkäten deltog. De diskussioner som fördes vid nätverksträffen har därför även används som underlag för tolkningen av resultaten. Då jämförelser med rapporterna som publicerades åren 2008 och 2010 har genomförts har den procentuella andelen svar jämförts för att inte antalet svarande vid de två olika tillfällena skulle påverka jämförelsen. Vid jämförelser med antal förskrivna hjälpmedel har enbart de landsting tagits med som lämnat kompletta uppgifter i både 2010 och 2012 års enkäter. 9

Resultat Resultaten presenteras löpande som tabeller i samma struktur som enkätformuläret. Först presenteras enkätresultaten för vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar och därefter presenteras resultaten från enkäten för barn/ungdomar. Resultat vuxna Fråga 1 Har antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel för vuxna förändrats sedan 1 januari 2010 för följande funktionsnedsättningar? Tabell 1 Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar 16 5 1 Utvecklingsstörning 7 14 1 Förvärvade hjärnskador 7 13 2 Neuropsykiatriska diagnoser 17 4 1 Demens 12 8 1 1 Fråga 2 Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med personer med följande funktionsnedsättningar? Tabell 2 Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar 20 1 1 Utvecklingsstörning 20 1 1 Förvärvade hjärnskador 20 1 1 Neuropsykiatriska diagnoser 19 1 1 1 Demens 18 1 1 2 10

Fråga 3 Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel för vuxna personer med följande funktionsnedsättning? Tabell 3 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar 8 8 3 2 1 Utvecklingsstörning 12 8 1 1 Förvärvade hjärnskador 8 7 6 1 Neuropsykiatriska diagnoser 5 10 4 1 1 Demens 5 8 6 2 1 Fråga 4 Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande funktionsnedsättningar? Tabell 4 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar 5 9 6 2 Utvecklingsstörning 11 7 1 3 Förvärvade hjärnskador 9 7 4 2 Neuropsykiatriska diagnoser 5 10 4 1 2 Demens 5 12 2 1 2 11

Fråga 5a Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 5a Ja 17 Nej 1 Vet ej 2 Fråga 5b Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 5b Ja 1 Nej Vet ej Fråga 6a Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting för förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 6a Ja 18 Nej 1 Vet ej 2 12

Fråga 6b Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 6b Ja 1 Nej Vet ej Fråga 7a Anser du att vuxna med nedanstående funktionsnedsättningar får de kognitiva hjälpmedel förskrivna som de har behov av? Tabell 7a Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Psykiska funktionsnedsättningar 1 17 1 Utvecklingsstörning 11 8 3 Förvärvade hjärnskador 3 13 6 Neuropsykiatriska diagnoser 3 13 4 2 Demens 3 1 Fråga 7b Om nej, varför inte? Tabell 7b Funktionsnedsättning Brist på kompetens hos förskrivare Brist på ekonomiska resurser Otydliga regler Brist på förskrivare rehabresurser Annat Psykiska funktionsnedsättningar 12 4 4 8 2 Utvecklingsstörning 1 1 1 5 2 Förvärvade hjärnskador 13 2 3 6 1 Neuropsykiatriska diagnoser 12 4 3 9 3 Demens 13 4 2 8 2 Notera: här fanns möjlighet att ange flera alternativ. 13

Fråga 8 Ange de tio mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits till vuxna under 2011. Ange totalt antal samt fördelningen på kvinnor och män. Här redovisas de hjälpmedel som flest landsting hade med i sin lista i antalsordning. De hjälpmedel som färre än fem nämnde redovisas inte. Tabell 8a Kognitivt hjälpmedel Antal svar Memoplanner 18 Timstock (olika typer) 15 Tyngdtäcke 15 Handi 15 Dag och nattkalender 14 Handifon 10 Almanackor (t ex årsbok, månads- och veckokalender) 9 Medicindoseringshjälpmedel (Dosis, Careousel) 6 Cadex armbandsur 6 Tabell 8b Totalt antal förskrivna hjälpmedel och fördelningen kvinnor/män. Kognitivt hjälpmedel Totalt antal Antal saknas Varav till kvinnor Varav till män Fördelning saknas Timstock (olika typer inräknade) 2272 2 1028 978 2 Tyngdtäcke 1909 2 968 658 2 Almanackor (t ex årsbok, månads-/veckokalender) 1088 1 578 259 1 Dag- och nattkalender 947 1 489 439 Handifon 775 1 395 372 2 Memoplanner 648 3 232 375 9 Handi 580 2 260 357 2 Cadex Armbandsur 173 90 66 2 Medicindoseringshjälpmedel (Dosis, Careousel) 145 1 47 31 2 Notera: Sju regioner/landsting hade ej möjlighet att ta fram statistik och besvarade inte fråga 8. 14

Fråga 9 Om ett behov har bedömts föreligga av något av nedan angivna hjälpmedel, kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till vuxna? Tabell 9 Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar Handifon 20 1 1 Bildstöd 21 1 Tyngdtäcke/dyna 18 4 Memoplanner 10 11 1 Anpassad mobiltelefon 5 13 2 2 Anpassad fjärrkontroll 15 6 1 Medicindoseringshjälpmedel 11 11 Passiva larm 14 6 2 C-status 6 15 1 Orienteringshjälpmedel 3 16 3 Smartphone och appar 5 17 0 Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar. Fråga 10a Medverkar anhöriga vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel för vuxna? Tabell 10a Ja, i många fall 6 Ja, ibland 13 Sällan, eller aldrig 2 15

Fråga 10b Skulle du önska att anhörigas medverkan vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel för vuxna ökade? Tabell 10b Ja 12 Nej 3 Vet ej 6 Fråga 11 Resultatet av tidigare undersökningar visade att hjälpmedel förskrivs mer sällan till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Har HI:s satsning Hjälpmedel i fokus ökat kunskapen hos förskrivare under åren 2010 och 2011 gällande denna grupp? Tabell 11 Ja, i hög grad 4 Ja, i viss grad 11 Nej 1 Vet inte 6 16

Resultat barn/ungdomar Fråga 1 Har antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel för till barn/ungdomar förändrats sedan 1 januari 2010 för följande funktionsnedsättningar? Tabell 12 Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar Utvecklingsstörning 3 17 1 Psykiska funktionsnedsättningar 12 9 Neuropsykiatriska diagnoser 12 9 Fråga 2 Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar? Tabell 13 Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Utvecklingsstörning 19 2 Psykiska funktonsnedsättningar 16 5 Neuropsykiatriska diagnoser 18 2 1 17

Fråga 3 Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen när det gäller barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar? Tabell 14 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Ej svar Utvecklingsstörning 14 7 Psykiska funktionsnedsättningar 8 8 2 1 Neuropsykiatriska diagnoser 11 9 1 Fråga 4 Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande funktionsnedsättningar hos barn/ungdomar? Tabell 15 Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej Utvecklingsstörning 15 4 Psykiska funktionsnedsättningar 7 6 4 2 Neuropsykiatriska diagnoser 10 7 2 Fråga 5a? Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 16a Ja 18 Nej Vet ej 2 18

Fråga 6a Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 17a Ja 18 Nej 1 Vet ej 2 Fråga 6b Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel? Tabell 17b Ja 1 Nej Vet ej Fråga 7a Anser du att barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar får de kognitiva hjälpmedel de har behov av? Tabell 18a Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar Utvecklingsstörning 11 5 5 Psykiska funktionsnedsättningar 2 12 7 Neuropsykiatriska diagnoser 6 11 4 19

Fråga 7b Om nej, varför inte? Tabell 18b Funktionsnedsättning Brist på kompetens hos förskrivare Brist på ekonomiska resurser Otydliga regler Brist på förskrivare, rehabresurser Annat Utvecklingsstörning 4 1 1 5 2 Psykiska funktionsnedsättningar Neuropsykiatriska diagnoser 7 4 2 8 2 5 2 2 7 2 Notera: här fanns möjlighet att ange flera alternativ. Fråga 8 Ange de tio mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits under år 2011. Ange totalt antal samt fördelningen mellan flickor och pojkar. Här redovisas de hjälpmedel som flest landsting hade med i sin lista i antalsordning. De hjälpmedel som färre än fem nämnde redovisas inte. Det var färre svar redovisade gällande statistik barn och ungdomar än för vuxna. Tabell 19a Kognitivt hjälpmedel Antal svar Handi 9 Timstock 8 Cadex armbandsur och liknande 6 Memoplanner 6 Handifon 5 Tyngdtäcke 6 Bildstöd 5 20

Tabell 19b Totalt antal förskrivna hjälpmedel, samt fördelning flickor/pojkar. Kognitivt hjälpmedel Totalt antal Svar om antal saknas Varav till flickor Varav till pojkar Svar fördelat på kön saknas Tyngdtäcke 904 1 317 509 1 Timstock 666 1 166 500 1 Bildstöd 238 2 94 158 2 Handifon 177 68 70 1 Memoplanner 103 3 32 65 3 Handi 76 1 27 38 1 Cadex armbandsura 47 3 9 36 1 Notera: Sju regioner/landsting hade ej möjlighet att lämna statistik över antalet hjälpmedel och besvarade inte fråga 8. förskrivna Fråga 9 Om ett behov har bedömts föreligga av något av följande angivna hjälpmedel, kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till barn/ungdomar? Tabell 20 Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar Handifon 19 2 Bildstöd 20 1 Tyngdtäcke/dyna 16 5 Memoplanner 9 11 1 Anpassad mobiltelefon 6 14 1 Anpassad fjärrkontroll 16 4 1 Medicindoseringshjälpmedel 11 9 1 Passiva larm 13 6 2 C-status 6 15 Orienteringshjälpmedel 1 15 3 2 Smartphone och appar 4 15 1 1 Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar. 21

Fråga 10 Resultatet av tidigare undersökningar visade att hjälpmedel förskrivs mer sällan till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Har HI:s satsning Hjälpmedel i fokus ökat kunskapen hos förskrivare under åren 2010 och 2011 gällande denna grupp? Tabell 21 Ja, i hög grad 4 Ja, i viss grad 11 Nej 6 22

Slutsatser och diskussion Antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel Hjälpmedelskonsulenterna upplever att konsultationerna till förskrivare fortsätter att öka sedan januari 2010 gällande vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens. Siffrorna överensstämmer i stort sett med tidigare enkäter. Till förskrivare för vuxna personer med utvecklingsstörning anger majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna att antalet konsultationer varit oförändrat sedan januari 2010. Detta överensstämmer även med de tidigare enkätundersökningarna. Under perioden mellan 2006 och 2008 ökade antalet konsultationer angående förvärvad hjärnskada men vid de två följande enkätundersökningarna uppger majoriteten att konsultationerna är oförändrade. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med utvecklingsstörning varit oförändrat sedan januari 2010, vilket överensstämmer med 2010 års enkät. I rapporten som publicerades 2008 angav de flesta att antalet konsultationer till förskrivare för denna diagnosgrupp hade ökat mellan åren 2005 2007. Hjälpmedelskonsulenterna angav däremot att antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser ökat sedan början av 2010, vilket också är i linje med resultatet från de två tidigare enkäterna. Utbildningsinsatser till förskrivare I alla landsting utom två uppger man att man genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna. I stort sett förekommer det inte några skillnader mellan de olika diagnosgrupperna utan det genomförs utbildningar för samtliga diagnosgrupper. Detta överensstämmer med enkätundersökningen som genomfördes 2008. Vid 2010 års enkätundersökning hade förskrivare för vuxna med utvecklingstörning fått utbildning i något mindre utsträckning, men den skillnaden kvarstår inte. Flera uppger att de inte har utbildningar 23

för olika diagnosgrupper utan att de istället försöker rikta utbildningar mot en viss problematik. Andra uppger att de som komplement även har diagnosinriktade utbildningar. I enkäten fick hjälpmedelskonsulenterna även beskriva i vilken omfattning utbildning skett. Alla som har utbildningar har minst en halvdag med inriktning mot det kognitiva hjälpmedelssortimentet och regelverket. Flera lyfter fram att de har nätverk med kognitionsgrupper som träffas regelbundet. Mängden utbildning skiljer sig åt mellan regioner och landsting, från någon gång per år till ett flertal workshops och föreläsningar per termin. Ett par landsting uppger att de haft utbildningsinsatser om smartphone och appar, även om de inte har räknats som förskrivningsbara hjälpmedel utan är ett egenansvar för brukaren. Det är positivt att både hjälpmedelskonsulenter och förskrivare ser att man kan ha en betydande roll även för så kallat egenansvar, gällande t.ex. kunskapsutveckling och rådgivning. HI antar att den nya skriften, Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar, tre vägar till hjälpmedel, kan ha haft betydelse för att klargöra de olika rollerna som en förskrivare kan ha när det gäller hjälpmedelsbehovet. Det är positivt att nästan samtliga landsting erbjuder utbildning i någon grad. Även vid enkätundersökningarna 2008 och 2010 uppgav hjälpmedelskonsulenterna att utbildningsinsatser genomfördes. 2012 års enkät visar att de har ökat. 2010 genomförde 72 procent av de landsting som besvarat enkäten utbildningsinsatser, medan motsvarande siffra för 2012 är 88 procent. Detta medför att kunskapen om kognitiva hjälpmedel successivt ökar hos förskrivare, vilket borde ge en ökad förskrivning av kognitiva hjälpmedel till både barn/ungdomar och vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar, något som också årets enkätundersökning bekräftar. Kompetens om förskrivningsprocessen Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att förskrivarnas kunskap om förskrivningsprocessen är relativt god. Flera påpekar att förskrivningsprocessen är densamma oavsett typ av hjälpmedel. Bilden från tidigare enkäter kvarstår dock att det varierar mellan förskrivare som arbetar med de olika diagnosgrupperna, och i stort sett har detta inte förändras sedan 2008. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna har angett att de flesta förskrivare till vuxna med utvecklingsstörning har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen av kognitiva hjälpmedel. För övriga 24

diagnosgrupper anser majoriteten att några av förskrivarna har tillräcklig kompetens. En samlad bild är att hjälpmedelskonsulenterna upplever att de som arbetar inom specialistvård, habilitering och rehabilitering har bättre kompetens om förskrivningsprocessen än de som arbetar inom primärvård/vårdcentral och psykiatri. För barn/ungdomar med utvecklingsstörning anser en klar majoritet av konsulenterna att de flesta av förskrivarna har kompetens om förskrivningsprocessen av kognitiva hjälpmedel. För barn/ungdomar med psykiska /neuropsykiatriska diagnoser anser cirka hälften att de flesta har tillräcklig kompetens, övriga anser att några eller någon enstaka har tillräcklig kompetens. Dessa resultat överensstämmer väl med det som framkommit i tidigare rapporter. Kompetens om kognitiva funktionsnedsättningar Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna svarade att de flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som efterfrågades. Ett par hjälpmedelskonsulenter påpekade att de inte kan bedöma förskrivarnas kompetens inom sitt specialområde. Hur hjälpmedelskonsulenterna ser på förskrivarnas kompetens varierar dock i förhållande till var förskrivaren är verksam. De enda funktionsnedsättningarna där det angivits att bara någon enstaka förskrivare har tillräcklig kunskap är för psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser. Detta stämmer väl överens med de kommentarer som lämnats att förskrivare inom psykiatri och vårdcentral /primärvård överlag anses ha lägre kunskap än de som arbetar inom andra specialistområden. Behov av utbildning om både kognitiva funktionsnedsättningar och kognitiva hjälpmedel är alltså fortsatt nödvändigt till förskrivare som kommer i kontakt med vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och/eller neuropsykiatriska diagnoser. Trots att utbildningsinsatser genomförts så har inte hjälpmedelskonsulenternas uppfattning om förskrivarnas kompetens ändrats sedan tidigare rapporter, utan bilden är i stort sett identisk med rapporterna från 2008 och 2010. Att kompetensen om kognitiva funktionsnedsättningar är hög hos förskrivarna är mycket viktigt för att de ska kunna se behovet av hjälpmedel 25

och förskriva hjälpmedel. Hela förskrivningsprocessen med utprovning, träning och uppföljning är betydelsefull för att hjälpmedlet ska fungera. Hjälpmedelskonsulenterna ansåg att de flesta av förskrivarna som arbetar med barn/ungdomar med utvecklingsstörning har tillräcklig kunskap om dessa funktionsnedsättningar. Av förskrivarna som arbetar med barn /ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser ansåg ungefär lika många konsulenter att de flesta hade tillräcklig kunskap som att några hade tillräcklig kunskap. Detta tyder på att kunskapsnivån om funktionsnedsättningarna hos förskrivare till barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser är lägre än de som arbetar med andra diagnosgrupper. Resultaten överensstämmer väl med det som framkom i rapporten som publicerades 2008 och 2010 och tyder på att mer utbildning bör erbjudas till förskrivare för barn /ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Största problemet gällande denna behovsgrupp är dock tillgång på förskrivare som måste lösas innan utbildningsinsatser kan ges. Kostnads- och förskrivaransvar mellan kommuner och landsting En stor majoritet av hjälpmedelskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser mellan kommuner och landsting om kostnadsansvar för kognitiva hjälpmedel både för vuxna och barn/ungdomar. I det fall man angav att det inte fanns några tydliga gränser mellan kommuner och landsting så pågick diskussioner i samband med att handboken för hjälpmedel skulle revideras. För barn/ungdomar angav flera av hjälpmedelskonsulenterna att den vanligaste diskussionen var om hjälpmedlet ska ses som ett personligt hjälpmedel och vara ett hälso- och sjukvårdsansvar eller ett pedagogiskt hjälpmedel och därmed vara skolans ansvar. Även på frågan om det fanns tydliga gränser mellan kommuner och landsting om förskrivaransvar besvarade en stor majoritet att så var fallet både för vuxna och barn/ungdomar. I ett landsting pågick det diskussioner om förskrivningsrätt för arbetsterapeuter inom kommunens dagliga verksamhet. 26

Behov och tillgång till kognitiva hjälpmedel Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av kognitionskonsulenterna att vuxna med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel de har behov av. Mest tydligt är detta för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser där endast en hjälpmedelskonsulent svarat att dessa får de hjälpmedel de har behov av. Vid jämförelse med rapporten som publicerades 2010 så är det i princip inga skillnader utan denna åsikt kvarstår. Vid jämförelse med rapporten som publicerades 2008, så ansåg då en större andel av kognitionskonsulenterna att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser fick de hjälpmedel de hade behov av. Då förskrivningen av kognitiva hjälpmedel har ökat i stor omfattning sen förra enkätundersökningen, kan det tyckas märkligt att det inte återspeglas i att behoven skulle anses mer tillgodsedda. Hjälpmedelskonsulenterna som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg att det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när den första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas nya behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade resurser. Även om förskrivningarna har ökat så får man dock ta med i beräkningen att det är stora behovsgrupper som skulle behöva kognitivt stöd, och i det perspektivet så är behoven inte tillgodosedda. Den vanligaste anledningen till att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser inte får de hjälpmedel de har behov av anser konsulenterna främst bero på brist på kompetens hos förskrivare och i brist på förskrivare/rehabiliteringsinsatser. Flera nämner att det måste finnas tid för rehabiliteringsinsatser som att träna in och följa upp hjälpmedel då metoder och strategier är av största vikt för att hjälpmedlet ska fungera över tid. Vid progridierande sjukdom, som demens, måste dessutom kontinuerlig uppföljning och korrigering av hjälpmedlen göras. Skälen otydliga regler och ekonomi nämns i mindre omfattning. Brist på kunskap hos beslutsfattare och verksamhetschefer anges också som viktiga orsaker. Majoriteten av kognitionskonsulenterna anser att barn/ungdomar med utvecklingsstörning får de hjälpmedel de har behov av. Detta överensstämmer med resultaten från tidigare enkäter. En tydlig positiv förbättring har skett angående barn med neuropsykiatriska diagnoser. 27

År 2010 uppgav ingen av hjälpmedelskonsulenterna att barnen fick de kognitiva hjälpmedel som de har behov av, men i 2012 års enkät anser sex konsulenter att de får det. Fortfarande svarar dock majoriteten att barnen inte får hjälp, och som en stor orsak nämns brist på förskrivare inom BUP. Vanligast förskrivna hjälpmedlen och volymer Enkäten efterfrågade statistik för de tio mest förekommande hjälpmedlen och volymer indelat på män och kvinnor. De hjälpmedel som förekom i mer än fem landsting redovisas. De hjälpmedel som nämns av flest landsting är memoplanner, timstock, boll/tyngdtäcke och handi. Om man jämför med rapporterna som publicerades 2008 och 2010 så har volymerna ökat stort för de flesta hjälpmedel. Sju landsting har dock inte lämnat volymuppgifter för förskrivna hjälpmedel under 2011 och det varierar vilka som har haft möjlighet att lämna uppgifter angående könsfördelning. Det varierar även vilka landsting/regioner som har lämnat kompletta uppgifter i de olika undersökningarna vilket gör det svårt att direkt jämföra de tre årens totalvolymer. För att få ett jämförbart nyckeltal angående ökningen av förskrivningar jämfördes tre volymmässigt stora hjälpmedel för 2009 och 2011 för de landsting som lämnat kompletta uppgifter i båda undersökningarna. Befolkningsunderlaget för beräkningen av ökningen av förskrivningar av tyngdtäcke är ca 3,5 miljoner och för timstock och handi/handifon ca 4,5 miljoner. Att det skiljer i befolkningsunderlag beror på att vi endast tog med de landsting som hade kompletta uppgifter vid båda undersökningstillfällena och det skiljer sig mellan de olika hjälpmedlen. Antalet förskrivna hjälpmedel räknades för både barn och vuxna och presenteras som antal förskrivna per 10 000 invånare. Beräkningen visar att förskrivningarna ökar stort. Ett exempel är tyngdtäcke där förskrivningarna har ökat från 1,2 till 4,1 styck per 10 000 invånare, vilket motsvarar en ökning på 240 procent. Förskrivningen av timstock har ökat från 2,9 till 4,5 styck per 10 000 invånare, vilket motsvarar en ökning på 55 procent och handi/handifon har ökat från 2,0 till 3,6 per 10 000 invånare, vilket motsvarar en 80 procentig ökning. 28

Antal förskrivna hjälpmedel för barn och vuxna per 10 000 invånare år 2009 och år 2011. Figur 1. Figuren illustrerar ökningen av förskrivningarna av tyngdtäcke, timstock och handi /handifon mellan åren 2009 och 2011. Av de svar från konsulenter som besvarat frågan för vuxna framkommer att det är något vanligare att kvinnor får kognitiva hjälpmedel förskrivna. Över hälften av landstingen kunde denna gång lämna uppgifter om könsfördelningen, men fortfarande är det en låg svarsfrekvens för denna fråga. För barn/ungdomar kan man notera att det av samtliga förskrivna kognitiva hjälpmedel var fler hjälpmedel som förskrevs till pojkar än till flickor. Detta var också något som framkom i rapporten som publicerades 2008 och 2010. Det faktum att resultatet återkommer gör det trovärdigt även om svarsfrekvensen var relativt låg på denna fråga. Förskrivningsbara hjälpmedel Hjälpmedelsinstitutet har frågat om det är möjligt att förskriva några specifika kognitiva hjälpmedel/produkter som bedömts vara kontroversiella ur den aspekten att landsting och kommuner har olika regler för om dessa hjälpmedel ska kunna förskrivas eller om de ska betraktas som ett egenansvar eller inte. Nedan visas andelen landsting/regioner där de olika hjälpmedlen kan förskrivas vid tidpunkten för de tre enkäterna. För att kunna jämföras har andelen räknats i procent av de som besvarat enkäten. År 2008 svarade 19 29

landsting, år 2010 svarade 20 landsting och 2012 svarade samtliga landsting på enkäten. För de flesta hjälpmedel har andelen landsting där de kan förskrivas ökat, exempelvis kunde handifon förskrivas i ca 60 procent av landstingen 2008, i 70 procent 2010 och i 90 procent av landstingen 2012. Tyngdtäcke kunde förskrivas i ca 40 procent av landstingen 2008, i 60 procent 2010 och i 80 procent av landstingen 2012. Vid Kognets årliga nätverksträff framkom att ytterligare tre landsting nu för in tyngdtäcke som förskrivningsbart hjälpmedel. För andra hjälpmedel har det skett mindre förändringar, exempelvis kunde medicindoseringshjälpmedel förskrivas i ca 40 procent av landstingen åren 2008 och 2010 men i 50 procent av landstingen 2012. Figur 2. Andel landsting där handifon, bildstöd, tyngdtäcke, memoplanner, anpassad mobiltelefon, anpassad fjärrkontroll, medicindoserings-hjälpmedel, passiva larm, c-status och orienteringshjälpmedel kan förskrivas åren 2008, 2010 och 2012. När man följer utvecklingen över tid framkommer att det skett en positiv utveckling och att en klar ökning av antal förskrivningsbara hjälpmedel har skett. Fortfarande kvarstår dock stora skillnader i landet angående vad som anses som förskrivningsbara hjälpmedel. Då frågan om konsumentprodukter från öppna marknaden som hjälpmedel är aktuell, ställdes även frågan om smartphone och appar kunde förskrivas. Fem landsting svarade att det var möjligt. Vid analys av svaren visade det sig att endast ett landsting säger att det är möjligt att förskriva smartphone, de övriga som svarat ja, säger att det är möjligt att förskriva appar. Även 30

vissa landsting som svarat nej på frågan säger att det pågår en diskussion kring appar och liknande. Hjälpmedelskonsulenterna hänvisar till aktuellt regelverk och den samlade bilden är att sjukvårdhuvudmännen i nuläget anser att konsumentprodukter som normalt finns i hemmen är ett egenansvar. I ett landsting har smartphone kunnat förskrivas som en fritt val produkt. Man kan dock notera att även om själva produkten anses som egenansvar, uppmärksammas smartphone som ett bra hjälpmedel. Flera landsting /regioner ger insatser i form av rådgivning och utbildning i att lära sig använda smartphone och andra konsumentprodukter som ett stöd. Vid Kognets årliga närverksträff framkom att i cirka hälften av landstingen pågick diskussioner kring konsumentprodukter och gränsen för egenansvar. Anhörigas medverkan Anhöriga är en viktig resurs i vården och deras medverkan och arbete har uppmärksammats de senaste åren. Anhöriga har varit en viktig målgrupp i Teknik för äldre och ett nationellt kompetenscentrum för anhöriga, NKA, finns sedan några år tillbaka. Vuxenenkäten utökades därför med en fråga om anhöriga medverkar vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Majoriteten svarar att anhöriga medverkar ibland, och några att anhöriga medverkar i många fall. Endast två svarar, att det sker sällan. Det tyder på att anhöriga har en viktig roll vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel. De flesta konsulenterna skulle önska att anhörigas medverkan ökade ännu mer. Flera hjälpmedelskonsulenter har uppgivit att anhöriga eller andra stödpersoner, som boendestödjare, kontaktpersoner och liknande är oerhört viktiga för att hjälpmedlen ska fungera i vardagen. Vissa uppger att det till och med är en förutsättning för förskrivning enligt deras regelverk. Hjälpmedel i fokus Hjälpmedelsinstitutet har genomfört en satsning som syftar till att öka användandet av hjälpmedel hos personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Hjälpmedel i fokus för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Satsningen var ett uppdrag från regeringen och har pågått mellan åren 2009 2011. 31

För att ta reda på om hjälpmedelskonsulenterna upplever att satsningen har ökat kunskapen hos förskrivarna, kompletterades enkäten med denna fråga. Majoriteten svarar att HI:s satsning har ökat kunskapen i viss grad, några svarar i hög grad, endast en hjälpmedelskonsulent svarar nej på frågan. Detta tyder på att satsningen har haft en effekt även utanför fokuslandsting och fokuskommuner. Det framkommer även att man upplever att satsningen också ökat kunskapen hos personer med psykiska funktionsnedsättningar och personer i deras omgivning, vilket gör att efterfrågan på hjälpmedel ökar. Slutord Kognitiva hjälpmedel är fortfarande ett relativt okänt område. Att HI har haft möjlighet att följa utvecklingen över tid är därför mycket värdefullt. Det finns flera positiva tecken som visar att utvecklingen går framåt och att flera personer får de kognitiva hjälpmedel de har behov av. Konsultationerna ökar, antal förskrivningsbara hjälpmedel ökar, och antal förskrivningar har ökat stort de senaste åren. Landstingen genomför utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna upplever att HI:s satsning Hjälpmedel i fokus har ökat kunskapen hos förskrivarna. Genom att sammanställa förskrivningen för alla regioner/landsting i Sverige har det dock framkommit att det fortfarande finns stora regionala skillnader. Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får varierande stöd beroende på vart i landet de bor. Trots att utvecklingen går framåt är det fortfarande många med kognitiva funktionsnedsättningar som inte får de hjälpmedel de har behov av. Detta gäller för samtliga funktionsnedsättningar och särskilt för personer med demens, neuropsykiatriska diagnoser och psykiska funktionsnedsättningar. Fortsatta satsningar på kognitivt stöd och hjälpmedel är därför av stor betydelse, för att personer med kognitiva funktionsnedsättningar ska kunna vara aktiva och delaktiga i samhället. 32

Referenser Dahlberg, R. (2008). Kognitiva hjälpmedel nationell kartläggning av hjälpmedesförsörjningen för personer med kognitiva nedsättningar. Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet. Dahlin, E. (2010). Kognitiva hjälpmedel nationell kartläggning av hjälpmedesförsörjningen för personer med kognitiva nedsättningar. Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet Dahlberg, Å. (2010). Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning. Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet. Hjälpmedelsinstitutet. (2010). 100 projekt för en bättre vardag för äldre och anhöriga. Teknik för äldre, Stockholm. Blomquist, U-B, Jacobsson, D (2011) Förskrivningsprocessen, fritt val av hjälpmedel, egenansvar tre vägar till hjälpmedel Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet Persson, A (2012) Hjälpmedel i fokus effekter av en treårig satsning Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet Anita Björklund, Marlene Henriksson (2010) Teknikstöd för anhörigvårdare Stockholm, Hjälpmedesinstitutet Ingela Månsson, Raymond Dahlberg (2011) Anhörigas stöd och hjälp från kommunernas rehabiliteringsverksamhet Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet Alla referenser går att ladda ner från Hjälpmedelsinstitutets webbplats www.hi.se.. 33

Kognitiva hjälpmedel Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för kognitiva hjälpmedel. De föregående studierna genomfördes åren 2008 och 2010. Konsultationerna, antalet förskrivningsbara hjälpmedel och även förskrivningarna har ökat markant i förhållande till de tidigare studierna. Men behoven är fortfarande stora och de regionala skillnaderna består. Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att behoven tillgodoses i mindre omfattning idag än tidigare trots att förskrivningarna ökar.. Hjälpmedelsinstitutet ett nationellt kunskapscentrum Vår kunskap bidrar till ett bättre samhälle för människor med funktionsnedsättning. Våra ägare är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box 2047 174 02 Sundbyberg Tfn 08-620 17 00 Texttfn 08-759 66 30 registrator@hi.se www.hi.se Artikelnummer 12364-pdf